Oro och ängslan, i valet och kvalet.

En mycket intressant och läsvärd text av Gun Svensson, bloggaren "Farmor Gun", ledde mig till följande kommentar, med koppling till både valet den 14 sept och till tiden därefter.

Oro och ängslan. 
Det kan leda till olika reaktioner. Den ena, att det var bättre förr. En annan, det är illa idag, och därför bör vi antingen gå tillbaka till det gamla, eller se framåt och förbättra tillvaron. 

Och så har vi ju de som förfalskar både historien och nutiden, och därigenom skapar oro. Som SD. Som tydligen också Ronnie Sandahl i Aftonbladet, som refereras till i Farmor Guns text. 

Men oro och ängslan, åt olika håll, beror också på att vi lever i olika verkligheter, och har svårt att se den andres verklighet. P g a t ex sociala klyftor. 
I den verklighet jag lever oroas jag av de allt djupare sociala klyftorna. De kanske inte blivit bredare, men onekligen djupare. 
Varför? 
En förklaring är väl att partierna i hög grad vänder sig till de breda grupperna, de som har det ganska eller mycket bra och lockar och lugnar dem med främst ekonomiska förmåner.

Jag blir oroad av denna förenklade syn på människors prioriteringar, att plånboken är det som styr. Visst vill vi alla ha en hygglig ekonomi, genom egen inkomst, genom en dräglig pension eller genom bidrag. Men därför kan vi faktiskt också vilja känna att vår integritet inte kränks, att vi har frihet och har rätt och möjlighet att fritt uttrycka oss och påverka vårt samhälle med demokratiska medel. Att få och kunna ta ansvar för andra utan att förtryckas av andra. 

Därför är det skrämmande att det finns partier och politiker som vill ha makten genom att skapa oro. Som kränker vår integritet genom odemokratisk övervakning. Som blåser under främlingsfientlighet för att få väljare att stödja rasistiska och invandrarfientliga åtgärder. Som tillgriper mer eller mindre sofistikerad censur för att "skydda oss" från andra åsikter än makten själv har. Jag skräms av politiker som baserar sin makt eller maktsträvan på att underblåsa våra sämsta sidor. Egoism, konservatism, rädsla för det nya, girighet, etc. 

FRA, vems är det? Om samarbete och ev laglighet. (Tillägg)

Har försökt samla ihop en del tankar betr FRA, dess samarbete med NSA (USA), vem som spionerar på vem, varför och på vems uppdrag och intresse. Om det finns stöd i den märkliga FRA-lagen. Etc

Det alliansfria Sverige övergick till att alltmer säga sig vara neutralt. Vilket det ju aldrig varit, egentligen. Sverige har fegat för stormakter oavsett vilka de varit. Nazi-tyskland, Sovjet mm..  Men vi har dock, framför allt genom Erlander (s-statsminister) samarbetat med NATO (USA) pga en samhörighet med demokratierna, allt sedan 50-talet.  Det skedde hemligt, för att inte irritera Sovjet. Vilka dock rätt snabbt givetvis blev underkunniga om det.
Liksom givetvis terrorister (som knappast är ett hot mot statens säkerhet, jfr Hans Lindblads resonemang om detta) känner till och vet att undvika att använda de media och de kanaler som kan avslöja deras aktiviteter!
Läs denna länk betr behovet av en folkets underrättelsetjänst.

Jag menar att det är viktigt att Sverige har en underrättelseverksamhet, håller koll på hur andra makter, som kan misstänkas ha onda avsikter betr Sverige, beter sig. Så ser ju verkligheten ut. Och "spioneriet" kan ha olika former.

Självfallet var FRA en ggn avsett vara folkets underrättelsetjänst gentemot de utländska makters förehavanden som kunde hota Sveriges självständighet som stat. Men i och med att folkets representanter handlar bakom ryggen på folket och inte ens försöker förankra sina beslut om att låta FRA dels spionera på folket, dels samarbeta med annan makt för att låta den "köpa" och beställa spioneri för eget syfte, som givetvis inte behöver sammanfalla med Sveriges intressen, och att främmande makt genom detta samarbete tillåts att spionera på svenska folket - om ALLT, så kan knappast FRA betecknas som varande i  folkets tjänst, utan i Överhetens/maktens tjänst för att hålla folket okunniga om avlyssningen och för just spionerna på folket .
Att Carl Bildt menar att FRA är viktig, det visar att han som makthavare vill ha koll på svenska medborgare, eftersom det numera verkar vara huvuduppgiften.

Min grundinställning är att det är makten som ska kontrolleras av medborgarna. Inte tvärtom. Medborgarnas integritet och privatliv ska inte kränkas, varken av den svenska makten eller via samarbete mellan FRA och NSA av  USA eller andra.

Läs också gärna denna intressanta text i samma ämne, av Gun Svensson, bloggaren FarmorGun.

Det Edward Snowden gjort, det är såvitt jag kan se, är att fungera som en medborgarnas kontroll av hur makthavare i olika länder agerar mot oss medborgare. Vilket makten döljer t ex genom att både sekretessbelägga och genom att luddigt hänvisa till "terrorism".  Makten/staten är per definition inte god. Ger vi staten/makten möjligheter, lagliga eller inte, att kontrollera och därmed styra oss lever vi farligt. Och även om staten just nu kan vara tämligen (?)  "god" så ligger fältet fritt för vad som kan ske med andra maktinnehavare.

Det uppdrag granskning visade häromkvällen genom de dokument de hade var att det som FRA/NSA först och främst sysslade med var verksamhet riktad emot vanliga människor, medborgare bl a i Sverige. "Spaning" mot människors privatliv.

FRA/NSA hackar våra datorer. Jag vill påpeka att FRA saknar mandat att göra det! Det ingår inte i FRAs uppgifter! FRA får (tyvärr) "signalspana" rätt hejdlöst,  men riksdagsbeslutet säger inte att de får gå in och hacka folks datorer.

Också FRA måste följa (den alltför tillåtande) "FRA-lagen".  Se t ex vad Dagens Arena skriver.

Tillägg. En länk till ett inlägg av advokatsamfundets Anne Ramberg i SvD om framför allt den "domstol" som är satt att hålla koll på FRA.
På sin blogg skriver idag även Mark Klamberg bl a detta:  "Den enda instans som skulle kunna pröva försvarsunderrättelsedomstolens bedömning huruvida aktiv signalspaning är tillåten blir därmed Europadomstolen i Strassbourg. Klagomål måste lämnas in inom sex månader efter tidpunkten för kränkningen blev känd/avslutades. Min bedömning utifrån artikel 8 är att aktiv signalspaning kan vara tillåten enligt Europakonventionen om det finns tillgänglig och förutsebar lag. Jag menar att signalspaningslagen brister vad avser förutsebarhet."

Integritet är en mänsklig rättighet, fr f a för "vanligt folk" Betr FRA och dagens skandaler

Hur hänger det ihop detta med FRA,  FRA-lagen och de avlyssningsskandaler som i dessa dagar poppar upp hela tiden. Där både USA, Storbritannien och Sverige är inblandade. Uppenbarligen i ett mönster som vi inte riktigt velat se. Om än anat.
Nå, nu slipper jag försöka reda ut det här. För det har andra gjort.
Först några skäl för att FRA-lagen ska avskaffas. Och ev ersättas av något rättssäkert som inte kränker vår integritet.

1. FRA-lagen bryter mot grundläggande demokratiska principer
2. Signalspaning hör inte hemma i civila kommunikationsnät
3. FRA samlar enorma mängder data om oskyldiga
4.  De rödgröna går inte att lita på betr viljan att riva upp FRA-lagen
5. Alliansregeringen kan vi lita på att den inte kommer att riva upp FRA-lagen
6. Integriteten går före effektiviteten
7. Vågar regeringen redovisa omfattningen av FRAs spaning?
8. FRA-lagen innebär ett permanent undantagstillstånd 

Idag ser vi att FRA samarbetar med andra liknande organ i USA och Storbritannien, ja kanske med fler. Oftast har det förnekats, samtidigt som de sagts att det är "naturligt" med sådant samarbete, som brukar kallas "informationsutbyte". 

Vi kan i hög grad tacka E Snowden för att han avslöjat det enorma avlyssnandet som amerikanerna sysslar med, delvis tidigare förnekat, delvis också okänt - i vart fall för ett antal statschefer i "vänligt sinnade stater", vilka med all rätt blivit upprörda.  

Fortfarande finns det politiker och "säkerhetsbyråkrater" som anser att denna gigantiska övervakning och avlyssning är viktig för staternas säkerhet och för terrorbekämpning. Några direkt konkreta bevis för har vi aldrig fått, däremot svårkontrollerbara antydningar. Däremot vet vi att det som samlas in är sådana enorma volymer att de är minst sagt svårhanterbara rent praktiskt, i synnerhet om eventuellt viktiga data ska kunna vaskas fram snabbt. 

När nu diverse höjdare blir upprörda över att deras samtal med mera registreras och avlyssnas, så ska vi veta att de är inte ensamma om att hamna i FRAs och andra avlyssnares garn. Det blir eller kan vi alla bli. Och höjdarna är ju de som godkänt och sanktionerat avlyssningen/registreringen. Så jag frågar mig varför de blir så upprörda?  Det är ju så de vill ha det för deras undersåtar... 

Nu menar jag att integritet är en mänsklig rättighet, att inte i oträngt mål behöva bli avlyssnad, registrerad och kartlagd, inpassad i sociogram etc. Det kan givetvis ibland behövas och vara lämpligt med något slags signalspaning mot individer eller grupper av individer som sysslar med spioneri, terrorförberedelser eller liknande grov kriminalitet. Men då mot misstänkta. Inte mot hela folk. För att det är integritetskränkande - och kan missbrukas t ex för att bekämpa andra åsikter än de av dagens överhet godkända. Dvs kränker yttrande- och åsiktsfriheten. Dessutom är det inte effektivt och väldigt resurskrävande. 

Och som Gun Svensson, "Farmor Gun",  skriver i sin bloggpost av 3 november : Signalspaningen missar folkets signaler. 

Där har hon en viktig poäng. Signalspaningen fjärmar makten från folket. Med FRA-lagens metoder så avlyssnar de folket, men förmår inte tolka vad folket vill. Att avlyssna är inte detsamma som att höra och förstå! 

F.ö. är Gun Svenssons text en utomordentlig genomgång av dagsläget beträffande säkerhetsindustrin och hur våra politiker inte förstår hur de genom att följa "FRA-byråkraternas" intentioner gått ifrån grundläggande demokratiska principer. Hon citerar med gillande en DN-artikel av Peter Wolodarski. Ett citat som är väl värt att läsa. Hon har också ett stort antal andra små citat och länkar till artiklar som är värdefulla att ta del av för den som vill sätta sig in i denna problematik - och varför massövervakningen är så farlig.  

Jag rekommenderar i hög grad hennes text till läsning. Gun Svensson menar dessutom att inget annat parti än piratpartiet är att lita på in integritetsfrågan. 

Det kan också vara viktigt att repetera hur FRA-lagen kom till, och varför den inte borde ha kommit till genom att läsa fd riksdagsmannen Hans Lindblads skarpa analys av detta. 

Läs här och här. 

Apropå tevelicenser och upphovsrätt

Med avstamp i frågan om att SVT (genom Radiotjänst) nu anser sig ha rätt att ta ut radio/teveavgift även för den som innehar datorer och surfplattor etc (förhoppningsvis bara för sådana som faktiskt kan användas för att se teve utan extra tillbehör och utan dubblering för den befintliga avgift som vi betala för innehavet av teve, hoppas jag), så tar bloggaren Farmor Gun upp några viktiga upphovsrättsliga problem i dagens mediavärld.
Det är som vanligt kloka ord om komplicerade frågor som  FarmorGun kommer med. Läs det. Min  kommentar blir:


Självklart kostar journalistik och inte minst då journalistik av någon "verkshöjd". Ett väsentligt problem är därför pengar. Inte minst eftersom alltmer annonspengar går från dagspressen till Google (hela tre miljarder på ett år, tyckte jag nämndes i teve, för en rätt minimal kostnadssida) och andra internetjättar. Jag betvivlar verkligen att annonsörerna i Google och t ex Facebook får valuta för pengarna. Det lär väl visa sig med tiden.

Det känns onekligen som om Google m fl snyltar på andra, inte minst på dagspress och tevebolag. Samtidigt ger onekligen internet oss möjligheten till både bredare och djupare information. Dvs så länge kvalitativ press finns kvar, ideell s.k. medborgarjournalistik lär inte helt kunna ersätta seriös undersökande journalistik. Journalistik, som ger oss möjlighet till bättre underbyggda diskussioner och ställningstaganden.
Men att "skydda" en upphovsrätt till detta genom att  lägga på kostnader som drabbar oss som medborgare, det känns helt fel. Fel ur demokratisk synpunkt. Dessutom skulle det drabba oss alla inte bara ekonomiskt utan än mer just informationsmässigt, kunskapsmässigt.

Den guldgruva som t ex Google och Facebook m fl idag verkar vara, den kan inom en tid vara uttömd. Om inte i vart fall en rätt rejäl del av dessa företags vinster på något sätt kanaliseras till de ställen där den kostnadkrävande journalistiken bedrivs, ja då försvinner stora delar av inflödet av nyttig kunskap som kan  förmedlas via internet. Jag vet sannerligen inte hur det ska gå till att göra denna kanalisering utan att det uppstår ökade kostnader för oss medborgare.

Det "näthat" som idag frodas inom vissa kretsar, det är kontraproduktivt, åtminstone om  man ser det ur ett demokratiskt perspektiv på sikt.
Att, i likhet med Windows 8, främst se internet som en kanal för försäljning och förströelse, det är en oerhörd inskränkning av det fria ordet och underlaget för demokratiska samtal.

Har vi gjort oss förtjänta av detta?

Gårdagens bloggpost från FarmorGun i Norrtälje har rubriken: Varje dag kämpas det för frihet och rättssäkerhet.

Visst har hon rätt. FarmorGun är en av mina absoluta favoritbloggare, och hon brukar oftast träffa huvudet på spiken. Läs därför hennes genomgång om detta, länk ovan. Cecilia Malmström och Beatrice Ask får helt rättvist sina fiskar varma, här bara ett kort citat: Cecilia Malmström och Beatrice Ask är i mitt tycke väldigt svaga företrädare för kvinnorna i politiken, eftersom de har så ohyggligt svårt för att hålla oskuldspresumtionen i minnet och gärna hemfaller åt ren och skär moralism, som lätt råkar i spinn när många tror sig ha något att vinna på att sjunga med i den kören.

Jag ogillar i högsta grad brottslighet, tjuvnad, bedrägeri och omoraliskt utnyttjande av oskyldiga medmänniskor. Men jag tror faktiskt inte att vi kan skapa ett uthärdligt samhälle genom att förbjuda och förbjuda, kontrollera och övervaka allt in i minsta detalj. Laglydnad och allmänt ansvarstagande och respekt för varandra måste byggas på ett samhällsklimat där vi respekterar varandra och respekteras av myndigheter och annan överhet. Där har dagens politiker helt misslyckats. Kanske de inte ens velat försöka?

Och lagar kan vara orättfärdiga.

Varje dag kämpas det för frihet och rättssäkerhet. Ja, visst.

Men varje dag kämpas det emot detta också. Jag känner i tröstlösa stunder att det verkar vara "våra" politikers främsta prioritering i dessa tider.

Jag brukade en gång i tiden säga att vi har det styre, de politiker vi förtjänar. Menade att majoriteten styr, för så har väljarna valt.

Men jag undrar nu, har vi verkligen gjort oss förtjänta av det styre vi har idag? En m-regering med hybris, som främst verkar för att fördjupa klyftorna och en förvirrad opposition utan kraft eller mål - utöver att vilja ta tillbaka makten. En träffsäker analys av läget i Stockholm kan läsas på Christian Dahlgrens blogg, länk här.

Det har gått snett, som väljare har vi inga bra alternativ att välja mellan. De lite mer fräscha och ideologiska alternativen, (L)iberaldemokraterna och piratpartiet, de förmår uppenbarligen inte att nå ut i mediabruset.

Snabba cash genom att fasa ut folk

Snabba cash genom att FASa ut folk. Jag blir alltmer upprörd över hur maktetablissemanget ser på oss människor som är utanför deras priviligierade grupp. Jag hoppas att det "bara" beror på bristande empati, oförstående på grund av att de aldrig befunnit sig i utsatta situationer i livet. För om det är ren illvilja, ondska, då är det närmast straffbart. I vart fall ur moraliska aspekter. Jag tillhör den krympande skara som nämligen anser att politik handlar om att göra samhället bättre - för alla - att där finns en moralisk aspekt som inrymmer respekt för medmänniskan.

Respekt är inte ett ord som används så ofta numera. Är det därför som "man" (dvs våra beslutsfattare) genom ständiga åtgärder ser till att vi glider allt längre ut i det tredelade samhället. Det samhälle där den sista tredjedelen praktiskt taget lämnas åt sitt öde. Att vara sjuka, arbetslösa, fattigpensionärer. För makteliten finns tydligen inte tanken att de kan hamna där själva. Om detta skrev jag flera texter ifjol sommar och förhöst.

Alla som lever och har hälsan blir gamla, och därmed pensionärer. Att förbli frisk kan man bara till viss mån påverka själv. Det jag önskar är att både gamla och sjuka ska behandlas med respekt, och att vi gemensamt genom samhälleliga åtgärder gör både ålderdom och sjukdom uthärdligt så långt det går. Sjukdom kan också vara en orsak till arbetslöshet. Men även ex-vis konjunkturer, strukturförvandlingar i näringslivet - och i offentlig sektor.

Självfallet anser jag att arbetslösa också ska behandlas med respekt. För de flesta av oss är arbetet viktigt för att få självkänsla. Det ger inte bara en inkomst (förhoppningsvis så vi kan försörja oss) utan också tillfredställelsen av att fylla en plats i samhället, att förverkliga oss, att få nytta av våra studier etc. Dvs att vi känner människovärde! Arbetslöshet, speciellt långtidsarbetslöshet, förvägrar oss detta. Snart sagt INGEN gillar att leva på bidrag. Men om man råkat illa ut så är man så illa tvungen, och då är det bättre att överlevnadsinkomsten kommer från en (gemensam) försäkring än genom "bidrag". Och att den inte är så kränkande låg att vi inte förmår kravla oss upp för att söka (anständiga, passande) jobb.

Detta klarar inte samhället idag. Tvärtom verkar det som att viljan inte riktigt finns heller. Det är nu under flera decennier som attityderna bakom många "åtgärder" alltmer präglas av uppgivenhet till den grad som gränsar till respektlöshet för den som hamnat i långtidsarbetslöshet. Ersättningar skruvas ner. "Åtgärderna" blir alltmer krystade och upplagda på ett sätt som ger en innehållslös "sysselsättning" som ingen vart leder. Som ofta låser in och förhindrar folk att söka rätt väg ut ur arbetslösheten, som stoppar egna initiativ med rigida regelverk. Som sagt, detta är inget nytt i sig, men har blivit allt värre med åren.

Under senare tid har dessutom tillkommit något som kan kallas en slutstation. En "åtgärd" som har karaktär av sopstation. Utan återvinning. Det kallas FAS 3. Där samlas folk som varit utan riktigt jobb tillräckligt länge och "ges sysselsättning" av litet eller ringa värde. Utan avseende på utbildning och tidigare erfarenhet. Med ytterst låg ersättning. OCH till på köpet får "arbetsgivarna" - förutom helt (!) gratis (!) arbetskraft (!) - en ersättning för att de "tar emot" de olyckliga. Fem tusen kronor i månaden per person! Det blir många miljarder det, som borde kunna användas till att skapa riktiga jobb i stället.

Men, trots allt, det värsta är inte att pengarna är mer eller mindre bortkastade. Det värsta är att systemet slår ut människor, förnedrar dem, tvingar ut dem i marginalen, definierar ut dem från det "normala" samhället. Bara detta att målet är ynkliga 1,5% "återanpassade" till normalt arbetsliv, det är ett tecken på att något är allvarligt fel!

Det görs enorma snabba cash på att fasa ut folk från verkligt liv och social gemenskap.

Några ytterst läsvärda inlägg kring denna problematik. FarmorGun.
Anders Widén 1, 2 och 3.

Är det lönt att blogga? En text till Gun och Anders och alla andra

En text hos FarmorGun, som egentligen handlar om Copyswedes nya vedervärdigheter, får mig, extra förstärkt av Anders kommentar, att fundera över bloggandet. Vi bloggare är många, trots att Facebook verkar ha tagit över en del av aktiviteterna. Vi imbillar oss också att vi är lästa. Och visst får vi en del besök, även om jag noterat att antalet kommentarer drastiskt minskat.

Anders W och FarmorG. Ni tillhör båda mina absoluta bloggarfavoriter. Ibland blir det för mig som för Anders att jag använder dina texter Gun, för att hålla mig någorlunda uppdaterad i frågor där jag inte orkar gräva själv. Samtidigt så är det ju så att vi som i vart fall kan en del av förkortningar är en ganska liten krets, och hur komma vidare? Förmår vi bilda opinion för det vill brinner för?

Och samtidigt, än en gång, alla dessa frågor och problem som sköljer över oss. Ofta orkar man/jag inte reagera på ett sätt som blir begripligt ens för mig själv. Ibland vill jag bara skrika. Men så ibland vill man formulera sig, men det måste gå så fort så att man snubblar sig fram. (Men Anders, du skriver så härlig satir, det måste ändå ta tid?) Och i bakhuvudet är ändå frågan, lyssnar/läser någon? Är det någon idé? Jag blir ofta förbluffad när väldigt viktiga texter (som jag tycker), inte får en enda kommentar och möjligen en handfull läsare. Andra, tämligen enkla och mediokra texter om närmast triviala ting får plötsligt en massa läsare... Om man skriver en liten rad om vädret på Facebook i stället för en (hyfsat genomtänkt) bloggpost så blir det snabbt mängder av kommentarer. Som om vi vore engelsmän.

Vad håller vi på med? Jag menar, medborgarrättskommissionären Thomas Hammarberg, han har i alla fall en plattform som tvingar diverse makthavare att lyssna. Om de reagerar är en annan sak. Men han hörs. Och vi får ett litet hopp. Men, men...

FarmorGuns utredande text om Copyswede borde ju läsas av tusentals personer inklusive alla riksdagsledamöter, konstnärer och upphovsrättsmaffiadirektörer. Liksom Anders lysande text om hur man blir rik på att anställa högkvalificerade akademiker.
Hur regering och Arbetsförmedling får kostnader att förvandlas till intäkter. Dock ej hos den som man tycker borde få intäkterna.

Liberal analys och Wikileaks.

Att vara liberal är att vara kluven. Jag tror att det var förre fp-ledaren Gunnar Helén som sa det. Eller så citerade han en annan, tidigare liberal.

Det är ett citat som ofta ironiseras och skämtas kring. Och dessutom felciteras. Så såg jag nyligen att det sas att en folkpartist är kluven. Det stämde möjligen på den allt avlägsnare tid då det var självklart att folkpartister var liberala. Ja, till och med socialliberala. "Frihet i gemenskap", sa just Gunnar Helén. En utmärkt och koncentrerad beskrivning av den socialt ansvarskännande liberalism som utmärkte folkpartiet fram till senaste sekelskiftet ungefär.

De som skämtar om citatet är de som ser allt i svart eller vitt. De befinner sig ofta i politikens ytterkanter. Men idag också i folkpartiet, tyvärr.

Jag saknar den grundliga liberala analysen av dagens samhällsproblem. Viljan och förmågan att se en sak från olika håll, att väga och pröva för och emot, att analysera förutsättningslöst. Att inte först ta ställning, ofta starkt känslomässigt, och sedan söka argument för bara det man beslutat sig för.

Dessa tankar slår mig när jag läser några av bloggarvärldens främsta. Två kvinnor som inte beskriver sig som liberaler (och än mindre som folkpartister), men som i hög grad är analyserande och eftertänksamma, grundliga och de facto ytterst medkännande liberala i sin syn på människor och samhälle. Jag tänker på Emma/Opassande och FarmorGun. De har precis tyckt till om Wikileaks, Julian Assange och Bradley Manning.

Det finns ingen som helst tvekan om var de två står betr behovet av fri information, rättssäkerhet och demokrati. Liksom om det principiellt viktiga arbete som Wikileaks (och dess efterföljare) utför. Men att de inte låter detta skymma sikten för andra viktiga aspekter. Att de ser komplikationer, att inte allt är svart eller vitt. Att man bör (och kan) analysera innan man tar ställning. Och - att man faktiskt kan känna starkt och hett för viktiga frågor, även om man grundar sina ställningstaganden på grundliga studier av fakta och omständigheter.

Heders till Emma och Farmor Gun!

Gun, den där hemska piraten!

Försöker få in detta i någon tidning.

Bildtext: Så här ser en piratpartist ut, Gun Svensson, 73 år (bloggaren FarmorGun), delar ut foldrar på stan. Foto: Tobias Hellsten.

Vilka är de där piratpartisterna? Fördomarna och nidbilderna flödar. Finniga, nördiga tonårsslynglar, som aldrig kommer ut i friska luften utan bara sitter vid sina datorer. Som bara gillar gratis. Så låter det ofta.

Därför vill jag visa en av piratpartiets toppkandidater, som finns med på piratpartiets valsedlar över hela landet. Det är Gun Svensson, en sjuttiotreårig kvinna, hyllad för sin blogg (FarmorGun) och som fick Stora Bloggpriset 2009 i kategorin Politik och samhälle.

Ser hon ut som en finnig tonårspojke? Nej, hon har skinn på näsan och en skarp hjärna förenad med ett gott och medkännande hjärta. Hon har varit politiskt aktiv under långa perioder tidigare, men aktiverade sig igen när hon för ett par år sedan förstod hur FRA-lagen skulle kränka allas vår integritet.

Hennes motiv för att engagera sig i piratpartiet (dess missvisande namn till trots) är att när människovärdet devalveras så drabbas vi alla! Människovärdet hänger ihop med hur vår privata integritet respekteras. Integritetsbegreppet har många aspekter, inte bara internetrelaterade även om de kanske är mest omtalade (dock ej av våra riksdagspartier). Ett näraliggande exempel är hur demenssjuka (ej) tas omhand. Men även hur bristande respekt för individens integritet kan förstöra känslan för människovärdet hos krigförande, hur man tvingar ungdomar till drogtester utan minsta misstanke, hur privata företag kan få jaga privatpersoner utan riktiga bevis (som enl Ipred-lagen), hur man använder rädslan för det annorlunda (med terrorism som förevändning) för övervakning och inlåsning över absurditetens gräns. En affärsidé som glatt utnyttjas av diverse "företagare".

Samtidigt med detta så ser vi hur ett datalagringsdirektiv kan användas för att ytterligare registrera och kontrollera våra liv, där mobiltelefonerna kan liknas vid elektroniska fotbojor, hur olika organisationer vill begränsa internet till att bara vara en försäljningskanal i stället för att vara en plats där vi fritt kan kommunicera och samtala med varandra och där kunskap och kultur kan utvecklas. Vilket även kan ge en skjuts åt sysselsättningen, om inte gammelmodiga regler stoppar kreativitet och utveckling.

Låter det som en osnuten, självisk tonåring? Eller en fara för samhället? Jag vill nog snarare mena att engagerade, kunniga personer som Gun Svensson ger oss hopp om demokratins överlevnad. De behövs, även i riksdagen!

Var otrogen mot "ditt" parti, men trogen din ideologi.

För några år sedan hoppade jag av som folkpartist. Det var en plågsam process, men oundviklig allt eftersom fp:s ideologiska förfall fortskred. Jag kunde inte försvara en politik som svävade på målet om det sociala ansvarstagandet, som gradvis började spela på främlingsrädsla, om höll på att gå i Göran Perssons fotspår betr "social turism" etc. Fanns massor av exempel. Och senare tillkom hur FRA-frågan misshandlades inom fp på ett sätt som minst av allt kan ses som liberalt.

Jag ser det som ett friskhetstecken för demokratin att människor tänker igenom om det parti de en gång anslutit sig till, och som man dessutom arbetat aktivt för, håller fast vid sin ideologi eller ändrar sig i en riktning som inte stämmer med den egna grundövertygelsen. Problemet är dock ofta att det inte finns goda alternativ att gå till bland riksdagens partier. Avideologiseringen brer ut sig alltmer.

Igår fick vi veta hur ett par tämligen kända företrädare för s resp c deklarerade att de inte kommer att rösta på sina partier. Det var Henrik Brändén (s) Och Markus Berglund (c) som på grund av integritetsfrågan kommer att rösta på piratpartiet i st för sina gamla partier. Brändén går till och med ur sitt sosseparti.

Jag nyss noterat hur en av de gedigna socialliberaler, som jag uppskattar, nämligen Christian Dahlgren, också han nu hoppar av fp. Han hoppar av efter att lång tid ha vantrivts med fp´s allt längre fjärmande från den socialt ansvarstagande liberalismen. Han går över till sossarna. Det viktiga och riktiga är dock att han (liksom jag) anser det viktigare att vara sin ideologi trogen än att hålla fast vid ett parti som gravt ändrat sin ideologi.

Var man hamnar, om man hittar ett alternativ att rösta på eller till och med ett nytt parti att ansluta sig till, det är av sekundär betydelse kanske. Det kan ju bero på vilka frågor man prioriterar. Det intressanta är att alltfler inser att partierna blivit valapparater för röstmaximering, inte organisationer som har och diskuterar idéer om hur samhället ska utvecklas.

Jag hoppas verkligen att de gamla partierna inser att de är på fel väg. Om inte årets val blir ett uppvaknande så kan smällen bli än värre senare. Det finns ju nya partier. Det är inte obekant att jag sympatiserar med ett (pp) och starkt ogillar ett annat (sd). Poängen är att de inte hymlar med vad de vill, vad de står för.

T ex även FarmorGun är inne på dessa tankegångar. Hon är som alltid högst läsvärd.

Drogtestning, integritet, rättssäkerhet och Federly

Riksdagskandidaten Gun Svensson, även känd som bloggaren FarmorGun, ställde igår frågan om vi vill ha ett övervakningssamhälle.

FRA-lagen innebär övervakning. Bland annat. Och vad är det annat än övervakning, liksom kränkning av integrieteten och bristande rättssäkerhet när framträdande politiker som Beatrice Ask (m) och Johan Pehrson (fp) vill ha drogtestning av ungdomar, för säkerhets skull...

Nej, "vi" vill inte ha ett övervakningssamhälle. Men "vi", vi förefaller "bara" vara en handfull bloggare. Jag känner att jag tjatar om rättssäkerhet i vart och vartannat inlägg.
Men var är de andra. De inflytelserika politikerna? Frånsett Ask och Pehrson, som kör sitt race för hårda tag, omvänd bevisföring och batonger, så hör och ser jag inget?

En som fått känna på hur integritet och godtycke, från de som har makten, känns, det är nu också c-riksdagsmannen Fredrick Federly, vilket bl a framgår av artikel i dagens Expressen.

Efter FRA-omröstningen, där Federly tvangs (övertalades) att gå emot sin övertygelse så började det spridas rykten inom c att han tagit droger. Han visste och vet ju att frivillighet i en del sammanhang är ett sken och tolkas som skuld, så han tvangs emot sin vilja att låta drogtesta sig. Av sitt eget parti, grundat på internt skvaller! Djupare satt inte centerns "liberalism". Det är helt uppenbart att det är denna mentalitet som i mycket styr hela alliansens attityd till rättssäkerhet och integritet. Det är skvaller, folkdomstolar i pressen, övervakning och tvång som utgör deras "rättspolitiska" grund. Det blir alltmer skrämmande för var dag som går.

Var finns de politiker som värnar rättssäkerheten? ??????? Är det en naturlag som säger att det bara är piratpartiet som värnar integritet, rättssäkerhet och är emot övervakningssamhället?

Är det inte en liberal paradgren att värna den enskildes rättigheter. Visst ja, fp är inte längre liberalt. Men både centern och moderaterna har ju tidvis sagt sig stå för frihet och på den enskildes sida. På sista tiden, lite kraftlöst visserligen, även kd. Men där är knäpptyst. Alla dessa partier är idag övervakningens främsta tillskyndare.

Och sossarnas främste "rättspolitiker" Thomas Bodström, han förordar drogtester, men vägrar själv att genomgå en...

Så kan man också reagera...

Media- och kommentatorskarusellen efter piratpartiets valmanifest och Rick Falkvinges radiouttalanden om barnporr har varit omfattande och förvirrande. Eller rättare sagt, reaktionerna har varit så skiftande och märkliga att det krävs något slag uppstramning. Hur förutsebara reaktionerna än verkar nu.

Alltså. 1) Ett parti, inte minst ett ungt och orutinerat parti (partiledning och medlemmar) måste inse att minsta snubblande och tvetydighet gör att vargarna genast börjar försöka slita det i stycken! Det insåg inte pp tillfullo. Nu har det förhoppningsvis lärt sig läxan. Kloka kommentarer kring detta kan man bl a hitta hos FarmorGun (givetvis), som också hittat balanserade kommentarer i dagspressen.

2) Medlemmar och sympatisörer får inte gripas av panik om en partiföreträdare gör någon dumhet, medveten eller omedveten! Självfallet får det inte bli för många klarvertramp, men inse att även rutinerade politiker gör tabbar (jfr Beatrice Ask, Jan Björklund, ja exemplen är många, många, tänk efter bara) utan att världen rasar samman. Jag måste dock berömma piratpartiet för den helt öppna och ärliga debatt som genast kom igång. Många fick skrämselhicka av radiointervjuerna, men det var samtidigt en nyttig lärdom och visar nog att genom just öppen debatt så kan misstag snabbt korrigeras. Något som inte är så vanligt i andra partier.

3) Hur illa man än kan tycka att gårdagen förlöpte för piratpartiet, och hur snabbt deras hjärtefrågor kom i skymundan för barnporrdebatten, bör varje tänkande sympatisör, el över huvud taget varje väljare begrunda vilka alternativen är för den som vill ha ett Sverige där integriteten skyddas, där rättssäkerheten stärks i st för försvagas, där kultur och kunskap lyfts fram med konkreta åtgärder.

4) För den som faktiskt vill veta var pp står idag hänvisar jag till källan, dvs till hur piratpartiet självt, genom två framträdande företrädare ser på sin politik i dagens läge.
a) EU-parlamentarikern Christian Engström som under rubriken "Barnporr helgar inte alla medel" strukturerar upp just den biten. (Jag har ju själv skrivit på det temat.) http://christianengstrom.wordpress.com/2010/08/06/barnporr-helgar-inte-alla-medel/
b) Vice partiledaren Anna Troberg, som ger 10 guldkorn ur piratpartiets valmanifest. http://www.annatroberg.com/2010/08/04/tio-guldkorn-ur-piratpartiets-valmanifest/
Och vidare diskuterar hon här vad som är viktigt när det gäller drabbade barn och hur de ska skyddas.
http://www.annatroberg.com/2010/08/03/stjalp-eller-hjalp-det-ar-fragan/
Det kan vara en början för att läsa in sig på var piratpartiet står, utan andras filtrering.

Jag känner att min reaktion, som först var bestörtning, ändå blir att jag kommit ett steg närmare piratpartiet p g a denna soppa. På något sätt har pp genomgått en reningsprocess och vuxit. Och samtidigt har det visat ett så osympatisk och ogenomtänkt angreppssätt hos partiets kritiker, att jag storknar av avsky för det sättet att föra politisk debatt.

Barnporr och Jan Myrdal

Nej, ingen vettig människa kan ha något till övers för barnporr, dvs för foton som visar hur barn utnyttjas och förnedras. Har varit en debatt kring detta senaste dagarna, som jag tillbringat genom att bränna bensin på semestervägarna.

Men, bilder på nakna barn är inte per definition porr. Och tecknad serier med barn, de visar inga utnyttjade barn. De är rena fantasier, som knappast skadar någon - även om jag inte kan fantisera i de banorna.
Nu är det åter på gång moralpanik och skamlöst utnyttjande av denna panik för att dels "rädda" barnporrlagen, som tydligen använts för att fälla en person som haft tecknade bilder av barn i sin dator, dels för att censurera internet. Det är en svår debatt att föra, då de intellektuella argumenten inte biter på de som ser rött så fort de ser eller hör ord som "porr", "sex" och "internet". Sätter man ihop dessa ord blir det total blockering i hjärnan. Lägger man till ordet "barn" också så blir det kortslutningen direkt. Trots att det blandas friskt med begreppen. Och trots att varje tänkande människa borde ställa sig frågan vad dessa censurivrare egentligen är ute efter, vems ärenden de går, vilka som tjänar på detta?

FarmorGun i Norrtälje skriver klokt om detta bland annat här, här och här. En annan som skriver skarp och mördande analytiskt är den gamle debattören Jan Myrdal i Expressen. Han kallar barnporrlagen för en omoralisk absurditet. Nu måste jag erkänna att Jan Myrdal är en person som jag känner ett slags hat-kärlek till. Jag beundrar ofta hans intelligens och analytiska skärpa. I vart fall när han inte använder för mycket av marxistisk gegga. Och trots mina invändningar så har han alltid stått på (i vart fall den svenska) yttrandefrihetens sida. Människans rätt att tänka fritt. Och i detta fallet kan jag bara buga och instämma. Därför, läs Jan Myrdal och FarmorGun.

Samt läs förstås Anders Widén. Bara rubriken borde få dig att reagera: Bränn Carl Larsson på bål.

Libyen, Ewa Björling och Telub.

Gissa om jag blev glad när jag läste Gun Svenssons (= Farmor Gun (pp)) debattartikel tillsammans med Mikael Nilsson (även han piratpartist) i AB igår! Artikeln handlade om hur Sverige genom ett statligt bolag exporterar övervakningsutrustning till diktaturens Libyen, ett ämne som även jag skrev om tidigare igår.

Senare på kvällen hörde jag i teve en av mina favoriter när det gäller humanitet och mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, en gång i tiden fpu-ordförande, därefter bl a engagerad på höga poster inom Rädda Barnen och Amnesty och numera Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, uttala sig i emot denna märkliga export.

FarmorGun påminner om att detta tyvärr inte är en enskild händelse. Regeringen har redan tidigare genom FRA exporterat svensk signalspaningsteknik till diktaturregimen i Saudiarabien, och halvstatliga TeliaSonera bistår med massavlyssning av medborgarna i länder som Vitryssland och Azerbajdzjan.

Jag påminde i mitt förra inlägg även om den s.k. Telubaffären. Läs gärna länken till Wikipedia om detta. Det intressanta är att även där var det ett statligt bolag som var inblandat i affärer med Libyen. Och detta med regeringens medverkan! Även då var det en "borgerlig" regering där Karin Söder (c) var utrikesminister, Staffan Burenstam Linder (handelsminister) och Eric Krönmark (försvarsminister). Av riksdagen prickades statsrådet Burenstam Linder för sin handläggning. Statsråden Söder och Krönmark undgick prickning då Vänsterpartiets ledamöter oväntat beslöt sig för att inte rösta för prickning i deras fall.

Den främste kritikern av regeringen var fp-riksdagsmannen Olle Wästberg. Han gick alltså emot sin egen regering, vilket borde inspirera dagens alliansriksdagsledamöter att fatta mod och se till att dagens affär stoppas. Givetvis bör åtminstone Ewa Björling, handelsminister (m) prickas av KU! Alternativt tvingas avgå!

Telubaffären ägde rum för cirka 30 år sedan, men det finns lärdomar att dra av den. Det blev, tack vare Olle Wästberg, inte bara en kortvarig mediauppmärksamhet, utan en riksdagsfråga, en granskning av KU och en speciell utredning, tillsatt av regeringen! Och Expressen var på alerten.
Och verksamheten, dvs Telubs utbildning av Libyer i teleteknik, fick avbrytas!

En beklämmande sak i dagens fråga, det är hur det i AB-kommentarerna poppar upp märkliga uttalanden av mer eller mindre rasistisk natur. Som om libyska flyktingar och andra från Afrika inte skulle vara människor värda respekt och integritet. Dessutom finns där aningslösa (?) kommentarer i stil med att det är bra om libyens diktaturregim kan plocka upp flyktingarna och rädda dem från drunkning... som om det är att rädda flyktingarna som regimen vill.

De flyr ju undan förtryck. Sättet att rädda dem är ju att införa demokrati och bättre levnadsförhållanden, inte att stödja förtryckarregimer!

Grattis till Farmor Gun, en sån där hemsk bloggare...

En del människor, främst då vissa byråkrater och politiker som inte gillar debatt och att bli ifrågasatta, har en motvilja emot internet och inte minst då emot de politiska bloggarna. De är ju så svåra att styra och kontrollera.

Men jag säger, tack och lov att vi har internet och bloggandet, vilken stimulans för den fria debatten, och därmed för demokratin!

Nu har en av mina favoritbloggare, FarmorGun i Norrtälje, dvs Gun Svensson, gått sta och vunnit Stora Bloggpriset i klassen politiska bloggare. Ett mycket riktigt val. Det är väl sådär 1,5 år sedan jag först stötte på hennes blogg och jag insåg genast att här har vi en skärpt kvinna som har ett starkt engagemang för demokratiska värden.

(Fotot av Gun Svensson, FarmorGun, hämtat från bloggen MinaModerataKarameller. Det är inte ofta jag sätter in bilder i denna blogg, men nu är det högst motiverat.)

Dessutom är Gun Svensson ett ypperligt exempel på att internet och bloggande inte är något förbehållet unga osnutna datornördar, utan faktiskt är ett medel där mogna människor i alla åldrar kan föra en viktig diskussion om väsentliga frågor.

Det som fick fart på FarmorGuns bloggande var debatten 2008 om FRA-lagen. Hon, liksom många andra, väcktes av den debatten om de många hot som hotar den privata integriteten, rättssäkerheten och närliggande områden. Hot som kommer från både övervakningsgalna politiker, byråkrater och även av delar av det näringsliv som ser internet som en försäljningskanal, som de ska styra, och inte som ett kommunikationsmedel för vanliga medborgare.

Idag är hon medlem i piratpartiet - och dessutom riksdagskandidat. Jag ser hennes kandidatur som en garanti för att piratpartiet står stadigt för de demokratiska värden, som hos andra partier kraftigt urholkats under senare år. Och Gun Svensson är ingen duvunge i politiska sammanhang heller.

Grattis FarmorGun!

Mera om en landshövdings avgång

Avgång, ja, om att hon blev sparkad då, Marianna Samuelsson. Mitt inlägg den 6 aug om detta har också varit infört i PT den 8 aug. Många har också kommenterat det på bloggar. En av dem är förre mp-språkröret Birger Schlaug. Schlaug var för övrig språkrörskollega med Samuelsson en gång i tiden. Han anser också att hon gjort en stor tabbe. Något vill han dock nedtona det hon gjort med att lika behandling inför lagen inte finns.

Som om det skulle göra saken bättre. Att det brister mycket i detta innebär, som jag ser det, att alla avsteg från denna grundläggande princip måste bekämpas. Oavsett om de som särbehandlar folk av olika anledningar erkänner det - eller svänger sig och gör pudlar för att slippa ta ansvar. Ansvarsutkrävande är inte precis det som utmärker svensk förvaltningskultur. Tyvärr.

FarmorGun snuddar vid detta också. Men hon ställer också ett antal frågor i sammanhanget, som hon delvis också svarar på.
Jag anser dock inte att man generellt kan anse det oetiska att spela in uttalanden som makthavare gör, inte ens vid slutna sammanträden. Det kan tvärtom vara ett sätt att visa vad dessa verkligen står för, ett medel för att utkräva ansvar.

Och den personliga integritet, som jag värnar, är inte i fara av att en makthavares åsikter i tjänsen spelas in och offentliggörs. Tvärtom. Offentlighetsprincipen är viktig - men givetvis rör den sådant som innebär maktutövande etc, inte personliga förhållanden utan relevans.

Jag tror verkligen inte att det faktum att Samuelsson är en kvinna skulle ha spelat en roll när hon fick sparken. Och min erfarenhet av kvinnliga politiker är att de är minst lika förslagna och erfarna i politiskt rävspel som manliga kollegor. Samuelssons agerande både före och efter offentliggörandet av denna sorgliga historia visar att hon inte är lämpad för jobbet som landshövding. Men, som någon annan kommenterat detta, regeringen måste klargöra vad en landshövding egentligen ska göra och vara. Är det en reträttpost inför pensioneringen för mer eller mindre lyckade men förbrukade politiker? Vem företräder han/hon? Står han/hon över lagen?

Jag fick aldrig förtroende för Marianne Samuelsson när hon var aktiv politiker. Men inom mp hade hon förtroende, och där ansågs hon som jordnära och stående på de svagas sida. Det är möjligt att det var så, men som landhövding har hon visat på ännu en risk som både politiker och andra "höjdare" löper - att tappa kontakten med vanligt folk och deras vardag. Att makt korrumperar.

Samt att den som gjort respektabla insatser i en position inte per automatik är lämplig för andra (topp-)jobb.

Bravo och grattis till FarmorGun

Jag vill instämma i hyllningskören för Farmor Gun, som i dag får en fin presentation i DN!

http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/farmor-gun-ar-den-nya-natmedborgaren-1.868484

Hon är värd alla lovord!
Och ett bevis för att ålder inte spelar någon roll på internet. Bara man resonerar sunt och logiskt. Och är man en gedigen medborgarrättsförkämpe som Gun Svensson är det bara att lyfta på den imaginära hatten.

Rädsla skapar misstänksamhet, och till och med ondska

Den eminenta bloggaren Farmorgun håller ögonen på det mesta av värde, såväl i traditionella media som i bloggosfären.
I sin bloggpost Förlikning byggs inte med hjälp av envishet,
http://farmorgun.blogspot.com/2009/05/forlikning-byggs-inte-med-hjalp-av.html ,
funderar hon bl a, med utgångspunkt från en bloggpost hos Anna Troberg, om vad datorer kan göra med människor, och nämner även rädslan. Hon frågar varför politiker spelar på rädslan.

Det är en bra fråga. Vars svar är att det är ett enkelt sätt att vinna en opinion. Och därmed makt. Hitler byggde ju upp sin nazism på det. Och han var knappast den förste som använde detta, i mina ögon, fula knep.

Rädslan är verkligen en förklaring till mycket ont! Speciellt om skrupelfria politiker spelar på den.
Hitler och antisemitismen använder det. Samma sak med främlingsfientliga partier både i Sverige och på andra håll. Och vad är grunden för mycket av vissa politikers fiskande efter röster hos EU-motståndare? Jo, rädslan för det okända.
Man kan vara rädd för människor, nyinflyttade med konstiga språk och kanske med en annan kulör på huden. Men även för utveckling, för ny teknik. Självhärskare gillade inte att folk lärde sig att läsa, och boktryckarkonsten var inte populär hos de som ville ha monopol på att tolka det skrivan (präntade) ordet. Diktaturer har aldrig gillat journalister och författare, idag gillar de inte internet.

Tyvärr finns rädslan för internet även hos politiker (och hos vissa företagare t ex i mediabranschen) i vårt hörn av världen. Och när det dyker upp ett parti som dessutom gillar och kan internet, då blir många gamla politiker rädda. Eller vill utnyttja andras rädsla.

Har då detta parti ett namn, piratpartiet, som visserligen kan verka lite romantiskt för ungdomar, men som skrämmer "ärlig skattebetalare", då är det verkligen läge för att utnyttja folks rädsla.

Men hur komma över detta? Jag tror faktiskt det bara finns en väg, kommunikation och upplysning! Att prata med folk! Att prata med många, att göra sig bekant, och därmed upptäcka att vi i grunden inte är så olika. Och i vart fall att eventuella skillnader inte är så skrämmande. Ett första steg brukar vara att "man" behåller sin misstänksamhet mot t ex invandrare som grupp (vilka ju inte är EN grupp), men gör undantag för dem som man lärt känna. Efter en tid, och om man lär känna fler upptäcker man att alla är individer. Och som regel inte farliga.

På samma sätt kan man försöka bekanta sig med ny teknik. Är den för avancerad kan man ju försöka få den förklarad för sig. Allt behöver ju inte alla ta till sig för att använda, men rädslan för det nya bör man bekämpa.

Upplysning och fri kommunikation är något gott. Det frigör människan till att bli mera tolerant. Kanske till och med lite godare.

Debattartikel publicerad i PT och NV

Nedanstående debattartikel har publiserats i Norra Västerbotten (Norran) den 20 april och i Piteå-Tidningen (PT) den 22 april. Undertecknare är Lars-Erick Forsgren, Gun Svensson, Jens Odsvall och Niklas Starow. Texten citeras i sin helhet nedan, men jag ger er även länkarna.

Länk till PT: http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4582128
Länk till Norran: http://norran.se/asikter/debattartiklar/article277501.ece

"Internet hotas av förhandlingar inom EU
Politiker i EU avgör internets framtid under de kommande veckorna. Telekompaketet är arbetsnamnet på en uppgradering av en handfull EU-direktiv från seklets början.
Tyngdpunkten ligger på standardiseringar av regler för utrustning och larmnummer, harmonisering av reglerna för hur operatörer ska hantera tillträde till varandras nät och tjänster. Sverige och England ligger före Tyskland och Spanien, vad gäller avreglering. Det bäddar för konflikter, som inte underlättas av att Frankrike dessutom verkar för skrivningar att intrång i upphovsrätten ska beivras med hjälp av åtgärder från internetleverantörernas sida. Trots en enig operatörskårs vädjan om att inte göras ansvariga för att bedöma vad som utgör "lagenligt innehåll", "lagenliga tjänster" och "lagenliga applikationer", finns sådana skrivningar fortfarande kvar i Telekompaketet. Nu handlar det mycket om innehåll och övervakning av vad medborgare gör när de använder sina internetabonnemang. I Frankrike har HADOPI, på svenska "högsta myndigheten för spridandet av verk och beskyddandet av rättigheter på internet" röstats ner i nationalförsamlingen, men kulturministern hotar avgå om hon inte får igenom lagen vid en ny omröstning den 28 april.
Vad vi kan se svajar nu majoritetsbeslutet vid förstabehandlingen: att den gängse rättsordningen ska råda även på nätet, håller i skrivande stund på att förhandlas bort. Det så kallade förslaget 138 görs om, för att möjliggöra HADOPI och liknande organisationer inom EU. Vi menar att direktiven, som ska garantera medborgarnas rätt till internet, behöver gå längre än att tillmötesgå operatörernas behov.
Christoffer Fjellners (M)och senare under processen Eva-Britt Svenssons (V) förslag 166 går ut på att inskränkningar i medborgarnas rätt måste kunna motiveras utifrån ett medborgerligt perspektiv. Men även detta tidigare majoritetsbeslut är under omförhandling, trots brett stöd i det ansvariga utskottet.
Det är djupt oroande att ministerrådet och EU-kommissionen, inte låter sig nöja med den definition som även norska Post- og teletilsynet använder för att beskriva användares rättigheter. Inser Europaparlamentets ledamöter allvaret i vad de är på väg att ställa till med? Direktivets omförhandlade tillåter HADOPI, som styckar upp internet och öppnar för att våra medborgerliga fri- och rättigheter ska säljas tillbaka till oss, som enskilda tjänster. Det räcker inte med att reglera accessleverantörernas ansvar för innehållet på internet, när inskränkningar riskerar att drabba enskilda individer. Med individen som utgångspunkt, kommer rättsäkerheten i fokus.
Rättsäkerhet är en förutsättning för tilltron till elektronisk kommunikation. Utan tillit riskerar tillväxten av ett öppet, dynamiskt internet dämpas eller helt utebli. Direktiven får även ekonomiska konsekvenser. Nuvarande skrivningar till Telekompaketet öppnar för diskriminering av programvara, applikationer och tjänster, långt bortom den differentiering, som av tekniska skäl ibland kan vara nödvändig för att trafiken på nätet ska flyta.
Direktiven blir därför ett hot mot fri- och öppen källkod, programvara och applikationer. Företrädare för dessa utvecklingsmetoder och licensmodeller, har inte fått komma till tals i de pågående förhandlingarna, trots att dessa utvecklingsmetoder och licensmodeller möts av ett allt större intresse, bland annat hos Sveriges kommuner och landsting."

Texten är aningen längre än vad tidningar brukar vilja ta in, men det gick ändå. I Norran ges undertecknarna lite mera presentation och texten är även mera luftigt redigerad.

Ett par sossar gör bort sig, Carina Hägg och Wanja på LO.

Medan främst traditionella media skäller på Wanja Lundby-Wedin, hon LO-basen som verkar ha klantat till det för sig betr ett pensionsavtal för en tidigare AMF-dirre, så vill jag i stället kort kommentera en annan sosse som inte känns speciellt behaglig i sin debatteknik.

Via Olof Bj:s och Michael G:s bloggar
http://olofb.wordpress.com/2009/03/24/annu-ett-riksdagssvar/#comment-717
resp
http://blogg.aftonbladet.se/21909/perma/1166030
hittar jag en mailväxling mellan FarmorGun och Carina Hägg (s).
Jag kan bara instämma i att detta gav mycket dålig eftersmak. Carina verkar inte ha minsta känsla för ett hyfsat uppträdande, och hon ska vara riksdagsledamot! Usch, fy och skam!

Intresserade kan läsa på de länkade sidorna, jag tror att de flesta här klarar det ;)
För övrigt kan jag bara tillägga att riksdagsledamoten Hägg (s) länkar till en gemensam sossesida för utrikespolitik och ett inlägg hon skrivit där.
Till råga på allt är det hon länkat till rena snömoset. En massa floskler, som visar att sossarna gillar och stöder IPRED! Men hon omgärdar detta med en massa struntprat, integritet handlar det i vart fall inte alls om! Utan bara hur hon ser undantag från integriteten. Ynkligt!
Dessutom handlar”riksdagssvar.se” om FRA… inte IPRED. Så Häggs länk är inte heller i det avseendet relevant som svar på de fem frågorna om FRA.

Varför är det så svårt för riksdagens ledamöter att svara, och svara på ett rimligt och relevant sätt på viktiga frågor? Att många har "fel" åsikter är en sak, men de borde ändå kunna svara. På ett hyfsat sätt.