Tyst och stilla, inga invändningar

    Ser att Postnord tänker göra fler, ytterligare nedskärningar. Det är allvarligt, drabbar brev- och paketutdelning och därmed framför allt de äldre och deras (våra) kommunikationsmöjligheter. Kommunikation och debatt och detta att prata med varandra, det är viktigt för äldre - men också yngre. Numera sker ju i princip att på s k spociala media, forum. Tidningarna minskar sina tryckta sidor, delar alltmer sällan ut tidningarna. Och nätupplagorna är dels förkrympta och dels kräver diverse elektroniska anordningar som inte alltod är lätthanterliga - men dyra, när man behöver datorer och mobiler och paddor till "allt". Pengar finns ju inte längre heller.

Posten delar inte ut brev. Vi hänvisas till nätet.

Tidningar trycks inte. Vi hänvisas till nätet.

Reklam finns knappt i tidningar - och delas alltmer sällan ut. Vi hänvisas till nätet, och reklamen där.

Våra pengar - i den mån vi har några inkomster eller sparmedel - de sitter fast i bankerna. Såvida inte någon bedragare plundrar våra konton.... Se upp, eller snarare, svara inte i telefon. Håll tyst!

Lås in dig. Prata inte med någon.

Se till att du har vänner kvar i livet, som kan hjälpa dig. Och/eller hjälpsamma släktingar på nära håll, som har tid.

Skriv inga insändare, tidningarna har varken lust eller plats för att publicera dem.

Res inte utomlands - för det är dyrt och kräver att du har assistans på något sätt. Och svenskar, är inte välkomna., inte ens pitbor, i utlandet (enligt media).

Lägg Dig bara ned. Tyst och stilla, försynt, förarga ingen. -------------- Förstår inte varför det blev olika stil här ovan. Inte heller varför denna text var försvunnen en dryg timme. ------------ PS. Vill bara komplettera betr "Krönikor" i PT denna dag (fredag 27 okt 2023). Forst i tidningen, efter förstasidan, kom Lokala nyheter av skiftande karaktär och vikt. Sedan kom en KOMMENTAR, Fredagskommentaren, icke alls placerad på "ledarsidan", men skriven av Birgitta Pettersson (pensionerad reporter och en tid även vikariernade ledarskriben). En bra skribent, vilken oftast skriver med en politisk vinkling, som regel enligt PTs politiska inriktning, MEN med humor och som skarp satir.). Hon har skrivit "krönikor" ett flertal år, dock har jag för mig att de intill för någon vecka sedan publicerades på onsdagar eller torsdagar. Dagens LEDARSIDA kom dock först på sid ELVA, med en av de ordinarie fyra "krönikörerna" Måns Wadensjö. Sedan några dagar så är "ledarsidan" dock bantat till ca halva sidan. Den andra halvan är den som nu "disponera"s för insändare, dvs är läsarnas röst... Inte mycket plats för PTs läsare att kommunisera vare sig med varandra elller (den fyrhövdade) gruppen som är PTs krönikörer (av "ledarartiklar") som ska vara tidningens (politiska) röst. -----------------

Tia Fuller kommunicerar generöst sin jazz.

Tia Fuller! 

Jag ger mig! Tia Fuller Quartet är väldigt bra. Härlig, levande positiv jazz. 

Tia och Joe Dyson

Mimi Jones, formidabel basist.

Förhandsreklamen gjorde nog både mig och en och annan jazzvän (eller Beyoncéfan) lite avvaktande. En så oerhört proffsig hemsida, snygga bilder av Tia, en meritlista som slåt det mesa. Fina akademiska examina, och dessutom professor i jazzpedagogik vid Berklee School of Music i Boston, USA. Har spelat med diverse popkändisar som Beyoncé, vilket kanske skrämmer bort en del jazzvänner, men också och framför allt med sådana jazzhöjdare som Esperanza Spalding, Dianne Reeves och Joe Faddis. Samt har egen kvartett. Det är snudd på för mycket...

Shamie Royston, oj oj vilken pianist! 

Men nej, jag ger mig, efter att ha hört Tia och hennes kvartett spela i (glest besatta) Black Box i Acusticum i Piteå, lördag em. Generös, varm musik, intensiv. Publikvänlig och kommunikativ utan minsta kommersiella sidoblickar. Jag vill nog påstå att samtliga medlemmar i kvartetten är av högsta  klass. Både instrumentalt och betr inlevelse och jazzfeeling. Ende manlige i gruppen, trumslagaren Joe Dyson från New Orleans spelade på sina trummor, både finstämt och explosivt och med swing. Och de tre kvinnorna, ja, det var inget "frökenlir" från någon. Mimi Jones på ståbas var helt formidabel, fullvuxet och intelligent fantasifullt, inget slökomp där inte. Tias storasyster Shamie Royston - oj vilken lirare; spelade med två fulla händer, som ibland känes som fyra. Jag fick sådana giganter, i något olika stilar, som McCoy Tyner, Cecil Taylor och - Marylou Williams i tankarna - utan att hon för ett ögonblick gav avkall på sin egen personlighet. Kraftfullt, fantasifullt, energiskt med våldsamt sväng - men även lyriskt när så skulle vara. Och så Tia Fuller själv på sin glänsande altsax förstås, samma superlativer, glöd, omväxling, intensitet, moget och i en modern stil, som kan ses som mainstream av högsta klass i dagens jazz, utan spekulativt sökande efter "seriösa" inslag, inget som tråkar ut en. Bara kreativitet, märgfull musik, frustande levande och stundtals lyrisk eller suggestiv i böljande vågrörelse med snudd på sövande effekt - men , som sagt aldrig tråkigt eller demonstrativt pretentiöst.

Tia Fuller ger generöst soloutrymme av alla, och där solisten ibland spelar helt ensam, ibland med en-två andra, och ibland kommer Tia in och övertar rollen igen, efter at från kulisserna följt det och gett instrumentala kommentarer. Omväxlande, levande musik som engagerar.  Alla musiker har mycket musik inom sig, och de ger av den till lyssnarna. Både Tia Fullers saxofon och gruppen som helhet ger till och från vibbar av gladare Coltranemusik. Jag menar det som ett högt betyg.

Tia har desstom verbala kommentarer i och mellan låtarna, ofta för att inkludera lyssnarna på ett eller annat sätt. Vi känner oss som delaktiga i en dialog.  Vi trivs och upplever att musikerna trivs storartat, trots att publiken är rätt fåtalig.

Hela Tia Fuller Quartet tackar för sig. 

Två set, ett på drygt sjuttio min och ett på cirka timmen, plus en kort paus däremellan. Så slutar det hela med att Tia förklarar hur mycket de älskar Sverige och hur väl de mottagits.
Och "God Bless You".
En generös konsert med generösa musiker.
Vi hade gärna lyssnat en stund till - men måste tyvärr inse att det var dags att gå ut och ta oss hem i snövädret.
Och jag måste försöka få tag på den nya skiva som ska komma snart.

Rädsla skapar misstänksamhet, och till och med ondska

Den eminenta bloggaren Farmorgun håller ögonen på det mesta av värde, såväl i traditionella media som i bloggosfären.
I sin bloggpost Förlikning byggs inte med hjälp av envishet,
http://farmorgun.blogspot.com/2009/05/forlikning-byggs-inte-med-hjalp-av.html ,
funderar hon bl a, med utgångspunkt från en bloggpost hos Anna Troberg, om vad datorer kan göra med människor, och nämner även rädslan. Hon frågar varför politiker spelar på rädslan.

Det är en bra fråga. Vars svar är att det är ett enkelt sätt att vinna en opinion. Och därmed makt. Hitler byggde ju upp sin nazism på det. Och han var knappast den förste som använde detta, i mina ögon, fula knep.

Rädslan är verkligen en förklaring till mycket ont! Speciellt om skrupelfria politiker spelar på den.
Hitler och antisemitismen använder det. Samma sak med främlingsfientliga partier både i Sverige och på andra håll. Och vad är grunden för mycket av vissa politikers fiskande efter röster hos EU-motståndare? Jo, rädslan för det okända.
Man kan vara rädd för människor, nyinflyttade med konstiga språk och kanske med en annan kulör på huden. Men även för utveckling, för ny teknik. Självhärskare gillade inte att folk lärde sig att läsa, och boktryckarkonsten var inte populär hos de som ville ha monopol på att tolka det skrivan (präntade) ordet. Diktaturer har aldrig gillat journalister och författare, idag gillar de inte internet.

Tyvärr finns rädslan för internet även hos politiker (och hos vissa företagare t ex i mediabranschen) i vårt hörn av världen. Och när det dyker upp ett parti som dessutom gillar och kan internet, då blir många gamla politiker rädda. Eller vill utnyttja andras rädsla.

Har då detta parti ett namn, piratpartiet, som visserligen kan verka lite romantiskt för ungdomar, men som skrämmer "ärlig skattebetalare", då är det verkligen läge för att utnyttja folks rädsla.

Men hur komma över detta? Jag tror faktiskt det bara finns en väg, kommunikation och upplysning! Att prata med folk! Att prata med många, att göra sig bekant, och därmed upptäcka att vi i grunden inte är så olika. Och i vart fall att eventuella skillnader inte är så skrämmande. Ett första steg brukar vara att "man" behåller sin misstänksamhet mot t ex invandrare som grupp (vilka ju inte är EN grupp), men gör undantag för dem som man lärt känna. Efter en tid, och om man lär känna fler upptäcker man att alla är individer. Och som regel inte farliga.

På samma sätt kan man försöka bekanta sig med ny teknik. Är den för avancerad kan man ju försöka få den förklarad för sig. Allt behöver ju inte alla ta till sig för att använda, men rädslan för det nya bör man bekämpa.

Upplysning och fri kommunikation är något gott. Det frigör människan till att bli mera tolerant. Kanske till och med lite godare.