Märklig tiggeridebatt, några reflexioner + tillägg

Jag måste försöka skriva ihop en del synpunkter på den debatt kring de tiggande EU-migranterna som blivit alltmer infekterad de senaste veckorna. Och jag gör det med avstamp från ett FB-inlägg som Maria Leissner (f.d. fp-ledare) gjort, och som visar att även hon är förundrad och bekymrad över vilka vägar debatten i Sverige tagit på senare tid.

Jag blir lika beklämd som du , Maria Leissner. Dels över den alltmer avvisande attityden rent allmänt till tiggarna och att tiggande får förekomma, dels till del "ministeriella" samförstånd som tycks föreligga (mellan företrädare för s och fp, att m och sd är hopplösa är ju inte lika förvånande) betr att försvåra för tiggarna.

1) Betr begreppet organiserat tiggeri hänvisar jag till denna text.

http://lars-ericksblogg.blogspot.se/2015/05/organiserat-tiggeri-om-ett-tveksamt.html (alltså ett tidigare blogginlägg här hos mig)

2) Jag, och mig veterligt även andra som försvarar rätten för fattiga och utsatta EU-medborgare att tigga, anklagas för att vi inte i tid och otid påpekar att det är andra vägar än tiggeriet som är lösningen på tiggarnas problem.  

Självfallet inser vi att mycket måste göras åt situationen i t ex Rumänien, genom både statliga påtryckningar och organiserad solidaritet genom hjälporganisationer. Men det ena utesluter inte det andra. Tiggeriet är en väg just nu, på kort sikt och som sådan inget som kan el bör förbjudas eller försvåras. Samtidigt vill jag/vi givetvis också stödja mera långsiktiga lösningar. Tyvärr är det ofta (men inte alltid) som de som vill försvåra för tiggarna i Sverige inte heller vill se andra solidariska och mer långsiktiga lösningar.

3) Varför lyfts fram trafficking i denna fråga? Mig veterligt är trafficking redan förbjudet. Det behövs ingen extra lag för att peka ut och försvåra för tiggarna med hänvisning till trafficking. Eller andra redan förbjudna aktiviteter heller för den delen.

4) Tiggarna antal växer, och proportionellt verkar det nog inte som om storstäderna är mest "drabbade". Enl den mycket osäkra statistik, som valsade runt i media för några dagar sedan, så har vi relativt sett fler tiggare i lilla Piteå än i Stockholm. Kanske för att Piteborna är mera givmilda än andra, vad vet jag? Men jag ser inte det växande antalet som en godtagbar orsak för att förhindra folk att hjälpa också kortsiktigt. Jag vet ju att viljan till mera långsiktiga åtgärder finns också.

5) Jag skulle välkomna att fler av de tiggerinegativa med (el utan) politiskt inflytande stödde dessa andra initiativ och förslag som kommit fram, att de inte fastnar i negativism. Såväl från kyrkligt, frikyrkligt, som andra håll finns både förslag och initiativ. Även på FB finns förslag redovisade (för den som orkar leta)

6. De tiggande romerna vill arbeta, Men det är svårt i deras hemländer, men tyvärr också i Sverige. Krångliga byråkratiska regler gör det hart när omöjligt. Se till att förenkla och underlätta!

7. I "fp-s-samsynen" talas det om de kåkstäder som byggts upp av tiggare, som inte hittar någonstans att bo (till överkomlig kostnad). Tält, rostiga bilar, skjul och trasiga husvagnar är givetvis inga bra lösningar, och då vill man få iväg tiggarna från sådant. I bästa fall talar man om bra, närmast lyxiga boenden som lösningen, men sådana finns ju inte. Och en del vill bara har bort "patrasket" från sina ägor. 
Men det finns ju enkla lösningar på många håll, som, även om de inte är perfekta, är oerhört mycket bättre än att bo i som de bor i sina hemländer eller att på i tält i skogen i Sverige. På mina FB-sidor har från olika håll visats på sådant (baracker etc av god standard). 

Som en person skrev (med instämmande av en annan, med erfarenhet). "Ser också problem i den allt eller intet-inställning politikerna har. Att erbjuda baracker som redan finns och som har kokmöjligheter o tvätt o toalett är av någon anledning nedvärderande och ovärdigt. Har myndigheterna inte sett hur tiggarna bor nu? Allt vore bättre. Min son gick sina första skolår i en barack. Ingen såg problem med det. Tillfälliga byggnader för stora årskullar var naturligt. Men när det gäller tiggarna ska vi kunna erbjuda bra lägenheter och arbeten med tydliga avtal och lagstadgad semester. Den inställningen gör att tiggarna bor i kåkstäder och varje morgon tysta går iväg mot städernas centrum där de sprider ut sig för att sitta hela dagen med sin pappersmugg framför sig. Så går det när man inte har någon flexibilitet och hårdnackat säger att: Regler är till för att följas."

8) Betr. Hjälp till självhjälp på plats, dvs i hemländerna skrev Gun Svensson (bloggaren Farmor Gun), med anledning av en artikel av Sofia Mirjamsdotter, i korthet detta förslag. Jag citerar och hoppas på att någon med inflytande nappar.
"Jag undrar: - Finns det verkligen ingen etablerad svensk hjälporganisation, som tillsammans med en liknande organisation i romernas hemländer, kan rigga ett Hjälp till självhjälp-projekt i romernas hemländer finansierat med stöd ur EU:s sociala fonder, där medfinansieringen, som uppgår till 15 procent av projektbudgeten, skulle kunna ordnas med hjälp av Foundedbyme eller en speciell insamling? Någon aktiv part måste visa att en konkret förändring är möjlig. Detta som alternativ till dem som passar på att dra fördel av deras utsatta situation - inte minst bland de flesta politiska partierna." 

9) Slutligen. Jag kan inte se det som annat än ett nyspråk att kalla åtgärder för att försvåra och förhindra tiggarnas rätt och möjligheter att tigga, i den svåra situation de är, för att "hjälpa" dem, förbud och negativa glidningar av begrepp som "organiserad" verksamhet där man pekar ut en solidaritet mellan utsatta som något negativt - och "glömmer bort" att då är all organiserat hjälpverksamhet negativ. Godnatt i så fall för IM, RB, RK, Läkarmission, Läkare utan gränser etc, etc.
---
Vill till ovanstående lägga följande korta kommentarer och två länkar till SvD-artiklar den 24/5.
Dels:  http://www.svd.se/nyheter/inrikes/allemansratten-galler-aven-tiggarna_4588044.svd
Jjuristen Mårten Schlutz påpekar att allemansrätten gäller alla, inget undantag för romer. Vilket många "glömmer" i dagens debatt. Visst är det en i vissa delar svårbedömd lagstiftning, men det gäller alla.
Dels: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hard-kritik-mot-migrationsministern_4588018.svd
Där Morgan Johansson får hård kritik bl a för han anser att inte romska barn har rätt till utbildning i Sverige. Barnkonventionen, som Sverige är på väg "implementera", gör inget undantag för romska barn. "Barn intar en särställning, de kan inte själva påverka sin situation. Därför är de särskilt utsatta. Och just utbildning vet vi är en väg ut ur utsatthet" säger BRIS.  Unicet och andra är också kritiska till ministerns uttalande.

Oro och ängslan, i valet och kvalet.

En mycket intressant och läsvärd text av Gun Svensson, bloggaren "Farmor Gun", ledde mig till följande kommentar, med koppling till både valet den 14 sept och till tiden därefter.

Oro och ängslan. 
Det kan leda till olika reaktioner. Den ena, att det var bättre förr. En annan, det är illa idag, och därför bör vi antingen gå tillbaka till det gamla, eller se framåt och förbättra tillvaron. 

Och så har vi ju de som förfalskar både historien och nutiden, och därigenom skapar oro. Som SD. Som tydligen också Ronnie Sandahl i Aftonbladet, som refereras till i Farmor Guns text. 

Men oro och ängslan, åt olika håll, beror också på att vi lever i olika verkligheter, och har svårt att se den andres verklighet. P g a t ex sociala klyftor. 
I den verklighet jag lever oroas jag av de allt djupare sociala klyftorna. De kanske inte blivit bredare, men onekligen djupare. 
Varför? 
En förklaring är väl att partierna i hög grad vänder sig till de breda grupperna, de som har det ganska eller mycket bra och lockar och lugnar dem med främst ekonomiska förmåner.

Jag blir oroad av denna förenklade syn på människors prioriteringar, att plånboken är det som styr. Visst vill vi alla ha en hygglig ekonomi, genom egen inkomst, genom en dräglig pension eller genom bidrag. Men därför kan vi faktiskt också vilja känna att vår integritet inte kränks, att vi har frihet och har rätt och möjlighet att fritt uttrycka oss och påverka vårt samhälle med demokratiska medel. Att få och kunna ta ansvar för andra utan att förtryckas av andra. 

Därför är det skrämmande att det finns partier och politiker som vill ha makten genom att skapa oro. Som kränker vår integritet genom odemokratisk övervakning. Som blåser under främlingsfientlighet för att få väljare att stödja rasistiska och invandrarfientliga åtgärder. Som tillgriper mer eller mindre sofistikerad censur för att "skydda oss" från andra åsikter än makten själv har. Jag skräms av politiker som baserar sin makt eller maktsträvan på att underblåsa våra sämsta sidor. Egoism, konservatism, rädsla för det nya, girighet, etc. 

Integritet är en mänsklig rättighet, fr f a för "vanligt folk" Betr FRA och dagens skandaler

Hur hänger det ihop detta med FRA,  FRA-lagen och de avlyssningsskandaler som i dessa dagar poppar upp hela tiden. Där både USA, Storbritannien och Sverige är inblandade. Uppenbarligen i ett mönster som vi inte riktigt velat se. Om än anat.
Nå, nu slipper jag försöka reda ut det här. För det har andra gjort.
Först några skäl för att FRA-lagen ska avskaffas. Och ev ersättas av något rättssäkert som inte kränker vår integritet.

1. FRA-lagen bryter mot grundläggande demokratiska principer
2. Signalspaning hör inte hemma i civila kommunikationsnät
3. FRA samlar enorma mängder data om oskyldiga
4.  De rödgröna går inte att lita på betr viljan att riva upp FRA-lagen
5. Alliansregeringen kan vi lita på att den inte kommer att riva upp FRA-lagen
6. Integriteten går före effektiviteten
7. Vågar regeringen redovisa omfattningen av FRAs spaning?
8. FRA-lagen innebär ett permanent undantagstillstånd 

Idag ser vi att FRA samarbetar med andra liknande organ i USA och Storbritannien, ja kanske med fler. Oftast har det förnekats, samtidigt som de sagts att det är "naturligt" med sådant samarbete, som brukar kallas "informationsutbyte". 

Vi kan i hög grad tacka E Snowden för att han avslöjat det enorma avlyssnandet som amerikanerna sysslar med, delvis tidigare förnekat, delvis också okänt - i vart fall för ett antal statschefer i "vänligt sinnade stater", vilka med all rätt blivit upprörda.  

Fortfarande finns det politiker och "säkerhetsbyråkrater" som anser att denna gigantiska övervakning och avlyssning är viktig för staternas säkerhet och för terrorbekämpning. Några direkt konkreta bevis för har vi aldrig fått, däremot svårkontrollerbara antydningar. Däremot vet vi att det som samlas in är sådana enorma volymer att de är minst sagt svårhanterbara rent praktiskt, i synnerhet om eventuellt viktiga data ska kunna vaskas fram snabbt. 

När nu diverse höjdare blir upprörda över att deras samtal med mera registreras och avlyssnas, så ska vi veta att de är inte ensamma om att hamna i FRAs och andra avlyssnares garn. Det blir eller kan vi alla bli. Och höjdarna är ju de som godkänt och sanktionerat avlyssningen/registreringen. Så jag frågar mig varför de blir så upprörda?  Det är ju så de vill ha det för deras undersåtar... 

Nu menar jag att integritet är en mänsklig rättighet, att inte i oträngt mål behöva bli avlyssnad, registrerad och kartlagd, inpassad i sociogram etc. Det kan givetvis ibland behövas och vara lämpligt med något slags signalspaning mot individer eller grupper av individer som sysslar med spioneri, terrorförberedelser eller liknande grov kriminalitet. Men då mot misstänkta. Inte mot hela folk. För att det är integritetskränkande - och kan missbrukas t ex för att bekämpa andra åsikter än de av dagens överhet godkända. Dvs kränker yttrande- och åsiktsfriheten. Dessutom är det inte effektivt och väldigt resurskrävande. 

Och som Gun Svensson, "Farmor Gun",  skriver i sin bloggpost av 3 november : Signalspaningen missar folkets signaler. 

Där har hon en viktig poäng. Signalspaningen fjärmar makten från folket. Med FRA-lagens metoder så avlyssnar de folket, men förmår inte tolka vad folket vill. Att avlyssna är inte detsamma som att höra och förstå! 

F.ö. är Gun Svenssons text en utomordentlig genomgång av dagsläget beträffande säkerhetsindustrin och hur våra politiker inte förstår hur de genom att följa "FRA-byråkraternas" intentioner gått ifrån grundläggande demokratiska principer. Hon citerar med gillande en DN-artikel av Peter Wolodarski. Ett citat som är väl värt att läsa. Hon har också ett stort antal andra små citat och länkar till artiklar som är värdefulla att ta del av för den som vill sätta sig in i denna problematik - och varför massövervakningen är så farlig.  

Jag rekommenderar i hög grad hennes text till läsning. Gun Svensson menar dessutom att inget annat parti än piratpartiet är att lita på in integritetsfrågan. 

Det kan också vara viktigt att repetera hur FRA-lagen kom till, och varför den inte borde ha kommit till genom att läsa fd riksdagsmannen Hans Lindblads skarpa analys av detta. 

Läs här och här.