Varför är "barnporrdebatten" så märklig?

Egentligen är det väl inte om barnporr som debatten handlar. Eller?

Till en del handlar den om hur ett ungt parti med en oslipad partiledare tillät utfrågare att gå ifrån sakfrågan om integritet. Och hur politiska motståndare tacksamt hugger vilt mot nykomlingen - med mer eller mindre (oftast mindre) renhåriga argument. Självfallet har det uppmuntrat den växande gruppen moralhysteriker att vräka ur sig sin osmälta och förvirrade tankar, som en del av dem inte inser hotar vårt demokratiska samhälle. Men med ord som barnets bästa och barnporr anser man sig kunna driva igenom vilka konstigheter som helst. Och lyckas också, tyvärr. Se bara på Beatrice Asks (m) och Johan Batong Pehrsons (fp) framfart.

Ingen normal och vettig människa kan finna något nöje eller mening med barnporr. Och givetvis vill inte piratpartiet, trots fällda krokodiltårar från politiska motståndare, legalisera barnporr.

Nå, med personer som antingen kopplar bort sin hjärna eller använder frågan för andra syften, som partiegoistiska skäl och/eller för att nedmontera demokratin, går knappast att argumentera på ett vettigt sätt. Däremot så kan man försöka reda ut vad saken gäller, vilka problem som finns, vilka definitioner som måste göras och hur man måste problematisera dem för att kunna föra en diskussion med de som fortfarande tänker.

Jag har bara tid och plats att ge ett exempel, men se även länkar ovan! Det är Sagor från livbåten, som i vanlig ordning gör en grundlig analys. Efter en avspark i vad Rick kan ha sagt och menat så kommer de in på sakfrågan:

"Det är glasklart att sexuella övergrepp (och för den delen övergrepp överlag) mot verkliga barn skall vara olagligt. Det är lika glasklart att dokumentation av sådana övergrepp till exempel i form av fotografier, filmer och ljudupptagningar även de skall vara olagliga. Det är egentligen inte så mycket att diskutera. Så har det varit ända sedan början av åttiotalet, så det är knappast speciellt kontroversiellt.
Kvar står frågan av vem som i lagens mening skall räknas som barn, vad som är pornografi, vad som i lagens mening skall räknas som övergrepp och problematiken kring förbud mot alla former av innehav?Det är lätt att säga allt, allt, allt, men då missar man en rad problem och får en rad oväntade konsekvenser. Man kan till och med förstöra människors liv eller göra folk till brottslingar utan att de själva någonsin haft syftet att förgripa sig på barn vare sig direkt eller indirekt."

Därefter följer en presentation och genomgång av problem. 1) Vem är barn?
2) Vad är porr? 3) Vad är ett övergrepp? 3b) Offerlösa brott 4) Innehav och preskribtion
Läs den nödvändiga problematiseringen.
Sedan konstaterar livbåten att:
"Hur man än vänder sig har man ändan bak
Idealet är naturligtvis att skyddet för den som är hjälplös inte har några besvärande hål i sig, samtidigt som friheten för den som är förmögen att förvalta den inte är kringskuren. I realiteten är det en balans mellan att hindra några från att förvalta sin sexualitet för att skydda andra, eller att acceptera att man inte kan skydda mot allt om man inte samtidigt vill förtrycka ungdomars sexualitet.
När vi pratar om moralism i dessa sammanhang, så pekar vi på att de som stiftar lagarna helt tappat koncepterna ifråga om balansgången och endast tänker skydd på fullständig bekostnad av friheten. Vi kallar det moralism, eftersom vi tycker oss se att det bottnar i en fientlighet mot tonåringars sexualitet och sexuella frihet. Det framstår helt enkelt inte som viktigt för dessa beslutsfattare och lobbyister att tonåringar själva får förvalta sin sexualitet och fatta sina egna beslut. Handlingar som borde få vara en naturlig del av den sena uppväxten brännmärks direkt och indirekt av en vuxengeneration som blivit lomhörd inför ungdomarnas verklighet.
Det enda rimliga är att de som är barn i lagens mening verkligen är barn i realiteten. Ur sexuell synvinkel handlar det då om att sätta gränsen vid någon form av fysisk och mental miniminivå utvecklingsmässigt. Det rimligaste är den första delen av den nuvarande definitionen där man sätter puberteten som gräns.
Det enda rimliga är att det som är brottsligt är det på grund av att det finns ett offer. Det är absurt att vi har offerlösa brott som riktar sig mot människors fantasier och därför endast borde angå dessa människor och eventuellt deras närmaste."
Och:
"Faktum är att den trend vi ser i Sverige och för övrigt i hela Europa riskerar att vara kontraproduktiv. Vi döljer de lagar som verkligen behövs för att skydda våra barn mot övergrepp bakom en hel massa dravel som är mer eller mindre problematisk. Vad händer när folk börjar fatta att deras serier och ungdomsbilder omfattas av barnpornografilagen? Hur länge dröjer det innan man får en backlash? Vad händer när föräldrar inser att deras barns fullständigt normala beteende riskerar stämpla dem som sexbrottslingar någon dag? Det riskerar att bli som med hunden och köttbiten: den som gapar efter mycket…"

Jag stannar i citaten där, men uppmanar att läsa hela texten.

I övrigt vill ge ett tips om mer eller mindre lyckade parodier på valaffischer på valaffisch.se/wordpress. En del är bra, en del är kusliga, andra mindre lyckade.

Så kan man också reagera...

Media- och kommentatorskarusellen efter piratpartiets valmanifest och Rick Falkvinges radiouttalanden om barnporr har varit omfattande och förvirrande. Eller rättare sagt, reaktionerna har varit så skiftande och märkliga att det krävs något slag uppstramning. Hur förutsebara reaktionerna än verkar nu.

Alltså. 1) Ett parti, inte minst ett ungt och orutinerat parti (partiledning och medlemmar) måste inse att minsta snubblande och tvetydighet gör att vargarna genast börjar försöka slita det i stycken! Det insåg inte pp tillfullo. Nu har det förhoppningsvis lärt sig läxan. Kloka kommentarer kring detta kan man bl a hitta hos FarmorGun (givetvis), som också hittat balanserade kommentarer i dagspressen.

2) Medlemmar och sympatisörer får inte gripas av panik om en partiföreträdare gör någon dumhet, medveten eller omedveten! Självfallet får det inte bli för många klarvertramp, men inse att även rutinerade politiker gör tabbar (jfr Beatrice Ask, Jan Björklund, ja exemplen är många, många, tänk efter bara) utan att världen rasar samman. Jag måste dock berömma piratpartiet för den helt öppna och ärliga debatt som genast kom igång. Många fick skrämselhicka av radiointervjuerna, men det var samtidigt en nyttig lärdom och visar nog att genom just öppen debatt så kan misstag snabbt korrigeras. Något som inte är så vanligt i andra partier.

3) Hur illa man än kan tycka att gårdagen förlöpte för piratpartiet, och hur snabbt deras hjärtefrågor kom i skymundan för barnporrdebatten, bör varje tänkande sympatisör, el över huvud taget varje väljare begrunda vilka alternativen är för den som vill ha ett Sverige där integriteten skyddas, där rättssäkerheten stärks i st för försvagas, där kultur och kunskap lyfts fram med konkreta åtgärder.

4) För den som faktiskt vill veta var pp står idag hänvisar jag till källan, dvs till hur piratpartiet självt, genom två framträdande företrädare ser på sin politik i dagens läge.
a) EU-parlamentarikern Christian Engström som under rubriken "Barnporr helgar inte alla medel" strukturerar upp just den biten. (Jag har ju själv skrivit på det temat.) http://christianengstrom.wordpress.com/2010/08/06/barnporr-helgar-inte-alla-medel/
b) Vice partiledaren Anna Troberg, som ger 10 guldkorn ur piratpartiets valmanifest. http://www.annatroberg.com/2010/08/04/tio-guldkorn-ur-piratpartiets-valmanifest/
Och vidare diskuterar hon här vad som är viktigt när det gäller drabbade barn och hur de ska skyddas.
http://www.annatroberg.com/2010/08/03/stjalp-eller-hjalp-det-ar-fragan/
Det kan vara en början för att läsa in sig på var piratpartiet står, utan andras filtrering.

Jag känner att min reaktion, som först var bestörtning, ändå blir att jag kommit ett steg närmare piratpartiet p g a denna soppa. På något sätt har pp genomgått en reningsprocess och vuxit. Och samtidigt har det visat ett så osympatisk och ogenomtänkt angreppssätt hos partiets kritiker, att jag storknar av avsky för det sättet att föra politisk debatt.

Det märks att det är valtider (nu får Rick på nöten)

Det är valkampanj på gång. Tiden till den 19 sept rusar snabbt. Kampen blir allt hetsigare och vapnen hålls inte så rena precis. Även annars sansade personer grips av valfeber, och hetsar upp sig. T ex Rick Falkvinge gjorde i stridens hetta en oerhört dumt uttalande om barnporr, som jag inte tror att han menade när han sa det - han trodde intervjuaren insåg att han avsåg den specifika frågan om teckningar av nakna barn. På samma sätt som pp skrev något slarvigt i sitt valmanifest, som också kunde tolkas lite si och så. Förhastade och slarviga uttalanden gör anhängare ledsna och upprörda samtidigt som de gläder politiska motståndare som kan profitera på den oro som sprids.

Jag konstaterar att kommentardebatten till mitt förra inlägg speglar detta. Liksom debatterna hos t ex hos Calandrella och Kent Persson gör det. Vi ska också vara helt klara över att de flesta vanliga väljare ofta bara läser rubriker och slarvläser lite av texten eller de hör på radionyheterna med ett halvt öra. Då går inte finlir och nyanser fram. Jag behöver bara höra på folk i min omgivning för att inse att det är så.

En av de ofta självständiga liberalerna inom fp (ja, det finns några kvar där) är Jan Rejdnell, men nu har också han drabbats av valfebern och tar tillfället att sopa till piratpartiet pga Rick´s fadäs i SR-intervjun häromdagen.

Jag har svårt se vad Jan R vill utom att komma åt pp? Pp har lyft fram ett antal viktiga demokratiska, liberala principer som inte minst det tidigare liberala partiet fp har stått för. Men som fp under senare år springer ifrån i allt högre fart! Jag sörjer och känner smärta för folkpartiets dekadens i frågor som bl a rör integritet, rättssäkerhet etc.

Givetvis är det ett bekymmer att pp och dess ledare inte har den rutin som gör att han kan undvika de fällor som slipade journalister lägger ut. Och Rick Falkvinge är yvig och ivrig, och förivrar sig lätt. Jan R är ju ingen duvunge själv så han borde veta att det är lätt även för garvade politiker att uttrycka sig lite slarvigt generellt, eftersom man tror att utfrågaren-motdebattören inser att man diskuterar en speciell fråga. Det är ju möjligt att motdebattören gör också, men väljer av politiskt-taktiska skäl att negligera för att få en debattpoäng!

En kort chatt med Rick någon dag före radiouttalandet stöder också min uppfattning om detta.

Tyvärr är det så att piratpartiet behövs, inte minst för att väcka riksdagspartierna och alldeles speciellt folkpartiet.

Ricks groda har gjort det svårare. Det beklagar jag. Eftersom det är helt tydligt att de gamla partierna gör allt för att utnytta klavertrampet och leda uppmärksamheten bort från sakfrågorna och deras egna brister!

Piratpartiet, att segla i politiska farvatten är att väja för grynnor och falska sirener...

Ett aldrig så riktigt ändamål helgar aldrig att man använder vilka medel som helst! Jag undrar hur många gånger jag skrivit detta?

Den plötsligt uppflammande debatten om barnporr, om manga-teckningar etc har aktualiserat detta än en gång. Samtidigt har den, än en gång, visat att politik är något svårt och att i sak riktiga ståndpunkter måste formuleras väl och inte ge blottor för missförstånd och vantolkningar. En läxa som nu piratpartiet får göra. Det är ju valkampanj på gång och motståndare till ett parti brukar inte släta över klumpiga uttalanden. Tvärtom är det tacksamt att hugga snabbt och hårt för att få in debatten på sidospår som ger politiska poäng och samtidigt ger en dålig bild av motståndaren.

När jag vaknade i morse var det två inslag som det pushades extra för i SR:s sändningar - och som presenterades som om det var ett sammanhang; att piratpartiet vill avskaffa barnporrlagen och att det är vanligt att anmälningar om sexbrott mot barn inte leder till åtgärd. Upplägget var sådant att man genast tänkte att det måste vara pp:s fel detta. Usch, pp försvarar sexbrott!

Jag kan inte frigöra mig från misstanken att detta var avsikten med upplägget: att misskreditera piratpartiet. Ett mycket vanligt tillvägagångssätt hos en del traditionella media. Och nu rasar debatten även bland bloggar och i Facebook.

Nå, bakgrunden består bl a av ett domslut i Uppsala tingsrätt, som fällde en person för innehav av teckningar av nakna barn. Något slag av japanska serieteckningar (manga). Vilket ger som konsekvens att konstnärers avbildande av verkliga eller fiktiva nakna barn skulle kunna vara ett slags "barnporr" (jfr Carl Larsson) och att bara titta på foton som privatpersoner har av sina nakna småbarn skulle kunna vara olagligt "tittande" på barnporr.

"Barnpornografilagen bör enbart omfatta dokumenterade övergrepp på barn. Jag delar Piratpartiets krav på att serieteckningar inte bör vara barnpornografibrott. Det enda rimliga är att se hantering med bilder av övergrepp på barn som ytterligare brott riktade just mot det berörda barnet. Barnpornografibrottet bör därför konstrueras om efter mönster från häleribrottet", skriver Madeleine Leijonhufvud i DN idag. Hon är en respekterad jurist, men få lyssnar på sansade människor i detta. Om barn utnyttjas och avbildas i något slags sexuell akt, då är det en kränkning av de avbildade barnen. Det anser nog de flesta är uppenbart. Men vilket barn blir kränkt av en teckning, som inte avbildar barnet?

Ja, är det inte det som är knuten i detta? Knut skriver jag eftersom det borde vara meningen, men av debatten att döma vill många i moralisk upprörd hysteri vidga begreppet in absurdum. Och de flesta politiker tassar tyst av rädsla för att tappa röster, eller så använder de hysterin i eget syfte för att ropa efter ännu mera övervakning och integritetskränkande åtgärder.

Ett exempel på hur debatten kan se ut är Kent Perssons (m) blogg inklusive kommentarerna där. Kent P menar att med Rick Falkvinges, pp:s partiledare, uttalanden så kan pp inte längre ha någon chans till riksdagsplats. Och visst, Falkvinge talade väl så yvigt och lurades lätt ut i gungflyet. Vilket ledde till att han såg sig tvungen att senare gå ut med ett förtydligande pressmeddelande. Hur mycket som kan räddas av det är svårt att säga. SR fortsätter att toppa nyheterna med pp och frågan om barnporr. Att pp ser det som en fråga om rättssäkerhet, informationsfrihet och om att fokusera på verkliga sexbrott mot barn (i st f teckningar och vidlyftig lagstiftning som är hot mot yttrandefrihet, konstnärlig frihet etc), det kommer bort.

Skadan är skedd, och ingen ska tro annat än att det är detta, liksom olaglig fildelning, som kommer att vara mediabilden och de andra partiernas bild av piratpartiet. Så går politiken till, hur snuskigt det än kan verka vara.

OK, det leder till ökad uppmärksamhet för pp. Dock kräver det enorma insatser av pp för att vända det rätt, att få uppmärksamhet på vad piratpartiet står för i st för motståndarnas nidbilder! Att få publicitet för kraftfulla uttalanden om hur snett dagens politik betr integritet med mera slår. Med goda exempel!

Barnporr och Jan Myrdal

Nej, ingen vettig människa kan ha något till övers för barnporr, dvs för foton som visar hur barn utnyttjas och förnedras. Har varit en debatt kring detta senaste dagarna, som jag tillbringat genom att bränna bensin på semestervägarna.

Men, bilder på nakna barn är inte per definition porr. Och tecknad serier med barn, de visar inga utnyttjade barn. De är rena fantasier, som knappast skadar någon - även om jag inte kan fantisera i de banorna.
Nu är det åter på gång moralpanik och skamlöst utnyttjande av denna panik för att dels "rädda" barnporrlagen, som tydligen använts för att fälla en person som haft tecknade bilder av barn i sin dator, dels för att censurera internet. Det är en svår debatt att föra, då de intellektuella argumenten inte biter på de som ser rött så fort de ser eller hör ord som "porr", "sex" och "internet". Sätter man ihop dessa ord blir det total blockering i hjärnan. Lägger man till ordet "barn" också så blir det kortslutningen direkt. Trots att det blandas friskt med begreppen. Och trots att varje tänkande människa borde ställa sig frågan vad dessa censurivrare egentligen är ute efter, vems ärenden de går, vilka som tjänar på detta?

FarmorGun i Norrtälje skriver klokt om detta bland annat här, här och här. En annan som skriver skarp och mördande analytiskt är den gamle debattören Jan Myrdal i Expressen. Han kallar barnporrlagen för en omoralisk absurditet. Nu måste jag erkänna att Jan Myrdal är en person som jag känner ett slags hat-kärlek till. Jag beundrar ofta hans intelligens och analytiska skärpa. I vart fall när han inte använder för mycket av marxistisk gegga. Och trots mina invändningar så har han alltid stått på (i vart fall den svenska) yttrandefrihetens sida. Människans rätt att tänka fritt. Och i detta fallet kan jag bara buga och instämma. Därför, läs Jan Myrdal och FarmorGun.

Samt läs förstås Anders Widén. Bara rubriken borde få dig att reagera: Bränn Carl Larsson på bål.