Makten SKA granskas, men makten ska inte granska folket

 Uppdrag granskning är viktigt. Det påminns man om till som tätt, som i programmet i onsdags. Både den politiska och den ekonomiska. På alla plan. Lokalt, På rikssplanet och internationellt.

Detta orkar inte pressen alltid med, som den borde. Men UG har konstatera att MAKT-havarna inte låter sig intervjuas. I bästa fall så skickar de fram "pressekreterare" eller "kommunikatörer". Som sällan "vet" något, inte får säga något. UG redovisade en mängd fall från senare år. Jag har nog sett de flesta, om jag inte vart borta eller varit sjuk (på sjukhus). Jag tycker nog att dagspressen har blivit för mjäkig, ofta. Noterar dock att min lokaltidning (PT) bitvis har en del granskande journalistik, kanske inte så mycket betr de lokala politiska makthavarna i Piteå, men mycket betr t ex de sociala myndigheterna i en grannkommun (Älvsbyn). Och också om indragen assistans betr tolkning för en dövblind. Nå, tendensen numera varkar vara att det är MAKTEN (politisk, ekonomisk och offentliga myndigheter) som vill kolla den enskilda, lilla människan. Staten ska bestämma, jfr den aviserade angiverilagen. Lärare, sjukvårdspersonal etc ska tvingas ange t ex om någon inte "har rätt" att vara i landet, inte ska undervisas, inte vårdas. Ja, SD (och därigenom den underdåniga "regeringen") vill uppenbarligen inte bara att det ska bli möjligt att frånta svenska medborgare sitt medborgarskap (t ex gm brister i "vandeln") och utvisas. De vill också (SD och nickedockorna) kunna göra medborgare statslösa! !! Jag upprepar, det är makten som ska granskas. Staten och myndigheterna ska skydda oss medborgare från att skadas av Makten! Det måste finnas rättssäkerhet och integritet för medborgare. Det är grundläggande demokratiska principer.

Jag upprepar dessa visdomsord "”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.” (Lord Acton, liberal) Det gäller fortfarande.

PTs framtid -insändare om neddragning av ledarsidan med mera.

Jag har skickat denna, starkt förkortade, insändare till PTs chefred.

PT måste ha bredd, utrymme för både åsikter, en linje och journalistik.

Som gammal tidningsläsare är jag starkt oroad över PTs utveckling. PT har varit mitt husorgan sen tidigt 80-tal. Trots ibland skiftande kvalitet har den ändå varit en tidning som oftast varit öppen både för nyheter och diskussion, gett både återblickar och speglat kultur och utveckling av samhälle och näringsliv. Läsarna har känt igen sig, och kunnat ta del av både PTs  åsikter, och kunnat diskutera dem och fått undersökande journalistik.
    Sen ett par-tre år har  dock tidningen till vissa delar blivit torftigare, något som accelererat på senare tid. Vilket verkar ha kulminerat den 23 okt i och med att ledarsidan flyttats, från sid 2 till mitten av tidningen, strax före sporten, och uppenbarligen fått halverat utrymme, och lägre status.  Dessutom har insändarnas utrymme också halverats. Därigenom har både PTs politiska linje graderats ner, samtidigt som läsarnas åsikter också fått halverat utrymme.
     Detta smärtar mig, jag vill ju se en levande PT, med profil,  dialog mellan tidningen  och läsarna, plus ett brett innehåll, både  lokala nyheter, inrikes- och utrikesnyheter.  “Nära dig” har minskat  från 2 sid till 1, de senaste dagarna. Hur ska dödsannonserna få plats på lördagarna?
    Att kultursidorna nu ska rymma Nöjen, vilket i stort sett består av filmrecensioner och minskat utrymme, ger en torftigare tidning, som läsarna inte känner igen sig i.
    Annonserna  minskar också, vilket både ger dålig ekonomi och minskad information.
    Igenkänning är viktig för läsaren, och för tidningen, om den vill kommunicera. Ta tillbaka ledarsidan till  sid 2, och låt insändarna få en  helsida, gärna långt fram.  Vårda återblickande artiklar, och  PT-klippen. Varför fanns inte 10--årsklippet med i onsdagens PT?  Bra att en 10-årsnotis ändå återfanns i torsdagens PT!
    Jag tror att  läsarna vill ha en  bred tidning. Är den för torftig så söker man sig till så kallade sociala media. Det vore en förlust för det demokratiska samtalet.

LARS-ERICK FORSGREN,  Öjebyn.
Mångårig tidningsläsare.

--- Vi får se om de tar in den. 

 Komplettering, senare, 
Vill bara komplettera betr "Krönikor" i PT denna dag (fredag 27 okt 2023). Forst i tidningen, efter förstasidan, kom Lokala nyheter av skiftande karaktär och vikt. Sedan kom en KOMMENTAR, Fredagskommentaren, icke alls placerad på "ledarsidan", men skriven av Birgitta Pettersson (pensionerad reporter och en tid även vikariernade ledarskriben). En bra skribent, vilken oftast skriver med en politisk vinkling, som regel enligt PTs politiska inriktning, MEN med humor och som skarp satir.). Hon har skrivit "krönikor" ett flertal år, dock har jag för mig att de intill för någon vecka sedan publicerades på onsdagar eller torsdagar. Dagens LEDARSIDA kom dock först på sid ELVA, med en av de ordinarie fyra "krönikörerna" Måns Wadensjö. Sedan några dagar så är "ledarsidan" dock bantat till ca halva sidan. Den andra halvan är den som nu "disponera"s för insändare, dvs är läsarnas röst... Inte mycket plats för PTs läsare att kommunisera vare sig med varandra elller (den fyrhövdade) gruppen som är PTs krönikörer (av "ledarartiklar") som ska vara tidningens (politiska) röst. -----

Ronny Eriksson, ständigt aktuell sanningsägare...

I samband med att jag tog chansen att, gratis, via länk få ta del av en pinfärsk inspelning av Ronny Eriksson med Rambling Minds - distribuerad av Studio Acusticum - så letade jag fram en liten 35-årig sammanställning av Ronnys gubbar i PT (s). Gubbar på PTs ledarsida, med satiriska och träffande kommentarer till vad som i samhället tilldrager sig. Där Ronny fritt är ironisk, ofta besk, till och med kommenterar makthavare av alla de slag, även de lokala i gamla sossekommunen Piteå.

Jag finner att många kommentarer fortfarande har sin giltighet, även om dagens yngre inte har koll på vem varje person är/var.

Jag skulle gärna se att PT publicerade ett urval, gjort av någon av tidningens veteraner, av gubbarna från 80-talet.
Samt att man förmår Ronny att göra nya kommentarer, gärna på ledarsidan.

Här vill jag bara citera en text, som gör att jag ofelbart kommer att tänka på hur näringslivets företrädare agerar i dessa dagar av covid19-virus.

"PåTal om ... industripolitik.
- DEN SOM GAPAR EFTER MYCKET -
FÅR OFTA STATLIGA SUBVENTIONER. "
....
Ronnys sångtexter har ju också aktuella anspelningar.
Läs gärna om honom på Wikipedia
 https://sv.wikipedia.org/wiki/Ronny_Eriksson
.….
På riksplanet är han känt som pessimistkonsult (Det är aldrig för sent att ge upp), stå-uppare och för flera tv-produktioner.

Lucia - vem var hon, och varför är hon värd att fira?

Läser i lokaltidningen PT (som liksom så många andra har sjunkande upplaga och lönsamhet) att det inte blir någon Lucia i Piteå i år. Vi har svårt att hitta kandidater, meddelar Lions. Ingen kröning i kyrkan, Lions som stått för arrangemanget i 29 år, tar en paus men försöker igen nästa år. Det har varit svårt flera år.

Nu firas det fortfarande Lucia, i slutna sällskap som t ex skolor, förskolor, en del företag etc, men det ”stora” firandet har avtagit. Det var dessutom flera år sedan som Lucia utsågs genom omröstning i tidningen, det sågs lite som en skönhetstävling, vilket inte alla gillade, även om det aktiverade många läsare – dvs främst föräldrar och bekanta till de tävlande flickorna.

Vad är då Lucia? Dagens riktigt unga tänker nog mest på lussekatter och firandet i förskolan, där Lucia lika gärna, i jämställdhetens namn var en kille, och till slut skedde utan att föräldrarna fick delta – eftersom barnens identitet skulle skyddas, på samma sätt som skolfotografering blivit alltmer ifrågasatt.

De något äldre, dvs unga vuxna och medelålders förknippar nog inte så ofta Lucia med helgonet ”Sankta” utan fastmer med föräldrafritt firande, med öldrickande och ”legaliserad” oreda och bus, där Lucia och skönsång bara sågs som en förevändning att "fira".

De i mera mogen ålder kommer nog ihåg ”Sankta Lucia” med lite förjul-betonade sånger inklusive Staffan Stalledräng. En och annan, och då inte minst mer åldersrika, minns kanske något om Syrakusa och lite religiös välmening och besök på ålderdomshem.

Vad däremot ytterst få tycks ha klart för sig, är att Lucia, inte bara var en mörkhårig ung kvinna från Sicilien utan att hon sågs som en martyr och helgon. Hon var stark, trotsig och stod för det hon ansåg rätt. Hon levde på 300-talet, ville inte bli bortgift med tvång, hon ville stå för sitt eget val, ville inte underkasta sig. Hon bröt sin förlovning, den som skulle bli hennes make kände sig kränkt och anmälde henne till den styrande ståthållaren, som förföljde kristna, hon torterades, men ville inte överge sin tro, dömdes då att säljas till en bordell, hotades med sexuellt våld. Och dödades, i sin kamp för sina rättigheter som kvinna, för rätten och möjligheten att forma sitt liv.

Visst kan man fira henne som en omtänksam ung kvinna som hedrade gamla och avsidestagna med traditionella sånger och lussekatter, men ännu mer som en person som hävdade rätten att själv välja sin tro, en förkämpe för att också kvinnor ska ha samma rättigheter som män att forma sina liv. Ett ljus i det mörker som rådde på den tiden, och som fortfarande råder på många håll i världen – och även i Sverige.

SLP om sossarnas i Piteå valbudget för att gå hand i hand med landsbygden

Det är så att man vill utropa "Stoppa pressarna" när man läser lokaltidningen PTs presentation av det regerande partiet, socialdemokraternas, utspel i PT den 4 sept.

Det är en presentation,  mycket skissartad,  av vad S tänker lägga för budget efter valet, en valbudget, lätt maskerad till valmanifest. Min snabba kommentar blir denna.

Panik verkar ha utbrutit hos sossepartiet i Piteå. Efter att ha styrt kommunen längre än någon nu levande minns, gick de tillbaka kraftigt i senaste valet på grund av skolnedläggningarna och allmän nonchalans av landsbygden, där faktiskt runt hälften av kommunens invånare bor. 

Centralisering ligger i sosseideologin (liksom i vänsterns), hur de än försöker maskera det. Det är denna s-politik som har lett till problemen.

Nu befarar de fortsatt tapp av röster, och försöker mota det genom att i PT presentera en del förslag, som de säger sig vilja ha med i den budget som ska behandlas senare i höst.

Av artikeln att döma (något annat har inte S presenterat oss) är mycket oklart, och i vissa fall att de ”vill lyfta förslag” som tidigare lagts av oppositionen, men som S & Co avslagit...

De ”funderar” på servicepunkter... De vill ”se över” stadsdelscentra, tydligen främst betr moduler/lokaler, de antyder extrapengar till enskilda vägar. Det beskriver PT som att sossarna vill satsa på byarna. Häpp!

S säger att de vill börja ”leverera” direkt. Det betyder när budgeten för 2019 är tagen, strax före nyår. Det lilla som konkret framgår av artikeln är framför allt sådant som rör mer centrala frågor, samt att det förutsätter S-seger i riksdagsvalet, trots att, i vart fall det de antyder betr landsbygden, kommer från oppositionsförslag i kommunen – som de avslagit.
Varför dags att "leverera" först nu (dvs efter nyår), när de suttit så länge vid makten?
Betr skolnedläggningarna så sägs inget, och inget löfte betr kommande eventuella nya nedläggningar. Kanske för att de vet att ingen vågar tro på S-löften där. 

Sen undrar vi vad S ser för konsekvenser för landsbygdens del av investeringarna på Haraholmen och på universitetsområdet. I sig nog vettiga, men inser S att det behövs fler bostäder och skolor i byarna som en konsekvens av detta?

Betr nya gång- och cykelvägar räcker inte det småfjuttiga de beslutat om, det krävs stora satsningar framför allt på landsbygden. Betr enskilda vägar kan, förutom höjda bidrag, det ibland vara vettigare att kommunen tar över ansvaret.

"Undersöka ny modell", en fundring, för taxor och avgifter, konkret vilka och hur? Finns någon tanke på att nätavgifterna för el ska göras förbrukningsrelaterade? 

Vad som sägs i övrigt, enl PTs referat, så är det knappast nya tag eller specifikt för socialdemokraterna...

Min slutsat blir: Stoppa centraliseringspartierna, dvs sossarna och vänstern, detta för att rädda landsbygden!

För Rättvisa åt landsbygden! Rösta på Skol och landsbygdspartiet, det är Piteås lokala parti! Det aktiva partiet!

Har du redan förhandsröstat? Då kan du ändra Dig. Valsedlar ska finnas i vallokalerna. Då kan Du ändra Dig - det är Din röst i Vallokalen på söndag som gäller! 

Lars-Erick Forsgren, SLP

Demokratin måste försvaras

I mer än ett par veckor har jag och min medundertecknare väntat på att få vår gemensamma insändare om försvaret för demokratin, med anledning av NMRs agerande i Almedalen, publicerad.
Men fredagen den 27 juli kom den in. Både jag och medundertecknaren Mats Johansson sitter i Valnämnden, Mats som ordförande och jag som ledamot. Vi är invalda för olika partier, men som valnämndsledamöter är vi "opolitiska", neutrala. Därför är våra partibeteckningar inte med under insändaren. Vi anses vara nog kända för läsarna ändå, och vill med våra namn visa bredden av de som vill försvara demokratin.

Jag citerar den nedan, i den version som är på nätet. I papperstidningen är den lite undanskymd och utan bild, och utan ingress.

"Demokratin måste försvaras

INSÄNDARE Mats Johansson och Lars-Erick Forsgren skriver att alla har rätt att tycka vad de vill. Men ingen har rätt att skrämma och med våld störa de som tycker annorlunda och inte gillar våld och förföljelse. Det med anledning av angreppen som skedde i Almedalen.

     Demokrati är det enda som ger frihet, valfrihet, skydd för alla att leva ett människovärdigt liv utan förföljelse av minoriteter och till exempel ”ras”, hudfärg, religion, kön.

Därför blir vi undertecknade, av olika politisk uppfattning, upprörda och oroade av de oförsvarliga angrepp på det demokratiska samhället som skedde i Almedalen, när nynazister (under beteckningen NMR) inte bara demonstrerade utan faktiskt terroriserade, skrämde, skadade folk och störde politiska och andra möten.
    Alla har rätt att tycka vad de vill. Men ingen har rätt att skrämma och med våld störa de som tycker annorlunda och inte gillar våld och förföljelse. Vi har väl alla sett bilder, videosnuttar och reportage som visar hur demokratins dödgrävare bar sig åt, hur de som försökt diskutera med dessa nynazister hånats och trakasserats, tystats etcetera. De svarar inte på frågor, de ”bara” vill skrämma och hota.
De goda krafterna måste nu mobilisera sig så inte historien återupprepas. Att denna typ av demonstrationer tillåts är märkligt, anser vi. Det har gått för långt. Om det behövs måste lagstiftningen skärpas, så att även våldsbenägna grupper stoppas innan de kan vålla skada och skrämma folk till tystnad.
     Att bara sitta still i båten och inget göra, är att legitimera deras vidriga människosyn.

    Det är ju just sånt som NMR och liknande står för, som gjort att människor tvingas fly för sina liv, nu som tidigare.
    Vi vet att denna typ av våldsbenägna grupper också har för avsikt att störa de allmänna och fria val som vi värnar om. Terrororganisationer som är öppna med sitt hat mot minoriteter använder våld som en del i deras strävan att avskaffa demokratin. Det får inte ske.
Mats Johansson, Hortlax
Lars-Erick Forsgren, Öjebyn"

--------------

S-politiken i Piteå innebär diskriminering av landsbygdens folk

Jag stöder, som möjligen bekant, Skol och landsbygdspartiet i Piteå i höstens kommunalval.
Har just tillställd PT en insändare enligt nedan. (Med någon språklig justering, som jag inte sparat.)

" (S)-politiken för landsbygden innebär centralisering och orättvisa villkor

(Replik till s-insändaren om landsbygdspolitik, PT 7 juli)

Det var många vackra ord i Lundqvist-Pettersson-Edlunds s-insändare om ”Stad och land – hand i hand”. Hela kommunen ska utvecklas, långsiktighet, lika värde, möjlighet att påverka, ett Piteå där välfärd och trygghet står i centrum.

     Det som gör det så svårt att tro på s-löftena och orden, det är ju erfarenheterna av hur (s) styrt och verkat under decennier av egen maktfullkomlighet. Man frestas att tolka det som att (s) menar att välfärd och trygghet, det gäller just centrum, inte den landsbygd som omfattar 40-50% (beroende på hur man definierar landsbygd resp centrum) av kommunens invånare.      Betecknande är att s-insändaren inte med ett ord berör skolan, den som är så viktig för landsbygdens överlevnad. Inte så konstigt eftersom (s) där grundligt svikit sina löften och några byamöten, lagt ner flera byaskolor. Svek, och i strid med påståendet om en politik att utveckla hela kommunen.

     Fler exempel, som visar att landsbygden inte ska gå ”hand i hand” med staden, utan komma långt, långt efter med (s)-styre. Bostadsbyggandet, där säger (s)-styret att 10% ska byggas utanför centrum, annars får byggbolagen skämmas (!). Varför bara 10%? Landsbygden borde ju få 40-50% om det ska vara någon rättvisa i möjligheterna att bo. Kommunen får släppa till mark. Det finns ju människor som inte vill bo vid busstorget i stan...

     Allt mer av både samhällsservice och handel koncentreras till stan. Nära till för stadsborna, som dessutom åker buss gratis inom stan för att ha det enkelt och billigt att använda servicen. Men de som bor utanför stan har inte bara längre till servicen utan måste också åka bil eller ta en buss till stan, som kostar, om det ens finns turer. Självklart är det en rättvisefråga att även landsbygdens folk ska kunna ta sig till stans service, utan att det ska behöva kosta mera än för stadsborna!
     Dessutom vill (s)-styret slå ihop de olika småbidrag som byarna kan få söka (t ex till bygdegårdar) till ett. Jovisst, det blir ju enklare att centralstyra på det sättet, enligt känt sosse-vänstermaner.
     Av (s)-programmet verkar det, betr arbete, är det kommunala tjänster som gäller. Vi menar nog att det är minst lika viktigt att underlätta för företagande och att bo i byarna, är tillgång till skola och bostäder utanför centrum viktiga faktorer. Liksom vägfrågorna.

Lars-Erick Forsgren, Skol och landsbygdspartiet (SLP)
---- 
Det finns givetvis mycket mera att framhålla, både betr SLP:s politik och betr (s)-styrets (som inkluderar också vänsterpartiet och miljöpartiet i kommunen.  Men det får komma när det kommer, och är motiverat. 

--- Insändaren publicerad i PT den 13 juli. Dock utan bild på mig. I stället bild av den s-insändare jag bemöter, inklusive bild på ett sossekommunalråd....

Är det vettig och rättvis miljöpolitik att skatta bort flyget?

Nu plötsligt är det fullt med maskrosor på gräsmattorna. De är egentligen hyfsat vackra, men blir snabbt för många och vissnar, förökar sig igen och blir en ren miljöfara när de tar över annan växtlighet. 

Är det så PT:s nya ledarskribent, Kata Nilsson, också ser det när hon under rubriken Höjd flygskatt ett straff för att du inte bor i Stockholm ? (ledare i PT den 29 maj)
     Hon polemiserar där emot miljöpartiets vilja att höja flygskatten ytterligare. Men hon säger inget ont om den skatt som nyligen införts... Hon påpekar att i Sverige med så stora avstånd som vi har,  så behövs flyget. Och att alternativ inte finns, och därför ska man inte avveckla flyget.
     Men när hon skriver att flyget är en stor klimatbov, så är jag inte med. Det finns många andra större bovar. Jag ser ingen vits med att göra flyget dyrare genom en generell flygskatt.

En flygskatt minskar inte utsläppen, den gör inte flyget mindre miljöfarligt. Den gör det bara dyrare att resa, och ger lite mera skatteinkomster. Det vettiga vore, om man nu vill styra genom beskattning, att premiera flygbolag som har nya flygplan som är bränslesnåla, har mindre skadliga bränslen och som flyger så att bränsleåtgången blir mindre än idag. 

Men att beskatta de som inte är miljöanpassade betr flygplan, bränsle och flygteknik. 

      Flyg kommer alltid att behövas, för långa avstånd, för att möjliggöra utveckling och företagande inte bara i storstäderna. Och för att ta sig till länder och kontinenter som skiljer sig från oss genom oceaner. Att paddla kanot är liksom inget alternativ vare sig man ska korsa Atlanten eller Kinesiska sjön.
    I viss mån kan utbyggda järnvägar vara ett alternativ, men kanske mera för godstransporter än persontrafik när snabbhet krävs och ändå måste kombineras med buss eller bil. Och biltrafiken är mera miljökrävande, även med el-bilar vilka kräver våldsamt miljöförstörande batterier. Vi kan inte ha pendeltåg över hela vårt glest bebodda land. Dessutom är det inte alltid som kollektivtrafik är det naturliga ens för lite längre resor, i en tid när vi snart har förarlösa bilar. De alternativ som behövs är inte alltid så miljösmarta, de finns inte än, och de kan bli väldigt dyra (även miljömässigt).

   Så ta det lugnt med flygskatter, gör det inte omöjligt att flyga för de som faktiskt inte har alternativ, och där inte alternativ kan skapas till rimliga kostnader, fullt ut. Storstadsbor kan redan idag resa (korta sträckor) tämligen billigt och miljösmart. Rika människor, även de som inte bor i storstad, kan givetvis strunta i miljön, och betala både skatt och faktiskt miljöstörande färdsätt ändå. Vilket inte precis räddar miljön.
    Skatta inte bort det nödvändiga flyget. Stimulera miljösmartare flyg. Ta fram alternativ, där sådana kan vara ett alternativ, som inte skadar miljön och som inte blir för dyra vare sig för samhällsekonomin eller för oss som vill och måste flyga ibland. Även för oss som inte är rika eller bor i storstäder. För en rättvis miljöpolitik.

Om PT, åsikter och innehåll

Eftersom allt betr e-mail inte funkar just nu (pga att Bredbandsbolaget och Telenor slår ihop och det inte går att logga in på mitt mailkonto, och inte att skapa ett nytt konto för att komma in - ionte det heller ) så lägger jag ut detta mail i obearbetat skick på bloggen.  Ett mail med åsikter till redaktionen på PT, därför med en blandning av lokala och principiella frågor och åsikter. /LEF

Till redaktionen@pt.se

Åsikter om "åsikt" med mera. 

Jag bryr mig om PT. Den har ju varit av mycket skiftande i kvalitet genom de decennier jag kan överblicka, men om jag ser till senare år så har den varit en bra tidning, om än stundtals ojämn.
Nu är det inte PT´s utveckling de senaste fyra decennierna jag ska recensera eller tycka till om, utan dagens - och det ni kallar moderniseringar, som pågått en tid och enligt dagens Insikt ska fortsätta. Därför är detta inte en insändare, inte heller tänkt som en debattartikel, utan tänkt att hela redaktionen ska få ta del av, och möjligen grunna på. Tja, ordf-Marita kan väl också få läsa det.

Min åsikt och reaktion om detta är denna.
Att använda ordet modernisering är ett värdeladdat ord, som kan diskuteras. Det ni gör är ju att göra om placering av olika typer av texter, vilket också kan innebära en värdering, som i o f sig inte innebär modernisering.  Ni gör om i papperstidningen. Punkt.

Det ni idag flaggar extra för är att ni flyttar insändarna sådär 16 sidor bakåt. Att de plus debattsidorna kallas Åsikt. Det tycks innebära, förutom flyttningen, att utrymmet för dessa åsikter kraftig minskar, från ett helt uppslag varje dag till en sida per dag plus en sida en (eller två) gånger i veckan. Det innebär att något av det mest lästa i tidningen flyttas bakåt och får mindre utrymme. Dvs gör tidningen mindre läsvärd. 
Ingår detta i en planerad permanent minskning av sidantalet?  Dagens PT kändes tunnare än normalt...
Betr Åsikt så är det en term som används sedan länge i andra tidningar, ibland även benämnt Opinion och då inkluderat även ledarsidan. Det kan vara en logisk sortering, som dock inte med nödvändighet likställer ledare, insändare, debatt och krönikor/kolumner. Då skulle det ses som naturligt att lägga allt sådant material i en följd, i början av tidningen - eller i närheten av sporten...
OBS. Jag förespråkar inte att ledarna och politiska krönikor läggs mot slutet av tidningen (ej heller gillar jag att detta material ligger långt ner på er webbsida!)
Vill också påminna om att ledare står för den ledande artikeln,  där tidningens åsikt framfördes - av chefredaktören. Före nyhetsmaterialet. När insändare och debatt förekom så var det vanliga att det också lagts nära den ledande artikeln.
En nyfiken, och lätt orolig fråga, har PT några planer att flytta även ledarsidans åsiktsmaterial längre bak?

Att motor får mera utrymme har jag ingen åsikt om, om det inte tas från åsikt förstås.

Betr korsord/kryss så har jag en känsla av att de tar mera utrymme nu, vilket kan kännas som spaltfyllnad, men jag vet ju att det är populärt material för en stor (men minskande?) andel av (de äldre) läsarna. På gamla dar ha jag själv börjat att lösa korsord igen, vilket jag inte gjort sedan barnaåren. En åsikt där dock. Namnsdagskrysset är och har varit sådär lagom svårt/enkelt att snabbt ta itu med till frukostfikat. Och inte för omfattande. Detta att ni ger lösningen samma dag är dock irriterande, anser jag. Kör man fast på ett ord så är det så lätt att man fuskar i st f att anstränga sig. Och då blir inte så kul längre...

Jan Lundquists artiklar med grävande i gamla PT och andra källor, de är oftast mycket intressanta. Även för den som inte är barnafödd i Piteå, utan bara bott här i runt fyrtio år... Så de hoppas jag inte blir föremål för "modernisering".

Många börjar att läsa tidningen bakifrån - och kanske blir det än fler om ni lägger "åsikt" där. Därför, min åsikt är att serierna blivit sämre. Jag saknar väl i o f sig inte de borttagna så att jag gråter precis. Men de nya är ju erbarmligt dåliga,  ingen humor, om det någon ggn ska föreställa "samhälls-" eller "samtidskritik" så är det ytterst vagt och svårtytt...  bara trist. Dessutom, det verkar som de två kvarvarande, Hagbard och Hälge, börjat tappat stinget också.

Därmed har jag luftat mina åsiketer om åsikt och annat ni ändrat och ändrar i tidningen.

Det får räcka. (Även om jag har mycket annat att säga också.)

Med engagerade hälsningar,

Lars-Erick Forsgen

(Jag orkar inte korr-läsa, men hoppas det går att förstå ändå.)

Varför försvåra för friskolorna – och byarna? PITEÅ

Läser i lokaltidningen PT om hur den s-styrda kommunen än en gång försvårar för friskolorna, de som trots allt finns, genom att trixa med den interna bokföringen (för lokalkostnaderna) så att skolpengen och därmed friskolorna ska få sänkta bidrag.

     Sossarna gör allt för att stoppa och försämra för friskolor som ju tvingats fram genom s-styrets negativa skol- och glesbygdspolitik. För de idella friskolorna innebär det stora sänkningar, som de dessutom fått besked om först en bra bit in på budgetåret.

     Men, de ”besparingar” som kommunen gör för skolans del är en intern bokföringshistoria. Den gör inte någon märkbar reell effekt för BUN och de kommunala skolkostnaderna – däremot gör det det än svårare för friskolornas drift och underhåll.

     S-styret lägger gärna ner kommunala skolor på landsbygden, men andra skolor ska inte heller få finnas där.

För barnens skull – och för glesbygdens skull – måste det finnas skolor där!
Försvåra inte för friskolorna!
Och varför inte rädda glesbygdsskolor (med befarat vikande elevtal) genom att låta barn i centralorten (eller andra större tätorter där det är trångt) få välja att gå i en glesbygdsskola – med skolskjuts!!! I stället för att skjutsa barn från byarna till överfulla skolor i stan! 

(Manus, som i ngt bearbetadform tillställts PT som insändare.) 

Betr fred och fredsminister, förtydligande

Min text nyligen om fred och fredsminister, som också i en något kortad version varit införd i PT, har föranlett en del kommentarer.
Jag har bl a vänligen fått (mp-aren) Valentin Sevéus helt nyutkomna bok i ämnet "Världen behöver fredsministrar" översänd (som fil). Den innehåller i mycket ett antal initiativ i fredsfrågan,  från mp i sig och från mp-medlemmar just betr vikten av en fredsminister.

Om detta och, och kringhörande kommentarer, finns mycket att säga. Just nu vill jag dock bara poängtera följande. Och det fär ses som ett förtydligande till tidigare text.

Alla, eller de flesta, gillar väl fred, i vart fall "vanligt folk" liksom de som styr demokratiska länder. I ett fullt demokratiskt land är det svårt att tänka sig att man röstar fram en aggressiv krigshetsare. Visserligen kan det uppstå, och det är det vanliga, krig där en demokrati och en diktatur än invovlverade, men inte mellan två demokratier.

När det då reses frågan om en fredsminister i olika sammanhang så brukar den hamna i sidospår, som inte visar hela eller ens delar av hur komplicerat det är att få fred.
Felet med resonamanget om fredsminister etc (liksom i nämnda bok) är att man ser för "snällt", för begränsat på det hela. Som om en fredsminister är ett slags quickfix. Att man tror (?) att något slags förbud mot vapen och vapenförsäljning i sig är fredsbefrämjande. Och att man därvid bortser från hur det ser ut i världen, där det faktiskt är bristen på demokrati och överflödet av auktoritära och diktatoriska regimen som är orsaken till icke-fred (krig).

En demokrati måste försvara sig emot angrepp, av skilda slag, från dess fiender, vilka är diktaturer. Då är det farligt att, som en kvarleva från forna tider, tro att neutralitet till förekomsten av diktatur gagnar freden. 
Förutom att orsaka krig emot sina grannar så är ju diktatur också en osäkerhetsfaktor inrikes. Medborgarna vill ha frihet. Fria medborgare röstar inte fram styrande som anfaller andra länder. Mellan demokratier förhandlar man. Man håller fred. 

En fredsminister är inget värd om hen inte har ett omfattande mandat, som inbegriper en stor mängd departement. Plus att det finns, måste finnas,  en helhetssyn - dvs på orsakerna till krig (icke-fred).
Dvs att avskaffandet av diktatur är det viktigaste. Dvs införandet av stabil demokrati är grundbulten.
Vapenförbud är verkningslöst om det inte råder demokrati.
Det hela är alltså mkt svårare än att bara ropa "fred" och lägg ner vapnen eller avstå från NATO eller avstå från försvar.
Ett aktivt arbete för demokrati i alla jordens länder - är det viktiga - och då får inte Sverige vara neutralt till de delar av omvärlden, även mäktiga statet, som är diktaturer.

Och man ska inte tro att det är lätt.
Det torde kräva mer än en "fredsminister". Däremot kräva aktiva demokratiseringssträvanden, från både Sverige och andra demokratiska länder.

Dags att fira EU - för fred och samarbete!

OK, EU har en del problem. Men samtidigt är det viktigt att se vad det är och åstadkommit. PT (Olov Abrahamsson) gör en välgörande genomgång om detta, med anledning av Romfördragets 60-årsdag den 25 mars.

Några citat och (kommenterade) referat:
"I den europeiska debatten talas ofta om en kris för EU-projektet. Själv skulle jag vilja beskriva EU som en formidabel succé. Den 25 april 2016 höll USA:s dåvarande president Barack Obama ett fantastiskt tal i Hannover där han påminde om EU:s enorma betydelse för att skapa fred och ekonomisk utveckling.
”Ni behöver kanske någon som inte är europé för att påminna er om vad ni har åstadkommit”, sa han."

Ja, så är det kanske. Och det gäller även debatten i Sverige, som  mest betonar problem och brister. Inte mist är det motståndarna, som gör så. Dvs SD och vänsterpartiet, men också i viss mån mp och c och delar av s. Problemen finns, idag är det nog värst betr flyktingpolitiken och den bristande solidaritet som många av medlemsländerna visar. Och brexit är ett problem som kommer att bli väldigt negativt för både EU och Storbrittanien. Om det senare får vi se vad det blir, när verkligheten går upp för britterna, och betr flyktingfrågan så arbetar krafter inom EU för lösningar. Jag tänker då främst på Cecilia Wikström (L).

Men vi måste komma ihåg varför Europeiska unionen (EU) skapades. EU skapades för att bevara freden och lösa gemensamma problem - genom samarbete i st för på blodiga slagfält.

Obama sa bl a. "Ni kan tvista om vilka fotbollsklubbar som är bäst och vem som borde vinna Eurovision Song Contest”, fortsatte han, ”men 500 miljoner människor från 28 länder i en union med en gemensam valuta är en av de största politiska och ekonomiska bragderna i modern tid."  Vilket PT (s) kommenterar sålunda: "Det är svulstig amerikansk retorik. Men ibland är det befogat att använda stora ord. Det var ju verkligen ingen självklarhet att Europa skulle välja samförståndets och försoningens väg efter andra världskriget." Och påminner om att det fanns krafter som ville svälta ut Tyskland efter WW2 och göra det till en agrarstat. Som hämnd. Vilket skulle ha skapat en bitterhet och en situation som banat vägen för nationalism av extremt slag.
"”Vi måste bygga ett slags Europas förenta stater”, sa Churchill i ett tal i Zürich 19 september 1946.

Som ett första steg i återuppbyggandet av den europeiska familjen såg han ett partnerskap mellan Frankrike och Tyskland.

Utan ett fungerande och ekonomiskt starkt Tyskland skulle aldrig Europa få tillbaka en ledande ställning i världen, menade Churchill. Han varnade för att en utarmning av Tyskland skulle väcka nya aggressioner bland människorna i landet, leda till nya konflikter och kanske ännu ett krig.
Klokt nog valde Europa samarbetets väg efter andra världskriget. Vi fick Europarådet, Schumanplanen, kol- och stålunionen, Romfördraget, EU:s inre marknad och en massa annat som knöt länderna närmare varandra."   Låt oss inte glömma de stora perspektivem. Det är ett fantastiskt framsteg för mänskligheten att tyskar, fransmän, italienare, tjecker, etc löser sina tvister vid sammanträdesbord i st för genom krig.
Fred och ekonomisk tillväxt skapar välstånd i vår del av världen, och Obama såg (men knappast Tump) som en fantastisk framgång att 500 milj människor, tidigare splittrade på en massa länder, som ofta varit i krig med varandra, som en enastående framgång. Och att det är viktigt i komma ihåg i dessa tider med framväxande extrem nationalism. En nationalism som kostat oss så mycket av mänskligt lidande.

"Det vore en idioti av historiska dimensioner att slå sönder dagens europeiska samarbetsstrukturer.
På sin hemsida presenterar EU-kommissionen 60 anledningar till att vi kan vara stolta över EU.
"Ibland är vi oense, men vi förhandlar i stället för att kriga", lyder en av punkterna."

Jag instämmer. Det som löser problem är samarbete, inte att stänga in sig i självisk nationalism för den ökar bara konflikter och förvärrar problem.

Läs gärna hela artikeln, på länken.

Endast för Pitebor, om parkeringsproblemen i Piteå C

För kännedom ett manus som jag tillställt lokaltidningen Piteå-Tidningen (PT).  Faktiskt ofta en bra lokaltidning. Men jag vet ju inte om mitt inlägg publiceras, därför tar jag in det nedan, för "säkerhets skull".
Bakgrund. Samhällsbyggnadsnämnden i Piteå kommun, med Brith Fäldt (vänsterpartiets ledare i stan) som ordförande, har lagt ett förslag till KS, där den gratis parkering i upp till tre tim, med p-skiva, i vissa centrala lägen, ska avskaffas och ersättas med ett digitalt (appar och kort) system med avgifter på de tider dagtid (då folk handlar), men avgiftsfritt när arbetstiden närmar sig sitt slut...
Handlarna har protesterat, och förutser minskad omsättning - och att Piteå blir ogästvänligt för tillresande. Men det biter inte på Brith Fäldt & Co. Jag lägger därför in aspekter som inte redovisats i debatten.
Mer finns att tillägga, och utveckla, men det skulle gjort texten för lång för PT).
----
MItt rubrikförslag till PT: P-förslaget sämre för alla.

”Vi vet inte om handlarna har hela bilden”, säger Brith Fäldt hela tre ggr i PT, om förslaget om att digitalisera, fördyra och komplicera parkerandet i Piteå centrum.

Det är möjligt att hon har rätt, men ser hon och samhällsbyggnadsnämnden verkligen själva ”hela bilden”? Eller föredrar de att blunda, eller vill de inte ta in aspekter som de anser oviktiga?

Vad jag förstår av PT, så ser Fäldt/nämnden som problemet att ”uppemot 400 platser av 1300 missbrukas”. Som missbrukare utpekas de som parkerar gratis under sin arbetstid genom att fiffla med p-skivan. Nu vet inte jag om SÅ många fifflar, däremot har jag sällan haft problem att kunna parkera från morgonen och fram till runt kl 15. Därefter är det ofta väldigt trångt.

Hur logiskt är det då att frigöra p-platser dagtid genom att avgiftsbeläggning. Möjligen ger det någon krona till kommunkassan. Avgiftsfritt från kl 16, när behovet är störst enligt nämnden, lär inte ge fler fria platser. Tvärtom!

För att komplettera ”hela bilden” här några ytterligare aspekter. Avgiftsbeläggning ser jag som fientligt både emot pensionärer, landsbygd och besökande från andra orter.

De centrala p-platserna bör rimligen vara till för de som behöver dem, på tider som passar dem. Nu anser tydligen inte Fäldt & co de som arbetar i centrum, pendlande eller ej, tillhöra den kategorin, inte avgiftsfritt i vart fall. Det må de anse, men att jaga bort (även ) dem, löser det verkligen problemet? Möjligen flyttar det, och gör det svårare att jobba i stan, innebär kanske att jobb försvinner genom minskade intäkter och ökade kostnader för arbetsgivarna (färre kunder, dyrare att fixa p-platser för de anställda).

Mycket centralt boende, yngre pensionärer kan gå till butikerna, om de inte handlar tunga varor. Övriga pensionärer behöver bil, och vill handla på dagtid, inte i trängsel eller kyla och snö. Varför tvinga bort dem, med avgifter? De betalar ju högre skatt än yrkesverksamma och ju äldre de är har de låg pension. Och ofta känner de också obehag att behöva fumla med digitala lösningar.

För glesbygdsboende är det viktigt med tillgång till centralortens service utan extra kostnader och tidsbegränsning. Även om det finns en matbutik i byn söker man ibland större sortiment och lägre priser. Dessutom är det i stan som det finns annat än matbutiker! Att försvåra för glesbygdens tillgång till centralortens service, det påskyndar landsbygden utarmning och tvingar folk (inte bara pensionärer) att flytta till stan. Då hjälper det inte med 3-4 nya ”stadstorn”/ år, med hyror som byborna inte har råd att betala.

Och, varför göra Piteå ogästvänligt för folk som kommer utifrån? Det är ju ett plus för oss att de handlar här, det ger jobb och skatteintäkter.

Lars-Erick Forsgren 
(pensionär, och bor i Öjebyn utanför Piteå centrum) 

Integration - beror inte bara på utbildning. Hjälpsamhet kan bidra också.

Såg en statistik från EU, Eurostat, som jämför och visar skillnader i utbildning och integration mellan invandrare och infödda i EU.  Ger länken till det här.  Ingressen till den korta texten lyder: Invandrare i EU-länderna är mer välutbildade än infödda och nästan lika välrepresenterade på arbetsmarknaden. Det visar en undersökning av EU:s statistikbyrå Eurostat.
Kring detta uppstod en liten debatt på Facebook om utbildning.
Men integrationen då - den beror inte bara på hur utbildade invandrarna är. Det beror också på vilja att bli integrerad, och omgivningens inställning. Hjälpsamhet kan bidra positivt.
För att belysa det citerar jag en artikel i min lokaltidning, PT, idag. Läs och begrunda.
-

 "Tidningsnotiser kan ge livet ny mening. Det hände för Karin och Erik Sandlund. En livslång relation har börjat byggas upp med den lilla familjen från Rumänien som de hjälper till ett bättre liv i Sverige.

I staden Cucova i kommunen Valea Seacă, Rumänien, bodde Teo Ursache, 28 år, och sambon Maria Marcuta, 18 år. De levde i ett av Rumäniens fattigaste områden vid Karpaternas fot nära gränsen till Moldavien och hade svårt att försörja sig.
   Hösten 2015 väntade Maria dottern Jessica. De åkte till Sverige och Piteå för att leta jobb för att kunna försörja sig. Men med ett tillfälligt uppehållstillstånd som gäller en kort tid är det lätt att hamna utanför arbetsmarknaden.
   – Jag verkligen hatade det vi gjorde då, att tigga, säger Teo Ursache.
Under den korta tid som Teo och Maria vistades i Piteå läste Karin Sandlund i tidningen om att romska tiggares bilar utsatts för vandalisering. I tidningen fanns en artikel om en gravid kvinna som behövde läkarhjälp.
   Hon tog bilen till stan för att leta. Utanför systembolagets ingång fann hon då 17-åriga Maria Marcuta.
– Jag hittade dem och greps så totalt av deras sårbarhet och livsöde. Nästa gång hade jag tagit med små barnkläder och andra förnödenheter som de behövde. Teo och jag fick kontakt, vi pratade kort två gånger på engelska och jag lyckades få hans mobilnummer, säger hon.
– Min man och jag pratade, vi kunde inte släppa tanken på dem, på det som väntade när de var tvungna att återvända.
   Uppehållstillståndet gick ut hösten 2015 och paret lämnade landet. Kontakten med Karin och Erik bröts. Hemma i Rumänien föddes dottern i december 2015. Maria var då under arton år och fick ett bättre omhändertagande på BB, än vad hon hade fått om hon var myndig.
   Att få livet att fungera hemma var svårt. Teo har sin farfar och en syster kvar i livet. Maria har sina föräldrar, tre systrar och en bror i hemlandet.
   Föga kunde de ana att deras liv skulle ta oväntad vändning ett halvår efter att de kom tillbaka. En dag när Teo Ursache svarade i sin mobiltelefon, hördes en bekant röst.
  – Det var något tryggt och stabilt över hennes röst, i det hon lovade för min familj, säger han.
Makarna Sandlund erbjöd dem en summa på 6 000 euro för att skapa sig ett bättre liv i Rumänien om de ansåg att förutsättningar fanns. Alternativet var att köpa flygbiljetter till Sverige där Karin och Erik Sandlund väntade för att hjälpa dem till ett bättre liv.
   För Teo Ursache kändes tanken skrämmande – att lägga sin familj i en total främlings händer, någon han mött två korta gånger i sitt liv. Samtidigt började hoppet väckas om en ny framtid.
   - Rumänien styrs till stora delar av maffia. Landet är korrumperat och många lever i misär och fattigdom, menar Teo Urshace.
Han såg inte något alternativ och kunde inte tänka sig att låta sina barn växa upp i hemlandet. Han hade sett annat när han tidigare år jobbat utomlands både i England och Italien.
Teos äldsta barn, en son sedan ett tidigare förhållande, kunde han lämna kvar med mamman. Han visste att de båda var väl försörjda och omhändertagna i det nya förhållandet hon levde i.
– Det är en bra man. Jag vet att han bryr sig om min son, säger Teo Ursache.
– Om vi skulle flytta var vi livrädda att vår dotter skulle tas ifrån oss, att jag och min nya familj skulle tappa kontakten med min son och att jag aldrig mer skulle få se honom. Det var ett stort beslut på många plan att ta, säger han.
Karin Sandlund tycker att Teo och Maria var modiga som vågade lita på henne enbart över telefon. Hon menar att det var en absurd situation paret befann sig i och att de var så utelämnade. Stämningen i köket blir respektfull och varm.
De kom till Sverige i juni för att stanna. Teo Ursache är utbildad murare och målare. Han började nästan direkt hjälpa grannar med olika måleriarbeten för att få en inkomst.
– De fick bo i vår bagarstuga från början. Närheten till oss var viktig men de fick ändå lite privatliv. Teo älskar att jobba och är mån om att tjäna familjens uppehälle själv, säger Erik Sandlund.
Ett digert jobb påbörjades av makarna Sandlund. Kontakta myndigheter och andra instanser för att ordna svenskt medborgarskap. De fick bli garantpersoner för parets ekonomi.
När de har blivit frustrerade och arga på stelbent byråkrati har det hjälpt att strukturera arbetet.
– Vi har tänkt igenom vilka kontakter som ska tas först, inget har fått vänta till sen. Vi har jobbat på och jag tror att vi har slagit rekord. På tre månader har vi fått hela familjen en bra bit in i det svenska systemet, säger Karin Sandlund.
De har hjälpt Teo och Maria att skaffa personnummer, ordnat en provanställning för Teo och nyligen har samboparet flyttat in i egen lägenhet. En resa till Stockholm måste göras för att Teo och Maria ska kunna få ut några id-handlingar överhuvudtaget.
– Utan id-kort kan de inte skicka in ansökan om jobb, ett moment 22 kan man säga, enligt makarna Sandlund.
Samma dag den första riktiga lönen från provanställningen anlände var Teo mycket mån om att betala tillbaka hela summan de fick i gåva.
Det fanns inte mycket att ta med från hemmet i Rumänien. De kom ganska tomhänta. Allt fler personer greps av deras livssituation och ville hjälpa till. På kort tid samlades saker ihop av grannar, släkt och vänner. Nu har de alla saker som en ung svensk familj förväntas ha, när de sätter sitt första bo.
Hösten har varit lärorik för alla men det har inte gått friktionsfritt. Inte minst de kulturkrockar som uppstått när rumänsk livsstil ska matchas med den svenska.
– Man får ge och ta, men vi har löst allt det eftersom det kommer. Mycket ny information för Maria och Teo om hur saker fungerar här, vilka seder och bruk som tillämpas och vilka de är vana vid, säger Erik Sandlund.
   Maria, som snart fyller 19 år och väntar deras andra barn, måste snart ta kontakt med mödravård och försäkringskassa. Även förskoleplats måste ordnas till Jessica.
– Maria måste få en chans till ordentlig utbildning i svenska. Vi måste också prata om det här med födelsekontroll, säger han.
   Erik Sandlund brukar skoja och säga att de inte vet hur stor familj de har. Biologiska barn var för sig och gemensamma, ett gäng familjehemsplacerade barn varav två är hemmaboende tonåringar, barnbarn och ett barnbarnsbarn.
Nu inkluderas även de nya familjemedlemmarna uppe vid Agnesbergets fot på Swidja. Där finns trygghet, samvaro, tillhörighet och glädje för familjen Ursache-Marcuta.
– Det här kommer alltid att vara hem för oss. Mina föräldrar finns inte längre. Jag är glad för att två kärleksfulla personer vågade öppna sina liv. De är nu mina bonusföräldrar och mina barns extra farmor och farfar, säger Teo Ursache.
Oktobersolen letar sig in genom den gamla Norrbottensgårdens fönster. Maria berättar att hon kanske vill jobba som städerska när barnen blir större. Jessica fikar av det söta brödet och ser förnöjd ut i sin barnstol. Hon är trygg, lugn och lite blyg.
– Efter våra erfarenheter ska jag skriva en manual om hur man gör för att hjälpa EU-migranter in i svenska samhället. Nu har vi byggt upp kunskap och lärt oss av misstagen. Vi delar gärna med oss till andra som vill försöka, säger Karin Sandlund.
Erik Sandlund menar att många av hans arbetskamrater tycker det är stort och frågar hur de har gjort.
– Det var inte så komplicerat. Vi bara gjorde när vi såg deras behov. Fler skulle våga och se att det ger oändligt mer tillbaka än vad det tar, säger han."

(Jag hoppas att PT inte har ngt emot att jag citerar hela artikeln. Den är värd att läsas av många, även utanför PTs spridningsområde. Inte minst för att den visar vad som vanliga människor kan göra, för att hjälpa sina medmänniskor.)

Lars Landberg, en god socialliberal

Sorgligt. Idag är den för mig tyngsta nyheten i min lokaltidning. PT,  att en verklig socialliberal avlidit. Lars Landberg.

Lars var en man jag verkligen respekterade och kände stark samhörighet med politiskt. Den omfattande minnestexten har skrivits av Jan Lundquist, pensionerad tidningsman, men fortfarande aktiv som lokalhistoriker och "senior editor". Tillika socialdemokrat, som bl a varit kyrkopolitiskt verksam. 
Det är en väldigt fin text, ovanligt lång och inkännande, kunnig och uppskattande, som Jan skrivit. Minnesord med stor uppskattning över Landbergs verklighetsbaserade och konsekventa socialliberalism. Den sorts socialliberalism som jag själv står för. Och som jag vet att Lars Landberg under senare år var bekymrad över att den trängts tillbaka inom folkpartiet,  En sorg som jag (och andra) delar.
Jag minns bl a ett långt resonemang om detta som vi hade för ett par år sedan, när vi satt på en parksoffa på Rådhustorget och väntade på att våra respektive skulle handla färdigt. 

Lars Landberg blev 90 år, om några veckor skulle han fyllt 91. Och som Jan Lundquist skriver hade Lars en stark socialliberal kompass som var hans ledstjärna i det politiska arbetet. Landberg hade uppdrag i bl a kommunstyrelse och kommunfullmäktige, men även landstingspolitiken. Och han var aktiv i fp´s lokalavdelning långt efter det att han slutat med sina offentliga uppdrag. 

Jag kan bara bekräfta vad Lundquist skriver att Lars L hade en öppen attityd och diskuterade glatt och villigt även med politiska motståndare, han var modig och frimodig, kunnig och engagerad. En varm människa och initierad socialliberal med social ansvars- och utvecklingskänsla.
Jag minns väl hur han, när jag som nyinflyttad deltog i olika fp-sammanhang lokalt, helt självklart satte sig med mig för lite småprat, för att jag skulle känna mig välkommen. 

Ett annat minne, som visar att han kunde skilja på åsikt och person är att han kom hem till mig och ville ha hjälp med att skriva en insändare. Det var vid en tidpunkt då man ofta i debatten gick hårt åt en del vpk-are som ännu i grunden var kommunister. Han gillade inte detta, inte de personliga angreppen och invektiven. Även om han var en klar motståndare emot den kommunistiska ideologin. Han kunde uppskatta även kommunister som personer, inte minst för deras ärlighet, även om han avskydde ideologin. 
Vi fick ihop en bra text om det, för jag hade samma erfarenhet och åsikt. Några av de ärligaste politiker jag känt under min verksamhet, det har varit riktiga kommunister, inga luddiga rödvinssocialister av det slag som gjorde om skp till vpk och sedan till v.  Trots den vedervärdiga  ideologin var de ärliga och riktiga människor.  
Och minns jag rätt tog PT också in den.


Lars Landberg på 90-årsdagen, med hustru Karin

För hög eller för låg lön?

"Har de för hög lön", är rubriken på PT:s ledare (28/1), med en bild av en lokalvårdare som städar toaletten. Självfallet så är avsikten att man ska utropa; "Nej, det har de inte."

Eller har de det? Och i så fall, varför? Näringslivet ropar ofta att minimilönerna är för höga, det är för dyrt att anställa unga, utrikes födda eller "felutbildade". Det kan tänkas att det stämmer i något fall, men knappast generellt. Kanske skulle en och annan ytterligare kunna anställas om ingångslönerna "fryses",  men inte så många och att t o m sänka ingångslönerna, som också föreslagits, det tror jag inte alls på.

Frågan som bör ställas är varför det behövs "höga" löner, även till unga och lågutbildade? Svar: levnadsomkostnaderna är för höga. Och att leva på bidrag är inte bra varken för den enskilde eller samhället. Det djupare svaret kan då bli att det beror på för höga löner, som gör allt (?) dyrare.

Kanske delvis sant. Men en del saker blir faktiskt billigare, och bättre (i en fungerande marknad). Kan det möjligen vara så att det inte är alla löner som gör det (för) dyrt att leva? En gammal sanning är ju att om arbetarna har rimliga löner så har de råd att efterfråga det varor som produceras. Just det, rimliga löner. Inte för låga. Men det innebär, menar jag, att alltför höga löner för de som redan är högavlönade, bara är kostnadsdrivande. Limpan och falukorven kostar ju inte mer för den som tjänar 100 000 kr/mån än för den som tjänar 16 000 kr/mån. Men om de som har mycket pengar kan betala högre priser, då höjs priserna, och det för alla! Och vinsterna ökar. Varvid de högavlönade får kraftiga lönehöjningar.

Jag menar inte att alla ska ha samma lön. Det måste finnas skillnader beroende på arbetsinsatsen, på kvalifikationer, på ansvar, på om personen har långa studier med höga studieskulder etc. Men under de senaste tjugo åren har löneskillnaderna sprungit iväg helt bortom allt förnuft. Och de för högt högavlönade har blivit alltfler. Ingen, inte ens en börs-VD, kan göra rätt för mångmiljonlöner som dessutom kryddas med bonusar och lyxliv på firmans bekostnad!  Och fallskärmar. För några decennier sedan kunde man säga att det inte var mer än marginella kostnader för företaget. Men det var då mindre skillnader och färre som fick dessa förmåner. Det var främst ett psykologiskt problem, dvs fler ville ha det bättre.
Idag är denna psykologiska effekt mycket kraftigare. De har spridit sig till både den offentliga sektorna och till fackens toppar. Och dessutom påverkar det faktiskt kostnadsnivån synligt om en VD (motsv) inte har "bara" 3-10 ggr en normallön utan 50-100 ggr så mycket. Vilket innebär att de anställda underställdas löner måste hållas nere, och en del avskedas...  Varvid skillnaderna ökar än mer, och det blir allt svårare för de som måste leva på en jämförelsevis låg inkomst.

Det finns alltså både för låga löner och för höga. De för höga lönerna för vissa gör att den allmänna kostnadsnivån blir för hög och därmed de låga lönerna blir för svåra att klara sig på.

ALL extremism är farlig

Jag har tagit rubriken från dagens ledare i PT, skriven av Olov Abrahamsson.
All extremism är farlig.  Extremister, oavsett om man kan sortera in dem som "höger" eller "vänster"  eller något annat är farliga. Inte främst för att de anser sig har rätt, att de sitter inne med den enda sanningen, utan desto mer för att de anser att alla ska tycka likadant. Och att därför andras tankar ska raderas ut, vilket innebär att de är beredda att ta till alla medel för att genomföra detta. Inte "bara" att de avskaffar demokratin utan att de eliminerar rent fysiskt de som inte omfattar extremisternas "lära".

Därför blir jag oroad när folk som i och för sig inte är (eller inte anser sig vara) extrema ändå visar förståelse för extremism som ligger åt samma håll som de själva, men en bit ytterligare. De blundar för att extremister har stora likheter, oavsett om de är höger eller vänster, kristna eller muslimer. De vill tvinga folk in i deras åsiktsfålla, i auktoritetstro, att ändamålet helgar medlen, att våld är nödvändigt.

Ja, läs alltså PT-ledaren. Jag klistrar in den här.

"Den 26 oktober – det vill säga några veckor före det fruktansvärda terrordådet i Paris – skrev ett gäng samhällsdebattörer och kulturarbetare en artikel i Aftonbladet där de ställde olika former av extremism och terror mot varandra. De varnade för högerextremismen men tonade ned hoten från jihadister och vänsterextremister.

Det är inte säkert att de formulerar sig likadant efter det som skedde i Paris 13 november.

Terrordådet i Paris borde vara en väckarklocka för alla demokratiska krafter – oavsett om de beskriver sig som höger, vänster eller mitten.
All extremism och terror är övergrepp mot det öppna demokratiska samhället. Det går inte att bagatellisera någon form av våldsbejakande extremism.
Det är lika allvarligt om det handlar om en högerextrem fanatiker som Anders Behring Brevik eller en jihadist som Abdelhamid Abaaoud.
I bägge fallen handlar det om samma terror mot vanligt mänskligt liv – på Utöya mot barn och ungdomar som befann sig på sommarläger, i Paris mot människor som gick ut för att äta en bit mat, ta ett glas vin och lyssna på en konsert.
Författaren Magnus Sandelin påpekar på sin blogg att det inte går att relativisera hoten från vänsterextremister eller jihadister i dagens Europa.
Han påminner om de jihadistiskt färgade attentaten i Madrid 2004 och London 2005 med närmare 250 döda och 3000 skadade. Till den listan läggs nu Paris 2015.
Sandelin konstaterar även att det är ren tur att det inte blev ett liknande blodbad i Stockholm 2010, när självmordsbombaren Taimour Abdulwahab sprängde sig själv till döds mitt i julhandeln.
Vidare berättar han om två svenska vänsterextremister som placerade en fullt funktionsduglig brandbomb i ett McDonalds. I ett pressmeddelande skrev de att meningen var att döda och skada så många som möjligt i kampen mot kapitalismen.
Endast lyckliga omständigheter gjorde att den tidsinställda bomben inte detonerade som det var tänkt.
”Idag är det inte många som minns det misslyckade attentatsförsöket. Men om utgången hade varit en annan med till exempel ett antal döda barn så hade Sverige också haft en helt annan kollektiv erfarenhet av vänsterextrem terror än vad vi har idag”, konstaterar Magnus Sandelin på sin blogg.
Säpo gör, klokt nog, ingen skillnad på olika former av extremister.
”Varje fall där någon av extremistmiljöerna använder våld för att någon eller några inte ska få höras i den fria debatten är ett hot mot yttrandefriheten, och i förlängningen demokratin”, konstaterar Säpo på sin hemsida.
Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, har samma utgångspunkt.
Gång efter annan förklarar hon att det handlar om både högerextrem vit makt-miljö, våldsbejakande vänsterextremister och radikaliserade islamister.
I grunden är dessa fanatiker dessutom väldigt lika. Drivkrafterna och synen på demokratin är ungefär desamma.
Det handlar om personer som upplever orättvisor, kränkningar och socialt utanförskap – och som radikaliserats och vänt ryggen till det etablerade samhället.
Kort sagt: Det går inte bara prata om bara den eller andra formen av politisk extremism.
Det krävs ett samlat grepp mot alla dem som anser sig ha rätten att sätta sig över demokratins spelregler och utgör hot mot det mänskliga i vår tillvaro."
---
Jag instämmer. All extremism är farlig, Vare sig den är åt "höger" (fascistisk, nazistisk, rasistisk) eller åt "vänster" (i form av t ex, AFA, kommunistisk el marxistiska bokstavskombinationer, etc). Eller jihadistisk, talibansk, IS/daesh el liknande.

Vad ska vi göra med flyktingpengarna?

Jag blir faktiskt irriterad. Folk (nåja, mest sånna som inte gillar folk som inte är födda i Sverige) de klagar över att flyktingarna kostar så mycket. De hittar statistik, eller rättare sagt de citerar påståenden från suspekta källor om hur dyrt det är, eller miss- och övertolkar statistik, lägger ihop summor sin inte ska eller kan läggas ihop. Och får orimliga belopp.

OK, flyktingmottagande kostar pengar, stora pengar. Men även om man sorterar bort alla falska eller missförstådda "redovisningar" så finns mycket man kan undra över. Och dessa undringar kan innebära att det verkar som inte beslutsfattare vet riktigt hur de ska handskas med pengar. Med följd att det kostar mer än det borde, som jag ser det. Och som inte är flyktingarnas fel - utan politikers och myndigheters "fel" (valhänthet och byråkrati)!

I min lokaltidning PT så redovisades igår att Piteå kommun får, hux flux, 17,2 miljoner  för "flyktinginsatser", som sker 2015 och 2016. Och de andra Norrbottenskommunerna får också varierande antal miljoner.  Utan att staten anger vad pengarna mera specifikt ska användas till. Vad kommunen inte vet är om det ens krävs någon redovisning av vart pengarna går.
Det är alltså mycket osäkerhet om pengarna.  Och just Piteå har tidigare inte tagit emot så många flyktingar, klart mindre än vad andra kommuner i norr gjort.

Däremot vet ju kommunen (Piteå liksom alla andra) att de får pengar för varje flykting och ensamkommande barn. Allt som kommunen gör betr flyktingar får de specialdestinerade pengar till. Detta verkar alltså vara några extrapengar.

OBS. Det är ju också så att de bidrag som flyktingarna får "i handen" kommer via Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan, skall ansökas om och är försedda med en massa förbehåll och undantag. (Se t ex SFS 2010:407)

För bara några dagar sedan så spreds i media uppgiften att en Smålandskommun sparat en massa miljoner som staten skickat på dem för att använda för kostnader för flyktingar. Men det hade inte behövts, kommunen hade bara lagt pengarna på hög...

Och beträffande pengaregnet i dessa dagar, jag såg att ett flertal andra kommuner (söderut) också stod helt undrande över vad de skulle göra med de plötsliga pengarna.

Så nog kan man tycka att flyktinghanteringen kostar pengar, speciellt för staten. Men man kan ifrågasätta hur mycket som faktiskt kommer flyktingarna tillgodo. Skyll inte på flyktingarna att det blir dyrt.

PT-red Bengt-Urban Fransson död

När jag såg Bengt-Urban Fransson (Bubben) senast så verkade han lätt stressad och inte så pigg. Men ändå kom det som en total överraskning budet om att han avlidit. "Plötsligt" stod det, och det kändes det.
Bubben var politisk chefredaktör för socialdemokratiska Piteå-Tidningen. Otvetydigt en sossetidning, men en sossetidning som undvikit att dras ned av samägande med andra partiblaskor. Och till och från en lokaltidning, som inte uteslutande var/är en partimegafon. Vilket kan ha bidragit till att PT överlevt och fortfarande lever.

Bubben var socialdemokrat, ingen tvekan i det. Men han var inte dogmatisk, han förbehöll sig rätten att tänka och tycka själv. OK, under valrörelser så fungerade han, som ledarskribent och utåt, som en god propagandist för sossepartiet. Men däremellan så kunde han vara en kritisk nagel i ögat på sitt eget parti och dess företrädare när han ansåg att det behövdes. Då var han, om inte oberoende, så självständig och öppen på ett sätt som inte är så vanligt bland socialdemokratiska profiler, inte ens bland ledarskribenter.
Emellanåt så kunde han frankt uttrycka sympati för förslag och idéer som kom från andra partiföreträdare eller andra icke-sossar. Det gjorde honom intressant som debattör.

Jag kan i långa stycken instämma med PT-veteranen Jan Lundqvists minnesord i PT över Bengt-Urban Fransson. Mina kontakter med Bubben var i huvudsak ett utbyte av åsikter och föranledda av Bubbbens ledare eller krönikor i PT, eller av mina bloggtexter (och någon ggn Facebookinlägg)  eller debattartiklar i PT.  Vi var verkligen inte alltid överens, men förvånansvärt ofta visade det sig att vi var det, eller i vart fall låg väldigt nära i omdömen och slutsatser. Och det var diskussioner som höll sig till saken.

Jan Lundquist skriver att Bubben hade en närmast ekumenisk inställning vid beslutsfattande. Det vet jag inget om, men det är fullt klart att han kunde komma överens även med folk från andra partier eller med annan än socialdemokratisk inställning, på ett fruktbart sätt. Han sa vad han tyckte, vad han stod för. Och därmed kunde han säkert reta en del partivänner, men samtidigt skapa respekt och sympati även hos andra.
Hans ärlighet och sätt att vara verkar ha gjort honom omtyckt av många.
Det känns väldigt onödigt att han bara skulle bli 46 år.

Osnyggt angrepp på liberalismen

I PT den 3 nov går Tony Johansson (uppenbarligen s) till våldsamt angrepp på de svenska liberalerna och svensk liberalism. Detta gör han genom en osnygg debatteknik glidning av begrepp och genom att använda Sverigedemokraterna (SD) som förevändning.

Jag skrev precis en replik till PT, som utlovats bli införd denna vecka.  Här är en länk till artikeln.

Debattartikeln börjar med en i och för sig riktig beskrivning av SD, Jimmie Åkesson, närliggande historia och bakgrund. Frånsett ingressen har jag inga invändningar emot den första halvan, där han visar hur det gått till i interna SD-sammanhang och betr den fascistiska idétradition som SD bygger på. Men sedan gör skribenten allt för att svartmåla den svenska liberalismen.

Svensk liberalism är inte synonymt med en ledarskribent, och dennes eventuella olyckliga formulering, i Dagens industri. Jag har dessutom läst artiklar av denne, som tar kraftigt avstånd från SD. Inte heller att nämna en moderat (!) Skånepolitiker är en ursäkt för att angripa den svenska liberalismen. Det värsta, och mest propagandistiska, är när han drar fram det folkpartistiska kommunalrådet i Landskrona, Torkild Strandberg, en man som onekligen samarbetar med SD lokalt, som symbolen för svenska liberaler.

För det första. En folkpartistisk lokalpolitiker, låt vara kommunalråd, är inte den som definierar vad svensk liberalism står för. Inte ens om han kopplas ihop med en moderat och en ledarskribent.

Folkpartiet är idag inte detsamma som svensk liberalism (och än mindre socialliberalism). Den tiden är förbi.

För det andra. Över huvud taget är de svenska partierna inte längre självklart representativa för den ideologi den tidigare stått för, och i vissa fall ännu klistrar på sig i högtidliga sammanhang eller valtider. Är idag vänsterpartiet detsamma som kommunism? Är idag moderaterna entydigt konservativa? Och är socialdemokraterna idag ett socialistiskt parti i egentlig mening? Svårtydbara mixar är nog en riktigare benämning på partierna.

För det tredje. Är det inte så att de flesta, alla, partier med lätthet springer ifrån sina rötter om de tror sig hitta ståndpunkter som gör att de kan ta eller behålla makten? De senaste regeringsförhandlingarna, liksom diskussion som föregick dem, är inte de väldigt tydliga exempel på att t ex socialdemokraternas mål var makten, inte att genomföra socialistisk politik. I vart fall inte i socialdemokratisk variant, möjligen i vänsterpartistisk.

Jag menar att politisk debatt skulle vinna på om man gjorde klart vad man diskuterar. Är det partipolitik, så resonera om det och sätt inte felaktiga etiketter på varandra. Diskuterar man ideologi, så gör det. Och låt partitaktik vara. Tillvita inte vare sig personer eller partier åsikter som inte är deras. Och smutskasta inte ideologier genom att dra fram icke-representativa företrädare.

Hur skulle socialdemokratin uppskatta om politiska motståndare drog fram någon enskild företrädare, som trampat fel, som den typiske representanten för svensk socialdemokrati???

Och om nu regeringen skulle råka genomleva hela mandatperioden i nuvarande skick, då är ju sannolikheten stor att det sker på grund av stöd från SD. Betyder det att Socialdemokratin därmed hemfallit åt sverigedemokratisk fascistisk politik?

Nej, lite snyggare politisk debatt vore önskvärd.