09 februari 2016

Lars Landberg, en god socialliberal

Sorgligt. Idag är den för mig tyngsta nyheten i min lokaltidning. PT,  att en verklig socialliberal avlidit. Lars Landberg.

Lars var en man jag verkligen respekterade och kände stark samhörighet med politiskt. Den omfattande minnestexten har skrivits av Jan Lundquist, pensionerad tidningsman, men fortfarande aktiv som lokalhistoriker och "senior editor". Tillika socialdemokrat, som bl a varit kyrkopolitiskt verksam. 

Det är en väldigt fin text, ovanligt lång och inkännande, kunnig och uppskattande, som Jan skrivit. Minnesord med stor uppskattning över Landbergs verklighetsbaserade och konsekventa socialliberalism. Den sorts socialliberalism som jag själv står för. Och som jag vet att Lars Landberg under senare år var bekymrad över att den trängts tillbaka inom folkpartiet,  En sorg som jag (och andra) delar.
Jag minns bl a ett långt resonemang om detta som vi hade för ett par år sedan, när vi satt på en parksoffa på Rådhustorget och väntade på att våra respektive skulle handla färdigt. 


Lars Landberg blev 90 år, om några veckor skulle han fyllt 91. Och som Jan Lundquist skriver hade Lars en stark socialliberal kompass som var hans ledstjärna i det politiska arbetet. Landberg hade uppdrag i bl a kommunstyrelse och kommunfullmäktige, men även landstingspolitiken. Och han var aktiv i fp´s lokalavdelning långt efter det att han slutat med sina offentliga uppdrag. 

Jag kan bara bekräfta vad Lundquist skriver att Lars L hade en öppen attityd och diskuterade glatt och villigt även med politiska motståndare, han var modig och frimodig, kunnig och engagerad. En varm människa och initierad socialliberal med social ansvars- och utvecklingskänsla.
Jag minns väl hur han, när jag som nyinflyttad deltog i olika fp-sammanhang lokalt, helt självklart satte sig med mig för lite småprat, för att jag skulle känna mig välkommen. 

Ett annat minne, som visar att han kunde skilja på åsikt och person är att han kom hem till mig och ville ha hjälp med att skriva en insändare. Det var vid en tidpunkt då man ofta i debatten gick hårt åt en del vpk-are som ännu i grunden var kommunister. Han gillade inte detta, inte de personliga angreppen och invektiven. Även om han var en klar motståndare emot den kommunistiska ideologin. Han kunde uppskatta även kommunister som personer, inte minst för deras ärlighet, även om han avskydde ideologin. 
Vi fick ihop en bra text om det, för jag hade samma erfarenhet och åsikt. Några av de ärligaste politiker jag känt under min verksamhet, det har varit riktiga kommunister, inga luddiga rödvinssocialister av det slag som gjorde om skp till vpk och sedan till v.  Trots den vedervärdiga  ideologin var de ärliga och riktiga människor.  
Och minns jag rätt tog PT också in den.


Lars Landberg på 90-årsdagen, med hustru Karin

08 februari 2016

Vem byggde Sverige?

En viktig del av den socialdemokratiska självbilden, det är att det var partiet som byggde Sverige. Per-Albin Hanssons Folkhem, och Erlanders påbyggnad. En bild som får stöd av det långa maktinnehavet för S.

Nu har en moderatpolitiken ifrågasatt detta i en artikel i Dagens Samhälle rubricerad "Socialdemokraterna byggde inte Sverige".  Vilket givetvis retat upp en del socialdemokrater, och det med besked.

Så här ser jag på saken.

Det är inte en korkad artikel. Men ofullständig, och det gissningsvis fullt medvetet. Liksom de vredgade kommentarer från s-håll, som försvarar det höga skattetrycket som grunden för folkhemsbygget.  

Alltså. M-skribenten "glömmer" att industrialiseringen och utvecklingen under perioden 1870 och till medio 30-talet faktiskt till stor del berodde på folkskolans införande några årtionden före 1870, en liberalt framdriven reform. Att välfärd och byggandet av landet fick fart berodde också i hög grad på frihandeln, som drevs fram av liberaler, och där var de konservativ motståndare. 

S kom in på banan på allvar först en bit in på 1900-talet, och liberaler och socialdemokrater var pådrivande för demokratiseringen, en annan viktig framgångsfaktor, liksom olika sociala reformer, emot högerns och "näringslivet". Liberalerna har inte motsatt sig skatter för sociala reformer, däremot skatter och annat som ansågs leda till socialisering. 
Och det hör till bilden att s i vart fall under Strängs epok och lite till hade gott och (alltför) tätt samarbete med storföretagen (läs: fr f a Wallenbergsfären/SEB), vilket jag gissar att båda parter ansåg gynna sig själva och sina mål... 
Däremot gynnade det knappast småföretagandet. Det gynnades främst av det liberaler och sparbanksrörelsen stod för. Och tyvärr glömmer lätt Sossarna att faktiskt näringslivet, företagandet skapat underlag för välfärdsbygget - vilket s i regeringsställning kunnat utnyttja för att ta in skattemedel för det fortsatta byggandet. Det är ett växelspel som såväl högern/moderatena/näringslivslobbyister som sossar inte gärna erkänner - annat än "sin" bit. Saltsjöbadsavtalet och -andan är ännu en sådan viktig bit som idag inte erkänns fulla värdet av från de olika sidorna. 

Utvandringen från medio 1800-talet och ett par decennier in på 1900-talet bidrog  också att Sverige lyckades försörja de som blev kvar. Det som byggt Sverige är ett växelspel av många faktorer och inblandade. 

Alltså, artikeln är ofullständig och vinklad, men det är också de mest hätska angreppen på den. 
Verkligheten är mera sammansatt och mångfacetterad, och beror på hur samförstånd lett utvecklingen framåt. Där det ibland kompromissats, ibland kunnat undvikas dikeskörningar. Men inte alltid...


06 februari 2016

Sprid inte hat emot de som kommer utifrån!

De som läser denna blogg, och som inte känner till Piteå, PT och politiken i kommunen ska få denna introduktion till den kortfattade insändaren nedan.
 Piteå är en kommun på strax över 40000 inv, en sedan urminnes s-styrd kommun som vill bli större. Präglas av några större basindustrier men även av en småföretagsamhet, som liknar den i norra Västerbotten.
1) Under några år har det funnits ett mindre antal romska tiggare, som suttit utanför fr f a de större varuhusen i centrum, men även i viss mån utanför en del mindre affärer i de mindre tätorterna. Även nu vintertid. Nu har kommunen, genom kommunstyrelsen, beslutat upplåta en gammal kulturbyggnad  "Blomska gården" som natthärbärge för hemlösa. Blomska gårdenb har försetts med div brandskyddande anordningar, och kommunen står för uppvärmningen under  den tid det gäller - dvs till 15 april. Det som erbjuds  är nattvila, inte dagtid, rinnande kallt vatten, men inte varmvatten eller dusch. Ingen hög standard alltså, men ändå värme under nattvilan. PKR, Piteå kristna råd, ombesörjer det praktiska arbetet. Den som utnyttjar natthärbärget ska betala tjugo kr/natt. Den lokal som anvisades förra vintern för detta ändamål står inte till förfogande detta år.
Härom dagen gick (den nyblivne) gruppledaren för moderaterna ut i pressen att han inte gillade beslutet, som han själv bifallit. Motivering: han hade "inte förstått" förslaget, inte trott att det skulle gälla även EU-migranterna/tiggarna, och förslaget (handlingarna) hade lagts på bordet vid sammanträdet. Men han tyckte in om att de frysande tiggarna skulle få komma in i Blomska gården. Därför verkar han ha drabbats av eftertankens kranka blekhet och skyllt på att han "inte förstått". Jag kan inte se hans negativism emot tiggarna som annat än att fiska efter smygrasisternas röster. S-kommunalrådet Peter Roslund har kraftfullt bemött moderaten och menar att ingen annan (från ngt annat parti heller) missförstått eller inte förstått förslaget.

2) Piteå kommun har tidigare tagit emot flyktingar, men i rätt begränsad omfattning. Sedan i höstas har de (s+v styrd kommun) i enighet (frånsett SD-arna) beslutat ta emot rätt många fler, inkl ensamkommande flyktingbarn. För att uppfylla det löftet så söker kommunen (fler) lokaler för just flyktingbarnen och har tänkt sig ett modulbygge, där man undersöker olika placeringar. I närheten av villaområden.
Nu har sd-ledaren i fullmäktige på internet (via Facebook och SD-blogg) spritt uppgifter om de platser i kommunen som modulbygget kan placeras. Med adress och kartbilder med mera. OK, det är offentlig handling, men syftet är helt uppenbart - inte minst när man läser hans text också - att hetsa emot flyktingbarnen och emot att flyktingar ska tas omhand i Piteå. Asylbaracker kallar SD f ö detta, samtidigt som de genom sin ledare säger att det är för dyrt. Men något billigare alternativ för barnen har de inte presenterat.
Vi vet ju också hur SD-are på andra håll hetsat emot flyktingar och emot flyktingboenden - och vad det lett till i form av olika sabotage, mordbränder etc.  I några fall har förstås de ansvariga nekat att det var avsikten, men jag menar att det är allvarligt och borde vara straffbart att på detta sätt faktiskt uppmana till brott och förföljelse.
Om än det sker under åberopande av "yttrandefrihet och åsiktsfrihet".


--- insändarmanuset:
Sprid inte hat emot de som kommer utifrån!

Varför trigga den oro för det nya, rädsla för folk utifrån, till ren fientlighet, hat? Den frågan ställer jag mig efter ett flertal insändare i PT, som liknar det hat som sprids av rasistiska rörelser.
För mig är det skrämmande, då det visar att det finns många som inte ser medmänsklighet, medborgerliga rättigheter som ett viktigt värde i ett demokratiskt samhälle. 
Aktuellt i Piteå är motståndet mot EU-migranter (fattiga romska tiggare) och alla varianter av motstånd emot att ta emot flyktingar. Och hur en del politiker vill dra politiska poäng i detta.
Som nu moderaten Håkan Johansson, som säger sig inte förstått det förslag som han biföll i kommunstyrelsen, att EU-migranter skulle slippa frysa ihjäl genom att få sova i Blomska gården. Det är helt klart att han är ö h t emot hjälp till de frysande romerna. Men hans argument är märkligt och slingrigt. Jag ställdes själv en gång i tiden, i skolstyrelsen på 80-talet (före Peter Roslunds tid)  inför att handlingar inte presenterats förrän vid sammanträdet, att ärenden tog upp utanför listan etc. Jag reagerade då SKARPT, och krävde att ärenden ska vara beredda, att man som ledamot ska ha fått underlag och kunnat förbereda sig. Visst kan det, i akuta lägen, hända att ärenden eller fakta "måste" tas upp ändå, men ytterst sällan. Och då ska man som ledamot säga ifrån, kräva ajournering för att hinna se om man förstår och kan ta ställning. Tycker man att man inte kan det så får man yrka avslag eller bordläggning eller på något sätt göra klart att man inte omedelbart kan ta ställning. Och reservera sig eller kräva få in någon slags röstförklaring i protokollet.  Efter ett tag så minskade då "slarvet" med att i onödan ta upp dåligt beredda eller "plötsligt akuta" ärenden.  Det duger inte att komma efteråt och skylla på att man inte förstått.
Jag reagerar också emot hur sd-ledaren i fullmäktige agerar för att späda på oron emot ensamkommande barn/ungdomar genom att publicera adresser och kartor på alternativa placeringar av modulboenden för dessa. Vill han inte ha det, vilket han som vald politiker i fullmäktige har ett ansvar föratt lösa, så borde han komma med alternativa positiva förslag. Nu väljer han i stället att visa sitt motstånd emot att Piteå tar emot dessa flyktingar (där staten står för kostnaden). Och blåser därvid under oron och fientligheten emot de som flyr från krigets hemskheter. Vi vet ju hur sd-are på andra håll gjort detsamma och vad det lett till för grymma konsekvenser för drabbade flyktingar, både barn och vuxna.  Det är vidrigt, omänskligt! 

___
Insändaren infördes i PT den 9 febr. Tyvärr förkortad i vissa väsentliga delar.  Så, för sammanhangets skull, läs mitt manus ovan. 




02 februari 2016

Om utrikesminister Wallströms uttalanden betr försvarspolitiken, kommenterade av Hans Lindblad

Utrikesminister Margot Wallström har verkligen varit i hetluften på senare tid. Och då tänker jag inte (inte just nu) på hennes "bostadsaffärer.
Men hon har ju onekligen sagt mycket i andra frågor på senare tid, uttalanden som i vart fall delvis är rätt diskutabla eller som gör att man höjer ögonbrynen.
 En som har en hel del att säga om utrikesministern som gärna sätter sig på försvarsministern, är 
Hans Lindblad, tidigare fp´s försvarspolitiske talesman - innan fp bytte namn till L och det ännu var det socialliberala partiet.
Det är  t ex intressant att medan Wallström går ut deklarerar åsikter som uppenbarligen inte är genomdiskuterade i alla delar inom regeringen, och därmed desauverar försvarsministern, så slätar denne över det som skiljer dem. 

Från Hans har jag fått hans precis nu publicerade och läsvärda artikel som Hans har på bloggen "Kungliga Krigsvetenskapsakademien".
 

Jag citerar Hans Lindblads inledning.
"
Utrikesminister Margot Wallström överraskade vid Folk och Försvars konferens i Sälen genom att föreslå förändringar på ett annat område än sitt eget. Samtidigt visade hon begränsat intresse för en debatt om utveckling av säkerhetspolitiken.
Normalt brukar statsråd inte gå emot regeringspolitiken och plädera för omläggningar inom andra departements domäner. Det var dock ingen ny tanke hon förde fram när hon sade sig önska att en ”jämställd version av värnplikten återinförs, med både militära och civila delar”. Idén om könsneutral totalförsvarsplikt drevs först av Folkpartiet genom beslut vid landsmötet 1977, alltså för snart 40 år sedan.
I linje med detta ville  partiet få till stånd direktrekrytering och grundutbildning till civilförsvaret, i första hand dess undsättnings- och räddningsenheter. Dessa hade bland annat de riskfyllda och tunga uppgifterna att söka ta sig genom brinnande och raserade byggnader för att under tidsnöd rädda instängda i skyddsrum. Jag kom att driva denna fråga i en rad försvarsutredningar under främst 80-talet."
Lindblad redovisar sedan fp´s förslag och skriver sedan: "Jag har ibland undrat vad som hänt om FP-förslaget godtagits. Vid den tidpunkt då riksdagen brådstörtat 2010 avskaffade värnplikten skulle merparten av räddningsenheterna ha varit bemannade med grundutbildad personal i betydligt lägre åldrar än i den tidigare organisationen.
Jag tvivlar på att riksdagen i så fall utan vidare avskaffat civilförsvarsorganisationen och dess pliktpersonal, eftersom de utbildade naturligtvis i respektive kommun var en värdefull resurs också vid fredstida stora olyckor och katastrofer. Medvetenheten om samhällets sårbarhet hade vid den tiden ökat, så det är svårt att tro att man utan vidare slopat vad som byggts upp."
"Om Margot Wallström tror att hennes tanke är ny visar det bara att hon inte vet vad hon pratar om. Hon talade i Sälen om ”civilister i beredskap ” och nämnde uppgifterna att ”förstärka migrationsverket, asylboende och agera vägvisare”. Vad talar för att just de uppgifterna ingått i en civil pliktutbildning? Det förefaller rimligare att utnyttja arbetsförmedlingen, och vägvisarna får väl rekryteras lokalt och helst inte med tvång.
När vi åtminstone under delar av året hade tiotusentals värnpliktiga under utbildning kunde man vid behov sända ”armar och ben” för arbetsuppgifter vid till exempel översvämningar, utan att soldaterna hade någon utbildning för just den uppgiften. De kunde också, liksom hemvärnet och orienteringsklubbar, användas för att söka efter försvunna personer. Nu finns inte de värnpliktiga men den senare uppgiften klaras bättre än någonsin genom civilsamhällets ”Missing People”."
Ja, Lindblad lyfter fram en hel del andra fakta också, som onekligen gör att man undrar vad Wallström vet och gör - i försvarspolitiska frågor.  T ex betr NATO, och de undantag som Norge och Danmark alltid haft, men som få debattörer verkar känna till. 
Läs därför gärna hela artikeln, länk här

30 januari 2016

Socialdemokratins svek och det politiska förfallet

Socialdemokratin är i kris. Jag hörde bekymrade (utbildade) sossar viska kring detta redan i mitten av 60-talet. Problemet de såg var att arbetarbarnen utbildade sig i stigande grad, och därmed skulle de inte bli arbetare och inte automatiskt rösta på SAP.
Nu gick det rätt länge ändå att Partiet behöll regeringsmakten. Delvis p g a att det var rätt så pragmatiskt, lärde sig att socialiseringsförslag inte gav röster, delvis lyckades bredda sig från arbetarparti till löntagarparti, men också kunde parera valnederlag genom att det orättvisa valsystemet gjorde att eftersläpande majoriteter i första kammaren räddade s-regeringen.

Nu måste ett val vinnas, men ett enda parti lär knappast få egen majoritet, så dels så måste det samarbetas med fler partier, dels så byts regeringar då och då. Och socialdemokratin, som tappat både sin beteckning arbetarparti som ideologi, är ett parti som de andra. Och nu inte ens störst i varje opinionsmätning.  Kris? Javisst!

Jag ser det som att den kris som socialdemokratin genomlider, den är inget unikt för bara det partiet. Samtliga riksdagspartier (möjligen med undantag för sd) har i hög grad tappat sina ursprungliga ideologier, bytt "ansikte" en eller flera gånger. Blivit alltmer lika varandra i kampen om "mittenväljarna". Och det som några decennier har dominerat är att målet inte är att genomföra den respektive ideologin, utan att TA och BEHÅLLA MAKTEN. Inte vad de vill göra med den.

Har ens socialdemokratin någon ideologi? Det namnet står för och stod för är att partiet vill genomföra socialismen, men med demokratiska medel. Inget våld, men socialismen är (var) målet. Trots att Nils Karlebys mera pragmatiska (eller i viss mån socialliberala) linje i mångt och mycket hade starkt inflytande hos partiets ledning så var ändå länge socialismen (förstatliganden, planekonomi, kollektivism) den dröm som präglade partiet. Men det var en dröm som krävde makt, egen majoritet.
Övriga radikala, sociala mål, som folkhemmet i form välfärd, pensioner, rösträtt, barnbidrag, semestrar, föräldraledighet etc, det kunde genomföras i samarbete med liberaler/folkpartiet och ofta med dessa som pådrivande.
Men inte socialisering.

Nu sörjer Åsa Linderborg i AB över förfallet i dagens socialdemokrati. Det kan jag förstå. Inte minst då hon står mycket till "vänster" inom (?) socialdemokratin, eller något snäpp än närmre de uttalat socialiseringsnostalgiska.
Hon verkar anse att redan Hjalmar Branting "svek" revolutionen (som ju hade våldet som metod), genom samarbetet med liberalerna, som då var det stora partiet till vänster, och att Olof Palme också, trots sin retorik, svek och i praktiken var "för borgerlig". Hon anser att alla utom socialdemokraterna (och kommunister och deras efterföljare?) är "borgare". Ser bara svart och vitt. Dvs inom det som hon ser som "vänster" finns grader, där hon dock har svårt att godkänna dagens socialdemokrati. Men allt annat är "borgerlighet". På  samma sätt som socialdemokratin, sen åtminstone 50-60 år kallat all opposition som "borgare" och därmed som höger i den gamla, konservativa meningen.
Visserligen var folkpartiet det stora hotet, genom sin utvecklingspositiva socialliberalism, men propagandamässigt var det lämpligt att bunta ihop dem med högern, Hjalmarssons och Bohmans parti.

Den som har en smula hum om den politiska historien de senaste 100-150 åren, vet ju att vänstern det var liberalerna och till den kom så småningom socialdemokratin, i gemensam kamp för demokrati, allmän och lika rösträtt, sociala reformer och emot den konservativa högern och det kungliga enväldet.
Men liberaler (och folkpartiet) har alltid varit emot socialisering och kollektivisering. Så när s trodde sig se en skördetid för socialismen i slutet av 1940-talet så fick de möta kraftfullt motstånd och fick ge sig även framöver betr socialiseringsframstötar. Det som först var ett samarbete inom oppositionen för att bryta socialdemokratins maktmonopol utvecklades successivt till en alltmer utpräglad blockpolitik, som genom att moderaterna växte i styrka och folkpartiet hamnade mera i skuggan, blev alltmer "borgerlig" (dvs högerbetonad).

När samtidigt s-partiet blev ett parti som måste kämpa om makten precis som de andra, så blev själva maktsträvan den viktigaste ingrediensen. Den eventuell ideologi tunnades ut, och de som sett s som ett parti att klättra i fick alltmer övertaget och att snegla på opinionen var viktigare än ideologin. Och alltmer sneglade man fel...
Alternativet kunde ju ha varit att anpassa och modernisera de gamla dogmerna, utan att släppa dem, till det nya läget, som möjligen "förnyarna" ville. Men så skedde inte, med följd att det enda säkra betr s-politiken blivit osäkerheten om vad partiet står för. Fladdrar som ett rö för vinden.

Och det har väljarna med tiden börjat inse. Att s inte är vad det varit, och att det är osäkert vad det numera vill.

Samtidigt har alla andra partier förändrats. Gammalkommunisterna, tog några steg och försökte alltmer framstå som rumsrena demokrater, om än med en rödare kofta. Vill idag framstå som det parti som övertagit den gamla socialdemokratin med socialistisk fernissa. Men  v inrymmer än idag en del kommunister i gammal mening.

Miljöpartiet började som ett rent miljöparti, grundat av den frispråkige Per Garthon, som hoppat av från fp, gled över till ett halvsocialistiskt parti, som med tiden fick en del socialliberala inslag men numera kompromissat bort sig (för makten) i samarbetet med s (och v) och tappat kompassen helt.
   Bondeförbundet, det gamla särintressepartiet för bönder (i synnerhet för storbönder) gled över till att bli ett allmänt landsbygdsparti som försökte fånga upp stadsväljare genom att ta namnet centerpartiet, fick en uppgång under Fälldin genom hans hederliga folklighet och kärnkraftsmotstånd, fick därefter en kortare period med inslag av  socialliberalism, men som idag är en mix av liberal och human flykting- och invandringspolitik och en närmast nyliberal ekonomisk politik, långt från socialliberalism.
  Folkpartiet gled, under trycket av det alltmer nyliberala moderaterna, stegvis till höger och tappade gradvis den socialliberala kompassen runt år 2000. Anpassade sig alltmer till Alliansen (= nya moderaterna). Men har idag försökt att se mera självständiga och  socialliberala ut, med föga framgång, och har bytt till Liberalerna som partinamn. Och har, i vart fall i vissa delar, i likhet med AKBs moderater och KD, tappat alltmer av sin liberala flyktingpolitik och blivit försiktigt negativ till den - och hukar för SD.

KD då, Alf Svenssons och Göran Hägglunds snälla, hyggliga och kristet präglade parti. Som  fanns där någonstans med socialkonservativa och socialliberala inslag, t ex i bistånds- och flyktingpolitik och en moralkonservativ familjepolitik. Det har nu blivit ett högerkristet parti, alltmer både höger och extremkristet. Och nationellt, som i likhet med m flirtar med sd-sympatisörerna i flyktingpolitiken.

Jarl Hjalmarssons högerparti var ett mycket konservativt parti, som ville göra alla till småkapitalister. Under Bohman ville moderaterna ta sig en liberal etikett, delvis påklistrad men delvis "sann" i nyliberal (dvs neoconservativ) bemärkelse. I stark kontrast till folkpartiet som då ännu var socialliberalt. M betonade ständigt att sänkta skatter var medicin emot allt ont. Med Reinfeldt i ledningen  och med prefixet "nya" så tonades en del hårda höger/nyliberala krav ner, och man ville framstå som ett välfärdsgaranterande arbetarparti - men icke-socialistiskt. Bekämpa utanförskapet. Och med en liberal-human flyktingpolitik. Efter Reinfeldts avgång flagnar den fernissan snabbt, både betr flyktingpolitiken som snabbt närmar sig SD (i likhet med s kantring), och i övrigt med en hårdare, traditionell högerpolitik som än mer förstärker klyftorna i samhället. En politik som knappast ens kan kallas socialkonservativ längre, snarare höger med neoconservativa inslag.

Är det att undra på att jag, och väljarna har svårt att känna igen och lita på vad partierna står för?

Slutligen, sverigedemokraterna. De är i och för sig en mix av diverse "försvenskade" inslag av fascism, nynazism, rasism och allmän främlingsfientlighet, kryddat med tal om det gamla folkhemmet och politikerförakt - och påståenden om att allt elände idag beror på flyktingarna. Och att alla brister kan avhjälpas om vi stoppar all invandring och alla flyktingar avvisas och utvisas. Så visst vet vi vad SD står för och vill. Trots att de ibland säger sig värna främst omsorgen om de äldre, och annats som s en gång i tiden stod för. Men i riksdagen så är det alltid främlingsfientligheten som de betonar, inte några mjuka värden. Och inte demokrati och mångfald. Och att alla som tycker annorlunda än SD, de kommer med SD i maktställning inte få säga vad de tycker. SD styr då allt i media.

Åsa Linderborg har alltså delvis rätt, men ändå fel i sin analys. Bakgrund och slutsatser måste rättas och kompletteras - och det politiska förfallet gäller över hela spektrat. Inte bara socialdemokratin.
Och sverigedemokraternas opinionsframgångar ska ses mot den bakgrunden.

28 januari 2016

För hög eller för låg lön?

"Har de för hög lön", är rubriken på PT:s ledare (28/1), med en bild av en lokalvårdare som städar toaletten. Självfallet så är avsikten att man ska utropa; "Nej, det har de inte."

Eller har de det? Och i så fall, varför? Näringslivet ropar ofta att minimilönerna är för höga, det är för dyrt att anställa unga, utrikes födda eller "felutbildade". Det kan tänkas att det stämmer i något fall, men knappast generellt. Kanske skulle en och annan ytterligare kunna anställas om ingångslönerna "fryses",  men inte så många och att t o m sänka ingångslönerna, som också föreslagits, det tror jag inte alls på.

Frågan som bör ställas är varför det behövs "höga" löner, även till unga och lågutbildade? Svar: levnadsomkostnaderna är för höga. Och att leva på bidrag är inte bra varken för den enskilde eller samhället. Det djupare svaret kan då bli att det beror på för höga löner, som gör allt (?) dyrare.

Kanske delvis sant. Men en del saker blir faktiskt billigare, och bättre (i en fungerande marknad). Kan det möjligen vara så att det inte är alla löner som gör det (för) dyrt att leva? En gammal sanning är ju att om arbetarna har rimliga löner så har de råd att efterfråga det varor som produceras. Just det, rimliga löner. Inte för låga. Men det innebär, menar jag, att alltför höga löner för de som redan är högavlönade, bara är kostnadsdrivande. Limpan och falukorven kostar ju inte mer för den som tjänar 100 000 kr/mån än för den som tjänar 16 000 kr/mån. Men om de som har mycket pengar kan betala högre priser, då höjs priserna, och det för alla! Och vinsterna ökar. Varvid de högavlönade får kraftiga lönehöjningar.

Jag menar inte att alla ska ha samma lön. Det måste finnas skillnader beroende på arbetsinsatsen, på kvalifikationer, på ansvar, på om personen har långa studier med höga studieskulder etc. Men under de senaste tjugo åren har löneskillnaderna sprungit iväg helt bortom allt förnuft. Och de för högt högavlönade har blivit alltfler. Ingen, inte ens en börs-VD, kan göra rätt för mångmiljonlöner som dessutom kryddas med bonusar och lyxliv på firmans bekostnad!  Och fallskärmar. För några decennier sedan kunde man säga att det inte var mer än marginella kostnader för företaget. Men det var då mindre skillnader och färre som fick dessa förmåner. Det var främst ett psykologiskt problem, dvs fler ville ha det bättre.
Idag är denna psykologiska effekt mycket kraftigare. De har spridit sig till både den offentliga sektorna och till fackens toppar. Och dessutom påverkar det faktiskt kostnadsnivån synligt om en VD (motsv) inte har "bara" 3-10 ggr en normallön utan 50-100 ggr så mycket. Vilket innebär att de anställda underställdas löner måste hållas nere, och en del avskedas...  Varvid skillnaderna ökar än mer, och det blir allt svårare för de som måste leva på en jämförelsevis låg inkomst.

Det finns alltså både för låga löner och för höga. De för höga lönerna för vissa gör att den allmänna kostnadsnivån blir för hög och därmed de låga lönerna blir för svåra att klara sig på.


22 januari 2016

Flyktingboende, MIV, Pite havsbad och kommunen

För några dagar sedan så släpptes i PT, plötsligt, nyheten att Pite havsbad (en stor -privat -  hotell-, nöjes- och turistanläggning med bl a Äventyrsbad, camping etc, flitigt frekventerad av både pitebor och tillresta turister) och MIV tecknat avtal om att Havsbadet upplåter boende och mat till uppemot 1300 flyktingar.  Avtalet gäller i fyra år, men att flyktingarna inte ska bo på anläggningen under sommarperioden. Nyheten fick ett omedelbart blandat mottagande, där många var negativa. I PT den 22 jan har två sd-politiker en lång och typisk insändare, där de i sedvanlig ordning blandar sin negativa människosyn med vinklade fakta och påståenden - och sammanblandning av vem som står för kostnaderna, "befarar" att boendet ska drabba barn och äldre etc. Tusen eller uppåt 1300 asylsökande/flyktingar är en väldigt stor grupp i en så liten kommun som Piteå, och speciellt tveksamt är, anser jag,  om de koncentreras på en enda plats. Sedan i höstas har Piteå tagit emot en del flyktingar, tillfälligt på väg till andra orter, vilket gått mycket bra.  Däremot kan man nog tycka att Piteå legat väl så lågt i flyktingmottagande länge. Det har funnits och har nog varit helt OK i sig, men på en låg nivå.
Mot denna bakgrund så skrev jag en insändare till Piteå-Tidningen. Vi får se om och när den kommer in, men så här ser mitt manus ut.
---
Bra att Pite havsbad tar emot flyktingar.
Att Pite havsbad tecknat avtal med Migrationsverket (MIV) om att upplåta boende till flyktingar verkar uppröra vissa. Nog finns det saker som man kan ha funderingar på, men i stort verkar det vara en bra lösning, som gynnar både Piteå kommun och skattebetalare, Pite havsbad, och det ger tak över huvudet åt ett stort antal flyktingar. Och verkar, på den information som jag har sett, inte medföra de absurt höga kostnader som MIV tvingats betala till en del andra uthyrare.
Jag reagerar emot det negativa och småsura gnölet, men inser att det grundar sig på den allmänt främlingsfientliga desinformation som sprids, och som avslöjande visar sitt rätta ansikte i den insändare som två sverigedemokrater hade i PT den 22 januari. 
1) Som min gamle "trätobroder" kommunalrådet Peter Roslund visar i sitt svar (PT 22/1) så är det ett avtal där kommunen inte är part, och inte "drabbas", utan är mellan MIV och Pite havsbad. 
2) Givetvis borde kommunledningen ha informerat oppositionen (och allmänheten) tidigare, men om den inte själv fått information om det hela förrän avtalet skrivits under, så torde inte en snabbare info ha ändrat något i sak i avtalet. Däremot möjligen underlättat beredskapsplaneringen även hos de som inte är avtalsslutande parter.
3) Även Piteå bör (måste) ta emot sin del av de som flyr från krig och terror. Att inte sverigedemokraterna anser det, visar en skrämmande människosyn, där man underblåser fördomar och försöker skrämma upp folk med felaktiga påståenden och sätter grupper emot varandra. Jag uppskattar att Peter Roslund så klart tar avstånd från detta. 
4) Självfallet kommer kommunen få en del organisatoriska problem med att skaffa bra lärarpersonal till skola, förskola och språkträning (inslussning), men alla kostnader står staten för. Inget tas från skolans eller t ex äldreomsorgens budget! Rätt hanterat kan det dessutom ge nedläggningshotade skolor längre livstid genom ökat elevunderlag.  Flyktingboendet innebär givetvis också att ekonomin i kommunen ökar, mer pengar omsätts, mera skatter betalas in (också kommunalt), det blir fler jobb - och kan man få flyktingarna att stanna och få jobb i kommunen blir det på sikt än mera positivt för kommunen. 
5) Även om det kan finnas brister i äldreomsorgen i Piteå så lär inte flyktingarna få bättre, eller "lyxigare", omsorg på Havsbadet än vad som de äldre får i kommunens omsorg. Däremot behövs nog en del fler personal inom äldreomsorgen, och som då kan rekryteras från de som kommit hit som flyktingar. 
6) Vad jag förstått så berörs inte campingen i sig av avtalet.  Trots att avtalet ger utrymme för upp till 1300 personer, så stängs inte Havsbadet för varken turister eller "vanliga" hotellgäster. Pite havsbad kommer, enligt uppgift,  att vara öppet året runt. Däremot får havsbadet intäkter under lågsäsong för utrymmen som då står tomma, intäkter som kan användas för att utvecklas som turistanläggning, vilket rimligen gynnar Piteå kommun och dess invånare och skattebetalare. 

Men visst finns det en del tveksamma inslag i avtalet (som det presenterats). Ansvaret för dem kan dock inte läggas på kommunen eller kommunledningen, utan på MIV och Havsbadet. 

Jag ser det som betänkligt att lägga så väldigt många som det kan bli, maximalt, i en om samma anläggning. Även om undervisning och integrationscentrum ska lägga inom området så blir det en koncentration av för många asylsökande och andra flyktingar på ett ställe, vilket försvårar integrationen. Integration sker bäst om man träffar de människor man ska integreras med, dagligen, i vardagen. Då vore det bättre med smärre enheter, närmare piteborna. 
Det är visserligen bra att det finns plats för den stora anstormning av turister under sommarsäsongen, som anges till 5 juni - 20 augusti. Men då finns inte (?) plats för flyktingarna, utan de ska flyttas till andra boenden, som Havsbadet (genom sina samarbetspartners) svarar för.  Flyktingarna behöver en trygghet i sin tillvaro efter sin flykt, att då tvångsförflyttas, det kan vara negativt i  sig och dessutom påverka integrationen negativt. Rimligen sker en "naturlig" omsättning, en del får inte asyl och försvinner, en del får asyl (med TUT) och eget boende (och förhoppningsvis jobb) och flyttar frivilligt, men inte alla till ett visst datum.

I dessa två avseenden ser jag tveksamheter i avtalet. Men det är primärt MIVs och Havsbadets ansvar, inte kommunens.
Lars-Erick Forsgren
---
Tillägg. Insändaren publicerades den 28 jan i PT, förkortad och redigerad, men i allt väsentligt enl manus (men med smärre korrekturfel).

20 januari 2016

Terrorn fortsätter, antidemokratiska tankar är en orsak

Terrorn fortsätter. Det är trist och tragiskt. Finns något sätt att få stopp på den?

Nu når oss skrämmande nyheter om ännu ett terroristattentat i norra Pakistan, fredspristagaren Malala Yousafsais hemtrakter.
Terroristerna, som är talibaner, tog sig in en bakväg till universitetet. I skrivande stund så uppges att dramat ska vara under upplösning, men förutom minst 21 döda, varav 2 terrorister, har också gisslan tagits.
Som vi vet är det just dessa talibanterrorister som bekämpade det som Malala står för, och som var/är hennes främsta motståndare. Hennes och de mänskliga rättigheternas motståndare. Hon, som själv är troende och utövande muslim, beskriver talibanerna som outbildade och fanatiska människor, som blint följer sina maktgalna ledare. Och talibanerna har uttalat att de kommer att döda Malala så fort hon återkommer till Pakistan, efter sina studier.

Talibanerna är nära allierade med och har samma politiska strävan, nödtorftigt maskerad som en extrem tolkning av islam, som t ex al Quaida, is/Daesh och liknande terroriströrelser i Afrika och Sydostasien.

Ytterligare information om den aktuella händelsen finns på denna länk från Sky News. Trots att vi i Europa mest reagerar när vi utsätts för terroristattacker i vår närhet, som t ex de i Paris ifjol, så ska vi komma ihåg att de som utsätts mest är muslimer och andra som bor där terroristerna är mest verksamma och ibland även har militära aktiviteter, som IS/Daesh har i Syrien och Irak.

Varför blir de fler och fler?
Jag tror inte det finns någon snabb och enkel lösning. Och de aktioner som sker i Europa kan vara desperata försök att visa sin styrka trots att de kan möta motgångar på "hemmaplan".
Och inte ens dessa "smärre" aktioner, som inte kräver mer än en liten grupp som spränger några bomber och skjuter vilt omkring sig, är lätta att effektivt stoppa med id-kontroller och stängda gränser, ökad bevakning fysiskt eller genom övervakning via media och kommunikation.

Jag vet ju inte den totala sanningen, men nog kan man konstatera några orsaker, som kan bidra. En är att terroriströrelserna uppstår genom att skrupelfria och ibland karismatiska "ledare" använder religionen i extrem tolkning, en tolkning som inte omfattas av speciellt många, och som bygger på okunnighet och obildning - och auktoritetstro. Det är ju inte precis några demokrater som leder dessa terrorgrupper. Och därför så är inte heller ett samarbete med "västvänliga" diktaturer en effektiv väg. De som i t ex Pakistan eller Syrien vill bli av med terroristernas inflytande, de vill ju inte bara byta en slags diktatur mot en annan.
Demokrati är det bästa medlet för att avskaffa diktatur. Utbildning ger förutsättning för demokrati, arbete och utveckling och krav på mänskliga fri- och rättigheter. Och att de i "väst" som vill se demokrati och bekämpning av terrorn kan se förutsättningarna för terror och för dess motsats, demokrati i terrorns hemländer - och i demokratierna.
Det duger således inte att i Syrien bekämpa bara IS/Daesh, med eller utan stöd av Putins Ryssland, även Assads diktatur måste bort för att ge utrymme för demokratiska krafter och frihet och fred. Terror och inbördeskrig och diktatur skapar flyktingar.

Således. Diktatur, ofta i kombination med religiöst maskerad opposition mot diktaturen, dålig utbildning, arbetslöshet och dåliga levnadsvillkor är grogrund för terror, ofrihet. Terrorn måste givetvis så långt det är möjligt stoppas "omedelbart", vilket dock kräver medel (militär och övervakning etc) som inte är ensamma räcker på lång sikt. Utbildning, arbete, frihet från olika slag av förtryck måste till för att skapa fredliga, gynnsamma förutsättningar för utveckling och demokrati som håller.

Stängda gränser, rasism, enögdhet och stöd till diktaturer i kampen mot terrorism är faktiskt kontraproduktivt.

04 januari 2016

Marilyn och Monica, helgblondiner

Det slår mig att de två mycket populära blondinerna - Marilyn Monroe och Monica Zetterlund - som uppmärksammades av SVT i program kring jul- och nyårshelgerna har vissa likheter. OK, den ena var amerikanska och den andra svenska, men ändå.

Båda var aktriser, med stort publiktycke. Marilyn var primärt skådespelare/filmstjärna men sjöng också en del, framför allt i en del av sina filmer. Monica var primärt sångerska, jazz - ofta med svenska texter, vilka nådde en bred publik, men också skådespelerska såväl på scen och på film, både i komedier och seriösare roller. Båda alltså rätt breda, men men något olika fokus. Båda var blondiner, och snygga. Marilyn sågs t o m som en sexsymbol utöver det vanliga.


Båda var gifta tre gånger, men hade dessutom en del kortare eller längre andra förbindelser.  Marilyn var bl a gift med författaren Arthur Miller och var en tid president John F Kennedys älskarinna. Monica fick dottern Eva-Lena med första maken Torbjörn Zetterlund, men hennes längsta äktenskap var med basisten Sture Åkerberg.

Båda hade enkel bakgrund, där Marilyns nog var mera komplicerad än Monicas, men båda fick kämpa sig fram. I och för sig fick Marilyn, född på 20-talet,  en större popularitet världen över genom sina filmer, men Monica var oerhört stor och uppskattad inte bara i Sverige för sin jazzsång och var onekligen mycket bredare som artist än Marilyn, främst då i Sverige genom både sång - till svenska texter bl a av Beppe Wolgers, och revyframträdanden med Hasse & Tage och ex-vis Povel Ramel och genom tv-program med stort genomslag.

Marilyn blev bara 36 år (dog 1962 genom en överdos) medan Monica blev 67 år (dog 2005 i en lägenhetsbrand).  Båda nådde stora framgångar, men genomlevde också stora motgångar och svårigheter. Monica hade alltifrån barndomen skolios, orsakad av en ryggskada, vilken med tiden förvärrades kraftigt, och gjorde henne mer el mindre handikappad, invalidiserad och rullstolsbunden.

När jag såg filmerna i SVT om de båda, dels en (halvdokumentär) berättelse från en ung filmmakare som mötte Marilyn en tid under en inspelning i Storbritannien, dels spelfilmen Monica Z  (2013) som rörde hennes 60-tal, och dels Tom Alandhs dokumentär (med intervjuer av Monica) från 1989 så slår det mig också att båda dessa konstnärligt och publikt mycket framstående aktriser dels var väldigt levnadsglada, dels i grunden rätt osäkra och blyga (även om de publikt inte verkade blyga). De kunde vara generade trots sin utåtriktade läggning, och osäkra om sina egna begåvningar. Samtidigt som de nog "utnyttjade" karlar så blev de nog också utnyttjade av män, av olika orsaker.
De gladde sig åt sina framgångar, men var osäkra om hur länge de skulle räcka och de själva  räcka till. Marilyn dog ung, rätt olycklig av en överdos. Monica levde längre, men hade olika slags bekymmer mest hela livet, även under sina glansår, och var svårt plågad under sina sista decennier.

Att vara en stor stjärna, en artist älskad av många, det är ingen garanti för ogrumlad lycka.

12 december 2015

Islams eventuella farlighet, kontext eller bokstavstolkning av godtyckligt valda avsnitt?

Det finns många som angriper muslimer som grupp för de illdåd som terroriströrelsen IS/daesh åstadkommer. Personer, med olika infallsvinklar (kristna, allmänt religiösa, ateistiska, allmänt främlingsfientliga, rasistiska etc), som anser att religionen islam i sig är farlig och därmed att alla muslimer är farliga. Sålunda har t ex i Piteå-Tidningen förekommit flera insändare som hävdar just detta. Jag skrev ett inlägg till PT (ännu ej publicerat i PT) som återfinns på min blogg ( http://lars-ericksblogg.blogspot.se/…/det-har-med-att-tolka… ).   
Som komplettering till det vill jag visa denna insändare, som finns i PT 12 dec, skrivet av Mayvor Ekberg,  fil doktor i religionsvetenskap, som bemöter de som ser Islam som problemet. Hon gör det genom att sätta in det som står i Koranen i sitt historiska sammanhang, och genom att se till hela kontexten, i st för att fastna i godtycklig bokstavstolkning av vissa utvalda stycken i Koranen. En utmärkt genomgång, menar jag.




08 december 2015

Det här med att tolka enligt bokstav eller anda

Det poppar då och då upp både på internet och i pappersmedia personer som varnar för islam - och som ofta(st) därmed också likställer muslimer  med terrorister, som IS/Daesh. Ibland/ofta åberopar de att de minsann är kristna och att dessa hemska muslimer endast har sådana tankar och mål som är de värsta, våld, hat, kvinnoförtryck, öga-för-öga - och terrorism. Men det finns också de som letar fram olika verser (suror) i Koranen, för att "bevisa" att islamisterna, som de till och från benämner jihadister utan att klargöra om det finns olika slags muslimer, har stöd i Koranen för det som "de" utför i Allahs namn - och för IS/Daesh.

Jag tröttnade på detta sätt att okritiskt bunta ihop folk av en religion de inte gillar, och döma alla efter en mall. Och att inte se att bakom det åberopande som Daesh ledare gör av Koranen, det gör de av politiska skäl, för att få (ofta mindre utbildade) följeslagare att blint lyda dem och få makt.

Jag skrev därför en debattartikel, som jag tillställt Pitå-Tidningen, enl nedan. Förutom vad där skrivs, så vill jag erinra om vad en fransman,  som satt länge i fången av IS/Daesh,sa i Skavlan för någon vecka sedan om sina fångvaktare. De var västerländskt uppvuxna pojkar, oftast dåligt utbildade, mycket barnsliga, ägnat sig åt småkriminalitet, men nu sökt sig till terrorrörelsen Daesh som något slags botgöring - men i stället hamnat i den grövsta kriminalitet som innebär dödande och våldtäkter.
Dessa unga terrorister hade ibland inte varit muslimer från början, men konverterat till islam efter att ha fått kontakt med Daesh karismatiska propagandamakare. En del levde i ett fantasivärld där de drömde om att bli kända som just framstående våldsmän, via IS.

Nå, här min debattartikel, vilken som avstamp har en insändare med "bokstavstolkning" av några Koranverser,  som en hedervärd jurist gjort som replik till en muslim.  (aningen redigerad)

" Extremister tolkar religioner för att passa sina maktsträvanden

Terrorism har ingen religion, menade Frida Nilsson i PT 28 nov, vilket föranledde Richard Brännström, känd lagtolkare, att den 4 dec invända att terrorister (varmed han troligen avser Daesh/IS och närbesläktade terrororganisationer) visst har stöd i Koranen för sina illdåd. Och, han vill att muslimer i ”övriga världen” tar avstånd från jihad, sharialagar etc.
   Vanliga muslimer, som anser sig vara djupt troende, tolkar inte Koranen genom godtyckliga citat av ”verser”. Det är helt uppenbart, eftersom de tar avstånd från Daesh/IS. Jag noterar att den kände, djupt troende muslimen och fredspristagaren Malala Yousafzai tar mycket klart avstånd från den tolkning som ”de obildade och okunniga” talibanerna gör,  och som är mycket lika Daesh/IS, som de samarbetar med, och ses som grogrund för Daesh/IS som nu behärskar stora delar av Irak och Syrien.    Jag ser det inte som angeläget att avkräva vanliga muslimer att de tar avstånd från terrorister som använder islam som en täckmantel för sina politiska maktanspråk. I så fall borde ju även vanliga kristna avkrävas att de tar avstånd från illdåd som skett i kristendomens namn, liksom från de högerkristna rörelser som finns idag, och som också kräver makt med stöd av sin Bibeltolkning.
   Tolkning av religiösa urkunder är uppenbarligen en svår uppgift. 
   Ändå så har faktiskt muslimska ledare tagit avstånd från inte bara Daesh/IS utan också från de extrema tolkningarna av Koranen. Det finns t ex ett sjuttiosidigt dokument (tillgängligt på internet, på engelska) där de klargör punkt för punkt att ”IS-tolkningen” är fel, att det IS gör är förbjudet enligt Islam. 
   Det skulle leda för långt att här gå in på det ens sammanfattningsvis. För den som är intresserad kan jag hänvisa till en sammanfattning som jag har publicerat på min blogg (http://lars-ericksblogg.blogspot.se/2015/11/vad-star-islam-for-och-vad-ar-daesh.html). Den fullständiga texten /uttalandet finns på länken http://www.lettertobaghdadi.com/
   Bara några exempel. Det är förbjudet att förenkla och övertolka sharialagarna, det är enl Islam förbjudet att ignorera nutida lagstiftning, det är förbjudet att i Islams namn döda oskyldiga, man får inte ”handplocka” enskilda verser ur Koranen och därmed bortse från det övergripande budskapet.
 Det är förbjudet att döda journalister, ambassadörer och hjälparbetare etc.
 Islam förbjuder också att misshandla eller skada kristna eller andra icke-muslimer.
 Islam förbjuder att våld används för att få människor att övergå till Islam.
 Kvinnor och barn får inte förvägras sina rättigheter.
Tortyr är förbjuden. Etc.
   Summan blir, som jag ser det, att Koranen ska tolkas som dessa ledare föreskriver. Enstaka ”verser” får inte användas på ett sätt som går emot huvudbudskapet. På samma sätt som man som kristen inte kan eller bör åberopa olika mycket grymma, blodtörstiga verser i Bibeln, (fr f a i det våldsamma Gamla testamentet) så att Bibelns kärleksbudskap negligeras."
---
Extremism är alltså extrema tolkningar som inte omfattas av huvuddelen av muslimer (eller kristna) , men som används av maktsugna politiker som använder religionen för att få makt.

(Artikeln infördes i PT den 14 dec.)

07 december 2015

Sveriges ekonomi blomstrar, trots .....

Oj vad det är dystert med svensk ekonomi. Vi orkar inte mera, säger regeringen, stora delar av oppositionen, alla flyktingkritiker av olika schatteringar.

Men hur är det?
Skattelycka i ladorna, skriver Dagens Industri, och påpekar att under oktober och november kom in fem miljarder mer än väntat, och därmed är tilläggsbudgeten närapå finansierad. Överskottet i budgeten är mycket högre än väntat. Prognoserna var för pessimistiska.

Dagens Nyheter preciserar och utvecklar den positiva nyheten än mera. Och redovisar och bemöter ironiskt de kritiska röster som vill påstå att Sverige går dåligt. Kritiker som vill ha något att skylla på flyktingarna. Surmulna röster måste ju ändå medge att BNP ökat, ja, ökat mycket, inte minst jfrt med länder som har liten befolkningstillväxt (= liten invandring).  Kritikerna menar att BNP/capita inte växer. Och då "gills det inte" att BNP växer.
Pyttsan, som DN redovisar med stöd av SCB. BNP per skalle ökar också - och rejält. Klicka och läs länken. 

Härom dagen såg jag en notis (sådan nyheter brukar ju ofta presenteras, om alls, i notisform) att Storbritanniens ekonomi växer dåligt, och att de behöver invandrare för att få fart. Så nu bör landet faktiskt snabbt släppa in och ta hand om de flyktingar som står och stampar. Den rännil som landet/regeringen tänkt sig "generöst" släppa in är helt otillräcklig.

Men kommunerna klagar ju på att de inte orkar med, att det är för dyrt med flyktingarna, som de måste ta emot. Så har ju visorna gått. Inte minst när sd-are och liknande säger att gränserna ska/måste stängas (numera med stöd av s+m också,om än aningen inlindat). För att ge "andrum".

Vad var den stora nyheten i morse? Jo, kommunerna går bra, de också! Orsak:  en allmänt stark ekonomi (= fina skatteinkomster!) och  så tillkommer de åtta miljarder som staten skjuter till för flyktingmottagande. AAAhhh, flyktingmottagandet STÄRKER den kommunal ekonomin.
I vanlig ordning så muttrar SKL (kommunernas lobbyorganisation som pressar staten på pengar) att det kan bli sämre framöver, dvs efter 2016. SKL är duktiga på att fixa statsbidrag till kommunerna. För vilka rikspolitiker vågar gå emot sina företrädare lokalt...
Sålunda utfärdar SKL en varning för att flyktingmottagandet kan bli kostsamt, längre fram. Och att det är så många äldre.
Min slutsats blir att nu finns det, även ekonomiskt, utrymme för att ta emot fler flyktingar eftersom att det innebär mera inkomster (flyktingarna är ju sällan i den ålder som kräver vård), och dessutom behövs de för att ta hand om oss skröpliga gamla "svenskar".  F.ö. så spenderar de ju pengar själva hela tiden, vilket sätter fart på ekonomin.


05 december 2015

Musik från jazzens guldålder förgyllde Stockholmsslaskigt Piteå (m bilder)

Något försenad anlände Monica Borrfors och medmusikanter till Piteå för en em-konsert på Krokodil, Vädret var smågrinigt, slaskigt och halt.  "Stockholmsväder", kallade Monica det. Men hon fick oss snabbt att glömma detta genom att presentera en generös knippe av till största delen klassiska bop-låtar från det 50-tal, som kallats jazzens guldålder.

Monica började med Miles Davis "Boplicity". Redan i det numret så blev jag angenämnt överraskad av Fredrik Lundborgs spel på tenorsaxen. För mig är han en tämligen ny bekantskap, som jag hörde live f f g helt nyligen tillsammans med Stockholm Swing All Stars, där han f ö stod för en god del av arrangemangen.. Nu visade han att han är helt hemma med be-bop också. Och även t ex Coltranes musik.
   Senare i programmet sjöng Monica även Mileslåtarna  "All blues" och "Four", Charlie Parkers "Confirmation", Sonny Rollins "Doxy", Clifford Browns "Joy Spring", Horace Silvers "Nica´s Dream" och Benny Golsons "Whisper Not."
   Mellan låtarna gav hon en del kommentarer till dem och deras upphovsmän, med en och annan anekdot också. Trivsamt och upplysande,  även om en gammal jazzvän som jag kände till det mesta. Dock var det en nyhet för mig, som framkom när Billy Strayhorns "Lush Life" presenterades, att Strayhorn hade stor betydelse för Lena Hornes utveckling som sångerska. Inte visste jag heller att John Coltrane tydligen helgonförklarats efter sin död av någon gammalortodox kyrka, och där avbildas på ikoner med både saxofon och helgongloria. Eller så har detta inte fastnat tidigare i min hjärna.

Nå, Monica sjöng förstås bra, med inlevelse och teknisk bravur boplåtarna, som i de flesta fall inte skrivits för sång, utan texterna har kommit till senare. Och är inte precis så lättsjungna alltid. Kompet med Gösta Nilsson på (el-)piano, Filip Augustson på bas och Jesper Kviberg på trummor gode ett fullgott jobb. Göstas solon växte eftersom, från att ha varit rätt diskreta i början till att bli allt mer avancerade och intressanta, ja, mycket bra.
Och Fredrik Lundborg imponerade i snart sagt varje melodi med fantasifulla och intelligenta solon, och visade ingen blyghet att ta sig an även kända boptenoristers melodier med egen personlighet.

En låt som jag speciellt njöt av var den alltför sällan spelade och sjungna  balladen "If You Could See Me Now" av Tadd Dameron, en av de stora kompositörerna inom be-bop, och som borde ihågkommas mera idag. "Joy Spring" fick ett skönt kraftfull utförande och Nica´s Dream av Horace Silver gick inte heller av för hackor, inte heller Coltranes "Moments Notice". Och Monks "Round About Midnight" var också, naturligtvis, en höjdare.

Några melodier var inte precis 50-talsbop, men passade bra in ändå. Fats Wallers "Honeysuckle Rose" och Ellingtons "Take the A-train" är ju tidlösa klassiker av tidlösa jazzgiganter.

Sedan fick vi gå ut i "Stockholmsvädret", huttrande. Men försedd med Monica Borrfors nya CD, Hello Young Lovers, som lyckligtvis innehåller ungefär hälften av melodierna och med samma uppbackning som på denna Piteåkonsert.
Och på CD:n finns även en del andra låtar, som jag får njuta av i morgon, hoppas jag.

04 december 2015

Flyktingkostnader, vilka då?

Jag har försökt tränga igenom det komplex som kallas kostnader för flyktingmottagande. Problemet är just dels att det är en svårgenomtränglig materia, dels att det sker en mängd sammanblandningar av olika saker - och en mer eller mindre medveten fel"information" från många, främst flyktingfientliga (och allmänt invandringsfientliga och SD-inspirerade) debattörer. Ett sådant trick från desinformatörerna är att dubbelräkna samhällets kostnader genom att dels räkna de ersättningar som utgår direkt till asylsökande (och nyanlända som fått asyl) och som går till kommunerna, och dels vad i detta som passerar genom de kommunala kassorna. Men obs, bara passerar, inte belastar den kommunala budgeten då det täcks av statliga bidrag. Ett annat trick är att aldrig ta med några plusposter för samhället i form av skatteinbetalningar från de som skaffar sig jobb och inte heller den stimulans för samhällsekonomin som sker genom att flyktingarna ju konsumerar sina direkta bidrag, dvs t ex handlar mat, kläder, etc etc.
Ett tredje trick är att räkna ihop alla möjliga (och omöjliga) bidrag och ersättningar som en flyktingfamilj kan få, rent teoretiskt, trots att de till en del är sådant som alla "svenskar" också får. Dels bortser ifrån att ev ersättningar är tidsbegränsade, utgår efter redovisning från den sökande, och inte kan kombineras med andra bidrag, är beroende på speciella situationer och kringgärdade av regler och begränsningar.

Nå, i min lokaltidning har också förekommit en del debatt och frågor kring detta. I dagens tidning var ett inlägg från ett av kommunalråden, Helena Stenberg (s), där hon svarar på frågan om kommunala kostnader. Flera insändarskribenter har uttryckts en rädsla för att flyktingkostnaderna drabbar den kommunala verksamheten.

Till detta har jag idag sänt in ett slags replik till PT, som jag lätt redigerad, citerar nedan.
---
Tack Helena Stenberg för din redovisning i PT (4 dec) betr flyktingkostnader mm, och hur de ersätts och fördelas. Jag ser där att de ersättningar som kommunen fått för 2014 (som ju är det senaste redovisningsåret) är hela dryga 31,3 miljoner kronor. Plus  drygt 400 000 extra till Överförmyndarnämnen. (OBS, Piteå har tills ifjol tagit emot förhållandevis få flyktingar, men nu tar emot många fler.)  Det är alltså det kommunen fick från staten (via Migrationsverket)  Du (Helena Stenberg) konstaterar också att för 2015 så kommer kommunen få mycket mera, eftersom i år tagits emot fler flyktingar, dessutom så får kommunen nu ett EXTRA bidrag på 17,2 milj kronor - för arbete med administration och organisation av flyktingmottagande och etablering! 
Av detta kan man utläsa att de kommunala "kostnaderna" för flyktingar i princip helt täcks av statsbidrag. Det gäller även för de ensamkommande flyktingbarnen, ersättningar som är mycket generösa - och som med en vettig organisation och upphandling av boende och tjänster mer än väl täcker de faktiska kostnaderna.
Även om en del (statliga) bidrag till kommunerna bygger på antal platser så är det självfallet inte möjligt att redovisa vad varje person kostar. Många kostnader är gemensamma, andra varierar mellan de olika fallen/personerna - och kommer som klumpsummor från staten och kan inte, i vart fall inte utan en våldsamt tidskrävande och komplicerad, byråkratisk bokföringsadministration, redovisas per person.  
Bidragen från staten fördelas ju dessutom på  flera kommunala nämnder, där huvudparten går till Samhällsbyggnadsnämnden (för samordning, SFI, flyktingbarn etc), men där avsevärda belopp går också till BUN/"skolstyrelsen", Socialnämnden och Överförmyndarnämnden.
Rent administrativa omkostnader kan möjligen till en (mindre) del falla på kommunen och vissa ersättningar kommer med viss fördröjning (efter rekvisition). Men, som jag uppfattar det, så är det alltså egentligen en administrativ/organisatorisk belastning som kommunen (-erna) får vidkännas, inte en ekonomisk.

Att staten har och får stora kostnader, det är en annan sak - inte något som kommer på kommunalskatten. Som givetvis ska redovisas, och som görs av statens myndigheter. Det är dock inget som motiverar att dubbelräkna samhällets kostnader, som en del debattörer (inte minst på sociala medier) gärna gör.  De höga statliga kostnaderna beror på de regler som fastställts (och dyra upphandlingar, där vissa firmor och "förmedlare" skor sig). Däremot är de ersättningar, som de asylsökande får direkt, små och skall nödtorftigt täcka dagliga utgifter, är tidsbegränsade och kringgärdade av en massa regler och förbehåll.
Sammantaget ska kostnaderna för flyktingmottagande dessutom ses som en investering som med tiden kommer att ge en god avkastning.  Detta då förutsatt att de får permanenta uppehållstillstånd, inte tillfälliga, och får och tillåts ta jobb relativt snabbt. D v s snabbare än idag.

Att nu regeringen (och fr f a moderaterna) säger att Sverige inte orkar mera just nu, det ser jag som att de byråkratiska apparaten inte orkar. Inte att det är "för dyrt", inte ens kortsiktigt.

Men vi behöver faktiskt en invandring, även av flyktingar, för att klara vår välfärd. 
Dessutom är det en plikt att visa humanitet och medmänsklighet att ta emot flyktingar som behöver skydd för krig, inbördeskrig och terror.

Lars-Erick Forsgren.
(
Insändaren publicerades i PT den 10 dec.

30 november 2015

Det är en kris för flyktingarna, inte för Sverige. Men den moraliska krisen är Sveriges

Jag skrev häromdagen om den moraliska kollapsen hos Sveriges styrande i det som vi kallar flyktingkrisen. Nu är ju ordet flyktingkris ett ord som kan leda tankarna fel. För krisen drabbar flyktingarna, de är mitt i den. Det är därför de flyr, och när de inte finner länder som vill ge dem skydd, då blir denna kris än värre för flyktingarna.

Men det är inte en flyktingkris för Sverige. Det Sverige upplever idag är en moralisk kris. En kris som uppkommit ur en intensiv SD-propaganda som göder rasism och "rädslor" av olika slag, däribland ekonomisk. Och som visar sig i att en stor del av de "ledande" politikerna i landet drabbas av något slags panik, vilken fördunklar deras omdöme - och gör att de slår vilt omkring sig för att söka stoppa flyktingarna. Och de säger att Sverige inte klarar fler flyktingar. De är oklara i vad de menar, och vill därigenom påskina att Sverige saknar ekonomiska resurser. Det är fel, det Sveriges ledning idag saknar är en organisatorisk vilja och förmåga att skapa ett brett engagemang för att ta emot och ge flyktingarna skydd.
Då söker regeringen och stora delar av oppositionen, i ren desperation, stoppa flyktingarna för att ge intryck av handlingskraft....

Jag kan förstå att det mottagningssystem som Sverige byggt upp är ansträngt, det har inte nog flexibilitet och förutsätter en jämn (och relativt låg) nivå på asylsökande samtidigt som systemet dels är kostnadskrävande i sig i sig utan att lyckas skapa integration snabbt nog, dels att kommunerna får, vad jag kan se, full ersättning (eller än mer) från staten, i vart fall för de två första åren. 
Dessutom finns en, för mig oförståelig, motvilja att dels ha en helhetssyn på hela frågan i ett större och långsiktigare perspektiv, dels att blunda för - eller kanske inte ens vilja se - att det finns en bred opinion för och vilja till engagemang hos breda folklager att hjälpa till i mottagandet av flyktingar som söker skydd. 

Jag behöver inte formulera mig  mycket mera själv, utan kan överlåta till dagens ledarskribent Tony Johansson i Piteå-Tidningen (s, men här kritiskt till regeringens nya flyktingpolitik), att utveckla just detta med nyttan och nödvändigheten av släppa fram ett brett engagemang, i st f att ge upp och skapa murar.

Jag citerar hela artikeln ordagrant. Läs noga.  (Länk finns här om ni inte nöjer er med att läsa min inklistrade kopia).

"STATEN BORDE STÖDJA ENGAGEMANG
Med regeringens senaste förslag i flyktingpolitiken, sänds nu signalen att Sverige inte längre är ett generöst asylland. Men det är tveksamt om det är nödvändigt och risken är att vi nu får en dominoeffekt i Europa.
   Det uttalade syftet med förslagen som bland annat innebär att det blir svårare för många flyktingar att få familjen till Sverige och att tillfälliga uppehållstillstånd blir norm, är att försämra Sveriges rykte som generöst asylland. Det angivna skälet är att mottagningssystemet är överbelastat och att ekonomin är ansträngd.
   Till och med oktober hade drygt 112 000 personer sökt asyl i Sverige. Många av dem kommer att få avslag, men det är lätt att förstå att mottagningssystemet är ansträngt.
   Samtidigt måste vi hålla i minnet att vi har en befolkning på nästan tio miljoner, en urstark ekonomi och en välfungerande offentlig sektor. Inte heller är vi i närheten av att använda Sveriges hela kapacitet. Att utnyttja offentliga lokaler i högre utsträckning och göra som under andra världskriget verkar det inte finnas en tanke på. Inte heller använder vi civilsamhällets väldiga potential.
  Enligt en opinionsundersökning från Ipso är var tredje svensk beredd att ta emot flyktingar i sitt hem, det innebär att det finns uppemot 1,4 miljoner potentiella flyktingboenden. 
   Men Migrationsverket vänder sig endast till uthyrare som kan ta emot fler än trettio personer. Nu finns det emellertid ett privat initiativ med ambitionen att komma runt Migrationsverkets riktlinjer genom att skapa paket om 30 enskilda personers erbjudanden och därefter teckna kontrakt med Migrationsverket. Initiativet har redan och utan marknadsföring och finansiering 800 föranmälda (den som vill erbjuda tak över huvudet till en flykting kan föranmäla sig på www.zamarit.se). Initiativ av detta slag borde staten stödja ekonomiskt och organisatoriskt, istället för att hålla fast vid regelverk som gör att privatpersoner måste vika sig dubbla för att kunna hjälpa till. Det svenska civilsamhället är dessutom nyckeln till en bättre integration. Staten borde därför vara på tårna och understödja vanliga människors engagemang.
   Inte heller ekonomiskt betraktat har vi nått någon sorts gräns, det är nästan alla ekonomer överens om. Flyktingmottagning är i grunden inte en driftskostnad i statens budget, utan en mycket långsiktig investering, varför man kan lånefinansiera utgifterna. Men det förhärskande synsättet är att det finns en motsättning mellan att finansiera flyktingmottagning och att betala för välfärd, vilket bygger på föreställningen att invandring gör att fler måste dela på samma välfärd. Det är fel. Att säga att vi borde ta emot färre flyktingar för då blir vi inte så många som måste dela på samma välfärd, är lika insiktsfullt som att säga att vi borde skaffa färre barn för då blir det mer över till oss som redan finns.
Invandring är en investering i en större befolkning och i en annan åldersstruktur, det sista är inte minst viktigt mot bakgrund av den ålderspuckel som vi står inför. De 45 000 barn som sökt asyl i Sverige i år är en väldig tillgång för Sverige på sikt, men det förutsätter att vi börjar behandla flyktingar på samma sätt som vi behandlar oss själva: som tillgångar för landet Sverige, inte som kostnader.
   Hela detta ekonomiska resonemang bygger dock på att vi utfärdar permanenta uppehållstillstånd. När regeringen nu föreslår att tillfälliga uppehållstillstånd ska bli normen, blir Sverige stående med kostnader som inte kan hämtas hem på sikt. Därutöver kommer det redan ansträngda mottagningssystemet att belastas med än mer byråkrati då Migrationsverket återkommande måste ompröva personer som man redan beslutat om. Samtidigt kommer ovissheten och osäkerheten för de med tillfälliga uppehållstillstånd att motverka integration och inträde på arbetsmarknaden. Tillfälliga uppehållstillstånd är därför irrationellt ur ekonomiskt, administrativt och socialt perspektiv.
   Politiken är endast rationell utifrån regeringens målsättning om den fungerar som signalpolitik och tvingar fram mer ansvarstagande i de andra EU-länderna. Det är sant att det inte är Sveriges flyktingpolitik som är problemet utan de andra EU-ländernas, men tyvärr tror jag inte att världen fungerar såsom regeringen hoppas. Istället riskerar vi få en negativ dominoeffekt.
   Den svenska brickan faller och effekten sprider sig utåt genom Europa. Vad finner vi vid dominospelets slut?
Där finner vi Medelhavet, där fler barn kommer att sättas i båtarna nu när anhöriginvandringen stramas åt; där finner vi Libanon och Turkiet som trots sämre förutsättningar tar ett långt större ansvar än vi någonsin gjort och som kommer att få en än mer ansträngd situation; där finner vi Europas taggtrådsbarriärer som ska ”upprätthålla gränserna” – och utanför taggtråden kommer flyende människor att hungra, fast i snö och lera.
När det moraliska taket sänks, då sänks också det moraliska golvet. Det är den största risken med regeringens nya flyktingpolitik."

Som ni förstått av min inledning instämmer jag
---
PS. I sammanhanget vill jag även ge denna länk. Stöder mitt och PT:s resonemang. Tycker jag. DS
http://www.svt.se/opinion/dan-israel-om-eldsjalar


27 november 2015

Inkonsekvens och idiotiska regler stoppar flyktingar

Nedan ger jag ett exempel på hur redan dagens (gårdagens) regler och tillämpning skapar fullkomligt galna situationer och drabbar flyktingar. Och inte bara flyktingar, utan även, som i detta fall, sjuka i glesbygd.

Det är exempel på byråkratisk dumhet, regler som går på tvärs. Och visar hur de nu skärpta reglerna om id-koll och ursprungsland och var man befunnit sig på väg under flykten kan leda till. Och som kommer att ge än värre konsekvenser nu. Om regeringens vilja slår igenom. Tyvärr. Idiotiska konsekvenser. Förutom det att id-koll, övertro på pass (som kan vara förfalskade/köpta eller bortslängda) och  1:a-landsprincipen lätt leder fel, så är det ju faktiskt så att Sverige med ljus och lykta söker efter läkare (arbetskraftsinvandring) från alla möjliga håll. 

Att ge efter för den av SD och likasinnade frampiskade negativa opinionen, där främlingsrädsla och rädsla för att välfärden ska drabbas om vi tar emot flyktingar,  det är så fegt och dessutom kontraproduktivt.  Vi behöver ju många händer t ex både vården och skolan.


Jag citerar rakt av från SVT: 
"Läkaren Mral Kechechien från Syrien har bostad och jobb i Kall. Nu ska hon utvisas till Armenien.
Mral har varit i över ett år i Sverige. Nu har hon fått ett tungt besked. Hon får inte uppehållstillstånd.
– Jag är så ledsen. Jag kan inte förstå varför, säger Mral.
Vi träffar henne på Continental Inn i Åre där det bor över 600 flyktingar. Åre hälsocentral har öppnat en tillfällig mottagning här och Mral tolkar och bistår med sina medicinska kunskaper.
– Hon är ovärderlig, säger Pyttan Brinck som är sjuksköterska i Järpen där Mral praktiserar gratis när hon inte arbetar på Kallgården.
Mral gjorde som många andra som flytt från kriget i Syrien, hon tog vägen via Armenien.
– Jag stannade i Armenien och fick studera, men sen blev det lika farligt där för mig som i Syrien, säger Mral. Smugglarna sa att jag måste ha ett armeniskt pass så jag köpte ett pass. Smugglarna har lurat mig, de försäkrade att dokumenten skulle tas bort när jag var över gränsen.

”Hon behövs - hon kan sex språk”

Men Migrationsverket har fått uppgifter om att Mral har ett armeniskt pass och anser att Mral därmed är medborgare i Armenien.
– Passet var som ett hjälpmedel för kunna fly, säger Mral. Jag måste få Migrationsverket att tro på mig.
Pyttan Brinck tycker det är märkligt att man utvisar en duktig distriktsläkare samtidigt som man försöker locka hit läkare.
– Hon behövs. Hon kan sex språk  och kommer vara en resurs flera år framöver, säger Pyttan. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne.
Mral försöker få fram dokument som ska visa att hon är från Syrien och hon ser ett halmstrå. Att få ett arbetstillstånd.
– Jag jobbar sju dagar i veckan och betalar skatt. Jag behöver inte söka asyl. Jag klarar mig själv."
(Alltså om hon får stanna med hänvisning till att hon kommer från Syrien. Annars kan hon ju behandlas som kvalificerad arbetskraftsinvandrare. Och därmed kan hon bidra till den svenska välfärden, liksom så många andra i hennes situation. Min kommentar.) 

25 november 2015

Jag skäms över den moraliska kollapsen hos Sveriges styrande

Jag skäms. Hinner inte och orkar inte skriva en massa kommentarer om den kollaps som det svenska politiska systemet råkat ur för, och som övertydligt manifesterades igår genom regeringens utspel om flyktingpolitiken. Men jag ska ge några korta rader.  Till det kan läggas en hel del invändningar som Ekuriren skriver i en ledare (länk). 

Det är en SKAMMENS dag. Ja, verkligen. Jag skäms över landets regering, över i stort sett alla riksdagspartier. Att Sverige, som jag alltid i grunden varit så stolt över, nu så snabbt rutschar ner i avgrunden. Överger demokratiska värderingar om medmänsklighet, integritet etc. Och inför än mera av övervakning (av fel människor, SÄPO etc är en tragisk historia) och när en mängd märkliga förslag ska drivas igenom som är ytterst tveksamma (milt sagt) om de ger annan effekt än att försvåra för flyktingar och asylsökande. Jag är så besviken, det dessa mörkermän och -kvinnor (i SD-anda) vill åstadkomma verkar vara precis motsatsen till ett tryggt, humant och mänskligt samhälle.

Jag ser ingen konsekvens i förslagen och skulle, om jag hade tid, kunna argumentera emot dem hur länge som helst. Men jag inser att viljan att stå upp för en liberal och human flyktingpolitik inte finns. Inte i regeringen, inte hos de reaktionära moderaterna, inte hos det KD där djävulen numera tycks ha tagit över kommandot, och givetvis inte hos det SD som lyckas skrämmas upp folk till rasism och intolerans.
Jag skäms och är förtvivlad över hur Sverige styrs. Där övervakning är det viktiga för våra politiker och myndigheter, men av fel personer och skött på ett klantigt sätt. Det Sverige som styrs av en oförmåga att improvisera och vara flexibel, men som ger utrymmer för girighet och alla slag av egoism. 

Regeringens förslag igår, var inte nödvändigt. Det var ett val. Ett aktivt val. Skriver Jesper Strömbäck på Facebook, helt riktigt. Och Maria Leissner skriver bl a: "Flyktingkrisen har två delar, den fruktansvärda situation som människor flyr från i Syrien som är en kris. Och en ledarkris där regeringen verkar svara på emotionella signaler snarare än faktiska omständigheter. Klart att flyktingarna från Syrien får plats, liksom flyktingarna från Balkan fick plats på 90-talet. Lite mer flexibla lösningar behövs, mindre rigiditet när det gäller det yrkesförbud vi de facto tillämpar för personer med utomeuropeiska utbildningar, så blir integrationen inget större problem."

Och t ex Johan Malmros skriver: "Sverige är världens 8:e rikaste land om man ser till BNP per capita. I stort sett alla av de 7 miljarder människor som bor på jorden har mindre pengar än medelsvensken. Nu har vi bestämt att vi inte har råd längre. De som flyr från krig och död får stanna där de är. Nu ska vi sitta här med våra pengar, våra stängda gränser, våra platt-tv, och våra SUV:ar medan de styrande politikerna diskuterar hur vi ska kunna täta till gränserna ännu mer. FY FAN VAD JAG SKÄMS ÖVER ATT VARA SVENSK IDAG. Och den förste som kommer med argumentet att Sverige faktiskt har gjort mer än både England och Finland, Danmark och Norge kommer jag att fet-unfrienda. Det är inte läge just nu!"  

Och jag tillägger att det verkligen inte känns motiverat att fira en traditionell (dvs överflödande) jul i detta läge. Jag kan inte glömma, inte få ro i min hjärna och mitt hjärta när Sverige(s ledarskap) stänger till landet för hjälpbehövande flyktingar. 


Jag slutar där.  


19 november 2015

ALL extremism är farlig

Jag har tagit rubriken från dagens ledare i PT, skriven av Olov Abrahamsson.
All extremism är farlig.  Extremister, oavsett om man kan sortera in dem som "höger" eller "vänster"  eller något annat är farliga. Inte främst för att de anser sig har rätt, att de sitter inne med den enda sanningen, utan desto mer för att de anser att alla ska tycka likadant. Och att därför andras tankar ska raderas ut, vilket innebär att de är beredda att ta till alla medel för att genomföra detta. Inte "bara" att de avskaffar demokratin utan att de eliminerar rent fysiskt de som inte omfattar extremisternas "lära".

Därför blir jag oroad när folk som i och för sig inte är (eller inte anser sig vara) extrema ändå visar förståelse för extremism som ligger åt samma håll som de själva, men en bit ytterligare. De blundar för att extremister har stora likheter, oavsett om de är höger eller vänster, kristna eller muslimer. De vill tvinga folk in i deras åsiktsfålla, i auktoritetstro, att ändamålet helgar medlen, att våld är nödvändigt.

Ja, läs alltså PT-ledaren. Jag klistrar in den här.

"Den 26 oktober – det vill säga några veckor före det fruktansvärda terrordådet i Paris – skrev ett gäng samhällsdebattörer och kulturarbetare en artikel i Aftonbladet där de ställde olika former av extremism och terror mot varandra. De varnade för högerextremismen men tonade ned hoten från jihadister och vänsterextremister.
Det är inte säkert att de formulerar sig likadant efter det som skedde i Paris 13 november.
Terrordådet i Paris borde vara en väckarklocka för alla demokratiska krafter – oavsett om de beskriver sig som höger, vänster eller mitten.
All extremism och terror är övergrepp mot det öppna demokratiska samhället. Det går inte att bagatellisera någon form av våldsbejakande extremism.
Det är lika allvarligt om det handlar om en högerextrem fanatiker som Anders Behring Brevik eller en jihadist som Abdelhamid Abaaoud.
I bägge fallen handlar det om samma terror mot vanligt mänskligt liv – på Utöya mot barn och ungdomar som befann sig på sommarläger, i Paris mot människor som gick ut för att äta en bit mat, ta ett glas vin och lyssna på en konsert.
Författaren Magnus Sandelin påpekar på sin blogg att det inte går att relativisera hoten från vänsterextremister eller jihadister i dagens Europa.
Han påminner om de jihadistiskt färgade attentaten i Madrid 2004 och London 2005 med närmare 250 döda och 3000 skadade. Till den listan läggs nu Paris 2015.
Sandelin konstaterar även att det är ren tur att det inte blev ett liknande blodbad i Stockholm 2010, när självmordsbombaren Taimour Abdulwahab sprängde sig själv till döds mitt i julhandeln.
Vidare berättar han om två svenska vänsterextremister som placerade en fullt funktionsduglig brandbomb i ett McDonalds. I ett pressmeddelande skrev de att meningen var att döda och skada så många som möjligt i kampen mot kapitalismen.
Endast lyckliga omständigheter gjorde att den tidsinställda bomben inte detonerade som det var tänkt.
”Idag är det inte många som minns det misslyckade attentatsförsöket. Men om utgången hade varit en annan med till exempel ett antal döda barn så hade Sverige också haft en helt annan kollektiv erfarenhet av vänsterextrem terror än vad vi har idag”, konstaterar Magnus Sandelin på sin blogg.
Säpo gör, klokt nog, ingen skillnad på olika former av extremister.
”Varje fall där någon av extremistmiljöerna använder våld för att någon eller några inte ska få höras i den fria debatten är ett hot mot yttrandefriheten, och i förlängningen demokratin”, konstaterar Säpo på sin hemsida.
Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, har samma utgångspunkt.
Gång efter annan förklarar hon att det handlar om både högerextrem vit makt-miljö, våldsbejakande vänsterextremister och radikaliserade islamister.
I grunden är dessa fanatiker dessutom väldigt lika. Drivkrafterna och synen på demokratin är ungefär desamma.
Det handlar om personer som upplever orättvisor, kränkningar och socialt utanförskap – och som radikaliserats och vänt ryggen till det etablerade samhället.
Kort sagt: Det går inte bara prata om bara den eller andra formen av politisk extremism.
Det krävs ett samlat grepp mot alla dem som anser sig ha rätten att sätta sig över demokratins spelregler och utgör hot mot det mänskliga i vår tillvaro."
---
Jag instämmer. All extremism är farlig, Vare sig den är åt "höger" (fascistisk, nazistisk, rasistisk) eller åt "vänster" (i form av t ex, AFA, kommunistisk el marxistiska bokstavskombinationer, etc). Eller jihadistisk, talibansk, IS/daesh el liknande.