23 maj 2015

Märklig tiggeridebatt, några reflexioner + tillägg

Jag måste försöka skriva ihop en del synpunkter på den debatt kring de tiggande EU-migranterna som blivit alltmer infekterad de senaste veckorna. Och jag gör det med avstamp från ett FB-inlägg som Maria Leissner (f.d. fp-ledare) gjort, och som visar att även hon är förundrad och bekymrad över vilka vägar debatten i Sverige tagit på senare tid.

Jag blir lika beklämd som du , Maria Leissner. Dels över den alltmer avvisande attityden rent allmänt till tiggarna och att tiggande får förekomma, dels till del "ministeriella" samförstånd som tycks föreligga (mellan företrädare för s och fp, att m och sd är hopplösa är ju inte lika förvånande) betr att försvåra för tiggarna.
1) Betr begreppet organiserat tiggeri hänvisar jag till denna text.
http://lars-ericksblogg.blogspot.se/2015/05/organiserat-tiggeri-om-ett-tveksamt.html (alltså ett tidigare blogginlägg här hos mig)
2) Jag, och mig veterligt även andra som försvarar rätten för fattiga och utsatta EU-medborgare att tigga, anklagas för att vi inte i tid och otid påpekar att det är andra vägar än tiggeriet som är lösningen på tiggarnas problem.  
Självfallet inser vi att mycket måste göras åt situationen i t ex Rumänien, genom både statliga påtryckningar och organiserad solidaritet genom hjälporganisationer. Men det ena utesluter inte det andra. Tiggeriet är en väg just nu, på kort sikt och som sådan inget som kan el bör förbjudas eller försvåras. Samtidigt vill jag/vi givetvis också stödja mera långsiktiga lösningar. Tyvärr är det ofta (men inte alltid) som de som vill försvåra för tiggarna i Sverige inte heller vill se andra solidariska och mer långsiktiga lösningar.
3) Varför lyfts fram trafficking i denna fråga? Mig veterligt är trafficking redan förbjudet. Det behövs ingen extra lag för att peka ut och försvåra för tiggarna med hänvisning till trafficking. Eller andra redan förbjudna aktiviteter heller för den delen.
4) Tiggarna antal växer, och proportionellt verkar det nog inte som om storstäderna är mest "drabbade". Enl den mycket osäkra statistik, som valsade runt i media för några dagar sedan, så har vi relativt sett fler tiggare i lilla Piteå än i Stockholm. Kanske för att Piteborna är mera givmilda än andra, vad vet jag? Men jag ser inte det växande antalet som en godtagbar orsak för att förhindra folk att hjälpa också kortsiktigt. Jag vet ju att viljan till mera långsiktiga åtgärder finns också.
5) Jag skulle välkomna att fler av de tiggerinegativa med (el utan) politiskt inflytande stödde dessa andra initiativ och förslag som kommit fram, att de inte fastnar i negativism. Såväl från kyrkligt, frikyrkligt, som andra håll finns både förslag och initiativ. Även på FB finns förslag redovisade (för den som orkar leta)
6. De tiggande romerna vill arbeta, Men det är svårt i deras hemländer, men tyvärr också i Sverige. Krångliga byråkratiska regler gör det hart när omöjligt. Se till att förenkla och underlätta!

7. I "fp-s-samsynen" talas det om de kåkstäder som byggts upp av tiggare, som inte hittar någonstans att bo (till överkomlig kostnad). Tält, rostiga bilar, skjul och trasiga husvagnar är givetvis inga bra lösningar, och då vill man få iväg tiggarna från sådant. I bästa fall talar man om bra, närmast lyxiga boenden som lösningen, men sådana finns ju inte. Och en del vill bara har bort "patrasket" från sina ägor. 
Men det finns ju enkla lösningar på många håll, som, även om de inte är perfekta, är oerhört mycket bättre än att bo i som de bor i sina hemländer eller att på i tält i skogen i Sverige. På mina FB-sidor har från olika håll visats på sådant (baracker etc av god standard). 


Som en person skrev (med instämmande av en annan, med erfarenhet). "Ser också problem i den allt eller intet-inställning politikerna har. Att erbjuda baracker som redan finns och som har kokmöjligheter o tvätt o toalett är av någon anledning nedvärderande och ovärdigt. Har myndigheterna inte sett hur tiggarna bor nu? Allt vore bättre. Min son gick sina första skolår i en barack. Ingen såg problem med det. Tillfälliga byggnader för stora årskullar var naturligt. Men när det gäller tiggarna ska vi kunna erbjuda bra lägenheter och arbeten med tydliga avtal och lagstadgad semester. Den inställningen gör att tiggarna bor i kåkstäder och varje morgon tysta går iväg mot städernas centrum där de sprider ut sig för att sitta hela dagen med sin pappersmugg framför sig. Så går det när man inte har någon flexibilitet och hårdnackat säger att: Regler är till för att följas."

8) Betr. Hjälp till självhjälp på plats, dvs i hemländerna skrev Gun Svensson (bloggaren Farmor Gun), med anledning av en artikel av Sofia Mirjamsdotter, i korthet detta förslag. Jag citerar och hoppas på att någon med inflytande nappar.
"Jag undrar: - Finns det verkligen ingen etablerad svensk hjälporganisation, som tillsammans med en liknande organisation i romernas hemländer, kan rigga ett Hjälp till självhjälp-projekt i romernas hemländer finansierat med stöd ur EU:s sociala fonder, där medfinansieringen, som uppgår till 15 procent av projektbudgeten, skulle kunna ordnas med hjälp av Foundedbyme eller en speciell insamling? Någon aktiv part måste visa att en konkret förändring är möjlig. Detta som alternativ till dem som passar på att dra fördel av deras utsatta situation - inte minst bland de flesta politiska partierna.

9) Slutligen. Jag kan inte se det som annat än ett nyspråk att kalla åtgärder för att försvåra och förhindra tiggarnas rätt och möjligheter att tigga, i den svåra situation de är, för att "hjälpa" dem, förbud och negativa glidningar av begrepp som "organiserad" verksamhet där man pekar ut en solidaritet mellan utsatta som något negativt - och "glömmer bort" att då är all organiserat hjälpverksamhet negativ. Godnatt i så fall för IM, RB, RK, Läkarmission, Läkare utan gränser etc, etc.
---
Vill till ovanstående lägga följande korta kommentarer och två länkar till SvD-artiklar den 24/5.
Dels:  http://www.svd.se/nyheter/inrikes/allemansratten-galler-aven-tiggarna_4588044.svd
Jjuristen Mårten Schlutz påpekar att allemansrätten gäller alla, inget undantag för romer. Vilket många "glömmer" i dagens debatt. Visst är det en i vissa delar svårbedömd lagstiftning, men det gäller alla.

Dels: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hard-kritik-mot-migrationsministern_4588018.svd
Där Morgan Johansson får hård kritik bl a för han anser att inte romska barn har rätt till utbildning i Sverige. Barnkonventionen, som Sverige är på väg "implementera", gör inget undantag för romska barn. "
Barn intar en särställning, de kan inte själva påverka sin situation. Därför är de särskilt utsatta. Och just utbildning vet vi är en väg ut ur utsatthet" säger BRIS.  Unicet och andra är också kritiska till ministerns uttalande.

21 maj 2015

Organiserat tiggeri - om ett tveksamt begrepp.

Jag har rätt långe irriterat mig över hur "organiserat tiggeri" används i den allmänna debatten som något nedsättande, ja rent av som något olagligt. Länge var det en beteckning som främst sverigedemokrater använde, men på senare tid har det smugit in sig också hos moderata företrädare (de som skulle öppna sina hjärtan, enl Reinfeldt), men även i andra partier.

Jag menar att det inte kan vara olagligt eller skamligt att organisera sig. Inte ens för tiggare. Att hjälpa varandra, och tipsa varandra, det är väl bra. En solidaritetshandling mellan fattiga och utsätta människor.

Därför kom en artikel i Västerbottens-Kuriren om detta väldigt lämpligt, och jag vill citera den helt och hållet.


Begreppet organiserat tiggeri fyller ingen funktion
DEBATTARTIKLAR (2015-05-20).  Begreppet trafficking har i många sammanhang fått betydelsen människohandel för sexuella ändamål. Samtidigt är begreppet betydligt bredare än så. Det engelska ordet trafficking betyder helt enkelt ”olaglig handel”. Det innefattar således all olaglig handel, till exempel med vapen, droger, konst, djur eller människor.

 Trafficking av människor, vanligen kallat människohandel, är givetvis förbjudet enligt svensk lag (Brottsbalken 4 kap. 1§).
Ett annat begrepp som är aktuellt att studera är organiserat tiggeri, något som dock är lättare sagt än gjort. Vad menar egentligen politiker och debattörer när de säger organiserat tiggeri? Vi har kommit fram till två tänkbara förklaringar.
Den första är för att beteckna en situation där människor tvingas eller på annat sätt utnyttjas för att tigga i Sverige. Om detta skulle förekomma är det olagligt och klassas just som människohandel,
Den andra tänkbara definitionen av organiserat tiggeri är att människor frivilligt organiserar sig för att be om pengar på Sveriges gator.
Det är ett vanligt fenomen bland EU-migranter och kan handla om att man delar boplats, bil eller delar upp offentliga platser mellan sig.
Vi blir oroade av den här användningen av begreppet. Begreppet används bara för att beteckna utsatta människor som på offentliga platser ber om pengar för att klara vardagen, aldrig för att beteckna insamlingar till förmån för bröstcancer, världens barn, valfonder eller katastrofområden i världen.
Vi vänder oss mot att använda begreppet organiserat tiggeri när man pratar om de människor som tigger på våra gator och torg.
Ett fritt samhälle begränsar inte människor att frivilligt samarbeta. Solidaritet borde vara lika accepterad om den riktas till en enskild person eller till en organisation.
Vi anser därför att begreppet organiserat tiggeri inte fyller någon funktion.
Mikael Rubin. 
--- 
Tack för det Mikael Rubin. Således, "organiserat tiggeri" är inget olagligt, det kan eller ska inte blandas ihop med Trafficking eller annat som är olagligt (och i högsta grad olämpligt). Olaglig handel är något helt annat än organiserat tiggeri. Sluta använda ett begrepp som inte är relevant, och som inte fyller någon funktion.
Och sluta sprid vandringssägner... 

19 maj 2015

Barn är bra! Även "Barn".

Ja, nog är barn bra. Även om de givetvis kan ha sina sidor, vara besvärliga på olika sätt. Men barn är barn, och barn måste få kärlek och goda uppväxtvillkor. Oavsett var de bor och vem som sköter och uppfostrar dem.

Dessutom finns det en tidskrift som heter just Barn, och den utges av Rädda Barnen. Tidigare hette den Barnen och vi.
Senaste numret, nr 2 - 2015, utkom häromdagen och det är bra, det med.
"Lustigt" nog så både börjar och slutar numret med att lyfta fram ett par frågor, aspekter på detta med flyktingar, såväl vuxna som barn, som jag ofta för fram.

Barns redaktör Sophie Arnö skriver: Se människan! Precis så. Varje flykting, varje barn är en individ, en egen verklig människa med ett eget livsöde. Och alla vill bli sedda som individer. Inte som en i ett grått kollektiv.
Och förmår vi se människan, individen, då inser vi att vi inte kan behandla folk som kollektiv som kan hanteras hur som helst, som vi kan stoppa, som vi kan avhumanisera. Nej, varje människa är en människa, en individ. Som har människovärde, ett människovärde som inte får tas ifrån den.

Sista texten har rubriken "Skapa säkra flyktvägar" och har skrivits av Rädda Barnens ordförande, Inger Ashing.  Ser man människan så inser man att båtflyktingarnas väg är en katastrof, farlig och omänsklig. Och att det faktum att de ser sig tvungna att vända sig till skrupelfria smugglare är att det inte finns andra vägar för annat än ett fåtal. Det är de rigida reglerna som gör att det finns en marknad för dessa giriga människosmugglare. Fanns det säkra och legala flyktvägar så fanns inte heller något behov av smugglare och deras undermåliga "båtar", och de som flyr skulle inte behöva utsättas för de farligheter under vägen till "båtarna" som de nu utsätts för.
Jag vet inte om det är en praktiskt framkomlig väg att låta ambassaderna besluta om asyl. Men nog kunde det kanske vara möjligt att pröva i något fall?  Hur som helst så måste det bli ett slut på att bygga upp murar och hinder runt Europas länder, hinder som kostar både människoliv och lidande - och som tvingar många att inte bara sälja allt de har utan även att skuldsätta sig.

Självfallet så är grundorsaken att det finns krig och inbördeskrig i många länder, vilka oftast är diktaturer av något slag som inte respekterar människovärdet, och inte heller andra demokratiska rättigheter. Kan vi avskaffa diktatur och förtryck, så finnas inga anledningar att söka sig till andra länder som flykting.  Det är ett mål som måste ha hög prioritet.
Samtidigt är det ett mål som tar åtskillig tid - och vilja - att genomföra. Tills dess måste vi i vart fall ta hand om flyktingarna, att se att varje flykting är en människa, han/hon också!

15 maj 2015

B B King har avlidit


Jag känner mig ledsen idag. Den siste av de verkligt stora giganterna i bluesen, B B King har avlidit, stilla i sitt hem den 14 maj 2015, 89 år gammal. Av den officiella hemsidan att döma, så har han varit sjuk en tid. I skrivande stund har den dock ej uppdaterats med uppgiften om hans död. Jag är ledsen, men egentligen inte överraskad, han var ju gammal.

Wikipedia har däremot redan noterat att han avlidit, liksom givetvis alla större dagstidningar.  B B King var nämligen känd världen över också bland folk som annars inte är blues- eller jazzlyssnare i djupare mening.

B B King var både sångare och gitarrist. Nästan lika känd som King själv var att han kallade sin gitarr för Lucille, och att gitarren - och anledningen till dess namn - sjöng han ofta om.

B B stod för "Blues Boy", men egentligen hette han Riley B King, och han föddes i sept 1925 i Mississippi. Hade han orkat några månader till hade han alltså blivit 90 år.

Han började sin bana tidigt och fick lokal berömmelse, men har sedan många decennier varit känd och beundrad världen över både för sin sång och sitt gitarrspel. Han gjorde otaliga inspelningar som getts ut på både LP och CD, ja de första också givetvis på EP och som 45-varvssinglar och 78-or. Han uppträdde och turnerade ända upp i hög ålder, med tämligen oförminskad kraft.

Som ett kuriosum kan nämnas att seriösare media har nyheten om hans död som en "vanlig" nyhet, eller under "kultur". Mera populärbetonade tidningar har nyheten under nöjesnytt....  en rubricering som faktiskt visar hur känd och uppskattad han var i vida kretsar.

12 maj 2015

Åsa Romsons Auschwitzgroda (?)

Det blev en märklig mediastorm efter söndagens partiledardebatt. Framför allt politiska motståndare till Åsa Romson passade på att kritisera, och närmast idiotförklara, henne för hennes uttalande i den första delen av programmet där hon sa att hon varnade för att behandlingen av flyktingströmmarna över (och i) Medelhavet kan leda till enorma tragedier i en våldsamt stor omfattning. Jag ser inget fel i denna varning. Men så nämnde hon Auschwitz, och kritikerna såg rött och som om hon ville förringa omfattningen och betydelsen av detta nazismens industriella massmord.

Betr Åsa Romson som politiker så instämmer jag, hon är inte lämplig som vice statsminister el minister öht.  Det har hon visat många gånger, och även i denna debatts senare del. MEN, betr Auschwitzgrodan  tycker jag att kritikerna skjuter rejält över målet. Hon uttryckte sig klumpigt, oerhört klumpig. Jag hörde inte den delen av debatten, men av referat och efterföljande debatt (som i övrigt "försvann" och drunknade i kritiken av Romson) så förskjuter kritikerna fokus från det hon nog ville säga, dvs att utvecklingen av den flyktingkris som berör miljoner människor är farligt och kan leda till en accelererande katastrof, till att hon ville förringa Auschwitz. Men helt uppenbart är, för den som inte bara är ute att göra politiska poäng, att det var inte det hon menade.

Hon ville inte förringa Auschwitz, utan hon ville lyfta fram den flyktingkatastrof, som redan sedan länge är på gång, att den  får allt värre och större proportioner. (Hon nästan bet sig i tungan, och hade svårt att ta sig ur den dåliga "liknelsen", som inte var en liknelse. Men det var för sent.)

Men kritikerna medverkar, faktiskt, till att därmed bagatellisera det kontinuerliga massmord som sker av flyktingar, både när de är på väg till de skurkaktiga och samvetslösa smugglarnas båtar (t ex i det laglösa och kaotiska Libyen), och när de kommit ombord på de undermåliga fartygen.  Om än detta dödande inte sker i industriell skala, så är det systematiskt och snudd på gigantiskt. Och grundat på girighet, grymhet och är en följd av de europeiska ländernas ovilja att låta flyktingarna komma på legala vägar till Europa och oviljan ö h t att ta emot dem.

Ett litet ungefärligt och förkortat citat ur den verklighetsbaserade romanen Tea-bag, av Henning Mankell, som bl a handlar just om vägen över Medelhavet till Europa. Som då boken skrevs var via Marocko till Spanien/Gibraltar.
En dag går man inte ombord på en båt och behöver inte bli blöt om fötterna, man kan gå på liken från de som drunknat eller tagits livet av, för att komma till Europa.

Så kunde man beskriva framtiden av den verklighet som fanns för dryga tiotalet år sedan. Och om än huvuddelen av "båt"flyktingarna (frånsett marockanska ensamma barn) idag tar en annan väg, så är det en katastrof som verkar tillta i styrka.
Och inte ska förringas, inte den heller.


Hans Lindblad skriver om Karl Staaff

Jag har inte hört från vännen Hans Lindblad (socialliberal veteran) ett långt tag, blev orolig. Tack och lov fick jag nu ett livstecken från honom, som visar att han varit sysselsatt med att skriva om Karl Staaff. Till hösten är det hundra år sedan Staaff avled och boken ska komma ut i samband med ihågkommandet av detta.

Karl Staaff var och är en av de absolut främsta och betydelsefulla politiker som Sverige någonsin haft, statsminister 1905-06 och 1911-14. Dessutom en liberal av det slag som jag gillar, en man med klara socialliberala drag, även om det ordet inte användes på den tiden.

Staaff borde vara en stark inspirationskälla för dagens liberala politiker, i vart fall för de som ser sig som socialliberaler. Ja, egentligen vore det bra för Sverige om alla inspirerades av denne rese. Det ska bli oerhört intressant att ta del av Lindblads bok, och även den andra bok som ska utges i paket med Lindblads. Tillsammans torde de ge en rätt så heltäckande bild av denne mångsidige politiker och förkämpe för demokrati och social rättvisa.

Det finns givetvis en del skrivet om Staaff "redan", men det mesta är lite svårt att hitta idag, om man inte letar nog målmedvetet. Alla bör dock, i väntan på Hans Lindblads och de andras bok åtminstone kolla in vad som finns att läsa om Staaff på Wikipedia.

Här ger jag bara ett litet citat:
"Redan under studietiden tog Staaff som ”fattigadvokat” sig an utsatta och medellösa människor i behov av rättslig hjälp. Efter studierna öppnade han egen byrå i Stockholm. Hans försvar för arbetarnas föreningsrätt anses ha haft avgörande betydelse för utvecklingen av en fri svensk fackföreningsrörelse – en linje som han fullföljde som politiker när han motarbetade högerkrav på antifacklig lagstiftning."

Som sagt, Staaff var liberal, och därför inte det minsta höger.

Jag hoppas återkomma senare betr bokutgåvan, böckerna.

11 maj 2015

Klarläggande (?) teve-debatt 10 maj 2015

Jag följde den stora partiledardebatten igår i andra halvlek, och mina kommentarer grundar sig "bara" på den biten. Under den första timmen dominerade ämnen som invandringspolitik och bostäder, och där lyckades sd-ledaren Jimmie Åkesson ta stort utrymme, vilket han skickligt utnyttjade.

Nå, andra halvlek då, med åtta partiledare, med vikarierande kd-ledare och premiär för Anna Batra, m.
En spretig debatt, där flera partiledare kom i skuggan av, ja, av vem då? På sätt och vis var Åsa Romson, mp, mycket i farten, men inte på ett sätt som gav henne några pluspoäng. Jan Björklund fick hålla tyst, vilket kanske var bra för fp. Ändå det han sa var inte så tokigt. Löfven var blek på sitt sammanbitna sätt, Jonas Sjöstedt körde sin vanliga trall på ett sätt som om han bad om ursäkt för vad han sa. Kd-killen verkade kunnig, men fick inte ordet så ofta. Det bestående intrycket av honom var nog att han var mera "anständig" kd-are i stil med Göran Hägglund, inte någon extrem svensk tea-party-variant som den nya högerkvinna. Anna Batra sa inte mycket som man minns, hon nickade mest bifall till en del inlägg från Annie Lööf. Och Jimmie Åkesson, ja han är sig lik, skicklig debattör med en slags aggressiv men samtidigt inlindad argumentering. Det är obehagligt, men skickligt.

Nej, det som debatten gjorde helt klart för mig, det var detta: Det finns ingen enighet inom regeringssidan. Visst, de försökte, i vart fall Löfven, ibland ge sken av det, men Jonas Sjöstedt och hans parti ska ju utgöra en del av regeringsunderlaget, men mycket av det han sa var skarp kritik av regeringen. Och mångordiga Åsa Romson slingrade sig som en hal ål för att låtsas vara enig med s, och samtidigt hålla fast vid mp-linjen, ex-vis betr vapenexport och energipolitik. Nej, det var faktiskt beklämmande att se och höra.
Men det finns ingen allians heller. Även där försökte man tona ner skillnaderna, och ibland nicka bifall när en "kollega" sa något, men det hjälpte inte. Man har olika åsikter om det mesta, och det spretar åt olika håll, från fråga till fråga. Dessutom såg jag ingen klar ideologisk förklaring till skillnaderna, det skulle ju vara en god "ursäkt", nej, skillnaderna var/är nog mesta försök till blygsam profilering och i någon mån för att behålla eller återvinna gamla väljare, som genom allianssamarbetet försvunnit eller blivit tveksamma.

I grunden finns det alltså, av debatten att döma, inga block, trots att man frenetiskt från båda håll försöker påskina det. Och skillnaderna, sprickorna, de är inte ideologiska i egentlig mening och finns inom "blocken" minst lika mycket som mellan "blocken".  Och, anar man, finns även i hög grad inom både socialdemokratin och inom moderaterna.

Samtidigt visar detta att skillnaderna mellan partierna går kors och tvärs, från fråga till fråga. Jag kunde inte se möjligheten till något nytt, djupare samarbete som skulle möjliggöra underlag för en stabil ny regering, vare sig blocköverskridande eller enl traditionellt mönster. Framtiden är mycket oviss.
Och i bakgrunden lurar sverigedemokraterna för att fånga upp förvirrade väljare. Ett sd som dessutom alltmer står i förgrunden.

08 maj 2015

Långbord a la Filippinerna

Långbord, tja det är väl vanligt om man har många som ska äta.
Men i Filippinerna är det "alltid" många som ska äta. Därmed inte sagt att de kan sitta vid samma bord, eller ens om man har ett par-tre bord. En och annan får stå och äta, och så får de äta i omgångar.

Bilden visar ett långbord vi hade vid senaste besöket. Vi visste att det skulle bli många, många var uttalat bjudna och att andra skulle ansluta sig eftersom. Att folk inte skulle kunna sitta och äta vid långbordet var ju självklart, däremot så behövdes det för att sätta fram maten på. Ett slags buffé. Med flera "sittningar".  Det hela började med tilllagning hela förmiddagen och någon timme efter lunch (plus lite förberedelser av skilda slag några dagar i förväg), och ätandet började sådär vid fyratiden på em och fortsatte till sena kvällen. Även de sista timmarna kom inbjudna gäster, plus trevliga grannar som kände att de också var välkomna.  Åt och drack (mest  Coca-cola och läsk och lite vatten) med välbehag. Lyckat.

Och jo, det är palmblad som ligger som underlägg. Och många rätter, alla färdiga att ta för sig av från start. I princip, dvs något mera efterrättsaktigt sparade vi till slutet.

Sött i skoluniform

I Sverige så vill många, bestämmande, inte ha det vi kallar skoluniform, dvs en kläder som är lika för alla elever.  De menar att uniform låter illa och/eller att personligheten sitter i kläderna. Det tycker inte jag, personligheten sitter i människan, inte hur han/hon är klädd.

I bl a Filippinerna har man skoluniform. Gissningsvis för att inte det ska synas för skarpt på barnen om de har rika eller fattiga föräldrar.  Flickorna har vit blus och en enfärgad eller diskret mönstrad  kjol. Pojkarna en vit kortärmad skjorta och kortbyxor. Plus en ryggsäck för skolböcker/läxor.

Det ser mycket prydligt ut, oftast är de väldigt söta, ungarna. Och - märkligt (?) nog,  - "skoluniformen" är alltid ren och nytvättad. Trots att fattigdom är mera vanligt än rikedom, och att de flesta handtvättar kläderna.  Men, givetvis, när de kommer hem efter skoldagens slut så får de byta om till vanliga hemmakläder, som regel enklare och ibland väldigt slitna. Men i skolan ser alla lika prydliga ut.

Här en bild av en skolflicka., som just kommit hem, i sin "skoluniform". Visst är det sött!



03 maj 2015

Tea-bag, illegal flykting över Medelhavet

Flyktingströmmarna över Medelhavet, från f.n. främst Libyen fortsätter, trots mängder av katastrofer, där "fartyg" sjunker med sin last av folk som desperat söker sig till Europa. Nu är båtflyktingar inte något nytt, men verkar tillta. I Libyen väntar ca en halv miljon, som kommer från andra länder, främst afrikanska. Men också vägen via Turkiet till Grekland verkar ha fått ökad "popularitet" den sista tiden, p g a rykten att Grekland ska mildra sina regler.

Självfallet ska, som EU vill, flyktingsmugglarna, de som tar fantasipriser för att ta flyktingar över havet, med osäkert resultat, minskas och smugglarna bestraffas. De profitera ju på olyckliga människors önskan att komma undan förtryck i sina hemländer. Men ännu bättre vore att undanröja en av grundorsakerna till människosmugglingen, dvs att det är så svårt, närmast omöjligt, att ta sig in i EU på laglig väg. Med mera humana (och givmilda) regler skulle ju många ta sig till Europa på legal väg, och till rimligare priser. Benen skulle slås undan för de skrupelfria smugglarna.

Ännu bättre vore förstås om diktatur, förtryck och inbördeskrig kunde stoppas, för då fanns ju inga anledningar att fly.

Flyktingarnas livsöden är oftast skrämmande dramatiska, och flerbottnade. Alla flyr från elände, men därutöver finns givetvis många variationer. Varje flykting är en människa, med egen historia, en person som mer eller mindre förlorar ansiktet, blir ett nummer i en oräknelig skara, av sitt flyktingtillstånd.

Jag tror att det är bra för vår förståelse att försöka sätta sig in i detta. Hur bakgrunden kan se ut. På olika sätt. Att se bortom siffror och statistik och det som kan framkomma vid immigrationsmyndigheternas  eller polisens förhör. Prata med flyktingar. Men vet att många inte finns, de är "illegala", har inga (lagliga) pass, har inte ens passerat migrationsverkets handläggare. Men de finns de faco, under jorden, gömda, utan minsta bidrag, men ibland hjälpta av "legala" svenskar, t ex.

Eller läs om dem. Ett tips är att läsa Tea-bag, en roman, byggd på verkliga personer, av Henning Mankell. Tea-bag, en ung svart kvinna från något afrikanskt land, med en komplicerad berättelse, samt om tre "kollegor" till henne, från andra länder. Eller läs åtminstone en novell i Noveller för Världens Barn 2010 med rubriken: Berättelsen om Mamadou, av Björn Larsson. Inse att verkligheten är både grymmare än vi vill tro, och samtidigt mycket komplicerad.

30 april 2015

Malala, nu fick de som ville mörda henne sina straff (uppdat)

Hörde just detta i radionyheterna.

De talibaner som försökte mörda Malala Yousafzai, och nära nog lyckades, hon svävade ju mellan liv och död flera dagar, de har nu fått sina straff.

Tio personer fick livstid för attacken emot Malala.

Malala Yousafzai var 15 år när en maskerad man sköt henne i huvudet den 9 oktober 2012 i pakistanska Swat-dalen. Talibanska ledare hade vid ett möte under sommaren enhälligt bestämt att hon måste dödas – de stämplade henne som amerikansk spion.  
Malala hade väckt talibanernas vrede i hennes aktiva roll för flickors rätt att studera. Redan 2009 började hon blogga för BBC Urdu och skrev om talibanernas ihärdiga bombningar av skolor. I höstas mottog hon Nobels fredpris tillsammans med Kailash Satyarthi som arbetar för barns rättigheter och mot barnarbete.

Citat från SvD:  "
Tio män har dömts till vardera 25 års fängelse för attentatet mot Malala Yousafzai, meddelar en antiterrordomstol i Swat enligt pakistanska medier. Männen greps enligt Pakistans armé i höstas. Det var två år efter dådet som gjorde barn-aktivisten världsberömd, och bidrog till att hon fick Nobels fredspris förra året.
Genombrottet ska ha kommit när man hittade en man vid namn Israrullah, en av personerna som avlossade skott mot den då 14-åriga flickan. Han rapporteras sedan ha pekat ut nio medbrottslingar.
Enligt domen var det Zafar Iqbal, innehavare av en möbelaffär i Swat, som ledde terrorcellen, skriver den pakistanska tidningen Dawn."
Tyvärr lever talibanismen vidare, även utanför Pakistan-Afghanistan. Två av de värsta avläggarna är ju ISIS, islamska staten Irak Syrien, och Boko Haram i västra Afrika. Grymma vantolkningar av Islam, som styrs av maktgalna självutsedda "ledare". 
Läs gärna hennes bok, Jag är Malala. 

Uppdatering
Ett par timmar efter att jag skrev ovanstående, så hörde och läste jag att den som avlossade skotten emot Malala inte finns bland de dömda. Gärningsmannen har alltså inte gripits, tyvärr. Jag vill påminna om att Malala sagt att hon inte vill ha hämnd, men att hon önskat att få tala med gärningsmannen, fråga honom och få honom att förstå vad hon står för.
Nå, den chansen har hon inte fått. Däremot så vilar ännu ett dödshot över henne, talibanernas kommer att försöka döda henne så fort hon återvänder till Pakistan... 




09 februari 2015

En musikfest av ovanligt hög kvalitet, TV2 i lördags.

Fantastiskt! SVT bjöd på ett högklassigt alternativ till den lördagsplåga som kommer att dominera ettan nu hela våren...  Hoppas Tvåan letar fram fler pärlor ur sina arkiv för att ge oss musikvänner chansen att slippa plågas av den s.k. mellon.

Alice Babs i en fantastisk konsert från 1999,  i finfin form (det var hon väl alltid!) i en generös knippe toppenmelodier. Mycket ellingtonia, men också annat.
Och med Charlie Norman och hans trio. Charlie i vanlig ordning leklysten och humorisk. Plus de tre blåsarna Bosse Broberg tp, Olle Holmquist tb, och Ulf Andersson sax och lite flöjt.  Två timmar, där Charlie och grabbarna hade några egna nummer, som de förvaltade väldigt bra.

Alla på utomordentlig spelhumör, inspirerande varandra. Det var musikalisk kärlek. Sent ska jag glömma när Alice improviserade på duo med trummisen. Ovanligt, och fint.

Vilken skön påminnelse om vilka härliga musiker de var, Alice och Charlie!   För det är ju ändå en smolk i glädjebägaren detta att de inte är med oss idag utan båda spelar "ovan molnen".

De som missade programmet, skynda att klicka in SVTplay, http://www.svtplay.se/video/2649171/swingtime-again/swingtime-again-alice-babs-och-charlie-norman
Det ligger bara kvar för avlyssning i 4 veckor till. Så skynda!

04 februari 2015

Malalas Swatdal är männens värld

Fredspristagaren Malala Yousafzai har i sin mycket läsvärda bok "Jag är Malala" beskrivit hur extremismen växt fram i Pakistan och speciellt i det nordvästra området - och därmed även i Afghanistan, eftersom folket där inte direkt erkänner gränsen. Hon skriver även vilket motstånd hon, men även andra, rönt av talibanerna och visar även att Pakistans ledning, militären, som de facto för det mesta är mäktigare än president och premiärminister varit kallsinniga eller emot hennes kamp för mänskliga rättigheter. De politiska ledarna har dessutom ofta, i den mån de varit folkvalda, "ersatts" av höga officerare. Sålunda var General Zia ul-Haq en sådan kuppmakare som i hög grad jämnade marken för talibaniseringen genom sin politik.

Se betr detta även den tidigare bloggtexten med rubriken "Hur blev talibanerna extremister?". Den ger en fyllig bakgrund också till följande rader.

I sin bok beskriver Malala även hur hon, ju mera hon framträdde som försvarare för flickors rätt till undervisning, kom att bli måltavla för talibanernas attacker och misstänkliggöranden. Men även möttes av ett misstroende från det politiskt/militära etablissemanget. Militären har, visar Malala, ett minst sagt kluvet förhållande till USA. Även Malala är kritisk till hur USA skött sig.
Men militären har låtsat att stödja USA i kampen emot talibanerna, tagit emot miljarder i hjälp, men samtidigt till och från varit väldigt passiv i att bekämpa talibanerna och deras terrorism.
De som Malala Yousafzai lyfter fram i sin fredliga kamp för mänskliga rättigheter är det fåtal demokratiskt valda ledare som Pakistan haft, sådana som Ali Bhutto och Benazir Bhutto.

Nu har SVT:s kunnige korrespondent Stefan Åsberg rapporterat att Malala är ifrågasatt, spec i sin hembygd Swatdalen i nordvästra Pakistan. Det är ingen nyhet i och för sig, utan snarare är det fyra minuter inslaget en bekräftelse på det vi redan visste, både genom Malalas egen bok och på andra sätt.
Jag vill betona att det inte räcker med att läsa det korta skriftliga referatet, lyssna därför (så länge det går) på hela inslaget för en fylligare bild.
Sålunda angrips hon av en man (i talibananda) för att vara en CIA-agent (!), att hon svikit sin hembygd, och inte gjort något konkret.
Det ska då konstateras att Swatdalen är en männens värld, vilket ju Malala ifrågasatt genom sin kamp för kvinnors och flickors mänskliga rättigheter. Hon har dessutom faktiskt gjort konkreta insatser, genom sin fond, utöver att missionera för kvinnors rätt till utbildning. Att hon blev skjuten av talibaner tvingade henne (utan att hon visste det just då, hon låg i koma) att söka läkarhjälp utomlands, vilket räddade livet på henne. Nu studerar hon vidare, för att utbilda sig för den fortsatta kampen. Det är tydligt att en del män inte gillar det. Och framför allt inte talibanerna och de som är inspirerade av eller är rädda för talibanernas groteska människosyn. Avundsjukan är utbredd.

Självklart är Malala inspirerad av sin far, men det betyder inte att hon är en nickedocka. Den som sett och hört henne tala, eller läst hennes bok, inser att det är en stark och självständig ung kvinna, full av kraft för att bekämpa ondskan. Den som läst henne ser också hur orimligt det är att anklaga henne för att vara CIA.agent! Det är dock ett rykte som sprids av hennes motståndare, vilka är både talibaner och de som inte vill erkänna att en muslim kan vara en fredskämpe. Jag sett de anklagelserna emot Malala framföras av "Israelvänner" på Facebook, som samtidigt sprider ryktet att hon skulle vara trotskist.
De som säger sådant verkar inte känna till något om Malala eller CIA eller den kommunistvariant som kallas trotskism. De vill bara fläcka hennes rykte i syftet att sprida sina egna extrema åsikter.
Det har ju till och med spridits rykten att hon inte alls blev skjuten. Och den som läser hennes bok ser också vilket politiskt spel det var i den Pakistanska ledningen när hon skulle opereras, hur man hela tiden försökte dra politiska växlar på hela tragedin. Och de var rädda att hon skulle hoppa av, begära asyl i Storbritannien, vilket hon alltså inte gjort. Av politiska skäl uteslöts också att hon skulle tas till USA för operation... Efter det att hon blev skjuten, men överlevde, så har från talibanhåll riktats nya hot emot henne om att hon kommer att dödas.

Det är också viktigt att minnas, trots avundsjuka och rykten,  att inte minst för kvinnor och flickor så är Malala en förebild. En jämnårig flicka, Sobia, självsäker och med en tro på framtiden, som dock av risk för repressalier inte vill att namnet på hennes skola ska anges, säger:
– Kvinnans framtid är mycket ljusare nu. Vi tror på oss själva och jag vill en dag bli läkare här i Swatdalen.
Det har alltså Malala åstadkommit, vissa förbättringar och en framtidstro hos många. Men mycket återstår. Talibanerna har trängts tillbaka, men finns i bakgrunden och styr mycket både direkt och indirekt, militären är fortfarande kluven. Och folk är rädda. Inte ens hälften av flickorna får gå i skola.

Och bara för en kort tid sedan dödade och skadade talibanerna en massa elever och lärare i en välbevakad skola i Peshawar, som inte ligger så långt ifrån Swatdalen.

De som främst drabbas av de extremistiska talibanerna (och deras gelikar på andra håll), det är muslimer, tiotusentals, ja egentligen många fler. Även på grund av hur de av andra buntas ihop med extremisterna. En polarisering som skadar förståelsen mellan människor och ökar motsättningarna.

02 februari 2015

Vilken princip ska styra familjepolitiken, betr barnen?

Nu vill socialdemokraterna (och mp) i regeringsställning ta bort vårdnadsbidraget. Igen.

Jag börjar med några fakta.

  • Vårdnadsbidraget ger föräldrar med barn i åldern ett till tre år 3.000 kronor per månad och är obeskattat och alltså inte pensionsgrundande.
  • Alliansregeringen gav kommunerna rätt att införa kommunala vårdnadsbidrag från den 1 juli 2008.
En kommun får lämna vårdnadsbidrag för ett barn som har fyllt ett men inte tre år under förutsättning att barnet är folkbokfört i kommunen och inte har en plats i förskola som avser heltid.      

Enl media kommer folkpartiet att stödja den rödgröna regeringen, och vårdnadsbidraget försvinner. Detta trots att fp i alliansregeringen, som en kompromiss till fördel för kd, genomförde vårdnadsbidraget i den form det har idag. Fp prioriterar, liksom s, inte ett vårdnadsbidrag som håller en förälder (oftast kvinnan) hemma, barnen bör gå i förskola. De ser det som en jämställdhetsfråga. 

Jag känner mig kluven, eftersom jag ser två för mig viktiga principer, som strider emot varandra. I vart fall delvis. (Och samma principer står emot varandra när det gäller fördelningen av tiden för föräldrapenning.)
De krockande principerna är jämställdhet eller valfrihet. 

Alltså. Det gäller endast barn i åldern ett till tre år. Och bara 3000 kr/mån, ej pensionsgrundande. Kommunerna får själva besluta om det ska utgå vårdnadsbidrag, det är ej obligatoriskt utan beror på den lokala politiska majoriteten. Kan ej kombineras med förskola för barn vars förälder valt vårdnadsbidrag.

Fp och regeringen anser att jämställdheten är viktigast. Dvs jämställdheten mellan man och kvinna, barnen är det inte fråga om. Vårdnadsbidrag anses "låsa" kvinnan hemma, att ej kunna förvärvsarbeta, färre pensionsgrundande år och risk för att komma efter i yrkeskarriären. Och det drabbar främst, anses det, lågutbildade invandrarkvinnor. Att familjen själv ska få välja, ens för en kortare tid, ses  inte som viktigt på grund av de nackdelar som bidraget innebär. 

Valfriheten, är det som alliansen, och då främst kd hävdat. Och det man då avser är föräldrarnas rätt att få chansen att välja mellan förskola och vårdnadsbidrag för sitt/sina barn. Om än bara för en kort tid och med en ytterst begränsad ersättning, som inte är pensionsgrundande. Begränsningarna är, som sagt, flera. 

Att kd står för familjen, som de poängterar som motiv för vårdnadsbidraget,  är naturligt, det är ju ett socialkonservativt parti. Att det stöds av m och c, i vart fall hittills, kan ju de motivera ur valfrihetssynpunkt. 

Socialdemokraterna, och övriga röd-gröna, vill ju gärna se barnen som ett kollektiv, att de ska uppfostras lika, och poängterar att kvinnan inte ska komma efter på arbetsmarknaden. Naturligt då att inte ge valfrihet. 

Men folkpartiet då? Borde inte det parti som ser sig som liberalt, värna valfriheten för föräldrarna, att de ska vara fria att, inom vissa gränser, få välja hur de vill uppfostra och ta hand om sina barn, själva eller genom samhällets institutioner? Jo, det menar jag. Men - fp betonar samtidigt just jämställdheten, och att den ska gå före valfriheten. Möjligen kan man se det som en mera socialliberal inställning än en renodlat liberal. Dvs att båda föräldrarna ska få leva i ett mera jämställt samhälle, vilket i viss mån inskränker valfriheten. 
Vad barnen tycker frågar ingen och kan man inte veta. En del anser att det är familjens sak att bedöma vad som är bäst för barnen. Andra anser att det ska samhället i form av riksdag och regering fastställa. Eller till och med kommunens politiska majoritet, om det ska möjliggöra en lokal valfrihet. Observera att jag inte ser att någon förespråkare för vårdnadsbidrag menar att det bara ska finnas vårdnadsbidrag. Däremot anser jämställdhetsförespråkarna att det bara ska finnas samhällelig barnomsorg. OK, visst tillåts att barn är hemma med en förälder, men då utan att den föräldern får någon del av samhällets ekonomiska stöd.  Vilket ju inte precis gynnar jämställdheten i inkomst m m. 

Jag ser goda poänger i båda sidornas argumentation. Men medge att principerna kolliderar. Och att det är svårt, att tillgodose båda samtidigt. 

28 januari 2015

Varför minnas förintelsen?

I dagarna påminns vi om Auschwitz, om nazisternas besinningslösa, men kallt och beräknande industriella likvidering av miljoner judar och andra under WW2.
Det är bra att vi påminns. Men ändå mer om vi betänker varför detta skedde. För,varför ska vi minnas förintelsen?
Vi får inte glömma, sägs det.
   Men varför? För att inte gå på det som (ny)nazisterna påstår om att förintelsen är en myt? Och att därför media inte ska uppmärksamma folkmordet av judarna, vilket budskap hotfullt gick ut i dagarna från någon extrem nynazzegrupp.
Självfallet måste vi förstå att det inte är en myt, förintelsen är ett plågsamt faktum. Vilket bl a ledde till att världssamfundet genom FN bidrog till att överlevande judar skulle få ett område i Mellanöstern som egen stat, Israel. Där judarna till och från under långa tider haft en egen stat.
Ja, det är viktigt att veta.
Men än mera viktigt är att se orsakerna till förintelsen. Att "principerna" bakom den inte är något som är unik för nazismen och dess judehat.
Förintelsens enorma omfattning är unik - i volym. I vart fall i någorlunda modern tid. Men visst finns och har funnits många exempel därefter på liknande handlingar, övergrepp. Som ofta gällt andra än judar, men lika fel för det!
Det nazismen bygger på är den vedervärdiga inställningen att vissa människor är mera värda än andra. Att grupper av människor är mera "högstående" än andra, och därför har rätt (eller till och med skyldighet!) att både förtrycka, fördriva och utrota de som anses som mindervärdiga. P g a ursprung, "ras", religion, sexuell läggning el likn.
Men samma inställning finns även hos andra "ideologier", att vissa är mer värda och andra mindre. Den kommunistiska tanken om "proletariatets diktatur" (där en partielit styr) är i grunden detsamma. Liksom extrema tolkningar/rörelser inom olika religioner. Där "uttolkarna" helt klart har maktpolitiska syften. Jfr påvar, biskopar och prästers uppmaningar till Korsriddarna att "befria Palestina" från judar och muslimer. Hur konungar med våld "kristnade" länder, för att erövra land. Hur morerna med våld erövrade större delen av Spanien för att sprida Muhammeds lära. Hur i dag talibanska ledare "tolkar" islam för att med våld och terror få makt (och pengar), ofta där samhället kapsejsats med vanmakt och fattigdom som följd och där demokrati inte fått ordentligt fotfäste.
Det vi måste minnas och förstå, det är att alla människor har samma värde. Att varje människa är unik. Att inte skuldbelägga, nedvärdera människor p g a något slags mer el mindre godtyckligt definierad grupptillhörighet.
Inte bara med avsky minnas Auschwitz och de nazistiska förintelselägren, utan också kommunistiskt dödande av oliktänkande. Staten Israels urskiljningslösa dödande av palestinier i Gaza. Terrororganisationer som Hamas dito dödande av israeler/judar. ISIS (islamska kalifat) dödande av både muslimer (som de anser som otrogna) liksom kristna och andra folkgrupper som de anser mindervärdiga. Talibaners dödande av andra muslimer, kristna och andra "otrogna". Boko Harams dödande av de som de inte "godkänner" i Nigeria, och flera andra liknande extrema grupper på andra håll som förföljer, terroriserar och dödar oliktänkande eller av "fel" folkslag. 

Stig-Björn Ljunggren skriver idag i PT insiktsfullt och bra speciellt om det svåra i att skriva om islam, att det är att skaffa sig problem. Men jag vill i en detalj kommentera. Han anser, som "hedning" att Islam måste moderniseras, liksom kristendomen gjorts (vilket väl är riktigt, i stort sett). Men också att det måste ske inom islam, av muslimerna själva. 
Jag ifrågasätter om det, när det gäller islam, är en modernisering som måste ske. Det som sker idag kan ju ses som en "modernisering", men som de facto är en utveckling i politiserande syfte, en förgrovning. Jag menar, bl a med stöd av djupt troende muslimen Malala Yousafzai, fredspristagaren, i hennes bok "Jag är Malala" att islam ÄR en tolerant och kärleksfull religion, inte den råa våldsbenägna och totalitärt enögda lära som talibaner och andra extremister menar. Och jag menar att de flesta muslimer har samma tolkning som Malala. "Talibaniseringen" är en "modernisering" som vi kan vara utan. Däremot kan vi kanske välkomna en modernisering av islam i den meningen att islam "accepterar" det moderna samhället, tar till sig framsteg och forskning. Eller som Stig-Björn nog menar, blir en aning sekulariserad. Men Malala är inte sekulariserad, men tolerant och "modern", men ändå rätt konservativ i moralfrågor etc. Den synen hos alla muslimer skulle effektivt stoppa terror och mord i profetens namn.
I sammanhanget vill jag också ge en länk som visar på att allt inte är extremism. Där muslimer visar samhörighet med judarna i Malmö.
Än en gång, det vi måste inse, och övertyga andra om, det är att se människan, varje människas lika värde. Inte "se" grupper som vi är rädda för, inte sortera in det vi inte gillar i stora kollektiva grupper att hata och förfölja. Att se människan.
PS. Ser nu att Göran Persson, som annars jag inte brukar ösa beröm över, tydligen höll ett mycket bra och insiktsfullt tal igår om Förintelsen. I vart fall enligt Expressens referat. Ett tal där han också lyfte fram vad som leder till extrema, hårda ställningstaganden som kan leda till våld och dödande. Dvs ett brett perspektiv.

27 januari 2015

Apollo Theater - att minnas i en bedrövlig tid och värld

 Man får söka tröst.
INTRO
   Det är lätt att bli deppig av världsläget. Över en värld och tid som verkar helt galen. En värld som inte verkar ha tagit någon lärdom av varken kommunismen eller nazismen, hur våld och elände uppstår genom ideologisk eller religiös fanatism, fattigdom och ojämlikhet, djupa klyftor och brist på medmänsklighet och kärlek.
Oroshärdarna är närmast oräkneliga. Och så en galen syn på ekonomi. Som nu när Grekland tror sig kunna slippa betala sin ofinansierade välfärd, där folket tröttnat på att svälta. Helt förståeligt. Men där politikers överbud glatt anammats, då och nu. Där som på andra håll, liksom i Sverige.
   Ekonomi som styrs av girighet. När, som idag, när Ericson för stryk på börsen för att det inte "går" riktigt så överdådigt bra som "finansanalytikerna" hoppats. Ett bolag som höjer utdelningen, och säljer bra på de flesta marknader, med undantag för Nordamerika. Numera räcker det alltså inte att företag går bra, ger goda vinster och kan dela ut av vinsten. Nej, att företag går runt och ger en bra avkastning, det är inte nog. De ska gå väldigt bra. Svinaktigt bra, då blir dess direktörer inkomster svinaktigt höga - och finansmarknaden tillfreds. Och börsen kan stiga. Då, men först då.
   Oro för egen hälsa och ekonomi (som hårdbeskattad fattigpensionär) är inte heller något som höjer humöret.

TRÖSTEN
I det läget är det skönt att råka titta i en bok som ger viss lindring. Som praktverket om Apolloteatern i New York, som kom härom året.
"Ain´t Nothing Like the Real Thing", hur Apolloteatern skapade den amerikanska underhållningen. En stor, tung, bildrik bok av högsta kvalitet, insiktsfulla texter,  ingen trist liten pocket detta. På engelska, förstås. Jag minns inte hur mycket det kostade, men speciellt dyr var den inte. Utgiven av  Smithsonian Books, Washington, DC.  Jag köpte den genom Adlibris. Fraktfritt.

Apolloteatern har en hundraårig historia, vilken boken beskriver mycket väl. På det sätt som gjort den berömd är den något yngre, säg ca 80 år, där de första var mycket av vaudeville och "burleque" men som eftersom alltmer var mera modern underhållning, i framkant med tiden. Med storband som Ellington, Basie och Lionel Hampton, där sångerskor som Ella Fitzgerald och Pearl Bailey liksom Billie Holiday upptäcktes och vann stora framgångar. Där unga talanger kom fram, och senare uppträdde flitigt. Där storstjärnor ibland kunde göra både dåliga och fantastiska framträdanden, dock inte alltid till såpass stor publik att det gav någon vinst. Vilka som spelade och sjöng där? Omöjligt nämna ens en bråkdel, "alla" började där eller i vart fall framträdde där! Ofta väldigt ofta även som stora namn. Charlie Parker förstås, liksom Louis Armstrong, Steve Wonder, Aretha Franklin, Gladys Knight, Sam Cooke, The Supremes, Etta James, Tina Turner, massor av bluessångare, mängder av gospelsångare och grupper, Bessie Smith, Sarah Vaughan, Dina Washington, John Coltrane, Miles Davis, Dizzy Gillespie. James Brown, B B King, John Lennon, Earl Hines, Art Blakey, Monk, Chuck Berry, Smokey Robinson.... ja, det var några få exempel. Och stand-upkomker, med flera.
Alla dessa presenteras och kommenteras mer eller mindre utförligt, med mängder av härliga och oftast unika bilder. Bilder som gör mig glad.

Många skribenter och infallsvinklar, som både livfullt beskriver de olika epokerna och de olika artisterna, musikerna, sångarna och orkestrarna. Visar att medborgarrättsrörelsen var med.  Och mycket annat.  Liksom intressanta inblickar i hur "affärerna" gick, genom kopierade artistkort, där både attraktionernas musikaliska framträdanden "betygssätts", liksom vilket gage de fick - och om de drog stor eller liten publik. Och om publiken var nöjd eller inte.
Och jag måste nämna bilder än en gång. Fina, konstnärliga bilder med både liv och stämning.

Det sprakar av liv och musik av både text och bild.
Blues, gospel, jazz, dans, sång, underhållning av klass.
En bok som visar att allt inte alltid varit mörker, inte ens under mörka tider i övrigt.
Att musik kan vara den helande kraften för universum.

23 januari 2015

Terrorism och dess orsaker

Vill ge en del läsning om terrorismen, dess bakgrund, orsaker - och i vilken grad den är "religiöst" betingad eller inte. Framför betr talibaner och anhängare till IS. Utan speciella kommentarer just nu.

Först en krönika från PT, som jag tycker verkar vara en väl genomtänkt analys - som dock lite för för lätt snubblar förbi just den "religiösa" aspekten (dvs hur mycket som kan ses som kopplat - inte till islam i sig , utan till i vilken mån, och varför så många "jihad"-hyllande terrorister åberopar islam. Torsten Nilsson har skrivit krönikan med rubriken: Islam är inte fienden.

 Den andra länken är till AB, där bl a en svensk imam menar att de aktuella ungdomarna inte blir jihadister av religiösa skäl.

Nå, läs artiklarna enl de givna  länkarna. Sammantaget visar de ändå att bakgrunden är komplicerat, att orsakerna är mera än att skylla på radikaliserad islam, och ännu mindre på "vanliga" muslimer. Men att det finns faktorer som extremister utnyttjar, där anhängare värvas "i islams namn".  Vilket är faran. Att utbildning, i tid, måste till för att "vaccinera" emot extremismen.

Jag menar att vi också bör komma ihåg att de värsta följderna av den terrorism som dessa talibaner och "kämparna" för IS, det islamska kalifatet utför, det är emot muslimer inom "hemområdet".


18 januari 2015

Hur blev talibanerna extremister? (Och något om Malala.)

Att det finns en växande extremism, med "religiös" bakgrund, det vet vi. Att en del religioner har förespråkare som använder våld, det är inget nytt. Men varför, och hur har det blivit så även i dagens värld?
Såvitt jag förstår så är både kristendomen och islam i grunden religioner som grundar sig på människokärlek och är emot våld.
(Nu lämnar jag åt sidan både judendomen, som i och för sig är äldre än de två andra religionerna som uppstått inom samma område, och övriga religioner, där jag ändå vill nämna att buddismen är en fridsam religion, samtidigt som både militärt och annat våld utövas flitigt även i länder som anses som buddistiska. Vilket ju kan ses som egendomligt.)

Jesus gick omkring och sa att hans rike inte är av denna världen (dvs i motsats till vad judendomen hävdar som väntar på en Messias med jordisk makt), och när han sa till lärjungarna att de skulle gå ut och göra alla folk till kristna (sina lärjungar), då förespråkade han INTE att det skulle ske med våld, utan att evangeliet skulle sprida genom förkunnelse. Att det blev både si och så med det vet vi dock. Visst skedde det ofta genom missionärer som predikade (t ex Ansgar), men också att kungar och korsriddare i hög grad använde våld för att "andra folk" skulle "bli kristna".

Sammalunda hände när islam bredde ut sig, och t ex att morerna på 700-talet e Kr erövrade stora delar av Spanien (Iberiska halvön) skedde det med våld. Vilket jag ser inte i första hand som att de som härskade över områden som var muslimska ville sprida religionen, utan att det var sina maktsfärer de vill utvidga. Religionen togs som förevändning för att öka makten. Såväl biskopar, påvar, som mullor och imamer, kungar, kejsare, emirer, kalifer etc använde religionen för egna syften, för makt. Jihad omtolkades till fysisk strid i st för att predika, övertyga.

Idag  vill människor ha demokrati, mer eller mindre uttalat. I vart fall de som känner sig förtryckta. De vill ha fred, vilket förutsätter frihet. Som förutsätter kunskap och frihet från hunger. Men makthavare vill behålla sin makt. Och kan de inte vinna makt genom demokratiska val så tillgrips andra medel, t ex militär/våld och/eller en aggressiv tolkning av religion. Att den person eller det folk som inte gör som härskaren säger att den egna religionen påbjuder, den är ond, otrogen och skall underkasta sig eller förgöras.

Det vi ser idag är i vart fall delvis orsakat av sådan politiserad användning av religioner, som möjliggörs dels av indoktrinering, en brist på kunskap, och att maktsträvandena också inkluderar ekonomiska aspekter (girighet hos maktens män och/eller företag). Det verka också vara en stor portion politisk dumhet (=okunskap om både religiösa och ekonomiska faktorer) på vissa håll som möjliggjort dagens situation med en växande islamsk extremism, som använder terror. Och att många, alltför många, politiker i "väst" liksom de experter de anlitar, har ett begränsat västerländskt perspektiv på problematiken.

Jag vill nog påstå att fredspristagaren Malala Yousafzais budskap och hennes  beskrivning i sin bok "Jag är Malala" kan öka förståelsen, och därmed möjligheterna till att bekämpa den extremism som vuxit fram ur islam.
       
Så beskriver hon t ex att "taliban" från början betydde en person som studerar religion (islam). Men hur det mer och mer kommit att glida över till att betyda outbildade personer som indoktrinerats med lösryckta citat ur Koranen, som gör dem till fanatiska redskap för sina ledares maktsträvan.
Hon påpekar att hennes hemland, uppväxtområde, Swatdalen i nordvästra Pakistan bebos av pashtuner, ett folk som även bor i Afghanistan, och inte riktigt erkänner gränsen emellan länderna. Att buddismen kom dit på 100-talet e Kr och islam kom först omkring år 1000 e Kr. Att Sovjets ockupation av Afghanistan ledde till ett folkligt uppror, vilket ju underblåstes av USA (och väst) genom att uppmuntra den våldsamma tolkningen av jihad som ett krig emot de otrogna, vilka då var Sovjet. Men det ledde till att när Sovjet var borta vändes jihad emot USA och andra västmakters inflytande.

En av de som använde en extrem  islamisering för att komma till och behålla makten i Pakistan var generalen Zia ul-Haq, som genom en militärkupp tog makten efter den demokratiskt valde Ali Bhutto. Zia såg till att indoktrinera de mullor som dittills ansetts nästan som byfånar till sina religiösa företrädare och införde mängder av inspektörer som skulle se till att folket levde som han sa var det ENDA rätta (enl islam). Toleransen minskade och skräcken för talibanerna tilltog gradvis, och inte minst kvinnornas frihet (som även tidigare var rätt relativ) minskade drastiskt. Flickor behöver ingen utbildning, de ska bara gifta sig och få barn. Samtidigt så ska flickor ha kvinnliga lärare och kvinnor undersökas av kvinnliga läkare. Hur nu det ska gå till när flickor/kvinnor inte ska få utbilda sig alls...

Hon beskriver hur en talibansk ledare Fazlullah startar radioutsändningar samtidigt som en våldsam jordbävning i Pakistan dödar 70 000 människor. Hur myndigheter och armé står rätt handfallna, trots mycken hjälp utifrån, och hur talibanerna utnyttjar situationen och skyller katastrofen (denna, och andra) på att folk inte följer talibanernas extrema islam. De hjälper, och skrämmer samtidigt till underkastelse. Militären, som är och länge varit, en stark maktfaktor i Pakistan har en mycket vacklande ställning till talibanerna, liksom i förhållandet till USA/väst, gör vissa försök att bekämpa talibanerna, men det är ofta bara något som är en kuliss att visa upp för omvärlden. För att kunna ta emot enorma summor från väst, som ju är rädda för att Pakistans atomvapen ska falla i fel händer.
Fazlullahs anhängare blir alltfler och får alltmer stöd. Butthos dotter Benazir Bhutto kommer till makten och ger folket visst hopp, men avsätts, återkommer - och dödas, osäkert av vem och på vems uppdrag.
Talibanerna skrämmer och dödar folk. Beordrar att flickskolor ska stängas. Görs det inte "frivilligt" så terroriseras rektorer och lärare, skolor bränns ner. Och skolorna stängs med våld. T o m flickor/elever dödas. Allmänna våldsamheter uppstår. Miljontals människor blir flyktingar i sitt eget land, i de nordvästra områdena av Pakistan. Islamiska domstolar. Militären ingriper, och den säger sig få till lugn och ordning, men i praktiken är det ytterst relativt. Militären håller vissa poster, punkter, vägspärrar men egentligen är det talibanerna som härskar, genom skrämsel och genom samarbete med en del militära chefer. Etc. Trots regeringens uttalanden är inte Swat-dalen ett talibanfritt område, tvärtom.
Kriget i Afghanistan påverkar hela området. I okt 2012 utsätts Malala, då bara  15 år,  för ett grovt mordförsök i minibussen på hemväg från skolan. Märkligt nog "hittar" inte regeringen/militären mördaren. Och så sent som strax före jul 2014 så dödar talibanerna en mängd elever i en mycket väl skyddad skola, i Peshawar, inte långt från Swat-dalen.
Malala betonar och visar gång på gång att hon är en starkt troende muslim, och visar att hon dessutom moraliskt/kulturellt är rätt så konservativ. Men att talibanerna misstolkar koranen och utnyttjas av folk som söker makt, av folk som inte vill att folk utbildas och får vara fria att forma sina liv.

Vad säger då detta? Jo, att bakgrund och orsaker är komplicerade. Och att de extrema våldsbenägna islamister som finns också på andra håll i världen nog i mycket liknar talibanerna i Afghanistan och Pakistan. De finns p g a maktsträvande och politiserande islamister, som använder religionen och okunskapen som redskap. Ofta också i kombination med fattigdom och att det finns vanstyre av dagens makthavare inom området. Och korruption. IS, de som strävar efter ett "kalifat" med snart sagt världsherravälde, har uppenbarligen enorma resurser i form av oljetillgångar (och kunder) som gör att de t ex kan köpa precis så mycket vapen som de vill och anser sig behöva.  Och liknande rörelser finns ju även i Nigeria och Mali. Med terroristceller i Europa.

Det duger sålunda inte att tro att denna form av extremism kan stoppas bara med militära eller polisiära insatser. Vare sig i Europa eller i sina hemländer. Det är också förödande att söka använda rörelserna för att bekämpa andra motståndare, som "västerlandet" för dagen anser de värsta. Det måste givetvis till ordning och reda, men bestående resultat lär inte komma förrän man lyckas utrota den värsta svälten och misären, förrän folken får frihet (inklusive religionsfrihet, utbildning och yttrandefrihet, dvs i vart fall vissa demokratiska fundamenta). 
Grogrunden för extrema rörelser måste försvinna. 
Ett jättejobb.

PS. Läs gärna Malalas bok. Den är inte bara en fascinerande berättelse om hennes liv. Inte heller bara heller "förklaringen" till varför hon är en stark, modig och god ung kvinna och muslim som är i högsta grad en värdig mottagare till Nobels fredspris 2014. Inte heller bara en bok om kärleken mellan far, mor och dotter och den ömsesidiga påverkan  dem emellan.
Den ger dessutom mycket av den bakgrund, både historiskt och om nutiden, som beskriver och förklarar hur den "religiösa" extremismen växt fram i norra Pakistan (och Afghanistan).
Den bakgrund vi måste känna till för att inte bara stå handfallna, som inför något obegripligt.