Årets andra bloggpost, m a dagens Postnordsändning, vännen Anders W och ngt annat. En slags dagsrutin. Privat.

Läste just Anders Widéns blogg-post. Präglat av en återhållen vrede över  psykiatrins  medicineringar... och deras verkningar, biverkningar etc. 
Tog också nyss  in dagens post från Postnord, Som kräver någon kommentar,  möjligen av mera privat natur, men ändå. 
Och kanske lite Trump, men jag hade något annat i huvudet när jag lovade något annat. 
Dagens post då. Denna vecka så bör den alltså delas ut tre ggr, av Postnord,  Bör ha varit ngt i måndags, men jag minns inte vad. Plus ngt på fredag. 
Dagens skörd var i o f sig inte till mig. Den var adresserad till min kära hustru, som är på jobbet. Även sonen är på  jobbet, sommarjobb, liksom frugan har sonen idag vad som kan kallas heldag, i timmar räknat.  Arbetstiden förläggning varierar dock, allra mest för sonen. Som inte fick någon post.
Nå, frugan fick ett paket. Ett Varubrev.  Och jag avslöjar väl inga statshemligheter  om jag anger att den lilla kartongen anges komma från  Switch Nails, i Borås. Jag får se om jag får veta något, när hon omsider kommer hem. 
Jo, en sak, på paketet anges också frugans "Portkod".  Haha. 
Den andra "posten"  då? Jo, den består av en tidning, som heter Meet, och utges som företagsinformation  från Sandvik-koncernen. Som chefredaktör anges ett namn, som  ger mig huvudbry, då det påminner om en person som jag kände (hade en del kontakter med) för sådär 4-5 decennier sedan, eller mer.  Jag borde kolla det på något sätt.
Samtidigt så irriteras jag av att jag inte fått ett ex också av företags-tidningen idag. Jag  har ju också en liten post aktier i Sandvik, liksom frugan (som fick dem av mig för X antal år sedan)

Anders Widén. En hyperintelligent person, som varit min FB-vän länge, men även tidigare då just bloggandet var det som skapade intressanta diskussioner, och intensiva. Av ett slag som är rätt sällsynt idag.  Och, när det gäller Anders Widén, skriver han ofta som han gjorde sina blogginlägg.  Att han orkar!  Men han är ju också författare, och  har utgett ett antal böcker.  Lite "egensinnig", eller kanske rättare sagt  djupsinnig. 
Men har också psykiska problem. Och  nu skrev han idag en FB-post sin beskriver det helvete som en speciell medicin ger honom, Eller kanske rättare sagt, gett honom  när han satte ut den (SNRI).  
Min första spontana reaktion är, jag vill inte ta mediciner i "i onödan". 
Men självklart så förstår jag att Anders W tagit och tar mediciner på grund av sina psykiatriska problem. 
Han är en lysande författare, och även analytiker av "vanliga politiska" och mänskliga  frågor. Han har varit gift, har ett  par döttrar, och en hund.  Han har också haft några politiska uppdrag (s).  Där han dock haft svårt att acceptera partidisciplinen. 
Men, idag är det väl ingen, som har ngn mera genomtänkt ideologi,  som kan svälja ett partiprogram med hull och  hår,  ett program som saknar egentlig  förankring ideologiskt.  
Nå, det sista var ett sidospår (?). Som ändå blir en avslutning, där jag hoppas att Anders W hittar en medicinering, som inte tar död på honom, utan ger honom kraft att fortsätta att analysera och skriva. 
Själv ska jag ta ögondroppar och hostmedicin. Och klicka iväg denna långa post. Utan för många feltryck på tangenter. 

Ska styrränte-ändringar ske plötsligt eller resoneras fram helt öppet? (Årets första blogg)

Räntan, dvs den av riksbanken  rekommenderade styrräntan för vad "man" kan låna för, i bankerna, det är sen flera decennier en ständigt pågående debatt i media och mellan olika experter (utanför riksbanken).  Och besluten nagelfars, och ifrågasätts, kontinuerligt. 

Jag minns dock en helt annan tid; då det möjligen  undrades lite ("halvhögt") vad det  skulle komma för beslut. Eller inte komma.  
Men riksbankscheferna höll tyst. Tysta som  muren. Möjligen kunde "spekulanterna" få lite åthutningar; det där var riksbankens sak att beslut. 
Det var inte välkommet med (offentliga) spekulationer om konjunkturer, och i vilken mån räntan kunde påverka konjunkturen.   
(Sparräntan diskuterades aldrig, och ändrades ytterst sällan. ) 

Riksbanken (genom sin chef) sa inget i "onödan", möjligen "hysch"... När räntan skulle ändras, höjas eller sänkas, skulle det komma överraskande. 
Jag minns hur Per Åsbrink, var det väl (?), sa att han inte ville veta av spekulationer; räntebesked skulle komma utan förvarning. BASTA. Även så Bengt Dennis, mycket senare, ville gärna överraska. Men när beslut verkligen kom: DÅ skulle de basuneras ut ordentligt! 
Vem, som har några år på nacken, minns inte räntechocken med 500% ränta (som dock bara levde någon vecka (?) för att sänkas till 200 %... och Chockterapi.... som stegvis sänktes (de facto) till lite mer hanterbara 125 %, och ner åt 17-20%

Som sagt, det var ju chockerande.  Men nu är det andra tider.  Ett ideligt diskuterande av kvartprocenter hit och dit.  Och "vi" har ju vant oss vid att knappt betala någon ränta alls (eller t o m haft negativ låneränta), vilket ju gjort det lönsamt att låna.   
Och nu är ju låneräntan, efter några år uppe, åter nere igen på "lånestimulerande" låg nivå. 
Och hela tiden diskuterad.  

Frågan är vad som är bäst, plötsliga höjningar och sänkningar  eller ständigt diskuterande av rätt blygsam låneränta? 
Där det alltid ska "räknas in" hur konsumtion och inflation påverkas. 

Mitt ursprung, en slump, eller något att vara stolt över?

 OK, alla är vi släkt, om man går tillräckligt långt tillbaka. Dvs till Afrika. varifrån de första människorna  spred sig vidare.
Men om man bortser från de stora folkvandringarna, kors och tvärs och över tiden, så är det ändå intressant om man ser bakåt betr sina förfäder och -mödrar. Alltså på några eller flera hundra år bakåt. 

Jag har just fått veta lite mer om mitt ursprung, om en del personer som jag är släkt med. Jag har tidigare bara luktat ytligt på detta med släktforskning, med el utan DNA. Den senaste tiden har jag dock, med viss hjälp kunnat konstatera att några kända namn finns i en (komplicerad och snårig) "släkttavla. Alltså ofta en bra bit bort, men ändå): Där finns politiker som Torbjörn Fälldin, som Ola Ullsten, som piteåsonen Nils Edén (tidig statsminister - libera)l, som Olof Palme, vars far var liberal! Men stoltast är jag nog, just nu, över att vara släkt med, på min mors/morfars sida, Karl Staaff, Sveriges förste liberale statsminister och arbetarnas vän, (bla a beskriven av Hans Lindblad m fl). Staaff, som var advokat/jurist, var också god vän till Hjalmar Branting, var även en stark förespråkare för allmän och lika rösträtt, av sociala reformer - och för en fredlig uppgörelse betr Norges frigörelse och för att försbvaret skulle vara just folkets försvar - inte någet som var tiill för adeln och konungen.

Sen kan jag väl nämna också sådana som Selma Lagerlöf, författare, nobelpristagare och liberal, och Lill-Babs sångerska från Järvsö, Hälsingland..

Går man riktigt långt tillbaka i tiden så kan man också finna lite "adligt blod", och "kungligt blod" - men då får man gå långt, mycket långt bak i tiden.

Lite chockerad av av detta blev jag. Förvånad (även om jag vet att min farfar var frisinnad OCH facklig företrädare, inte socialist/kommunist. )

Le CHat Mort i Piteå BRA, fullt hus

 Vilken tur att jag tog mig till JazziPiteås konsert med Le Chat Mort, idag 12/10, i Kaleido. Härlig musik, inte jazz men närbesläktad, med rötter i bluegrass och blues och jazz. Och korn från den amerikanska folkmusik  i Södern som har franskt ursprung. 
Konserten var fullsatt. 

Medlemmar i gruppen: Alla medlemmar spelade solon, men Camilla flest, hon var ju gruppens ledare, 
Camilla Neideman – sång och trumma

Bror David Neideman – banjo och piano, lite sång

Peter Strömquist – gitarr, och lite sång.

Matti Friberg – bas 

En skön stund, som bara hade ett fel. Den var för kort. Jag hade gärna hört dem 30-45 min ytterligare. 

Mercy Ships!?! Var med och hjälp barn!

 Vill Du vara med och hjälpa barn som väntar på en livräddande operation? 
Den frågan ställer  Mercy Ships Sverige i ett brev, fick härom dagen. 

Mercy Ships är  en internationell välgörenhetsorganisation baserad på kristna värderingar som driver de största icke-statliga sjukhusfartygen i världen, som ger hopp och helande i Afrika genom kirurgisk vård.

Deras nya sjukhusfartyg Global  Mercy är sedan en tid tillbaka i Sierra Leone, Freetown, och kommer att vara där ytterligare någon månad.
Jag vill uppmärksamma Er på detta, och ber Er att  kolla informationen på internet, googla  t ex 

https://www.mercyships.org.au

Där redogörs för vilka de är och vad de gör, Läs det. 
Deras konto är ett  90-konto och står under SVENSK INSAMLINGSKONTROLL. 

I brevet jag fick nu beskriver en flicka, "Jag förlorade allt hopp. . Tumören bara växte och växte. Alla trodde att jag skulle dö. Jag också. Fast jag var så liten och borde ha hela livet framför mig."  (Hawa, då i 4-5-årsåldern , nu 23 år.- och studerar till sköterska,) 

(Jag svarade JA på den frågan, och har registrerat en utbetalning via bankgiro.)

Semlan - en bulle med mandelmassa och grädde, eller något annat???

 Läste just ett inlägg som menar att brödet till Semlan, ska vara, eller vart fall i början var fruktblandat, Det får mig att fundera; vad är och  hur är den riktiga SEMLAN? 

(Detta är inte världens viktigaste fråga, men lite "kul" ändå...  Kom ihåg Tule Sventon, privatdetektiv. )

Att brödet till Semlan var fruktblandat, för att vara korrekt, och serveras  tillsammans med het mjölk för att "godkännas" som Hetvägg, det var nytt för mig.

Likaså att brödet skulle var skuret som en "vigg" (blixtrande trekant.) Om nu detta skulle vara sant (lär vara belagt!) så skulle Semlans historia kunna beskrivas i flera steg.
Dels 1300-talsvarianten/ursprunget (?), med frukt i brödet (färsk eller torkad?),
   dels Adolf Fredriks Hetväggsversion som åts med VARM/het mjölk, och som var den som kvarlevde i vart fall till en bit in på 1960-talet,  som dominerande.

Varefter (under några hundra (?) år Semlans tillvaro i het mjölk minskade, och mera åts som en "torr" bakelse av bröd, mandelmassa och grädde med lock., vartill dracks/dricks kaffe.

   Men denna variant har  nu under senare år alltmer "ersatts" med fantasiskapelser av varierande slag. Som möjligen ändå har namnet Semla kvar --- men ibland inte ens det.

"Vadan, och varthän"

El Haj-affären, om partilojalitet, och/eller annan lojalitet - och motiv

 El-Haj-frågan, den rymmer flera aspekter och motstridiga principer.

Alltså. Till slut tappade partiet, dvs S partidistrikt tålamodet pga av ett flertal "misstag", dvs unglidande ursäkter som visat sig vara (?) lögner, och efter han Hajen försvarats av ledande Sossar (inkl Magda A). P-distriktet vill/kräver att han ska avgå som riksdagsman , han har ju brutit emot den absoluta lojaliteten emot paritets principer (ideologi?). Men har utesluts inte som medlem. Dvs han får vara kvar som medlem, bara han håller käften.

MEN El-Haj avgår frivilligt som medlem, men sitter kvar i riksdagen, och blir "vilde",- och säger sig ändå vilja företräda de idéer som S-partiet har. (Dock med tillägget att han oxå ser sig som palestinier också, har två identiteter; svensk sosse och anti-israelisk palestinier).

En fråga är då: Kan man (som sosse) vara både-och ? NEJ säger s-partiet, i vart fall inte som s-riksdagsman. En som företräder S i riksdagen (och gissningsvis inte heller i kommun- eller regionsammanhang) SKA vara 100% lojal till "partilinjen" - inte han några andra sympatier eller lojaliteter. Basta!

MEN El-Haj måste ju ha en inkomst, helst en hyfsat bra sådan, så han går ur partiet och sitter kvar på sitt mandat i riksdagen. Partilös, dvs vilde.

Vilket inte S-partiet gillar. De är ju inte vana vid sådan obstruktion! (En ev sorti, ska ske snyggt och helst diskret. 

      Nå. Är det då helt självklart att en riksdagsledamot alltid ska följa "partilinjen", oavsett vad hen tycker? Varför tycker ledamoten annorlunda än partilinjen? Anser hen att partiet inte bara har fel en sakfråga, eller kanske till och med lämnat sin ideolog, genom att "modernisera" partilinjen(s tillämpning)? Kan man ha olika, två eller fler, lojaliteter, som är delvis motstridiga - och ändå företräda s-partiet?

I detta fall är det tydligt att S-partiet anser att lojaliteten är det viktiga, och den kan inte finnas åt två eller fler håll. Det är en "helig" sossepartiprincip.

El Haj anser (ansåg?) att han var lojal åt två håll. Delvis genom att glidna på sanningen. Men OK.

(Noterar att i övriga partier har dock interna oenigheter tillåtits, till och från, om än i olika omfattning, men även inneburit att ledamöter blivit "vildar". Av en eller annan orsak.)

Men, som sagt, S anser i detta fall att det El Haj gjort och gör är oförlåtligt. Dvs att han sitter kvar på sitt riksdagsmandat.

Vad är då rätt och riktigt i detta?

Alltså, valsedlarna toppas av ett partis namn. Och kandidaternas placeras i den ordning som resp parti fastställt. Den ordningen har dock på olika sätt kunnat rubbas genom att väljaren antingen kunnat stryka ett namn eller kryssa (prioritera, lyft upp) ett namn. Dvs ett slags personröstning, som avviker från partiets rangordning. Sedan fördelas antalet mandat efter partiernas röstetal.

MEN, det är personen som sådan som väljs till riksdagsledamot, för sin valkrets. Han/hon representerar alltså sin valkrets, inte sitt parti. (Att de sedan sorterar sig själva i riksdagen efter parti, är en annan sak!)

Riksdagsledamöter som blivit vildar, brukar ibland också också ha detta som motivering till att sitta kvar, dvs att de är invalda, som personer, för sin valkrets - inte för ett parti.

Jag gissar att indirekt är det så El Haj resonerar, motiverar att han sitter kvar, men utan partibeteckning, för sina väljare. (Om han nu ö h t funderat på detta.. )

Men, varför hoppar man av "sitt" parti (ibland genom att också hoppa av eventuella uppdrag, ibland dock genom att sitta kvar, med lön/arvode, för den tid man valts av väljarna.

I El Hajfallet så så anser han ju att han kan/får ha dubbla lojaliteter, och att han dessutom har kvar sina s-värderingar - och sitter perioden ut i riksdagen. Punkt. S anser att han brutit mot s-åsikter - och ljugit. Men någon opartiskt prövning vem som har rätt betr ideologin har väl inte skett.

Men i andra "vilde-fall" så får man väl säga att det finns olika variationer. En vanlig är att det det varit rent praktiskt skilda bedömningar i "smärre" frågor som lett till ngt slags skilsmässa mellan parti och ledamot. Personfrågor och/eller någon praktisk/ detalj.

(Betr T Khöngisson, var det dock den praktiska hanteringen av en viktig principfråga (pensionsfrågan) som ledde till att han av fp (lokalt i Gbg) uteslöts och sen gick till KDS, som avgjorde partibytet.)

Jag vill dock framhålla att det finns skäl för avhopp som är helt hedervärda och moraliskt försvarbara. ( Jag ser dock inte att det är tillämpligt alls i El Haj-fallet")

Alltså, om en ledamot/medlem (med eller utan uppdrag) väljer att avgår eller sluta som medlem (och eller ledamot) i ett parti som med tiden starkt avviker från sin grundläggande ideologi (genom att t ex ändra sin aktuella partilinje bort från grundideologin) - då är det i högsta grad moraliskt och ideologiskt riktigt att lämna det partiet. (Och att klart ange orsaken, dvs att man själv står fast vid sin ideologi, som också varit partiet, men som partiet lämnat.

Hur man då eventuellt väljer att kvarstå i ett uppdrag (t ex som vilde i riksdagen) det beror väl på situationen. Men om man gått ur sitt gamla parti, kan man ju inte sitta som repr för det, utan måste bli "vilde" - men vidhålla den linje som partiet hade innan det ändrade sin linje...

Rent praktiskt/mänskligt lär det väl vara svårt, så lika bra att lämna det - också.

My God-child Erika Mae, in new uniform (nurse), Phils!

T.v. ovan. Nu har mitt gudbarn Erika Mae , som utbildar sig till sjuksköterska (nurse, in Davao, Phils) "fått" sin nya uniform - för examen nu sent i juni.  Vilket hon precis glatt informerat mig om. 😊

T.h. Erika med sin mamma, Josephine.

Här nedan också en gammal bild på Erika tillsammans med min lille son Erik för sådär 16 år sedan, drygt. På en beach utanför Davao C,  i Phils. 

Tiden går. 

Beredskapsplanering -ohoj! Finns den? Alternativ!?

 Alltså. Betr beredskapsplaneing. De propåer jag sett/hört, de säger att vanliga medborgare, som inte är på ett eller annat sätt "värnpliktiga, vi ska vara beredda (betr matreserv,  och eventuellt  något mer? ) för ca 3 dgr. 
Men var vara:?  hemma, i skyddsrum, i något slags uppsamlingslokal i skogen?  för att fly till eventuell  sommarstuga (hur många har det?), eller vart?
Att transportera sig själv - eller med ngn evakuerings-buss? Husbil eller husvagn är det väl inte så många som har? Eller hur göra? Finns alternativa planer?
                                                                                                                                                 
(Nej jag vill inte läsa det i tidningen - för då gör ryssen det också - men jag vill veta om ngn planering/beredskap verkligen finns! 

Ska vi ha beredskapslager för en vecka också, om tre dgr inte räcker?  För en månad  - eller för  obestämd  tid, dvs för evigt, eller tills ryssen dragit sig tillbaka...

Och,  om man "tvingas" dra iväg 5-25-50 mil till en rivningsfärdig "stuga" eller t ex nedlagds skola i avlägsen glesbygd, i en by som inte ens normalt har en matbutik,  hur då få tag på mat när,  den medhavda tagit slut - och det inte är bär eller  svampsäsong. Och man inte är jägare eller fiskare?
Och man "hela tiden" hör fientliga bombplan snurra runt för att leta bebyggelse att utplåna? Eller drönare eventuellt med något slags bomber/sprängmedel? 

Nå, därtill finns ju en  massa fler faktorer, som jag undrar om vårt gemensamma försvar (myndigheter) är beredda på.....   
Att "man" inte kontrollerat att skyddsrummen fungerar som tänkt, det vet vi ju.  

tilläggkommrntar til inlägget om Equmenia och Vallstakyrkan.

Tilläggskommentar till inlägget om Equmenia och Vallstakyrkan.  

Rubricerade kommentaren  påminner mig om några närliggande "kommentarer". I Vallstakyrkan, som var (är) en stor kyrka, så samlades "på min tid" väldigt många människor. Även ickemedlemmar.  T ex när storsångare gästade, som Artur Eriksson. 
Jag minns också när Lapp-lisa, som verkade inom Frälsningsarmén skulle komma till Vallsta.  Då var kyrkan praktiskt taget fullsatt, vilket nog var sådär 600+  personer.  I sista stund fick vi veta att hon hade förhinder p g a sjukdom. FA sände andra sångare och musiker. 
Så kyrkan fylldes, och det var inget fel på  ersättarna heller. 

Lapp-lisa hette ju Anna-lisa Öst.  En av hennes stora "hits" var Barnatro. Men hon hade inte skrivit den, och jag minns att när kompositören efterfrågade, så fick jag leta fram namnet.  Det var/är: Ejnar Westling.  
Mer om detta på denna länk.  Där framgår oclså att Ejnar Westling var medlem i Frälsningsarmén.    
F.ö. så när vi  bodde i Boliden, så  hade vi (dvs pappa) ett hus på Yttervägen, och längst bort efter den vägen hade Frälsningsarmén sin lokal, med livlig verksamhet. 

länk.
https://lars-ericksblogg.blogspot.com/2018/02/barnatro-i-korsord-och-spridning.html 

Barnatro - i korsord och spridning.  

--- 

Sönd 28 jan, Reflexioner kring Equmeniagudstjänsten i SVT

 Vallstakyrkan (se nedan) Bilden t h visar den  tavla som omtalas längre ner i texten, som pappa hittade på vinden i Vallsta. Pappa undervisar en grupp söndagsskolebarn i Lilla salen, ca 1959.
 ---
Första bloggposten 2024 handlar om tankar pch reflexioner  som väcktes av söndagens tevegudstjänst. Från Linköping och Equmeniakyrkan där.
Först, SÅ fullsatt. I stor, rätt så "modern" kyrka, i vart fall från senare halvan av 1900-talet. Enkel, sober utsmyckning. 
Jag är född och uppväxt i missionskyrkor, dvs tillhöriga SMF, men idag (sen ett antal decennier) är SMF en del av Equmenia.  Vilket känns konstigt för mig, även om jag i o f sig inte har något emot det. Som vuxen har jag mest gått i en kyrka,  tillhörig Svenska Kyrkan såväl före som efter år 2000, då Svenska Kyrkan upphörde att vara Statskyrka, och blev fri.  Men med fortsatt allt glesare mellan gudstjänstdeltagarna. 
Men dagens teve-gudstjänst var fullsatt, såvitt jag kunde se. 
En annan reflexion var att dagens gudstjänst innehöll en liten stund micro-söndagsskola. Inte helt ovanligt numera, men ofta då förlagd till en sal i källaren eller annat biutrymme, men samtidigt som  gudstjänsten.

Nå, dagens lilla söndagsskolestund öppnades med ett "utrop" att det var så trevligt med så många barn. (Runt ett dussin.) Det fick mig att minnas söndagsskolan i lilla stationssamhället  Vallsta, på min tid. En timme före gudstjänsten i Lilla Salen.  Det var säkert minst 3 ggr så många barn där och då. I åldrar från före skolåldern och till de som gick i klass sex-sju (det var sjuårig folkskola på min tid).  Alla barn gick inte i söndagsskolan, men väldigt många fler än i "storstaden" Linköping 2024. Min pappa var söndagsskollärare (och förblev tills han var 75 år), min mor var söndagsskollärare också, tillika organist i söndagsskolan, sen var det ytterligare bortåt ett halvdussin söndagsskollärare där, som fördelades på de olika "klasserna" efter den gemensamma inledningen.  "Små, mellan och stora". Sedan efter lektionerna i "klasser" så var det en avslutande gemensam samling. Totalt ca 45-50 min. Kl elva började fm-gudstjänsten, som normalt hölls i stora salen, kyrksalen.   Minns också att det fanns många varianter av frikyrkor i byarna, små enkla bönhus, missionshus, och missionskyrkor, baptister, många "fria" pingstförsamlingar etc. Men redan då (1950-60talen) så  hölls det bara ett fåtal  gudstjänster/år i en del stora missionshus.  Byarna tappade befolkning, blev ren glesbygd. 

Vallsta missionskyrka var en stor kyrka (kallas numera bara VALLSTAKYRKAN, möjligen pga av SMF är en del av Equmenia.  Och pga utflyttning, och att äldre medlemmar avlidit så upphörde verksamheten i Vallstakyrkan - samordnades till andra orter i församlingen och kommunen (Arbrå). Sedan några år är den såld, men står kvar i pietetsfullt skick.  

Jag vill också nämna att i Vallstakyrkan fanns och finns en stor och fin målning, föreställande "Jesus och kvinnan vid Sykars brunn". I Lilla salen finns också en fin målning i "gammal stil", som sattes upp under 1950-talet, efter att ha legat bortglömd på kyrkvinden i ett okänt antal decennier.  Bild ovan. 

Från dagens tevegudstjänst noterar jag att man inte helt följde Svenska kyrkans gudstjänstordning. Så var det även i min barndoms missionskyrkor,  man var en fri kristen kyrka, som firade gudstjänst i den ordning som passade församlingen bäst, och enligt predikanten - och styrelsen. 
Och nu som då så är det mycket av sång och musik i den fria Equmeniakyrkan.  Det är en viktig del av förkunnelsen. Vid sidan av den talade predikan. 

--- 
Se även denna länk. 
https://www.blogger.com/blog/post/edit/35241987/390999461308123416

Det är fientligheten (SD m fl) emot invandrare som kostar.

Sd har nu kommit överens med sina lydpartier (m, kd och L-partiet) att invandringens kostnadet ska utredas. Jag ser inte att de vill utreda elller kartlägga vad "invandringen" ger för intäkter för Sverige, vare sig ekonomiskt eller moraliskt/mänskligt eller anseendemässigt i vår omvärld. 
Jag citerar från Tomas  Hubinette (på FB). 
"Nu har ännu en av SD:s drömmar gått i uppfyllelse tack vare det uppdaterade Tidöavtalet som nu innefattar SD:s mångåriga krav på att utreda totalkostnaden för invandringen och naturligtvis också för invandrarna och dessutom på individnivå uppdelat på ursprungsland så att partiet därefter ska kunna säga att en syrisk flykting kostar si och så och en somalisk anhöriginvandrare så och så mycket o s v.

Internt inom SD har detta krav som partiet har drivit sedan 90-talet kallats för ett "mångkulturellt bokslut" och genom åren har SD krävt ett "mångkulturellt bokslut" på både kommun-, region- och riksnivå i vid det här laget 100-tals och åter 100-tals motioner liksom i otaliga tal och debattinlägg.

År 2023 hörsammas nu slutligen SD:s mångåriga krav på ett "mångkulturellt bokslut" och dessutom på nationell nivå av M, KD och L p g a det uppdaterade Tidöavtalet.

Det både ironiska och tragiska i kråksången är avslutningsvis att genom årtiondena har mängder av borgerliga politiker inte bara konsekvent röstat nej till SD:s krav på ett "mångkulturellt bokslut" i de olika kommunala och regionala församlingarna liksom i riksdagen utan också ställt sig upp i talarstolen och fördömt detta krav från SD:s sida och inte minst åtskilliga L-politiker men också en hel del KD-politiker och även M-politiker har uttryckt att det är ett krav som stinker av främlingsfientlighet och rasism." Jag kommenterar. "

Aktiv

Lars Erick Forsgren

Kostnader samt intäkter för samhället pga invandring har  redovisats ett flertal ggr. 

Men SD vill bara se kostnaderna, vill inte se fördelar, varken ekonomiskt eller på andr sätt, p g a invandringen. Därför detta tjat... 

Vad jag ser är att SD+ de underlydande partierna i regeringen, använder ordet invandrare, men egentligen menar flyktingar.

MMen att vara fullständig i resonemangnen är för svårt att hantera föför SD m fl. De vill inte se fördelarna.! 

JaJag undrar hur det skulle se ut i Sverige, t ex betr vården och ö h t inom den offentliga sektorn, men också i den privata sektorn utan så såväl arbetskraftsinvandring, som flyktingar, som fått asyl eller oc arbetstillstånd? Och hur kollar de (SD + övriga i Tidöpakten)  dedetta med "kärleksinvandringen", är det öht några kostnader för sasamhället ? Däremot så innebär den ju oftast en massa arbets-insatser, som bl a också ger stora skatteikomster för både stat och kommun.

Fram till för sådär ett par decennier sedan så fanns det politiker (främst inom det då ännu socialliberal folkpartiet, men oxå en del andra, som såg fördelaran med invandring, inkl flyktinginvandringg, både ekonomiskt och humanitärt.

Var är de idag? Ligger de alla på kykogården? Men en del är väl trötta pensionärer. Som inte vet vad de ska rösta på...
Jag är en sådan trött pensionär. 

---
Alltså. Ska det göras ännu en analys av invandringens (inklusive flyktingarnas) kostnader, ska helheten presenteras. D v s ÄVEN vinster och fördelar! 
Att bara visa kostnader visar på en mycket svår läsförståelse av fakta.  Något som även tycks drabba de "politiker" som numera styr det så kallade L-partietdvs Johan Pehrson med korvarna, med flera..  
Den negativa attityd som SD och regeringspartierna spider försämrar raskt den goda bild av Sverige som tidigare fanns. 
Att ta emot flyktingar och invandrare av andra slag, det är positivt och lönsamt för Sverige!  



 

Makten SKA granskas, men makten ska inte granska folket

 Uppdrag granskning är viktigt. Det påminns man om till som tätt, som i programmet i onsdags. Både den politiska och den ekonomiska. På alla plan. Lokalt, På rikssplanet och internationellt.

Detta orkar inte pressen alltid med, som den borde. Men UG har konstatera att MAKT-havarna inte låter sig intervjuas. I bästa fall så skickar de fram "pressekreterare" eller "kommunikatörer". Som sällan "vet" något, inte får säga något. UG redovisade en mängd fall från senare år. Jag har nog sett de flesta, om jag inte vart borta eller varit sjuk (på sjukhus). Jag tycker nog att dagspressen har blivit för mjäkig, ofta. Noterar dock att min lokaltidning (PT) bitvis har en del granskande journalistik, kanske inte så mycket betr de lokala politiska makthavarna i Piteå, men mycket betr t ex de sociala myndigheterna i en grannkommun (Älvsbyn). Och också om indragen assistans betr tolkning för en dövblind. Nå, tendensen numera varkar vara att det är MAKTEN (politisk, ekonomisk och offentliga myndigheter) som vill kolla den enskilda, lilla människan. Staten ska bestämma, jfr den aviserade angiverilagen. Lärare, sjukvårdspersonal etc ska tvingas ange t ex om någon inte "har rätt" att vara i landet, inte ska undervisas, inte vårdas. Ja, SD (och därigenom den underdåniga "regeringen") vill uppenbarligen inte bara att det ska bli möjligt att frånta svenska medborgare sitt medborgarskap (t ex gm brister i "vandeln") och utvisas. De vill också (SD och nickedockorna) kunna göra medborgare statslösa! !! Jag upprepar, det är makten som ska granskas. Staten och myndigheterna ska skydda oss medborgare från att skadas av Makten! Det måste finnas rättssäkerhet och integritet för medborgare. Det är grundläggande demokratiska principer.

Jag upprepar dessa visdomsord "”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.” (Lord Acton, liberal) Det gäller fortfarande.

Akelius ger och stimlerar andra att ge

Igen! 

Ser på nätet i DagensIndustri;

"Akelius öppnar plånboken igen: ”Hoppas på några hundra miljoner”

Fastighetsmiljardären Roger Akelius öppnar plånboken igen i jul. För varje krona som hjälporganisationerna Unicef, UNHCR och SOS Barnbyar får in i december skänker Akelius foundation lika mycket.

”De miljarder som jag har tjänat ska gå till utbildning”, säger Roger Akelius."

Roger Akelius är inte snål, utan skänker stora pengar till olika välgörande ändamål, ofta till barn som hjälp på olika sätt.

I samband med Världens Barn insamlingen nyligen var han igång nu senast.

Men än mera viktigt och beundransvärt är att han stimulerar andra, både företga och privatpersoner, att också de ska skänka pengar - med lockmedlet att Roger Akelius dubblar det andra ger.

Det behövs också. Läste nyligen någonstans att insamlandet i år minskat något. Nu har vi chansen att bättra på det under december månad. En anledning till ökad privat givmildhet är också att Staten drar ner kraftigt på biståndet. (Att det statliga biståndet minska, det anser jag är olyckligt och skamligt.) --- Under tiden 1 dec -31 dec 2023 kan ni/vi ge en gåva till hjälporganisattionerna Unicef, UNHCR och SOS Barnbyar. Roger Akelius ger lika mycket, Din gåva fördubblas !

Vi måste kunna använda kontanter, internet och digital valuta har begränsningar och ger problem

 

Vice riksbankschef: Möjligheten att betala med kontanter måste skyddas 

 Så rubricerar DN vice Rikb-chefens uttalande .
"Digitaliseringen har skapat utmaningar och problem på betalningsmarknaden som kräver att staten, inklusive Riksbanken, agerar. Det sade vice riksbankschefen Aino Bunge på måndagen"

På kort sikt behöver allmänhetens möjligheter att betala med kontanter skyddas genom lagstiftning och fler måste få tillgång till betalkonto. Samtidigt bör lagstiftningsarbetet kring e-kronan inledas i linje med vad som sker inom EU”, sade hon.

Aino Bunge sade att riksdagen behöver reglera var och hur kontanter ska kunna användas. Butiker bör vara skyldiga att acceptera kontanter för samhällsviktiga varor som mat, drivmedel och läkemedel. Bankerna bör också vara skyldiga att ta emot insättningar från konsumenter.
 Utöver att så många som möjligt får tillgång till ett bankkonto anser Riksbanken vidare att bankerna ska erbjuda betaltjänster till rimliga priser som är anpassade till personer som har svårt att använda digitala tjänster. Offentliga aktörer skulle också kunna hjälpa privatpersoner med betalningar, exempelvis på servicekontor eller medborgarkontor.

Riksbanken anser vidare att det behövs fler snabba och effektiva betaltjänster." 

Tänk vad jag håller med Riksbanken.  Vi måste ha möjlighet att betala kontanter.  Att ta ut kontanter (avgiftfritt). Och få och kunna sätta in kontanter. 

Internet har många begränsningr,  likaså är det alltför vanligt att både datorer (och mobiler) har problem, krånglar.  Problem som kostar på många sätt. 

-----------

Tyst och stilla, inga invändningar

    Ser att Postnord tänker göra fler, ytterligare nedskärningar. Det är allvarligt, drabbar brev- och paketutdelning och därmed framför allt de äldre och deras (våra) kommunikationsmöjligheter. Kommunikation och debatt och detta att prata med varandra, det är viktigt för äldre - men också yngre. Numera sker ju i princip att på s k spociala media, forum. Tidningarna minskar sina tryckta sidor, delar alltmer sällan ut tidningarna. Och nätupplagorna är dels förkrympta och dels kräver diverse elektroniska anordningar som inte alltod är lätthanterliga - men dyra, när man behöver datorer och mobiler och paddor till "allt". Pengar finns ju inte längre heller.

Posten delar inte ut brev. Vi hänvisas till nätet.

Tidningar trycks inte. Vi hänvisas till nätet.

Reklam finns knappt i tidningar - och delas alltmer sällan ut. Vi hänvisas till nätet, och reklamen där.

Våra pengar - i den mån vi har några inkomster eller sparmedel - de sitter fast i bankerna. Såvida inte någon bedragare plundrar våra konton.... Se upp, eller snarare, svara inte i telefon. Håll tyst!

Lås in dig. Prata inte med någon.

Se till att du har vänner kvar i livet, som kan hjälpa dig. Och/eller hjälpsamma släktingar på nära håll, som har tid.

Skriv inga insändare, tidningarna har varken lust eller plats för att publicera dem.

Res inte utomlands - för det är dyrt och kräver att du har assistans på något sätt. Och svenskar, är inte välkomna., inte ens pitbor, i utlandet (enligt media).

Lägg Dig bara ned. Tyst och stilla, försynt, förarga ingen. -------------- Förstår inte varför det blev olika stil här ovan. Inte heller varför denna text var försvunnen en dryg timme. ------------ PS. Vill bara komplettera betr "Krönikor" i PT denna dag (fredag 27 okt 2023). Forst i tidningen, efter förstasidan, kom Lokala nyheter av skiftande karaktär och vikt. Sedan kom en KOMMENTAR, Fredagskommentaren, icke alls placerad på "ledarsidan", men skriven av Birgitta Pettersson (pensionerad reporter och en tid även vikariernade ledarskriben). En bra skribent, vilken oftast skriver med en politisk vinkling, som regel enligt PTs politiska inriktning, MEN med humor och som skarp satir.). Hon har skrivit "krönikor" ett flertal år, dock har jag för mig att de intill för någon vecka sedan publicerades på onsdagar eller torsdagar. Dagens LEDARSIDA kom dock först på sid ELVA, med en av de ordinarie fyra "krönikörerna" Måns Wadensjö. Sedan några dagar så är "ledarsidan" dock bantat till ca halva sidan. Den andra halvan är den som nu "disponera"s för insändare, dvs är läsarnas röst... Inte mycket plats för PTs läsare att kommunisera vare sig med varandra elller (den fyrhövdade) gruppen som är PTs krönikörer (av "ledarartiklar") som ska vara tidningens (politiska) röst. -----------------

PTs framtid -insändare om neddragning av ledarsidan med mera.

Jag har skickat denna, starkt förkortade, insändare till PTs chefred.

PT måste ha bredd, utrymme för både åsikter, en linje och journalistik.

Som gammal tidningsläsare är jag starkt oroad över PTs utveckling. PT har varit mitt husorgan sen tidigt 80-tal. Trots ibland skiftande kvalitet har den ändå varit en tidning som oftast varit öppen både för nyheter och diskussion, gett både återblickar och speglat kultur och utveckling av samhälle och näringsliv. Läsarna har känt igen sig, och kunnat ta del av både PTs  åsikter, och kunnat diskutera dem och fått undersökande journalistik.
    Sen ett par-tre år har  dock tidningen till vissa delar blivit torftigare, något som accelererat på senare tid. Vilket verkar ha kulminerat den 23 okt i och med att ledarsidan flyttats, från sid 2 till mitten av tidningen, strax före sporten, och uppenbarligen fått halverat utrymme, och lägre status.  Dessutom har insändarnas utrymme också halverats. Därigenom har både PTs politiska linje graderats ner, samtidigt som läsarnas åsikter också fått halverat utrymme.
     Detta smärtar mig, jag vill ju se en levande PT, med profil,  dialog mellan tidningen  och läsarna, plus ett brett innehåll, både  lokala nyheter, inrikes- och utrikesnyheter.  “Nära dig” har minskat  från 2 sid till 1, de senaste dagarna. Hur ska dödsannonserna få plats på lördagarna?
    Att kultursidorna nu ska rymma Nöjen, vilket i stort sett består av filmrecensioner och minskat utrymme, ger en torftigare tidning, som läsarna inte känner igen sig i.
    Annonserna  minskar också, vilket både ger dålig ekonomi och minskad information.
    Igenkänning är viktig för läsaren, och för tidningen, om den vill kommunicera. Ta tillbaka ledarsidan till  sid 2, och låt insändarna få en  helsida, gärna långt fram.  Vårda återblickande artiklar, och  PT-klippen. Varför fanns inte 10--årsklippet med i onsdagens PT?  Bra att en 10-årsnotis ändå återfanns i torsdagens PT!
    Jag tror att  läsarna vill ha en  bred tidning. Är den för torftig så söker man sig till så kallade sociala media. Det vore en förlust för det demokratiska samtalet.

LARS-ERICK FORSGREN,  Öjebyn.
Mångårig tidningsläsare.

--- Vi får se om de tar in den. 

 Komplettering, senare, 
Vill bara komplettera betr "Krönikor" i PT denna dag (fredag 27 okt 2023). Forst i tidningen, efter förstasidan, kom Lokala nyheter av skiftande karaktär och vikt. Sedan kom en KOMMENTAR, Fredagskommentaren, icke alls placerad på "ledarsidan", men skriven av Birgitta Pettersson (pensionerad reporter och en tid även vikariernade ledarskriben). En bra skribent, vilken oftast skriver med en politisk vinkling, som regel enligt PTs politiska inriktning, MEN med humor och som skarp satir.). Hon har skrivit "krönikor" ett flertal år, dock har jag för mig att de intill för någon vecka sedan publicerades på onsdagar eller torsdagar. Dagens LEDARSIDA kom dock först på sid ELVA, med en av de ordinarie fyra "krönikörerna" Måns Wadensjö. Sedan några dagar så är "ledarsidan" dock bantat till ca halva sidan. Den andra halvan är den som nu "disponera"s för insändare, dvs är läsarnas röst... Inte mycket plats för PTs läsare att kommunisera vare sig med varandra elller (den fyrhövdade) gruppen som är PTs krönikörer (av "ledarartiklar") som ska vara tidningens (politiska) röst. -----

Inte hunnir/orkat blogga på ett ta, men,,,, kolla FB

 är så trött, ni som vill kan ju kolla mig på FB, där försöker jag kolla en del. Även egna inlägg........ men mest kommentarer till andra.  
Där finns oxå lite bildermed anl av min födelsedag.........

Nymoderat kulturförakt, historielöst

 Så ska det prutas på kulturen, igen. I vart fall den som inte är lönsam och ger pengar till kommunen (det offentliga).  Enligt Sophia Jarl moderat kommunalråd i Norrköping. (Är hon lönsam månne för N-köping.)

Om detta skriver Amanda Lind enl föjjande  (vilket jag gör en liten kommentar till längre ner.) 
"BOTTENLÖST KULTURFÖRAKT AV MODERATERNA

Sophia Jarl, kommunalråd i Norrköping (M), blottlägger en oerhörd syn på kultur och kulturskapare i sin debattartikel i Expressen:

Kultur är inte en del av välfärdens kärnuppdrag.

Offentliga anslag till kulturen är ”bidrag”.

Att ”kultureliten kraftsamlar för att ha kvar sina privilegier” och är en del av ”det bortskämda Sverige”.

Kulturskapare som är en av de mest underbetalda yrkesgrupperna i samhället. Som behöver trolla med knäna för att få vardagen och ekonomin att gå ihop, mellan deltidsanställningar, låga löner, korta projekt eller stipendier. Som så ofta faller utanför trygghetssystemen. Dessa ser Jarl som priviligerade och därmed ovärdiga att kritisera de nedskärningar på kulturlivet som sker i Norrköping under M-SD-styret.

Många har idag – med rätta – kritiserat Jarls uttalanden. Jag har även sett att kulturministern kommenterat och i svaga ordalag tagit avstånd från de grövsta formuleringarna. Samtidigt bekräftar hon den falska dikotomi Jarl målar upp, att det finns något ”konstruktivt och välbehövligt” i debatten när Jarl menar att kultur kan bidra till tillväxt.

Det är det överhuvudtaget ingen som ifrågasätter.

Däremot signalerar Jarl en kultursyn där offentliga investeringar i ett rikt kulturliv för alla ifrågasätts och till och med misstänkliggörs. Det säger inte kulturministern emot. 

När vi vet hur viktiga kulturskolan, folkbiblioteken, den lokala konsthallen, symfoniorkestern och kulturhuset är för att trösklarna ska vara så låga som möjligt för att alla ska kunna ta del av bildning och kultur. Att kalla stipendier till konstnärer eller anslag till en fri teatergrupp eller en regional orkester för ”bidrag”, det är inget annat än kulturförakt. All kultur kan, och ska inte, vara kommersiellt gångbar. Då, om något, blir kulturen något för en elit.

Kultur gör människors liv rikare. Kultur gör våra samhällen bättre. Men ett rikt kulturliv växer inte fram ur ingenting. Det behövs långsiktighet, frihet, tillräcklig finansiering och politiker inte hånar och misstänkliggör kulturlivet.

Norrköping – och Sverige – förtjänar bättre än denna moderata kulturpolitik." 

Jag instämmer, men gör en lite kompletterande kommentar:

De som sitter på makten, och pengarna, de har ofta (?) gillat kultur, i ngn form: Men den får inte vara (för) tydlig i sin kritik mot makten.

Hovnarrarna fick vara skickliga, så de inte fick sparken - eller ngt ännu värre.

Men (viss) kultur har alltid "sponsrats" på ngt sätt. Av kyrkan, som anställt musiker. Tänk Bach t ex. Eller kungar, furstar, som ju förr var detsamma som staten. För att "underhålla" furstarna - men i viss mån även för att förnöja folket - inte bara bröd men även skådespel. För att hålla undersåtarna lugna.

I vår nutida, demokratiska stat (liksom kommuner och regioner)) så bör politikerna se till att möjligheterna att utöva och ta del av olika kulturyttringar ska vara möjligt för alla, inte bara det som är så kallad finkultur eller som "man" har möjlighet att betala dyra inträden till.

Sophia J (m) verkar historielös.  De gamla konservativa (före deras ensidiaga marknadsekonomiska kantring), de gillade och stödde gärna i vart fall finkulturen. Men nu ska det bara finnas kommersiellt lönsam kultur, tydligen. Sånt som bara de rika i överklassen har råd att betala. Och den finkulturen kunde staten  subventionera... 
Jag menar att kulturen är till för alla. Det är bra för oss - och samhället. 
 
Lars-Erick Forsgren
socialliberal

  

Saknar den, den svarta tramporgeln vi hade i mitt föräldrahem

 Har på senare tid alltmer kommit ihåg, och saknat en del saker, minnen från unga år. 
Som den fina gänsande, svarta tramporgeln vi hade i mitt föräldrahem, som företrädesvis min mor spelade på. 
Bilden är inte vår orgel, men rätt snarlik. 

Tyvärr försvann orgeln i någon flytt. Och det långt före vi, dvs jag eller min sister , hade en chans att ta hand om den. 

Vår orgel hade ännu finare lampetter... 

SVAGDRICKA från Hagalunds bryggeri, med mera

 Trettiotalet räckte långre.  Längre än historieätarna  beskev häromdagen.
 Men de hade rätt i att det hade stor betydelse, flera decennier senare.

Alltså, jag levde inte under trettiotalet. Men det gjorde mina blivande föräldrar. Jag är född på 40-talet. Och jag minns svagdrickan. 

En ggn i veckan kom bryggarbilen, stannade till hos oss. Vi handlade varje vecka. Sortimentet var läskedrycker i 35 cl-flaskor (eller var det 33?) Sockerdricka, Champis, Loranga och Pommac. Och Skogabär. Om de hade pilsner, minns jag inte. Möjligen p g a att det var en dryck som inte förekom i vårt hem. 

Däremot Svagdricka, det ville pappa gärna ha. Så en två-litersflaska Svagdricka för pappa blev det, men jag har för mig de såldes i fem-literflaskor också.  Plus några läsk, jag tror inte det var mera än några enstaka flaskor. Vårt "lördagsgodis" , syrrans och mitt, det var att dela på en liten flaska läsk.  Det var fest.  

Inga storköp alltså, men bryggarbilen  stannade allti till hos oss.  Kan inte ha varit många ören de tjänade på  det stoppet.  Bryggarbilen kom från Hagalunds bryggeri, som låg mittimellan Vallsta och Arbrå.

Ungefär där gick gränsen för om  skoleleverna, i folkskolan, skulle gå i Vallsta eller Arbrå. 
Jag har för mig att en av mina klasskamrater i sexan och/eller sjuan var "Göran från Hagalund". 

Min far hade ofta svagdricka som måltidsdryck till middaggarna. Skogsbär var populärt  hos och barn, men det var ingen måltidsdryck. Mjölk var vår måltidsdryck. 
Och det var på 50-talet och en bit in på 60-talet, när vi bodde i Vallsta.