Rädsla skapar misstänksamhet, och till och med ondska

Den eminenta bloggaren Farmorgun håller ögonen på det mesta av värde, såväl i traditionella media som i bloggosfären.
I sin bloggpost Förlikning byggs inte med hjälp av envishet,
http://farmorgun.blogspot.com/2009/05/forlikning-byggs-inte-med-hjalp-av.html ,
funderar hon bl a, med utgångspunkt från en bloggpost hos Anna Troberg, om vad datorer kan göra med människor, och nämner även rädslan. Hon frågar varför politiker spelar på rädslan.

Det är en bra fråga. Vars svar är att det är ett enkelt sätt att vinna en opinion. Och därmed makt. Hitler byggde ju upp sin nazism på det. Och han var knappast den förste som använde detta, i mina ögon, fula knep.

Rädslan är verkligen en förklaring till mycket ont! Speciellt om skrupelfria politiker spelar på den.
Hitler och antisemitismen använder det. Samma sak med främlingsfientliga partier både i Sverige och på andra håll. Och vad är grunden för mycket av vissa politikers fiskande efter röster hos EU-motståndare? Jo, rädslan för det okända.
Man kan vara rädd för människor, nyinflyttade med konstiga språk och kanske med en annan kulör på huden. Men även för utveckling, för ny teknik. Självhärskare gillade inte att folk lärde sig att läsa, och boktryckarkonsten var inte populär hos de som ville ha monopol på att tolka det skrivan (präntade) ordet. Diktaturer har aldrig gillat journalister och författare, idag gillar de inte internet.

Tyvärr finns rädslan för internet även hos politiker (och hos vissa företagare t ex i mediabranschen) i vårt hörn av världen. Och när det dyker upp ett parti som dessutom gillar och kan internet, då blir många gamla politiker rädda. Eller vill utnyttja andras rädsla.

Har då detta parti ett namn, piratpartiet, som visserligen kan verka lite romantiskt för ungdomar, men som skrämmer "ärlig skattebetalare", då är det verkligen läge för att utnyttja folks rädsla.

Men hur komma över detta? Jag tror faktiskt det bara finns en väg, kommunikation och upplysning! Att prata med folk! Att prata med många, att göra sig bekant, och därmed upptäcka att vi i grunden inte är så olika. Och i vart fall att eventuella skillnader inte är så skrämmande. Ett första steg brukar vara att "man" behåller sin misstänksamhet mot t ex invandrare som grupp (vilka ju inte är EN grupp), men gör undantag för dem som man lärt känna. Efter en tid, och om man lär känna fler upptäcker man att alla är individer. Och som regel inte farliga.

På samma sätt kan man försöka bekanta sig med ny teknik. Är den för avancerad kan man ju försöka få den förklarad för sig. Allt behöver ju inte alla ta till sig för att använda, men rädslan för det nya bör man bekämpa.

Upplysning och fri kommunikation är något gott. Det frigör människan till att bli mera tolerant. Kanske till och med lite godare.