DN, denna tidning som ibland varit lite vacklande i synen på den personliga integriteten, har publicerat en skrämmande rapport om hur integriteten sätt på undantag. Skrämmande inte mist då det i hög grad är våra myndigheter som syndar.
De myndigheter som borde vara allmänhetens, medborgarnas skydd emot övergrepp.
Behovet av en integritetsminister är stort, och har faktiskt framförts av en av de få politiker som inser integritetens värde och vikt i ett demokratiskt samhälle.
Men, är ordet för oprecist, för allmänt? Jag vet inte. Det känns som att det inte borde behöva klargöras varje gång att skyddet för den personliga integriteten är en av grunderna för ett demokratiskt samhälle. Att integritet handlar om vi ska ha en rättsstat, om rättssäkerhet och frihet ifrån förtryck, speciellt då ifrån en alltför mäktig stat.
Att överhetens utövare i form av politiker och klåfingriga byråkrater inte ska veta allt om vårt privatliv, att vi får ha en fredad zon, dvs att vår integritet inte får kränkas.
Jag tror nog att de flesta politiker, kanske t o m någon byråkrat, vet vad ordet integritet står för. Men att de medvetet avstår från att förklara det. Eftersom de vill ha kollen över vad vi små undersåtar gör, tycker och tänker.
Kanske vi just därför måste precisera oss bättre. Skriva långa förklaringar, även om det inte borde behövas. Vare sig vi kallar oss för liberaler av något slag, för piratpartister, eller allmänt demokratiska.
Så, till en början, citat från NE.
integritet (lat. inte_gritas, av i_nteger 'orörd', 'hel', 'fullständig', 'oförvitlig', 'hederlig'), rätt att få sin personliga egenart och inre sfär respekterad och att inte utsättas för personligen störande ingrepp.
I regeringsformen står att "den offentliga makten skall utövas med respekt för ... den enskilda människans frihet och värdighet” , medan de lagar som styr hälso- och sjukvården, socialtjänsten och omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda med smärre variationer använder formuleringarna "respekt för självbestämmande och integritet.” Personlig integritet har därför nära samband med människans värdighet. Kränkning av den personliga integriteten kan ske på fysisk väg (våld, tvång, aga) eller psykisk (förnedring, diskriminering, indoktrinering).
Integritetskränkning, ... Numera för ordet integritetskränkning tankarna till personlighetsskyddet. Varje person har rätt att ha ett område som är skyddat mot intrång. Den som inte respekterar den personliga integriteten kan i de fall för vilka överträdelser av okränkbarheten uttryckligen har kriminaliserats dömas för brott.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Visar inlägg med etikett medborgerliga fri- och rättigheter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett medborgerliga fri- och rättigheter. Visa alla inlägg
12 september 2010
En medialogisk valrörelse? Eller varför alternativen försvann.
Den tragiska förenklingen.
Så vill jag karaktärisera årets valrörelse.
För vad är det som media blåser upp varje dag, som de själva kommenterar och ber riksdagpartierna uttala sig om?
Jo, opinionsundersökningarna. I princip inget annat. Frånsett struntsaker som ligger på bröstpumpsnivå.
Skulle något annat diskuteras så är det plånboksfrågor, typ skatter, bidrag.
Media och riksdagspartierna verkar vilja idiotförklara oss, tror inte att vi kan tänka. Därför ger de heller föga av inspiration och värdefull information. Ibland undrar jag om de inte orkar med det heller.
Visst kan det vara intressant med en och annan opinionsundersökning. Men inte 2-3 per dag och bemängda med sådana felmarginaler och sådan osäkerhet som de numera är. Det är en störtflod som vilseleder oss, som tubbar en och annan att rösta på en vinnare, som kanske inte vore vinnare med bättre undersökningar och en valrörelse som handlade om idéer i stället för - opinionsundersökningar.
Jag vill inte förbjuda gallups, men önskar att både partier och media besinnade sig och i stället diskuterade innehållet i partiernas politik.
Jag har flera gånger hävdat att skillnaden mellan blockens politik är mycket liten. Att de blåser upp skillnaderna är mest ett sätt att elda de egna valarbetarna och möjligen kan det lura någon väljare. Nu hör jag att s.k. professionella kommentatoren, som av någon anledning dessutom är ekonomer, kommer till samma slutsats. Trots buller och bång är det snart sagt egalt vilket block man väljer. Visst kan man hitta lite betoningar hit och dit, plus och minus. Men i stort är de väldigt små, i vart fall översatt till praktiskt politik. Och summan av skillnaderna tar ut sig.
Dags att välja utan tanke på block och riksdagspartier kanske? För de smärre skillnader som finns ligger i frågor som inte primärt är ekonomiska utan beror på attityder till samhälle och medborgare. Men de aspekterna ligger man lågt med - dvs hos riksdagspartierna. De undviker de grundläggande aspekterna vad vår demokrati ska vara bra för, vilka fri- och rättigheter som är viktiga. Om de är viktiga.
Media och de flesta riksdagspolitiken söker förenklingar, one-liners. Gammelpartiernas ledande politiker har slutat vilja övertyga oss om de idéer de (eventuellt) står för, i stället försöker de sälja in sina påståenden om att deras valfläsk är ekonomiskt mest gynnsamt.
Och media, dagspress, radio och teve, förmår inte tränga igenom detta. I utfrågningar och debatter styrs det till att handla om: opinionsundersökningar, blockens sammanhållning, hur sd ska behandlas, om skatt på pensioner resp löneinkomster, om bidrag ska höjas el sänkas en aning, om jobb och arbetslöshet. Vad som är välfärd definieras slarvigt eller inte alls.
Men ytterst sällan tangerar de frågan om varför partierna har dessa ståndpunkter, om den sakliga skillnaden eller likheten och varför partierna väljer just dessa frågor.
Media ifrågasätter inte om de frågor som partistrategerna sätter upp är de viktigaste för demokratins utveckling eller överlevnad.
Denna insnävning av perspektiv och idéer i politisk debatt är oroande. Politiker och media förenklar utöver trivialiserings gräns vad demokrati är fråga om. De säljer ett litet fåtal snarlika paket av lättförstådda ekonomiska fördelar till en tämligen välmående medelklass, som om denna inte förmår att tänka och som om det inte finns människor som inte lever i medelsvenssons värld.
Det finns "medelsvenssons" som kan se bortom plånboksfrågor. De finns människor, oavsett vilken kategori de sorteras in i, som ser brister i samhället, som vill delta i demokratin, inte bara vara åskådare, som inte vill bli övervakade och kontrollerade och betraktade som presumtiva brottsligar av en överhet som till varje pris vill behålla kontrollen. Det finns väljare som vill se idéburna politiker på medborgarnas sida. Det finns till och med en och annan som undrar varför inte de andra partierna vill (eller vågar?) diskutera med piratpartiet och de frågor som de ställer och driver. Liksom Isobel Hadley-Kamptz i Expressen efterlyser jag alternativ.
Svensk Myndighetskontroll har några tips på sådant som de vanliga media missat.
Och en politiker med egen profil har listat en önskeregering med många överraskande och smått humoristiska inslag. Överraskande då den innehåller bara mycket få ledamöter från hennes eget parti. Personligen har jag många invändningar emot hennes val. Skrattar mer el mindre rått åt andra. Men, som summa skulle det nog bli en åtskilligt bättre regering än dagens regering och dessutom bättre än den regering som kommer efter valet. Vare sig den sätts samman av Reinfeldt eller Sahlin... Med detta säger jag att våra alternativ, om vi väljer efter blockpolitik, det är som att välja mellan pest och kolera.
Det är inte bara skrattretande, det är djupt tragiskt.
Så vill jag karaktärisera årets valrörelse.
För vad är det som media blåser upp varje dag, som de själva kommenterar och ber riksdagpartierna uttala sig om?
Jo, opinionsundersökningarna. I princip inget annat. Frånsett struntsaker som ligger på bröstpumpsnivå.
Skulle något annat diskuteras så är det plånboksfrågor, typ skatter, bidrag.
Media och riksdagspartierna verkar vilja idiotförklara oss, tror inte att vi kan tänka. Därför ger de heller föga av inspiration och värdefull information. Ibland undrar jag om de inte orkar med det heller.
Visst kan det vara intressant med en och annan opinionsundersökning. Men inte 2-3 per dag och bemängda med sådana felmarginaler och sådan osäkerhet som de numera är. Det är en störtflod som vilseleder oss, som tubbar en och annan att rösta på en vinnare, som kanske inte vore vinnare med bättre undersökningar och en valrörelse som handlade om idéer i stället för - opinionsundersökningar.
Jag vill inte förbjuda gallups, men önskar att både partier och media besinnade sig och i stället diskuterade innehållet i partiernas politik.
Jag har flera gånger hävdat att skillnaden mellan blockens politik är mycket liten. Att de blåser upp skillnaderna är mest ett sätt att elda de egna valarbetarna och möjligen kan det lura någon väljare. Nu hör jag att s.k. professionella kommentatoren, som av någon anledning dessutom är ekonomer, kommer till samma slutsats. Trots buller och bång är det snart sagt egalt vilket block man väljer. Visst kan man hitta lite betoningar hit och dit, plus och minus. Men i stort är de väldigt små, i vart fall översatt till praktiskt politik. Och summan av skillnaderna tar ut sig.
Dags att välja utan tanke på block och riksdagspartier kanske? För de smärre skillnader som finns ligger i frågor som inte primärt är ekonomiska utan beror på attityder till samhälle och medborgare. Men de aspekterna ligger man lågt med - dvs hos riksdagspartierna. De undviker de grundläggande aspekterna vad vår demokrati ska vara bra för, vilka fri- och rättigheter som är viktiga. Om de är viktiga.
Media och de flesta riksdagspolitiken söker förenklingar, one-liners. Gammelpartiernas ledande politiker har slutat vilja övertyga oss om de idéer de (eventuellt) står för, i stället försöker de sälja in sina påståenden om att deras valfläsk är ekonomiskt mest gynnsamt.
Och media, dagspress, radio och teve, förmår inte tränga igenom detta. I utfrågningar och debatter styrs det till att handla om: opinionsundersökningar, blockens sammanhållning, hur sd ska behandlas, om skatt på pensioner resp löneinkomster, om bidrag ska höjas el sänkas en aning, om jobb och arbetslöshet. Vad som är välfärd definieras slarvigt eller inte alls.
Men ytterst sällan tangerar de frågan om varför partierna har dessa ståndpunkter, om den sakliga skillnaden eller likheten och varför partierna väljer just dessa frågor.
Media ifrågasätter inte om de frågor som partistrategerna sätter upp är de viktigaste för demokratins utveckling eller överlevnad.
Denna insnävning av perspektiv och idéer i politisk debatt är oroande. Politiker och media förenklar utöver trivialiserings gräns vad demokrati är fråga om. De säljer ett litet fåtal snarlika paket av lättförstådda ekonomiska fördelar till en tämligen välmående medelklass, som om denna inte förmår att tänka och som om det inte finns människor som inte lever i medelsvenssons värld.
Det finns "medelsvenssons" som kan se bortom plånboksfrågor. De finns människor, oavsett vilken kategori de sorteras in i, som ser brister i samhället, som vill delta i demokratin, inte bara vara åskådare, som inte vill bli övervakade och kontrollerade och betraktade som presumtiva brottsligar av en överhet som till varje pris vill behålla kontrollen. Det finns väljare som vill se idéburna politiker på medborgarnas sida. Det finns till och med en och annan som undrar varför inte de andra partierna vill (eller vågar?) diskutera med piratpartiet och de frågor som de ställer och driver. Liksom Isobel Hadley-Kamptz i Expressen efterlyser jag alternativ.
Svensk Myndighetskontroll har några tips på sådant som de vanliga media missat.
Och en politiker med egen profil har listat en önskeregering med många överraskande och smått humoristiska inslag. Överraskande då den innehåller bara mycket få ledamöter från hennes eget parti. Personligen har jag många invändningar emot hennes val. Skrattar mer el mindre rått åt andra. Men, som summa skulle det nog bli en åtskilligt bättre regering än dagens regering och dessutom bättre än den regering som kommer efter valet. Vare sig den sätts samman av Reinfeldt eller Sahlin... Med detta säger jag att våra alternativ, om vi väljer efter blockpolitik, det är som att välja mellan pest och kolera.
Det är inte bara skrattretande, det är djupt tragiskt.
15 juli 2010
Känslorna fäller men förnuft friar - eller hur AB riskerar yttrandefriheten
Michael Gajditza (usch så svårstavat, kan du inte byta till ett "svenskare" namn, haha) gör på sin blogg Svensk Myndighetskontroll en välformulerad genomgång av ett antal rättsfall där "folk" har en åsikt om skuldfrågan, som är fällande, medan domstolarna dömt på annat sätt, dvs friande pga bristande el undermåliga bevis. Avstamp sker i Littorinfallet och Mats Alm-fallet men Michael redovisar även flera andra fall där det visat sig att folkets dom var fel, eftersom den åtalades version visserligen kunde förefalla otrolig, men ändå visat sig vara den faktiska.
Slutsatser: håll fast vid den gamla regeln att hellre fria än fälla i tveksamma fall. Liksom: ingen ska anses skyldig före det han/hon dömts. Stå emot de ständiga kraven på att det inte ska behövas starka bevis för att fällande domar. Vidare, domstolarna måste vara fria från den politiska makten, och ej påverkas av media heller.
Min kommentar hos Michael var ungefär denna. "Svenska folket" är uppenbarligen ett känslostyrt folk, som inte låter ev befintligt intellekt arbeta. Jag gissar att mycket faktiskt beror på hur media, spec kvällspressen, förmedlar info om (påstådda) brott, eller utpekade misstänkta. Den bild media ger, den präglar folks uppfattning. Självfallet.
Det struntar uppenbarligen många media i, de säljer lösnummer genom att hitta enkla lösningar och genom att leta upp skandaler, som ofta är ordentligt skruvade för att bli just skandaler.
Det är ett stort demokratiskt problem. Dels givetvis för rättssäkerheten!!!
Dels då medias dåliga stil, bristande objektivitet och usla analys i info-förmedlandet - och det allt vanligare tyckandet även på nyhetsplats - ger politikerna en ursäkt för att nagga press- och yttrandefrihet i kanten.
Jag anser att även politiker har rätt till personlig integritet, men pressens övertramp kan leda till att politikerna (som grupp) gärna vill skapa en gräddfil där de undantas från granskning! Samtidigt som de fortsätter att kränka vanligt folks integritet.
---
Personlig integritet och press- och yttrandefrihet är viktiga medborgerliga fri- och rättigheter som måste kunna kombineras på ett vettigt sätt. Att den personliga integriteten inte är prioriterad hos dagens riksdagspartier (minns t ex FRA-lagen och Ipred) är ju ett sorgligt faktum.
De senaste årens allt flitigare övertramp från media betr integriteten, där AB:s kampanj emot Sven Otto Littorins privatliv bara är det senaste exemplet, kan leda till oönskade konsekvenser. Politikerna känner sig kränkta och alltför övervakade och jag blir inte förvånad om det med tiden kommer förslag som skall freda "offentliga personer".
Detta vore mycket olyckligt. Dels ska integriteten gälla den personliga sfären, dvs inte den politiska, och dels ska det inte gälla olika regler vad gäller personlig integritet beroende på om man är en politiker eller inte.
Det är viktigt både att skydda den personliga integriteten för alla och press- och yttrandefrihet. AB:s senaste övertramp kan försämra bådadera.
Slutsatser: håll fast vid den gamla regeln att hellre fria än fälla i tveksamma fall. Liksom: ingen ska anses skyldig före det han/hon dömts. Stå emot de ständiga kraven på att det inte ska behövas starka bevis för att fällande domar. Vidare, domstolarna måste vara fria från den politiska makten, och ej påverkas av media heller.
Min kommentar hos Michael var ungefär denna. "Svenska folket" är uppenbarligen ett känslostyrt folk, som inte låter ev befintligt intellekt arbeta. Jag gissar att mycket faktiskt beror på hur media, spec kvällspressen, förmedlar info om (påstådda) brott, eller utpekade misstänkta. Den bild media ger, den präglar folks uppfattning. Självfallet.
Det struntar uppenbarligen många media i, de säljer lösnummer genom att hitta enkla lösningar och genom att leta upp skandaler, som ofta är ordentligt skruvade för att bli just skandaler.
Det är ett stort demokratiskt problem. Dels givetvis för rättssäkerheten!!!
Dels då medias dåliga stil, bristande objektivitet och usla analys i info-förmedlandet - och det allt vanligare tyckandet även på nyhetsplats - ger politikerna en ursäkt för att nagga press- och yttrandefrihet i kanten.
Jag anser att även politiker har rätt till personlig integritet, men pressens övertramp kan leda till att politikerna (som grupp) gärna vill skapa en gräddfil där de undantas från granskning! Samtidigt som de fortsätter att kränka vanligt folks integritet.
---
Personlig integritet och press- och yttrandefrihet är viktiga medborgerliga fri- och rättigheter som måste kunna kombineras på ett vettigt sätt. Att den personliga integriteten inte är prioriterad hos dagens riksdagspartier (minns t ex FRA-lagen och Ipred) är ju ett sorgligt faktum.
De senaste årens allt flitigare övertramp från media betr integriteten, där AB:s kampanj emot Sven Otto Littorins privatliv bara är det senaste exemplet, kan leda till oönskade konsekvenser. Politikerna känner sig kränkta och alltför övervakade och jag blir inte förvånad om det med tiden kommer förslag som skall freda "offentliga personer".
Detta vore mycket olyckligt. Dels ska integriteten gälla den personliga sfären, dvs inte den politiska, och dels ska det inte gälla olika regler vad gäller personlig integritet beroende på om man är en politiker eller inte.
Det är viktigt både att skydda den personliga integriteten för alla och press- och yttrandefrihet. AB:s senaste övertramp kan försämra bådadera.
27 april 2009
Debattartikel publicerad i PT och NV
Nedanstående debattartikel har publiserats i Norra Västerbotten (Norran) den 20 april och i Piteå-Tidningen (PT) den 22 april. Undertecknare är Lars-Erick Forsgren, Gun Svensson, Jens Odsvall och Niklas Starow. Texten citeras i sin helhet nedan, men jag ger er även länkarna.
Länk till PT: http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4582128
Länk till Norran: http://norran.se/asikter/debattartiklar/article277501.ece
"Internet hotas av förhandlingar inom EU
Politiker i EU avgör internets framtid under de kommande veckorna. Telekompaketet är arbetsnamnet på en uppgradering av en handfull EU-direktiv från seklets början.
Tyngdpunkten ligger på standardiseringar av regler för utrustning och larmnummer, harmonisering av reglerna för hur operatörer ska hantera tillträde till varandras nät och tjänster. Sverige och England ligger före Tyskland och Spanien, vad gäller avreglering. Det bäddar för konflikter, som inte underlättas av att Frankrike dessutom verkar för skrivningar att intrång i upphovsrätten ska beivras med hjälp av åtgärder från internetleverantörernas sida. Trots en enig operatörskårs vädjan om att inte göras ansvariga för att bedöma vad som utgör "lagenligt innehåll", "lagenliga tjänster" och "lagenliga applikationer", finns sådana skrivningar fortfarande kvar i Telekompaketet. Nu handlar det mycket om innehåll och övervakning av vad medborgare gör när de använder sina internetabonnemang. I Frankrike har HADOPI, på svenska "högsta myndigheten för spridandet av verk och beskyddandet av rättigheter på internet" röstats ner i nationalförsamlingen, men kulturministern hotar avgå om hon inte får igenom lagen vid en ny omröstning den 28 april.
Vad vi kan se svajar nu majoritetsbeslutet vid förstabehandlingen: att den gängse rättsordningen ska råda även på nätet, håller i skrivande stund på att förhandlas bort. Det så kallade förslaget 138 görs om, för att möjliggöra HADOPI och liknande organisationer inom EU. Vi menar att direktiven, som ska garantera medborgarnas rätt till internet, behöver gå längre än att tillmötesgå operatörernas behov.
Christoffer Fjellners (M)och senare under processen Eva-Britt Svenssons (V) förslag 166 går ut på att inskränkningar i medborgarnas rätt måste kunna motiveras utifrån ett medborgerligt perspektiv. Men även detta tidigare majoritetsbeslut är under omförhandling, trots brett stöd i det ansvariga utskottet.
Det är djupt oroande att ministerrådet och EU-kommissionen, inte låter sig nöja med den definition som även norska Post- og teletilsynet använder för att beskriva användares rättigheter. Inser Europaparlamentets ledamöter allvaret i vad de är på väg att ställa till med? Direktivets omförhandlade tillåter HADOPI, som styckar upp internet och öppnar för att våra medborgerliga fri- och rättigheter ska säljas tillbaka till oss, som enskilda tjänster. Det räcker inte med att reglera accessleverantörernas ansvar för innehållet på internet, när inskränkningar riskerar att drabba enskilda individer. Med individen som utgångspunkt, kommer rättsäkerheten i fokus.
Rättsäkerhet är en förutsättning för tilltron till elektronisk kommunikation. Utan tillit riskerar tillväxten av ett öppet, dynamiskt internet dämpas eller helt utebli. Direktiven får även ekonomiska konsekvenser. Nuvarande skrivningar till Telekompaketet öppnar för diskriminering av programvara, applikationer och tjänster, långt bortom den differentiering, som av tekniska skäl ibland kan vara nödvändig för att trafiken på nätet ska flyta.
Direktiven blir därför ett hot mot fri- och öppen källkod, programvara och applikationer. Företrädare för dessa utvecklingsmetoder och licensmodeller, har inte fått komma till tals i de pågående förhandlingarna, trots att dessa utvecklingsmetoder och licensmodeller möts av ett allt större intresse, bland annat hos Sveriges kommuner och landsting."
Texten är aningen längre än vad tidningar brukar vilja ta in, men det gick ändå. I Norran ges undertecknarna lite mera presentation och texten är även mera luftigt redigerad.
Länk till PT: http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4582128
Länk till Norran: http://norran.se/asikter/debattartiklar/article277501.ece
"Internet hotas av förhandlingar inom EU
Politiker i EU avgör internets framtid under de kommande veckorna. Telekompaketet är arbetsnamnet på en uppgradering av en handfull EU-direktiv från seklets början.
Tyngdpunkten ligger på standardiseringar av regler för utrustning och larmnummer, harmonisering av reglerna för hur operatörer ska hantera tillträde till varandras nät och tjänster. Sverige och England ligger före Tyskland och Spanien, vad gäller avreglering. Det bäddar för konflikter, som inte underlättas av att Frankrike dessutom verkar för skrivningar att intrång i upphovsrätten ska beivras med hjälp av åtgärder från internetleverantörernas sida. Trots en enig operatörskårs vädjan om att inte göras ansvariga för att bedöma vad som utgör "lagenligt innehåll", "lagenliga tjänster" och "lagenliga applikationer", finns sådana skrivningar fortfarande kvar i Telekompaketet. Nu handlar det mycket om innehåll och övervakning av vad medborgare gör när de använder sina internetabonnemang. I Frankrike har HADOPI, på svenska "högsta myndigheten för spridandet av verk och beskyddandet av rättigheter på internet" röstats ner i nationalförsamlingen, men kulturministern hotar avgå om hon inte får igenom lagen vid en ny omröstning den 28 april.
Vad vi kan se svajar nu majoritetsbeslutet vid förstabehandlingen: att den gängse rättsordningen ska råda även på nätet, håller i skrivande stund på att förhandlas bort. Det så kallade förslaget 138 görs om, för att möjliggöra HADOPI och liknande organisationer inom EU. Vi menar att direktiven, som ska garantera medborgarnas rätt till internet, behöver gå längre än att tillmötesgå operatörernas behov.
Christoffer Fjellners (M)och senare under processen Eva-Britt Svenssons (V) förslag 166 går ut på att inskränkningar i medborgarnas rätt måste kunna motiveras utifrån ett medborgerligt perspektiv. Men även detta tidigare majoritetsbeslut är under omförhandling, trots brett stöd i det ansvariga utskottet.
Det är djupt oroande att ministerrådet och EU-kommissionen, inte låter sig nöja med den definition som även norska Post- og teletilsynet använder för att beskriva användares rättigheter. Inser Europaparlamentets ledamöter allvaret i vad de är på väg att ställa till med? Direktivets omförhandlade tillåter HADOPI, som styckar upp internet och öppnar för att våra medborgerliga fri- och rättigheter ska säljas tillbaka till oss, som enskilda tjänster. Det räcker inte med att reglera accessleverantörernas ansvar för innehållet på internet, när inskränkningar riskerar att drabba enskilda individer. Med individen som utgångspunkt, kommer rättsäkerheten i fokus.
Rättsäkerhet är en förutsättning för tilltron till elektronisk kommunikation. Utan tillit riskerar tillväxten av ett öppet, dynamiskt internet dämpas eller helt utebli. Direktiven får även ekonomiska konsekvenser. Nuvarande skrivningar till Telekompaketet öppnar för diskriminering av programvara, applikationer och tjänster, långt bortom den differentiering, som av tekniska skäl ibland kan vara nödvändig för att trafiken på nätet ska flyta.
Direktiven blir därför ett hot mot fri- och öppen källkod, programvara och applikationer. Företrädare för dessa utvecklingsmetoder och licensmodeller, har inte fått komma till tals i de pågående förhandlingarna, trots att dessa utvecklingsmetoder och licensmodeller möts av ett allt större intresse, bland annat hos Sveriges kommuner och landsting."
Texten är aningen längre än vad tidningar brukar vilja ta in, men det gick ändå. I Norran ges undertecknarna lite mera presentation och texten är även mera luftigt redigerad.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)