Inkonsekvens och idiotiska regler stoppar flyktingar

Nedan ger jag ett exempel på hur redan dagens (gårdagens) regler och tillämpning skapar fullkomligt galna situationer och drabbar flyktingar. Och inte bara flyktingar, utan även, som i detta fall, sjuka i glesbygd.

Det är exempel på byråkratisk dumhet, regler som går på tvärs. Och visar hur de nu skärpta reglerna om id-koll och ursprungsland och var man befunnit sig på väg under flykten kan leda till. Och som kommer att ge än värre konsekvenser nu. Om regeringens vilja slår igenom. Tyvärr. Idiotiska konsekvenser. Förutom det att id-koll, övertro på pass (som kan vara förfalskade/köpta eller bortslängda) och  1:a-landsprincipen lätt leder fel, så är det ju faktiskt så att Sverige med ljus och lykta söker efter läkare (arbetskraftsinvandring) från alla möjliga håll. 

Att ge efter för den av SD och likasinnade frampiskade negativa opinionen, där främlingsrädsla och rädsla för att välfärden ska drabbas om vi tar emot flyktingar,  det är så fegt och dessutom kontraproduktivt.  Vi behöver ju många händer t ex både vården och skolan.


Jag citerar rakt av från SVT: 
"Läkaren Mral Kechechien från Syrien har bostad och jobb i Kall. Nu ska hon utvisas till Armenien.

Mral har varit i över ett år i Sverige. Nu har hon fått ett tungt besked. Hon får inte uppehållstillstånd.

– Jag är så ledsen. Jag kan inte förstå varför, säger Mral.

Vi träffar henne på Continental Inn i Åre där det bor över 600 flyktingar. Åre hälsocentral har öppnat en tillfällig mottagning här och Mral tolkar och bistår med sina medicinska kunskaper.

– Hon är ovärderlig, säger Pyttan Brinck som är sjuksköterska i Järpen där Mral praktiserar gratis när hon inte arbetar på Kallgården.

Mral gjorde som många andra som flytt från kriget i Syrien, hon tog vägen via Armenien.

– Jag stannade i Armenien och fick studera, men sen blev det lika farligt där för mig som i Syrien, säger Mral. Smugglarna sa att jag måste ha ett armeniskt pass så jag köpte ett pass. Smugglarna har lurat mig, de försäkrade att dokumenten skulle tas bort när jag var över gränsen.

”Hon behövs - hon kan sex språk”

Men Migrationsverket har fått uppgifter om att Mral har ett armeniskt pass och anser att Mral därmed är medborgare i Armenien.

– Passet var som ett hjälpmedel för kunna fly, säger Mral. Jag måste få Migrationsverket att tro på mig.

Pyttan Brinck tycker det är märkligt att man utvisar en duktig distriktsläkare samtidigt som man försöker locka hit läkare.

– Hon behövs. Hon kan sex språk  och kommer vara en resurs flera år framöver, säger Pyttan. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne.

Mral försöker få fram dokument som ska visa att hon är från Syrien och hon ser ett halmstrå. Att få ett arbetstillstånd.

– Jag jobbar sju dagar i veckan och betalar skatt. Jag behöver inte söka asyl. Jag klarar mig själv."

(Alltså om hon får stanna med hänvisning till att hon kommer från Syrien. Annars kan hon ju behandlas som kvalificerad arbetskraftsinvandrare. Och därmed kan hon bidra till den svenska välfärden, liksom så många andra i hennes situation. Min kommentar.) 

En musikfest av ovanligt hög kvalitet, TV2 i lördags.

Fantastiskt! SVT bjöd på ett högklassigt alternativ till den lördagsplåga som kommer att dominera ettan nu hela våren...  Hoppas Tvåan letar fram fler pärlor ur sina arkiv för att ge oss musikvänner chansen att slippa plågas av den s.k. mellon.

Alice Babs i en fantastisk konsert från 1999,  i finfin form (det var hon väl alltid!) i en generös knippe toppenmelodier. Mycket ellingtonia, men också annat.
Och med Charlie Norman och hans trio. Charlie i vanlig ordning leklysten och humorisk. Plus de tre blåsarna Bosse Broberg tp, Olle Holmquist tb, och Ulf Andersson sax och lite flöjt.  Två timmar, där Charlie och grabbarna hade några egna nummer, som de förvaltade väldigt bra.

Alla på utomordentlig spelhumör, inspirerande varandra. Det var musikalisk kärlek. Sent ska jag glömma när Alice improviserade på duo med trummisen. Ovanligt, och fint.

Vilken skön påminnelse om vilka härliga musiker de var, Alice och Charlie!   För det är ju ändå en smolk i glädjebägaren detta att de inte är med oss idag utan båda spelar "ovan molnen".

De som missade programmet, skynda att klicka in SVTplay, http://www.svtplay.se/video/2649171/swingtime-again/swingtime-again-alice-babs-och-charlie-norman
Det ligger bara kvar för avlyssning i 4 veckor till. Så skynda!

SVT (genom Anders Jansson) hittade inte fp ens i dess starkaste kommun ;)

Komikern Anders Jansson reser till varje riksdagspartis starkaste kommun för att försöka ta reda på vad deras politik innebär i praktiken. I veckans program besöker Anders Jansson Skinnskatteberg, i Västmanland, där Folkpartiet har 30 procent drygt av rösterna.

Jojo, Anders har det tufft, kan inget om politik, säger han, och ska med sin komikerbakgrund locka folk att kolla in hans program för att få mera kunskap om valet i höst.

Förra veckan kollades in den starkaste centerkommunen. Visade sig vara en liten, trygg, lite sömnig ort där centern "alltid" regerat, med samma kommunalråd i långa tider. En folklig man som var lite mera gammaldags center än dagen. Men visst kunde han dra några av de aktuella centerfrågorna. Det var dock tydligt att det är på honom som väljarna röstar, för att inget ska förändras i det som de är vana vid.

Veckans program skulle folkpartiet skärskådas. Och det blev än tydligare att det är svårt att få ihop humor och information på ett vettigt sätt. I vart fall om humoristen inte vet något om politik.

I detta fall visade det sig att "ingen" av väljarna i Skinnskatteberg visste det heller. En bruksort i rödaste Västmanland där plötsligt "fp" gjorde ett sensationellt bra val, jfrt med rikssnittet. Hela dryga 30 %.  Men det regerande s-kommunalrådet verkade inte skakad, trots knappt majoritet för sitt parti. Trots att fp lyckats ena oppositionen inför 2010 års val.

Anders hade dock svårt att hitta vad fp stod för. Han också. Han fick inte fram vad fp i Skinnskatteberg gjort sedan 2010 med sin nya styrka. Vare sig betr framstötar eller resultat.

Varför fick fp då denna framgång i senaste kommunalvalet då? Tja, det visade sig att plötsligt hade fp lyckats få en populär person att kandidera. En person som bl a var aktiv i dragkamp och fysisk träning - och som var helt opolitisk tjänsteman på topposition. Dock utan att i något sammanhang ha varit känd som folkpartist. Tydligen en tjänsteman som gjort ett bra jobb och en allmänt trevlig person. Namn  Carina Sandor.  

Vid en koll med "folk på stan" kände få till hennes namn, men däremot kände de till henne när de fick se hennes foto. Däremot var det ingen som kände till att hon var folkpartist.
Ridå, skulle jag säga.
Alltså, det var ett rent personval, det var hon som vann rösterna, inte folkpartiet.
Nu gillar jag personval, men det märkliga här var att denna gång valde folk en person utan att veta dennas åsikter, ideologiska hemvist. Och då känns det fel.
Dessutom kändes inte Carina Sandors redovisning av motiven för sin (plötsligt påkomna) partitillhörighet så övertygande heller. Det kan givetvis ha redigerats bort en del, men det kändes väldigt tunt och "darrigt". Hon kunde ordet socialliberal, men kunde inte visa vad det innebär.

Nå, så är det väl med fp i dag också. Det säger en sak, men har svårt att förklara vad det är. Fp´s profil är diffus. Och inte det den varit.

Så, visst är det då en bedrift att få så många väljare plötsligt för en politisk nykomling, vars åsikter är lika okända för väljarna som vad partiets profil är.

En sak gör mig dock nyfiken, och fick jag inget svar på i TV-programmet. En chefstjänsteman får givetvis ha vilka åsikter och vilken partitillhörighet han vill, privat. Men i vart fall i sossestyrda kommuner är det inte lätt att ha annan partibok än (s) - om man har någon alls.  Och kommunens topptjänsteman ska verkställa majoritetens politik.
Hur går det i Skinnskatteberg, med en kommunchef som samtidigt är ledare för det största oppositionspartiet?

SVT:s länk http://www.svt.se/anders-tar-parti/anders-satts-pa-stenharda-prov

Public serviceföretaget SVT och valet i maj!

Jag blir väldigt irriterad och besviken på hur SVT gör i sin bevakning inför det utomordentligt viktiga valet till eu-parlamentet den 25 maj.

Jag har därför sänt ett e-mail till Agenda och ett par personer som gör program i teve2 inför valet i maj. 

Varför läggs programmen upp så att ETT parti så klart diskrimineras? Och i vissa fall inte alls förekommer? Jag avser givetvis piratpartiet, som idag har TVÅ eu-parlamentariker som båda kandiderar igen, och pp är ett parti som kandiderar också till riksdagen i höst. 

Vi ser hur SVTs Agenda kör med en princip som utesluter piratpartiet (PP), men gynnar sverigedemokraterna (SD).  Ett program som körs 3 veckor före eu-valet MÅSTE givetvis i högsta grad fokusera på eu-frågorna, ur vilken vinkel man än vill se dem. Då är det självklart, ur demokratisk rättviseaspekt, att alla partier som idag finns med i den debatten. 

Däremot kan man ju diskutera vad SD har där att göra.  OK de ställer upp i valet (de också), men de har inget att redovisa och stå till svars för betr vad deras icke-befintliga parlamentariker gjort den gångna mandatperioden. 

SVT Forum i tv2 är ett smalare program, men viktigt ändå. 

Genom att "välja" att bara presentera de som avgår "frivilligt" och de som kandiderar som "nykomlingar" så lyckas SVT att minimera kandidatpresentationerna för piratpartiet på ett sätt som inte känns bra ur demokratiska aspekter. Övriga partier får flera personer som får visa upp sig för väljarna, både som föredettingar och som de som vill in i stället för dessa "gamlingar".  

Givetvis kan det bli lite för mycket om alla parlamentariker, nya som gamla och de som vill bli omvalda utan att vara pinfärska, presentera och intervjuas. Men, något slags jämvikt bör det vara mellan partierna, som finns idag i parlamentet. Eller hur?  Det kan uppnås genom att varje idag representerat parti dels får sina två toppkandidater intervjuade liksom en till som står på chansplats. 

Dessutom är ju EU det forum som i hög grad styr den viktiga frågan om personlig integritet - därför bör just den frågan tas upp ordentligt just med de som vill in i eu-parlamentet - och sitter de där, ska de avkrävas redovisning vad de gjort betr integriteten, för eller emot. 

Det är viktig upplysning till väljarna, och SVTs (och SRs) ansvar att ge.

Att pp ska få vara med i en debatt 23 maj är inget godtagbart svar. Det är alltför sent, och visar hur lite SVT förstår om vikten vare sig betr integritetsfrågan eller eu-valets vikt i stort. 

Mvh,  Lars-Erick Forsgren

Jag är inte medlem i  piratpartiet, men djupt engageradi  och övertygad om vikten av demokratiska val under rättvisa villkor, som ger väljarna information om vad som står på spel och om vilka frågorna är och vilka partier som finns och deras synpunkter. Jag har varit politiskt engagerad under flera decennier, bl a som politisk sekreterare och som förtroendevald i kommun och landsting. 

 Jag emotser ett rejält svar, och då inte ett som bara är en kopia av ett "policypapper".

PS. Som publicserviceföretag har SR/SVT ett uppdrag att verka för demokrati och emot rasism. 

Bra jul-teve, och dålig...

Läser att Kalle Anka i teve på julafton tappar något i popularitet. Men hade ändå 3,5 milj tittare. Inte illa det heller. Och vad kan egentligen konkurrera den tiden?  Köpfesten bör rimligen ha avtagit kl 15 på julafton. Och kyrkornas eventuella aktiviteter ägde väl rum omkring lunchtiden, med div julspel och andakter. Kan inte påminna mig ha sett något i andra kanaler som lockade. Kan det ha varit att en del inte kunde vänta med julklappsutdelningen till efter Kalle Anka?

I mitt tycke så var julaftonens i särklass bästa teveprogram "Kan du vissla, Johanna", med Per Oscarsson, som en gammal man vars sista dagar på äldreboendet lystes upp av ett par grabbar, med längtan efter en "morfar".  Aningen kärv men stark och naturlig kärlek från låtsasmorfar, som aldrig fick några barn, och sund och frisk kärlek från grabbarna. Lysande spelat.
Och så senare på julafton, halvtimmen före Rapport, Tage Danielsson geniala "Karl-Bertil Jonssons julafton".  Också det om mänsklighet, människokärlek, en vilja att hjälpa.

Däremot var det tunt i SVT senare på julafton, efter dessa program och avklarad julklappsutdelning och julmiddag.  Diverse julkonserter med rätt så blekt innehåll i en märklig mix av konventionellt och krystat "populärt".  Det sluttande planet utför betr SVTs "underhållningsprogram" fortsätter.

Inte är det bättre i fyran heller, flåshurtigt, och/eller så enkelt att det är genant.

Betr SVT så är det gamla favoriter, som de två ovan nämnda, och div repriser som i någon mån kan rädda kvällarna. De tidiga kvällarna. Lars Molins "Midvinterduellen" är ju en höjdare om den enskilda människans kamp mot byråkrati och myndigheter. Och tack för de små glimtar vi ibland kan få med Monica Zetterlund i rutan. Från den tid underhållning kunde göras med kvalitet.

Apropå tevelicenser och upphovsrätt

Med avstamp i frågan om att SVT (genom Radiotjänst) nu anser sig ha rätt att ta ut radio/teveavgift även för den som innehar datorer och surfplattor etc (förhoppningsvis bara för sådana som faktiskt kan användas för att se teve utan extra tillbehör och utan dubblering för den befintliga avgift som vi betala för innehavet av teve, hoppas jag), så tar bloggaren Farmor Gun upp några viktiga upphovsrättsliga problem i dagens mediavärld.
Det är som vanligt kloka ord om komplicerade frågor som  FarmorGun kommer med. Läs det. Min  kommentar blir:


Självklart kostar journalistik och inte minst då journalistik av någon "verkshöjd". Ett väsentligt problem är därför pengar. Inte minst eftersom alltmer annonspengar går från dagspressen till Google (hela tre miljarder på ett år, tyckte jag nämndes i teve, för en rätt minimal kostnadssida) och andra internetjättar. Jag betvivlar verkligen att annonsörerna i Google och t ex Facebook får valuta för pengarna. Det lär väl visa sig med tiden.

Det känns onekligen som om Google m fl snyltar på andra, inte minst på dagspress och tevebolag. Samtidigt ger onekligen internet oss möjligheten till både bredare och djupare information. Dvs så länge kvalitativ press finns kvar, ideell s.k. medborgarjournalistik lär inte helt kunna ersätta seriös undersökande journalistik. Journalistik, som ger oss möjlighet till bättre underbyggda diskussioner och ställningstaganden.
Men att "skydda" en upphovsrätt till detta genom att  lägga på kostnader som drabbar oss som medborgare, det känns helt fel. Fel ur demokratisk synpunkt. Dessutom skulle det drabba oss alla inte bara ekonomiskt utan än mer just informationsmässigt, kunskapsmässigt.

Den guldgruva som t ex Google och Facebook m fl idag verkar vara, den kan inom en tid vara uttömd. Om inte i vart fall en rätt rejäl del av dessa företags vinster på något sätt kanaliseras till de ställen där den kostnadkrävande journalistiken bedrivs, ja då försvinner stora delar av inflödet av nyttig kunskap som kan  förmedlas via internet. Jag vet sannerligen inte hur det ska gå till att göra denna kanalisering utan att det uppstår ökade kostnader för oss medborgare.

Det "näthat" som idag frodas inom vissa kretsar, det är kontraproduktivt, åtminstone om  man ser det ur ett demokratiskt perspektiv på sikt.
Att, i likhet med Windows 8, främst se internet som en kanal för försäljning och förströelse, det är en oerhörd inskränkning av det fria ordet och underlaget för demokratiska samtal.

Ung och bortskämd.

Så har fjolårets "Ung och bortskämd" getts en ny säsong i SVT. Varför det? OK, det har ett visst underhållningsvärde. Troligen tillräckligt höga tittarsiffror för att dras ett varv till.
Och jag tittar. Och upprörs, förstås. Och förvånas, att några vill ställa upp i ett sådant program. Upprörs över att det finns ungdomar, så barnsliga och så bortskämda som dessa unga. Att de inte skäms.
Men än mera över föräldrarna som skämmer bort barnen så långt över alla gränser, så att barnen, dvs de barnsliga ungdomarna, förlorat all kontakt med hur verkligheten ser ut! Och att föräldrarna ställer upp på att vara sina ungdomars passoppar, ja slavar och som öser pengar över dessa odågor.
Först tänker jag att det måste vara oerhört rika föräldrar, men det verkar finnas i vart fall några med mera normala inkomster. Visst älskar man sina barn, men att klema bort dem så som här gjorts, det hjälper inte barnen till ett vuxenliv.
Och rika föräldrar, de kanske själva skämts bort alltför mycket. Men har de tid (även om de har pengar) att lägga all sin tid och kraft på att serva sina "vuxna" barn på detta sätt?
Eller har de själva haft det så knapert och/eller så frånvarande föräldrar att de i sin tur till varje pris vill ge "barnen" ALLT och mera därtill?
Ja, i något fall skymtar det fram att föräldern är ensamstående och tydligen har någon slags inre skamkänsla över att ätteläggen inte har två föräldrar. Kanske delvis en förståelig känsla, men inte blir ungen bättre av att bli bortskämd bortom allt förnuft. Dessutom matas vi ju ofta med att ensamma föräldrar har det så väldigt knapert ekonomisk. Men dessa verkar inte ha det så.

Det är i och för sig en sund reaktion hos de föräldrar som vill ha hjälp med att få lite stil på ungarna, att de unga ska få lära sig vad mat och annat kostar, att livet innebär arbete, och att man måste städa efter sig. Men att göra det inför teve-kameror?
De unga begriper väl inte bättre, de vill vinna resan som är priset till den som håller sig kvar längst i programmet, i ett slags Robinsonliknande utslagningsprocess. Och de tror att genom att visa sig i teve så blir man en kändis. Vilket verkar vara målet, i den mån de har något, för dessa unga.

Terrorn har många ansikten

Nyheten om terrorbomben i Oslo kom chockartat. Genom FB, för uppenbarligen tog det tid för SVT att reagera vilket fick garvade journalister (inkl fd tv och radioreportrar) att undra vad SVT gjorde. Nå, till slut vaknade även den svenska statstelevisionen genom att direktsända vad NRK sände.

Att slå emot den norska demokratins hjärta, i vart fall dess verkställande del genom att blåsa ur regeringskansliet är, trots allt, knappast något som man tror kan hända. OK, visst har säkert funnits viss beredskap och handlingsplaner för detta, liksom jag förutsätter att det finns i Sverige. Ändå vill man inte tro att det ska bli allvar.

Jag måste erkänna att som det framtonade genom teverutan så fick även jag en känsla av att risken var stor att det hela hade någon koppling till islamistisk terrorism. Kommentarerna gick i den riktningen. Samtidigt saknade jag, liksom kommentatorerna, några som helst konkreta belägg för att så var fallet. En sak som verkade underligt var även det till en början inte speciellt betonade händelserna på ungsossarnas läger utanför Oslo. Varför skulle finnas ett samband - och är det en naturlig koppling för islamska terrorister att samtidigt utlösa bomber vid regeringsbyggnader centralt och att skicka in någon som börjar skjuta i ett ungdomsläger?

En sak som dock kunde tyda på muslimsk terrorism var dock att minst ett par sådana rörelser var snabba att ta på sig ansvaret (=äran) för det hända.

Nå, redan under fredagkvällen kom dock en del notiser om att en blond norrman gripits. I takt med att dödstalen ökade dramatiskt under lördagen, i synnerhet från ungdomslägret, så preciserades även att den gripne norrmannen var en person som inte bara varit "utklädd" till polis utan även är känd för extrema högeråsikter, något som knappast ger en muslimsk koppling. Samtidigt så kommer högstämda kommentarer som pekar på vikten av att skydda demokratin emot terrorism. Med mera el mindre klara antydningar om mera myndighetskontroll av oss alla. Men också om vikten av ett öppet samhälle.
Ännu vet vi dessutom väldigt lite om den gripne (de gripna) mannens bakgrund och avsikter. Eller ens om det är rätt person(er) som gripits.

Vad visar då detta? Först och främst givetvis att man inte ska dra slutsatser för självsäkert utan faktiska underlag.
Att framför allt kommentatorer inte bör blåsa under rädslan för muslimska terrorattacker så fort något händer. Visst, det har hänt en del sådana, av spektakulär storlek. Och som inte kunnat förhindras av all världens avlyssningar och säkerhetstjänster.
Vi måste också inse att terror utförs av andra, av extrema rörelser med mera "västerländska" förtecken, både till vänster och höger. Som Harry Ascher skrev på Facebook så begicks enligt EU:s polisorgan Europol mellan 2006 och 2009 1.770 terrordåd i Europa. Bara sex av dessa 1.770 dåd, eller 0,34 %, hade muslimska kopplingar.
265 gånger fler terrordåd, nämligen 1.596 stycken eller 90,2 % av alla Europas terrordåd, hade högerorienterade kopplingar.

Självfallet ska vi inte vara naiva. Vi ska inte bortse från något av det hot som olika terrorgrupper utgör. Men vi ska inte heller bortse ifrån att det vi kallar terror även kan utföras av mer eller mindre förvirrade enskilda (som inte behöver ha någon uppenbar politisk koppling). Trots all försiktighet verkar det omöjligt att gardera sig emot alla eventualiteter. I vart fall inte i ett öppet demokratiskt samhälle.

För om vi tror att vi kan stoppa terrorn genom att stänga det öppna samhället, då har terroristerna segrat! Vad är det värt om vi alla ska ständigt övervakas, och alla våra åsikter registreras, utan att minsta misstanke finns 99,999 % av oss?
Ett sådant system är statens terror emot oss alla, det är en diktatur utan åsiktsfrihet och utan människovärde.
Vi får inte bortse ifrån att sådana steg redan tagits.

Politik i hjärnan?

Vill man vara elak kan man ställa sig frågan om detta med politik har något med hjärnkapacitet att göra. I vart fall kan man ha sina tvivel ibland både när man hör s.k. toppolitiker som "vanlig väljare" uttala sig.

Må vara hur det vill med detta, men nog är ändå det en intressant nyhet att forskare tycker sig ha funnit samband mellan politiska åsikter och vilka delar av hjärnan man använder mest. Detta refererat i SVT Vetenskap.

Bland annat har man redan tidigare kunnat identifiera att människor med en liberal syn har en större förmåga att hantera motstridig information och de med en konservativ syn har större förmåga att känna igen hot om fara. Nu avslöjar en ny rapport som publiceras i Current Biology att skillnaderna i politisk inriktning är länkade till skillnader i själva strukturerna i våra hjärnor.
Individer som kallar sig själva liberala tenderar att ha en större främre hjärnbark, medan människor som har en mer konservativ läggning har en större amygdala.

Det är dock oklart vad som egentligen påverkar vad. Alltså, har vi en viss politisk sympati för att vi har en viss struktur i hjärnan, eller förändras våra hjärnor rent fysiskt beroende på hur vi ser på saker?

Nu är det faktiskt inte så att höger eller vänster är solklara begrepp. Förutom att de kan definieras olika så är det en endimensionell syn - och att folk kan ändra åsikt under livet påpekar också forskarna.

I det sammanhanget vill jag dock göra ett påpekande. Att byta parti är inte detsamma som att byta ideologi. Tvärtom beror det ofta på att partiet bytt åsikt. Och våra grundläggande värderingar får vi ofta tidigt i livet. Erfarenhet och kunskaper kan i någon mån nog modifiera värderingarna, men frågan är hur mycket och hur ofta det sker. Eller om det är så att vi (samhället, politikerna, forskarna) som blandar samman begrepp som partiprogram med grundläggande värderingar/ideologier.

Fredspristagare avklädd och avsatt (kompletterad)

Det är sorgligt när glorior kommer på sned eller helt faller av. Men när det är berättigat är det ju skönt att de avslöjas, de som utger sig för att vara fattigdomens bekämpare, men själva skor sig och skickar människor ut i än värre nöd.

Detta handlar alltså om Nobelpristagaren Muhammad Yunus som har avskedats med omedelbar verkan från Grameen Bank, den bank som han grundade. Avskedad på grund av att han dragits in i en skattebrottshärva och anklagats för förtal. Bland annat norska och svenska biståndspengar fördes över från banken till hans privata affärsdel, för att undvika skatt. Detta gillade inte norrmännen, men svenska SIDA var märkligt "förstående", enl Uppdrag granskning för sådär ett par veckor sedan. Programmet verkar inte längre ligga ute på SvtPlay, men en liten uppföljning i Rapport finns på denna länk.

Än märkligt än skattebrottet är ändå den märkliga affärsidé som Yunus bank har, som dessutom lett till att han fick Fredspriset. Detta att rädda folk ur fattigdom genom att göra alla till entreprenörer med hjälp av s k mikrolån. Lån som visserligen var/är små, men som löper med mycket hög ränta och som skall amorteras av från vecka 1. Resultatet har blivit att de som lånar som regel inte klarar av lånen utan måste skuldsätta sig om och om igen för att betala de gamla lånen. Till slut får de sälja allt de äger, även sina enkla hus. Hamnar i en än värre knipa än innan de lånat. Tuffa indrivare tar ifrån dem allt. Och en del begår självmord. Långt ifrån alla är ju entreprenörer. Och dessutom då med räntor som i vart fall i våra ögon är att betrakta som ocker.

Komplettering. Nu hittat länk till Uppdrag granskning. Skall finnas där till 22 juli 2011.

Lite nyårsprat

Gott Nytt År på er.
Redan 3 jan och har inget skrivet. OK, det finns massor att kommentera, eller i vart fall notera. Men somt vill man helst glömma. Och somt är så trist eller svårt att det känns för svårt.

Rick Falkvinge avgått som PP-ordförande. Vad säger man? Oväntat att det kom nu, men ändå ingen överraskning. Han ville väl och jobbade hårt, men trampade i klaveret ett par ggr för mycket i senaste valrörelsen. Kanske blev piratpartiet också alltför mycket enmansshow, trots flera andra kunniga och skickliga medarbetare. Nu får vi hoppas på att Anna Troberg klarar av att lotsa skutan i de svåra vatten som är politiken.

Trots allt är det väl dessutom så att flera, snart sagt alla, av riksdagspartierna skulle vara i behov av ledarbyten och/eller en klarare ideologi. Både valresultat och blickar framöver visar det.

En tragisk personnyhet av annat slag är förstås Per Oscarssons. En stor skådespelare med en mycket personlig framtoning. Och - jag har svårt att föreställa mig något värre sätt att dö än att brinna inne.

Andra, ja cirka en halv miljon svenskar, har hamnat i andra bekymmer för sin överlevnad. Skuldfällan. Lånar och lånar för mycket. Lurade av konsumtionssamhällets faror. Påhejade av banker och andra. Kring detta kan mycket filosoferas. Avstår just nu och nämner bara en sak. Att inte folk kan betala lån de tagit beror ju ofta i vart fall delvis på att man råkar ut för händelser som numera inte samhället ger ett skyddsnät för: sjukdom, arbetslöshet etc.

Och så lär EU-beslut innebära att svenska åklagare och poliser blir tvungna att utreda brott som inte är brott i Sverige. Alltså av EU-medborgare som tagit sin tillflykt till Sverige. Det verkar mycket märkligt. Trots att Sverige anser att svenska lagar ska gälla även utomlands...

F.ö. har SVT knappast varit någon pålitlig kompis denna jul- och nyårshelg. Förhandsjinglarna var bättre än programmen. Enstaka program har varit OK. Men mest har det varit rent nonsens och ett evigt kokande av soppa på Viktoria och Daniels vigsel i somras. Hur trevlig än Vickan kan vara som person så står mig detta upp i halsen, speciellt som alternativen inte funnits. När folk är lediga och vill koppla av, då borde det sändas lagom underhållande och kvalitativa program. Program som inte är för tunga och inte för infantila. Åtminstone något per kväll...

Bevis på mänsklig dumhet, okunnighet och olyckor, de får vi nog av i de nyhetssändningar som vi ser och vill se. Dessutom börjar den grå vardagen nu... Då vi får ta oss samman för att gå vidare.

Regeringen vill att public service ska vara husbondens röst

Regeringen inför förhandsgranskning av nya programtjänster hos public service. Det skriver DN idag.
Cheferna på SR, SVT och UR är givetvis kritiska, och anser att det strider emot grundlagen. Det vill jag nog mena också. Och skulle det finnas någon lucka så bör den täppas till.
Detta är ännu ett exempel på att vi behöver en författningsdomstol.

Regeringen vill gynna de kommersiella stationerna, men gör i st public service handikappat. Konkurrenterna kan helt fritt stjäla stjäla ideerna från SVT etc.

Och vart tog själva tanken med public service vägen? Ska det inte betyda fri och obunden radio och teve i allmänhetens tjänst?

Regeringens beslut med förhandsprövning kommer betyda tvärtom att den ser SR, SVT och UR som husbondens röst.

Och hur kommer man tillrätta med detta då? Regeringen har beslutat. Riksdagen lär väl tiga still. Vem kan överklaga vart?

Vi har ju ingen författningsdomstol.

Reinfeldt och sverigedemokraterna

Är allt ekonomi? Ja, av valdebatten att döma så verkar det vara så.

Jag hörde att Fredrik Reinfeldts enda invändning emot sverigedemokraterna är att de kan rasera Sveriges ekonomi, om de kommer in i riksdagen. I vart fall har jag aldrig hört ett så engagerat inlägg av honom som detta.

Vad om den rasism och främlingsfientlighet som sd står för?

Nej, pengar, pengar, det är det Reinfeldt fokuserar på.
Men lyckas sd med att förstöra Sveriges ekonomi, så beror det väl på hur de andra partierna agerar, ställer sig?
Eller tänker Reinfeldt lägga sig platt för sverigedemokraterna för att få regera? Har han och m ingen integritet?
Nej, visst ja, integritet är ingen valfråga. Och där verkar m och sd har samma uppfattning.

Kortis om pp:s valplattform

Jag har haft annat för mig så jag har inte hunnit läsa pp:s valmanifest/valplattform. Det ska jag nog försöka göra senare. Nyheten fick pliktskyldigt utrymme i SR, SVT, SvD och DN mm. Till vissa delar verkar presentationen varit ganska neutral, men det har även förkommit hårddragna rubriker och slutsatser... Ofta framgår ändå att det pp fokuserar på är integritet, kultur, kunskap.

De bloggarkommentarer jag tagit del av visar att piratpartister är övervägande positiva, men att det också finnns en del invändningar, t ex mot bristande förankring. Andra bloggar har mera spridda åsikter.

Vad säger då detta? Ja, för mig förefaller det som att pp:s huvudprinciper står i centrum även i valplattformen. Den önskade utvidgningen av intresseområdet verkar ha uteblivit. I vart fall enl gammelmedia. Däremot är det för långt, för detaljerat. Någonstans läste jag att det är på 27 sidor!
En valplattform ska vara ganska kort! Slå fast de viktiga principerna och eventuella sakfrågor som partiet vill arbeta för den kommande valperioden.

Att gå in i detaljer, som vilka straffsatser som skall drabba de som bryter emot de lagändringar som piratpartiet vill driva igenom. Det är onödigt. Och ger motståndarna chansen att komma bort från det viktiga - principerna.

Naturligtvis är det bra om partiet, gärna efter en grundligare förankring, har en tämligen konkret bild av hur det ska gå för att förverkliga sina förslag. Detaljerna kan sparas till debatterna och den fortsatta fördjupningen som kan ske i valrörelsen.

Vi får se om jag kan revidera dessa slutsatser när jag läst igenom manifestet.

DN är konservativt och illasinnat, men valpejl ändrar sig

Häromdagen skrev jag inte bara till DN utan även till SVT Valpejl. DN:s svar var inte speciellt upplyftande, tvärtom. Se föregående bloggpost.

I mitt mail till Valpejl så var jag kritisk emot att för få partier redovisades och argumenterade för en större bredd, i linje med vad jag skrev i min bloggpost om detta. Och ser man på, även SVT svarade, och faktiskt mycket tillmötesgående! Visserligen var de lite undanglidande ursäktande för hur deras "första försök" såg ut, men det var fullt tydligt att de tagit kritiken till sig på ett positivt sätt! Som framgått även av andra bloggar så var jag inte ensam om kritiken, men nu skriver de att "inför den officiella lanseringen av Valpejl på torsdag har vi skickat ut enkäter till alla de partier som ställer upp i riksdagsvalet."

Visst måste man vara uppmärksam till hur Valpejl utformas även i fortstättningen, men deras svar visar att det - ibland - kan löna sig att vara alert och att säga ifrån. Och att i vart fall SVT lyssnat denna gång. Nu blir det alltså inte bara riksdagspartierna och sverigedemokraterna som syns där, utan även piratpartiet med flera.

Där fick SVT en guldstjärna av mig. Men för DN blev det ingen stjärna, bara en ilsken bock i kanten.

Den stora resan

Ja, de finns ännu. Människor som lever ”primitivt” djupt inne i djungeln eller i halvöken, och utan större kontakt med civilisationen.

Svt´s tisdagssatsning ”Den stora resan” under åtta veckor i september-oktober var oväntat bra. Det hela föregicks ju av negativ publicitet där producentbolaget fick på pälsen för snål arvodering av de medverkande i Namibia. Jag gissar att det möjligen gjorde att tittarsiffrorna blev något lägre än de annars kunde ha blivit.

För de som missat programmen kan sägas att de handlade om tre svenska familjer som under tre veckor följde och levde med i ”primitivt stamliv” (SVTs ord) på var sitt håll, långt ifrån Sverige. En familj for till Namibias torka i södra Afrika, en familj levde med en stam på ön Siberut i Indonesien och den tredje hamnade i Vanuatu i Melanesien i Stilla havet.

Det glädjande var att det var program fyllda av respekt. Från alla sidor. Upplägget visade visserligen hur primitivt stamliv fortfarande levs på flera håll i världen, liv utan (vanliga) kläder, utan el, utan duschar, utan kylskåp och el-spis, och utan pengar. Men det var inte turism, där vita turister såg ner på de stackars infödingarna. De deltog i vardagslivet och lärde sig uppskatta framför allt människorna och även det liv de för. Ett liv utan klockor, med kamp för födan men i eget tempo och med omsorg om varandra. Trots att både de tre familjerna var mycket olika, liksom deras värdfamiljer hade allt den gemensamma nämnaren av förståelse och kärlek. Ja, människokärlek. En djup vänskap som växer fram genom att lära känna varandra. Trots alla olikheter.
Jag fick en känsla av att alla som möttes saknade varandra när de skildes efter tre omtumlande veckor. Visst var det skönt att duscha vid hotellövernattningen före hemresan, inte minst för de som levat utan vatten i öknen. Men alla fick minnen, positiva minnen, som följer dem hela livet. Minnen av en gemenskap som troligen kommer att prägla dem i deras fortsatta liv.
Det gäller både de ”primitiva stamfolken” och de svenska familjerna. Programmen visade att trots olika kultur och vanor så är vi i grunden mycket lika. Lika värda. Och att vad som är lycka, det kan diskuteras. Är det tillgång till kyl och dusch, eller är det att leva i en gemenskap där alla tar hand om varandra?

Svårartad regleringslusta

Sedan jag skrev förra inlägget har jag uppmärksammat att ett par "tokmoderater" vill ytterligare reglera SVT och SR, då de anser dessa statsägda och reglerade organ är för mycket vänstervridna. Detta har bl a också uppmärksammats av Johan Westerholm. Även denna debatt kan ses som en illustration till mitt påpekande i ett tidigare inlägg om att regleringslustan finns hos såväl makt som vanmakt.

Noteras skall dock att de två moderaterna inte tycks ha partiet med sig. Lite kalla fötter tycks de också ha fått. En av dem säger till exempel att det är fri motionsrätt och att 99% av motionerna avslås...
I detta fall känns det bra att så sker.

Inget gott kan komma ur en ytterligare reglering av SVT-SR. Det viktiga är att det finns utrymme för debatt för allehanda åsikter och att även nya idéer får komma fram.
Inte bara de som är stöpta efter partiprogram eller eventuell blocktillhörighet.

Demokrati förutsätter fri opinionsbildning och mångfald, inte regleringar, censur, kvoteringar och annat som skapar enfald.

För övrigt, riv upp FRA-lagarna. Gör om. Gör rätt!

Kan man reglera fram "rättvisa" media?

Detta inlägg var tänkt som en kommentar till en replik till föregående bloggpost. Vännen och trätobrodern Peter vill ha en reglering av media så att mera "röda" åsikter kommer fram. Mitt svar blev dock för långt för att godtas av bloggers ramar, så här kommer det som en egen bloggpost. För helhetens skull rekommenderar jag att ni också då läser inte bara föregående bloggpost utan också kommentarerna där.

Jag väljer att bibehålla textens karaktär som en direkt kommentar till Peters kommentar.

- "Peter, Peter gamle vän. Du laddar med grovt artilleri, men du riktar det fel. Du dödar (tror du) likriktningen i media. Men icke.
Man måste ha målet klart för sig.
Vem är fienden?
Vad vill man uppnå? Är det mångfald i demokratisk anda? I så fall hamnar du helt fel.
---
Alltså, visst kan man (speciellt om man är enögd socialistromantiker som du!) tycka att det för likriktat i media. Men riktigt som du beskriver det är det ändå inte! Du är för svepande i din iver att driva din tes.

Demokratin är hotad, visst.
Men inte i någon väsentlig grad genom det du kallar det alliansvänliga kapitalet.

För det första, som jag skrev i föregånde bloggpost, måste man skilja på olika media och se på strukturen där. Vi har radio-TV, dagspress, internet.

Inom Radio-TV dominerar det statskontrollerade SVT och SR, vilka har ett slags objektivitetskrav på sig, som de lever upp till hyfsat om än inte perfekt. Ändå vill du inte lyssna på P4 och Ekot, eftersom de refererar även Allianspolitiken. Se mina inlägg tidigare om det.
Den slutsats jag drar av detta är att du vill ha en absolut dominans för dina röda åsikter, först då blir du nöjd. Men det är inte demokrati och mångfald.

Inom internet råder, ännu, i det närmaste full åsiktsfrihet och frånvaro av censur och reglering. Låt oss slippa det även i fortsättningen!
Reglering är den stora faran för yttrandefriheten!
Nackdelen med internet är faktiskt att där finns sådan mängd information och debatt att man riskerar att själv "filtrera" bort sådant som man tror inte stämmer med det man själv sympatiserar med.
Därmed motverkas debatt och dialog och utveckling av tänkandet!

Betr dagspressen så anser du att den är (nästintill) 100% alliansbunden genom att du glider till att bara räkna storstadspressen och hur den ägs. Men då faller du offer för din felsyn genom att du förutsätter att alla som inte är röda har en och samma ideologi. DET ÄR FEL.
Dessutom är det inte samma ägare till all storstadpress.
FELET KAN INTE VARA ATT DET ÄR "PRIVATA" ÄGARE TILL DAGSPRESSEN!
Att tro att man genom staten (eller röda partier) skulle kunna garantera mångfald är ännu en typiskt rödfärgad felsyn. Därigenom skulle man tvärtom uppnå enfald i st f mångfald. Som i Sovjetsystemet.
Dessutom vet vi ju att vare sig SAP eller VP är några duktiga tidningsägare. Dessutom har vi ännu en ganska god dagspress runtom i landet, med olika ägare, även om det sker en viss koncentration, tyvärr.

Jag hävdar att mediaägare INTE per defintion är alliansvänliga bara för att de inte är rödmärkta! Ägandet kan tyckas vara för koncentrerat, men det är inte detsamma som att det är "alliansvänligt" (vad nu det är, jag är inte det minsta alliansvänlig själv trots att jag inte är vare sig sosse eller vänsterpartist) eller ens anti-sosse.
Tidigare hade ägarna en mera tydlig ideologisk (och ideell) syn på sina tidningar. Felet är i hög grad att de inte har någon ideologi alls idag! Ägandet är numera samlat i alltför ofta stora mediakoncerner UTAN tydligt ägarskap. De har i stort sett bara EN sak gemensam: största möjliga avkastning på investeringen.

De oideologiska direktörerna har i hög grad tagit över från chefredaktörerna. Därför sorteras olönsamt material ut och man koncentrerar sig på det som säljer, dvs det som de tror läsarna vill ha! De har ingen egen vilja, inte ens att bedriva en traditionell journalistik, än mindre att driva en politisk linje (utom på ledarsidan). Idag finns till och med exempel på att direktörsposten kombineras med chefsskapet för redaktionen, ibland kallas denne person för Tidningschef. Och förr var chefredaktören den som skrev ledarna. Så icke längre.

Att sträva efter något slags 50-50 balans i dagspress anser jag vara odemokratiskt. Av flera skäl. T ex rent praktiskt hur skulle det gå till utan att konfiskera tidningar eller genom att ta ifrån ägarna inflytandet över tidningarna? Det går ju inte. Det skulle tvärtom därför sluta i att Sverige hade EN Pravda. Statsstyrd (av den tillfälliga majoriteten). Samma resultat skulle vi uppnå genom en reglering av åsikterna!

Och som jag sagt tidigare, Peter du vill ju ha en rödare press, men det kan ju inte uppnås genom reglering. Det skulle bli en press som tidvis är helt röd, tidvis är helt "blå". I vart fall om det fortsatt skall vara fria val i Sverige. Om det blir röd diktatur så blir det en helröd press för evig tid (intill revolutionen), inte något slags 50-50.

Ännu en invänding till reglerings- och kvoteringstänkadet. Det är så statiskt! Det förutsätter att i Sverige finns bara två åsikter! Att det för evigt finns bara dessa två åsikter och att vi väljare ska vara åskådare till när den ledande nomenklaturan inom dessa "block" gör upp om makten. Det förutsätter att vi väljare inte vill vara med själva, och att det inte kan finnas en mängd olika ideer och ideologier och att nya kan utvecklas! För då spricker ju schemat för dig Peter!

Jag däremot vill se demokratin som något där vi alla kan vara med, om vi vill, och där det förs en debatt och en dialog som frambringar omprövning och nytänkande! Vilket t ex sker genom att vem som helst ska kunna publicera sig genom att starta en tidning, att ha flera tidningar att välja på när man vill skapa debatt, att radio och teve ska ge utrymme för annan debatt än den som ryms inom ett blocktänkande och att internet ska vara fritt för opinionsbildning - utan risk för repressalier. "

Och därför: RIV UPP FRA-lagarna! Gör om, gör rätt!

Vem ska få vara med, del 2.

På onsdag ordnar riksdagen själv en partiledardebatt. Det får den ju göra. Om någon tycker det är intressant just nu, är en annan sak.

Igår, söndagen den 17 maj, 3 veckor före valet till Europarlamentet, ordnade SVTs Agenda en partiledardebatt på en timme och trekvart. En debatt som först förutskickades handla om valet till europaparlamentet (EP). Det vore ju också logiskt, så nära detta val. Så kom kritik om vilka som skulle få vara med (se bl a Scaber Nestors bloggposter), och det skedde en gradvis gliding av vad som skulle debatteras liksom av motiveringarna till vilka som skulle få vara med.

Jag har svårt att svälja både inriktningen av debatten, liksom av motiven för vilka som skulle få delta. Trots att de senare liknar de motiveringar som SVT "alltid" haft. Tiderna förändras ju.

Visst kan det vara motiverat med partiledardebatter, även i teve, men inte direkt före ett val till ett parlament där inte partiledarena deltar. Vem skulle finna det motiverat med en debatt tre veckor före ett riksdagsval där det var eu-parlamentariker som debatterade eu-frågor?

Nu kom det igår visserligen en liten gnutta fildelning (!) in i debatten, men det gör inte saken bättre.

Det enda raka är att den närmaste tiden före ett val, säg 6-8 veckor, så ska stora debatter i media handla om detta val. Inte om något annat val som kommer mer än ett år senare.

Deltagare bör rimligen komma från de partier som dels sitter i det parlamentet och med kandidater som ställer upp för dessa partier, dels företrädare för eventuella nya partier som enligt seriösa opinionsmätningar visat att de har en klar chans att bli invalda. Det kan definieras som att de nått runt fyra procent i mätningar strax före och i början av valrörelsen vad gäller val till riksdagen och vid val till EP när opinionsmätningarna visar på (minst) ett mandat i detta val.

Däremot finns ingen större anledning att låta "enprocentspartier" delta i alla teve/radiodebatter. Förutsatt att de givetvis utsätts för normal nyhetsbevakning i övrigt.

Tycker jag.

Det innebär att i EU-valdebatter nu (som den igår, som borde varit en EU-debatt!), bör m, fp, c, kd, s, mp, v, jl och pp få delta.

Vilka som ska få delta i riksdagsvalsdebatter nästa år, förutom de partier som nu sitter i riksdagen, bör avgöras av hur opinionssiffrorna ser ut i juli-augusti nästa år. Inte av hur de ser ut nu eller av vilka som kommer in eller slås ut i valet till EP om tre veckor.

Vad göra åt public service?

Ännu en utredning om den statliga radion och teven. En del kommentarer går ut på att förslaget är för blekt, att det mesta inte ska röras - men sponsringen kraftigt minska - vilket alla (?) utanför SVT tycker är bra.

Jag tycker det är bra att public service får fortleva som public service och det i tre bolag. Att slå ihop radio, tv och utbildningsradio till ett bolag skulle skapa en för stor jätte. Eventuella rationaliseringsvinster försvinner i den byråkrati som skapas i stora organisationer. (Har vi glömt begreppet Parkinsons lag?) Dessutom är i de flesta avseenden framför allt radion bra idag (frånsett för lite jazz och väldigt mycket skval och sport). SVT är hyfsat bra, med undantag för alltför flitig flirt med sådant som är mera kommersiellt (och som SVT finansierar med smygreklam kallad sponsring), typ Schlagerfestivaler etc. Visst ska public service ha både sport och underhållning (av hög kvalitet), men mycket av detta platsar bättre i kommersiella kanaler. En sammanslagning skulle utarma den högkvalitativa radion, där det dessutom inte finns några kommersiella alternativ av någon som helst kvalitet.

Alltså, jag anser det bra att sponsringen (smygreklamen) enl utredningen bör kraftigt begränsas. Public service ska vara public service, dvs utan kommersiella påtryckningar av något slag.
Det här med tv-avgiften är mera komplicerat. Att döpa om den har jag i och för sig inget emot. Men den är för hög idag redan, och är kopplad till apparatinnehavet. Vilket gör att betalningsvilligheten är vacklande. Skulle den dessutom höjas med 2 % per år, vilket bolagen tycker är för lite (!), så blir det än värre.

Inte heller vore det bra om licensmedlen gick in i statskassan för att sedan genom politiska beslut portioneras ut. Politikernas klåfingrighet är alltför stor.

Min (snabbt skissade) ide är att avgiften, vad den än kallas, ska göras obligatorisk. Dvs blir ett slags skatt. Men den ska inte gå via statskassan utan antingen via en fond eller direkt till bolagen. Den ska vara individuell och kan därmed minst halveras, säg max 900 kr per år och skattebetalare. Inget årligt procentpåslag, utan utvecklingen beror på antalet skattebetalare (alternativt skattebetalare med löneinkomst, dvs pensionärer undantas).

Att public service ska skapa och förmedla kultur är självklart, likaså att minst 55% ska produceras utanför Stockholm. Ca 90% av landets invånare bor ju utanför Stockholm.