Telebolagen är sura över nätets gratistjänster. Som Skype m fl. Så skriver SvD.
Jag noterar alltså att de konventionella telefonbolagen vill sätta hinder för den (hittills) gratis internettelefonin (som i o f sig kan vara av dålig kvalitet) och att SMS-andet tycks stagnera eftersom fler och fler hittar nya vägar för snabba meddelanden.
Jag tycker mig ana inspiration från den s.k. upphovsrättsmaffians agerande för att bevara gamla, dyra strukturer och förhindra fri konkurrens och utveckling.
T ex Telia håller på att utveckla en teknik för att stoppa gratis internettelefoni.
Vad är nu detta annat än försök att på olika sätt skapa skyddmurar kring sin egna affärsidé och teknik. Precis av samma innebörd som skyddstullar, Ipredlagar och liknande. Man (= telefonbolag, skivbolag, filmbolag, bokförlag etc) vill inte ha konkurrens genom att andra utvecklar ny teknik, som kan sälja varor eller tjänster billigare och mera konsumentvänliga än det som de själva står för. Upphovsrättsindustrin ropade på lagstiftning för att skydda sin bransch, och aningslösa (?) politiker ställde tjänstvilligt upp för att förhindra en fri konkurrens. De gamla telefonbolagen verkar använda tekniken, inte för att förbättra sin produkt, utan för att hindra konsumenterna att använda annan, ny och billigare teknik.
Telefonbolagen får inte intäkter i den utsträckning de vill. Vinsterna sjunker. Men på en fri marknad med en fri konsumentvänlig konkurrens så gör man inte så. Fri konkurrens innebär att, i detta fall, telefonbolagen får acceptera att det finns andra som kommer med nya produkter/tjänster. De bör istället utveckla sin teknik och sina tjänster så att de blir prisvärda för konsumenterna. Inte att stoppa ny teknik och hindra konsumentmakten genom lagar eller utvecklingshämmande teknikfiffel.
Jag är, mot bakgrund av de senaste årens politiska klimat, allvarligt oroad över hur riksdag och regering kommer att agera. Vi har en icke-socialistisk regering, som säger sig vara för en fri marknad för konsumenternas bästa. Men dess agerande är illavarslande, genom IPRED-lagen och annat som är mera i socialistik konservativ regleringsanda för att skydda det gamla och emot det nya.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Visar inlägg med etikett IPRED. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett IPRED. Visa alla inlägg
28 mars 2012
03 juni 2011
Ungdomars bristande demokratiska känsla, är det tecken på oskuld eller på bitter erfarenhet?
Debattartikeln i DN om att mer än var fjärde eller femte (beroende på den exakta frågan) ungdom inte tycker att demokrati är så viktigt, att en (upplyst?) diktator är OK, att de kan sälja sin röst etc, det har i skrivande stund noterats av minst 27 bloggare och av mängder diskussionstrådar på Facebook.
Ja visst är det på sitt sätt uppseendeväckande uppgifter som redovisas. Samtidigt inte helt överraskande. I vart fall inte om man följer hur "folk" diskuterar och uttalar sig, både riktigt unga och något äldre.
I DN-artikeln, som redovisar den svenska delen av en större internationell undersökning, framförs också en rad bekymrade kommentarer och försök att analysera orsakerna. Många troliga, men knappast heltäckande. Till exempel efterlyses bättre undervisning i skolan om demokrati. Visst, det kan väl inte skada, om nu lärarna själva är utbildade och övertygade om demokratins omistliga värden. Men demokrati innebär inte att vart fjärde år gå och rösta på de kandidater som en partielit satt upp på sanktionerade och godkända listor. Demokrati innebär bland annat större frihet att välja kandidater (till exempel genom konsekvent personval).
Jag menar att många kommentarer, ofta från personer som befinner sig i eller nära den politiska eliten, de menar att "ungdomarna inte förstår demokratin", inte upplevt diktatur. Att ungdomen är oskuldsfull, som inte inser vad som kan ske om man struntar i demokratin, i att rösta. Nog kan det i viss mån vara så.
Om detta kan man undervisa, visst. Om någon lyssnar på erfarna äldre. För visst finns erfarenhet!
Men kanske är det inte oskuld som är orsaken? Kanske är det bitter erfarenhet som gör att en så stor grupp unga inte uppskattar dagens svenska demokrati? Ja, jag tror faktiskt det är så! Unga (liksom en del äldre) ser ju bristerna i det samhälle som styrs av statsbidragsfinansierade reklambyråpartiers partikanslier. De ser hur dagens politiska elit främst värnar sin egen makt, och hur den inte verkar inse verkligheten utanför maktens egna boningar.
De ser - och saknar - tydlighet. De ser hur sossarna talar om skattesänkningar, hur moderaterna kallar sig arbetarparti. De ser hur "liberaler" som Johan Pehrsons fp kallar övervakning för frihet. De ser däremot inte någon klar ideologisk debatt.
De ser hur politikerna infört en märklig övervakningslag som kallas FRA-lagen, hur än värre övervakningssteg införs under den luddiga beteckningen datalagringsdirektiv. De ser att äldre inte förstår vilka integritetskränkningar detta innebär. De ser hur svårt det är att få jobb. Och de ser hur något äldre slås ut och hamnar i det destruktiva ekorrhjul som kallas FAS 3. De ser hur lobbyorganisationer får riksdagen att stifta en IPRED-lag, som innebär fullständig rättsosäkerhet för den som använder datorer. Och detta för att skrämma folk, och för att göda upphovsrättsmaffian flera gånger om trots de avgifter och skatter som redan tas ut av alla som kopierar något på internet - liksom av de som inte kopierar. De ser hur A-kassa och sjukförsäkring försämras, och känner en osäkerhet som beslutsfattarna inte förstår.
Och för att ta ett dagsfärskt exempel. De ser hur kungen och hans familj lever i lyxliv, att en del av detta skattefinansierade liv är högst diskutabelt ur moralisk synpunkt. De är knappast rojalister. Men de bryr sig inte, för de tror inte på att den politiska eliten förmår göra ett republikanskt styre bättre. Sparkar man kungen så blir det någon politisk höjdare som skaffar sig ett lyxigt glidarliv i stället. Och vi vanliga människor har inget inflytande.
Så varför skulle de tro på demokratin? Varför inte passas på att sälja sin röst till den som bjuder bästa? Varför inte testa hur det blir med en "stark man", dvs diktator i stället?
Man glömmer förstås att en diktator röstar man inte bort. Och man har svårt att skilja den politiska "elitens" åsikter från de erfarna äldre som kritiserar demokratins brister.
Man bryr sig inte, för "dom där där uppe, de gör ändå som de vill".
Därför måste de väckas. Men det kan bara ske om vi något äldre vaknar också, och sparkar reklambyråpartiernas maktgalna "eliter" och visar vad vi tycker. Att det finns alternativ. Att demokrati betyder medinflytande, människovärde, integritet och mänskliga rättigheter.
Några ytterligare länkar:
Ola Theander, AB, SvD, Expressen.
Ja visst är det på sitt sätt uppseendeväckande uppgifter som redovisas. Samtidigt inte helt överraskande. I vart fall inte om man följer hur "folk" diskuterar och uttalar sig, både riktigt unga och något äldre.
I DN-artikeln, som redovisar den svenska delen av en större internationell undersökning, framförs också en rad bekymrade kommentarer och försök att analysera orsakerna. Många troliga, men knappast heltäckande. Till exempel efterlyses bättre undervisning i skolan om demokrati. Visst, det kan väl inte skada, om nu lärarna själva är utbildade och övertygade om demokratins omistliga värden. Men demokrati innebär inte att vart fjärde år gå och rösta på de kandidater som en partielit satt upp på sanktionerade och godkända listor. Demokrati innebär bland annat större frihet att välja kandidater (till exempel genom konsekvent personval).
Jag menar att många kommentarer, ofta från personer som befinner sig i eller nära den politiska eliten, de menar att "ungdomarna inte förstår demokratin", inte upplevt diktatur. Att ungdomen är oskuldsfull, som inte inser vad som kan ske om man struntar i demokratin, i att rösta. Nog kan det i viss mån vara så.
Om detta kan man undervisa, visst. Om någon lyssnar på erfarna äldre. För visst finns erfarenhet!
Men kanske är det inte oskuld som är orsaken? Kanske är det bitter erfarenhet som gör att en så stor grupp unga inte uppskattar dagens svenska demokrati? Ja, jag tror faktiskt det är så! Unga (liksom en del äldre) ser ju bristerna i det samhälle som styrs av statsbidragsfinansierade reklambyråpartiers partikanslier. De ser hur dagens politiska elit främst värnar sin egen makt, och hur den inte verkar inse verkligheten utanför maktens egna boningar.
De ser - och saknar - tydlighet. De ser hur sossarna talar om skattesänkningar, hur moderaterna kallar sig arbetarparti. De ser hur "liberaler" som Johan Pehrsons fp kallar övervakning för frihet. De ser däremot inte någon klar ideologisk debatt.
De ser hur politikerna infört en märklig övervakningslag som kallas FRA-lagen, hur än värre övervakningssteg införs under den luddiga beteckningen datalagringsdirektiv. De ser att äldre inte förstår vilka integritetskränkningar detta innebär. De ser hur svårt det är att få jobb. Och de ser hur något äldre slås ut och hamnar i det destruktiva ekorrhjul som kallas FAS 3. De ser hur lobbyorganisationer får riksdagen att stifta en IPRED-lag, som innebär fullständig rättsosäkerhet för den som använder datorer. Och detta för att skrämma folk, och för att göda upphovsrättsmaffian flera gånger om trots de avgifter och skatter som redan tas ut av alla som kopierar något på internet - liksom av de som inte kopierar. De ser hur A-kassa och sjukförsäkring försämras, och känner en osäkerhet som beslutsfattarna inte förstår.
Och för att ta ett dagsfärskt exempel. De ser hur kungen och hans familj lever i lyxliv, att en del av detta skattefinansierade liv är högst diskutabelt ur moralisk synpunkt. De är knappast rojalister. Men de bryr sig inte, för de tror inte på att den politiska eliten förmår göra ett republikanskt styre bättre. Sparkar man kungen så blir det någon politisk höjdare som skaffar sig ett lyxigt glidarliv i stället. Och vi vanliga människor har inget inflytande.
Så varför skulle de tro på demokratin? Varför inte passas på att sälja sin röst till den som bjuder bästa? Varför inte testa hur det blir med en "stark man", dvs diktator i stället?
Man glömmer förstås att en diktator röstar man inte bort. Och man har svårt att skilja den politiska "elitens" åsikter från de erfarna äldre som kritiserar demokratins brister.
Man bryr sig inte, för "dom där där uppe, de gör ändå som de vill".
Därför måste de väckas. Men det kan bara ske om vi något äldre vaknar också, och sparkar reklambyråpartiernas maktgalna "eliter" och visar vad vi tycker. Att det finns alternativ. Att demokrati betyder medinflytande, människovärde, integritet och mänskliga rättigheter.
Några ytterligare länkar:
Ola Theander, AB, SvD, Expressen.
25 november 2010
Jan Rosén vill samla in pengar åt porrindustrin
Först blir jag arg, sedan börjar jag tänka. Vad har en del inflytelserika människor för dolda agendor?
Radions morgonnyheter meddelar att den som "expert" utsedde Jan Rosén, mannen som puffade fram IPRED-lagen, har ett nytt förslag. Eller beställning kanske är den rätta benämningen?
Han vill att internetleverantörerna ska "hjälpa" internetbrukare (= snart sagt alla under 90 år) att vara "lagliga". Laglig, det är den som enligt Jan Rosén betalar till upphovsrättsmaffian vad den begär, vare sig man tagit någon liten del av deras "produkter" eller inte. DN har också en blänkare om detta på internet. Internetleverantörerna ska "erbjuda" kunderna att betala mera fvb till upphovsrättsinnehavarna.
Bloggaren Scaber Nestor har också noterat detta. Samt anmärker att eftersom det mesta som fildelas är porr (hur man nu vet det?) så är det en PORRSKATT som Jan Rosén beställer. Tydligen svälter producenterna av pornografiskt material, eller i vart fall de som distribuerar porr.
Nu vet vi alltså varför Ipred kom till, och varför det är så angeläget att plocka pengar av folk. Vi ska betala till porrindustrin, vare sig vi nyttjar den eller inte. Faktiskt så tror jag att det finns mängder av internetbrukare som använder internet "bara" för e-mail, för sina internetbanker och att betala räkningar, för att kolla bloggar och Facebook, googla, kolla Blocket och liknande. Visst, trots det är det lätt att av misstag bli länkad till en sajt som säljer porr. Men ofrivilliga besök på en "till-salu" sida som man inte använder, ska det kosta pengar? Man borde i stället få skadestånd från de som har sådana svårdeletade sidor.
Nu kan man fundera över hur dessa extra uttaxerade medel ska fördelas. En ytterst rimlig "förmodan" är att FRA skulle kunna få i uppdrag att fördela porrpengarna! Det visar även hur snabbt ett ändamål kan förändras. Från skydd av rikets säkerhet, via terroristbekämpning och kolla av mail till fördelning av mer el mindre tvångsindrivna intäkter till den mäktiga porrindustrin!
Radions morgonnyheter meddelar att den som "expert" utsedde Jan Rosén, mannen som puffade fram IPRED-lagen, har ett nytt förslag. Eller beställning kanske är den rätta benämningen?
Han vill att internetleverantörerna ska "hjälpa" internetbrukare (= snart sagt alla under 90 år) att vara "lagliga". Laglig, det är den som enligt Jan Rosén betalar till upphovsrättsmaffian vad den begär, vare sig man tagit någon liten del av deras "produkter" eller inte. DN har också en blänkare om detta på internet. Internetleverantörerna ska "erbjuda" kunderna att betala mera fvb till upphovsrättsinnehavarna.
Bloggaren Scaber Nestor har också noterat detta. Samt anmärker att eftersom det mesta som fildelas är porr (hur man nu vet det?) så är det en PORRSKATT som Jan Rosén beställer. Tydligen svälter producenterna av pornografiskt material, eller i vart fall de som distribuerar porr.
Nu vet vi alltså varför Ipred kom till, och varför det är så angeläget att plocka pengar av folk. Vi ska betala till porrindustrin, vare sig vi nyttjar den eller inte. Faktiskt så tror jag att det finns mängder av internetbrukare som använder internet "bara" för e-mail, för sina internetbanker och att betala räkningar, för att kolla bloggar och Facebook, googla, kolla Blocket och liknande. Visst, trots det är det lätt att av misstag bli länkad till en sajt som säljer porr. Men ofrivilliga besök på en "till-salu" sida som man inte använder, ska det kosta pengar? Man borde i stället få skadestånd från de som har sådana svårdeletade sidor.
Nu kan man fundera över hur dessa extra uttaxerade medel ska fördelas. En ytterst rimlig "förmodan" är att FRA skulle kunna få i uppdrag att fördela porrpengarna! Det visar även hur snabbt ett ändamål kan förändras. Från skydd av rikets säkerhet, via terroristbekämpning och kolla av mail till fördelning av mer el mindre tvångsindrivna intäkter till den mäktiga porrindustrin!
22 november 2010
Fp´s eventuella framtid, med el utan liberalism?
I Liberal Debatt analyserar den fd bitr partisekreteraren Lennart Nordfors folkpartiets skadade varumärke. I långa stycken har han rätt, om än han uttrycker sig väldigt hovsamt i sin kritik av vad som förevarit. Jag rekommenderar dock artikeln till läsning.
Samtidigt vill jag skicka med min åsikt att partiledningen sannerligen har ett ansvar för det skadade varumärket. Det är partiledningen som ger signalerna... både till partiets företrädare och till den större allmänheten.
Dessutom glömmer (?) Nordfors den största fadäsen som fp gjort under mandatperioden 2006-10. Dvs fp´s katastrofala handläggning av och inställning till frågorna om personlig integritet, rättssäkerhet och närliggande medborgeliga rättigheter. Symboliserat av t ex FRA-lagen, Ipred, kisstesterna av barn, hur datalagringsdirektivet blir en övervakningslag och annat i samma stil. Förbuden, batongerna och överhetsperspektivet i st för att stå på den lilla människans sida.
Ytterligare missgrepp, sett ur ett socialliberalt perspektiv, har dessutom förekommit både före 2006 och därefter utäver detta.
Samtidigt vill jag skicka med min åsikt att partiledningen sannerligen har ett ansvar för det skadade varumärket. Det är partiledningen som ger signalerna... både till partiets företrädare och till den större allmänheten.
Dessutom glömmer (?) Nordfors den största fadäsen som fp gjort under mandatperioden 2006-10. Dvs fp´s katastrofala handläggning av och inställning till frågorna om personlig integritet, rättssäkerhet och närliggande medborgeliga rättigheter. Symboliserat av t ex FRA-lagen, Ipred, kisstesterna av barn, hur datalagringsdirektivet blir en övervakningslag och annat i samma stil. Förbuden, batongerna och överhetsperspektivet i st för att stå på den lilla människans sida.
Ytterligare missgrepp, sett ur ett socialliberalt perspektiv, har dessutom förekommit både före 2006 och därefter utäver detta.
12 november 2010
Dagens motto: dela inte med dig. Stäng in dig.
Dela inte med dig! Tänk inte, i vart fall inte högt! Skriv inget! Prata inte med andra, och om du inte kan låta bli, säg bara menlösa saker. Sköt dig själv och skit i andra! Lås in dig. Släng mobilen och kapa av alla kablar för fast telefon och internet! Mobilt internet? Glöm det! Social varelse? Glöm det också. Du inbillar dig bara.
Nej, stäng in dig, lås om dig, bygg murar, kommunicera inte med andra. Bli en glad eremit. Om du kan. Det verkar vara dagens motto för de som anser sig vara vår överhet, dvs riksdag och regering. Ett motto som blir alltmer påtagligt för varje dag.
På vilket annat sätt kan man annars tolka den utveckling vi haft under senare tid? Det började så sakteliga dagen efter Sept 11, 2001. Men har ökat takten och omfattningen eftersom.
Vi kollas in på bara kroppen när vi ska flyga, får bara ta med några ynka gram tandkräm genom de otaliga säkerhetskontrollerna.
FRA-lagen registrerar oss och används för att lägga puzzel om våra liv. Nu får vi inte vara ensamma på toan heller, i vart fall inte i offentliga sammanhang. Kameror överallt. Finns säkert några säkerhetsdårar som anser det viktigt att installera kameror i våra sängkammare också. Vem vet, du sover kanske med någon som har "explosiv huvudvärk".
IPRED tog av oss rättssäkerheten för vad som kan hända om någon kapar vår dator. Att polisen inte är så bra på att få tag på verkliga brottslingar, det vet vi ju. Så nu ska de bli bättre.
För cirka två veckor sedan läckte det ut en del planer om hur "polisutredandet" skulle bli bättre.
Ja, de är verkligen inte bra. Men när de inte klarar de verktyg de har, då undrar man hur de ska kunna använda nya verktyg på ett rättssäkert sätt!!!
Såg häromdagen att FRA-lagen ska få sällskap av en FRÖ-lag. Det räcker inte med att vi inte får dela filer, vilket ju är grunden för internet, nu ska vi inte få dela fröer heller! Sverker Lenas på DN formulerar det ungefär såhär: att dela med sig av fröer blir brottsligt, något som förekommit allt sedan jordbrukscivilationens uppkomst. Men ur byråkratisk synvinkel är friheten i trädgårdslandet lika förtretlig som friheten på internet. Först när alla fröer kommer från Monsanto och alla filer från Microsoft är lagen färdig.
Det kan ju ses som en något humoristisk formulering, men har en besk bismak som påminner om hur vi ses som konsumenter, inte som fria tänkande individer. Och det på alltfler områden!
Nu har ju i allas vår omvalda fru Gredelin, Beatrice Ask också tagit fram den datalagringslag som hon tjuvhöll på över valet, för att inte oroa och komplicera frågan om hur vi skulle välja. Lagen kommer att kosta, och det får vi som konsumenter (igen!) betala, en övervakningsskatt. Med både initial och årlig kostnad. Vill vi det? Än värre dock, det är "inte bara" fråga om gammal "hederlig" buggning och telefonavlyssning, som kanske en och annan kan godta i extrema fall och om vi hade en hederlig polis. Nej, det handlar om allt som har med telefoni och internet att göra, mobiler, e-mail, SMS, vem vi kommunicerar med, på vilket sätt, varifrån, hur länge etc.
Men det är inte slut med detta. Det pågår ett EU-projekt som kallas Indect. Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register och övervakningskameror i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om oss medborgarna och samtidigt följa och övervaka oss när vi rör oss i samhället. På Indects hemsida kan man se hur det skissas på kopplingar till fysisk övervakning – till exempel med modern, datoriserad kameraövervakning som kan identifiera och följa enskilda individer och analysera deras beteende.
Från Wikipedia: En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär.
Integritet, adjö.
Ytterligare ett par länkar:
Agneta Berliner: http://agnetaberliner.blogspot.com/2010/11/overvakning-ar-sakerhet-forlorad.html
Gun Svensson, FarmorGun: http://farmorgun.blogspot.com/2010/11/regeringen-skiter-i-vad-det-kostar.html
Nej, stäng in dig, lås om dig, bygg murar, kommunicera inte med andra. Bli en glad eremit. Om du kan. Det verkar vara dagens motto för de som anser sig vara vår överhet, dvs riksdag och regering. Ett motto som blir alltmer påtagligt för varje dag.
På vilket annat sätt kan man annars tolka den utveckling vi haft under senare tid? Det började så sakteliga dagen efter Sept 11, 2001. Men har ökat takten och omfattningen eftersom.
Vi kollas in på bara kroppen när vi ska flyga, får bara ta med några ynka gram tandkräm genom de otaliga säkerhetskontrollerna.
FRA-lagen registrerar oss och används för att lägga puzzel om våra liv. Nu får vi inte vara ensamma på toan heller, i vart fall inte i offentliga sammanhang. Kameror överallt. Finns säkert några säkerhetsdårar som anser det viktigt att installera kameror i våra sängkammare också. Vem vet, du sover kanske med någon som har "explosiv huvudvärk".
IPRED tog av oss rättssäkerheten för vad som kan hända om någon kapar vår dator. Att polisen inte är så bra på att få tag på verkliga brottslingar, det vet vi ju. Så nu ska de bli bättre.
För cirka två veckor sedan läckte det ut en del planer om hur "polisutredandet" skulle bli bättre.
Ja, de är verkligen inte bra. Men när de inte klarar de verktyg de har, då undrar man hur de ska kunna använda nya verktyg på ett rättssäkert sätt!!!
Såg häromdagen att FRA-lagen ska få sällskap av en FRÖ-lag. Det räcker inte med att vi inte får dela filer, vilket ju är grunden för internet, nu ska vi inte få dela fröer heller! Sverker Lenas på DN formulerar det ungefär såhär: att dela med sig av fröer blir brottsligt, något som förekommit allt sedan jordbrukscivilationens uppkomst. Men ur byråkratisk synvinkel är friheten i trädgårdslandet lika förtretlig som friheten på internet. Först när alla fröer kommer från Monsanto och alla filer från Microsoft är lagen färdig.
Det kan ju ses som en något humoristisk formulering, men har en besk bismak som påminner om hur vi ses som konsumenter, inte som fria tänkande individer. Och det på alltfler områden!
Nu har ju i allas vår omvalda fru Gredelin, Beatrice Ask också tagit fram den datalagringslag som hon tjuvhöll på över valet, för att inte oroa och komplicera frågan om hur vi skulle välja. Lagen kommer att kosta, och det får vi som konsumenter (igen!) betala, en övervakningsskatt. Med både initial och årlig kostnad. Vill vi det? Än värre dock, det är "inte bara" fråga om gammal "hederlig" buggning och telefonavlyssning, som kanske en och annan kan godta i extrema fall och om vi hade en hederlig polis. Nej, det handlar om allt som har med telefoni och internet att göra, mobiler, e-mail, SMS, vem vi kommunicerar med, på vilket sätt, varifrån, hur länge etc.
Men det är inte slut med detta. Det pågår ett EU-projekt som kallas Indect. Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register och övervakningskameror i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om oss medborgarna och samtidigt följa och övervaka oss när vi rör oss i samhället. På Indects hemsida kan man se hur det skissas på kopplingar till fysisk övervakning – till exempel med modern, datoriserad kameraövervakning som kan identifiera och följa enskilda individer och analysera deras beteende.
Från Wikipedia: En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär.
Integritet, adjö.
Ytterligare ett par länkar:
Agneta Berliner: http://agnetaberliner.blogspot.com/2010/11/overvakning-ar-sakerhet-forlorad.html
Gun Svensson, FarmorGun: http://farmorgun.blogspot.com/2010/11/regeringen-skiter-i-vad-det-kostar.html
07 oktober 2010
Manifest för en liberal integrationspolitik, äntligen!
Den här dagen började bra! Fyra personer verksamma inom projektet Liberaldemokraterna, som så småningom är tänkt att bli ett parti, har som sin första publika aktivitet publicerat ett program för en liberal invandrings- och integrationspolitik!
De gör det eftersom de finner det vara angeläget att presentera ett alternativ till såväl den förda invandringspolitiken som till Sverigedemokraternas alltför förenklade lösning som är anpassad till en bakåtriktad världsbild med rädslans skygglappar.
De gör det eftersom de finner det vara angeläget att presentera ett alternativ till såväl den förda invandringspolitiken som till Sverigedemokraternas alltför förenklade lösning som är anpassad till en bakåtriktad världsbild med rädslans skygglappar.
Jag vill på en gång säga att jag gillar den positiva grundtonen i dokumentet, tilltron till människan. Övertygelsen att frihet kombinerad med medmänsklighet (frihet i gemenskap) är framkomstvägen för ett gott samhälle. Det känns onekligen bra att liberaldemokraterna valt just detta ämne för sitt första utspel! Vilken härlig kontrast till sverigedemokraternas dystra och inskränkta attityd, den löser ju ingenting utan skapar bara rädsla.
Samtidigt är den en effektiv argumentation till den "nävrättens" politik som i mångt och mycket präglat de etablerade partiernas inställning med sina repressiva lagar (som IPRED, FRA och SWIFT) ofta kombinerad med en nedlåtande bidragsgivarattityd i brist på konkreta, positiva åtgärder.
Dokumentet visar på en mängd mer eller mindre oliberala och inhumana förslag i den senaste tidens debatt, hur man letat efter syndabockar, om myten om brottsligheten och dess orsaker, om den sociala situationen etc.
Men liberaldemokraterna visar även hur man kan förändra situationen på flera sätt, genom ekonomin, genom att komma ifrån vi-dom-tänkandet, genom att se varje invandrare som en resurs. Allt detta förtydligat genom en rad konkreta exempel, som microlån, för företagande, genom att ta tillvara invandrarens utbildning etc!
Jag vill citera slutklämmen i detta liberaldemokratiska ställnigstagande, som menar att
för att lösa integrationsproblemen, och för att bekämpa sverigedemokraternas främlingsfientlighet, behövs lösningar som inte är "vänster" eller "höger". (Det som de beskriver som "vänster" eller "höger" skulle jag benämna "socialism" resp "konservatism".) Det behövs varken mer bidrag eller mer integritetskränkande förslag. Det behövs äkta liberala lösningar. Det behövs frihet, medmänsklighet och samhörighet.
"Vår politik bygger på människans värde och rätt. Vi hävdar allas frihet, samhörighet och lika rätt i samhället. Vår idé om hur vi löser integrationsproblemen är att var människa ska ha rätt att leva fritt som hon eller han själv vill, efter sitt eget huvud, enligt sina egna drömmar, så länge de inte inkräktar på andras rätt att göra samma sak.
Vi vill lyfta integreringsdebatten genom att ta denna strid för människors frihet, mot vänsterns idé om att stat och överhet vet bättre än oss, hur vi lever våra egna liv.
Vi vill ta striden för var människas frihet att leva som hon eller han själv vill mot högerns moralkonservatism och kontrolliver.
Och vi hävdar människans rätt, som svensk och världsmedborgare, mot Sverigedemokraternas "aja baja-fingrande".
Alla mänskliga relationer ska grundas på ömsesidig frivillighet.
Om folk får ordna sina liv själva, efter eget huvud och hjärta. Då blir det vanligen bäst."
Varje människa som är intresserad av aktuella samhällsfrågor, och speciellt det område som hittills främst betecknats som ett problem, invandring och integration, bör givetvis läsa hela artikeln, här får ni därför länken till den.
Pssst, integrationsminister Erik Ullenhag, det gäller dig med!
Samtidigt är den en effektiv argumentation till den "nävrättens" politik som i mångt och mycket präglat de etablerade partiernas inställning med sina repressiva lagar (som IPRED, FRA och SWIFT) ofta kombinerad med en nedlåtande bidragsgivarattityd i brist på konkreta, positiva åtgärder.
Dokumentet visar på en mängd mer eller mindre oliberala och inhumana förslag i den senaste tidens debatt, hur man letat efter syndabockar, om myten om brottsligheten och dess orsaker, om den sociala situationen etc.
Men liberaldemokraterna visar även hur man kan förändra situationen på flera sätt, genom ekonomin, genom att komma ifrån vi-dom-tänkandet, genom att se varje invandrare som en resurs. Allt detta förtydligat genom en rad konkreta exempel, som microlån, för företagande, genom att ta tillvara invandrarens utbildning etc!
Jag vill citera slutklämmen i detta liberaldemokratiska ställnigstagande, som menar att
för att lösa integrationsproblemen, och för att bekämpa sverigedemokraternas främlingsfientlighet, behövs lösningar som inte är "vänster" eller "höger". (Det som de beskriver som "vänster" eller "höger" skulle jag benämna "socialism" resp "konservatism".) Det behövs varken mer bidrag eller mer integritetskränkande förslag. Det behövs äkta liberala lösningar. Det behövs frihet, medmänsklighet och samhörighet.
"Vår politik bygger på människans värde och rätt. Vi hävdar allas frihet, samhörighet och lika rätt i samhället. Vår idé om hur vi löser integrationsproblemen är att var människa ska ha rätt att leva fritt som hon eller han själv vill, efter sitt eget huvud, enligt sina egna drömmar, så länge de inte inkräktar på andras rätt att göra samma sak.
Vi vill lyfta integreringsdebatten genom att ta denna strid för människors frihet, mot vänsterns idé om att stat och överhet vet bättre än oss, hur vi lever våra egna liv.
Vi vill ta striden för var människas frihet att leva som hon eller han själv vill mot högerns moralkonservatism och kontrolliver.
Och vi hävdar människans rätt, som svensk och världsmedborgare, mot Sverigedemokraternas "aja baja-fingrande".
Alla mänskliga relationer ska grundas på ömsesidig frivillighet.
Om folk får ordna sina liv själva, efter eget huvud och hjärta. Då blir det vanligen bäst."
Varje människa som är intresserad av aktuella samhällsfrågor, och speciellt det område som hittills främst betecknats som ett problem, invandring och integration, bör givetvis läsa hela artikeln, här får ni därför länken till den.
Pssst, integrationsminister Erik Ullenhag, det gäller dig med!
(Michael Gajditza - bilden - är en av de liberaldemokrater som skrivit manifestet.)
13 september 2010
Äntligen, SR P1, Anna Troberg mot Thomas Bodström (Uppdat.)
Till slut kom då en liten debatt (15 min) i SRs P1 mellan Anna Troberg, vice partiledare i piratpartiet mot sossarnas Thomas Bodström.
Jag har inte lyckats "få till" en funkande länk. Men jag hörde sändningen.
Tveklöst har Thomas B ett välsmort munläder, och den som inte tänker till kanske luras av ordmassorna. För mig verkade det i alla fall helt uppenbart att Thomas Bodström och därmed sossarna är HELT för datalagringsdirektivet i EU-tappning. Dvs helt för att alla ska registreras och övervakas... för den händelse man kan hitta något. Trots att "böterna" för att inte införa det är en bagatell jfrt med driftkostnaderna. Anna "mosade" honom, som jag ser det bl a genom att påpeka sociogramaspekten, skyldig genom bekantskap...
FRA-lagen vill han riva upp, men jag får uppfattningen att Bodström kan göra den sämre, ännu mera integritetskränkande.
Och Ipred gillar han tydligen i stort, om än han markerar lite. Och upphovsrätten köper han.
Vore jag sosse och samtidigt för integritet och rättssäkerhet skulle jag få skrämselfrossa av Bodströms insats. Han slirar för mycket...
Uppdatering. Läser en utomordentligt skarp och svidande vidräkning med Thomas Bodström och Beatrice Ask betr datalagringsdirektivet på Björn Feltens blogg. Läs den!
Lägger in en länk till debatten, hoppas den funkar. Jo, det gör den, om man hittar rätt ställen att klicka på och har tålamod.
Jag har inte lyckats "få till" en funkande länk. Men jag hörde sändningen.
Tveklöst har Thomas B ett välsmort munläder, och den som inte tänker till kanske luras av ordmassorna. För mig verkade det i alla fall helt uppenbart att Thomas Bodström och därmed sossarna är HELT för datalagringsdirektivet i EU-tappning. Dvs helt för att alla ska registreras och övervakas... för den händelse man kan hitta något. Trots att "böterna" för att inte införa det är en bagatell jfrt med driftkostnaderna. Anna "mosade" honom, som jag ser det bl a genom att påpeka sociogramaspekten, skyldig genom bekantskap...
FRA-lagen vill han riva upp, men jag får uppfattningen att Bodström kan göra den sämre, ännu mera integritetskränkande.
Och Ipred gillar han tydligen i stort, om än han markerar lite. Och upphovsrätten köper han.
Vore jag sosse och samtidigt för integritet och rättssäkerhet skulle jag få skrämselfrossa av Bodströms insats. Han slirar för mycket...
Uppdatering. Läser en utomordentligt skarp och svidande vidräkning med Thomas Bodström och Beatrice Ask betr datalagringsdirektivet på Björn Feltens blogg. Läs den!
Lägger in en länk till debatten, hoppas den funkar. Jo, det gör den, om man hittar rätt ställen att klicka på och har tålamod.
10 september 2010
Gun, den där hemska piraten!
Försöker få in detta i någon tidning.
Bildtext: Så här ser en piratpartist ut, Gun Svensson, 73 år (bloggaren FarmorGun), delar ut foldrar på stan. Foto: Tobias Hellsten.
Vilka är de där piratpartisterna? Fördomarna och nidbilderna flödar. Finniga, nördiga tonårsslynglar, som aldrig kommer ut i friska luften utan bara sitter vid sina datorer. Som bara gillar gratis. Så låter det ofta.
Därför vill jag visa en av piratpartiets toppkandidater, som finns med på piratpartiets valsedlar över hela landet. Det är Gun Svensson, en sjuttiotreårig kvinna, hyllad för sin blogg (FarmorGun) och som fick Stora Bloggpriset 2009 i kategorin Politik och samhälle.
Ser hon ut som en finnig tonårspojke? Nej, hon har skinn på näsan och en skarp hjärna förenad med ett gott och medkännande hjärta. Hon har varit politiskt aktiv under långa perioder tidigare, men aktiverade sig igen när hon för ett par år sedan förstod hur FRA-lagen skulle kränka allas vår integritet.
Hennes motiv för att engagera sig i piratpartiet (dess missvisande namn till trots) är att när människovärdet devalveras så drabbas vi alla! Människovärdet hänger ihop med hur vår privata integritet respekteras. Integritetsbegreppet har många aspekter, inte bara internetrelaterade även om de kanske är mest omtalade (dock ej av våra riksdagspartier). Ett näraliggande exempel är hur demenssjuka (ej) tas omhand. Men även hur bristande respekt för individens integritet kan förstöra känslan för människovärdet hos krigförande, hur man tvingar ungdomar till drogtester utan minsta misstanke, hur privata företag kan få jaga privatpersoner utan riktiga bevis (som enl Ipred-lagen), hur man använder rädslan för det annorlunda (med terrorism som förevändning) för övervakning och inlåsning över absurditetens gräns. En affärsidé som glatt utnyttjas av diverse "företagare".
Samtidigt med detta så ser vi hur ett datalagringsdirektiv kan användas för att ytterligare registrera och kontrollera våra liv, där mobiltelefonerna kan liknas vid elektroniska fotbojor, hur olika organisationer vill begränsa internet till att bara vara en försäljningskanal i stället för att vara en plats där vi fritt kan kommunicera och samtala med varandra och där kunskap och kultur kan utvecklas. Vilket även kan ge en skjuts åt sysselsättningen, om inte gammelmodiga regler stoppar kreativitet och utveckling.
Låter det som en osnuten, självisk tonåring? Eller en fara för samhället? Jag vill nog snarare mena att engagerade, kunniga personer som Gun Svensson ger oss hopp om demokratins överlevnad. De behövs, även i riksdagen!
Vilka är de där piratpartisterna? Fördomarna och nidbilderna flödar. Finniga, nördiga tonårsslynglar, som aldrig kommer ut i friska luften utan bara sitter vid sina datorer. Som bara gillar gratis. Så låter det ofta.
Därför vill jag visa en av piratpartiets toppkandidater, som finns med på piratpartiets valsedlar över hela landet. Det är Gun Svensson, en sjuttiotreårig kvinna, hyllad för sin blogg (FarmorGun) och som fick Stora Bloggpriset 2009 i kategorin Politik och samhälle.
Ser hon ut som en finnig tonårspojke? Nej, hon har skinn på näsan och en skarp hjärna förenad med ett gott och medkännande hjärta. Hon har varit politiskt aktiv under långa perioder tidigare, men aktiverade sig igen när hon för ett par år sedan förstod hur FRA-lagen skulle kränka allas vår integritet.
Hennes motiv för att engagera sig i piratpartiet (dess missvisande namn till trots) är att när människovärdet devalveras så drabbas vi alla! Människovärdet hänger ihop med hur vår privata integritet respekteras. Integritetsbegreppet har många aspekter, inte bara internetrelaterade även om de kanske är mest omtalade (dock ej av våra riksdagspartier). Ett näraliggande exempel är hur demenssjuka (ej) tas omhand. Men även hur bristande respekt för individens integritet kan förstöra känslan för människovärdet hos krigförande, hur man tvingar ungdomar till drogtester utan minsta misstanke, hur privata företag kan få jaga privatpersoner utan riktiga bevis (som enl Ipred-lagen), hur man använder rädslan för det annorlunda (med terrorism som förevändning) för övervakning och inlåsning över absurditetens gräns. En affärsidé som glatt utnyttjas av diverse "företagare".
Samtidigt med detta så ser vi hur ett datalagringsdirektiv kan användas för att ytterligare registrera och kontrollera våra liv, där mobiltelefonerna kan liknas vid elektroniska fotbojor, hur olika organisationer vill begränsa internet till att bara vara en försäljningskanal i stället för att vara en plats där vi fritt kan kommunicera och samtala med varandra och där kunskap och kultur kan utvecklas. Vilket även kan ge en skjuts åt sysselsättningen, om inte gammelmodiga regler stoppar kreativitet och utveckling.
Låter det som en osnuten, självisk tonåring? Eller en fara för samhället? Jag vill nog snarare mena att engagerade, kunniga personer som Gun Svensson ger oss hopp om demokratins överlevnad. De behövs, även i riksdagen!
03 september 2010
Har du rent mjöl i påsen, lille vän?
Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta av FRA-avlyssninge med flera integritetskränkande lagar. Så brukar argumentationen gå till försvar för FRA-lagen. Och för andra integritetskränkningar.
Här några snabba motargument jag hittade.
o) Människor låser toaletten om sig. Det är ett exempel på att man har ett grundläggande behov av en intim sfär, skyddad från både främlingar och bekanta. Låser inte du toan om dig, åtminstone om du inte är hemma?
o) Detta inkluderar också förtrolig kommunikation — det upplevs vanligen obehagligt när någon ”tjuvlyssnar”. Gillar du att bli tjuvlyssnad på?
o) Många tycker av samma anledning att det är obehagligt att få sitt liv kartlagt, även om det inte finns något konkret som döljs. Det finns därför regler för hur staten och företag (såsom ICA, Google, VISA, …) får samla och inte får kartlägga och samla data om individer.
o) Historien visar att man har goda skäl att vara restriktiv. Betänk de otaliga obehagliga fall av läckor och informationsmissbruk som förekommit. Betänk extremfall som Östtyskland — de allra flesta hade ”inget att dölja” där heller — var deras övervakningssamhälle acceptabelt för det? För oss?
o) Klausuler om detta finns till och med inskrivet i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, och i Europakonventionen. Vi har i hundratals år haft en stark tradition av skyddet för en privat zon. De brev du öppnar är oöppnade, olästa och oregistrerade. Intill nu i vart fall. Dina telefonsamtal var inte avlyssnade (om ej brottsmisstanke föreligger).
o) Vi har en grundlagsskyddad rätt till förtrolig kommunikation. De som använder denna rätt skall ej bli misstänkliggjorda eller avkrävas förklaring. Anledningen är att historien har visat att allt annat leder till olevbara samhällen. Med FRA, DLD (datalagringsdirektivet) och IPRED bryts denna tradition till spillror.
Här några snabba motargument jag hittade.
o) Människor låser toaletten om sig. Det är ett exempel på att man har ett grundläggande behov av en intim sfär, skyddad från både främlingar och bekanta. Låser inte du toan om dig, åtminstone om du inte är hemma?
o) Detta inkluderar också förtrolig kommunikation — det upplevs vanligen obehagligt när någon ”tjuvlyssnar”. Gillar du att bli tjuvlyssnad på?
o) Många tycker av samma anledning att det är obehagligt att få sitt liv kartlagt, även om det inte finns något konkret som döljs. Det finns därför regler för hur staten och företag (såsom ICA, Google, VISA, …) får samla och inte får kartlägga och samla data om individer.
o) Historien visar att man har goda skäl att vara restriktiv. Betänk de otaliga obehagliga fall av läckor och informationsmissbruk som förekommit. Betänk extremfall som Östtyskland — de allra flesta hade ”inget att dölja” där heller — var deras övervakningssamhälle acceptabelt för det? För oss?
o) Klausuler om detta finns till och med inskrivet i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, och i Europakonventionen. Vi har i hundratals år haft en stark tradition av skyddet för en privat zon. De brev du öppnar är oöppnade, olästa och oregistrerade. Intill nu i vart fall. Dina telefonsamtal var inte avlyssnade (om ej brottsmisstanke föreligger).
o) Vi har en grundlagsskyddad rätt till förtrolig kommunikation. De som använder denna rätt skall ej bli misstänkliggjorda eller avkrävas förklaring. Anledningen är att historien har visat att allt annat leder till olevbara samhällen. Med FRA, DLD (datalagringsdirektivet) och IPRED bryts denna tradition till spillror.
28 juli 2010
Kräver svar av kandidaterna!
Jag skrev för en tid sedan till fp:s riksdagskandidater i Norrbotten en fråga om var de stod i FRA-frågan, Ipred och datalagringsdirektivet. Har hittills fått ETT svar. Men var är de andra?
Nu har mitt tålamod tagit slut. Skickar mina frågor till lokaltidningen PT också, och utökar frågan att gälla samtliga partiers kandidater! Uteblivna svar ser jag som nonchalans emot väljarna!
Jag skrev såhär till PT:
"Inför valet i september (det är snart det!) vill jag ha svar på följande frågor från samtliga riksdagskandidater i länet! Detta eftersom det framgått dåligt intill nu var ni står, och jag vet att fler än jag vill veta var just du står i dessa viktiga frågor!!!
1. FRA-lagen. Bevaras eller rivas upp och göras om på ett integritets- och rättssäkert sätt.
2. Ipred. (Det som ger upphovsrättsindustrin rätt att agera polis även med tvivelaktig bevisning.) Bevaras eller avskaffas.
3. Datalagringsdirektivet. Ställer du dig bakom det - eller är du beredd att skriva på Väljarkontraktet: Nej till datalagring, som 2 fp-are startat men som även andra skrivit på?
http://nejtilldatalagring.blogspot.com/
(Införs direktivet i Sverige innebär det att alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden och inloggningar på internet kommer lagras.
Myndigheter kommer kunna veta vem som kommunicerade med vem, när det skedde, var de kommunicerande befann sig, och vilken typ av kommunikation som användes.)
Dessa frågor har kommit i skymundan i traditionella media, men är inte desto mindre viktiga för många av oss väljare, så vi vet hur vi ska kryssa rätt."
Nu har mitt tålamod tagit slut. Skickar mina frågor till lokaltidningen PT också, och utökar frågan att gälla samtliga partiers kandidater! Uteblivna svar ser jag som nonchalans emot väljarna!
Jag skrev såhär till PT:
"Inför valet i september (det är snart det!) vill jag ha svar på följande frågor från samtliga riksdagskandidater i länet! Detta eftersom det framgått dåligt intill nu var ni står, och jag vet att fler än jag vill veta var just du står i dessa viktiga frågor!!!
1. FRA-lagen. Bevaras eller rivas upp och göras om på ett integritets- och rättssäkert sätt.
2. Ipred. (Det som ger upphovsrättsindustrin rätt att agera polis även med tvivelaktig bevisning.) Bevaras eller avskaffas.
3. Datalagringsdirektivet. Ställer du dig bakom det - eller är du beredd att skriva på Väljarkontraktet: Nej till datalagring, som 2 fp-are startat men som även andra skrivit på?
http://nejtilldatalagring.blogspot.com/
(Införs direktivet i Sverige innebär det att alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden och inloggningar på internet kommer lagras.
Myndigheter kommer kunna veta vem som kommunicerade med vem, när det skedde, var de kommunicerande befann sig, och vilken typ av kommunikation som användes.)
Dessa frågor har kommit i skymundan i traditionella media, men är inte desto mindre viktiga för många av oss väljare, så vi vet hur vi ska kryssa rätt."
16 juli 2010
Var står riksdagskandidaterna i ditt län?
Jag har varit folkpartist, men varje läsare av denna blogg vet att jag anser att fp i flera avseenden lämnat den socialliberala linje som intill för snart tio år sedan var dess politik. Jag råkade hitta dessa rader i fp-Norrbottens program inför valet. De låter ju inte illa. Om än väl undanskymda och delvis lite kryptiska, men ändå.
"Under de senaste åren har användningen av Internet och de möjligheter till informationsutbyte, åsiktsbildning, faktainhämtning och kulturkonsumtion som detta ger lett till många viktiga diskussioner. Genom nya lagar och domslut har nu frågan ställts på sin spets. Enligt Folkpartiets bedömning är behovet av en ny sammanhållen lagstiftning för upphovsrätten på Internet akut. Dagens lagstiftning tar uppenbarligen inte hänsyn till den positiva kraft för kunskaps- kultur- och informationsutbyte i världen som finns i fildelningen och i andra tekniker utan pressar in något helt nytt i en form som försökte lösa 1900-talets upphovsrättsproblem. Målet för en ny lagstiftning ska alltså inte vara att förhindra fildelning. Målet ska istället vara att skapa en lagstiftning som både gynnar den kunskaps- och kulturexplosion som fildelning och annan teknik innebär, samtidigt som man skyddar upphovsmännens intresse."
Skrev därför tre raka frågor till toppnamnen på riksdagslistan i Norrbotten. Jag vill veta deras inställning betr FRA-lagen, Ipred och Datalagringsdirektivet. Vi får se om och hur de svarar...
Samtidigt leker jag med tanken att pressa även andra partiers kandidater på dessa punkter. Kanske något för andra att också göra?
"Under de senaste åren har användningen av Internet och de möjligheter till informationsutbyte, åsiktsbildning, faktainhämtning och kulturkonsumtion som detta ger lett till många viktiga diskussioner. Genom nya lagar och domslut har nu frågan ställts på sin spets. Enligt Folkpartiets bedömning är behovet av en ny sammanhållen lagstiftning för upphovsrätten på Internet akut. Dagens lagstiftning tar uppenbarligen inte hänsyn till den positiva kraft för kunskaps- kultur- och informationsutbyte i världen som finns i fildelningen och i andra tekniker utan pressar in något helt nytt i en form som försökte lösa 1900-talets upphovsrättsproblem. Målet för en ny lagstiftning ska alltså inte vara att förhindra fildelning. Målet ska istället vara att skapa en lagstiftning som både gynnar den kunskaps- och kulturexplosion som fildelning och annan teknik innebär, samtidigt som man skyddar upphovsmännens intresse."
Skrev därför tre raka frågor till toppnamnen på riksdagslistan i Norrbotten. Jag vill veta deras inställning betr FRA-lagen, Ipred och Datalagringsdirektivet. Vi får se om och hur de svarar...
Samtidigt leker jag med tanken att pressa även andra partiers kandidater på dessa punkter. Kanske något för andra att också göra?
15 juli 2010
Känslorna fäller men förnuft friar - eller hur AB riskerar yttrandefriheten
Michael Gajditza (usch så svårstavat, kan du inte byta till ett "svenskare" namn, haha) gör på sin blogg Svensk Myndighetskontroll en välformulerad genomgång av ett antal rättsfall där "folk" har en åsikt om skuldfrågan, som är fällande, medan domstolarna dömt på annat sätt, dvs friande pga bristande el undermåliga bevis. Avstamp sker i Littorinfallet och Mats Alm-fallet men Michael redovisar även flera andra fall där det visat sig att folkets dom var fel, eftersom den åtalades version visserligen kunde förefalla otrolig, men ändå visat sig vara den faktiska.
Slutsatser: håll fast vid den gamla regeln att hellre fria än fälla i tveksamma fall. Liksom: ingen ska anses skyldig före det han/hon dömts. Stå emot de ständiga kraven på att det inte ska behövas starka bevis för att fällande domar. Vidare, domstolarna måste vara fria från den politiska makten, och ej påverkas av media heller.
Min kommentar hos Michael var ungefär denna. "Svenska folket" är uppenbarligen ett känslostyrt folk, som inte låter ev befintligt intellekt arbeta. Jag gissar att mycket faktiskt beror på hur media, spec kvällspressen, förmedlar info om (påstådda) brott, eller utpekade misstänkta. Den bild media ger, den präglar folks uppfattning. Självfallet.
Det struntar uppenbarligen många media i, de säljer lösnummer genom att hitta enkla lösningar och genom att leta upp skandaler, som ofta är ordentligt skruvade för att bli just skandaler.
Det är ett stort demokratiskt problem. Dels givetvis för rättssäkerheten!!!
Dels då medias dåliga stil, bristande objektivitet och usla analys i info-förmedlandet - och det allt vanligare tyckandet även på nyhetsplats - ger politikerna en ursäkt för att nagga press- och yttrandefrihet i kanten.
Jag anser att även politiker har rätt till personlig integritet, men pressens övertramp kan leda till att politikerna (som grupp) gärna vill skapa en gräddfil där de undantas från granskning! Samtidigt som de fortsätter att kränka vanligt folks integritet.
---
Personlig integritet och press- och yttrandefrihet är viktiga medborgerliga fri- och rättigheter som måste kunna kombineras på ett vettigt sätt. Att den personliga integriteten inte är prioriterad hos dagens riksdagspartier (minns t ex FRA-lagen och Ipred) är ju ett sorgligt faktum.
De senaste årens allt flitigare övertramp från media betr integriteten, där AB:s kampanj emot Sven Otto Littorins privatliv bara är det senaste exemplet, kan leda till oönskade konsekvenser. Politikerna känner sig kränkta och alltför övervakade och jag blir inte förvånad om det med tiden kommer förslag som skall freda "offentliga personer".
Detta vore mycket olyckligt. Dels ska integriteten gälla den personliga sfären, dvs inte den politiska, och dels ska det inte gälla olika regler vad gäller personlig integritet beroende på om man är en politiker eller inte.
Det är viktigt både att skydda den personliga integriteten för alla och press- och yttrandefrihet. AB:s senaste övertramp kan försämra bådadera.
Slutsatser: håll fast vid den gamla regeln att hellre fria än fälla i tveksamma fall. Liksom: ingen ska anses skyldig före det han/hon dömts. Stå emot de ständiga kraven på att det inte ska behövas starka bevis för att fällande domar. Vidare, domstolarna måste vara fria från den politiska makten, och ej påverkas av media heller.
Min kommentar hos Michael var ungefär denna. "Svenska folket" är uppenbarligen ett känslostyrt folk, som inte låter ev befintligt intellekt arbeta. Jag gissar att mycket faktiskt beror på hur media, spec kvällspressen, förmedlar info om (påstådda) brott, eller utpekade misstänkta. Den bild media ger, den präglar folks uppfattning. Självfallet.
Det struntar uppenbarligen många media i, de säljer lösnummer genom att hitta enkla lösningar och genom att leta upp skandaler, som ofta är ordentligt skruvade för att bli just skandaler.
Det är ett stort demokratiskt problem. Dels givetvis för rättssäkerheten!!!
Dels då medias dåliga stil, bristande objektivitet och usla analys i info-förmedlandet - och det allt vanligare tyckandet även på nyhetsplats - ger politikerna en ursäkt för att nagga press- och yttrandefrihet i kanten.
Jag anser att även politiker har rätt till personlig integritet, men pressens övertramp kan leda till att politikerna (som grupp) gärna vill skapa en gräddfil där de undantas från granskning! Samtidigt som de fortsätter att kränka vanligt folks integritet.
---
Personlig integritet och press- och yttrandefrihet är viktiga medborgerliga fri- och rättigheter som måste kunna kombineras på ett vettigt sätt. Att den personliga integriteten inte är prioriterad hos dagens riksdagspartier (minns t ex FRA-lagen och Ipred) är ju ett sorgligt faktum.
De senaste årens allt flitigare övertramp från media betr integriteten, där AB:s kampanj emot Sven Otto Littorins privatliv bara är det senaste exemplet, kan leda till oönskade konsekvenser. Politikerna känner sig kränkta och alltför övervakade och jag blir inte förvånad om det med tiden kommer förslag som skall freda "offentliga personer".
Detta vore mycket olyckligt. Dels ska integriteten gälla den personliga sfären, dvs inte den politiska, och dels ska det inte gälla olika regler vad gäller personlig integritet beroende på om man är en politiker eller inte.
Det är viktigt både att skydda den personliga integriteten för alla och press- och yttrandefrihet. AB:s senaste övertramp kan försämra bådadera.
14 juli 2010
Antipiraternas Ipred göder jurister, inte artister
Redan för länge sedan (nov 2008 och därikring) skrev jag om hur det finns lagar som "ger" pengar till artister genom den moderniserade kassettskatten. Dvs, vi alla som köper kopieringsmedia betalar en skatt som avses gå till artister för att kompensera ett tänkt bortfall av inkomster för dem. I vilken mån dessa av oss inlevererade skattepengar når målet, det kan diskuteras. Detta eftersom pengarna går till en av dessa "upphovsrättsorganisationer", Copyswede, och skall därifrån fördelas vidare. En fingranskning ger vid handen att det förfaller som om mycket stannar någonstans på vägen. Läs gärna de givna länkarna, inkl kommentarer. Observera att kassettskatten avsåg att "kompensera" för laglig kopiering t ex från radio etc. Men att den i modern tappning även lägger skatt på media som vi använder när vi hanterar datorer, ex-vis genom att lagra våra privata digitala bilder, eller göra säkerhetskopieringar av program och filer. Detta kallas även privatkopieringsersättning...
Opassande Emma gjorde igår en påminnande kommentar kring detta problem. Påminnande, men framför allt en koll av dagsläget, där hon visar att idag är det juristerna som tjänar på den lag, Ipred, som upphovsrättsmaffian fick riksdagen att godkänna. Ipred var ju tänkt (? - eller i vart fall var det den officiella motiveringen) att ge upphovsmännen bättre ersättning genom att göra fildelning olaglig.
Vad har då hänt? Jo, såhär skriver Emma:
"RIAA har de senaste tre åren betalat sina advokater 60 miljoner dollar, vilka drivit in 1,3 miljoner dollar i sin tur."
Alltså, advokater kostar, och det anser tydligen upphovsrättslobbyn är OK. Men artisterna får småsmulor.
Vidare pekar hon på hur t ex filmindustrin kostar på mångmiljonbelopp på advokater för att kunna sno verkliga upphovsmän/kvinnor på ersättningar.
Slutsats. Upphovsrättsindustrin, där alltså filmbolag, multinationella skivbolag, men även förment artistskyddande organisationer ingår, dess intresse är rent egoistiskt - inte att se till att verkliga upphovsmän får rejäla ersättninga. Däremot göder de sina egna organisationier och jurister med feta arvoden.
Värt att begrunda. Inte minst för den riksdag som drev igenom Ipred.
Opassande Emma gjorde igår en påminnande kommentar kring detta problem. Påminnande, men framför allt en koll av dagsläget, där hon visar att idag är det juristerna som tjänar på den lag, Ipred, som upphovsrättsmaffian fick riksdagen att godkänna. Ipred var ju tänkt (? - eller i vart fall var det den officiella motiveringen) att ge upphovsmännen bättre ersättning genom att göra fildelning olaglig.
Vad har då hänt? Jo, såhär skriver Emma:
"RIAA har de senaste tre åren betalat sina advokater 60 miljoner dollar, vilka drivit in 1,3 miljoner dollar i sin tur."
Alltså, advokater kostar, och det anser tydligen upphovsrättslobbyn är OK. Men artisterna får småsmulor.
Vidare pekar hon på hur t ex filmindustrin kostar på mångmiljonbelopp på advokater för att kunna sno verkliga upphovsmän/kvinnor på ersättningar.
Slutsats. Upphovsrättsindustrin, där alltså filmbolag, multinationella skivbolag, men även förment artistskyddande organisationer ingår, dess intresse är rent egoistiskt - inte att se till att verkliga upphovsmän får rejäla ersättninga. Däremot göder de sina egna organisationier och jurister med feta arvoden.
Värt att begrunda. Inte minst för den riksdag som drev igenom Ipred.
01 juli 2010
Kd piraterna?
Idag har kristdemokraterna ett slags avspark inför valet och Göran Hägglund förekommer ofta i media. Han sprutar ut ord om allt - och intet.
En sak är att han anser att kd står för något annat än liberalism och socialism. Vem trodde något annat? Men så slänger han ut i en bisats att liberalismen bara handlar om pengar. Och kd anser att livet är mera än pengar. Självklart. Men varken socialismen eller - och än mindre - liberalismen handlar om pengar. Till och med Adam Smith såg vidare än till det ekonomiska perspektivet, även om det senare lyfts fram mest på senare tid. Och nyliberalerna, som egentligen är neokonservativa, har ju spårat ur till att främst betona ekonomin. Men det gör inte Hägglunds påstående sannare! Men jag förstår att han försöker inmuta en nisch, och då blir det svårt att hitta någon ideologi som passar honom. I stället lånar han friskt från flera håll och mixar till det.
I ett avseende är dock Hägglund konsekvent, har lyfter alltid - även nu - fram familjen, kärnfamiljen. Det sker även när han ställer staten emot "den vanliga människan", ett för kd nytt tema som han förde fram för bara några veckor sedan. På något sätt vill han framställa kd som en garant för (en "gränspolis", ska detta polisiära tänkande aldrig ta ett slut) att staten inte ska lägga sig i människornas liv med en mängd regler och lagar. Men han menar inte individen (det är ju ett liberalt begrepp) utan kärnfamiljen som ska bestämma vid köksbordet hur de ska ha det. Parentes: jag tycker mig minnas att Gudrun Schyman sagt något liknande på den tiden hon var partiledare för vänsterpartiet.
Ja, som Hägglund går på i motståndet mot staten och kontrollsamhället får jag ett svindlande ögonblick känslan av att han är piratpartist. Eller i vart fall vill fiska lite i de vattnen. Men som alla (?) minns så hade kd inte minsta protest emot FRA-lagen, det största och principiellt viktigaste ingreppet i modern tid emot medborgarnas personliga integritet. Inte har jag märkt något från kd heller betr t ex Ipred eller datalagringsdirektivet. I vart fall inget som skulle kunna tolkas som försvar för rättssäkerhet eller integritet! Tvärtom!
När man ser till kd:s historia så blir det svårt att tro på deras nyvunna vurm för att värna den lilla människan emot staten och kontrollsamhället.
En intressant detalj, i vart fall för den som varit med några år, är att kd nu plötsligt anser att staten ska uppfylla sina förpliktelser gentemot medborgarna när det gäller den s.k. välfärdsservicen. Även här har det mest varit Storebror för kd. Men tankegångarna nu får mig att minnas folkpartiets förslag på 90-talet om välfärdskontrakt. På 90-talet var fp ju ännu ett socialliberalt parti med Bengt Westerberg som partiledare. Då ansåg fp just att det inte var bara staten som skulle styra och ställa och ta in skatter, utan att skattebetalarna också skulle ha något slags garanti för att välfärdssystemen fungerade. En tanke som fick socialdemokraterna att rysa av obehag. Sedan skedde ju ett skifte inom fp och betoningen blev att ställa krav på medborgarna i st f på staten.
Nå, den grejen vore bra om kd tog sig an. I övrigt har jag svårt att finna det trovärdiga i de olika spretande förslagen, som mest handlar om en attityd i strid mot tidigare kd-tänkande. Summerar man kd:s "nya look" så blir det nog en övervikt ändå för den gamla social- och värdekonservatismen. Om än med lite nytt språkbruk.
Hägglunds gäng blir varken liberaler eller pirater. Tyvärr.
En sak är att han anser att kd står för något annat än liberalism och socialism. Vem trodde något annat? Men så slänger han ut i en bisats att liberalismen bara handlar om pengar. Och kd anser att livet är mera än pengar. Självklart. Men varken socialismen eller - och än mindre - liberalismen handlar om pengar. Till och med Adam Smith såg vidare än till det ekonomiska perspektivet, även om det senare lyfts fram mest på senare tid. Och nyliberalerna, som egentligen är neokonservativa, har ju spårat ur till att främst betona ekonomin. Men det gör inte Hägglunds påstående sannare! Men jag förstår att han försöker inmuta en nisch, och då blir det svårt att hitta någon ideologi som passar honom. I stället lånar han friskt från flera håll och mixar till det.
I ett avseende är dock Hägglund konsekvent, har lyfter alltid - även nu - fram familjen, kärnfamiljen. Det sker även när han ställer staten emot "den vanliga människan", ett för kd nytt tema som han förde fram för bara några veckor sedan. På något sätt vill han framställa kd som en garant för (en "gränspolis", ska detta polisiära tänkande aldrig ta ett slut) att staten inte ska lägga sig i människornas liv med en mängd regler och lagar. Men han menar inte individen (det är ju ett liberalt begrepp) utan kärnfamiljen som ska bestämma vid köksbordet hur de ska ha det. Parentes: jag tycker mig minnas att Gudrun Schyman sagt något liknande på den tiden hon var partiledare för vänsterpartiet.
Ja, som Hägglund går på i motståndet mot staten och kontrollsamhället får jag ett svindlande ögonblick känslan av att han är piratpartist. Eller i vart fall vill fiska lite i de vattnen. Men som alla (?) minns så hade kd inte minsta protest emot FRA-lagen, det största och principiellt viktigaste ingreppet i modern tid emot medborgarnas personliga integritet. Inte har jag märkt något från kd heller betr t ex Ipred eller datalagringsdirektivet. I vart fall inget som skulle kunna tolkas som försvar för rättssäkerhet eller integritet! Tvärtom!
När man ser till kd:s historia så blir det svårt att tro på deras nyvunna vurm för att värna den lilla människan emot staten och kontrollsamhället.
En intressant detalj, i vart fall för den som varit med några år, är att kd nu plötsligt anser att staten ska uppfylla sina förpliktelser gentemot medborgarna när det gäller den s.k. välfärdsservicen. Även här har det mest varit Storebror för kd. Men tankegångarna nu får mig att minnas folkpartiets förslag på 90-talet om välfärdskontrakt. På 90-talet var fp ju ännu ett socialliberalt parti med Bengt Westerberg som partiledare. Då ansåg fp just att det inte var bara staten som skulle styra och ställa och ta in skatter, utan att skattebetalarna också skulle ha något slags garanti för att välfärdssystemen fungerade. En tanke som fick socialdemokraterna att rysa av obehag. Sedan skedde ju ett skifte inom fp och betoningen blev att ställa krav på medborgarna i st f på staten.
Nå, den grejen vore bra om kd tog sig an. I övrigt har jag svårt att finna det trovärdiga i de olika spretande förslagen, som mest handlar om en attityd i strid mot tidigare kd-tänkande. Summerar man kd:s "nya look" så blir det nog en övervikt ändå för den gamla social- och värdekonservatismen. Om än med lite nytt språkbruk.
Hägglunds gäng blir varken liberaler eller pirater. Tyvärr.
04 februari 2010
Sverige på utförsplanet
Sverige har sedan decennier berömt sig för sin demokrati - och för "den svenska modellen". För att bekämpa diktatur och förtryck. Sedan flera år finns till och med ett demokratimål inskrivet som ett viktigt kriterium för biståndet.
Nå, ibland har självgodheten varit så överdriven att jag känt kväljningar. Så bra var inte Sverige, inte så unikt. Så bra är inte Sverige. På senare år har vi ju till och med fått en FRA-lag som ser oss alla som presumtiva säkerhetsrisker och en IPRED-lag som ser oss som illegala konsumenter av storbolagens musik och litteratur.
Ändå så blir jag ytterligt beklämd när jag i SR, P1 hör om hur Sverige är berett att "hjälpa" diktaturens Vitryssland att begränsa internet. Så både hör och läser jag om hur Sverige, med beskäftig hjälp av handelsminister Eva Björling och ett statligt bolag är berett att sälja teknologi till Libyen, av alla länder, för övervakning. Detta Libyen som ex-vis samarbetar med Italien för att förhindra flyktingar från att bege sig i rangliga båtar över Medelhavet till ett liv i aningen mindre diktatorisk styrning.
Har "framgången" med att trumfa igenom FRA-lagen stigit regering och "säkerhetsbyråkrater" åt huvudet?
Finns det ingen hejd på hur långt man kan avlägsna sig från demokratiska ideal och vanlig anständighet???
Självklart protesterar Amnesty emot denna försäljning, som visar likhet med den s.k. Telubaffären för flera decennier sedan.
Jag hade tänkt skriva långt och skarpt om detta. Men ser att bl a "Svensk myndighetskontroll" redan reagerat. Läs det.
Läs också detta på SVT:s hemsida. När ni ändå är i farten, kolla in Scaber Nestor också.
Det blir tyvärr allt tydligare att Sverige befinner sig på det sluttande planet betr synen på demokrati och diktatur.
Nå, ibland har självgodheten varit så överdriven att jag känt kväljningar. Så bra var inte Sverige, inte så unikt. Så bra är inte Sverige. På senare år har vi ju till och med fått en FRA-lag som ser oss alla som presumtiva säkerhetsrisker och en IPRED-lag som ser oss som illegala konsumenter av storbolagens musik och litteratur.
Ändå så blir jag ytterligt beklämd när jag i SR, P1 hör om hur Sverige är berett att "hjälpa" diktaturens Vitryssland att begränsa internet. Så både hör och läser jag om hur Sverige, med beskäftig hjälp av handelsminister Eva Björling och ett statligt bolag är berett att sälja teknologi till Libyen, av alla länder, för övervakning. Detta Libyen som ex-vis samarbetar med Italien för att förhindra flyktingar från att bege sig i rangliga båtar över Medelhavet till ett liv i aningen mindre diktatorisk styrning.
Har "framgången" med att trumfa igenom FRA-lagen stigit regering och "säkerhetsbyråkrater" åt huvudet?
Finns det ingen hejd på hur långt man kan avlägsna sig från demokratiska ideal och vanlig anständighet???
Självklart protesterar Amnesty emot denna försäljning, som visar likhet med den s.k. Telubaffären för flera decennier sedan.
Jag hade tänkt skriva långt och skarpt om detta. Men ser att bl a "Svensk myndighetskontroll" redan reagerat. Läs det.
Läs också detta på SVT:s hemsida. När ni ändå är i farten, kolla in Scaber Nestor också.
Det blir tyvärr allt tydligare att Sverige befinner sig på det sluttande planet betr synen på demokrati och diktatur.
01 februari 2010
Plötsligt rör sig piratpartiet framåt
Alltmer tyder på att piratpartiet börjar mogna till. Att det rör sig framåt och inser att det bör ta ställning till alltfler frågor. I vart fall i första hand på det sättet att de kommer att ta ställning till hur de anser att integritet och rättssäkerhet ska försvaras bättre än som sker i dagens Sverige.
Jag har efterlyst detta länge, som flitiga läsare av denna blogg säkert noterat. Och även puffat på här och där utanför bloggandet. Jag tror det är rätt utveckling, om partiet vill betraktas som ett seriöst parti. Och om det vill få bort stämpeln av att vara ett en-fråge-parti.
Intressant är att denna utveckling pågått och verkar kulminera samtidigt som förhållandet till sverigedemokraterna diskuteras allt intensivare. (Om detta handlade/startade föregående bloggpost.)
Det är möjligt att en och annan tidigare eller presumtiv väljare stöts bort av avståndstagandet från sd. Likaså att en och annan anser att det räcker med att protestera emot FRA-lag och Ipred.
Jag är dock övertygad om att dessa är rätt så få, och att åtskilligt fler och nya väljare och sympatisörer kan vinnas genom att visa mognaden att ta itu med t ex integritets- och frihetsproblemen inom även andra områden.
Jag behöver inte rabbla upp alla som verkar puffa på åt rätt håll nu. Jag nöjer mig med att konstatera att Emma i Opassande talar om förhållandet mellan hårt och mjukt i politiken och att Mikael Elmlund resonerar om behovet att sätta agenda för det politiska samtalet.
För det är ju så. Ska piratpartiet in i debatten, så måste det förstås förklara vad integritet, frihet, rättssäkerhet etc betyder, och hur de begreppen är i fara. Då först kan pp vara med och sätta agendan, att se till att media (obs! pappers- och etermedia!!!) inte bara resonerar och intervjuar politikerna om ekonomi och skatter.
Kanske kan pp till och med förklara att viktiga demokratiska begrepp kan ha ekonomiska följder, utan att pp därför börjar darra på manschetterna.
Det viktiga är ju föra samtalet med väljarna. Det samtalet förs i stor utsträckning via dagspressens debatt-, insändar- och reportagesidor.
Då kanske en del etablerade politiker och partier måste börja tänka om, tänka till. Det kan det vara värt.
Även om ett och annat blogginlägg blir oskrivet.
Jag hoppas att snart kunna läsa, inte bara på diverse bloggar, att piratpartiet tagit initiativ på flera områden. Och därmed är med på allvar inför höstens val.
Jag har efterlyst detta länge, som flitiga läsare av denna blogg säkert noterat. Och även puffat på här och där utanför bloggandet. Jag tror det är rätt utveckling, om partiet vill betraktas som ett seriöst parti. Och om det vill få bort stämpeln av att vara ett en-fråge-parti.
Intressant är att denna utveckling pågått och verkar kulminera samtidigt som förhållandet till sverigedemokraterna diskuteras allt intensivare. (Om detta handlade/startade föregående bloggpost.)
Det är möjligt att en och annan tidigare eller presumtiv väljare stöts bort av avståndstagandet från sd. Likaså att en och annan anser att det räcker med att protestera emot FRA-lag och Ipred.
Jag är dock övertygad om att dessa är rätt så få, och att åtskilligt fler och nya väljare och sympatisörer kan vinnas genom att visa mognaden att ta itu med t ex integritets- och frihetsproblemen inom även andra områden.
Jag behöver inte rabbla upp alla som verkar puffa på åt rätt håll nu. Jag nöjer mig med att konstatera att Emma i Opassande talar om förhållandet mellan hårt och mjukt i politiken och att Mikael Elmlund resonerar om behovet att sätta agenda för det politiska samtalet.
För det är ju så. Ska piratpartiet in i debatten, så måste det förstås förklara vad integritet, frihet, rättssäkerhet etc betyder, och hur de begreppen är i fara. Då först kan pp vara med och sätta agendan, att se till att media (obs! pappers- och etermedia!!!) inte bara resonerar och intervjuar politikerna om ekonomi och skatter.
Kanske kan pp till och med förklara att viktiga demokratiska begrepp kan ha ekonomiska följder, utan att pp därför börjar darra på manschetterna.
Det viktiga är ju föra samtalet med väljarna. Det samtalet förs i stor utsträckning via dagspressens debatt-, insändar- och reportagesidor.
Då kanske en del etablerade politiker och partier måste börja tänka om, tänka till. Det kan det vara värt.
Även om ett och annat blogginlägg blir oskrivet.
Jag hoppas att snart kunna läsa, inte bara på diverse bloggar, att piratpartiet tagit initiativ på flera områden. Och därmed är med på allvar inför höstens val.
22 januari 2010
Arbetslinje, välfärd och integritet
Sent omsider ramlar jag över "Sagor från livbåtens" bloggpost om Varför arbetslinjen. Underligt nog har jag missat den tidigare, men nu var det Anders Widéns utmärkta inlägg "Framtidens syn på integritet i det civiliserade välfärdsbygget" som ledde mig till livbåten.
Jag kände viss sympati för Alliansens tal om arbetslinjen, men kände viss tveksamhet inför ordval och hur argumenten framfördes redan i valrörelsen för fyra år sedan. När sedan projektet skulle sjösättas växte snabbt tveksamheten till en övertygelse om att de var fel ute. Inte i målet, men i metoderna man använde och ännu använder. Att ta ansvar innebär att ompröva, ungefär så beskriver livbåten sin motivering till den kritik de framför. Det är en grundlig, balanserad och intelligent gjord genomgång av problematiken, jag rekommenderar varmt en genomläsning, och glöm inte kommentarsdebatten heller. Den ger än fler belysande infallsvinklar och förtydliganden.
Och faktiskt, både inlägget och den följande debatten visar att de inblandade är seriösa och tar ansvar för sina ställningstaganden och att debatten förs med respekt för människornas integritet.
En sak jag efterlyser i den debatt som förs av piratpartister i bloggvärlden är att där sätter man inte in sina viktiga principer om integritet och rättssäkerhet i ett större sammanhang. Jag menar att frågor som arbetslinje, sjukförsäkringssystem, vård och andra välfärdsfrågor inte (inte bara) är en fråga om procent hit och dit. Nej, de är i hög grad en fråga om att människor ska behandlas med integritet, respekt och med rättssäkerhet. FRA-lagar och IPRED är goda exempel på hur dessa aspekter misshandlats av dagens etablerade partier, men ingalunda unika.
Livbåtens besättning är dock ett undantag, som piratpartister och intelligenta liberaler inser de betydelsen av ordet "ansvar".
En annan intelligent och medkännande debattör är Anders Widén. I hjärtat, liksom jag, starkt sympatiskt inställd till piratpartiet men med insikt om att livet innebär fler aspekter på detta med respekt och integritet än vad piratpartiets ledning (hittills?) vågat (eller velat?) inse.
Jag, liksom Anders, tror oss förstå att för de flesta människor är de avgörande frågorna i detta val sådana som har att göra med hur man bygger ett civiliserat välfärdssamhälle. Där är sjukförsäkringssystemets uppbyggnad en viktig fråga - och ett typexempel på vilken syn man har på välfärd, och på integritet och rättssäkerhet!
Vill piratpartiet in i riksdagen så måste det inse att deras frågor är större än de hittills definierat dem.
Vill de vinna förtroende, måste de ta ansvar för att ta ställning i ett bredare spektrum än idag.
Jag kände viss sympati för Alliansens tal om arbetslinjen, men kände viss tveksamhet inför ordval och hur argumenten framfördes redan i valrörelsen för fyra år sedan. När sedan projektet skulle sjösättas växte snabbt tveksamheten till en övertygelse om att de var fel ute. Inte i målet, men i metoderna man använde och ännu använder. Att ta ansvar innebär att ompröva, ungefär så beskriver livbåten sin motivering till den kritik de framför. Det är en grundlig, balanserad och intelligent gjord genomgång av problematiken, jag rekommenderar varmt en genomläsning, och glöm inte kommentarsdebatten heller. Den ger än fler belysande infallsvinklar och förtydliganden.
Och faktiskt, både inlägget och den följande debatten visar att de inblandade är seriösa och tar ansvar för sina ställningstaganden och att debatten förs med respekt för människornas integritet.
En sak jag efterlyser i den debatt som förs av piratpartister i bloggvärlden är att där sätter man inte in sina viktiga principer om integritet och rättssäkerhet i ett större sammanhang. Jag menar att frågor som arbetslinje, sjukförsäkringssystem, vård och andra välfärdsfrågor inte (inte bara) är en fråga om procent hit och dit. Nej, de är i hög grad en fråga om att människor ska behandlas med integritet, respekt och med rättssäkerhet. FRA-lagar och IPRED är goda exempel på hur dessa aspekter misshandlats av dagens etablerade partier, men ingalunda unika.
Livbåtens besättning är dock ett undantag, som piratpartister och intelligenta liberaler inser de betydelsen av ordet "ansvar".
En annan intelligent och medkännande debattör är Anders Widén. I hjärtat, liksom jag, starkt sympatiskt inställd till piratpartiet men med insikt om att livet innebär fler aspekter på detta med respekt och integritet än vad piratpartiets ledning (hittills?) vågat (eller velat?) inse.
Jag, liksom Anders, tror oss förstå att för de flesta människor är de avgörande frågorna i detta val sådana som har att göra med hur man bygger ett civiliserat välfärdssamhälle. Där är sjukförsäkringssystemets uppbyggnad en viktig fråga - och ett typexempel på vilken syn man har på välfärd, och på integritet och rättssäkerhet!
Vill piratpartiet in i riksdagen så måste det inse att deras frågor är större än de hittills definierat dem.
Vill de vinna förtroende, måste de ta ansvar för att ta ställning i ett bredare spektrum än idag.
10 december 2009
Det är inte synd om regeringen!
I riksdagsdebatten igår, om den senaste turneringen om sjukförsäkringen och dess brister, så pucklade m resp s-förespråkarna på varandra väldeliga. Debatten om självmordsbenägna sjuka var direkt pinsam. Jag tycker i vart fall att det var pinsamt att höra Veronica Palm (s) hur hon skrämde med just självmordsrisken. För det är just att skrämma. MEN, lika illa var det att höra m-företrädare, t ex Gunnar Axén, förringa denna risk. För vad jag förstår har det faktiskt förekommit självmord.
Svaret på hur folk uppfattar regeringen kom i dagens SCB-partisympatiundersökning. De rödgröna får 50%, alliansen får 42,1% och sverigedemokraterna får 5,1% . Förlusterna för alliansen kan till stor del skyllas på sjukförsäkringsschabblet. Däremot kan jag inte se någon anledning till att s går fram pga av egen aktivitet i den frågan, de bara drar fördel av regeringens straffbart dåliga politik. S och v har inga bra ledarpersoner, vilket även gör deras politik suddig och osäker. Däremot så har mp Maria Wetterstrand, och som det ser ut idag skulle jag inte bli förvånad om mp klarar hem 10% i valet.
Alla partier måste ta sd på allvar nu, inte bara tycka att de är illa, utan ta debatten med dem. Klargöra skillnaderna. Det gäller även piratpartiet, som hamnat i skymundan nu pga vilka frågor som dominerar debatten. Borde inte pp hitta en integritetsaspekt i sjukförsäkringsproblematiken? Och i invandringspolitiken! För att göra klar skillnaden till sd i sista fallet och gentemot alliansen (främst?) betr sjukförsäkringspolitiken. FRA-lagen är viktig, men integriteten rör fler områden!
Christina Husmark-Persson är nog en av de värsta olyckorna som drabbat alliansregeringen. Vissa delar av det hon säger låter bra, men utformningen av hennes förslag och hur hon motiverar dem... då tar man sig för pannan.
Ändå har hon ett sätt att tala och modulera sin röst så att den låter snäll och välmenande som påminner om det förre utvisningsministern Barbro Holmberg (s) hade.
Jag måste erkänna att jag har oerhört svårt för människor som uttrycker omänskliga åsikter på detta "väloljade" sätt.
Då känns klarspråk betydligt bättre, då vet man var man har dem. Ex-vis uppskattade jag Lars Ohly bättre när han sa att han var kommunist. Nu glider han undan och smörar betr sin kommunistiska ideologi (pga att det krävs för att han ska få vara med s+mp) på ett sätt som inte känns ärligt.
Summa, det är inte synd om regeringen! Den har själv bäddat för sina dåliga opinionssiffror. Oppositionen seglar i medvind inte av egen kraft, utan pga alliansens dålighet. Sd´s medvind beror på försumlighet hos alla övriga partier. Piratpartiets motvind beror på att de inte hittills lyckats förklara att personlig integritet och rättssäkerhet innebär att de måste ta ställning i betydligt fler frågor än FRA-lagen och IPRED.
Svaret på hur folk uppfattar regeringen kom i dagens SCB-partisympatiundersökning. De rödgröna får 50%, alliansen får 42,1% och sverigedemokraterna får 5,1% . Förlusterna för alliansen kan till stor del skyllas på sjukförsäkringsschabblet. Däremot kan jag inte se någon anledning till att s går fram pga av egen aktivitet i den frågan, de bara drar fördel av regeringens straffbart dåliga politik. S och v har inga bra ledarpersoner, vilket även gör deras politik suddig och osäker. Däremot så har mp Maria Wetterstrand, och som det ser ut idag skulle jag inte bli förvånad om mp klarar hem 10% i valet.
Alla partier måste ta sd på allvar nu, inte bara tycka att de är illa, utan ta debatten med dem. Klargöra skillnaderna. Det gäller även piratpartiet, som hamnat i skymundan nu pga vilka frågor som dominerar debatten. Borde inte pp hitta en integritetsaspekt i sjukförsäkringsproblematiken? Och i invandringspolitiken! För att göra klar skillnaden till sd i sista fallet och gentemot alliansen (främst?) betr sjukförsäkringspolitiken. FRA-lagen är viktig, men integriteten rör fler områden!
Christina Husmark-Persson är nog en av de värsta olyckorna som drabbat alliansregeringen. Vissa delar av det hon säger låter bra, men utformningen av hennes förslag och hur hon motiverar dem... då tar man sig för pannan.
Ändå har hon ett sätt att tala och modulera sin röst så att den låter snäll och välmenande som påminner om det förre utvisningsministern Barbro Holmberg (s) hade.
Jag måste erkänna att jag har oerhört svårt för människor som uttrycker omänskliga åsikter på detta "väloljade" sätt.
Då känns klarspråk betydligt bättre, då vet man var man har dem. Ex-vis uppskattade jag Lars Ohly bättre när han sa att han var kommunist. Nu glider han undan och smörar betr sin kommunistiska ideologi (pga att det krävs för att han ska få vara med s+mp) på ett sätt som inte känns ärligt.
Summa, det är inte synd om regeringen! Den har själv bäddat för sina dåliga opinionssiffror. Oppositionen seglar i medvind inte av egen kraft, utan pga alliansens dålighet. Sd´s medvind beror på försumlighet hos alla övriga partier. Piratpartiets motvind beror på att de inte hittills lyckats förklara att personlig integritet och rättssäkerhet innebär att de måste ta ställning i betydligt fler frågor än FRA-lagen och IPRED.
30 november 2009
Sverige är så litet...
Sverige är så litet. Har t ex bara runt en promille av jordens befolkning. Visst, vi ska vara stolta över vad vi har och har åstadkommit. Men samtidigt vara ödmjuka och inse att vi inte är världens centrum. Liksom att det välstånd vi uppnått i hög grad beror på de som invandrat till Sverige. Samt att i Sverige funnits ett tillåtande klimat för uppfinnare och innovatörer.
Intill nu. Sveriges alltmer hårdnande attityd till flyktingar och invandrare är ett hot emot välfärden. Låser vi in oss lär utvecklingen framåt stanna av. Inte heller är ex-vis sådant som FRA-lagen och IPRED-lagen saker som precis främjar det fria tänkandet och utvecklingen.
Här väljer jag att citera lite ur Olle Wästbergs nyhetsbrev av idag (30 nov). Wästberg är f.n. vd för Svenska institutet, är bl a f.d. riksdagsman (fp) och är ingen vän av vare sig FRA-lagen eller IPRED.
Han skriver bl a: Sverige har nackdelen att 98,9 promille av världens befolkning inte bor här. Antalet svenskar är en så försvinnande liten del av världsbefolkningen – det är därför vi måste vända oss utåt och ta till oss globaliseringen.
Välfärd är inget för evigt givet, utan handlar om hur vi klarar den internationella konkurrensen om att vara bäst utbildade, mest innovativa, mest attraktiva för nyckelinvandring och mycket annat. En bra erinran om detta gav Dagens Nyheters Natan Sachar i en läsvärd krönika i somras. ”För 85 år sedan var argentinska arbetare bättre klädda och åt bättre än sina svenska kolleger. Sedan började Argentina göra saker fel medan Sverige gjorde saker rätt”:http://www.dn.se/nyheter/varlden/ingen-abonnerar-pa-goda-tider-1.895785
Han påpekar också att: Kulturpersoner centrala för bilden av Sverige.
Elisabeth Söderström, svensk operasångerska, avled för några dagar sedan. Det satte New York Times på sin förstasida och hon gavs mer uppmärksamhet än i de flesta svenska tidningar. Vi fattar ofta inte i Sverige vad stora kulturpersoner betyder för bilden av vårt land i andra länder.<http://www.nytimes.com/2009/11/22/arts/music/22soderstrom.html?_r=1&scp=1&sq=soderstrom&st=cse>
Som sagt Sverige är litet. Men en del svenskar är större utomlands än vad vi förstår i Sverige.
Det är ännu en anledning till att vi inte ska stänga in oss.
En vidsyntare inställning, öppenhet och generositet - det är viktiga faktorer för utveckling!
Intill nu. Sveriges alltmer hårdnande attityd till flyktingar och invandrare är ett hot emot välfärden. Låser vi in oss lär utvecklingen framåt stanna av. Inte heller är ex-vis sådant som FRA-lagen och IPRED-lagen saker som precis främjar det fria tänkandet och utvecklingen.
Här väljer jag att citera lite ur Olle Wästbergs nyhetsbrev av idag (30 nov). Wästberg är f.n. vd för Svenska institutet, är bl a f.d. riksdagsman (fp) och är ingen vän av vare sig FRA-lagen eller IPRED.
Han skriver bl a: Sverige har nackdelen att 98,9 promille av världens befolkning inte bor här. Antalet svenskar är en så försvinnande liten del av världsbefolkningen – det är därför vi måste vända oss utåt och ta till oss globaliseringen.
Välfärd är inget för evigt givet, utan handlar om hur vi klarar den internationella konkurrensen om att vara bäst utbildade, mest innovativa, mest attraktiva för nyckelinvandring och mycket annat. En bra erinran om detta gav Dagens Nyheters Natan Sachar i en läsvärd krönika i somras. ”För 85 år sedan var argentinska arbetare bättre klädda och åt bättre än sina svenska kolleger. Sedan började Argentina göra saker fel medan Sverige gjorde saker rätt”:http://www.dn.se/nyheter/varlden/ingen-abonnerar-pa-goda-tider-1.895785
Han påpekar också att: Kulturpersoner centrala för bilden av Sverige.
Elisabeth Söderström, svensk operasångerska, avled för några dagar sedan. Det satte New York Times på sin förstasida och hon gavs mer uppmärksamhet än i de flesta svenska tidningar. Vi fattar ofta inte i Sverige vad stora kulturpersoner betyder för bilden av vårt land i andra länder.<http://www.nytimes.com/2009/11/22/arts/music/22soderstrom.html?_r=1&scp=1&sq=soderstrom&st=cse>
Som sagt Sverige är litet. Men en del svenskar är större utomlands än vad vi förstår i Sverige.
Det är ännu en anledning till att vi inte ska stänga in oss.
En vidsyntare inställning, öppenhet och generositet - det är viktiga faktorer för utveckling!
02 november 2009
Sossekongressen
Jag ska erkänna att jag inte precis lusläst allt om sossekongressen. Min tilltro till sossarna är lika låg som till allianspartierna. Och det jag hört och läst har inte precis stärkt min tilltro.
Dock var ett par frågor av intresse uppe för den som utöver den dagliga grötpolitiken även är intresserad för principiella frågor med ideologisk infallsvinkel. Jag tänker givetvis på FRA-lagen och IPRED-lagen och kongressens ställningstaganden där. Tyvärr har de visserligen i någon mån noterats, men utan djupare analys.
Betr FRA-lagen så har Johan Westerholm en liten text om detta på sin blogg, tillsammans med kommentar till även andra frågor. Jag tolkar Johan, som var en av motionärerna, som i sak positiv till det bemötande som motionen fick, dvs som ett observandum betr offentlighets- och integritetsfrågorna. Hur mycket det är värt återstår att se. Indirekt kan det möjligen även ha någon bäring på Ipredfrågan.
Dock blir jag mycket skeptisk betr sosse-inställningen till Ipred när jag läser alltid vakne Mikael Elmlunds blogg om detta. Han påminner om att Ipred-lagen ju helt handlar om hur en part i egenintresse fått en lag, som gör att det inte behövs polisiär inblandning. Att då som sossarna säga "att utgångspunkten ska vara att det är polisen som utreder brott", ja det är ju ett Goddag, yxskaft. I så fall ska ju lagen helt avskaffas och eventuellt en ny, helt annorlunda lag stiftas.
Dock noterar jag tacksamt att det inom sossepartiet, liksom hos andra partier, finns goda krafter som strävar i rätt riktning. Men de är för få och motlutet är kraftigt. Det behövs en kraftigare allmän opinionsbildning för att öka trycket på riksdagspartierna.
Dock var ett par frågor av intresse uppe för den som utöver den dagliga grötpolitiken även är intresserad för principiella frågor med ideologisk infallsvinkel. Jag tänker givetvis på FRA-lagen och IPRED-lagen och kongressens ställningstaganden där. Tyvärr har de visserligen i någon mån noterats, men utan djupare analys.
Betr FRA-lagen så har Johan Westerholm en liten text om detta på sin blogg, tillsammans med kommentar till även andra frågor. Jag tolkar Johan, som var en av motionärerna, som i sak positiv till det bemötande som motionen fick, dvs som ett observandum betr offentlighets- och integritetsfrågorna. Hur mycket det är värt återstår att se. Indirekt kan det möjligen även ha någon bäring på Ipredfrågan.
Dock blir jag mycket skeptisk betr sosse-inställningen till Ipred när jag läser alltid vakne Mikael Elmlunds blogg om detta. Han påminner om att Ipred-lagen ju helt handlar om hur en part i egenintresse fått en lag, som gör att det inte behövs polisiär inblandning. Att då som sossarna säga "att utgångspunkten ska vara att det är polisen som utreder brott", ja det är ju ett Goddag, yxskaft. I så fall ska ju lagen helt avskaffas och eventuellt en ny, helt annorlunda lag stiftas.
Dock noterar jag tacksamt att det inom sossepartiet, liksom hos andra partier, finns goda krafter som strävar i rätt riktning. Men de är för få och motlutet är kraftigt. Det behövs en kraftigare allmän opinionsbildning för att öka trycket på riksdagspartierna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)