Dåligt, uselt, Politometern!

Politometern säger sig vilja spegla den politiska debatten.

Men hoppsan då, det gör den ju inte alls! Den exkluderar alla oberoende politiska bloggare!

Alla vi som inte vill ha en partistämpel på oss, vi får inte vara med. Hur mycket vi än diskuterar och analyserar det politiska skeendet. Hur mycket vi diskuterar med bloggare som har partistämpel. Nej, vi sorteras bort, som om vi inte fanns!

Politometern visar bara partiernas bloggare, oj, så inskränkt och oliberalt! (Fy skäms Martina Lind, men du är ju folkpartist, och en sådan behöver ju inte vara liberal och för en fri och öppen debatt, tydligen.)

En inkonsekvens är också att pappersmedia, de får vara med, trots att det förekommer olika märkliga beteckningar på pressen idag, där de i vart fall försöker påskina att de är "oberoende" på ett eller annat sätt.

Märkligt är också att det finns en lista på liberala bloggar, men uppenbarligen måste man vara partimedlem (eller låtsas vara det) för att komma med i den listan. Jag ser åtminstone en där som själv sagt att han gått ur partiet.

Jag har försökt registrera mig, men nej det går inte, jag måste ange parti. I dagens läge finns ingen partifålla som passar mig. Och jag vill inte utge mig för att vara t ex folkpartist eller piratpartist när jag inte är det.
Men liberal är jag, stolt liberal rebell. Oberoende av parti, böjer mig inte för någon partipiska och är inte beredd att vara en propagandamaskin för åsikter jag inte delar.

Jag är inte ensam, flera kända och skarpa bloggare har inte partibeteckning, har lämnat sitt gamla parti eller skriver oberoende. Vad sägs om Scaber Nestor? Svensk Myndighetskontroll?
Är inte de politiska bloggare?

(Jag vill nämna att jag försökt få med en kommentar om detta på Politometern, men den förefaller inte komma in. Jag har också redan för några månader mailat Martina Lind, men inte fått något svar. Utan partibok är jag ointressant... )

Svårartad regleringslusta

Sedan jag skrev förra inlägget har jag uppmärksammat att ett par "tokmoderater" vill ytterligare reglera SVT och SR, då de anser dessa statsägda och reglerade organ är för mycket vänstervridna. Detta har bl a också uppmärksammats av Johan Westerholm. Även denna debatt kan ses som en illustration till mitt påpekande i ett tidigare inlägg om att regleringslustan finns hos såväl makt som vanmakt.

Noteras skall dock att de två moderaterna inte tycks ha partiet med sig. Lite kalla fötter tycks de också ha fått. En av dem säger till exempel att det är fri motionsrätt och att 99% av motionerna avslås...
I detta fall känns det bra att så sker.

Inget gott kan komma ur en ytterligare reglering av SVT-SR. Det viktiga är att det finns utrymme för debatt för allehanda åsikter och att även nya idéer får komma fram.
Inte bara de som är stöpta efter partiprogram eller eventuell blocktillhörighet.

Demokrati förutsätter fri opinionsbildning och mångfald, inte regleringar, censur, kvoteringar och annat som skapar enfald.

För övrigt, riv upp FRA-lagarna. Gör om. Gör rätt!

Såväl makt som vanmakt ropar på reglering och censur.

Visst är det lätt att bli frustrerad om det man själv tror på inte kommer fram i media. Och än mera när moståndare får, som man tycker, husera fritt. Jämför hur olika grupperingar klagat och klagar på SVT och SR och dagspressen (som ju inte har ett krav på sig att vara neutral)! Och i dessa sista dagar, klagomålen över internet, vårt nya media.

Nu är det ju olika spelregler för olika media. Som frihetsälskande liberal så vill jag givetvis att alla åsikter ska få komma fram. Det finns inget annat sätt för att få en levande och fruktbärande demokratisk debatt. En fri debatt bör stimuleras, inte strypas genom regleringar.

Dock, SVT och SR är public-service-företag med statsmaktens uppdrag att vara objektiva (ett något svårdefinierat begrepp) och opartiska (förutom i försvarandet av demokratin, om jag minns rätt). Pressen kan och ska givetvis inte ha ett sådant krav på sig. Inte så länge vi har pressfrihet och yttrandefrihet i detta land. Och när vi inte har det så har vi inte längre demokrati.

Vårt nyaste media är internet. Ännu så länge tämligen oreglerat och fritt. Enkelt och billigt att använda. Så har där också uppstått friska debatter om det mesta.
På internet behövs inte en egen tryckpress eller radiosändare för att komma ut. Visst får man kämpa med många andra röster, men så är ju livet. Vi är varken enslingar på en öde ö eller de enda med en megafon. Alla konkurrerar om debattutrymme - på lika villkor.

Alla demokratiska krafter borde därför bejaka den fria debatten på internet!
Det beklämmande är att inte minst etablerade makt- och tyckargrupper blir rädda över denna folkets frihet. En del pressmänniskor anser det suspekt med ett media där inte journalister och ansvariga utgivare kollar vad som folk får skriva - och läsa.
Politikerna vill censurera och reglera, styra internet, så att det blir enligt deras önskemål. Kommersiella intressen, med stöd av många politiker, vill göra internet till en säljkanal, till en kabel-TV där vi ska betala för att ta del av reklam och auktoriserade åsikter. Men inte kunna uttrycka oss själva.

Men - det är lika illa när man vill reglera gammelmedia som teve och dagspress. Det går inte att begära stoppur för olika sidors åsikter. Vem bestämmer för övrigt vilka åsikter som ska anses unika och värda presentation och debatt? En statlig övercensor? Inte heller kan rättvisa skapas genom att mäta spaltcentimeter och ålägga redaktioner till något slags rättvis fördelning.

Nej, press och internet ska vara organ för fri debatt. Mångfald och debatt skapas genom fri debatt, därigenom får vi chansen att både delta i debatten och bilda oss en egen uppfattning.
Det ska inte regleras vad som är olika politiska åsikter, hur de grupperas, hur de ska mätas etc. Nya ideer måste få komma fram på alla tillgängliga sätt. En tillfällig maktgrupp ska inte kunna reglera fram mediaövervikt för sig. En tillfällig opposition ska inte kunna kräva reglering för att deras åsikter ska komma fram bättre. En opposition kan se olika ut, den kan vara en tidigare maktelit, men likaväl vara helt nya idéer och åsikter. Opionioner och åsikter kan och ska ändras utifrån hur verkligheten skiftar. Verkligheten låter sig inte regleras. Demokrati är inte ett statiskt tillstånd, där två makteliter för tid och evighet kämpar om makten med väljarna som passiva åskådare. Nej, demokrati är fri och öppen debatt, utan reglering.

Allt annat är en tillbakagång till ett odemokratiskt synsätt.

För övrigt anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp, göras om och göras rätt!

Rädsla skapar misstänksamhet, och till och med ondska

Den eminenta bloggaren Farmorgun håller ögonen på det mesta av värde, såväl i traditionella media som i bloggosfären.
I sin bloggpost Förlikning byggs inte med hjälp av envishet,
http://farmorgun.blogspot.com/2009/05/forlikning-byggs-inte-med-hjalp-av.html ,
funderar hon bl a, med utgångspunkt från en bloggpost hos Anna Troberg, om vad datorer kan göra med människor, och nämner även rädslan. Hon frågar varför politiker spelar på rädslan.

Det är en bra fråga. Vars svar är att det är ett enkelt sätt att vinna en opinion. Och därmed makt. Hitler byggde ju upp sin nazism på det. Och han var knappast den förste som använde detta, i mina ögon, fula knep.

Rädslan är verkligen en förklaring till mycket ont! Speciellt om skrupelfria politiker spelar på den.
Hitler och antisemitismen använder det. Samma sak med främlingsfientliga partier både i Sverige och på andra håll. Och vad är grunden för mycket av vissa politikers fiskande efter röster hos EU-motståndare? Jo, rädslan för det okända.
Man kan vara rädd för människor, nyinflyttade med konstiga språk och kanske med en annan kulör på huden. Men även för utveckling, för ny teknik. Självhärskare gillade inte att folk lärde sig att läsa, och boktryckarkonsten var inte populär hos de som ville ha monopol på att tolka det skrivan (präntade) ordet. Diktaturer har aldrig gillat journalister och författare, idag gillar de inte internet.

Tyvärr finns rädslan för internet även hos politiker (och hos vissa företagare t ex i mediabranschen) i vårt hörn av världen. Och när det dyker upp ett parti som dessutom gillar och kan internet, då blir många gamla politiker rädda. Eller vill utnyttja andras rädsla.

Har då detta parti ett namn, piratpartiet, som visserligen kan verka lite romantiskt för ungdomar, men som skrämmer "ärlig skattebetalare", då är det verkligen läge för att utnyttja folks rädsla.

Men hur komma över detta? Jag tror faktiskt det bara finns en väg, kommunikation och upplysning! Att prata med folk! Att prata med många, att göra sig bekant, och därmed upptäcka att vi i grunden inte är så olika. Och i vart fall att eventuella skillnader inte är så skrämmande. Ett första steg brukar vara att "man" behåller sin misstänksamhet mot t ex invandrare som grupp (vilka ju inte är EN grupp), men gör undantag för dem som man lärt känna. Efter en tid, och om man lär känna fler upptäcker man att alla är individer. Och som regel inte farliga.

På samma sätt kan man försöka bekanta sig med ny teknik. Är den för avancerad kan man ju försöka få den förklarad för sig. Allt behöver ju inte alla ta till sig för att använda, men rädslan för det nya bör man bekämpa.

Upplysning och fri kommunikation är något gott. Det frigör människan till att bli mera tolerant. Kanske till och med lite godare.

Demokrati i solsken bara (uppdat.)

M-ledaren, tillika statsministern Fredrik Reinfeldt har kommit överens med opposionspartiernas ledare om borgfred under Sveriges ordförandeskap i EU. Det låter väl bra. Man ska inte käbbla i onödan.

Hoppsan, käbblar politikerna i onödan annars då?

Nå, visst kan det låta bestickande att tona ner eventuella motsättningar betr t ex utrikespolitik under den tid som Sverige genom statsministern ska försöka ordning på EU. Men ändå, det känns fel.

Demokrati bygger ju på att det är fri debatt, en fri och självständig opposition, yttrandefrihet etc. Det är ju något som inte bara kan gälla i vackert väder!
Reinfeldt liksom Mona Sahlin betonade att det är kristider och att "vi" måste hålla ihop för att ro EU-skutan.
Aj aj. Jag som trodde att demokratin måste tåla oväder också. Till och med att fri debatt, opposition är än viktigare i snålblåst. Att sopa meningsskiljaktigheter under mattan hör mera hemma i totalitära sammanhang.

Jag känner en instinktiv ovilja emot att tysta debatt. Men på något sätt är det symptomatiskt att denna regering så gärna vill ha kontroll över vad som sägs. Det ligger helt i linje med dess agerande i frågor som FRA-lagen, Ipred, datalagringsdirektiv etc.
Kontroll och tystnad.

Det märkliga är att oppositionen inte har några invändningar.
Svenska folket förtjänar både en bättre regering och en bättre opposition.

UPPDATERING. Denna text publicerades som debattartikel i Norran (Norra Västerbotten) onsd den 13 maj. http://norran.se/asikter/debattartiklar/article288696.ece

Hoten emot demokratin är många men vi har motkraften

I FRA-frågans kölvatten (ja, det är väl något slags väntan där, vi har inte gett upp, men vi vill se vad som händer, samtidigt som vi ser fler farliga lagar läggas fram och som måste bevakas) så framstår de demokratiska rättigheterna i stort som utsatta för starka angrepp av olika krafter. Rättsröta kan man väl kalla det som följer i rättsosäkerhetens spår. Det känns som att vi är tillbaka till femtiotalets Sverige.

Jag vill där peka både på det som Mark Klamberg och Michael Gajditza skrivit på sina bloggar de senaste dagarna. Liksom givetvis det som publicerats på min blogg, ex-vis av Hans Lindblad. Även t ex Farmorgun har skrivit om detta.

Det vi behöver idag i den offentliga debatten och än mera i den politiska världen är helt enkelt en öppnare attityd än hittills, dvs en mera demokratisk inställning till ledarskap. FRA-frågan har öppnat ögonen på bristerna, vilka i och för sig funnits länge, i vår demokrati.

Samtidigt har faktiskt internet med bloggar gett möjligheter att praktisera öppenhet i debatten på ett mera effektivt sätt än tidigare. Är vi medvetna om detta behöver vi inte ge upp!

Viljan till öppenhet, till att ha ett medborgarperspektiv är inget nytt, jfr mina favoriter: Adolf Hedin, Torgny Segerstedt, Ingrid Segerstedt-Wiberg, Wilhelm Moberg, Waldemar Svensson, Hans Lindblad.
Det intressanta är att det borde vara lättare i dagens kommunikativa miljö att kämpa för mänskliga, medborgerliga fri- och rättigheter!!!

Det är bara det att motkrafterna också är starka idag. Hur FRA-frågan hanterats inom Alliansen är ett exempel, dagens interna sossedebatt ett annat. Det är en hård strid mellan öppenhet och det gamla bunkerbeteendet.

Därför behöver vi skapa kreativa, demokratiska nätverk, både för att diskutera viktiga frågor och för att lyfta och stötta de goda krafterna, att samarbeta, att ständigt bevaka dagens lagstiftare för att inte integritetskränkande och rättsosäkra lagar skall klubbas igenom. Etc.
Vi ska kräva öppenhet av politikerna! Vi kan visa öppenhet, och vara goda exempel.
Vi ska visa att politik inte längre är något för stängda rum. Vi ska tala om att demokratin är något som utformas av medborgarna, inte av en "elit".

Låt oss använda internet - liksom givetvis även tidigare tekniker - för att föra demokratin framåt.

Sista chansen att riva upp FRA-lagen, försvann den nu?

Folkpartiets partiråds ställningstagande i FRA-frågan var ett viktigt beslut. Tyvärr i fel riktning.
Jag tror, nej vet, att många med mig såg det som ett tecken på om partierna insett hur illa ute demokratin är i Sverige.

Fp skall stå för demokratiska fri- och rättighetsvärden, för personlig integritet, för yttrandefrihet. Då kan man inte vara med och stifta en lag med det innehåll som FRA-lagen har. Som den fortfarande har, eftersom den bygger på felaktiga förutsättningar, och sedan lappats på för att skyla de brister den har alltfort betr integritetsskydd.

Förväntningarna på folkpartiet att hålla den liberala fanan högt är större än de är på andra partier.

Folkpartiet höll inte för det testet.

DN har ett kort referat av Jan Björklunds tal. Det var snudd på komiskt. Men det belyser ändå Björklunds motsägelser, när han ena stunden talar om behovet av en FRA-lag och hänvisar till underrättelseverksamhet och kommunism och andra stunden talar om sitt motstånd emot kameraövervakning i trafiken.

Så trafikstråk som möjliggör integritetskränkningar av vår privata sfär i kabelkommunikation, de är OK. Men att kolla om folk kör för fort genom omfattande kameraövervakning, det går inte för sig!
I första fallet ska folk kränkas. I andra fallet ska de få köra ihjäl sig som de vill. Är det dagens tolkning av liberalismen?

Det talet har Mathias Sundin (fp) i Norrköping kallat för ett bra tal. Mathias är en av personerna bakom Borgerligt Nej till FRA!
Vad jag blir trött på detta fjäskande för partiledarna inom politiken.

Så sent som igår skrev han till mig att han inte var för FRA-lagen, inte än. Han ville ha klarlägganden om det blir massavlyssning eller inte. Har han fått det? Genom Jan Björklunds tal? Mathias kunde ju inte vara på partirådet idag.

Mathias, är du nöjd med att FRA-kompromissen togs utan egentlig debatt också? Det har jag fått veta av en av deltagarna. Med en utskottsskrivning så dödade man den offentliga debatten.

Dagens politik är ett spel för gallerierna. Där man kompromissar om de viktigaste demokratiska principer - och syr in eventuella kritiker i dåliga kompromisser med glättat papper. Papper av dålig kvalitet dessutom.

Det lilla tillägg som las till bakom kulisserna - för att slippa öppen debatt - det har ju inget reellt värde. Ord, bara ord. Eftersom riksdagsledamöter och partirådsombud uppenbarligen inte kan hantera dessa viktiga frågor.

Nu återstår inte så mycket annat för de som är intresserade av en demokratisk restaurering av Sverige än att väcka en ännu bredare opinion.

Att sätta sig in en viktig fråga, som FRA-frågan, det räckte inte. De som valts att fatta besluten, de orkade inte göra samma sak. De tog byråkraternas argument, och nonchalerade sakskälen.
Så offrades integriteten, och så offras det politiska engagemang som folket har.
"Svensson" göre sig icke besvär. Det är partipolitikernas budskap.

Att påverka och upplysa politikerna gick inte, de var mera måna om sin prestige än av att fatta rätt beslut.
Vad kan få dem att ändra sig? Inte sakskäl, men möjligen en opinionsstorm som gör att de fruktar för sina omval.

Att älska makten för mycket gör att den kan gå förlorad.

Jag är inte alltid överens med den nyliberale debattören Johan Norberg, men i vissa stycken har han rätt i sitt inlägg på svt opinion idag.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=35188&a=1240508&lid=puff_1240581&lpos=rubrik
Han påpekar där att regeringen är hemligt förälskad i makten.

Att regeringen är förälskad i makten är väl ingen hemlighet. Inte heller att det gällde den förra regeringen.
Det är däremot ett stort problem för de väljare som vill ha politiker som står för åsikter, eller t o m har en ideologisk grund att stå på, och inte bara är förtjusta i makten.

Det de inte inser är att det faktiskt finns väljare som till slut tröttnar på taktiserande bara för maktens skull. I FRA-fallet är det dessutom en halsbrytande dålig taktik, i strid med det som vi trodde var åtminstone några allianspartiers ideologiska grundval. De lurar sig själva med detta.
Vi är trötta på politiker som slingrar sig och ger svar som ska behaga alla, och därigenom inte går att lita på i något.

Om de började kommunicera med väljarna, i st f att kommendera fram sina knapptryckare i riksdagen och slutade säga åt oss kritiker att vi inget begriper, så skulle de inse att de lever i en skenvärld.

Annars sker det först i sept 2010.

All makt ska kontrolleras! Bl a apropå FRA-lagen.

Jag har tidigare noterat att motståndet i riksdagen mot FRA-lagen (på allianssidan) främst finns hos ett antal riksdagskvinnor - folkpartister dessutom. Jag skrev det med en ironisk glimt i ögat, men självfallet har könstillhörighet ingen betydelse för inställningen till demokrati, till respekt för integritet eller yttrandefrihet och andra demokratiska fri- och rättigheter.

Ett tecken på det är att jag också får reaktioner till stöd för FRA-lagens integritetskränkningar även från kvinnor, t ex nu med ett mycket opreciserat schwammel från en fd heltidspolitiker (fp), kvinna, som inte bemödat sig om att läsa ordentligt i mina blogginlägg om FRA-lagen och därtill hörande frågor, utan som bara efterlyser vad jag tycker om sådant som hon lätt finner i min blogg. Dessutom tycker hon, i sin blogg, att jag skriver självklarheter i mitt utkast till handlingsplan (se nedanstående inlägg) - samtidigt som hon tydligen själv är FRA-kramare (men hon har väl förläst sig på Carl B Hamiltons "nyhetsbrev").
Snacka om att motsäga sig själv.
Eller var det bara ett slarvigt skrivsätt, för att hinna med ca halvdussinet inlägg varje dag?

Som en engelsk klassisk liberal sa, All makt ska kontrolleras!
Det är ju tyvärr alltför lätt att identifiera sig med makten för den som suttit för länge där. Att i stället mena att det är medborgarna som ska kollas.

Nå, i övrigt har jag hittills bara fått positiva svar betr handlingsplanen, om än ytterst få ännu i direkta kommentarer till bloggtexten. Som någon sa, misstänksamhet mot makten är ett viktigt moment för restaurerad demokrati.

FRA-lagen är illa hanterad av regeringen.
Tidningsutgivarnas ordförande Tomas Brunegård: Det öppna samhälle som vi vill ha kan inte bemöta terrorism genom att sluta samhället. FRA-lagen skär rakt igenom grundlagen och källskyddet. Det verkar som om regeringen inte har tänkt igenom frågan.
Därmed så visar sig båda sidor i tidningsbranschen ha samma negativa inställning till FRA-lagen. Journalisterna har ju redan tidigare redovisat sin avvisande attityd till FRA-lagens konsekvenser för yttrandefriheten i Sverige.

Två nya upprop mot FRA-lagen pågår inom centern och folkpartiet. De går ut på att kritikerna ska sluta förhandla om kompromisser och istället kräva att lagen rivs upp. G-P skriver bl a:
"- Folk är förtvivlade, det verkar som att partiledningen inte fattar hur förbannade folk är. Den enda chansen att återupprätta centerns trovärdighet som ett liberalt parti är att börja om från början, säger centerpartisten Stefan Mårtensson från Värmdö.I torsdags startade han ett upprop mot FRA-lagen som går ut på att centern ska kräva att lagen rivs upp och ersätts av en parlamentarisk utredning.
Och: Genom att samköra olika elektroniska fotspår fås en mycket detaljerad bild av en persons liv; vänner, vanor, politiska åsikter och sexualliv. Och det är lagligt. Men eftersom formuleringarna förts in i flera lagar vid flera tillfällen har riksdagsledamöterna inte förstått vidden av vad de beslutat, enligt författarna till debattartikeln.
- Hanteringen är en härdsmälta för det parlamentariska systemet. Man har godkänt en lagstiftning som man egentligen inte har förstått, säger Mark Klamberg, själv doktorand i juridik.
Birgitta Ohlsson (fp): har stärkts i sin övertygelse om att det bästa vore att ta ett omtag och tillsätta en bred parlamentarisk utredning. - Mitt intryck är att de flesta folkpartister tycker så.
Magnus Andersson CUF-ordf. Han tycker att fler faktorer än tidigare talar för att lagen bör rivas upp.- Inte minst efter den hearing vi hade inom centern inser man ju att det här nog strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och jag tycker inte att det är rimligt att genomföra en sådan lag."

Den norska datorsäkerhetsmyndigheten, Datortilsynet, ska utreda den svenska FRA-lagens konskvenser för enskilda medborgare. Det meddelar det norska förvaltningsdepartementet, enligt TT.

Och även prästerna oroar sig över FRA-lagen, över att lagen kan påverka folks vilja att bikta sig när det blir möjligt att lyssna av hemliga samtal. Liksom advokaterna ogillar lagen ur rättssäkerhetssynpunkt ... Etc.

Stoppa, riv upp, utred, gör om.

Börjar det inte bli så besvärande detta, för alla partiledare i Alliansen, att det är bästa att backa nu?

De kan ju hänvisa till alla nya uppgifter som kommit fram, och att det är en anledning att göra en ny utredning - som går till botten med alla de frågor som uppenbarligen inte den förra utredningen besvarade tillfredställande.
Det kan väl ändå inte vara ett självändamål att gå emot en bred och kunnig opinion i en fråga som denna?
Speciellt då denna opinion till kanske största delen består partimedlemmar eller i vart fall röstat på ett alliansensparti! Väljare som mycket snart blir f.d. alliansväljare.

Reagera nu Jan Bj och Maud O! Övertyga Fredrik R om att nu måste ni göra ett omtag av hela frågan. Att lappa på en omöjlig lag gör bara saken värre.

FRA-inägg 2 dgr i rad i PT

Ibland går det bättre och snabbare än man kan tro. Igår var ju mina moral-frågor, rörande FRA-lagen, inne i PT.

Och idag publicerar de mitt inlägg, som jag skrev om här på bloggen för 2 dgr sedan, med bemötande av två centerpartistiska FRA-kramare. Inga redigeringar i texten vad jag hunnit se, men för säkerhets skull ger jag länken ändå.
http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=3954046

Ser också att det börjat droppa in FRA-kritiska inlägg i andra tidningar. Bra!

Och fler fp-avdelningar än de i Stockholm börjar ansluta sig till uppropet emot FRA-lagen. Också bra!

F.k. en replik till ett par FRA-kramare.

Det var utomordentligt att DN-debatt igår tog in den granskning de tretton forskarna gjort av FRA-lagen .
Jag tror att det är viktigt att sprida kunskapen om FRA-lagen utanför bloggarna. Och pappersmedia är en viktig kanal för denna vidare spridning.

Samma dag, den 3 sept återfanns i Piteå-Tidningen en debattartikel från ett par FRA-kramande centerpartister. Rubriken var: Utan spaning, ingen aning. Jag har hittat den texten i några andra tidningar också. Jag skrev i går kväll en liten replik och sände till PT. Eftersom jag inte vet när eller om den tas in så lägger jag in den här också, för kännedom.

"Utan analys ingen aning. Därför riv upp FRA-lagen, utred och gör om.

Centerpolitikerna Stefan Tornberg och Staffan Danielsson hade den 3 sept ett inlägg i PT där de argumenterade för FRA-lagen. Samma inlägg har även funnits i andra tidningar med samma rubrik, ”Utan spaning ingen aning”.

Rubriken (till deras artikel) antyder att signalspaning, i den form FRA-lagen ger möjlighet till, är nödvändig för Sveriges försvar och underrättelsetjänst. Underförstås därmed att FRA-lagens motståndare inte vill ha koll på utrikes hot mot Sverige och inte vill ha ett försvar. Detta är självfallet helt befängt. Jag har i den omfattande debatten inte sett en enda kritiker av lagen som har den inställning som centerpolitikerna antyder!

Det motståndarna vill är att den underrättelseverksamhet, som måste bedrivas, ska ske effektivt och med skydd för den personliga integriteten. Detta framgår med all tydlighet av den debattartikel som infördes samma dag i DN med rubriken ”FRA-lagen medför massiv kartläggning av oskyldiga”, skriven av tretton forskare/experter. I den artikeln smulas sönder alla argument som Tornberg-Danielsson har i sin PT-artikel.

Den debatt som följt efter det smått tumultartade beslutet i riksdagen den 18 juni har bland annat visat att det inte är mängden information som FRA (eller andra underrättelseorgan) har, som är viktigast, det viktiga är att kunna analysera information. Idag ifrågasätts om den analytiska kunskapen finns i tillräcklig grad.

FRA självt (sic!) har hävdat att de inte kommer att kunna bearbeta alla mängder data som lagen ger dem möjlighet att samla in (oavsett vilken terminologi man använder). Detta för att lugna kritikerna att det inte blir en ”massavlyssning”. Men faktum är att lagen ger möjligheten. Vidare påstås att lagen inte ska ”drabba” de som bor i Sverige. Som om internet har några gränser! All trafik som går via en server i utlandet drabbas. Och utländsk trafik går, hittills, ofta via svenska servrar, därav den norska oron. Med FRA-lagen kommer dock utländsk internettrafik att söka gå runt Sverige, för att undvika att hamna i FRA:s garn.

Lagens moståndare vill att spaning endast ska kunna ske när det finns skälig misstanke om brott (mot rikets säkerhet). Lagens försvarare, som centerpolitikerna, menar att då kan det inte bli någon spaning, och det verkar de sörja djupt över. Vi motståndare håller på den rättstradition som utgår från att man är oskyldig tills motsatsen bevisats, oskyldiga ska inte drabbas. Lagens försvarare vill motsatsen, varje människa är skyldig till han/hon bevisat sin oskuld. Vi anser att detta är en kraftig inskränkning i rättssäkerheten och den personliga integriteten.

Debatten har visat, och lagens försvarare har inte kunnat övertyga om något annat, att lagen inte skyddar integriteten, att den kan (ja måste, som lagen är utformad) omfatta stora delar av svenska folket, som individer, genom de sökbegrepp som kommer att användas och när införskaffade data sammanställs i s.k. sociogram. Att undanta speciella grupper (tidningar, advokater etc) är tekniskt närmast omöjligt att göra bland annat pga att då måste först en sortering ske, som innebär en granskning i någon form, som skiljer agnarna från vetet.

Det finns många fler aspekter, men för att inte gå vilse i teknikaliteter räcker det att konstatera att principerna om personlig integritet måste upprätthållas, och att alltför mycket framkommit som visat att FRA-lagen inte kan fungera som dess tillskyndare säger att den ska fungera, och samtidigt finns alla dessa frågor och den oro som motståndarna har och som inte kunnat viftas undan.

Min slutsat blir, riv upp lagen, utred ner i botten, gör sedan om på ett rättssäkert och integritetsskyddande sätt."
---
Jag hoppas att fler gör som jag, bemöt de artiklar som FRA-kramare får in, även i landsortspressen. Och skriv även egna, utredande artiklar (dock inte för långa) som visar varför vi är oroade för FRA-lagen.

Piteborna gäspade åt sd

Sverigedemokraterna är på turné i norr. I Umeå och Luleå blev det bråk och motprotester. Det är precis vad sd vill. Då kan de spela martyrer. Likadant var det i Piteå när de var där för några år sedan.
Men årets besök i Piteå gick lugnt till. Poliserna uppges ha varit fler än åskådarna, som inkluderade några unga från andra partier. Inget skrik och bråk. Trist för sverigedemokraterna.
Piteborna gäspade åt dem.

Att bli nonchalerade är det värsta sd vet. Men saklig debatt, som avslöjar det unkna i deras politik är ett bra sätt att bemöta dem. För några martyrer har de aldrig varit.
Ett genomförande av deras politik skulle däremot skapa många martyrer.

Åsiktscensur i FRA-debattens spår

Fick en bekräftelse på mina farhågor om bakomliggande orsaker till FRA-jasägarnas samhälls- och demokratisyn alltför snabbt. Läser nu i DN att centerns kommunikationschef klagat hos en bloggares arbetsgivare över bloggarens skriverier.
Hon anser att bloggaren använt fel språkbruk, och att arbetsgivare, inte skribenten, skulle upplysas om detta. Att vända sig till arbetsgivaren är självfallet en påtryckning till denne att söka tysta bloggaren/den anställde! Ett inlindat försök att censurera.

Det är möjligt att ordvalet, med svordomar, hos bloggaren kan anses mindre lämpligt. Men det måste man tåla i ett demokratiskt samhälle med fri och öppen debatt. Möjligen kan man, om man anser sig kränkt, gå direkt på skribenten och påtala att man inte gillar dennes debattspråk eller attityd. (Det händer att jag själv gör.)
Men det obehagliga är att ett regeringspartis företrädare vänder sig till en debattörs arbetsgivare, i ett solklart försök att påverka denne för att gå på bloggaren.

Med en sådan inställning hos en partitjänstman hos ett parti som är för FRA-lagen, så blir i vart fall min motvilja mot lagen allt starkare. Jag har svårt att se sådana som pålitliga försvarare för det fria ordet, för fri öppen debatt, för demokrati.

Borde inte några av ja-sägarna till FRA-lagen ångra sig redan?