Ledarskapsstriden inom "Liberalerna", vart leder den?

Idag är det öppen strid inom L, det parti som nylingen döpt om sig för att betona sin liberalism. Och under valrörelsen ville partiet också betona att det fortfarande bygger på socialliberalismen.

Krisen och striden beskriva i Dagens Industri, varifrån jag citerar och kommenterar. Se gärna också en del av bakgrunden i min bloggpost om ett par av Jan Björklunds senaste utspel.
Båda dessa har kritiserats av Birgitta Ohlsson, och det har inte tagits nådigt upp av en ledande krets runt Björklund, där ett par personer kräver att Birgitta Ohlsson ska avgå från partiledningen.
Ett krav som ifrågasätts av många andra företrädare, som dels i det ser ett brott mot liberalismens principer om mångfald och öppen diskussion, dels menar att Ohlsson har rätt i sin kritik av Björklunds utspel och att partiet måste våga stå för sin (tidigare) socialliberala ideologi.

"På onsdagen kallades riksdagsgruppen till ett extrainsatt möte. Liberalernas ungdomsförbund väljer i ett uttalande att backa upp Birgitta Ohlsson.

“Liberala ungdomsförbundet tycker det är sorgligt att en person som har så mycket stöd i partiet angrips offentligt. Att partiet har högt i tak också i viktiga värderingsfrågor är ett sundhetstecken, ingenting som ska tystas ned”, skriver ordföranden Joar Forssell uttalandet.

Birgitta Ohlsson får även starkt stöd av partikollegan och EU-parlamentarikern Cecilia Wikström. "  Wikström betonar att Birgitta Ohlsson är en person som verkligen lyckats samla unga människor, få dem att känna kraft och tillit och tro på det liberala projektet om en bättre värld. Sådan är Birgitta och vi behöver henne .

Även den tidigare partiledaren Maria Leissner ger Birgitta Ohlsson sitt stöd. ”Att vilja tvinga en av de mest ledande partiföreträdarna, förödande lojal dessutom, att lämna sin post för en totalt rimlig åsikt grundad på liberala värderingar, är inte demokratiskt. Det är inte heller förenligt med liberala värderingar”  Bland de som stöder Ohlsson finns även t ex EU-kommissionären Cecilia Malmström, tidigare fp-minister och tungt namn inom EU.
Men Anna Starbrink, ledamot i partistyrelsen och landstingsråd i Stockholm liksom partiets vice ordförande i riksdagsgruppen Tina Acketoft, vill att Ohlsson ska ställa in sig i ledet, eller avgå. 

Jag vill påpeka att L idag är ett litet parti, som förlorat mängder av medlemmar och aktiva, sådana som var socialliberala och inte gillar L:s högersväng. Personer som idag är politiskt hemlösa, och socialliberalerna som finns kvar lär inte kunna stödja L om ytterligare steg tas åt höger, och dessutom öppnar för samverkan med SD. Det finns ett stort behov av ett socialliberalt parti, men det uppfylls inte av dagens L, än mindre om Björklunds linje fortsätter.

Socialliberaler är inte socialister, inte heller konservativa som kd, eller nykonservativa som dagens moderater blivit efter Reinfeldt, ej heller nyliberala som centern är idag (med undantag av vissa områden) .
Socialliberaler är för frihet OCH ansvar. En frihet som inte skadar andra, emot rasism och för ett socialt ansvar och öppenhet och utveckling. 

För det krävs att Jan Björklund avgår och L återfinner den socialliberala politik som folkpartiet förde.  Då kan man inte knuffa ut Birgitta Ohlsson. 

Korruptionen i Sverige och EU, enl Cecilia Malmström.

Visst har vi korruption i Sverige. Hur stor är svårt att veta. Speciellt om vi vill jämföra med hur det är i andra länder.
Kanske är det så att Uppdrags granskning gjort oss mera medveten om den. Och en del tidigare uppmärksammade granskningar i media.

Som EU-kommissionär har Cecilia Malmström gjort en rapport med kartläggning och förslag.
Ur den vill jag citera några avsnitt, som specifikt rör Sverige.

"Sverige är inte felfritt, något som inte minst turerna kring härvan i Göteborg och frågetecknen kring Telias etablering i Uzbekistan har visat", skriver Malmström.
---
Enligt Malmström görs för lite i EU-länderna för att bekämpa korruptionen.
Privatiseringarna i Sverige har fått stora juridiska konsekvenser, där offentligrättsliga kontrollmekanismer satts ur spel och där korruption nu blivit civilrättsliga frågor, konstaterar EU-kommissionen. I praktiken har det inneburit att genomlysningen av verksamhet som tidigare omfattades av offentlighetsprincipen har begränsats.
Kommissionen skriver samtidigt att mycket tyder på att det svenska rättsväsendets effektivitet när det gäller kontroll av svenska företags mutor till utländska beslutsfattare brister. Antalet rättsfall på området är begränsat i jämförelse med landets förhållandevis stora exportsektor inom allt från försvarsutrustning, telekom, bygg och energi.
För att få bukt på svenska korruptionsproblemen lämnar EU-kommissionen en rad förslag i rapporten, bland annat regler som ökar insynen i kommunal upphandling och höjda bötesbelopp för företag som döms för mutbrott i utlandet."
---

Just det. Privatiseringar med juridiska konsekvenser, som inte uppmärksammades vid införandet. Förutom insynen vill jag påpeka att företagsformerna för en del offentlig verksamhet i privat regi inte heller verkar vara helt lämpliga. Aktiebolaget är nog inte den bästa formen om man vill ha insyn och en garanti för att inte vinstintresset ska vara det allt överskuggande. Som jag ser det har privata alternativ skapats för att ge mångfald, alternativ, utveckling och effektiviseringar.
Och så var det detta med Telias utrikesaffärer.

Några aspekter på korruption har jag även i denna bloggpost. Länk.

Har vi gjort oss förtjänta av detta?

Gårdagens bloggpost från FarmorGun i Norrtälje har rubriken: Varje dag kämpas det för frihet och rättssäkerhet.

Visst har hon rätt. FarmorGun är en av mina absoluta favoritbloggare, och hon brukar oftast träffa huvudet på spiken. Läs därför hennes genomgång om detta, länk ovan. Cecilia Malmström och Beatrice Ask får helt rättvist sina fiskar varma, här bara ett kort citat: Cecilia Malmström och Beatrice Ask är i mitt tycke väldigt svaga företrädare för kvinnorna i politiken, eftersom de har så ohyggligt svårt för att hålla oskuldspresumtionen i minnet och gärna hemfaller åt ren och skär moralism, som lätt råkar i spinn när många tror sig ha något att vinna på att sjunga med i den kören.

Jag ogillar i högsta grad brottslighet, tjuvnad, bedrägeri och omoraliskt utnyttjande av oskyldiga medmänniskor. Men jag tror faktiskt inte att vi kan skapa ett uthärdligt samhälle genom att förbjuda och förbjuda, kontrollera och övervaka allt in i minsta detalj. Laglydnad och allmänt ansvarstagande och respekt för varandra måste byggas på ett samhällsklimat där vi respekterar varandra och respekteras av myndigheter och annan överhet. Där har dagens politiker helt misslyckats. Kanske de inte ens velat försöka?

Och lagar kan vara orättfärdiga.

Varje dag kämpas det för frihet och rättssäkerhet. Ja, visst.

Men varje dag kämpas det emot detta också. Jag känner i tröstlösa stunder att det verkar vara "våra" politikers främsta prioritering i dessa tider.

Jag brukade en gång i tiden säga att vi har det styre, de politiker vi förtjänar. Menade att majoriteten styr, för så har väljarna valt.

Men jag undrar nu, har vi verkligen gjort oss förtjänta av det styre vi har idag? En m-regering med hybris, som främst verkar för att fördjupa klyftorna och en förvirrad opposition utan kraft eller mål - utöver att vilja ta tillbaka makten. En träffsäker analys av läget i Stockholm kan läsas på Christian Dahlgrens blogg, länk här.

Det har gått snett, som väljare har vi inga bra alternativ att välja mellan. De lite mer fräscha och ideologiska alternativen, (L)iberaldemokraterna och piratpartiet, de förmår uppenbarligen inte att nå ut i mediabruset.

Det här är nog inget aprilskämt, tyvärr. Kontrollen av oss skärps ännu ett steg.

SR:s nyhet i morse om kartläggningen om flygresor är nog tyvärr inget aprilskämt.

Redan i dag kan tull och polis i Sverige begära att ett flygbolag lämnar ut information om personer på en viss flygning. Det kan handla om alltifrån var resan börjar och slutar till hur man har betalat sin biljett och hur länge man har varit borta.

Centerpartiet tycker att det är okej att sådana uppgifter delas med andra länder om de sedan raderas inom ett dygn. Men enligt det direktivförslag som folkpartistiska EU-kommissionären Cecilia Malmström nu har lagt fram ska information från alla flygbolag lagras i fem år. Uppgifterna ska anonymiseras efter 30 dagar av integritetsskäl. Vilken öppning för sociogram...

Det här är något som Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet kan acceptera. Men Johan Linander (c) anser att det är en onödig integritetskränkning. Ja, sannerligen. Jag hoppas att han har hela centern med sig och håller hela resan (!) ut. Och att inte Reinfeldt lurar in centern i någon dålig kompromiss eller knyter upp sossarna eller sverigedemokraterna på sin linje.

Att Johan Batong Pehrson (fp) gillar det är ingen överraskning. (Överraskande, och tecken på att det kunde vara ett dåligt aprilskämt, vore det däremot om han sagt sig vara emot ytterligare övervakning av oss alla.)
– De flesta människor som är ute och flyger är väldigt tacksamma över att vi har en tydlig kontroll över personer som ska resa med planet.
– Men det är också så att resor runtom i världen är en förutsättning för att kunna begå mängder av brott. I det fallet är det viktigt att man försöker bekämpa den brottsligheten också när det gäller att kontrollera människors resmönster.

Denne Johan Pehrson är alltså rättspolitisk talesperson för Folkpartiet. Jag skulle snarare vilja sätta beteckningen orättspolitisk på honom. Observera att han säger "mängder av brott" och "kontrollera människors resmönster".

Förslaget visar också att Cecilia Malmström beskrivit en tragisk resa från att ha varit en solid (trodde vi) liberal till att bli en hök i frågan om övervakning och integritetskränkningar av oss medborgare.

Det är alltså en mängd uppgifter om vårt resande som nu ska registreras, kartläggas och lagras. Dock lär inte vad vi äter på flyget registreras. Tanken var att därigenom kunna kartlägga vår etnicitet och religionstillhörighet. Tänka sig! Vilka felkällor som finns... Allt motiveras av kriget emot terrorismen och sådant som trafficking.

Hur många terrorister eller skumma människohandlare torde resa med riktig identitet? Ungefär lika många som skickar komprometterande e-mail okrypterade gissar jag. Alltså är det ett svepskäl för att Öfverheten ska kunna skärpa kontrollen av alla oss vanliga medborgare. Så vi inte tar ett steg som de inte godkänt. Helst bör vi väl sluta resa också.

Jag menar att detta förslag är helt i linje med den absurda tillämpningen av den europeiska arresteringsordern, som är ett hot mot mänskliga rättigheter, vilket jag skrev om igår. Man inför en integritetskränkning och kringskär våra mänskliga fri- och rättigheter med hänvisning till terrorism och ytterst grova brott. Sedan tillämpar man det på ett mycket vidare sätt.

Jag önskar det vore aprilskämt.

Hur länge vill svenskarna bli nedsövda?

Det är skönt, uppfriskande, att läsa goda texter skrivna i ilska. Därför vill jag rekommendera Jan Rejdnells svidande vidräkning med FRA-lagens tillkomst sommaren och hösten 2008, publicerad igår på hand blogg. I farten får flera politiker på huden också. Härligt och, såvitt jag kan se, med verkligheten överensstämmande.

Min korta kommentar kan bli denna: Makt korrumperar.
Jan R:s kommentar är en god illustration av det klassiska citatet från liberalen Lord Acton (se mitt blogghuvud). Och det gäller alla, även liberaler som kommer i maktställning. Tyvärr!

En något längre kommentar. Jans text är skriven i djup, kokande vrede, en snabbresumé av den tragiska FRA-historien. Jan infogar också in en del saker som inte varit helt kända utanför en trängre krets av inblandade. Det är intressanta reflexioner, som tyvärr känns logiska. Betr Mark Klamberg, Birgitta Ohlsons make, så upplever jag inte att han svek då hösten 08. Han blev tvärtom så upprörd att han visade det och lämnade sin korrekta juristprosa! Han var på väg både att lämna alla fp-uppdrag och även medlemsskapet. Men övertalades av bl a Gabriel Romanus (fd socialminister, fp, och medlem av samma fp-avdelning som Mark) att stanna kvar (och kämpa på?). Men Mark orkade inte diskutera vidare med FRA-kramarna och Birgitta fick svårt med argumentationen, vilket är ovanligt för henne.
Men så blev hon EU-minister. Och visst är hon nedtonad i regeringen, inte bara i FRA-frågan. I vart fall så långt som syns utåt. Tyvärr är hon inte det enda exemplet på att även liberaler tappar profil (och ryggrad) när de kommer ett steg upp och i dåligt sällskap. EU-kommissionären Cecilia Malmström är ett annat exempel.

Jag var i kontakt med, argumenterade och försökte peppa alla de 6 fp-kvinnorna som revolterade emot FRA-lagen 1.0, men till slut stod bara Camilla Lindberg (mest synlig utåt) och Agneta Berliner och Cecilia Wikström kvar. Som Jan konstaterar så finns inte Camilla och Agneta kvar i riksdagen. Och Cecilia Wikström hittar vi nu i EU-parlamentet. I riksdagen märker vi nu inga reaktioner av mätbar styrka, när det visar sig hur regeringen steg för steg springer ifrån den 15 punkterna, som skulle göra FRA-lagen lite mera smaklig. Regeringen och Sten Tolgfors ljög och lurade kritikerna. Något integritetsskydd finns de facto inte.
Mycket mer finns att säga, men det räcker just nu.

Det jag inte begriper är att folk glömmer så lätt, och att det märkliga spel som föregick FRA-lagen, liksom dess faktiska innebörd inte gör att hela folket kokar av vrede emot riksdag och regering! Hur länge kommer Sverige att sova?

FRA-lagen måste rivas upp, göras om, göras rätt.

Betr Cecilia Malmström och Libyen.

Jag har kollat upp vad eu-kommissionären (det var idag de "installerades") Cecilia Malmström sagt betr det som behandlades i föregående inlägg (se nedan) i denna fråga. Och hur hon anser det ska tolkas.

Via hennes medhjälpare inkom nyss detta svar:
"Under förhören har Cecilia Malmström inte sagt att hon ska göra allt för att hjälpa Libyen att hålla tillbaka flyktingströmmarna in i EU, utan betonade att kommissionen måste säkerställa att Libyen följer internationella konventioner. För den intresserade finns hela hearingen att läsa på http://www.europarl.europa.eu/hearings/static/commissioners/cre/malmstrom.pdf
Vill man ha fram vad hon sa om Libyen kan man alltid söka på Libya i texten."

Jag har också fått ett besked mera direkt från hennes mun, om än förmedlat via en svensk EU-parlamentariker.

"Det stämmer inte att hon sa så(dvs att hon skulle hjälpa Libyen). Cecilia svarade på frågan om avtalet om illegal invandring som Italien och Libyen har enats om, att det är nödvändigt att föra samtal med Libyen, även om det "inte är lätt". Hon bekräftade att hon fortfarande stödjer den så kallade non-refoulement-principen (som ska skydda flyktingar mot att återsändas till en stat där de riskerar förföljelse, ett s.k. politiskt verkställighetshinder).
Du kan hitta referat från utfrågningen och själv tolka det hon sa här:
http://www.europarl.europa.eu/hearings/static/commissioners/cre/malmstrom.pdf"

Som synes hänvisas i båda fallen till samma länk, med förhöret. Det kan givetvis spekuleras i hur det hon sa ska tolkas. Men jag menar att hennes egen tolking är den som gäller. Hon borde rimligen veta vad hon menade. Jag är nöjd med svaret.
Att inte hennes uppdrag blir lätt, det kan nog alla inse. Hon har ett uppdrag att föra samtal med Libyen, men hon avser inte att "hjälpa" Libyen. Tvärtom, hon kommer att pressa Libyen att följa internationella konventioner och arbeta för att flyktingar ska skyddas.

Hjälpa Libyen - eller hjälpa och skydda flyktingar?

I min senaste bloggpost om Björling-Libyenaffären kopplade jag till FarmorGuns och Mikael Nilssons debattartikel i ämnet i AB. När jag nu kollar upp Mikaels egen bloggpost i ämnet, så hittar jag en i mina ögon, märklig kommentar. Där skriver sign Nemokrati att blivande EU-kommissionären Cecilia Malmström ska ha betygat att hon och EU skulle göra allt för att hjälpa Libyen hålla tillbaka 'flyktingströmmarna' in till EU.

Jag vet inte om Nemokrati har ett horn i sidan till Cecilia Malmström, men vad jag kan utläsa av hennes anförande vid utfrågningen, så är hennes åsikter långt ifrån den tolkning som Nemokrati gör.

Jag citerar några stycken:
"I hela mitt arbete med EU:s inrikespolitik vill jag att solidaritet ska vara ett nyckelord.
Det handlar om solidaritet mellan EU-institutionerna: kommissionen,
medlemsländerna och Europaparlamentet, när vi tar oss an den enorma uppgiften
att skapa ett asyl- och migrationssystem som bygger på humanism och effektivitet.
...
För det första avser jag att fortsätta utveckla en gemensam politik för invandring och asyl. Jag tror på ett globalt angreppssätt där vi arbetar i partnerskap med tredjeländer för att erbjuda skydd till dem som behöver, främja legal invandring och stötta utveckling i vår omvärld, men även för att kontrollera den olagliga invandringen.
Asylpolitiken är vår möjlighet att på ett konkret sätt visa och stå upp för de värden som unionen är satt att försvara, nämligen mänsklig värdighet och solidaritet. Jag vill därför utveckla EU till ett enda gemensamt skyddsområde för dem som flyr undan förtryck och förföljelse. Vi behöver utveckla en gemensam politik för tillfälligt skydd och asyl som baseras på solidaritet, förutsägbarhet och delat ansvar. Europa måste kunna erbjuda skydd för de mest behövande, med full respekt för Genèvekonventionen och principen om non-refoulement.

Men en sådan politik kan bara vara trovärdig och legitim om vi också hanterar irreguljär migration på ett effektivt sätt. En av EU:s största framgångar är den inre marknaden och de fyra friheterna. Genom att avskaffa gränskontrollerna mellan våra länder har vi kommit närmare varandra, vilket gör livet enklare för både privatpersoner och företag. Men avsaknaden av inre gränser innebär också att vi måste ha en effektiv övervakning av de yttre gränserna. Här ingår en återvändandepolitik som är human och som fungerar i praktiken. En sådan politik måste utvecklas och genomföras i samarbete med tredjeländer.
...

För det andra vill jag skapa ett system för laglig invandring till Europa.
... det står klart att vi i framtiden måste öka arbetskraftsinvandringen till Europa. Jag kommer därför att lägga vikt vid att visa på fördelarna med att komma till EU på ett lagligt och reglerat sätt. Men om det ska fungera så krävs att den möjligheten verkligen finns och att arbetskraftsinvandringen blir en win-win-situation. Arbete under rimliga villkor och förhållanden som i sin tur bidrar positivt till Europas ekonomier och samhällsutveckling.
Samtidigt behöver vi en bättre integrationspolitik som svarar mot behoven på
medlemsländernas arbetsmarknader och som tar bort hinder för nyanlända att fullt ut delta i samhällslivet. En ”invandrarstadga”, en ”immigration code”, ska antas som säkrar att legala migranter omfattas av rättigheter som motsvarar de som EUmedborgare har.
Det behövs göras mycket för att förbättra samstämmigheten och effektiviteten i dagens politik för migration och rörlighet. Jag avser därför att göra en översyn av den lagstiftning och policy som finns på området. " Slut citat.

Observera ex-vis uttrycket "återvändandepolitik som är human".

Givetvis kan ingen säga hur Cecilia Malmström kommer att lyckas med detta, men jag menar att hennes uttalade syfte är positivt och snarare leder till skydd och bättre villkor för flyktingar än något annat. Hon säger här inget om att "hjälpa" Libyen. Vare sig hon, med sin bakgrund, eller EU kan ha något intresse av att hjälpa en diktaturstats regim att övervaka flyktingar. Jag försöker också få fram om något hon kan ha sagt i själva utfrågningen kan (van-)tolkas i den riktningen. Om så skulle vara fallet finns all anledning att påtala det, eftersom det inte stämmer med hennes record.

Däremot anser jag att den svenska regeringen antingen är cynisk eller aningslös när den, genom Ewa Björling uppmuntrar till och PR-ar för att statliga Rymdbolaget ska förse diktaturens Libyen med övervakningsutrustning. Har inte svenska regeringar gjort bort sig nog med märkliga affärer med Libyen?

Dagens skratt

Den oftast intressante bloggarbrodern Johan Westerholm betecknar sig som politisk nörd, samtidigt som han medger att alla dessa opinionsundersökningar är alltför frekventa. Jag har nog varit politisk nörd själv under många år, men vill idag mera beteckna mig som politiskt intresserad och för demokratin bekymrad. Med viss (sund, hoppas jag) distans, samtidigt som oron för demokratins tillstånd djupt engagerar mig. Det händer till och med att jag hoppar över någon nyhetssändning och struntar i att läsa många ledarartiklar.

Emellertid är det något som jag inte gärna vill missa. Söndagmornarnas "Godmorgon, världen" i radions P1. Förutom utomordentliga reportage och intressanta kommentarer bjuder programmet på satiren "Public service", som i sig ofta ger en komprimerad och träffsäker analys, med bitande humor, av veckan som gått.

Dagens skratt kom dock ca 20 min tidigare, när tre politiska kommentatorer gjorde sin sedvanliga rond bland veckans rubriker och frågan om efterträdare till Cecilia Malmström som EU-minister togs upp.

Förslaget som väckte min munterhet var att Jan Björklund skulle utse Camilla Lindberg! Ja, det skulle vara fräckt, roligt, kul och överraskande! Skulle fp-ledaren våga och vilja utse Camilla så skulle han stiga i min aktning flera grader.
Dock tror jag att han varken vågar eller vill det, att utse fp´s främste FRA-lagskritiker till minister. Dessutom till en post som kan vara "känslig" just p.g.a. att EU ju har ett komplicerat förhållande till integritetsfrågorna.
Korridorsnacket går ju dessutom om att Birgitta Ohlsson, också FRA-lagsmotståndare, som faktiskt visat intresse för posten, skulle anses som för kontroversiell inom partiet.
Ack, ja.

Men en kul tanke var det, förslaget om att göra Camilla till EU-minister!

Ny kommissionär, Cecilia M

Att utse Cecilia Malmström, nu EU-minister (fp), till Sveriges nya kommissionär är ett bra val. Hon kommer säkert att göra bra ifrån sig. Det brukar hon göra. Jag skulle gissa att hon blir klart effektivare än Margot Wallström.

Dock innebär det en försvagning av regeringen, trots att hon gentemot allmänheten trots allt är lite okänd, och i skuggan av Carl Bildt.

Även för fp är det en förlust. Hon är en av de som mer än väl skulle kunna ersätta Jan Björklund som partiledare. Nu placeras hon bort en bit från den svenska politiken. Även som folkpartist arbetar hon lite i skymundan, men skulle nog kunna växa som partiledare. Dessutom är hon faktiskt lite mera liberal, ja till och med socialliberala tendenser, än vad Jan Björklund är. Jag tror inte hon skulle kunna bli den som fick fp att återvända till liberalismen, men en bit på väg skulle hon nog orka med. Och kanske, med lite tydligare liberala signaler skulle måhända en del nedtryckta eller avsomnade liberaler inom fp vädra morgonluft.

Nu blir det inte så. Det blir i stället EU som får Cecilia. Frågan nu är vilken post hon får ta hand om.