Liberal analys och Wikileaks.

Att vara liberal är att vara kluven. Jag tror att det var förre fp-ledaren Gunnar Helén som sa det. Eller så citerade han en annan, tidigare liberal.

Det är ett citat som ofta ironiseras och skämtas kring. Och dessutom felciteras. Så såg jag nyligen att det sas att en folkpartist är kluven. Det stämde möjligen på den allt avlägsnare tid då det var självklart att folkpartister var liberala. Ja, till och med socialliberala. "Frihet i gemenskap", sa just Gunnar Helén. En utmärkt och koncentrerad beskrivning av den socialt ansvarskännande liberalism som utmärkte folkpartiet fram till senaste sekelskiftet ungefär.

De som skämtar om citatet är de som ser allt i svart eller vitt. De befinner sig ofta i politikens ytterkanter. Men idag också i folkpartiet, tyvärr.

Jag saknar den grundliga liberala analysen av dagens samhällsproblem. Viljan och förmågan att se en sak från olika håll, att väga och pröva för och emot, att analysera förutsättningslöst. Att inte först ta ställning, ofta starkt känslomässigt, och sedan söka argument för bara det man beslutat sig för.

Dessa tankar slår mig när jag läser några av bloggarvärldens främsta. Två kvinnor som inte beskriver sig som liberaler (och än mindre som folkpartister), men som i hög grad är analyserande och eftertänksamma, grundliga och de facto ytterst medkännande liberala i sin syn på människor och samhälle. Jag tänker på Emma/Opassande och FarmorGun. De har precis tyckt till om Wikileaks, Julian Assange och Bradley Manning.

Det finns ingen som helst tvekan om var de två står betr behovet av fri information, rättssäkerhet och demokrati. Liksom om det principiellt viktiga arbete som Wikileaks (och dess efterföljare) utför. Men att de inte låter detta skymma sikten för andra viktiga aspekter. Att de ser komplikationer, att inte allt är svart eller vitt. Att man bör (och kan) analysera innan man tar ställning. Och - att man faktiskt kan känna starkt och hett för viktiga frågor, även om man grundar sina ställningstaganden på grundliga studier av fakta och omständigheter.

Heders till Emma och Farmor Gun!

Nej, det är ingen trevlig tid nu

Mycket kallt sedan lång tid. En kyla som kom bortåt två månader tidigare än normalt. "Blidan" med bara ca 5 minusgrader var ett dygn och innebar en massa snö. Så mera kyla, och ännu mera snö. För den som bor i lägenhet märks föga av detta, värmen kommer ändå och fastighetsskötare fixar bort snön. Men så är det detta med att bilen kanske måste skottas fram och att flyg och tåg inte funkar som de ska.

Nej, det är för mycket "julkortssnö" och för sträng kyla för länge för att man ska komma i julstämning när ryggen värken, man är febrig, hostar, näsan rinner och man gruvar sig för kommande el-räkningar, några tusenlappar högre än normalt varje månad.

Och samtidigt så fortsätter verksamheterna kring oss. Val, av ytterst tveksam karaktär, i Vitryssland. En president i Elefenbenskusten som vägrar avgå trots valförlust. En svensk regering som trilskas över en votering i riksdagan och stänger ambassader i stället för att göra sig av med en del av den övergödda skara "politiskt sakkunniga" som omger ministrarna. Etcetera. Sverige utvisar kristna irakier tillbaka till Irak och förföljelse. Myndigheter som söker komma ifrån fortsatta Wikileaks-läckor. Mer eller mindre, mest mindre, motiverat. Ett sosseparti i våndor. Tjuvar som kollar på Facebook om folk reser bort och lämnar fältet fritt för dem. Mordförsök på en politiker i Umeå. Läkarna godkänns inte som läkare, av Fk.
Det saknas verkligen inte händelser att kommentera. Men inspirationen infinner sig inte.

Avslutningsvis noterar jag bara att polisens arbetsmetoder, dvs polismetodutredningen, verkar ha kommit ytterligare steg på väg till förverkligande. Jag har inte orkat tränga mig in i det hela, men tycker mig ha förstått att polisen ska få ännu mera av befogenheter för att t ex infiltrera, ja t o m själv i någon mån få begå brott. Samt ett och annat som verkar högst tvivelaktigt. I vart fall för den som anser rättssäkerhet och integritet som viktiga ting.

Nej, det är ingen trevlig tid nu.

PS. Och så är det årets kortaste dag idag den 22 dec också. Dvs mörkaste.

Betr renhållningsarbete, att sprida information eller vara megafon

Måste erkänna att en del debatter blir väldigt tröttsamma när positionerna är låsta. Nu tänker jag just nu mest på vad som kan hända på Facebook. (Jo, debatten med kvarvarande högerliberaler inom fp, den leder ingenstans, fp´s framtid känns helt ointressant med nuvarande företrädare.) Därför över till några intressanta texter jag vill rekommendera. Om viktigare saker.

Anledningen till detta är att jag anser det viktigare att sprida information, och då inte minst att informera om att information är viktigt för frihet och demokrati. Jämför gärna en tidigare text, med utgångspunkt i fredspristagarens resonemang. I anknytning till det vill jag även nämna några texter, i DN faktiskt, på temat Wikileaks och yttrandefrihet, och om lusten att skjuta på budbäraren när obehagliga sanningar kommer fram.

Bloggen Sagor från livbåten har en rasande bra text om att kampen om Wikileaks är kampen om vår demokrati. Dvs om vår frihet. Ett litet, kort citat, men läs hela texten.
"Våra makthavare beter sig alltmer som medeltida furstar, vars stolthet, dignitet och tadel inte får ifrågasättas. Deras hemligheter får inte brytas, oavsett om det rör sig om personliga saker eller om saker som har långt mer med deras verkanden än deras personliga integritet att göra. Vi som folk får inte ha hemligheter, vara anonyma eller kommunicera utan inblandning, medan makthavarna i sin tur inte får granskas. Det är upp och nervända världen, där hemligheter kallas transparens och övervakning kallas personlig integritet."

Dessa dagens medeltida furstar har tyvärr mängder av underdåniga megafoner både bland säljvilliga företagare och hos de media som borde se som sin uppgift att granska furstarna.

Dock finns det smärre tecken, röster som vågar stå upp för det fria ordet och för det renhållningsarbete som Wikileaks faktiskt utför. Här två exempel från min lokaltidning, Piteå-Tidningen.

PT:s politiske chefredaktör Bengt-Urban Fransson skriver under rubriken "Funderingar kring om öppenhet kan skada" att: "Min slutsats blir i varje fall den att den öppenhet som Wikileaks har varit med om att bidra till är av godo för samhällsutvecklingen. Makthavare runt om i världen har blivit påminda om att allt vad man gör och säger en dag kan komma ut. Det kommer att bidra till ett större ansvarstagande i framtiden. Det är jag övertygad om. Och det är minsann inte fy skam det. Då har vi kommit en bra bit på väg mot ett bättre samhälle."

Den "vanlige" journalisten Torbjörn Carlsson har en krönika, också den idag, där han inte skräder orden. Rubrik, "Wikileaks viktiga renhållningsarbete". Några citat:
"Alla som i grunden är motståndare till Wikileaks avslöjanden är också motståndare till demokratin. Att ta fram trollen i ljuset och avslöja maktmissbruk, mygel, korruption och rena brott är ett viktigt renhållningsarbete som måste göras.
Det kan vara en Watergateskandal, det kan vara Boforsmutor eller vidrigheter i Abu Ghraibfängelset i Irak. I det lilla kan det vara märkliga förturer i bostadskön som sker i det fördolda eller myglande politiker som skor sig på det allmänna."
"Wikileaks stora avslöjanden kom i den förra vändan när ett antal allvarliga krigsbrott i Irak och Afghanistan blev kända. Märkligt nog blev genomslaget inte särskilt stort då och så vitt förstått passerade det tämligen obemärkt i USA.
Nu lär Wikileaks sitta inne med mycket ännu opublicerat material och det är möjligen därför som det darras i maktens korridorer. Den ständigt ljugande tv-kanalen Fox News spar inte på krutet. Den obehaglige Bill O´Reilly anser att Julian Assenge bör avrättas och Sarah Palin jämför honom med Usama Bin Ladin."

Torbjörn Carlsson påpekar också att man inte ska blanda ihop Julian Assange och Wikileaks, det viktiga är den insyn i maktens korridorer som vi kan få genom Wikileaks (och liknande journalistik).
"Wikileaks är en viktig aktör och väktare i en tid då makthavarna i allt större utsträckning skapar lagar i syfte att strypa informationen, övervaka medborgarna och urholka demokratin."

Läs dessa texter, de framför bra hur jag ser på detta. Alternativ rubrik till denna text kunde vara: Sanningen oroar makten.

Nobelpristagare hyllar internet för det fria ordet

Måste bara, först och främst, lyfta fram en stor artikel i DN idag. Det är årets fredspristagare Liu Xiabobo som med kraft påpekar vilken kraft som ligger i internet som kanal för det fria ordet.

I dessa dagar då mängder av makthavare i "demokratiska" stater rasar över hur internet används just för att ge oss medborgare information om hur de brukar och missbrukar sin makt, då är fredspristagarens uttalande en viktig påminnelse om vikten av det fria ordet och dess betydelse för demokrati. I Kina finns ingen demokrati, och myndigheterna försöker på alla sätt minska friheten på internet. Ofta med "god" hjälp av en del inställsamma internetföretag.

Det oerhörda är att vi ser denna inställsamhet gentemot makten även i västliga demokratier när företag som Mastercard och Visa hjälper makthavarna att tysta Wikileaks, samt hur Schweiziska myndigheter har stängt Julian Assenges bankkonton i landet. Vi vet också hur starka påtryckningar som USA utövar på EU för att införa regler som underlättar för USA att komma över alla uppgifter över européers bankaffärer.

Det är faktiskt dags för alla som värnar frihet och demokrati att vakna, att inse att så mycket som görs idag av "våra" politiker och deras myndigheter är till för att öka maktens makt, ofta med andra föregivna syften, på bekostnad av vår integritet, vår frihet, rättssäkerheten och vår demokrati.

Det fria ordet är faktiskt grunden för demokrati. Att censurera internet, att strypa informationen, det är att gräva demokratins grav.

Läs fredspristagarens viktiga budskap till oss, klicka länken!

Hans Lindblad om öppenhet och fåniga hemligheter

Dagens bloggtext är en kommentar från Hans Lindblad (se ovan i blogghuvudet) om den aktuella debatten om hemliga handlingar, öppenhet etc, allt med koppling till Wikileaks och hur dagens makthavare söker minska den fria informationen.

"Egentligen ett förakt för demokratin att viktiga utrikesfrågor hålls hemliga"

I början av 1900-talet var både liberaler och sossar negativa till "hemlig" utrikespolitik. De ansåg att om kontakterna redovisades öppet så skulle det minska riskerna för konflikter och krig. Riksdagen stod ju då helt vid sidan i de flesta utrikesfrågor, så därför inrättades utrikesnämnden. Men snart märkte man att de få, som fick information på så sätt, inte förde den vidare till andra ledamöter.

I Sverige hemligstämplas det allra mesta av UD:s handlingar i minst 70 år. Det ledde till att forskare kunde ta del av nazityska och amerikanska dokument, där det stod beskrivet vad svenska diplomater sagt till dem, men de svenska dokumenten släpptes inte.

Egentligen är det ett förakt för demokratin att viktiga utrikesfrågor hölls hemliga, t ex det omfattande militära samarbetet, efter Natos bildande, med främst Norge, England, USA och Danmark. Jag tycker det samarbetet var bra, men självklart måste riksdag och allmänhet informeras.

Jag tyckte det var fånigt att som riksdagman få ta del av även mycket enkla handling som hade hemligstämpel, t ex beskrivningar om politik och annat i olika länder, ofta med pressen som källor. Ibland sades att ett skäl att hemligstämpla var att inte visa svensk allmänhet hur dåligt många av UD:s diplomater skrev.

Jag kan ändå erkänna att det finns en del samtal som bör hållas hemliga, t ex inför förhandlingar. Men har länder dokument som inte bör komma ut ska man väl se till att omgärda dem säkert. Det är skandal att USA har skyddat dokument så illa som det nu visat sig. Ett av skälen är dokumenten ifråga är gripbara av hundratusentals tjänstemän i amerikansk byråkrati.
De dokument som de senaste dagarna kommit fram om hur Saab blev lurade i Norge eller hur Urban Ahlin har olika budskap till amerikanska diplomater än till sina partikamrater är väl sådant som det bara är bra det blir allmänt känt.

Hans Lindblad

Wikileaks och säkerheten (replik)

I mitt lokala husorgan, Piteå-Tidningen, var idag införd en debattartikel, skriven av Bo Persson, lokalt mycket känd debattör, och som handlade om Wikileaks, Carl Bildt och säkerheten. Perssons rubrik är: När jag hör ordet säkerhet...

Ett citat "Och vilket samhälle är det Carl Bildt vill ha, när han nu pekar ut Wikileaks som ett säkerhetshot?"

Vi har ju sett hur Wikileaks angrips oerhört aggressivt från maktens företrädare och att försvaret av press- och yttrandefriheten är väldigt lågmält, om ens det, från både politiker och media. Vi ser ju också att Wikileaks inte bara angrips verbalt, utan även reellt via störningar av deras möjligheter att komma ut på internet och på andra sätt. Jag såg det därför angeläget att lyfta fram Bo Perssons farhågor och stryka under hur viktig informationsfriheten är i en demokrati. Har tillställt PT detta debattinlägg som replik/kommentar.
---

Censur har alltid varit maktens medel att hålla oss i strypkoppel.

Hur kan information vara en säkerhetsrisk? Det är den underliggande frågan i Bo Perssons debattinlägg (PT 4 dec). Utan att gå in på Perssons exemplifiering med Afghanistan, så måste jag understryka det principiellt viktiga i hans resonemang om att säkerhetsrisker (och terroristhot) används allt flitigare för att minska medborgarnas insyn i vad makten har för sig. Därigenom minskar våra möjligheter till demokratiskt inflytande.

I och för sig har censur och övervakning alltid varit auktoritära makthavarnas sätt att hålla medborgarna borta från inflytande. Det intressanta och skrämmande är att numera används det även i ökande grad av makthavare i demokratier – med föregivet motiv att skydda demokratin och säkerheten. Givetvis har Bo Persson rätt i att vi bör (= måste) vara vaksamma och protestera mot alla dessa hänvisningar till säkerhet när informationsfriheten begränsas. Så länge vi kan. Vi får inte glömma att informationsfrihet är en förutsättning för en levande demokrati.

Makt är ju per automatik korrumperande, så tendenser till att använda alla möjliga förevändningar för censur och övervakning har funnits länge. Dock gjorde 11 sept 2001 att det blev en veritabel hysteri i ”säkerhetstänkandet”. På senare år har vi sett att ”säkerhet” och ”terrorism” varit förevändning för övervakning av oss inte bara på flygplatser utan även direkt in i våra hem via kontroll av vad vi gör på internet och i mobiltelefoner.

Nog ligger en ironisk paradox i att vi medborgare förutsätts ska acceptera fullt ut att överheten kontrollerar allt vi gör, men att samma överhet drabbas av panik när, som nu, Wikileaks avslöjar vad makthavarna har för sig. Till och med när vi får kännedom om diplomatskvaller och dokument som inte har minsta hemligstämpel så ropar de höga herrarna upprört på censur och jagar de som gett oss informationen och en del vill till och med arkebusera företrädare för den grävande journalistiken.

När yttrandefrihet betecknas som terrorism, då får vi se upp! De herrar och damer som säger sig vilja försvarar demokratin med att avskaffa grundläggande demokratiska rättigheter, de förtjänar inget förtroende. Det de förtjänar är att bytas ut mot andra, att de byts ut mot personer som inte ser makten i sig som ett självändamål, som kan försvaras med alla medel. Mot personer som försvarar demokratin inte bara till namnet utan även de demokratiska rättigheter som heter yttrande- och pressfrihet, rätten till fri information, integritet och möjlighet att avsätta makthavare när de inte lever upp till våra värderingar.

Yttrandefrihet betecknas som terrorism

Det går rasande fort nu. Wikileaks nya dokumentspridning betr diplomatins märkliga sysslor har upprört makten så till den milda grad! Wikileaks informationsspridning på internet störs av våldsamma attacker. Och de verbala attackerna från all världens makthavare samt inte minst konservativa och ultranationalistiska politiker är ursinniga. Hörde att en känd nyhetskommentator på Fox News krävde arkebusering av de "skyldiga" för läckorna. (De läckor som man kan ifrågasätta hur allvarliga de är - hälften lär inte ens ha lägsta hemlighetsklassning - och i vilken mån de direkt eller indirekt godkänts av amerikanska UD.)

Det började så smått direkt efter Sept 11, men har succesivt trappats upp, så fort man kunnat fabricera en hänvisning till "terrorhot". I demokratins namn avskaffas bit för bit demokratins fundamenta. Att just terroristerna når sina mål genom dessa åtgärder, det tycks på intet sätt bekymra "demokratins försvarare".

Nu ropas på att yttrandefrihet ska rubriceras som terroristverksamhet. Nemokratis fråga är fullt berättigad.
Och jag frågar vart demokratin tar vägen.

Wikileaks, vad säger man? Uppdat.

Att Wikileaks "släppt" oerhörda mängder av dokument betr främst USA:s (men även andras) diplomatiska spel, det har dominerat nyhetsflödet de senaste dagarna.

Att Wikileaks inte är någon favorit hos makthavare världen runt, det är ingen nyhet. Makten vill inte granskas. Inte ens i demokratier. Ändå känns det i princip mycket bra med största möjliga offentlighet och insyn i hur makten fungerar.

Tidigare har vi, genom Wikileaks, fått veta hur tveksamt (lindrigt uttryckt) som bankväsendet agerat när det gäller att tvätta svarta pengar. Vi har fått insyn i hur Guantanamo-fångarna behandlas och hur omfattande USA-truppernas dödande av civila i Irak varit. Det gäller alltså tunga fakta i hur det fungerar i demokratier. Vilket Wikileaks angrips för... Att det står illa till i diktaturer, det vet vi ju redan.

Dessa tidigare avslöjanden som bl a delvis innehåller militära "hemligheter" (som i vart fall delvis lär finnas tillgängliga på NATO-sajter) orsakade viss oro hos myndigheterna, men inte alls i den omfattning som maktetablissemanget nu stormar mot de diplomatiska läckorna. Varför?

Jag blir inte speciellt upprörd av den senaste publiceringen. Dels är det egentligen inte så farliga nyheter. Dels knappast så stora heller. Det är en del pikanta detaljer om ledande politiker. So what? Det unika är mängden dokument.

Det märkliga är att det finns så mycket att avslöja. Speciellt som det rimligen måste finnas oerhört mycket mera, som inte avslöjats. Att säkerhetstänkandet vad gäller verkliga hemligheter skulle vara så bristfälligt att de skrivs i klartext och inte alla har ens en hemligstämpel av dignitet, det vägrar jag att tro.

Därför är det oerhört intressant just denna massiva upprördhet hos "Carl Bildtar" världen runt. Att det på så många håll ropas på lagliga åtgärder och censur emot den fria informationen - till och med om dessa förhållandevis triviala fakta.
Att diplomater meddelar hem om iakttagelser (och rent skvaller) det är väl ingen hemlighet? Det vet alla, på alla sidor. Är det något som är känsligt får de väl se till att de hittar säkrare vägar än att använda det öppna internet...

Och har de rent mjöl i påsen, så har de väl inget att frukta. (Det är ju så som makten själv resonerar när de bevakar oss!)

Faran nu på kort sikt är att maktens alla potentater söker begränsa insynen betr sig själva och att övervaka oss medborgare.
Men i längden kommer det aldrig att gå. Inte i demokratiska länder! Demokrati innebär integritet och frihet för medborgarna inklusive ett fritt informationsflöde. Det är makthavarna som ska övervakas och kontrolleras. Så vi kan sparka de som inte sköter sig. Inte tvärtom.

Mitt i denna flod av överhetens fördömanden hittar jag en sansad och upplysande artikel som ger perspektiv. Det är i SvD som Roger Fjellström, docent i filosofi, skriver om hur svenska medier är megafoner för makten, och hur dokumenten faktiskt är granskade innan de publicerats. Till och med av amerikanska UD!

Jag citerar slutklämmen:
"Det är således fem världsledande tidningar och tidskrifter – deras journalister och ansvariga utgivare – som har ansvaret för exakt vad som publiceras, och det i samarbete med ett som det förefaller ansvarsfullt Wikileaks. Även den amerikanska regeringen har del i publiceringsansvaret, som bland annat framgår av Wikileaks brev och dess svar."

Bäva månde bankerna, Wikileaks signalerar ju nu att nästa avslöjanden rör storbankerna. De som ställt till finanskrisen, som nu går som en löpeld även i vissa EU-länder med dåligt skött ekonomi.

Wikileaks lever farligt. Liksom demokratin. Men visst vill vi ha demokrati?

Uppdatering. Läser i DN att Jan Eliasson har en betydligt öppnare attityd till Wikileaks än t ex Carl Bildt och Hillary Clinton. Visserligen ser han risker om förtroliga samtal läcker ut, men i det stora hela är han mera balanserad och betonar att diplomati inte ska bygga på skvaller. Riktigt. Men att de mäktiga inte gillar Wikileaks visar att just nu utsätts Wikileaks för en massiv it-attack, vilket bl a rapporteras av AB. En attack som är betydligt större än någonsin tidigare. Som sagt, det finns de som ser demokratisk insyn som farligt.

Att skjuta budbärare... om internet och Wikileaks

Ja, ja, vi vet att internet är ett otyg. Upphov till allt som är fel i samhället. Och i dessa dagar får vi veta att detta att Wikileaks använder internet (vad annars?), det är ännu ett exempel på detta.

Mängder av bloggare har dessutom uttalat sig, dock inte så ofta rent fördömande om Wikileaks publicering av vad som försiggår i Afghanistan. Inte heller att det skulle vara speciellt skadligt för de trupper som befinner sig där. Däremot är det bra, anser många, ett exempel här, att vi får kunskap om hur frihetens försvarare uppför sig.

Jag vill bara nu dra fram en aspekt, och det med hjälp av Annika Beijboms artikel i Svd. I och för sig är jag inte 100% klar över vad hon menar med sin slutkläm, men huvudbudskapet är detta.

"All tänkbar information om ISAF finns på en dottersida till NATO på isaf.nato.int. Ända in i minsta beståndsdel beskrivs där vilka länder som deltar i kampen mot terrorismen, vilken mankraft och utrustning de bidrar med i Afghanistan. Alla utrikesstyrkor finns inritade på kartan."

Hon påpekar att en av de mest paradoxala invändningarna från myndighetshåll – att Wikileaks publiceringar äventyrar sekretessbelagd information – är en regelrätt contradictio in terminus. En enkel google-sökning tar fram allt du vill veta och mer därtill.

Alltså, Wikileaks har gjort en god gärning som fått några gammelmedia att lyfta fram det material som Wikileaks har och som redan finns i stor utsträcking i lätt tillgänglig info från NATO. Att olika försvarsorgan målar ut Wikileaks som farliga är att skjuta sig själva i foten.

Internet är "bara" ett kommunikationsmedel, vare sig ont eller gott i sig. Eller, möjligen kan man säga "gott" då det gör det lättare för oss att orientera oss i vår komplicerade värld.
Att detta gör det svårare för överheten att manipulera oss är en annan sak...

Några blogglänkar till:
http://mitt-i-steget.blogspot.com/2010/07/wikileaks-och-afghanistan-att-sa-vind.html
http://jppirat.blogspot.com/2010/07/wikileaks-lacker-afghan-war-diary.html
http://www.victorzetterman.se/2010/07/hurra-for-wikileaks.html
http://emil.isberg.eu/2010/07/28/nobels-fredspris-till-julian-assange/
http://opassande.se/index.php/2010/07/26/the-pirate-bay-och-wikileaks/