Så tas ännu ett i nedmonteringen av demokratiska rättigheter. I julbrådskan och med hjälp av slätkammade riksdagledamöter i partier som man trott bättre om. Dvs tills för några år sedan.
De traditionella media, vars huvuduppgift är att bevaka makten och skydda demokratin (nä, att tjäna pengar är inte huvuduppgiften!) de lyfter knappt på ögonbrynet när det sipprar ut att Beatric Ask, Tant Gredelin, vill utvidga FRA-lagen och öppna FRA-shoppen för fler myndigheter.
Den behöver moderniseras tyckte jag att hon sa. Det har hon ju rätt i, den var ju feltänkt och omodern redan från början, så den rimliga moderniseringen vore självfallet att helt avskaffa lagen.
Jag hinner knappt andas ut och svälja innan nästa besked kommer. Ask, dvs alliansregeringen har kommit överens med socialdemokraterna att genomföra Asks förslag.
Hur dum får man vara, Juholt? Eller bryr du och ditt parti dig inte om försvaret av vår rättighet till integritet och yttrandefrihet? En gång försökte ju ni i sossestyret inbilla oss att ni var emot FRA-lagen. Men det var förstås bara en taktisk fint.
FRA-lagen infördes efter långa och hårda diskussioner och protester från anhängare av ett fritt samhälle, där man håller efter brottslingar, men låter vanligt folks privatliv vara i fred. I varje alliansparti fanns kritiker, flest inom folkpartiet, det parti som kallade sig liberalt, dvs frihetens försvarare. Och tre fd fp-ledare gick ut och angrep FRA-lagen. Men allt motstånd inom de "frihetsälskande" allianspartierna mosades ner av partipiskor, mobbning och hot. Längst höll Camilla Lindberg (fp)ut.
Detta gjorde att piratparitet, utanför riksdagan, fick dra det tunga lasset. Utan tillgång till gammelmedia, men med stark internetnärvaro.
Så verkar det vara nu också, det är på internet som uppmärksammas detta nya käftslag emot oss medborgare.
Det var ju så att FRA-kramarna bedyrade att FRA-lagen INTE skulle användas av fler är FRA. ABSOLUT inte av t ex SÄPO eller Rikskrim. För de har ju andra uppdrag.
Kom också ihåg att FRA-lagen INTE avser att spana på misstänkta, eller mot konkreta hot mot rikets säkerhet. Nej, FRA:s signalspaning är en massiv avlyssning (spaning) av oss alla, allt vad vi gör och som passerar internet. Inklusive privata mail och bloggar.
På internet har allt detta givetvis kommenterats redan. Hur tidigare löften brutit, hur den förnekade ändamålsglidningen sker (smygutvidgningen). Att givetvis finns ingen möjlighet att skydda den privata integriteten i detta sammanhang annat än genom att avskaffa FRA-lagen. Generell spaning på alla drabbar per definiton allas vår integritet. Även den oskyldige som inte (ännu) utsatts för någon extremt brådskade gryningsräd av tungt beväpnade maskerade män.
Mark Klamberg utreder de tekniskt-juridiska aspekterna, i tonen lågmäld, men i sak bitande kritisk. Andra kan sämre dölja sin bitterhet över detta, om än inte oväntade, men stora svek.
Min fråga är hur länge folk ska låta sig sövas av den politiska tystnaden där knapptryckandet i riksdagen är viktigare än att bevaka demokratins intressen.
Men jag frågar mig också vart Sverige är på väg. Med ett övervakningssystem (ineffektivt, men ändå) som ligger i repressiv nivå med sådana stater som Iran och Syrien. Inser inte våra ledande politiker, de med piskorna, att de monterar ner demokratin, i demokratins namn? Övervakning är faktiskt inte frihet. Att inte våga diskutera är inte demokrati.
VEM styr?
Kan det vara så att våra i det mesta idélösa men maktsugna partier är på väg att gå från förvaltande till förmynderi.
Och är det så att det i verkligheten är ett gäng byråkrater med säkerhetsnoja, men utan demokratisk grundsyn, som har tagit över ratten helt?
Jag är allvarligt oroad. Jag vill inte ha ett samhälle där jag om jag diskuterar terrorism (vilket jag ofta gör) ska riskera att familjen ska väckas av adrenalinstinna tungt beväpnade män, som gått på dåligt underlag och slarvigt analyserad internettrafik.
Hur långt från medborgarna får politikerna gå? Eller låta sina byråkrater gå.
(En något slimmad version av detta har tillställts bl PT).
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Visar inlägg med etikett Beatrice Ask. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Beatrice Ask. Visa alla inlägg
16 december 2011
20 april 2011
Har vi gjort oss förtjänta av detta?
Gårdagens bloggpost från FarmorGun i Norrtälje har rubriken: Varje dag kämpas det för frihet och rättssäkerhet.
Visst har hon rätt. FarmorGun är en av mina absoluta favoritbloggare, och hon brukar oftast träffa huvudet på spiken. Läs därför hennes genomgång om detta, länk ovan. Cecilia Malmström och Beatrice Ask får helt rättvist sina fiskar varma, här bara ett kort citat: Cecilia Malmström och Beatrice Ask är i mitt tycke väldigt svaga företrädare för kvinnorna i politiken, eftersom de har så ohyggligt svårt för att hålla oskuldspresumtionen i minnet och gärna hemfaller åt ren och skär moralism, som lätt råkar i spinn när många tror sig ha något att vinna på att sjunga med i den kören.
Jag ogillar i högsta grad brottslighet, tjuvnad, bedrägeri och omoraliskt utnyttjande av oskyldiga medmänniskor. Men jag tror faktiskt inte att vi kan skapa ett uthärdligt samhälle genom att förbjuda och förbjuda, kontrollera och övervaka allt in i minsta detalj. Laglydnad och allmänt ansvarstagande och respekt för varandra måste byggas på ett samhällsklimat där vi respekterar varandra och respekteras av myndigheter och annan överhet. Där har dagens politiker helt misslyckats. Kanske de inte ens velat försöka?
Och lagar kan vara orättfärdiga.
Varje dag kämpas det för frihet och rättssäkerhet. Ja, visst.
Men varje dag kämpas det emot detta också. Jag känner i tröstlösa stunder att det verkar vara "våra" politikers främsta prioritering i dessa tider.
Jag brukade en gång i tiden säga att vi har det styre, de politiker vi förtjänar. Menade att majoriteten styr, för så har väljarna valt.
Men jag undrar nu, har vi verkligen gjort oss förtjänta av det styre vi har idag? En m-regering med hybris, som främst verkar för att fördjupa klyftorna och en förvirrad opposition utan kraft eller mål - utöver att vilja ta tillbaka makten. En träffsäker analys av läget i Stockholm kan läsas på Christian Dahlgrens blogg, länk här.
Det har gått snett, som väljare har vi inga bra alternativ att välja mellan. De lite mer fräscha och ideologiska alternativen, (L)iberaldemokraterna och piratpartiet, de förmår uppenbarligen inte att nå ut i mediabruset.
Visst har hon rätt. FarmorGun är en av mina absoluta favoritbloggare, och hon brukar oftast träffa huvudet på spiken. Läs därför hennes genomgång om detta, länk ovan. Cecilia Malmström och Beatrice Ask får helt rättvist sina fiskar varma, här bara ett kort citat: Cecilia Malmström och Beatrice Ask är i mitt tycke väldigt svaga företrädare för kvinnorna i politiken, eftersom de har så ohyggligt svårt för att hålla oskuldspresumtionen i minnet och gärna hemfaller åt ren och skär moralism, som lätt råkar i spinn när många tror sig ha något att vinna på att sjunga med i den kören.
Jag ogillar i högsta grad brottslighet, tjuvnad, bedrägeri och omoraliskt utnyttjande av oskyldiga medmänniskor. Men jag tror faktiskt inte att vi kan skapa ett uthärdligt samhälle genom att förbjuda och förbjuda, kontrollera och övervaka allt in i minsta detalj. Laglydnad och allmänt ansvarstagande och respekt för varandra måste byggas på ett samhällsklimat där vi respekterar varandra och respekteras av myndigheter och annan överhet. Där har dagens politiker helt misslyckats. Kanske de inte ens velat försöka?
Och lagar kan vara orättfärdiga.
Varje dag kämpas det för frihet och rättssäkerhet. Ja, visst.
Men varje dag kämpas det emot detta också. Jag känner i tröstlösa stunder att det verkar vara "våra" politikers främsta prioritering i dessa tider.
Jag brukade en gång i tiden säga att vi har det styre, de politiker vi förtjänar. Menade att majoriteten styr, för så har väljarna valt.
Men jag undrar nu, har vi verkligen gjort oss förtjänta av det styre vi har idag? En m-regering med hybris, som främst verkar för att fördjupa klyftorna och en förvirrad opposition utan kraft eller mål - utöver att vilja ta tillbaka makten. En träffsäker analys av läget i Stockholm kan läsas på Christian Dahlgrens blogg, länk här.
Det har gått snett, som väljare har vi inga bra alternativ att välja mellan. De lite mer fräscha och ideologiska alternativen, (L)iberaldemokraterna och piratpartiet, de förmår uppenbarligen inte att nå ut i mediabruset.
09 mars 2011
Ett rättssamhälles förfall
Inom EU ska det vara fri rörlighet för medborgare i EU-länderna. Det verkar en del politiker och en del poliser inte inse. Eller så vill de inte låtsas om att det ska gälla. I vart fall inte om det kommer romer från Rumänien eller Bulgarien till Frankrike - eller Sverige.
En av de viktigaste uppgifterna för en stat är att den upprätthåller rättssäkerhet.
Att lagar är rättssäkra.
Att polis och domstolar följer lagarna i rättssäker ordning.
Att man inte utan laga grund inskränker i de mänskliga rättigheterna om individens integritet och frihet.
Trots det blir jag inte överraskad när jag hör (i SR) hur polisen brutit mot de lagar de ska följa och förutom att de avvisar EU-medborgare från Sverige med det irrelevanta påståendet att medborgarna sysslat med tiggeri, dessutom nekat dem juridiskt biträde. Har man suttit i förvar i mer än tre dagar har man rätt till biträde. Givetvis protesterar inte bara Amnesty utan även Advokatsamfundets Ann Ramberg.
Det visar sig att polisen kallar det för tiggeri när det i själva verket var gatumusiker, liksom att det rättsvidriga förfarandet pågått länge. Att Tobias Billström (m) stött polisen och inte EU-medborgarnas rättigheter, är också känt sedan länge. I de relaterade fallen har de som polisen avvisat till råga på allt i flera fall inte varit läskunniga eller förstått svenska. Det verkar som total rättslöshet i praktiken.
I skrivande stund har jag inte hört justitieminister Beatrice Ask (m) uttala sig i denna fråga.
I avvaktan på detta blir min fråga denna. Hur ska vi kunna lita på rättsamhället när inte ens polisen följer de lagar de ska upprätthålla?
Hur är det i överensstämmelse med fungerande rättssäkerhet att Beatrice Ask (och andra politiker) vill "förenkla" det rättsliga förfarandet genom att ge polisen allt större befogenheter att själv utdöma straff (rättsliga påföljder) utan domstolsförfarande med domare och jurister?
Jag ser tyvärr ett samhälle där rättssäkerheten råkat i allt djupare förfall.
En av de viktigaste uppgifterna för en stat är att den upprätthåller rättssäkerhet.
Att lagar är rättssäkra.
Att polis och domstolar följer lagarna i rättssäker ordning.
Att man inte utan laga grund inskränker i de mänskliga rättigheterna om individens integritet och frihet.
Trots det blir jag inte överraskad när jag hör (i SR) hur polisen brutit mot de lagar de ska följa och förutom att de avvisar EU-medborgare från Sverige med det irrelevanta påståendet att medborgarna sysslat med tiggeri, dessutom nekat dem juridiskt biträde. Har man suttit i förvar i mer än tre dagar har man rätt till biträde. Givetvis protesterar inte bara Amnesty utan även Advokatsamfundets Ann Ramberg.
Det visar sig att polisen kallar det för tiggeri när det i själva verket var gatumusiker, liksom att det rättsvidriga förfarandet pågått länge. Att Tobias Billström (m) stött polisen och inte EU-medborgarnas rättigheter, är också känt sedan länge. I de relaterade fallen har de som polisen avvisat till råga på allt i flera fall inte varit läskunniga eller förstått svenska. Det verkar som total rättslöshet i praktiken.
I skrivande stund har jag inte hört justitieminister Beatrice Ask (m) uttala sig i denna fråga.
I avvaktan på detta blir min fråga denna. Hur ska vi kunna lita på rättsamhället när inte ens polisen följer de lagar de ska upprätthålla?
Hur är det i överensstämmelse med fungerande rättssäkerhet att Beatrice Ask (och andra politiker) vill "förenkla" det rättsliga förfarandet genom att ge polisen allt större befogenheter att själv utdöma straff (rättsliga påföljder) utan domstolsförfarande med domare och jurister?
Jag ser tyvärr ett samhälle där rättssäkerheten råkat i allt djupare förfall.
24 november 2010
Är dödsstraffet för alltid borta i Sverige?
Igår var det 100 år sedan någon avrättades i Sverige efter en dom om dödsstraff. Jag vill verkligen inte ha tillbaka dödsstraffet i Sverige, men faktum är att det finns i många länder, bl a i USA och Kina. Två stater med mycket olika rättssystem. En av de som uppmärksammat detta är Andreas Holmberg i Andraget.
Andreas söker hitta ett argument som skulle hålla gentemot dödsstaffsanhängarna. Han tror inte på Amnestys argument att "det är fel att döda för att visa att det är fel att döda". Det argumentet stjälper hela rättsordningen, för i så fall är det ju också fel att ta pengar av någon (böter) för att visa att det är fel att ta pengar av någon (stjäla), och fel att beröva någon friheten (fängelse) för att visa att det är fel att beröva någon friheten (olaga frihetsberövande). Rättssamhället har helt enkelt rätt att som straff tillämpa metoder som vore straffbara om vi som enskilda ägnade oss åt dem.
Ett annat skäl är att det inte går att ändra eller kompensera en avrättad om det sedan visar sig att denne är oskyldig. Men Andreas vill betona en "andlig dimension" - läs förklaring på hans blogg.
Jag tror tyvärr det lär vara svårt att få acceptans för argumentet "den andliga dimensionen". Försöka duger, men de som förspråkar dödsstraff är nog inte mottagliga för sådant, vad de än kallar sig. Däremot bör aspekten av ev felaktigt domslut betonas mera. Det går ju inte att ändra en verkställd dödsdom. Att domstolar inte är perfekta blir ju allt tydligare. Jag tror att vi alla måste använda alla argument som vilar på både humanism och respekten för rättssäkerhet.
Den svenska horisonten då? Jag är inte så säker att dödsstraffet är borta för gott. Detta med tanke på de groteska åtgärder som idag tas till i "terroristbekämpande" syfte, men med ändamålsglidning ända ner till bötesbrott. Med lagstiftare som Beatrice Ask och Johan Batong-Pehrson känner jag mig inte säker. Deras mentalitet och ridande på fördomsfulla opinioner är livsfarlig för allt vad gäller rättssäkerhet och vanlig eftertänksamhet. Detta ständiga tjat om hårdare straff gör att alla vettiga utgångspunkter för en konstruktiv kriminalpolitik sopas undan. Det är som om hämnd vore det enda som gäller. Blodshämnd, öga-för-öga, tand-för-tand. Nu har vi ju också sd i riksdagen.
Jag skulle inte bli förvånad om det väldigt snart kommer att föras upp på dagordningen att hårdare straff också borde innebära att dödsstraff ska in i den svenska straffskalan! Och detta av företrädare för partier som vi till rätt nyligen betraktat som anständiga.
Andreas söker hitta ett argument som skulle hålla gentemot dödsstaffsanhängarna. Han tror inte på Amnestys argument att "det är fel att döda för att visa att det är fel att döda". Det argumentet stjälper hela rättsordningen, för i så fall är det ju också fel att ta pengar av någon (böter) för att visa att det är fel att ta pengar av någon (stjäla), och fel att beröva någon friheten (fängelse) för att visa att det är fel att beröva någon friheten (olaga frihetsberövande). Rättssamhället har helt enkelt rätt att som straff tillämpa metoder som vore straffbara om vi som enskilda ägnade oss åt dem.
Ett annat skäl är att det inte går att ändra eller kompensera en avrättad om det sedan visar sig att denne är oskyldig. Men Andreas vill betona en "andlig dimension" - läs förklaring på hans blogg.
Jag tror tyvärr det lär vara svårt att få acceptans för argumentet "den andliga dimensionen". Försöka duger, men de som förspråkar dödsstraff är nog inte mottagliga för sådant, vad de än kallar sig. Däremot bör aspekten av ev felaktigt domslut betonas mera. Det går ju inte att ändra en verkställd dödsdom. Att domstolar inte är perfekta blir ju allt tydligare. Jag tror att vi alla måste använda alla argument som vilar på både humanism och respekten för rättssäkerhet.
Den svenska horisonten då? Jag är inte så säker att dödsstraffet är borta för gott. Detta med tanke på de groteska åtgärder som idag tas till i "terroristbekämpande" syfte, men med ändamålsglidning ända ner till bötesbrott. Med lagstiftare som Beatrice Ask och Johan Batong-Pehrson känner jag mig inte säker. Deras mentalitet och ridande på fördomsfulla opinioner är livsfarlig för allt vad gäller rättssäkerhet och vanlig eftertänksamhet. Detta ständiga tjat om hårdare straff gör att alla vettiga utgångspunkter för en konstruktiv kriminalpolitik sopas undan. Det är som om hämnd vore det enda som gäller. Blodshämnd, öga-för-öga, tand-för-tand. Nu har vi ju också sd i riksdagen.
Jag skulle inte bli förvånad om det väldigt snart kommer att föras upp på dagordningen att hårdare straff också borde innebära att dödsstraff ska in i den svenska straffskalan! Och detta av företrädare för partier som vi till rätt nyligen betraktat som anständiga.
18 november 2010
Trötta lagrådet har gett upp
Får det intrycket. Lagrådet har gett upp. Gammalt och trött, utan bett... Det har ju inte en författningsdomstols befogenheter.
De konstaterar att det redan stiftats så tokiga (nej det ordet vågar de inte använda) lagar redan i detta land att det är fritt fram med Ask:s övervakningslag som vi väl får döpa hennes uppföljare av datalagringsdirektivet till.
Att hennes lag till och med går längre än vad EU:direktivet kräver, so what? I Sverige kör "vi" ju inte med integritet och rättssäkerhet. Här gäller övervakning och övervakning och registrering och sociogram. Allt för att den batongviftande överheten ska känna sig trygg och säker för det hemska folket.
Stor suck.
De konstaterar att det redan stiftats så tokiga (nej det ordet vågar de inte använda) lagar redan i detta land att det är fritt fram med Ask:s övervakningslag som vi väl får döpa hennes uppföljare av datalagringsdirektivet till.
Att hennes lag till och med går längre än vad EU:direktivet kräver, so what? I Sverige kör "vi" ju inte med integritet och rättssäkerhet. Här gäller övervakning och övervakning och registrering och sociogram. Allt för att den batongviftande överheten ska känna sig trygg och säker för det hemska folket.
Stor suck.
16 november 2010
Debattartikel publicerad i PT
Idag publicerade Piteå-Tidningen som debattartikel den text jag hade här på bloggen den 12 november vari jag diskuterade konsekvenserna av Beatrice Asks förslag till övervakningslag.
13 november 2010
Vi kräver en lag om lagring av privat kommunikation! Vilka partier sa det inför valet?
Jag för en diskussion med Hans Lindblad (fd fp-riksdagsman) om sådant som rör polisens effektivitet och pålitlighet, om vi kan ha förtroende för den. Men även om vad man kan förvänta sig av politiska partier. En del av vad han anser har jag helt nyligt publicerat på denna blogg.
Som apropå till justitieminister Beatrice Asks förslag om datalagringslag/övervakningslag (med tillhörande övervakningsskatt) betonar han bl a följande.
Det krävs förtroende för myndigheter innan man ger dem stora befogenheter.
Vad gäller telefonavlyssning sades att rättssäkerheten låg i att det krävdes domstolsbeslut för varje person som telefonavlyssnades.
Men det visade sig inte stämma när den telefon som avlyssnades t ex fanns hos en hyresgästförening med många som använder telefonen i fråga.
Senare framkom också att domstolar i praktiken aldrig sade nej till ansökan, och att avlyssningen kunde fortsätta mot personer trots att de avlyssnats i 7-8 år utan att polisen funnit något olagligt.
Vad gäller Asks nya övervakningslag så tycker Hans att man borde ha lärt sig något av historien kring FRA-lagen. Där bestämde sig stats- och försvarsministrarna, på uppmaning av FRA:s generaldirektör som rimligen var jävig i frågan.
Dessa två övertygade sedan övriga statsråd som fick i uppdrag tvinga riksdagsgrupperna. Vanliga partimedlemmar tillfrågades inte. Nu bör man göra tvärtom, alltså diskutera ute i partierna, som underlag för riksdagsgrupperna, som i sin tur lämnar förslag till regeringen.
Intgegritetskränkningen är i sig allvarlig, men integritetskränkning i kombination med toppstyrning vore ju att helt i onödan dra på sig en ny skandal liknande den med FRA-lagen. Hans säger att han kan ha missat något, men var det något av allianspartierna som i sina valmanifest lovade att införa lagring av enskildas SMS och e-post?
Det parti som lovat sådan lagringt bör väl stå kvar vid löftet, men i varje fall har inte Ask sagt att allianspartier utlovade något sådant. (Så långt Hans L.)
Just det. Jag kan inte heller erinra mig att något alliansparti i sitt valmanifest krävt en övervakningslag, i stil med vad Ask nu föreslår. Tvärtom så gömde och mörkade Ask och allianspartierna detta förslag. De ville inte ha upp det i valrörelsen!
Därför är det djupt ohederligt att nu föreslå detta, som på intet sätt är förankrat och inte heller utlovades före valet.
Däremot så vet jag ju att Thomas Bodström bl a i en radiodebatt med piratpartiets Anna Troberg starkt förespråkade lagen. Men det kändes inte som ett tungt krav från sossepartiet som sådant. Dock känns det logiskt att nu andra mer el mindre framstående sossar gillar Asks förslag men vill ha skärpningar av det.
Man kan verkligen, som FarmorGun, fråga sig vad regeringen har för motiv för denna övervakningslag. Och "nödd och tvungen" att gå längre än EU kräver, och det utan att fört fram det i valrörelsen??? Visst undrar man över hur regeringen ser på sina väljare, ja på demokratin.
Som apropå till justitieminister Beatrice Asks förslag om datalagringslag/övervakningslag (med tillhörande övervakningsskatt) betonar han bl a följande.
Det krävs förtroende för myndigheter innan man ger dem stora befogenheter.
Vad gäller telefonavlyssning sades att rättssäkerheten låg i att det krävdes domstolsbeslut för varje person som telefonavlyssnades.
Men det visade sig inte stämma när den telefon som avlyssnades t ex fanns hos en hyresgästförening med många som använder telefonen i fråga.
Senare framkom också att domstolar i praktiken aldrig sade nej till ansökan, och att avlyssningen kunde fortsätta mot personer trots att de avlyssnats i 7-8 år utan att polisen funnit något olagligt.
Vad gäller Asks nya övervakningslag så tycker Hans att man borde ha lärt sig något av historien kring FRA-lagen. Där bestämde sig stats- och försvarsministrarna, på uppmaning av FRA:s generaldirektör som rimligen var jävig i frågan.
Dessa två övertygade sedan övriga statsråd som fick i uppdrag tvinga riksdagsgrupperna. Vanliga partimedlemmar tillfrågades inte. Nu bör man göra tvärtom, alltså diskutera ute i partierna, som underlag för riksdagsgrupperna, som i sin tur lämnar förslag till regeringen.
Intgegritetskränkningen är i sig allvarlig, men integritetskränkning i kombination med toppstyrning vore ju att helt i onödan dra på sig en ny skandal liknande den med FRA-lagen. Hans säger att han kan ha missat något, men var det något av allianspartierna som i sina valmanifest lovade att införa lagring av enskildas SMS och e-post?
Det parti som lovat sådan lagringt bör väl stå kvar vid löftet, men i varje fall har inte Ask sagt att allianspartier utlovade något sådant. (Så långt Hans L.)
Just det. Jag kan inte heller erinra mig att något alliansparti i sitt valmanifest krävt en övervakningslag, i stil med vad Ask nu föreslår. Tvärtom så gömde och mörkade Ask och allianspartierna detta förslag. De ville inte ha upp det i valrörelsen!
Därför är det djupt ohederligt att nu föreslå detta, som på intet sätt är förankrat och inte heller utlovades före valet.
Däremot så vet jag ju att Thomas Bodström bl a i en radiodebatt med piratpartiets Anna Troberg starkt förespråkade lagen. Men det kändes inte som ett tungt krav från sossepartiet som sådant. Dock känns det logiskt att nu andra mer el mindre framstående sossar gillar Asks förslag men vill ha skärpningar av det.
Man kan verkligen, som FarmorGun, fråga sig vad regeringen har för motiv för denna övervakningslag. Och "nödd och tvungen" att gå längre än EU kräver, och det utan att fört fram det i valrörelsen??? Visst undrar man över hur regeringen ser på sina väljare, ja på demokratin.
12 november 2010
Dagens motto: dela inte med dig. Stäng in dig.
Dela inte med dig! Tänk inte, i vart fall inte högt! Skriv inget! Prata inte med andra, och om du inte kan låta bli, säg bara menlösa saker. Sköt dig själv och skit i andra! Lås in dig. Släng mobilen och kapa av alla kablar för fast telefon och internet! Mobilt internet? Glöm det! Social varelse? Glöm det också. Du inbillar dig bara.
Nej, stäng in dig, lås om dig, bygg murar, kommunicera inte med andra. Bli en glad eremit. Om du kan. Det verkar vara dagens motto för de som anser sig vara vår överhet, dvs riksdag och regering. Ett motto som blir alltmer påtagligt för varje dag.
På vilket annat sätt kan man annars tolka den utveckling vi haft under senare tid? Det började så sakteliga dagen efter Sept 11, 2001. Men har ökat takten och omfattningen eftersom.
Vi kollas in på bara kroppen när vi ska flyga, får bara ta med några ynka gram tandkräm genom de otaliga säkerhetskontrollerna.
FRA-lagen registrerar oss och används för att lägga puzzel om våra liv. Nu får vi inte vara ensamma på toan heller, i vart fall inte i offentliga sammanhang. Kameror överallt. Finns säkert några säkerhetsdårar som anser det viktigt att installera kameror i våra sängkammare också. Vem vet, du sover kanske med någon som har "explosiv huvudvärk".
IPRED tog av oss rättssäkerheten för vad som kan hända om någon kapar vår dator. Att polisen inte är så bra på att få tag på verkliga brottslingar, det vet vi ju. Så nu ska de bli bättre.
För cirka två veckor sedan läckte det ut en del planer om hur "polisutredandet" skulle bli bättre.
Ja, de är verkligen inte bra. Men när de inte klarar de verktyg de har, då undrar man hur de ska kunna använda nya verktyg på ett rättssäkert sätt!!!
Såg häromdagen att FRA-lagen ska få sällskap av en FRÖ-lag. Det räcker inte med att vi inte får dela filer, vilket ju är grunden för internet, nu ska vi inte få dela fröer heller! Sverker Lenas på DN formulerar det ungefär såhär: att dela med sig av fröer blir brottsligt, något som förekommit allt sedan jordbrukscivilationens uppkomst. Men ur byråkratisk synvinkel är friheten i trädgårdslandet lika förtretlig som friheten på internet. Först när alla fröer kommer från Monsanto och alla filer från Microsoft är lagen färdig.
Det kan ju ses som en något humoristisk formulering, men har en besk bismak som påminner om hur vi ses som konsumenter, inte som fria tänkande individer. Och det på alltfler områden!
Nu har ju i allas vår omvalda fru Gredelin, Beatrice Ask också tagit fram den datalagringslag som hon tjuvhöll på över valet, för att inte oroa och komplicera frågan om hur vi skulle välja. Lagen kommer att kosta, och det får vi som konsumenter (igen!) betala, en övervakningsskatt. Med både initial och årlig kostnad. Vill vi det? Än värre dock, det är "inte bara" fråga om gammal "hederlig" buggning och telefonavlyssning, som kanske en och annan kan godta i extrema fall och om vi hade en hederlig polis. Nej, det handlar om allt som har med telefoni och internet att göra, mobiler, e-mail, SMS, vem vi kommunicerar med, på vilket sätt, varifrån, hur länge etc.
Men det är inte slut med detta. Det pågår ett EU-projekt som kallas Indect. Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register och övervakningskameror i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om oss medborgarna och samtidigt följa och övervaka oss när vi rör oss i samhället. På Indects hemsida kan man se hur det skissas på kopplingar till fysisk övervakning – till exempel med modern, datoriserad kameraövervakning som kan identifiera och följa enskilda individer och analysera deras beteende.
Från Wikipedia: En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär.
Integritet, adjö.
Ytterligare ett par länkar:
Agneta Berliner: http://agnetaberliner.blogspot.com/2010/11/overvakning-ar-sakerhet-forlorad.html
Gun Svensson, FarmorGun: http://farmorgun.blogspot.com/2010/11/regeringen-skiter-i-vad-det-kostar.html
Nej, stäng in dig, lås om dig, bygg murar, kommunicera inte med andra. Bli en glad eremit. Om du kan. Det verkar vara dagens motto för de som anser sig vara vår överhet, dvs riksdag och regering. Ett motto som blir alltmer påtagligt för varje dag.
På vilket annat sätt kan man annars tolka den utveckling vi haft under senare tid? Det började så sakteliga dagen efter Sept 11, 2001. Men har ökat takten och omfattningen eftersom.
Vi kollas in på bara kroppen när vi ska flyga, får bara ta med några ynka gram tandkräm genom de otaliga säkerhetskontrollerna.
FRA-lagen registrerar oss och används för att lägga puzzel om våra liv. Nu får vi inte vara ensamma på toan heller, i vart fall inte i offentliga sammanhang. Kameror överallt. Finns säkert några säkerhetsdårar som anser det viktigt att installera kameror i våra sängkammare också. Vem vet, du sover kanske med någon som har "explosiv huvudvärk".
IPRED tog av oss rättssäkerheten för vad som kan hända om någon kapar vår dator. Att polisen inte är så bra på att få tag på verkliga brottslingar, det vet vi ju. Så nu ska de bli bättre.
För cirka två veckor sedan läckte det ut en del planer om hur "polisutredandet" skulle bli bättre.
Ja, de är verkligen inte bra. Men när de inte klarar de verktyg de har, då undrar man hur de ska kunna använda nya verktyg på ett rättssäkert sätt!!!
Såg häromdagen att FRA-lagen ska få sällskap av en FRÖ-lag. Det räcker inte med att vi inte får dela filer, vilket ju är grunden för internet, nu ska vi inte få dela fröer heller! Sverker Lenas på DN formulerar det ungefär såhär: att dela med sig av fröer blir brottsligt, något som förekommit allt sedan jordbrukscivilationens uppkomst. Men ur byråkratisk synvinkel är friheten i trädgårdslandet lika förtretlig som friheten på internet. Först när alla fröer kommer från Monsanto och alla filer från Microsoft är lagen färdig.
Det kan ju ses som en något humoristisk formulering, men har en besk bismak som påminner om hur vi ses som konsumenter, inte som fria tänkande individer. Och det på alltfler områden!
Nu har ju i allas vår omvalda fru Gredelin, Beatrice Ask också tagit fram den datalagringslag som hon tjuvhöll på över valet, för att inte oroa och komplicera frågan om hur vi skulle välja. Lagen kommer att kosta, och det får vi som konsumenter (igen!) betala, en övervakningsskatt. Med både initial och årlig kostnad. Vill vi det? Än värre dock, det är "inte bara" fråga om gammal "hederlig" buggning och telefonavlyssning, som kanske en och annan kan godta i extrema fall och om vi hade en hederlig polis. Nej, det handlar om allt som har med telefoni och internet att göra, mobiler, e-mail, SMS, vem vi kommunicerar med, på vilket sätt, varifrån, hur länge etc.
Men det är inte slut med detta. Det pågår ett EU-projekt som kallas Indect. Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register och övervakningskameror i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om oss medborgarna och samtidigt följa och övervaka oss när vi rör oss i samhället. På Indects hemsida kan man se hur det skissas på kopplingar till fysisk övervakning – till exempel med modern, datoriserad kameraövervakning som kan identifiera och följa enskilda individer och analysera deras beteende.
Från Wikipedia: En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär.
Integritet, adjö.
Ytterligare ett par länkar:
Agneta Berliner: http://agnetaberliner.blogspot.com/2010/11/overvakning-ar-sakerhet-forlorad.html
Gun Svensson, FarmorGun: http://farmorgun.blogspot.com/2010/11/regeringen-skiter-i-vad-det-kostar.html
07 november 2010
Något om demokratins dödgrävare
När man ser på dagens situation med socialdemokratins kris, hur Ask förnekar att regeringen känt till USA:s kolla av misstänkta svenska terrorister, hur poliser stormar in hos oskyldiga människor, även barn, i en förmodad jakt på terrorister, då kan man undra över det politiska ledarskapet idag. Om det finns något ledarskap - och vad det i så fall grundar sig på. Vad innebär demokrati? Kan demokratin överleva när allt går ut på kontroll, genom lagar och polisingripanden som de facto avskaffar det demokratiska samhället?
Jag har, i likhet med K-G Bergström i Expressen, svårt att tro att inte svenska myndigheter haft kännedom om, och godkänt, USA-ambassadens spanande på eventuella faror för ambassanden i Stockholm och andra amerikanska intressen. Svenska regeringars förnekande av samarbete med inte minst USA har en lång historia. Att Beatrice Ask också förnekar det är lite pikant, vem skulle tycka det var fel, om det skedde med svensk medgivande. Men hon kanske inte informerats om vad tidigare regeringar (inkl Göran Perssons, med Boström som justitieminister) gjort och sagt. Eller är det bara så att hon inte förstått...
Om mot förmodan inte det hela skett med regeringens medgivande, så är det väl ett häpnadsväckande bevis på både SÄPO:s och FRA:s inkompetens att de inte avslöjat det och i sin tur informerat regeringen (-arna). Vad visar detta om politiskt ledarskap och om förmågan om att försvara demokratiskt beslutsfattande?
Självaste Jan Guillou skriver, på sin gamla skrivmaskin, om denna terrornoja. Detta med anledning av hur polisen i Göteborg blev så förfärad av ett förmodat bombhot där, att de stormade in hos en väl integrerad ex-palestinier och tvingade ner honom på golvet och vägrade svara varför, och drog iväg honom till polisstationen. Guillou beskriver det sålunda: "De ringer inte på hos den som skall gripas. De slår omedelbart in dörren med särskilda forceringsverktyg och stormar in, sliter den misstänkte ur hans säng, tvingar ner honom på golvet, bänder upp hans armar på ryggen, handbojar honom och hotar hans skräckslagna familj med sina kulsprutepistoler som är försedda med lasersikten och stjäl därefter barnens mobiltelefoner. Poliserna är alla svartklädda och maskerade." Och i och med detta märkliga gripande så försvann tydligen bombhotet helt...
Den de haffade på detta brutala sätt var inte ens misstänkt, skulle bara höras. Men de svenska terroristlagar som infördes efter Sept 11, ger tydligen utrymme för "missförstånd" av detta slag. Var finns känslan för rättvisa och rättssäkerhet när sådana lagar införs, och när polisen ser sådant beteende som naturligt och försvarligt?
Guillou är inte det förste som kritiserat att svenska "demokratibeskyddare" på ett märkligt sätt vill skydda demokratin genom att avskaffa den. Men visst är det bra att en sådan känd skribent som han ryter ifrån. Han påminner ju om detta såhär: "Och mitt i denna hysteri visar det sig att USA bedriver ett spioneri i Sverige som riktar sig mot sådana svenskar som heter Muhammed i förnamn och är, eller kan misstänkas vara, muslimer. Eller åtminstone känner folk som är det.
Eller, som sannolikt är fallet med de fyra svenskpalestinierna i Göteborg, har skämtat olämpligt i telefon. Bodström införde ju också lagar som tillåter avlyssning av alla som heter Muhammed utan att de ens behöver vara misstänkta för brott, så kallad förebyggande avlyssning." Fastän jag vet inte om Guillou hajat att det är än värre, med FRA-lagen. Internet verkar han ju ha rätt dåligt begrepp om vad det är.
Om nu demokrati och rättssäkerhet ska vara värt namnet, då har dagens beslutande politiker och deras hantlangare uppenbarligen mycket att lära. Demokrati och rättssäkerhet kan inte försvaras genom att de avskaffas. Det känns faktiskt som stora delar av det politiska ledarskiktet idag ser demokrati som något av ringa värde, och att de välkomnar terroristhot av varierande slag som en god förevändning för ökad kontroll och övervakning av medborgarna.
Var finns de politiker som inte bara tänker på hårda tag och att fylla medelklassens plånböcker utan även har den djupa respekt och lidelse för demokratiska grundvärden som många av deras föregångare hade?
Jag anser att den text av Hans Lindblad som jag nyss publicerade har viss bäring även på denna problematik. Vi, svenska folket, behöver politiker med rättspatos och demokratisk lidelse, en art som är rätt sällsynt idag.
25 augusti 2010
Drogtestning, integritet, rättssäkerhet och Federly
Riksdagskandidaten Gun Svensson, även känd som bloggaren FarmorGun, ställde igår frågan om vi vill ha ett övervakningssamhälle.
FRA-lagen innebär övervakning. Bland annat. Och vad är det annat än övervakning, liksom kränkning av integrieteten och bristande rättssäkerhet när framträdande politiker som Beatrice Ask (m) och Johan Pehrson (fp) vill ha drogtestning av ungdomar, för säkerhets skull...
Nej, "vi" vill inte ha ett övervakningssamhälle. Men "vi", vi förefaller "bara" vara en handfull bloggare. Jag känner att jag tjatar om rättssäkerhet i vart och vartannat inlägg.
Men var är de andra. De inflytelserika politikerna? Frånsett Ask och Pehrson, som kör sitt race för hårda tag, omvänd bevisföring och batonger, så hör och ser jag inget?
En som fått känna på hur integritet och godtycke, från de som har makten, känns, det är nu också c-riksdagsmannen Fredrick Federly, vilket bl a framgår av artikel i dagens Expressen.
Efter FRA-omröstningen, där Federly tvangs (övertalades) att gå emot sin övertygelse så började det spridas rykten inom c att han tagit droger. Han visste och vet ju att frivillighet i en del sammanhang är ett sken och tolkas som skuld, så han tvangs emot sin vilja att låta drogtesta sig. Av sitt eget parti, grundat på internt skvaller! Djupare satt inte centerns "liberalism". Det är helt uppenbart att det är denna mentalitet som i mycket styr hela alliansens attityd till rättssäkerhet och integritet. Det är skvaller, folkdomstolar i pressen, övervakning och tvång som utgör deras "rättspolitiska" grund. Det blir alltmer skrämmande för var dag som går.
Var finns de politiker som värnar rättssäkerheten? ??????? Är det en naturlag som säger att det bara är piratpartiet som värnar integritet, rättssäkerhet och är emot övervakningssamhället?
Är det inte en liberal paradgren att värna den enskildes rättigheter. Visst ja, fp är inte längre liberalt. Men både centern och moderaterna har ju tidvis sagt sig stå för frihet och på den enskildes sida. På sista tiden, lite kraftlöst visserligen, även kd. Men där är knäpptyst. Alla dessa partier är idag övervakningens främsta tillskyndare.
Och sossarnas främste "rättspolitiker" Thomas Bodström, han förordar drogtester, men vägrar själv att genomgå en...
23 augusti 2010
Hör du du, tänk om din granne el politiske motståndare får ett horn i sidan till dig
Jag har tidigare inte kommenterat på bloggen den s.k. Assagne-affären. Däremot skrev jag om Ask och omvänd bevisföring. Betr det senare har det varit förvånansvärt tyst därom främst i de etablerade media. Asks omvända bevisföring för saker som inte ens inträffat visar på en allvarlig brist i rättssystement med rättsosäkerhet som följd. Tyvärr är hon (och regeringen) inte ensam om detta synsätt där den enskilde kommer i kläm. Bodström och socialdemokraterna har samma lust att utan bevisning ta hand om dina pengar, vilket Juristen skriver om här. Denne ser samma paralleller som jag gör när det gäller hur man tänker sig försvaret av FRA-lagen och även att bara misstanke är straffbart. Resten tar massmedia tjänstvilligt hand om. Att fungera som okritisk folkdomstol passar pressen bra när det gäller att tjäna pengar.
Men det är ett liknande mönster när det gäller Assagne-affären. Uppgifter om (till synes svaga) misstankar läcks ut till media. Den "misstänkte" blir därigenom för evigt dömd av pressens folkdomstol, vad som än kan komma fram vid en rättegång, om det nu ens finns underlag för ett åtal.
Åklagare och poliser blir i fall som detta dessutom villiga verktyg för makten, för politiska syften.
Rättssäkerhet och integritet hänger tveklöst ihop. Båda begreppen är under stark devalvering i dagens Sverige. Personer hängs utan minsta hänsyn ut i media, när det finns en chans att uppnå politiska syftten. Integritet och rättssäkerhet, nej det "glöms" bort. Hela tiden spelar man på att blåsa under folks föreställning om "rent mjöl i påsen" och "ingen rök utan eld".
Men det händer ju inte mig... tänker du. Vad vet vi om det? Kanske din granne tycker att du spenderar för mycket pengar och anmäler misstanke om penningtvätt till polisen. Som går till pressen. Det är ju fel, men du är för evigt stämplad som kriminell. Eller så vill en politisk motståndare komma åt dig, påstår att du gått på sexklubb eller att du ofredat henne/honom. Eller ditt ex vill skämma ut dig. Då blir du en sexbrottsling. Själv får du försöka bevisa motsatsen. Men du är fälld i opinionens ögon.
Många har skrivit spec om Assange-fallet (som har likheter med Littorin-affären), men jag nöjer mig att ge några få länkar.
Juristen här och här. Mårtensson här. Och givetvis Svensk Myndighetskontroll, t ex här.
Det här med integritet är inte bara en fråga om FRA-lagen i sig, eller om hur ett datalagringsdirektiv införs i Sverige. Det är en fråga om synen på den enskildes rättssäkerhet inom mängder av områden. Och det blir fler och fler områden så länge inte det finns en politisk motkraft, ett parti som säger ifrån och ställer sig på den enskildes sida.
Men det är ett liknande mönster när det gäller Assagne-affären. Uppgifter om (till synes svaga) misstankar läcks ut till media. Den "misstänkte" blir därigenom för evigt dömd av pressens folkdomstol, vad som än kan komma fram vid en rättegång, om det nu ens finns underlag för ett åtal.
Åklagare och poliser blir i fall som detta dessutom villiga verktyg för makten, för politiska syften.
Rättssäkerhet och integritet hänger tveklöst ihop. Båda begreppen är under stark devalvering i dagens Sverige. Personer hängs utan minsta hänsyn ut i media, när det finns en chans att uppnå politiska syftten. Integritet och rättssäkerhet, nej det "glöms" bort. Hela tiden spelar man på att blåsa under folks föreställning om "rent mjöl i påsen" och "ingen rök utan eld".
Men det händer ju inte mig... tänker du. Vad vet vi om det? Kanske din granne tycker att du spenderar för mycket pengar och anmäler misstanke om penningtvätt till polisen. Som går till pressen. Det är ju fel, men du är för evigt stämplad som kriminell. Eller så vill en politisk motståndare komma åt dig, påstår att du gått på sexklubb eller att du ofredat henne/honom. Eller ditt ex vill skämma ut dig. Då blir du en sexbrottsling. Själv får du försöka bevisa motsatsen. Men du är fälld i opinionens ögon.
Många har skrivit spec om Assange-fallet (som har likheter med Littorin-affären), men jag nöjer mig att ge några få länkar.
Juristen här och här. Mårtensson här. Och givetvis Svensk Myndighetskontroll, t ex här.
Det här med integritet är inte bara en fråga om FRA-lagen i sig, eller om hur ett datalagringsdirektiv införs i Sverige. Det är en fråga om synen på den enskildes rättssäkerhet inom mängder av områden. Och det blir fler och fler områden så länge inte det finns en politisk motkraft, ett parti som säger ifrån och ställer sig på den enskildes sida.
20 augusti 2010
Ask ute på svagisen igen - omvänd bevisföring. Tillägg.
Erinrar mig ett teveinslag igår. Bea Ask uttalade förnumstigt att man med alla medel måste komma åt ekonomisk brottslighet, i detta fall sk penningtvätt.
Det låter väl bra?!
Visst, frånsett orden "med alla medel".
Inslaget föregicks av ett inslag med en polis som vill att alla "misstänkta transaktioner" ska kunna förklaras av den som gjort dem.
Det de ville ha, och som jag uppfattade att Ask i hög grad gillade, var att den "misstänkte" skulle bevisa sin oskuld. Omvänd bevisföring alltså. Polis och åklagare skulle slippa bevisa brott. Det ska vara motparten som bevisar rent mjöl i påsen. Som de har det i Norge...
Vilket underbart samhälle vi har, vi ska alla betraktas som skyldiga tills vi själva bevisar vår oskuld.
Det är väl därför vi fått FRA-lagen. Och därför som vi kommer få en svensk version av datalagringsdirektivet efter valet.
Svensk myndighetskontroll skriver i likartat ämne. Rättssäkerhet är lågprioriterat i Sverige, eller rättare sagt, prioriteras inte alls.
Tillägg, lägger in en länk till Rapportinslaget. Enl SVTplay kommer den att ligga kvar till 19 aug 2011. Tolka själv. Jag tolkar som att en skärpning är på gång, där en "misstänkt" överföring ska kunna stoppas. Sedan är det inte polis och åklagare som måste bevisa ett brott, det är den enskilde som måste bevisa sin oskuld...
Som sagt, alla är vi skyldiga enl Storebror. I sitt godtycke bestämmer Storebror Ask (och hennes lakejer) dessutom vad som är "normalt"...
Jag får omedelbart Sovjetstaten i mina tankar. Rättssamhällets principer suddas ut.
Det låter väl bra?!
Visst, frånsett orden "med alla medel".
Inslaget föregicks av ett inslag med en polis som vill att alla "misstänkta transaktioner" ska kunna förklaras av den som gjort dem.
Det de ville ha, och som jag uppfattade att Ask i hög grad gillade, var att den "misstänkte" skulle bevisa sin oskuld. Omvänd bevisföring alltså. Polis och åklagare skulle slippa bevisa brott. Det ska vara motparten som bevisar rent mjöl i påsen. Som de har det i Norge...
Vilket underbart samhälle vi har, vi ska alla betraktas som skyldiga tills vi själva bevisar vår oskuld.
Det är väl därför vi fått FRA-lagen. Och därför som vi kommer få en svensk version av datalagringsdirektivet efter valet.
Svensk myndighetskontroll skriver i likartat ämne. Rättssäkerhet är lågprioriterat i Sverige, eller rättare sagt, prioriteras inte alls.
Tillägg, lägger in en länk till Rapportinslaget. Enl SVTplay kommer den att ligga kvar till 19 aug 2011. Tolka själv. Jag tolkar som att en skärpning är på gång, där en "misstänkt" överföring ska kunna stoppas. Sedan är det inte polis och åklagare som måste bevisa ett brott, det är den enskilde som måste bevisa sin oskuld...
Som sagt, alla är vi skyldiga enl Storebror. I sitt godtycke bestämmer Storebror Ask (och hennes lakejer) dessutom vad som är "normalt"...
Jag får omedelbart Sovjetstaten i mina tankar. Rättssamhällets principer suddas ut.
10 augusti 2010
Varför är "barnporrdebatten" så märklig?
Egentligen är det väl inte om barnporr som debatten handlar. Eller?
Till en del handlar den om hur ett ungt parti med en oslipad partiledare tillät utfrågare att gå ifrån sakfrågan om integritet. Och hur politiska motståndare tacksamt hugger vilt mot nykomlingen - med mer eller mindre (oftast mindre) renhåriga argument. Självfallet har det uppmuntrat den växande gruppen moralhysteriker att vräka ur sig sin osmälta och förvirrade tankar, som en del av dem inte inser hotar vårt demokratiska samhälle. Men med ord som barnets bästa och barnporr anser man sig kunna driva igenom vilka konstigheter som helst. Och lyckas också, tyvärr. Se bara på Beatrice Asks (m) och Johan Batong Pehrsons (fp) framfart.
Ingen normal och vettig människa kan finna något nöje eller mening med barnporr. Och givetvis vill inte piratpartiet, trots fällda krokodiltårar från politiska motståndare, legalisera barnporr.
Nå, med personer som antingen kopplar bort sin hjärna eller använder frågan för andra syften, som partiegoistiska skäl och/eller för att nedmontera demokratin, går knappast att argumentera på ett vettigt sätt. Däremot så kan man försöka reda ut vad saken gäller, vilka problem som finns, vilka definitioner som måste göras och hur man måste problematisera dem för att kunna föra en diskussion med de som fortfarande tänker.
Jag har bara tid och plats att ge ett exempel, men se även länkar ovan! Det är Sagor från livbåten, som i vanlig ordning gör en grundlig analys. Efter en avspark i vad Rick kan ha sagt och menat så kommer de in på sakfrågan:
"Det är glasklart att sexuella övergrepp (och för den delen övergrepp överlag) mot verkliga barn skall vara olagligt. Det är lika glasklart att dokumentation av sådana övergrepp till exempel i form av fotografier, filmer och ljudupptagningar även de skall vara olagliga. Det är egentligen inte så mycket att diskutera. Så har det varit ända sedan början av åttiotalet, så det är knappast speciellt kontroversiellt.
Kvar står frågan av vem som i lagens mening skall räknas som barn, vad som är pornografi, vad som i lagens mening skall räknas som övergrepp och problematiken kring förbud mot alla former av innehav?Det är lätt att säga allt, allt, allt, men då missar man en rad problem och får en rad oväntade konsekvenser. Man kan till och med förstöra människors liv eller göra folk till brottslingar utan att de själva någonsin haft syftet att förgripa sig på barn vare sig direkt eller indirekt."
Därefter följer en presentation och genomgång av problem. 1) Vem är barn?
2) Vad är porr? 3) Vad är ett övergrepp? 3b) Offerlösa brott 4) Innehav och preskribtion
Läs den nödvändiga problematiseringen.
Sedan konstaterar livbåten att:
"Hur man än vänder sig har man ändan bak
Idealet är naturligtvis att skyddet för den som är hjälplös inte har några besvärande hål i sig, samtidigt som friheten för den som är förmögen att förvalta den inte är kringskuren. I realiteten är det en balans mellan att hindra några från att förvalta sin sexualitet för att skydda andra, eller att acceptera att man inte kan skydda mot allt om man inte samtidigt vill förtrycka ungdomars sexualitet.
När vi pratar om moralism i dessa sammanhang, så pekar vi på att de som stiftar lagarna helt tappat koncepterna ifråga om balansgången och endast tänker skydd på fullständig bekostnad av friheten. Vi kallar det moralism, eftersom vi tycker oss se att det bottnar i en fientlighet mot tonåringars sexualitet och sexuella frihet. Det framstår helt enkelt inte som viktigt för dessa beslutsfattare och lobbyister att tonåringar själva får förvalta sin sexualitet och fatta sina egna beslut. Handlingar som borde få vara en naturlig del av den sena uppväxten brännmärks direkt och indirekt av en vuxengeneration som blivit lomhörd inför ungdomarnas verklighet.
Det enda rimliga är att de som är barn i lagens mening verkligen är barn i realiteten. Ur sexuell synvinkel handlar det då om att sätta gränsen vid någon form av fysisk och mental miniminivå utvecklingsmässigt. Det rimligaste är den första delen av den nuvarande definitionen där man sätter puberteten som gräns.
Det enda rimliga är att det som är brottsligt är det på grund av att det finns ett offer. Det är absurt att vi har offerlösa brott som riktar sig mot människors fantasier och därför endast borde angå dessa människor och eventuellt deras närmaste."
Och:
"Faktum är att den trend vi ser i Sverige och för övrigt i hela Europa riskerar att vara kontraproduktiv. Vi döljer de lagar som verkligen behövs för att skydda våra barn mot övergrepp bakom en hel massa dravel som är mer eller mindre problematisk. Vad händer när folk börjar fatta att deras serier och ungdomsbilder omfattas av barnpornografilagen? Hur länge dröjer det innan man får en backlash? Vad händer när föräldrar inser att deras barns fullständigt normala beteende riskerar stämpla dem som sexbrottslingar någon dag? Det riskerar att bli som med hunden och köttbiten: den som gapar efter mycket…"
Jag stannar i citaten där, men uppmanar att läsa hela texten.
I övrigt vill ge ett tips om mer eller mindre lyckade parodier på valaffischer på valaffisch.se/wordpress. En del är bra, en del är kusliga, andra mindre lyckade.
Till en del handlar den om hur ett ungt parti med en oslipad partiledare tillät utfrågare att gå ifrån sakfrågan om integritet. Och hur politiska motståndare tacksamt hugger vilt mot nykomlingen - med mer eller mindre (oftast mindre) renhåriga argument. Självfallet har det uppmuntrat den växande gruppen moralhysteriker att vräka ur sig sin osmälta och förvirrade tankar, som en del av dem inte inser hotar vårt demokratiska samhälle. Men med ord som barnets bästa och barnporr anser man sig kunna driva igenom vilka konstigheter som helst. Och lyckas också, tyvärr. Se bara på Beatrice Asks (m) och Johan Batong Pehrsons (fp) framfart.
Ingen normal och vettig människa kan finna något nöje eller mening med barnporr. Och givetvis vill inte piratpartiet, trots fällda krokodiltårar från politiska motståndare, legalisera barnporr.
Nå, med personer som antingen kopplar bort sin hjärna eller använder frågan för andra syften, som partiegoistiska skäl och/eller för att nedmontera demokratin, går knappast att argumentera på ett vettigt sätt. Däremot så kan man försöka reda ut vad saken gäller, vilka problem som finns, vilka definitioner som måste göras och hur man måste problematisera dem för att kunna föra en diskussion med de som fortfarande tänker.
Jag har bara tid och plats att ge ett exempel, men se även länkar ovan! Det är Sagor från livbåten, som i vanlig ordning gör en grundlig analys. Efter en avspark i vad Rick kan ha sagt och menat så kommer de in på sakfrågan:
"Det är glasklart att sexuella övergrepp (och för den delen övergrepp överlag) mot verkliga barn skall vara olagligt. Det är lika glasklart att dokumentation av sådana övergrepp till exempel i form av fotografier, filmer och ljudupptagningar även de skall vara olagliga. Det är egentligen inte så mycket att diskutera. Så har det varit ända sedan början av åttiotalet, så det är knappast speciellt kontroversiellt.
Kvar står frågan av vem som i lagens mening skall räknas som barn, vad som är pornografi, vad som i lagens mening skall räknas som övergrepp och problematiken kring förbud mot alla former av innehav?Det är lätt att säga allt, allt, allt, men då missar man en rad problem och får en rad oväntade konsekvenser. Man kan till och med förstöra människors liv eller göra folk till brottslingar utan att de själva någonsin haft syftet att förgripa sig på barn vare sig direkt eller indirekt."
Därefter följer en presentation och genomgång av problem. 1) Vem är barn?
2) Vad är porr? 3) Vad är ett övergrepp? 3b) Offerlösa brott 4) Innehav och preskribtion
Läs den nödvändiga problematiseringen.
Sedan konstaterar livbåten att:
"Hur man än vänder sig har man ändan bak
Idealet är naturligtvis att skyddet för den som är hjälplös inte har några besvärande hål i sig, samtidigt som friheten för den som är förmögen att förvalta den inte är kringskuren. I realiteten är det en balans mellan att hindra några från att förvalta sin sexualitet för att skydda andra, eller att acceptera att man inte kan skydda mot allt om man inte samtidigt vill förtrycka ungdomars sexualitet.
När vi pratar om moralism i dessa sammanhang, så pekar vi på att de som stiftar lagarna helt tappat koncepterna ifråga om balansgången och endast tänker skydd på fullständig bekostnad av friheten. Vi kallar det moralism, eftersom vi tycker oss se att det bottnar i en fientlighet mot tonåringars sexualitet och sexuella frihet. Det framstår helt enkelt inte som viktigt för dessa beslutsfattare och lobbyister att tonåringar själva får förvalta sin sexualitet och fatta sina egna beslut. Handlingar som borde få vara en naturlig del av den sena uppväxten brännmärks direkt och indirekt av en vuxengeneration som blivit lomhörd inför ungdomarnas verklighet.
Det enda rimliga är att de som är barn i lagens mening verkligen är barn i realiteten. Ur sexuell synvinkel handlar det då om att sätta gränsen vid någon form av fysisk och mental miniminivå utvecklingsmässigt. Det rimligaste är den första delen av den nuvarande definitionen där man sätter puberteten som gräns.
Det enda rimliga är att det som är brottsligt är det på grund av att det finns ett offer. Det är absurt att vi har offerlösa brott som riktar sig mot människors fantasier och därför endast borde angå dessa människor och eventuellt deras närmaste."
Och:
"Faktum är att den trend vi ser i Sverige och för övrigt i hela Europa riskerar att vara kontraproduktiv. Vi döljer de lagar som verkligen behövs för att skydda våra barn mot övergrepp bakom en hel massa dravel som är mer eller mindre problematisk. Vad händer när folk börjar fatta att deras serier och ungdomsbilder omfattas av barnpornografilagen? Hur länge dröjer det innan man får en backlash? Vad händer när föräldrar inser att deras barns fullständigt normala beteende riskerar stämpla dem som sexbrottslingar någon dag? Det riskerar att bli som med hunden och köttbiten: den som gapar efter mycket…"
Jag stannar i citaten där, men uppmanar att läsa hela texten.
I övrigt vill ge ett tips om mer eller mindre lyckade parodier på valaffischer på valaffisch.se/wordpress. En del är bra, en del är kusliga, andra mindre lyckade.
26 juli 2010
Tänkte testa Facebook också
Just det, jag testar. Vi får se vad det blir av det. Gissar att min politiska kommentarer även i fortsättningen kommer att finnas här på bloggen. Men livet är inte bara politik, om än saker och ting hänger samma ofta.
Kollade och såg just att imponerande många anslutit sig till FB för Håll Beatrice Ask borta från våra ungar. I skrivande stund ca 167o stycken.
Kollade och såg just att imponerande många anslutit sig till FB för Håll Beatrice Ask borta från våra ungar. I skrivande stund ca 167o stycken.
26 mars 2010
Brott, straff och inspiration till lynchningsbeteende.
FarmorGun tar, som vanligt, upp ett intressant ämne under rubriken: Studio Etts dom - Internet är boven. Hon inleder med att, mycket svalt och utan djupare övertygelse, notera Beatrice Asks s.k. pudel i skampålefrågan (färgglada kuvert till misstänkta). Hon går sedan snabbt över till frågan om vilket ansvar för samhällsklimatet, som ligger hos olika makthavares närmaste omgivning.
Ask visade i sina famösa uttalanden att hon står långt ifrån den moderna synen på brott och straff som under årtionden faktiskt dominerat svensk rätts- och kriminalpolitik, i vart fall i teorin. I praktiken har det måhända varit si och så med tillämpningen, det tillstås.
Ask ser, vilket hon inte på något sätt förnekar i sin "dvärgpudel", straff som samhällets hämnd på brottslingen. Hon bortser helt från strävan att återföra en brottsling till ett lagligt liv. Och straff kan gärna vara medeltida i form av skampåle, att utsättas för omgivningens fördömanden, att spottas på, att få familjeliv ödelagt etc. Men inte bara det, de facto, trots de manus hon ålagts att följa så här i efterhand, syns det som att hon inte kan skilja på misstänkt och dömd. Blotta misstanken, hur svag den än är, ska kunna leda till straff i en eller annan form, på ett sätt som gör livet svårt att uthärda för den som en gång fått en - även avvisad - misstanke på sig.
Därmed är hon inte bara eftergiven för de tendenser till mobbning, förtal och lynchingsbeteende som finns latent, ännu i dessa dagar och inte minst i mindre samhällen. Till och från underblåst av kvällspressen. Och som till och med internet beskylldes för, i SR:s Studio Ett. Nu är detta som sagt inget nytt, och det verkar närmast löjligt att beskylla internet för något som i grunden beror på den allmänna attityden till brott och straff.
Det är lätt för politiker, som inte har en gedigen grund att stå på vad gäller rättssäkerhet, att spela på en lynchbenägen opinion. Än värre är att ge inspiration till sådant rättsvidrigt beteende. En politikers uppgift, inte minst för de som sysslar med rättsfrågor, medborgarrätt, rättssäkerhet etc, borde vara att arbeta för och bilda opinion för rättssäkerhet, för allas rätt att inte dömas utan bevis, och rätten till lagar som skyddar individens integritet!
Där har Beatrice Ask nu en trist "meritlista" av negativt slag. Något som för länge sedan borde ha föranlett hennes avgång.
Tyvärr är hon inte ensam, det förefaller som att hennes främste inspiratör är folkpartiets rättspolitiske (!) talesman Johan Pehrson. Om honom som person vet jag föga. Men hans inställning är i långa stycken hämnarens, övervakarens, kontrollörens, förespråkaren för hårda tag ("batonger") gärna i kombination med krav på lägre (!) bevisföring, att inte skilja på barn och vuxna etc etc.
För den som vill se Johan Batongs meritlista så rekommenderar jag Svensk Myndighetskontrolls genomgång av Johans egen blogg, vilken visar vad denne man står för! Skrämmande, och glöm inte att det är Johan Pehrsons egna ord som citeras! Dock saknas nog i den genomgången några av hr Pehrsons senaste klavertramp.
Allt typiskt för en lychningsmentalitet, som är så långt från en liberal och rättssäker rättspolitik som man kan komma. Däremot är den (f.n.) i allt väsentligt folkpartiets... Om inte t ex Jan Björklund omgående tar avstånd från Pehrsons ställningstaganden!!!
Låt oss därför inte förtröttas i kraven på Bea Asks avgång. Men låt oss inte heller glömma inspiratören som lurar i buskarna, Johan Pehrson! Han är inte bara en olycka för folkpartiet eller för Alliansen.
Pehrson är en fara för hela det svenska rättssamhället, hans tankar leder tillbaka till medeltiden. Eller än värre.
PS. Ser nu att Liberati också uppmärksammar detta. DS.
Ask visade i sina famösa uttalanden att hon står långt ifrån den moderna synen på brott och straff som under årtionden faktiskt dominerat svensk rätts- och kriminalpolitik, i vart fall i teorin. I praktiken har det måhända varit si och så med tillämpningen, det tillstås.
Ask ser, vilket hon inte på något sätt förnekar i sin "dvärgpudel", straff som samhällets hämnd på brottslingen. Hon bortser helt från strävan att återföra en brottsling till ett lagligt liv. Och straff kan gärna vara medeltida i form av skampåle, att utsättas för omgivningens fördömanden, att spottas på, att få familjeliv ödelagt etc. Men inte bara det, de facto, trots de manus hon ålagts att följa så här i efterhand, syns det som att hon inte kan skilja på misstänkt och dömd. Blotta misstanken, hur svag den än är, ska kunna leda till straff i en eller annan form, på ett sätt som gör livet svårt att uthärda för den som en gång fått en - även avvisad - misstanke på sig.
Därmed är hon inte bara eftergiven för de tendenser till mobbning, förtal och lynchingsbeteende som finns latent, ännu i dessa dagar och inte minst i mindre samhällen. Till och från underblåst av kvällspressen. Och som till och med internet beskylldes för, i SR:s Studio Ett. Nu är detta som sagt inget nytt, och det verkar närmast löjligt att beskylla internet för något som i grunden beror på den allmänna attityden till brott och straff.
Det är lätt för politiker, som inte har en gedigen grund att stå på vad gäller rättssäkerhet, att spela på en lynchbenägen opinion. Än värre är att ge inspiration till sådant rättsvidrigt beteende. En politikers uppgift, inte minst för de som sysslar med rättsfrågor, medborgarrätt, rättssäkerhet etc, borde vara att arbeta för och bilda opinion för rättssäkerhet, för allas rätt att inte dömas utan bevis, och rätten till lagar som skyddar individens integritet!
Där har Beatrice Ask nu en trist "meritlista" av negativt slag. Något som för länge sedan borde ha föranlett hennes avgång.
Tyvärr är hon inte ensam, det förefaller som att hennes främste inspiratör är folkpartiets rättspolitiske (!) talesman Johan Pehrson. Om honom som person vet jag föga. Men hans inställning är i långa stycken hämnarens, övervakarens, kontrollörens, förespråkaren för hårda tag ("batonger") gärna i kombination med krav på lägre (!) bevisföring, att inte skilja på barn och vuxna etc etc.
För den som vill se Johan Batongs meritlista så rekommenderar jag Svensk Myndighetskontrolls genomgång av Johans egen blogg, vilken visar vad denne man står för! Skrämmande, och glöm inte att det är Johan Pehrsons egna ord som citeras! Dock saknas nog i den genomgången några av hr Pehrsons senaste klavertramp.
Allt typiskt för en lychningsmentalitet, som är så långt från en liberal och rättssäker rättspolitik som man kan komma. Däremot är den (f.n.) i allt väsentligt folkpartiets... Om inte t ex Jan Björklund omgående tar avstånd från Pehrsons ställningstaganden!!!
Låt oss därför inte förtröttas i kraven på Bea Asks avgång. Men låt oss inte heller glömma inspiratören som lurar i buskarna, Johan Pehrson! Han är inte bara en olycka för folkpartiet eller för Alliansen.
Pehrson är en fara för hela det svenska rättssamhället, hans tankar leder tillbaka till medeltiden. Eller än värre.
PS. Ser nu att Liberati också uppmärksammar detta. DS.
24 mars 2010
Nej, det räcker inte, Ask!
Så har då Bea Ask, som av någon oförklarlig anledning av Reinfeldt utsett till justitieminister, kommit med något slags ursäkt för sin dunderblamage om att utsätta misstänkta för skamstraff.
Men läser man det korta "uttalandet" ser man snabbt att hon inte ber om ursäkt, det är ingen pudel. Nej, hon försöker förklara att hon inte (längre?) menar det hon sade så klart och tydligt. Det tog sex dagar för henne att komma på att en misstänkt inte är skyldig förrän han/Hon med övertygande bevisning dömts för brottet. Intill dess är varje person oskyldig.
I uttalandet är hon så uppenbart okunnig om rättsprinciper, som är ett måste för varje jurist - och justitieminister. Hon har tvingats att skrivan något som mildrar den opinionsstorm som rasar emot henne. Hon lyckades inte så bra, tvärtom. Hon tar egentligen inte tillbaka kärnpunkterna i det hon sa. Hon talar om kuvertfärger och missförstånd. Hon tar inte avstånd från tanken att utsätta misstänkta för skamstraff av medeltida slag. Över huvud taget har hon inte förstått något av kritiken. Hon fullföljer bara den linje hon drivit under hela sin tid som justitieminister, dvs att misstänkta är skyldiga, att polisen (och andra!) ska få fria händer, och för att urholka mänskliga rättigheter och personlig integritet.
Hon säger inte ett ord om att t ex dra tillbaka förslaget om att låta poliser tvinga ungdomar till kisstester. Undra på att det kokar på nätet, och inte bara där. Läs gärna Expressen-artikeln där Liberati och Nätverket Svart Måndag går till storms emot Ask och hennes politik, som ju är den samma som Johan Pehrson (fp) står för.
Nej, Ask har inget förstått. Uttalandet hon gjort räcker inte, Reinfeld måste avskeda henne, nu! Gör han inte det nu får han avsked själv i september.
Några av de många andra som redan kommenterat detta är Liberti och Svensk Myndighetskontroll.
Men läser man det korta "uttalandet" ser man snabbt att hon inte ber om ursäkt, det är ingen pudel. Nej, hon försöker förklara att hon inte (längre?) menar det hon sade så klart och tydligt. Det tog sex dagar för henne att komma på att en misstänkt inte är skyldig förrän han/Hon med övertygande bevisning dömts för brottet. Intill dess är varje person oskyldig.
I uttalandet är hon så uppenbart okunnig om rättsprinciper, som är ett måste för varje jurist - och justitieminister. Hon har tvingats att skrivan något som mildrar den opinionsstorm som rasar emot henne. Hon lyckades inte så bra, tvärtom. Hon tar egentligen inte tillbaka kärnpunkterna i det hon sa. Hon talar om kuvertfärger och missförstånd. Hon tar inte avstånd från tanken att utsätta misstänkta för skamstraff av medeltida slag. Över huvud taget har hon inte förstått något av kritiken. Hon fullföljer bara den linje hon drivit under hela sin tid som justitieminister, dvs att misstänkta är skyldiga, att polisen (och andra!) ska få fria händer, och för att urholka mänskliga rättigheter och personlig integritet.
Hon säger inte ett ord om att t ex dra tillbaka förslaget om att låta poliser tvinga ungdomar till kisstester. Undra på att det kokar på nätet, och inte bara där. Läs gärna Expressen-artikeln där Liberati och Nätverket Svart Måndag går till storms emot Ask och hennes politik, som ju är den samma som Johan Pehrson (fp) står för.
Nej, Ask har inget förstått. Uttalandet hon gjort räcker inte, Reinfeld måste avskeda henne, nu! Gör han inte det nu får han avsked själv i september.
Några av de många andra som redan kommenterat detta är Liberti och Svensk Myndighetskontroll.
23 mars 2010
Riksdag och regering ogiltigförklarar sig själva genom att inte tillämpa grundlagen!
Jag vill helt enkelt bara kopiera in Svensk Myndighetskontroll enl följande.
"Diskussionen kring drogtester av unga pågår fortsatt för fullt även om den fått stå tillbaka en del för frågan om Asks avgång är nödvändig eller ej.
Efter att ha hört argument i olika sammanhang och i tidningarnas olika forum så tycker jag att det hela kan sammanfattas med att frågan om vart breven skickas inte är vad den här diskussionen handlar om. Många har hängt upp sig på att man tydligen kunnat få posten skickad t.ex till sin arbetsplats.
Den handlar om att justitieministern högt och tydligt proklamerat att hon vill att icke dömda ska hängas ut. Eftersom det är kärnfrågan så innebär det att vi har en justitieminister som inte förstår de allra enklaste rättssäkerhetsprinciper och därför måste hon avgå.
För att då återgå till det lagförslag som lagts så har det av många ifrågasatts om inte detta även är grundlagsstridigt. Den diskussionen är intressant och visar på ett tydligt sätt varför vi borde ha en författningsdomstol som kan avgöra om ett förslag är grundlagsstridigt eller ej.
Sedan 1995 så finns även ytterligare skäl för detta.
Regeringsformen 2 kap. 23 § säger att "Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna."
Det är ju bra men vem avgör det?
Europadomstolen förstås i slutänden men ett sådant avgörande tar ca. sju år att få.....
Under FRA debatten argumenterade många för att lagen stred mot konventionen och efter Liberty vs. Storbritannien så blev det ju ännu tydligare att risken åtminstone var uppenbar.
I samband med detta så ställde jag en fråga till professor Joakim Nergelius som är något av orakel på grundlagsfrågor ifall inte detta var tillräcklig grund för att talmannen skulle kunna vägra att ställa proposition på förslaget i riksdagen, något som grundlagen ger talmannen rätt att göra. (regeringsformen 2 kap. 23 § och riksdagsordningen 2 kap. 9 § första stycket.)
Det fantastiska är att professorn gav mig svaret att jag förmodligen hade rätt men att det inte skulle komma att ske av, som han uttryckte det, teknisk-juridiska skäl vilket jag då i övrig kontext tolkade som politiska skäl.
Oavsett vilket så innebär detta att om min grundtes stämmer så har vi plötsligt flera grundlagsbrott.
1. Förslaget till FRA-lag strider mot konventionen och får därför inte antas av riksdagen som ändå gör det.
2. Talmannen ska enligt grundlagen inte lägga fram ett sådant förslag men gör det av politiska skäl.
3. Själva innehållet i lagen, som om det strider mot konventionen, även strider mot svensk lag eftersom konventionen i sig också är svensk lag med någon sorts mellanställning som grundlag och även inskriven i densamma.
Hur det förhåller sig med detta lär vi inte få veta förrän FRA-lagen prövats i Europadomstolen som en följd av Centrum för rättvisas och Norges inlämnade klagomål.
En svensk författningsdomstol hade kunnat avgöra detta långt tidigare och det är bl.a just därför en sådan domstol behövs.
Den här alliansregeringen med Beatrice Ask som högste ansvarige för lagstiftningsfrågor har genom sin inkompetens på området ändå haft det goda med sig att man tydliggjort varför en författningsdomstol är nödvändig!"
---
Detta betyder att vi de facto har en i smyg införd diktatur, en statskupp har ägt rum - genom medvetna (?) åtgärder, genom underlåtenhet och politiskt mygel har grundlagen satts ur spel.
Och vi kommer inte åt det, inte så länge vi inte har en författningsdomstol. Vilket vi inte lär få med nuvarande riksdag.
Kommer öht ett valutslag som avsätter regeringen att kunna godkännas?
Hårda ord? Tja, hur ska det beskrivas då?
"Diskussionen kring drogtester av unga pågår fortsatt för fullt även om den fått stå tillbaka en del för frågan om Asks avgång är nödvändig eller ej.
Efter att ha hört argument i olika sammanhang och i tidningarnas olika forum så tycker jag att det hela kan sammanfattas med att frågan om vart breven skickas inte är vad den här diskussionen handlar om. Många har hängt upp sig på att man tydligen kunnat få posten skickad t.ex till sin arbetsplats.
Den handlar om att justitieministern högt och tydligt proklamerat att hon vill att icke dömda ska hängas ut. Eftersom det är kärnfrågan så innebär det att vi har en justitieminister som inte förstår de allra enklaste rättssäkerhetsprinciper och därför måste hon avgå.
För att då återgå till det lagförslag som lagts så har det av många ifrågasatts om inte detta även är grundlagsstridigt. Den diskussionen är intressant och visar på ett tydligt sätt varför vi borde ha en författningsdomstol som kan avgöra om ett förslag är grundlagsstridigt eller ej.
Sedan 1995 så finns även ytterligare skäl för detta.
Regeringsformen 2 kap. 23 § säger att "Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna."
Det är ju bra men vem avgör det?
Europadomstolen förstås i slutänden men ett sådant avgörande tar ca. sju år att få.....
Under FRA debatten argumenterade många för att lagen stred mot konventionen och efter Liberty vs. Storbritannien så blev det ju ännu tydligare att risken åtminstone var uppenbar.
I samband med detta så ställde jag en fråga till professor Joakim Nergelius som är något av orakel på grundlagsfrågor ifall inte detta var tillräcklig grund för att talmannen skulle kunna vägra att ställa proposition på förslaget i riksdagen, något som grundlagen ger talmannen rätt att göra. (regeringsformen 2 kap. 23 § och riksdagsordningen 2 kap. 9 § första stycket.)
Det fantastiska är att professorn gav mig svaret att jag förmodligen hade rätt men att det inte skulle komma att ske av, som han uttryckte det, teknisk-juridiska skäl vilket jag då i övrig kontext tolkade som politiska skäl.
Oavsett vilket så innebär detta att om min grundtes stämmer så har vi plötsligt flera grundlagsbrott.
1. Förslaget till FRA-lag strider mot konventionen och får därför inte antas av riksdagen som ändå gör det.
2. Talmannen ska enligt grundlagen inte lägga fram ett sådant förslag men gör det av politiska skäl.
3. Själva innehållet i lagen, som om det strider mot konventionen, även strider mot svensk lag eftersom konventionen i sig också är svensk lag med någon sorts mellanställning som grundlag och även inskriven i densamma.
Hur det förhåller sig med detta lär vi inte få veta förrän FRA-lagen prövats i Europadomstolen som en följd av Centrum för rättvisas och Norges inlämnade klagomål.
En svensk författningsdomstol hade kunnat avgöra detta långt tidigare och det är bl.a just därför en sådan domstol behövs.
Den här alliansregeringen med Beatrice Ask som högste ansvarige för lagstiftningsfrågor har genom sin inkompetens på området ändå haft det goda med sig att man tydliggjort varför en författningsdomstol är nödvändig!"
---
Detta betyder att vi de facto har en i smyg införd diktatur, en statskupp har ägt rum - genom medvetna (?) åtgärder, genom underlåtenhet och politiskt mygel har grundlagen satts ur spel.
Och vi kommer inte åt det, inte så länge vi inte har en författningsdomstol. Vilket vi inte lär få med nuvarande riksdag.
Kommer öht ett valutslag som avsätter regeringen att kunna godkännas?
Hårda ord? Tja, hur ska det beskrivas då?
20 mars 2010
Askgrå eller gredelin - lika illa!
Det är ingen tvekan om att justitieminister (!) Beatrice Ask tillhör de riktigt gamla moderaterna, de där som inte bara är högerpartister utan i grunden så konservativa att de vill tillbaka till gångna tider. Riktigt gamla tider. Helst medeltiden, den med skampåle! Eller ännu hellre kanske, öga-för-öga, tand-för-tand.
Att människan utvecklas, och att sådant som humanism kommit in i tänkande, att det numera anses som ett demokratiskt värde med rättssäkerhet som inkluderar att man inte ska dömas utan rättvis rättegång, det har hon inte minsta förståelse för.
Nej, skambelägg bara. Det behövs inga bevis. Det räcker att någon vill sätta dit någon av ett eller annat suspekt skäl, att "misstänka" någon.
Om en polis vill se en 13-årig tjej kissa inför honom, visst ska det ske, det räcker att han "misstänker" något. Om någon har ett horn i sidan till någon granne eller så, uttryck en misstanke om "sexköp" så nog tycker Ask att det ska skickas ut ett färgat (helst gredelint, men nu vacklar hon om färgen) kuvert till personen i fråga, så denne får skämmas inför posten, grannarna och familjen. "Skäms, du är misstänkt."
Bevis eller domstol behövs inte. Visst känns det gediget konservativt!
Men vad säga om att folkpartiet, som kallar sig liberalt, har en rättspolitisk (!) talesman vid namn Johan Pehrson, som har samma åsikter som Beatrice Ask i det mesta. De hetsar upp varandra i oövertänkta förslag som så klart strider emot rättsmedvetandet att man kvamnar. Att Pehrson har en något avvikande åsikt betr kurvertets färg ändrar föga i detta fall. Att inte folkpartiet, fd liberalerna, skäms!
De "nya moderaterna" borde rimligen ha en justitieminister som kommit lite längre än till medeltidens skampålespolitik. Avgå Ask, borde statsministern och moderatledaren säga till Ask. Den överslätande attityden Reinfeldt visar (SR P1 lördag kl 13) luktar illa.
Detsamma borde fp-ledaren Jan Björklund säga till Johan Pehrson, ett liberalt parti kan inte ha en rättspolitisk talesman som lever på medeltiden.
Att människan utvecklas, och att sådant som humanism kommit in i tänkande, att det numera anses som ett demokratiskt värde med rättssäkerhet som inkluderar att man inte ska dömas utan rättvis rättegång, det har hon inte minsta förståelse för.
Nej, skambelägg bara. Det behövs inga bevis. Det räcker att någon vill sätta dit någon av ett eller annat suspekt skäl, att "misstänka" någon.
Om en polis vill se en 13-årig tjej kissa inför honom, visst ska det ske, det räcker att han "misstänker" något. Om någon har ett horn i sidan till någon granne eller så, uttryck en misstanke om "sexköp" så nog tycker Ask att det ska skickas ut ett färgat (helst gredelint, men nu vacklar hon om färgen) kuvert till personen i fråga, så denne får skämmas inför posten, grannarna och familjen. "Skäms, du är misstänkt."
Bevis eller domstol behövs inte. Visst känns det gediget konservativt!
Men vad säga om att folkpartiet, som kallar sig liberalt, har en rättspolitisk (!) talesman vid namn Johan Pehrson, som har samma åsikter som Beatrice Ask i det mesta. De hetsar upp varandra i oövertänkta förslag som så klart strider emot rättsmedvetandet att man kvamnar. Att Pehrson har en något avvikande åsikt betr kurvertets färg ändrar föga i detta fall. Att inte folkpartiet, fd liberalerna, skäms!
De "nya moderaterna" borde rimligen ha en justitieminister som kommit lite längre än till medeltidens skampålespolitik. Avgå Ask, borde statsministern och moderatledaren säga till Ask. Den överslätande attityden Reinfeldt visar (SR P1 lördag kl 13) luktar illa.
Detsamma borde fp-ledaren Jan Björklund säga till Johan Pehrson, ett liberalt parti kan inte ha en rättspolitisk talesman som lever på medeltiden.
16 mars 2010
Med bocken som trädgårdsmästare
Vill man vinna röster i ett val måste man, anser jag, ha en ideologi som visar vad man vill och vad man står för. Ett partiprogram kan inte säga allt, därför måste det finnas något som visar vilken kompass partiet använder. Flitiga läsare av denna blogg vet att jag anser att kompass som visar färdriktning, det saknas i princip hos alla partier idag. I en del fall anger man en ideologi, men då visar det sig att det är fel på kompassen eller att den i vart fall har en grav missvisning.
Nå, när man insett det så får man övergå till att se vilka som företräder partiet och deras meritlista. Antingen gå igenom den i detalj, eller så kolla upp hur de agerat i frågor som är viktiga i det aktuella läget.
För mig är till exempel demokratiskt inflytande, personlig integritet och rättssäkerhet viktiga frågor. Jag har detta i bakhuvudet när jag kollar runt på några bloggar och hittar Jan Rejdnell och Malin Nävelsö. Båda skriver nu om Johan Pehrsons drogtestningsförslag, vilket givetvis är en intressant testfråga när det gäller inställningen till både integritet och rättssäkerhet.
Det visar sig att jag kan nöja mig med att hänvisa till Jans och Malins respektive inlägg, med smärre citat och kommentarer.
Jans rubricerar sin utmärkta genomgång av problemet med hur barn ska skyddas för droger med en fråga till folkpartiets partiledning, ett öppet brev. Han frågar om fp:s partiledning väljer att följa partiets landsmötesbeslut att göra Barnkonventionen till svensk lag eller kravet på att minderåriga och barn kan utsättas för drogtester av polis utan föräldrar och social myndigheter s vetskap (vilket fp också kräver)?
Han påpekar att den personliga integriteten alltid varit ett starkt liberalt värde och frågar därför om motivet för drogtestning.
"Är det för att kunna bevisa inför förtvivlade föräldrar att deras barn knarkar (som med all sannolikhet redan vet att barnet knarkar)? Är det för att man tror sig rädda några själar från knark bara för att man leda i bevis att de knarkar? Är det för att man tror sig stoppa knarkanvändningen hos barn bara för att man kan bevisa med drogtester att barnet knarkar? Nej - säg som det är - Ursäkten för detta oerhörda intrång och tvång i ett barns liv är jakten på narkotika. Det leder knappast till att barnet får bättre vård eller avhåller barnet från nya intag av narkotika."
Har regeringen fattat att det är valår? Och Jan frågar Jan Björklund och Erik Ullenhag är om de är trötta på alla socialliberaler i Folkpartiet? Hur långt vill ni gå?
Malin är inne på samma tema, och sätter barnet i centrum och menar att vi måste bevara barnen från paniken. Hon säger att hon inte är naiv, "Jag vet att det finns barn som redan vid 12 års ålder skrämmer vuxna människor. Som lever i total gränslöshet och betraktar våld som ett naturligt tillstånd. Jag har mött dem själv och därför vet jag också att det där påtvingade drogtestet i årskurs åtta, om det är i skolan eller på polisstationen, gör absolut ingen nytta. Då är det för sent sedan länge att göra något."
Men, fortsätter hon, "det vi behöver är att någon gör något tidigare. Barnen som är kriminella innan de kommer i puberteten, som tar droger på klassfesten i sexan och slår ner sina lärare – de är väl kända."
Tänk själv: "Om du är ett barn på 12 vårar som röker hasch och dricker vin på helgerna, vad behöver du då? Behöver du poliser som tvingar med dig till stationen och tvingar dig att kissa medan en vuxen tittar på? Eller behöver du någonstans att ta vägen, en vuxen som lyssnar, någon som kan hjälpa dig ur den bedövande kärlekslösheten i ett hem där du är totalt oönskad?"
Vad Johan Pehrson och Beatrice Ask vill, det vet vi. Men är folkpartiet berett att gå in på deras katastrofala kurs?
Ett parti som vill hävda barnens intresse, integritet och rättssäkerhet kan inte föra en politik enligt Johan Pehrsons oliberala och omänskliga anda. Plocka bort Johan P som rättspolitisk talesman för fp och återgå till en human och rättssäker politik i rättsfrågor!
Det går inte att ha bocken till trädgårdsmästare.
Nå, när man insett det så får man övergå till att se vilka som företräder partiet och deras meritlista. Antingen gå igenom den i detalj, eller så kolla upp hur de agerat i frågor som är viktiga i det aktuella läget.
För mig är till exempel demokratiskt inflytande, personlig integritet och rättssäkerhet viktiga frågor. Jag har detta i bakhuvudet när jag kollar runt på några bloggar och hittar Jan Rejdnell och Malin Nävelsö. Båda skriver nu om Johan Pehrsons drogtestningsförslag, vilket givetvis är en intressant testfråga när det gäller inställningen till både integritet och rättssäkerhet.
Det visar sig att jag kan nöja mig med att hänvisa till Jans och Malins respektive inlägg, med smärre citat och kommentarer.
Jans rubricerar sin utmärkta genomgång av problemet med hur barn ska skyddas för droger med en fråga till folkpartiets partiledning, ett öppet brev. Han frågar om fp:s partiledning väljer att följa partiets landsmötesbeslut att göra Barnkonventionen till svensk lag eller kravet på att minderåriga och barn kan utsättas för drogtester av polis utan föräldrar och social myndigheter s vetskap (vilket fp också kräver)?
Han påpekar att den personliga integriteten alltid varit ett starkt liberalt värde och frågar därför om motivet för drogtestning.
"Är det för att kunna bevisa inför förtvivlade föräldrar att deras barn knarkar (som med all sannolikhet redan vet att barnet knarkar)? Är det för att man tror sig rädda några själar från knark bara för att man leda i bevis att de knarkar? Är det för att man tror sig stoppa knarkanvändningen hos barn bara för att man kan bevisa med drogtester att barnet knarkar? Nej - säg som det är - Ursäkten för detta oerhörda intrång och tvång i ett barns liv är jakten på narkotika. Det leder knappast till att barnet får bättre vård eller avhåller barnet från nya intag av narkotika."
Har regeringen fattat att det är valår? Och Jan frågar Jan Björklund och Erik Ullenhag är om de är trötta på alla socialliberaler i Folkpartiet? Hur långt vill ni gå?
Malin är inne på samma tema, och sätter barnet i centrum och menar att vi måste bevara barnen från paniken. Hon säger att hon inte är naiv, "Jag vet att det finns barn som redan vid 12 års ålder skrämmer vuxna människor. Som lever i total gränslöshet och betraktar våld som ett naturligt tillstånd. Jag har mött dem själv och därför vet jag också att det där påtvingade drogtestet i årskurs åtta, om det är i skolan eller på polisstationen, gör absolut ingen nytta. Då är det för sent sedan länge att göra något."
Men, fortsätter hon, "det vi behöver är att någon gör något tidigare. Barnen som är kriminella innan de kommer i puberteten, som tar droger på klassfesten i sexan och slår ner sina lärare – de är väl kända."
Tänk själv: "Om du är ett barn på 12 vårar som röker hasch och dricker vin på helgerna, vad behöver du då? Behöver du poliser som tvingar med dig till stationen och tvingar dig att kissa medan en vuxen tittar på? Eller behöver du någonstans att ta vägen, en vuxen som lyssnar, någon som kan hjälpa dig ur den bedövande kärlekslösheten i ett hem där du är totalt oönskad?"
Vad Johan Pehrson och Beatrice Ask vill, det vet vi. Men är folkpartiet berett att gå in på deras katastrofala kurs?
Ett parti som vill hävda barnens intresse, integritet och rättssäkerhet kan inte föra en politik enligt Johan Pehrsons oliberala och omänskliga anda. Plocka bort Johan P som rättspolitisk talesman för fp och återgå till en human och rättssäker politik i rättsfrågor!
Det går inte att ha bocken till trädgårdsmästare.
06 augusti 2008
FRA-lagen - byråkratins seger
Det största debattämnet denna sommar har varit - och är - frågan om FRA-lagen och det integritetkränkande i den. Vreden över politikernas och framför allt över regeringens agerande är stort! Många riksdagsledamöter tvingades att rösta ja till lagen emot sin vilja, och har ångrat sig. För denna ånger har de fått utstå både spott och spe från såväl anhängare av lagen som motståndare.
Från en fd fp-riksdagsman, har jag fått denna ledare som publicerades i Gefle Dagblad den 28 juli. Jag citerar den i sin helhet, då den förutom sin skarpa kritik av lagen i sig även belyser hur byråkrater och teknokrater spelar sitt spel. Jag menar att de fått ökat utrymme att agera för sina egna intressen när makten i sig blivit politikernas ledstjärna framför ideologin.
Ledaren har rubriken "FRA och byråkratins roll" och lyder:
"Allianspartierna vann valet 2006 och kunde bilda regering sedan de tydligt och konsekvent satte frågan om jobben i centrum. Även på en rad andra områden redovisade partierna gemensamt vad de ville åstadkomma i regeringsställning. Med hänvisning till detta har sedan en rad beslut genomförts. Så ska det vara i en demokrati, den politik man gick till val på är den man har mandat från väljarna att föra. Men inget av detta finns ifråga om vad FRA ska få avlyssna.
Inför valet sades inget om att en ny regering på detta område skulle söka utöka statens makt på bekostnad av enskildas och företags integritet. Hos inget av allianspartierna fanns heller beslut i den riktningen från landsmöten eller riksting. Väljarna hade snarast motsatt intryck, eftersom de fyra allianspartier i riksdagen var negativa till dåvarande justitieministern Thomas Bodströms propåer om övervakning av kabeltrafiken.
Den öppna delen av politiken utgår från partidemokratin och kontakterna med väljarna. Men det finns också en annan sida, nämligen statsbyråkratins roll. I teorin har statsförvaltningen uppgiften att verkställa politiskt fattade beslut, men i verkligheten är myndigheter snarare mer intresserade av att själva få påverka politiken.
Det är helt uppenbart att det främst är FRA själv som drivit på för att få ökade befogenheter. Myndigheten ligger under försvarsdepartementet, där först Michael Odenberg och sedan Sven Tolgfors ställt upp på FRA:s linje. Justitieminister Beatrice Ask var länge helt emot, men valde eller ålades sedan att hålla tyst.
De argument som redovisats inför alliansens riksdagsledamöter har i sak inte kunnat övertyga alla dessa. Åtskilliga ledamöter var öppet emot men utsattes för starka påtryckningar.
Om ett parti eller en allians gått till val på ett budskap bör de valda sedan söka genomföra detta. Men ifråga om FRA var ju inget sagt före valet, och då måste enskilda ledamöter ha betydligt större frihet att agera efter eget omdöme.
FRA:s generaldirektör, alltså en i frågan extremt jävig person, är den som oftast skriver och uttalar sig till förmån för ökade befogenheter, därnäst ett par tidigare anställda vid myndigheten. Vad befogenhetena ska användas till sägs praktiskt taget ingenting om.
Härom dagen sökte FRA blanda bort korten genom att berätta om att signalspaning givit uppgifter rörande ett svenskt och ett ryskt flyghaveri långt tillbaka över Östersjön.
Den frågan som diskuteras gäller dock inte radiotrafik - där allt som går ut i etern självklart också kan avlyssnas - utan trafik i kablar. Det är som om socialstyrelsen skulle börja prata om benbrott och sparkstötting i en debatt om epedimiberedskap.
FRA-ledningen illustrerar mest att omdöme är en bristvara, vilket dock knappast kan vara en nyhet.Det blir alltmer uppenbart att FRA-frågan är ett skolexempel på byråkratmakt där det drivs ett spel bakom ryggen på folkvalda och allmänhet. Det har lett till en förtroendekris, och de enda som skulle kunna reda upp detta är riksdagen och dess ledamöter." Slut citat.
Vad jag förstått var Beatrice Ask, som annars är mycket lojal till Reinfeldt, mycket kritisk till lagen, men ålades munkavle.
Den brist på omdöme som FRA-ledningen visat är ytterligare ett skäl till att helt enkelt lägga ner FRA.
För de underrättelsebehov som finns, kan sedan ett nytt, fräscht organ byggas upp. Ett organ som präglas av demokratiska grundvärderingar och som styrs av regler som skyddar den personliga integriteten. FRA idag verkar vara befolkat av förvuxna grabbar med spionromatik på hjärnan. Det duger inte i dagens samhälle.
Och, som står i GD-ledaren, en regering ska uppfylla sina vallöften. Det är det den får mandat för i valet. Att man inte gillar sättet eller graden de gör detta på, är en annan sak. Däremot ska en regering inte utöka statens makt på bekostnad av enskildas integritet när detta inte ingick i valprogrammet, och dessutom är i direkt motsättning till vad som är regeringspartiernas ideologiska principer.Det är en av de allvarliga bristerna i den sorgliga historia som hanteringen av FRA-lagen utgör.
Från en fd fp-riksdagsman, har jag fått denna ledare som publicerades i Gefle Dagblad den 28 juli. Jag citerar den i sin helhet, då den förutom sin skarpa kritik av lagen i sig även belyser hur byråkrater och teknokrater spelar sitt spel. Jag menar att de fått ökat utrymme att agera för sina egna intressen när makten i sig blivit politikernas ledstjärna framför ideologin.
Ledaren har rubriken "FRA och byråkratins roll" och lyder:
"Allianspartierna vann valet 2006 och kunde bilda regering sedan de tydligt och konsekvent satte frågan om jobben i centrum. Även på en rad andra områden redovisade partierna gemensamt vad de ville åstadkomma i regeringsställning. Med hänvisning till detta har sedan en rad beslut genomförts. Så ska det vara i en demokrati, den politik man gick till val på är den man har mandat från väljarna att föra. Men inget av detta finns ifråga om vad FRA ska få avlyssna.
Inför valet sades inget om att en ny regering på detta område skulle söka utöka statens makt på bekostnad av enskildas och företags integritet. Hos inget av allianspartierna fanns heller beslut i den riktningen från landsmöten eller riksting. Väljarna hade snarast motsatt intryck, eftersom de fyra allianspartier i riksdagen var negativa till dåvarande justitieministern Thomas Bodströms propåer om övervakning av kabeltrafiken.
Den öppna delen av politiken utgår från partidemokratin och kontakterna med väljarna. Men det finns också en annan sida, nämligen statsbyråkratins roll. I teorin har statsförvaltningen uppgiften att verkställa politiskt fattade beslut, men i verkligheten är myndigheter snarare mer intresserade av att själva få påverka politiken.
Det är helt uppenbart att det främst är FRA själv som drivit på för att få ökade befogenheter. Myndigheten ligger under försvarsdepartementet, där först Michael Odenberg och sedan Sven Tolgfors ställt upp på FRA:s linje. Justitieminister Beatrice Ask var länge helt emot, men valde eller ålades sedan att hålla tyst.
De argument som redovisats inför alliansens riksdagsledamöter har i sak inte kunnat övertyga alla dessa. Åtskilliga ledamöter var öppet emot men utsattes för starka påtryckningar.
Om ett parti eller en allians gått till val på ett budskap bör de valda sedan söka genomföra detta. Men ifråga om FRA var ju inget sagt före valet, och då måste enskilda ledamöter ha betydligt större frihet att agera efter eget omdöme.
FRA:s generaldirektör, alltså en i frågan extremt jävig person, är den som oftast skriver och uttalar sig till förmån för ökade befogenheter, därnäst ett par tidigare anställda vid myndigheten. Vad befogenhetena ska användas till sägs praktiskt taget ingenting om.
Härom dagen sökte FRA blanda bort korten genom att berätta om att signalspaning givit uppgifter rörande ett svenskt och ett ryskt flyghaveri långt tillbaka över Östersjön.
Den frågan som diskuteras gäller dock inte radiotrafik - där allt som går ut i etern självklart också kan avlyssnas - utan trafik i kablar. Det är som om socialstyrelsen skulle börja prata om benbrott och sparkstötting i en debatt om epedimiberedskap.
FRA-ledningen illustrerar mest att omdöme är en bristvara, vilket dock knappast kan vara en nyhet.Det blir alltmer uppenbart att FRA-frågan är ett skolexempel på byråkratmakt där det drivs ett spel bakom ryggen på folkvalda och allmänhet. Det har lett till en förtroendekris, och de enda som skulle kunna reda upp detta är riksdagen och dess ledamöter." Slut citat.
Vad jag förstått var Beatrice Ask, som annars är mycket lojal till Reinfeldt, mycket kritisk till lagen, men ålades munkavle.
Den brist på omdöme som FRA-ledningen visat är ytterligare ett skäl till att helt enkelt lägga ner FRA.
För de underrättelsebehov som finns, kan sedan ett nytt, fräscht organ byggas upp. Ett organ som präglas av demokratiska grundvärderingar och som styrs av regler som skyddar den personliga integriteten. FRA idag verkar vara befolkat av förvuxna grabbar med spionromatik på hjärnan. Det duger inte i dagens samhälle.
Och, som står i GD-ledaren, en regering ska uppfylla sina vallöften. Det är det den får mandat för i valet. Att man inte gillar sättet eller graden de gör detta på, är en annan sak. Däremot ska en regering inte utöka statens makt på bekostnad av enskildas integritet när detta inte ingick i valprogrammet, och dessutom är i direkt motsättning till vad som är regeringspartiernas ideologiska principer.Det är en av de allvarliga bristerna i den sorgliga historia som hanteringen av FRA-lagen utgör.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)