Smygrasism, väl så farligt?!

Först, det är svårt att entydigt definiera rasism. Jag tycker mig många idag, som inte anser sig vara rasister, men som har åsikter som i frågan om invandring och attityder till nykomna svenskar har attityder och åsikter som är snarlika sverigedemokraterna.
Men sverigedemokrater är de inte, säger de. Liksom sd:s ledare Jimmie Åkesson envist påstår att inte är han och hans parti rasistiska inte. De är bara emot invandringen...

På något sätt menar jag att då är man i vart fall rätt så rasistisk. Speciellt eftersom man då menar invandring som kommer från längre bort ifrån än Norden. En rasism som leder till diskriminering.

Samtidigt så är det förstås så att man kan vara emot eller i vart fall kan diskutera invandringspolitiken utan att vara rasist. Eller i vart fall hur integrationspolitiken fungerat, eller inte fungerat.

Detta lämnar jag just nu åt sidan. Det finns ju verkligen rasism, om än i olika grader.  En del grundad i rädsla för det okända. En del som sitter väldigt djupt och beror på ett förakt för de som inte är som infödda, vita, genuina svenskar av germanskt ursprung, en herrefolksmentalitet. Och allt detta tar sig uttryck som är negativa på många sätt, för de direkt drabbade, för de som inte är direkt utsatta för diskrimineringen men som blir det indirekt. Och ekonomiskt för både individer och samhälle.

Ändå undrar jag om inte det som kan kallas smygrasism är än värre? Den öppna rasismen och diskrimineringen, den kan man ju diskutera, argumentera emot och i vart fall försöka bekämpa.
För vad är det annat än diskriminering när man nedvärderar andra på grund av deras bakgrund?
När man söker sätta upp spärrar för invandrare för att få bostad,. för att få arbete etc?  Och en hel del av sådan smygande, försåtlig rasism står ju samhället självt för, våra myndigheter. Både genom våra och handläggares attityder och  formalism och genom en del av de regelverk som styr vårt samhälle.

Hittar i SvD en artikel som kan belysa en del av denna problematik. Rubriken är

"Mörka kroppar på resa neråt i samhällshierarkin", och den beskriver hur svårt välutbildade med invandrarbakgrund har att få arbete enligt sin utbildning och erfarenhet. Varför så svårt för akademiker med utländsk examen att bli erkända och anställda. Nej, oftast avkrävs de att göra om, helt eller delvis, sin utländska utbildning. Och då gäller det inte bara att de ska kunna svenska. Självfallet är inte alltid en utländsk utbildning identisk med en svensk. Nej, den kanske är bättre. Och i vart fall kan det vara nyttigt att få in annan kompetens, t ex inom skolan, än vad en svensk utbildning gett. Och för att koppla just till skolan så verkar det verkligen behövas något bättre än vad som på senare decennier getts i Sverige. 

Både arbetsförmedlingar, utbildningsanstalter och anställande myndigheter står för en hel del faktisk men smygande rasism.  Så slösar man bort kunskaper, som behövs i det svenska samhället. Tvingar folk att söka jobb där det inte krävs utbildning, eller att skaffa ytterligare utbildning. Vilket medför kostnader både för den enskilda och samhället, liksom det sätter upp extra hinder för integrering i samhället. 

Eller hur? 

--- 
Tillägg, pga en liten diskussion på Facebook. 
Ordet rasism betyder olika för olika personer, ibland lite slarvigt använt möjligen. Som jag ser det är det en avgränsad del av begreppet diskriminering, som ju kan avse också pga kön, sexuell läggning el religion etc. 
Termen ras är ju numera i högsta grad ifrågasatt som ett vetenskaplligt  begrepp, och hur det användes av säg 30-talets "rasbiologer" var ju synnerligen fördomsfullt och sorterande med innebörden att "germaner" var ett  slags övermänniskor, stående över alla andra, att alla andra var mindrevärdiga. 
Jag ser det nog så att rasism, det är att betrakta folk som är annorlunda än "vi etniska, vita, nordiska/germanska" människor som mindervärdiga, och att det ger rasisterna en anledning/ursäkt för att diskriminera de som de inte gillar.
Dvs att de lägger in en negativ värdering i att det finns skillnader mellan "vi och dom".

Nya regler för arbetslösa - blir det fler jobb nu?

I SR:s nyhetssändningar idag så redogörs för att det ska bli tuffare regler för de arbetslösa. De ska rapportera varje månad vilka jobb de sökt, och riskerar att bli av med arbetslöshetsförsäkringen om de inte gör enligt de nya reglerna.

Jag citerar direkt från svt.se
"Från den första september ska den som är arbetslös skicka in en rapport till arbetsförmedlingen varje månad, och redogöra för sökta jobb och andra aktiviteter.
Den som inte skickar in i tid blir först varnad, och riskerar sedan att bli av med sin ersättning i en eller flera dagar.

Ska skapa mer struktur

A-kassorna räknar med att de nya reglerna kommer att innebära kraftigt ökad administration, och har anställt mer personal.
– Skillnaden mot tidigare är att det blir mer strukturerat hur man ska meddela arbetsförmedlingen vad man gör, säger Martin Sandblom, utredare på arbetsförmedlingen.
Om rapporten uteblir ska arbetsförmedlingen meddela a-kassan, som varnar och sedan kan besluta om indragen ersättning. A-kassorna räknar med att en kraftigt ökad mängd ärenden kommer att hamna hos dem, därför att människor missar att skicka in sina rapporter i tid.

”Jag får inte jobb lättare”

Pierre Hébert, som har varit arbetssökande i ett år, förstår inte poängen med regelförändringen. Hittills har han aldrig skickat in någon aktivitetsrapport till arbetsförmedlingen.
– Men jag träffar ju en arbetsförmedlare en gång i månaden som antecknar de jobb som jag har sökt. Den enda skillnaden är att det kanske blir lite stressigare när man ska skriva rapporten själv.
Att förändringen skulle leda till att fler söker jobb mer aktivt och faktiskt kommer ut på arbetsmarknaden tror han inte.
– Arbetsförmedlarna och a-kassorna får ju mer att göra, men jag får ju inte jobb lättare, säger han."
------
Jag har också svårt att se hur det ska bli fler jobb och färre arbetslösa genom denna utökade byråkrati. Dvs några fler ska anställas hos A-kassorna och Arbetsförmedlingen för att kolla att de nya reglerna följs. Inte för att skaka fram fler jobb eller för att lotsa de arbetslösa till de jobb som (eventuellt) är lediga.

Enda anledningen till denna nya, skärpta regel är en misstro från de höga administratörer och politiker som inte själva varit arbetslösa, och knappast tror sig bli det heller. Man vill klämma åt de som inte hittar jobb.
Kanske blir det några färre som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen genom dessa regler. Men nya jobb blir det inte, inte färre verkligt arbetslösa!

Hur blir det fler jobb när det redan idag oftast är inte dussintals sökande till varje jobb utan kanske hundratals? Ska det in fler ansökningar blir det bara tyngre för de som ska hantera ansökningarna, men fler jobb blir det inte!

Arbetsförmedlingen ska inte drunkna i än mera papper och byråkrati - dess huvuduppgift, ja egentligen enda uppgift - bör vara att hjälpa arbetssökande att hitta lämpliga jobb.

AF kan inte skapa nya jobb, det är en gemensam uppgift för riksdag, regering och marknaden.  Politikerna ska skapa förutsättningar för jobb, marknaden ska fixa jobben när förutsättningarna finns.

De flesta av de arbetslösa idag har små chanser, eller rättare sagt nästan inga alls, att inom några månader få ett nytt lämpligt arbete. Inte ens om de flyttar från ena ändan av landet till den andra, och lämnar familjen kvar. Det finns helt enkelt för få jobb lediga. Det är ett arbete på lång sikt, och förutsätter en arbetsmarknad som vill ha fler anställda.
Dessutom, idag finns det ytterst få enkla arbeten som lämpar sig för  personer med låg utbildning - eller med andra kvalifikationsbrister. De enkla arbetena görs inte idag, eller sköts av maskiner, det blir billigare.
MEN det är faktiskt också många som har väldigt goda kvalifikationer, genom utbildning eller erfarenhet, som det inte finns plats för på dagens arbetsmarknad. Arbetena finns inte heller för dessa, ibland beroende på att arbetsgivare inte vill ha för kvalificerade och duktiga medarbetare, som dessutom bör ha en högre lön än som arbetsgivaren vill (eller inte kan) ge. Och så är det detta med att flytta på sig, det är inte precis den enklaste sak i världen när man har familj, en partner som har arbete men inte kan få det på den nya platsen och barn som måste byta skolor etc.   Om det över huvud taget går att ordna allt detta så tar det TID. Varför då tvingas slösa bort dyrbar tid på byråkratiska regler utan vettigt syfte?

Idag tvingas många arbetslösa in i FAS 3 - en del pga för låga kvalifikationer, en del pga för höga kvalifikationer, men alla pga en för liten arbetsmarknad. Men FAS 3 är en gigantisk dumhet, där folk ibland utnyttjas till underbetalning, ibland inte får göra något vettigt alls - till dålig ersättning, men där dessutom "arbetsgivaren", dvs anordnaren får förutom full bidragstäckning för FAS 3-folket dessutom en rundlig summa direkt i egen ficka. Vilket slöseri, som dessutom inte skapar jobb, och ytterst diskutabelt om det ens är någon "sysselsättning".

Ibland undrar jag om alltför många av de som ställer och styr i detta land är idioter - eller är de bara illvilliga mot sina medmänniskor?

Näe, gör det inte ännu svårare att få ersättning vid arbetslöshet. Se till att AF får göra det de ska göra, fixa fram de jobb som finns. Och skapa förutsättningar för fler jobb genom ett vettig näringslivspolitik.

Förslag till Reinfeldt betr FAS 3

Att FAS 3 är ett totalfiasko, det är fullt uppenbart för alla som har den minsta kunskap om problemet. Det borde till och med statsminister Fredrik Reinfeldt inse, inte minst mot bakgrund av hans och moderaternas envetna tjat om arbetslinjen, att ersätta låtsasjobb med verkliga jobb.

Jag vill inte gärna tro att avsikten med FAS 3 är att förnedra och skuldbelägga människor genom FAS 3 såsom den verkställs av Arbetsförmedlingen!

När jag nu läser om hur Japans premiärminister Naoto Kan avstår från sin lön pga kärnkraftolyckan i Fukushima och tills krisen där är över, då får jag en idé.

Fredrik Reinfeldt ska offentligt erkänna sitt och regeringens misslyckande med arbetsmarknadspolitiken och speciellt med FAS 3, och tillkännage att han och arbetsmarknadsministern avstår från sina löner med omedelbar verkan och tills FAS 3 är avskaffat och ersatts med åtgärder som inte förnedrar och stigmatiserar långtidsarbetslösa. I sympati med stats- och arbetsmarknadsministrarna borde även övriga ministrar avstå från en del av sina löner, låt oss säga 25%. Detsamma borde gälla även Arbetsförmedlingens generaldirektör.

Det skulle upplevas bra av de som drabbats av FAS 3 - och förmodlingen sätta fart på kreativiteten hos berörda ministrar och verkschefen.

Är det lönt att blogga? En text till Gun och Anders och alla andra

En text hos FarmorGun, som egentligen handlar om Copyswedes nya vedervärdigheter, får mig, extra förstärkt av Anders kommentar, att fundera över bloggandet. Vi bloggare är många, trots att Facebook verkar ha tagit över en del av aktiviteterna. Vi imbillar oss också att vi är lästa. Och visst får vi en del besök, även om jag noterat att antalet kommentarer drastiskt minskat.

Anders W och FarmorG. Ni tillhör båda mina absoluta bloggarfavoriter. Ibland blir det för mig som för Anders att jag använder dina texter Gun, för att hålla mig någorlunda uppdaterad i frågor där jag inte orkar gräva själv. Samtidigt så är det ju så att vi som i vart fall kan en del av förkortningar är en ganska liten krets, och hur komma vidare? Förmår vi bilda opinion för det vill brinner för?

Och samtidigt, än en gång, alla dessa frågor och problem som sköljer över oss. Ofta orkar man/jag inte reagera på ett sätt som blir begripligt ens för mig själv. Ibland vill jag bara skrika. Men så ibland vill man formulera sig, men det måste gå så fort så att man snubblar sig fram. (Men Anders, du skriver så härlig satir, det måste ändå ta tid?) Och i bakhuvudet är ändå frågan, lyssnar/läser någon? Är det någon idé? Jag blir ofta förbluffad när väldigt viktiga texter (som jag tycker), inte får en enda kommentar och möjligen en handfull läsare. Andra, tämligen enkla och mediokra texter om närmast triviala ting får plötsligt en massa läsare... Om man skriver en liten rad om vädret på Facebook i stället för en (hyfsat genomtänkt) bloggpost så blir det snabbt mängder av kommentarer. Som om vi vore engelsmän.

Vad håller vi på med? Jag menar, medborgarrättskommissionären Thomas Hammarberg, han har i alla fall en plattform som tvingar diverse makthavare att lyssna. Om de reagerar är en annan sak. Men han hörs. Och vi får ett litet hopp. Men, men...

FarmorGuns utredande text om Copyswede borde ju läsas av tusentals personer inklusive alla riksdagsledamöter, konstnärer och upphovsrättsmaffiadirektörer. Liksom Anders lysande text om hur man blir rik på att anställa högkvalificerade akademiker.
Hur regering och Arbetsförmedling får kostnader att förvandlas till intäkter. Dock ej hos den som man tycker borde få intäkterna.

Göran Hägglund intervjuad

Idag var det Göran Hägglunds dag i SR:s P1. Ser i all hast ingen annan bloggar ha kommenterat detta. Vad tyckte jag då?
Jodå, herr kd-chefen har lätt för att uttrycka sig. Han är en lojal medarbetare till Reinfeldt. Han har allmänborgerliga (hemska ord) åsikter. Däremot är han inte så stark på det som skulle ge hans kd en självklar nisch i svenskt partiliv. Profilpfrågorna är mycket nedtonade, med undantag för vårdnadsbidraget, vilket i sig ändå inte är det som "borde" vara det främsta budskapet för ett kristdemokratiskt parti.
En positiv grej var annars att han insett att skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare måste minska. Akilleshälen där är att den ska finnas kvar ändå, om än mindre. Det är svårt följa logiken i det resonemanget.
En annan positiv sak var att han, om än något krystat/försiktigt tog avstånd från Alf Svenssons åsikt att det är bra att registrera alla datasökningar i syfte att komma åt pedofiler. Göran tycks inse att det är för stort ingrepp i integriteten, samtidigt som det inte är effektivt. Alltid något...

Att inte heller kd (i likhet med fp) ställer upp på Tobias Billströms utvisningsglädje betr romer som tigger, får också ses som glädjande för den som är emot diskriminering. Och visar en spricka i Alliansen. Att kd inte ställer upp på fp:s förbudslinje betr heltäckande slöja i skolan är också glädjande. Lyssnade man noga betr utläggningarna om bensinskatten så lyckades Göran Hägglund komma rätt väl ur den. Det kan tolkas som ett löfte att han inte går med på höjningar under de kommande fyra åren. Men det var sannerligen inget som han flaggade stort med.

Svåra ämnen för kd-ledaren var främst de nya reglerna för sjukförsäkringen liksom hur arbetslösa kan tvingas att söka vilka jobb som helst, var som helst oberoende av familjesituation med mera. Han ville givetvis att myndigheterna ska använda sunt förnuft vid tillämpningen, men gled undan frågan om i vilken mån det faktiskt är reglerna som gör det svårt med mänsklighet och sunt förnuft.

Nu är inte precis kd mitt förstaval, och inte andraval heller, långt därifrån. Men de trogna väljarna ansåg nog att han försvarade partiet väl. Kanske också en och annan med lite mera svaga sympatier.
Utfrågarna skötte sig väl, men undvek att pressa honom i integritetsfrågan, med undantag för Alf Svenssons syn på datalagringen.

Jo, jag fick jobb genom arbetsförmedlingen!

Bloggaren Mary frågar hur många som får jobb genom arbetsförmedlingen (AF). Under de senaste decennierna är de nog lätt räknade. Och de torde vara svåra att räkna ut det verkliga antalet genom AFs egen statistik också. Gissar jag, då den knappast är uppbyggd i det syftet.

Ack ja. Exemplen på AFs klantighet, utifrån de arbetslösas perspektiv, är otaliga. Känner inte att jag behöver ge fler expempel själv.
Dock, mitt första riktiga jobb fick jag faktiskt genom AF, men det är i närmast förhistorisk tid (1960-talet). Och det varade bara 4-5 månader. Det kan möjligen vara intressant att notera att jag hade en moster som arbetade på AF (dock i annat län), och hon var redan då trött på AFs tilltagande byråkratisering och ökande syn på sig själv myndighet.
Hon hade den naiva tron att AF var till för de arbetslösa och arbetade utifrån det! Vilket gjorde att hon välsignade den dag hon gick i pension och slapp "sossificeringen" av det impotenta AF.

Den tänkta motiveringen för AF, som kanske till och med var den officiella en gång i tiden, vad vet jag utan att gå till urkunderna, är givetvis bra. Den som min moster trodde på, den att fixa jobb åt folk, eller att i vart fall aktivt hjälpa dem till arbete.
Därför är det känslomässigt (?) svårt att helt spola AF utan att ha ett alternativ som man tror på. Privata alternativ finns numera i någon mån, och de kan väl sägas fylla ett behov. Men inte känner då jag till något sådant alternativ som verkligen motsvarar det som AF borde vara.

Kan det vara så att det var myndighetsstämpeln som förstörde AF/AMV? Att verket (som det länge hette) halkade så snett i denna sin funktion att det tappad markkontakten.
Samt förstås, att "verket" blev ett i rörelsen ingående (om än indirekt) organ, alltmer befolkat av trogna socialdemokrater, som inte i alla fall anställdes på meriter utan först och främst på grund av partibok. Ofta visserligen välvilliga till arbetssökande, men själva satt de ju säkert i och med sin tjänst. Och deras värld och omvärldsbild var dessutom begränsad till industrijobbarens lönearbete. Möjligen med viss förståelse för enklare tjänstemannajobb, men inte mer. Och på akademiker sågs med misstro.

Och nu har man sedan flera decennier helt tappat förankringen med hur dagens arbetsmarknad ser ut, både för presumtiva LO-jobbare som med akademiker. Och det enda de har att erbjuda de som inte till varje pris vill ha en löneanställning är dessa säregna "Starta-eget"-kurser (med olika namn).

Hur får man något nytt - en fågel Fenix - att resa sig ur askan, om man biter huvudet av skam och helt lägger ner AF?
Och vad händer under övergångstiden?
För inte hjälper det att bara ge AF större anslag, vad än Reinfeldt tror.