Om terrorism, snabba domar och hat

Den tragiska händelsen i fredags eftermiddag, då en lastbil mejade ner ett antal människor på Drottninggatan och slutligen körde in i Åhlens och fattad eld, har utlöst en mängd kommentarer av de mest skilda slag.
Jag känner att jag måste kommentera detta, bl a med ett antal frågor.

1. Var det ett terroristdåd? Utförd av en terrorist? Det är möjligt, MEN i skrivande stund långtifrån klarlagt. Det var ett massmord. Men uppfyller det alla kriterier för att beskrivas, både språkligt och juridiskt (vilket inte verkar helt överensstämmande) som ett terroristbrott?
Hade den misstänkte gärningsmannen (eller om någon/några andra till slut befinns skyldiga efter utredning och en rättssäker domstolsbehandling) för avsikt att ta död på folk som hen anser skyldiga till att vara "otrogna" gentemot islam eller emot IS/Daesh-ledningens maktlystna gäng? Var avsikten att skrämma de som bor/vistas i Sverige, oavsett nationalitet?

Jämförelse. Bussolyckan i Härjedalen nyligen, där dog flera personer och flera skadades. Var det en olycka? Eller ett terroristbrott p g a antalet döda och skadad? Eller var det en olyckshändelse orsakad av brott - utan terrorism?

2. Har någonsin ett terroristangrepp skadat en nation, ett lands självständighet? Nej, jag kan inte erinrar mig det. Det har dött en hel del människor, men inte skadat landets säkerhet eller självständighet.
Däremot har de i accellererande grad lett till inskränkningar i integrietet och andra mänskliga fri- och rättigheter, som anses omistliga i en fungerande demokrati.
Inskränkningar som kan leda till minskad yttrande-  och åsiktsfrihet, och rörelsefrihet, direkt eller indirekt, genom omfattade övervakning av hela befolkningen, både av all mänsklig kommunikation och genom fysisk övervakning och kontroll. Alltså inte bara av de som kan misstänkas komma vilja begå terroristbrott.

3. Är det rätt och rimligt att media och/eller myndigheter  (inkl polisen, ministrar etc) uttalar sig självsäkert både om brottets art eller en misstänkt förrövare? Långt innan man vet vad det är eller vem det är, kan vara?
Jag menar att media i det aktuella fallet spred en del rykten och var sena att dementera dem. Det ledde till mycken oro och förvirring. Myndigheter ska inte heller bidra till förvirring och förhastade kommentarer eller spekulationer, som föregriper en rättssäker utredning - och dessutom kan tas som orsak för en del personer att sprida hat och fördomar.
Sans och besinning är viktigt att behålla även i en krissituation. Det som är viktig just när det hänt eller händer, det ska göras snabbt och effektivt.  Och verkar, i stort sett,  ha gjorts i detta fall.
Men inte att döma eller sprida fördomar. Det hör inte till.

4. Om det nu, efter utredning, befanns vara ett terroristbrott, hur ska då sådana förhindras bättre i fortsättningen? Dvs inte bara tas omhand just när det sker.
Jag vill nog mena att det grundläggande och mest effektiva är att utrota orsakerna till att terrorism uppstår! Alltså; bekämpa okunnighet, orättvisa förhållanden i världen - inte minst avskaffande av alla sorters akutoritära styren och ren diktatur!   Det är svårt och långsiktigt - men det som måste ske! Diktatur leder till förttryck, följer inte folkviljan, leder till korruption och både inbördeskrig och krig med andra länder.

5. På kort sikt måste dessutom möjlighetern för terrorister att verka motverkas. Det innebär att göra det svårare att resa, att begränsa tillgången till vapen och sprängmedel, inkl att stjäla fordon att använda som mordvapen. Det är också viktigt att aktivt sprida kunskap om vad som skapar terrorism, både hos den breda allmänheten  och hos de som kan utgöra en rekryteringsbas för terrorism. Det innebär en bättre integration, där inte grupper ställs åt sidan och känner sig diskriminerade.
En viktig faktor är göra det svårare (och olagligt!) att sprida rasistiska eller diskriminerande och felaktiga budskap, som ju kan ses som en förberedelse för terrorism emot de utsatta. 
Men hur det ska ske, det är en annan fråga. 
I debatten efter dådet har bl a påpekats att det behövs säkerhetsåtgärde för att göra det svårare att stjäla lastbilar/tunga fordon. På senare tid har det ju ofta varit så att en terrorist stulit/kapat ett tungt fordon, och med det mejat ner människor som kommit ivägen för det. Samtidigt sägs det att på många  håll har det redan försvårats för tjuvar att komma över och köra iväg i sådana fordon. Men, det är möjligt att det behövs mera av det. Om det går att göra det fullt effektivt. En fråga är dock hur länge trenden med lastbilsdåd håller i sig. Det  har i o f sig förefallit rätt enkelt, men samtidigt så är det troligt att terrorister (och deras inspiratörer) byter metod efter omständigheterna - och för att inte  "fienden" ska tro att de ska vara säkra på hur det sker nästa gång.

6. I det aktuella fallet är den misstänkte gärningsmannen från Uzbekistan. Det är möjligt att han är den (eller en av de) skyldige/a. Men jag skulle inte säga det så tvärsäkert. Uppenbarligen så är det fler som använt samma identitet, vilket gör tolkningen av indicierna tveksam. Och jag vill veta mera innan jag skulle godta Uzbekistanska totalitära myndigheters uttalanden om IS-stämpel på mannen som sanning. Regimen är ju en av de värsta diktaturerna som är väldigt snabb med att terroriststämpla alla som på ett eller annat sätt är oppositionella emot regimen, att bara vara muslim räcker ofta. Inte heller är detta att regimen kallas honom "kriminell" en sanning. Det krävs en svensk utredning. Men visst kan han vara "terrorist", men det kan finnas förklaringar, om än de inte är en ursäkt för dådet.
Som sagt, vi får inte vara lika snabba att sätta terroriststämpel som man är i dikaturer. Assad i Syrien kallar ju all oppositon för terrorister. Och detsamma verkar Putin göra, han och hans regim anser att alla som är emot Assad är terrorister och därmed är det även IS-terrorister.
Och uttalanden på Facebook med sympati för IS gör inte honom automatiskt till IS-terrorist. Hans sympati kan vara förorsakad av just hur oliktänkande behandlas i Uzbekistan. Och/eller som en konsekvens av hur han behandlats av MIV, dvs fått avslag på sin asylansökan och skulle avvisas - till Uzbekistan.
Jag försvarar inte mannen, men innan han döms ska man vara säker på hans identitet (dvs ocskå veta om det är han och inte någon annan som använt hans namn för uttalanden på Facebook) - och även om det inte ursäktar hans brott (om det kan fastställas att det är han) - så kan det finnas förklaringar som lett till det, och att det inte är "uzbekistanska" påståenden som binder honom till brottet. Terroristforskare är ju mycket skeptiska till Uzbekistanska myndigheter som pekar ur verm som helst som islaminst.  

7.  Förstärka polisen då¨? Kan det vara nått... Just nu verkar partierna (även det med den mest brottsbelastade riksdagsgruppen) springa ikapp för att föreslå "hårdare tag" i synnerhet emot terrorister. Och då med att kraftigt och ganska snabbt (de måste väl ändå utbildas?) öka på antalet poliser.  Detta efter att polisen under många år utökats kraftigt. Dock utan att fler brott klarats ut. Och utan att fler poliser syns på gatorna. (Utom de senaste fem dagarna.)
Det är möjligt att fler poliser behövs. Men viktigare är väl att de klarar av både att förebygga brott och bli duktigare på att utreda och lösa brott?  Jag är alltså tveksam till att just antalet poliser gör förhållandena bättre. Bättre utbildning - och fortbildning - och högre kvalifikationskrav vid antagande till polisutbildningen kanske skulle ge bättre effekt?

8. Kriminalisera "samröre" med, eller "deltagande" i planering eller stimulans av terrorism, det har lancerats (igen) de senaste dagarna. Tja, det låter sig sägas. Men reser en massa frågor. Självklart får ju vem som helt tycka vad som helst. Men gränsen för när det blir eller kan bli något farligt rent konkret, den är svår. T ex hur ska man bevisa vad som planerats, och av vem, om ett terrorbrott misslyckats? Om ej det går är det ju bara en defensiv åtgärd, för at, om möjligt" straffa någon för något som redan gjorts. Svåra gränsdragnings- och tolkningsproblem också betr vad som är "samröre med" eller "deltagande i" planering. Bevisföring?

9. Hur ska dessutom detta "samröre" eller "deltagande"  kopplas till en organisation? Är det 2 eller fler som kommer överens om att begå ett brott så är det ju ett samarbete, ett "organiserande", där de alla kanske rent praktiskt genomför det, men det också kan vara så att några "bara" initierar och planerar brottet, medan några andra genomför det. Eller ska det göras en avgränsning, eller precisering i vad som är en organisation (praktiskt och juridiskt) - och geografiska preciseringar? Integritetsfrågan?
Vad är - och hur precisera, vad som är t ex att initiera, att stimulera till, propagera för åtgärder och åsikter som kan leda till t ex "vanlig" terrorism, och sådant som är rasism och diskriminerade förföljelse av oliktänkande. 
Och att sprida hat - det är, anser jag, ett sätt att initiera allvarliga brott emot mänskliga fri- och rättigheter.
Var går gränsen? och finns det en gräns? Och var går gränsen för att förespråka en idologi som förhärligar och uppmuntrar även fysiskt våld,  från mera teoretisk åsiktsfrihet. OBS, ett partis verkliga avsikter är inte alltid desamma som de skriver i fina programskrifter... men syns desto mer i praktiskt handlande och buskpropaganda.

Jag undrar alltså hur "man" tänkt sig detta? Om man tänker igenom allt, med möjliga konsekvenser, och då inte bara för det som man avser göra det svårt för, utan även andra.

Jag utesluter inte viss lagstiftning betr detta, MEN inser svårigheterna att göra det på rätt sätt, på ett sätt som inte inskränker yttrande- och åsiktsfrihet. Men som får stopp på rasism och terror, vilket väl ofta är sammanfallande begrepp... 

10. Det kanske inte går att helt utesluta något slags skärpt eller om formulerad lagstiftning. Men om det anses nödvändigt så ska den rimligen omfatta även den slags terrorism som rasistiska hel- eller halvnazistiska organisationers budskap står för.
Samtidigt är jag väldigt skeptisk till att, med allmän hänvisning till "terroristhot" genomföra begränsningar av integritet och andra demokratiska fundamenta. (Se även denna länk kring detta. ) Terrorister kan skada oss fysiskt, men det är bara vi själva som kan ge oss på åsiktsfriheten, föreningsfriheten och skada våra egna grundlagar.

_ Jag avslutar denna text här. Men avser att återkomma med fler aspekter i en senare bloggpost.

Apell för försvaret av demokratiska värden

Se detta som en appell för att bevara demokratiska värden.

Vill delge er detta. Hämtat från Henrik Alexandersson, bloggaren HAX, därefter min kommentar:

"Nu börjar det sippra ut information om Glenn Greenwalds bok om Edward Snowden och NSA.

Till exempel uppges att svenska FRA skall ha ägnat sig åt "ekonomiskt spionage" mot bland andra Brasilien.

Detta är föga förvånande. Och de frågor som tidigare ställts står kvar: Vilken är den lagliga grunden? Vem har fattat beslutet?

Likaså bekräftas uppgiften om att FRA via NSA:s Xkeyscore-databas kan komma åt uppgifter om svenskar och svenska förhållanden – till exempel från sociala nätverk som Facebook.

De frågor som tidigare ställts står kvar: Vilken är den lagliga grunden? Vem har fattat beslutet?

Räkna inte med att regeringen frivilligt tar debatten."
---
I SR i morse (13 maj) så refererades i klartext att USA (myndigheterna med politiskt stöd)  har som mål en övervakning som omfattar ALLA, i hela världen. Att samla uppgifter om ALL telefon- och internetkommunikation.  Inget hymlande. Och att Sverige genom FRA är en av de främsta och lydigaste lakejerna i denna enorma övervakningsnojja. Och att USA genom FRA/NSA är mycket nära att uppnå sitt mål, att täcka de luckor som funnits för fri kommunikation.

Det är ingen tvekan om att Ryssland har en fullständig övervakning över medborgarna, liksom China och några till diktaturstater.  Låt oss inte tro annat. Att Putin låter Snowden bo i Moskva är en taktisk gest för att inbilla världen att han är för "demokrati". Och för att reta USA givetvis.

Vi måste inse att staten inte är god. Och de "legala" verktyg som nu skapas,t ex genom FRA-lagen etc, så kan nya, auktoritära regimer bara följa lagarna och göra oss ont än värre.  Både i Sverige och USA (och andra tidigare stabila demokratier) håller statsmakten på att ockuperas av mer eller mindre ideologilösa styren genom politiker som ser makten i sig som viktigare än att  arbeta för en demokratisk ideologi.
Dock har vi fortfarande chansen att rätta till detta uppenbara och nära hot mot demokratin och våra mänskliga rättigheter som integritet och fri yttrande och åsiktsfrihet  och kampen emot rasism och extremism åt olika håll. Rasismen kan ha en grogrund i de ökande klassklyftorna i Sverige.

Vi har i Sverige chansen nu först i valet till EU-parlamentet att strunta i småfrågorna och välja in piratpartiet som är det enda som fullt konsekvent värna  integriteten som ett demokratiskt värde.
Sedan kan vi ge både Sverigedemokraterna och gammelpartierna en nyttig näsbränna genom att rösta in piratpartiet i Sveriges riksdag. För demokrati och emot rasism, konservatism och socialism.

Övervakningssamhället Egypten, och...

I Egypten, ett land med ca 80 milj invånare, de flesta barn och ungdomar, är två miljoner (!) invånare regimens spioner. De övervakar och infiltrerar varje organisation, varje sammanhang och rapporterar alla avvikande åsikter uppåt. Dels så finns alltså en polis, som huvudsakligen ska övervaka invånarna, dels ett angivarsystem som gör att ingen känner sig säker. För angivarna är pengarna från regeringen givetvis en viktig inkomst, och det förklarar att det gått så lätt för Mubarak och hans närmaste att arrangera "motdemonstrationer" av en stenkastande mob för att bekämpa frihetsdemonstranterna.

Exemplet Egypten visar hur svårt det är att skaka av sig en regim, som vilar på massiv övervakning av medborgarna.

Men - vi är ju på god väg dit i Sverige också. Om än formellt Sverige är en demokrati. För den som inte tror att vi är övervakade vill jag rekommendera den artikel som journalistförbundets ordförande och tidningsutgivarnas VD skrivit och som jag återgav igår på min blogg. Vi fick igår en obehaglig påminnelse om hur journalister är bland de första som drabbas när demokratins fiender kommer igång.

De åtgärder som delvis införts och delvis är på gång i Sverige, de begränsar journalisternas möjligheter till granskning av makten, och sätter källskyddet ur spel. Det är helt oacceptabelt om Sverige vill fortsätta kalla sig en demokrati.

De dikatoriska politikerna, t ex i arabvärlden, inser internets betydelse för demokratin. Därför försöker de stänga eller begränsa det fria internet. Man undrar varför de demokratiskt valda politikerna i våra fina demokratier också i allt högre grad vill detsamma, varför de begränsar internets frihet?

Vi måste se upp så vi inte hamnar i en Egyptisk situation. Och vi måste ge egyptierna allt vårt moraliska stöd för deras kamp för frihet.

Wikileaks och säkerheten (replik)

I mitt lokala husorgan, Piteå-Tidningen, var idag införd en debattartikel, skriven av Bo Persson, lokalt mycket känd debattör, och som handlade om Wikileaks, Carl Bildt och säkerheten. Perssons rubrik är: När jag hör ordet säkerhet...

Ett citat "Och vilket samhälle är det Carl Bildt vill ha, när han nu pekar ut Wikileaks som ett säkerhetshot?"

Vi har ju sett hur Wikileaks angrips oerhört aggressivt från maktens företrädare och att försvaret av press- och yttrandefriheten är väldigt lågmält, om ens det, från både politiker och media. Vi ser ju också att Wikileaks inte bara angrips verbalt, utan även reellt via störningar av deras möjligheter att komma ut på internet och på andra sätt. Jag såg det därför angeläget att lyfta fram Bo Perssons farhågor och stryka under hur viktig informationsfriheten är i en demokrati. Har tillställt PT detta debattinlägg som replik/kommentar.
---

Censur har alltid varit maktens medel att hålla oss i strypkoppel.

Hur kan information vara en säkerhetsrisk? Det är den underliggande frågan i Bo Perssons debattinlägg (PT 4 dec). Utan att gå in på Perssons exemplifiering med Afghanistan, så måste jag understryka det principiellt viktiga i hans resonemang om att säkerhetsrisker (och terroristhot) används allt flitigare för att minska medborgarnas insyn i vad makten har för sig. Därigenom minskar våra möjligheter till demokratiskt inflytande.

I och för sig har censur och övervakning alltid varit auktoritära makthavarnas sätt att hålla medborgarna borta från inflytande. Det intressanta och skrämmande är att numera används det även i ökande grad av makthavare i demokratier – med föregivet motiv att skydda demokratin och säkerheten. Givetvis har Bo Persson rätt i att vi bör (= måste) vara vaksamma och protestera mot alla dessa hänvisningar till säkerhet när informationsfriheten begränsas. Så länge vi kan. Vi får inte glömma att informationsfrihet är en förutsättning för en levande demokrati.

Makt är ju per automatik korrumperande, så tendenser till att använda alla möjliga förevändningar för censur och övervakning har funnits länge. Dock gjorde 11 sept 2001 att det blev en veritabel hysteri i ”säkerhetstänkandet”. På senare år har vi sett att ”säkerhet” och ”terrorism” varit förevändning för övervakning av oss inte bara på flygplatser utan även direkt in i våra hem via kontroll av vad vi gör på internet och i mobiltelefoner.

Nog ligger en ironisk paradox i att vi medborgare förutsätts ska acceptera fullt ut att överheten kontrollerar allt vi gör, men att samma överhet drabbas av panik när, som nu, Wikileaks avslöjar vad makthavarna har för sig. Till och med när vi får kännedom om diplomatskvaller och dokument som inte har minsta hemligstämpel så ropar de höga herrarna upprört på censur och jagar de som gett oss informationen och en del vill till och med arkebusera företrädare för den grävande journalistiken.

När yttrandefrihet betecknas som terrorism, då får vi se upp! De herrar och damer som säger sig vilja försvarar demokratin med att avskaffa grundläggande demokratiska rättigheter, de förtjänar inget förtroende. Det de förtjänar är att bytas ut mot andra, att de byts ut mot personer som inte ser makten i sig som ett självändamål, som kan försvaras med alla medel. Mot personer som försvarar demokratin inte bara till namnet utan även de demokratiska rättigheter som heter yttrande- och pressfrihet, rätten till fri information, integritet och möjlighet att avsätta makthavare när de inte lever upp till våra värderingar.

Trötta lagrådet har gett upp

Får det intrycket. Lagrådet har gett upp. Gammalt och trött, utan bett... Det har ju inte en författningsdomstols befogenheter.
De konstaterar att det redan stiftats så tokiga (nej det ordet vågar de inte använda) lagar redan i detta land att det är fritt fram med Ask:s övervakningslag som vi väl får döpa hennes uppföljare av datalagringsdirektivet till.

Att hennes lag till och med går längre än vad EU:direktivet kräver, so what? I Sverige kör "vi" ju inte med integritet och rättssäkerhet. Här gäller övervakning och övervakning och registrering och sociogram. Allt för att den batongviftande överheten ska känna sig trygg och säker för det hemska folket.

Stor suck.

Dagens motto: dela inte med dig. Stäng in dig.

Dela inte med dig! Tänk inte, i vart fall inte högt! Skriv inget! Prata inte med andra, och om du inte kan låta bli, säg bara menlösa saker. Sköt dig själv och skit i andra! Lås in dig. Släng mobilen och kapa av alla kablar för fast telefon och internet! Mobilt internet? Glöm det! Social varelse? Glöm det också. Du inbillar dig bara.

Nej, stäng in dig, lås om dig, bygg murar, kommunicera inte med andra. Bli en glad eremit. Om du kan. Det verkar vara dagens motto för de som anser sig vara vår överhet, dvs riksdag och regering. Ett motto som blir alltmer påtagligt för varje dag.

På vilket annat sätt kan man annars tolka den utveckling vi haft under senare tid? Det började så sakteliga dagen efter Sept 11, 2001. Men har ökat takten och omfattningen eftersom.
Vi kollas in på bara kroppen när vi ska flyga, får bara ta med några ynka gram tandkräm genom de otaliga säkerhetskontrollerna.
FRA-lagen registrerar oss och används för att lägga puzzel om våra liv. Nu får vi inte vara ensamma på toan heller, i vart fall inte i offentliga sammanhang. Kameror överallt. Finns säkert några säkerhetsdårar som anser det viktigt att installera kameror i våra sängkammare också. Vem vet, du sover kanske med någon som har "explosiv huvudvärk".
IPRED tog av oss rättssäkerheten för vad som kan hända om någon kapar vår dator. Att polisen inte är så bra på att få tag på verkliga brottslingar, det vet vi ju. Så nu ska de bli bättre.
För cirka två veckor sedan läckte det ut en del planer om hur "polisutredandet" skulle bli bättre.
Ja, de är verkligen inte bra. Men när de inte klarar de verktyg de har, då undrar man hur de ska kunna använda nya verktyg på ett rättssäkert sätt!!!

Såg häromdagen att FRA-lagen ska få sällskap av en FRÖ-lag. Det räcker inte med att vi inte får dela filer, vilket ju är grunden för internet, nu ska vi inte få dela fröer heller! Sverker Lenas på DN formulerar det ungefär såhär: att dela med sig av fröer blir brottsligt, något som förekommit allt sedan jordbrukscivilationens uppkomst. Men ur byråkratisk synvinkel är friheten i trädgårdslandet lika förtretlig som friheten på internet. Först när alla fröer kommer från Monsanto och alla filer från Microsoft är lagen färdig.

Det kan ju ses som en något humoristisk formulering, men har en besk bismak som påminner om hur vi ses som konsumenter, inte som fria tänkande individer. Och det på alltfler områden!

Nu har ju i allas vår omvalda fru Gredelin, Beatrice Ask också tagit fram den datalagringslag som hon tjuvhöll på över valet, för att inte oroa och komplicera frågan om hur vi skulle välja. Lagen kommer att kosta, och det får vi som konsumenter (igen!) betala, en övervakningsskatt. Med både initial och årlig kostnad. Vill vi det? Än värre dock, det är "inte bara" fråga om gammal "hederlig" buggning och telefonavlyssning, som kanske en och annan kan godta i extrema fall och om vi hade en hederlig polis. Nej, det handlar om allt som har med telefoni och internet att göra, mobiler, e-mail, SMS, vem vi kommunicerar med, på vilket sätt, varifrån, hur länge etc.

Men det är inte slut med detta. Det pågår ett EU-projekt som kallas Indect. Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register och övervakningskameror i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om oss medborgarna och samtidigt följa och övervaka oss när vi rör oss i samhället. På Indects hemsida kan man se hur det skissas på kopplingar till fysisk övervakning – till exempel med modern, datoriserad kameraövervakning som kan identifiera och följa enskilda individer och analysera deras beteende.

Från Wikipedia: En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär.

Integritet, adjö.

Ytterligare ett par länkar:
Agneta Berliner: http://agnetaberliner.blogspot.com/2010/11/overvakning-ar-sakerhet-forlorad.html
Gun Svensson, FarmorGun: http://farmorgun.blogspot.com/2010/11/regeringen-skiter-i-vad-det-kostar.html

Varför tar ni ifrån oss kollen av våra liv??? (Tredelningen, del 3.)

I valrörelsens slutskede är det lätt att tappa fokus om vad valet gäller. Vi översvämmas av disparata utspel - och opinionsundersökningar som också leder oss att tänka på annat än sakfrågorna, grundfrågan. När jag påpekar mina frågor om detta, då skakar valarbetarna från de etablerade partierna irriterade på huvudet och kör fram propaganda i stället för att diskuera.

För mig handlar valet om demokratins framtid i Sverige. Hur ska den se ut, vilket innehåll? Får vi vara delaktiga, eller ska vi av en överhet, i form av ett politiskt etablissemang, sorteras bort från både inflytande och anständigt liv?

Om vi inte får ta och behålla kontrollen över våra liv, vad är då ett litet bidrag eller en skattesänkning hit och dit värd? Visst är det viktigt med arbete. Men till vilket pris? Är det viktigare att arbeta än att låta kroppen, eventuellt med hjälp av läkare och mediciner, återhämta sig, även om det tar tid?
Är det viktigare att bli något slags slavarbetare åt ett företag eller någon offentlig institution med behov av arbetskraft än att få försöka, med rimliga villkor, överleva på det man kan bäst?
Sysselsättningsterapi med märkliga beteckningar som hindrar oss från att göra vettiga saker med våra kunskaper? Utbildningar som nedgraderar vår kunskap, och inte efterfrågas.

Är det viktigare att följa stela reglementen, som dessutom inte stämmer mellan olika överhetsmyndigheter som ålagts att samarbeta men inte förmår det, än att få chansen att överleva?

Det verkar så.
De regelsystem som byggts upp under decennier och dessutom ständigt förändrats, och i syfte att "förfinas" och ge lägre kostnader för staten, de har ju lett dit. Regler för sjuka, långtidssjuka och arbetslösa. Regler som styr försäkringskassa, arbetsförmedling och A-kassor. Och som låser in oss till den grad att vi bör vara friska och med heltidsjobb försedda för att klara av dem. Annars förlorar vi snabbt kontrollen över vår tillvaro. Om det nu inte bara gäller en veckas influensa, ett benbrott eller en månads paus mellan olika jobb i karriärstegen.

Hur ska en företagare (säg en frilansskribent, en författare, en it-konsult, en musiker etc) kunna få ordning på sin inkomst och sitt liv om han/hon måste stänga (lägga ner) sin firma, som börjat svikta som inkomstkälla, för att inte riskera sin SGI. Enl arbetsförmedlingens påbud. Är man företagare är man inte arbetslös (även om firman inte ger några el mycket låga intäkter) och kan inte få a-kassa. Arbetsförmedlingen fixar ju dock inga jobb. Fk däremot säger det är ok att jobba med firman. Motstridiga besked. Lika med kaos. Skulle man dessutom bli sjuk... ahh, kalla på psykdoktorn. Hur nu det ska ge jobb. Det jobb man behöver för att bli frisk och få ordning på tillvaron.

Jag stoppar där med denna beskrivning hur det ser ut för verklighetens folk, den del av folket som kan vara mycket välutbildad och ha familj men som inte är frisk, inte är med fast jobb försedd och stadigt placerad i en trygg medelklass. Eller som trots medelklassplacering mopsat sig emot samhällets övervakningsnoja och blivit "rättshaverist", dvs inte omfattas av den rättssäkerhet som man trodde borde gälla alla.

Är demokratin bara till för friska, välartade och undergivna medelålders medelklassmänniskor med välavlönade fasta anställningar, som inte protesterar emot att bli övervakade och integritetskränkningar?
Ska inte samhällets trygghetssystem gälla alla, även de som behöver dem? Ska den som är sjuk, äldre eller arbetslös klassas som paria, som en som ska skämmas?
Är det rimligt att alla vår verksamheter, inklusive de mest privata, ständigt ska övervakas, registeras, lagras, kollas för alla. Med hänvisning till att det kan finnas skurkar och terrorister.
Naturligtvis finns det skurkar, men de smartaste kommer undan sådan system. Och vore det inte mera motiverat att inrikta sig på brottslighet och misstänkta? I stället för att kolla alla.
Erfarenheten visar att masskontroll och övervakning är dyr och ineffektiv. Varför då kolla allt och alla?

För att just hålla oss på mattan? Så vi inte vågar ha kontrollen över våra liv själva? Så vi inte ska våga tycka eller göra något som Storebror övervakaren inte gillar? Så vi inte vågar tänka fritt, inte vågar kommunicera med varandra? Så vi inte vågar protestera när mobilen blir en elektronisk fotboja? Etc.

Är det demokrati?

Lobbyisters och påtryckares julafton

En kortis. Är det fler som slagits av att det är högsäsong nu med utspel från intressegrupper, lobbyister och myndigheter med för den delen? Än mera än när det är dags för årsbudgeten.
Nu får vi veta hur viktigt det är med mera pengar till den och den saken. Hur mycket mer personal som behövs. Och alla vill de på verka partierna. Ofta så lyckas de också ragga upp någon riksdagsman, som är villig att stödja dem.

Kan det möjligen bero på att det är val på gång?
Lobbyisters och påtryckares julafton. Och politiserande myndigheters chans att ta makten över politiken. Mera pengar och lagar som ger fler möjligheter att övervaka oss små medborgare.

Till förfång för den enskilde.

Osynlig opposition... ger pp en chans till?

Hörde en kommentar att förra veckan var helt regeringens. Oppositionen var helt osynlig i media. Bara regeringspartiers utspel märktes.

Av det drar jag slutsatsen att medias kommentatorer anser att t ex piratpartiets valmanifest och därpå följande diskussion var en icke-händelse. Med tanke på hur den diskussionen gick, kanske piratpartiet ska vara tacksamma.
Och kommentaren speglar att piratpartiets bekymmer i stort sett "bara" var interna, inte nådde ut till några större väljarskaror.

Det skulle ge piratpartiet tid att slicka såren och att skärpa och förtydliga sina ställningstaganden. Samt att förhoppningsvis komma tillbaka snabbt, med friska krafter och friskt mod. Med argument som inte behöver misstolkas - och så att fokus blir på kärnfrågorna: integritet, rättssäkerhet etc, dvs kampen emot övervakningssamhället och för medborgerliga rättigheter.

Sverige på utförsplanet

Sverige har sedan decennier berömt sig för sin demokrati - och för "den svenska modellen". För att bekämpa diktatur och förtryck. Sedan flera år finns till och med ett demokratimål inskrivet som ett viktigt kriterium för biståndet.

Nå, ibland har självgodheten varit så överdriven att jag känt kväljningar. Så bra var inte Sverige, inte så unikt. Så bra är inte Sverige. På senare år har vi ju till och med fått en FRA-lag som ser oss alla som presumtiva säkerhetsrisker och en IPRED-lag som ser oss som illegala konsumenter av storbolagens musik och litteratur.

Ändå så blir jag ytterligt beklämd när jag i SR, P1 hör om hur Sverige är berett att "hjälpa" diktaturens Vitryssland att begränsa internet. Så både hör och läser jag om hur Sverige, med beskäftig hjälp av handelsminister Eva Björling och ett statligt bolag är berett att sälja teknologi till Libyen, av alla länder, för övervakning. Detta Libyen som ex-vis samarbetar med Italien för att förhindra flyktingar från att bege sig i rangliga båtar över Medelhavet till ett liv i aningen mindre diktatorisk styrning.

Har "framgången" med att trumfa igenom FRA-lagen stigit regering och "säkerhetsbyråkrater" åt huvudet?

Finns det ingen hejd på hur långt man kan avlägsna sig från demokratiska ideal och vanlig anständighet???

Självklart protesterar Amnesty emot denna försäljning, som visar likhet med den s.k. Telubaffären för flera decennier sedan.

Jag hade tänkt skriva långt och skarpt om detta. Men ser att bl a "Svensk myndighetskontroll" redan reagerat. Läs det.
Läs också detta på SVT:s hemsida. När ni ändå är i farten, kolla in Scaber Nestor också.

Det blir tyvärr allt tydligare att Sverige befinner sig på det sluttande planet betr synen på demokrati och diktatur.

Att tycka annorlunda

Hörde häromdagen något som bet sig fast i minnet.
Det var hur Stasi-chefen i dåvarande DDR (Östtyskland) uttryckte sig när han definierat vilka som var statens/kommunismens fiender.

"Det är de som tycker annorlunda än vi."

Dessa skulle alltså registreras, kartläggas, trakasseras och förföljas, ja, till och med dödas.

Jag får rysningar när jag ser dagens vilja hos politiker, och även deras byråkrater, att just registrera och övervaka oss vanliga medborgare. Eftersom det kan tänkas finnas någon som har andra åsikter än de makthavande.

För övrigt anser jag att FRA-lagen ska rivas upp!

Ett vägval: Vart går vi?

Egentligen visar många av de dagsaktuella diskussionsämnena att vi står inför ett vägval betr vårt samhälles utveckling.
Ska vi utvecklas i demokratisk riktning, med deltagande, humanitet och medkänsla, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet, integritet och frihet. Eller dess motsats: övervakning, kontroll, avlyssning, stängda gränser, en liten härskande klick och en allmänhet utan inflytande.

Om jag ser tillbaka sådär ett tiotal år, och speciellt då de senaste 4-5 åren så har jag svårt att blunda för att de negativa tendenserna överväger. Makten koncentreras till en "elit" som inte släpper in nya och framför allt inte personer med nya idéer. Makten spelar på folks rädsla för terrorism och för det okända, spelar sverigedemokraterna i händerna. Det stiftas lagar som registrerar och övervakar oss, ofta med stora brister vad gäller rättssäkerhet, integriteten kränks. Jag kan nämna många exempel, men det räcker att nämna FRA-lagen, IPRED, utökad kamera- och annan allmän övervakning i st för inriktning på brottslighet. I makten ögon är vi alla presumtiva brottslingar.

Jag ser då två möjliga scenarios. Det ena är att den allmänna opinionen vaknar i tid, inser hur demokratin urvattnas och glider oss ur händerna och att vi röstar bort dagens makthavare, dvs inte bara regeringen utan de ledande i alla riksdagspartier och ersätter dem med nya, som återställer den ideologiska, demokratiska inriktningen, inklusive att nya partier med demokratiska rättigheter som frihet, integritet och medborgarinflytande kommer in i riksdagen.
Då blir det en normal demokratisk förnyelse.

Det andra alternativet är att opinionen vaknar för sent. Partierna styr Sverige än längre bort från demokratin, genom än mera övervakning, kontroll etc ända till den punkt då det inte längre går att med demokratiska medel återvinna demokratin. Åsikts- och yttrandefrihet har beskurits så att få vågar öppet vad de anser. Detta pågår tills dess det jäser så till den grad att friheten måste tas tillbaka. I värsta fall kan det då inte ske utan våld.

Jag hoppas verkligen att allmänna opinionen vaknar i tid.

Mera övervakning, nej tack

Så har en utredare (med bakgrund i fp om jag fattade namnet rätt) föreslagit att övervakningskameror ska få sättas upp i butiker utan att det begärs tillstånd för det. Ännu ett steg in i övervakningssamhället. Ännu ett brott mot integriteten.

Jag menar nog att visst kan det vara befogat med övervakningskameror i vissa lägen, sparsamt använt, och inte uppsatta hur som helst. Frågan är om det inte redan gått för långt. Detta utredningsförslag verkar inte genomtänkt. Inte vad gäller integriteten i alla fall.

Ska "vem som helst" kunna spåra oss med hjälp av våra kläder?

Integritet är ett vittomfamnande begrepp. Vad sägs t ex om denna motion av folkpartisterna Agneta Berliner och Birgitta Ohlsson?

Jag låter motionen tala, och visst är det skrämmande perspektiv som målas upp, ja som redan är här.

Motion 2008/09:K333 Radioetiketter och integritet

"Så kallade RFID-taggar, det vill säga radioetiketter med en slags radiosändare utan batteri som avläses med antenn, blir allt vanligare. Globalt pågår just nu en skenande utveckling där produkter som alltifrån klädesplagg till skrifter och körkort får en RFID-tagg kopplad till sig.

Detta bär med sig integritetsproblem för den enskilde individen då RFID-taggarna ofta sitter kvar i exempelvis kläder, skor och andra varor vi bär med oss. Via antenner kan då enskilda personer, företag, myndigheter med mera och i det förlängda loppet också obehöriga följa vad vi bär eller har på oss och därmed identifiera och kartlägga oss och våra köpbeteenden, livsval och preferenser.
Detta blir en slags fortsättning och förlängning på övervakningskameror, men öppnar också upp för att privatpersoner i form av så kallade ”stalkers” lättare kan följa sina offer och kriminella enklare kan stjäla andras identiteter eller kontokort.

Dessa scenarion påkallar att någon form av lagreglering bör ske för att beivra missbruk av RFID-taggar framförallt dold RFID-avläsning riktad mot människor på allmänna och offentliga platser. I en del amerikanska delstater finns redan liknande lagstiftning."

Min korta kommentar är bara om det verkligen behövs sådana RFID-taggar över huvud taget? Är det ett nödvändigt bruk? Risken för missbruk är ju dessutom enormt stor.

För övrigt anser jag att FRA-lagen skall rivas upp.