Största opinionsmätningen....

Naturligtvis är den största opinionsmätningen själva valet.
När det är sagt så konstaterar jag att SCB:s senaste mätning omfattar 9000 personer och sägs vara den största i sitt slag.
Vad säger då den?
Jo, de två stora partierna s resp m, de minskar båda. Och det skiljer ca 10% mellan dem till s favör.
Sd är tredje parti och ligger strax under 10%
Folkpartiet har de lägsta siffrorna sedan på 12 år, bara strax över 5%.
Centern och kd ligger också illa till, men har i denna mätning kravlat upp sig över 4%-spärren, vilket kanske gläder Reinfeldt, och säkert Annie Lööf och Göran Hägglund.
Vänstern och miljöpartiet är båda större än de tre små allianspartierna, men ligger ändå rätt illa till.

De som lämnat moderaterna har i stor utsträckning gått till Sd...  medan de som lämnat folkpartiet och centern idag i stället håller på sossarna. Alltså, moderaterna är inte nog höger, och de besvikna går till sd.
Men fp och c är för mycket höger och tappar till sossarna.
Frågor och slutsats?
Väljer moderaterna att bli mera främlingsfientliga och höger för att inte tappa mer till sd?
Men då förlorar fp och kanske c/kd röster till s eftersom de ingår i alliansen. Och alliansen förlorar än mer i förhållande till de röd-gröna.

"Får" fp profilera sig mera och bli mera socialliberalt igen så kan det behålla och kanske ta tillbaka röster från s och mp. Inte minst från s-sympatisörer som inte gillar sällskapet med v.  Det skulle alliansen vinna på, om än kanske inte tillräckligt för egen majoritet.
(Men kanske skulle det ge underlag för en regering med sossarna, fp och mp.)
Frågan är dock om fp idag vill återvända till socialliberalismen, och om moderaterna skulle godkänna en sådan politik. Jag tror inte det - möjligen i ett valmanifest, men inte i praktisk politik.

Vad c och kd ska göra för att säkra sig ovan 4%, det vet jag inte. Klarar de inte gränsen är alliansens saga all. Men moderaterna har inte råd med att stödrösta på så osäkra kort som c och kd, för då tappar de i tyngd inom alliansen.

Av ren självbevarelsedrift måste givetvis alla småpartier, även på den rödgröna sidan,  skärpa till sina profiler, inte minst för att visa ideologisk hemvist. Det gör att "blocken"  inte är så självklara alternativ som de idag vill utmåla sig. Men det är en annan sak.

Och när valet är över får väl alla partier rannsaka sig själva och andra, för att se om och var det finns samarbetspartner som inte smakar för illa. Sakligt och ideologiskt.

Meningslösa siffror

Jag skrev redan häromdagen om det meningslösa i opinionsundersökningar med stort bortfall och/eller osäkra. Min slutsats bekräftades ytterligare nu när bl a SCB:s mätning kom. Återigen kommenteras med stort allvar, med olika infallsvinklar, hur denna ska tolkas.

För den som kollar lite mer framgår dock snart det väsentliga. Bortfallet var runt 30%.

Att två tredjedelar av undersökningen skedde före både Greklandskrisens höjdpunkt och de rödgrönas skuggbudget har självfallet också betydelse om man jämför med undersäkningar som skett därefter.

Hur ska bortfall och osäkerhet tolkas då? Det är mer intressant än de siffror som redovisas för de som svarat och gått få tag på. Är det fler osäkra bland fd s-sympatisörer än bland m-sympatisörer. Hur många går tillbaka till tidigare sympatier? Har partier på topp (m + mp) chans att hålla kvar alla nya? Hur många söker sig till nya partier?
Varför är man osäker? Finns de nya partierna bland svarsalternativen? I så fall vilka? Kan det finnas någon stor grupp som inte finns bland svaren?

Det är frågor som man ställer sig i partikanslierna. Men det borde "analytikerna" i press, radio och teve fråga sig också!

För piratpartiet kan det synas trösterikt med gårdagens DN, där de fick 14% av 15-19-åringarna. Men det vinner man inget val på, för dels kan bara en del av dessa rösta, dels så var även där bortfall och vet-ej-svar 32%...

Gissa om jag känner mig trött på dessa meninglösa opinionsundersökningar, som väller över oss?

Då är det mera intressant att veta vilken ålder som kandidaterna i de olika partierna har, om det finns andra än medelålders kandidater. Finns yngre OCH äldre kandidater också? Och hur mycket tjänar de? Betr inkomst kan konsteras att maktinnehav ger höga inkomster, (m) har därför passerat (s) vad gäller antal höginkomsttagare. Men det är intressant att trots att (s) numera är ett oppositionspart så är det extremt få låginkomsttagare bland sossarnas kandidater!

Det är inte synd om regeringen!

I riksdagsdebatten igår, om den senaste turneringen om sjukförsäkringen och dess brister, så pucklade m resp s-förespråkarna på varandra väldeliga. Debatten om självmordsbenägna sjuka var direkt pinsam. Jag tycker i vart fall att det var pinsamt att höra Veronica Palm (s) hur hon skrämde med just självmordsrisken. För det är just att skrämma. MEN, lika illa var det att höra m-företrädare, t ex Gunnar Axén, förringa denna risk. För vad jag förstår har det faktiskt förekommit självmord.

Svaret på hur folk uppfattar regeringen kom i dagens SCB-partisympatiundersökning. De rödgröna får 50%, alliansen får 42,1% och sverigedemokraterna får 5,1% . Förlusterna för alliansen kan till stor del skyllas på sjukförsäkringsschabblet. Däremot kan jag inte se någon anledning till att s går fram pga av egen aktivitet i den frågan, de bara drar fördel av regeringens straffbart dåliga politik. S och v har inga bra ledarpersoner, vilket även gör deras politik suddig och osäker. Däremot så har mp Maria Wetterstrand, och som det ser ut idag skulle jag inte bli förvånad om mp klarar hem 10% i valet.

Alla partier måste ta sd på allvar nu, inte bara tycka att de är illa, utan ta debatten med dem. Klargöra skillnaderna. Det gäller även piratpartiet, som hamnat i skymundan nu pga vilka frågor som dominerar debatten. Borde inte pp hitta en integritetsaspekt i sjukförsäkringsproblematiken? Och i invandringspolitiken! För att göra klar skillnaden till sd i sista fallet och gentemot alliansen (främst?) betr sjukförsäkringspolitiken. FRA-lagen är viktig, men integriteten rör fler områden!

Christina Husmark-Persson är nog en av de värsta olyckorna som drabbat alliansregeringen. Vissa delar av det hon säger låter bra, men utformningen av hennes förslag och hur hon motiverar dem... då tar man sig för pannan.
Ändå har hon ett sätt att tala och modulera sin röst så att den låter snäll och välmenande som påminner om det förre utvisningsministern Barbro Holmberg (s) hade.

Jag måste erkänna att jag har oerhört svårt för människor som uttrycker omänskliga åsikter på detta "väloljade" sätt.
Då känns klarspråk betydligt bättre, då vet man var man har dem. Ex-vis uppskattade jag Lars Ohly bättre när han sa att han var kommunist. Nu glider han undan och smörar betr sin kommunistiska ideologi (pga att det krävs för att han ska få vara med s+mp) på ett sätt som inte känns ärligt.

Summa, det är inte synd om regeringen! Den har själv bäddat för sina dåliga opinionssiffror. Oppositionen seglar i medvind inte av egen kraft, utan pga alliansens dålighet. Sd´s medvind beror på försumlighet hos alla övriga partier. Piratpartiets motvind beror på att de inte hittills lyckats förklara att personlig integritet och rättssäkerhet innebär att de måste ta ställning i betydligt fler frågor än FRA-lagen och IPRED.