Svensk undervisning jfrt annan (PISA)

I slutet av 2013 redovisades den senaste s.k. PISA-rapporten. PISA, uttytt Program for International Student Assessment är en mätning av OECD som studerar 15-åringars kunskaper inom matematik, läsförståelse och naturvetenskap. I den senaste undersökningen hamnade Sverige under genomsnittet för OECD inom samtliga områden. Sedan förra undersökningen, år 2009, har Sverige tappat placeringar internationellt och totalt sett har resultaten försämrats.

Genomsnittspoäng per land inom OECD, år 2012

Korea, Sydkorea	543
Japan	540
Finland	529
Estland	526
Kanada	522
Polen	521
Nederländerna	519
Schweiz	518
Tyskland	518
Irland	515
Australien	512
Nya Zeeland	509
Belgien	509
Storbritannien	502
Österrike	501
Tjeckien	500
Frankrike	500
Slovenien	499
Danmark	498
OECD, snitt	497
Norge	496
USA	492
Italien	490
Luxemburg	490
Spanien	489
Portugal	488
Ungern	486
Island	485
Sverige	482
Israel	474
Slovakien	472
Turkiet	462
Chile	436
Mexiko	417

Källa: OECD 

Som synes ligger länder som Sydkorea, Japan, Finland, Estland i topp, men även länder som Tyskland, Storbritannien och USA ligger klart bättre till än Sverige i denna mätning. 

– Läget är allvarligt när det gäller kunskapsutvecklingen i skolan, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström. En kort sammanfattning av rapporten finns i denna länk från SV.

Utöver de 34 OECD-länderna ingår också ytterligare 31 länder i den totala undersökningen. Däri kan man se att t ex länder som China, Singapore, Hongkong, Taiwan (dvs asiatiska länder i stark utveckling och där kunskapskravet är starkt framträdande), liksom  Lettland och Ryssland oftast når bättre resultat än Sverige. Filippinerna, ett land jag haft anledning att kolla upp lite extra, ingår inte i studien, men jag tycker mig se att dess skolsystem i mycket liknar de som de framgångsrika länderna har. Av det kan man gissa att även Filippinerna ligger bättre till än Sverige, bl a p g a att läraryrket har hög status där och att regeringen på senare år dessutom sett till att lärarlönerna höjts väsentligt.

Givetvis finns det felkällor, och andra vanliga statistiska felmarginaler i denna liksom i andra undersökningar. Den har också diskuterats i Sverige för vad den mäter.

Men om man ser på vad den mäter så är den ytterst intressant. Den mäter kunskaper för 15-åringar inom sådan kärnområden som läsning/läsförståelses, matematik(i tillämpning) och naturvetenskap. Kunskaper som också i Sverige stod i fokus innan inriktningen flyttades allt mer över till sådant som i debatten kallats "flum" (individers attityder, beteenden och socialt-emotionella sidor som samarbetsförmåga).  En utveckling som började under Olof Palme(s) tid, genom både ändrade mål och förändringar i lärarutbildningen, men som givetvis tog några decennier att genomföra i praktiken. Bl a p g a en kvardröjande professionalism i lärarkåren. Sänkningen av yrkets status bidrog givetvis också till sänkta ambitioner betr kunskapsinriktningen. Fullt genomslag kan man nog säga blev det i och med Göran Persson(s) kommunalisering av skolan, där de lokala politikerna ofta (inte bara s, utan även andra) bidrog till sänkta ambitioner. Effekterna blev närmast övertydliga i början av 2000-talet och har fortsatt.

För något decennium sedan läste jag en vetenskaplig rapport av, tror jag Bo Rothstein, professor i statsvetenskap (och benämnd som socialdemokrat!), om hur socialdemokratin försökt mer el mindre indoktrinera i socialdemokrati inom skola och förskola. Det kan vara intressant att där beskrevs dessa försök ha gått rätt bra inom barnomsorgen (innan innan barnpassningsinriktningen började glida över till pedagogik för kunskap), men inte lika bra och tog längre tid betr grundskolan, fr f allt på grund av skolans gamla inriktning på kunskaper för elevernas framtida liv. Lärarna hade en kunskapsinriktad och framtidsoptimistisk, närmast ideell syn på undervisningens uppgift, som var svår att utrota. Intressant, eller hur...

I dagens kritik av PISA-rapporten har den mycket av invändningarna riktats emot att den inte sägs ta hänsyn till de positiva effekterna av "flumfaktorerna".  Även det intressant. Dvs att det fortfarande ses som mindre viktigt med kunskaper jämfört med t ex "socialt-emotionella" sidor. Och visst kan visst värde finnas i dessa sidor, men frågan är var störst fokus ska ligga i undervisningen...

Låt mig avslutningsvis konstatera att, i vad som mäts, så ligger länder med skolsystem inriktade på kunskaper främst. Att dessa ofta är asiatiska framgångsländer betr snabb utveckling. Att en del gamla välfärdsländer, som Sverige, verkar trötta och sjunka betr kunskaper (och därmed i utveckling och tillväxt).
Att också troligen ett land som Filippinerna, som inte ingår i undersökningen, har ett mera kunskapsinriktat utbildningsväsende än Sverige. Och därför troligen kommer att utvecklas snabbt de närmaste decennierna. Trots i dag utbredd fattigdom, gerillaverksamhet med terroristinriktning och utsatthet för naturkatastrofer.
Och att Sverige, och andra länder med ett trött fokus på annat än kunskap, måste, utan att gå ifrån samarbetsförmåga och liknande, måste bredda sig och återgå till mera av kunskap och kreativt tänkande. För att inte helt tappa styrfart.

Nu vill också telebolagen stoppa utvecklingen, för att säkra sina inkomster

Telebolagen är sura över nätets gratistjänster. Som Skype m fl. Så skriver SvD.


Jag noterar alltså att de konventionella telefonbolagen vill sätta hinder för den (hittills) gratis internettelefonin (som i o f sig kan vara av dålig kvalitet) och att SMS-andet tycks stagnera eftersom fler och fler hittar nya vägar för snabba meddelanden.

Jag tycker mig ana inspiration från den s.k. upphovsrättsmaffians agerande för att bevara gamla, dyra strukturer och förhindra fri konkurrens och utveckling.

T ex Telia håller på att utveckla en teknik för att stoppa gratis internettelefoni.

Vad är nu detta annat än försök att på olika sätt skapa skyddmurar kring sin egna affärsidé och teknik. Precis av samma innebörd som skyddstullar, Ipredlagar och liknande. Man (= telefonbolag, skivbolag, filmbolag, bokförlag etc) vill inte ha konkurrens genom att andra utvecklar ny teknik, som kan sälja varor eller tjänster billigare och mera konsumentvänliga än det som de själva står för. Upphovsrättsindustrin ropade på lagstiftning för att skydda sin bransch, och aningslösa (?) politiker ställde tjänstvilligt upp för att förhindra en fri konkurrens. De gamla telefonbolagen verkar använda tekniken, inte för att förbättra sin produkt, utan för att hindra konsumenterna att använda annan, ny och billigare teknik.

Telefonbolagen får inte intäkter i den utsträckning de vill. Vinsterna sjunker. Men på en fri marknad med en fri konsumentvänlig konkurrens så gör man inte så. Fri konkurrens innebär att, i detta fall, telefonbolagen får acceptera att det finns andra som kommer med nya produkter/tjänster. De bör istället utveckla sin teknik och sina tjänster så att de blir prisvärda för konsumenterna. Inte att stoppa ny teknik och hindra konsumentmakten genom lagar eller utvecklingshämmande teknikfiffel.

Jag är, mot bakgrund av de senaste årens politiska klimat, allvarligt oroad över hur riksdag och regering kommer att agera. Vi har en icke-socialistisk regering, som säger sig vara för en fri marknad för konsumenternas bästa. Men dess agerande är illavarslande, genom IPRED-lagen och annat som är mera i socialistik konservativ regleringsanda för att skydda det gamla och emot det nya.

Utveckling eller tillbaka till stenaldern?

(engelskt tangentbord, sa tank till prickar och ringar...)

Jag vill nog pasta att de unika verkligt nyskapande genierna ar ytterst fa. Jag tvivlar pa att det idag finns ett enda geni av den yttersta digniteten.
Men det betyder ju inte att utvecklingen avstannat, tvartom! Utveckling kommer av att ta del av andras erfarenheter, att diskutera, att vrida och vanda pa tidigare upptackter och uppfinningar, tidigare musik, konst, forfattande. Upphovsratt ar darfor nagot synnerligen relativt.

Jag har skrivit det tidigare, men likafullt, var skulle dagens musik varit utan Louis Armstrong? Oj, sa tyst! Men inte tjanade han manga dollar pa upphovsratt! Han sysslade med genial improvisation. Som inte ger nagra inkomster. Men som inspirerat alla musiker efter honom, numera helt omedvetna om var ursprunget var.
Och alla dessa bluesmusiker i USAs south. Kanske inte genier alla, men genom sin mix av andra traditioner utvecklade de, tillsammans med Louis A, basen for all popularmusik idag.
Sa tyst det vore utan dessa upphovsman!

Men de som tar inkomsterna ar andra. Forlaggare, grammofonbolag etc.

Varfor infordes en gang regler om upphovsratt? Jo, for att skydda t ex forfattare fran att utnyttjas av bokforlaggare, som inte ville betala for det de tryckte och salde.
Vilka ar det idag som tjanar pengar pa upphovsratten? Ja, inte i nagon storre grad forfattare etc, utan just forlaggare av olika slag. Och deras organisationer.
Jag vill nog mena att det hela urartat. Kommit langt fran de ursprungliga tankarna. IPRED ar pervers. Vilar pa en perverterad tanke. Som dessutom innebar rattsrota.

Tank om den som uppfann hjulet skulle ha tagit patent pa det. Tank om den forste som malade pa grottvaggarna skulle ha kravt pengar for att andra skulle fa mala ocksa.
Tank om den forste som ristade nagra runor eller hieroglyfer tagit copyright pa detta. Och jag gissar att aven dessa enorma innovationer kom genom nagot slag av utveckling.

Vi skulle levt kvar pa stenaldern. Eller annu tidigare.

Vill upphovsrattsmaffian att vi skall avstanna i utvecklingen. Genom att avgiftsbelagga varje litet steg och anvandande av mansklig erfarenhet? Utveckling leder till okat valstand - for fler. Men om upphovsrattsmaffians tankar skall styra sa dels avstannar utvecklingen, dels blir ett litet antal upphovsrattsbyrakrater enormt rika, medan vanliga manniskor far det allt fattigare.

Betank att stillastande betyder tillbakagang. Och att i stora delar av varlden lever massor av manniskor i fattigdom. Slapp utvecklingen fri, for allas vart basta.

- Vilket inte betyder att den som gor en insats inte skall ha betalt. Men det ar en helt annan sak.

OBS. Den direkta inspirationen till denna text var FarmorGuns bloggpost vari hon undrar vem som har upphovratt till hennes tankegods. Likasa en egen tidigare text pa snarlikt tema. Och en massa andras.

Till sist, riv upp FRA-lagarna och stoppa IPRED1. Och tank aldrig tanken pa ett IPRED2.