Jan Rosén vill samla in pengar åt porrindustrin

Först blir jag arg, sedan börjar jag tänka. Vad har en del inflytelserika människor för dolda agendor?

Radions morgonnyheter meddelar att den som "expert" utsedde Jan Rosén, mannen som puffade fram IPRED-lagen, har ett nytt förslag. Eller beställning kanske är den rätta benämningen?

Han vill att internetleverantörerna ska "hjälpa" internetbrukare (= snart sagt alla under 90 år) att vara "lagliga". Laglig, det är den som enligt Jan Rosén betalar till upphovsrättsmaffian vad den begär, vare sig man tagit någon liten del av deras "produkter" eller inte. DN har också en blänkare om detta på internet. Internetleverantörerna ska "erbjuda" kunderna att betala mera fvb till upphovsrättsinnehavarna.

Bloggaren Scaber Nestor har också noterat detta. Samt anmärker att eftersom det mesta som fildelas är porr (hur man nu vet det?) så är det en PORRSKATT som Jan Rosén beställer. Tydligen svälter producenterna av pornografiskt material, eller i vart fall de som distribuerar porr.

Nu vet vi alltså varför Ipred kom till, och varför det är så angeläget att plocka pengar av folk. Vi ska betala till porrindustrin, vare sig vi nyttjar den eller inte. Faktiskt så tror jag att det finns mängder av internetbrukare som använder internet "bara" för e-mail, för sina internetbanker och att betala räkningar, för att kolla bloggar och Facebook, googla, kolla Blocket och liknande. Visst, trots det är det lätt att av misstag bli länkad till en sajt som säljer porr. Men ofrivilliga besök på en "till-salu" sida som man inte använder, ska det kosta pengar? Man borde i stället få skadestånd från de som har sådana svårdeletade sidor.

Nu kan man fundera över hur dessa extra uttaxerade medel ska fördelas. En ytterst rimlig "förmodan" är att FRA skulle kunna få i uppdrag att fördela porrpengarna! Det visar även hur snabbt ett ändamål kan förändras. Från skydd av rikets säkerhet, via terroristbekämpning och kolla av mail till fördelning av mer el mindre tvångsindrivna intäkter till den mäktiga porrindustrin!

Nej, Jan Rosén anser inte att han "lobbar"

Som jag nämnde i mitt förra blogginlägg så är professor Jan Rosén statlig utredare av upphovsrätten. Samtidigt är han ordförande i SFU, Svenska föreningen för upphovsrätt.
Han har (ännu) inte svarat på mitt mail med frågan om hur han såg på om jäv föreligger pga dessa faktorer.

Dock har han uttalat sig i andra sammanhang om detta. Att han får e-post om frågan verkar irritera honom en smula. Och nej, han anser inte att han är jävig och han anser inte att hans organisation SFU är en lobbyorganisation.

Nå, det är en tolkningsfråga, är LO en lobbyorganisation? Är Svenskt Näringsliv det? Det finns mängder av organisationer som ursprungligen inte bildats för direkt lobbying. Det begreppet är trots allt tämligen nytt i Sverige. Men organisationer bildas för att främja medlemmarnas intressen. Att främja en organisations syften kan ske på många sätt. Idag är opinionsbildning och direkt lobbying de vanligaste och kanske mest effektiva vägarna. Det är inte ens nödvändigt att svara på remisser om man har direktkanaler till politikerna och ser till att man får uttala sig som "expert" i media. Det egna partsintresset får då stort faktiskt utrymme framför andras åsikter.

En organisation med ekonomiska resurser och vältaliga förespråkare är därför de facto i dag effektiva lobbyorganisationer, vad de än kallar sig.

SFU har en vältalig företrädare i sin ordförande Jan Rosén. Dess medlemmar (ex-vis: Stim, Svensk Filmindustri, Svenskt Näringsliv (!), Microsoft, IFPI, SAMI och SKAP) måste rimligen se det som en fjäder i hatten att ha ordföranden som statlig utredare av upphovsrätten!

Jan Rosén anser ju (jfr DN 14 mars: http://www.dn.se/kultur-noje/musik/skyddstiderna-maste-synka-battre-1.821292 ) att skyddstiderna för upphovsrätt ska förlängas (!) väsentligt!

Tänk om Jan Rosén i stället lobbade för och utredde patenttiden för läkemedel. Vilken höjdare för läkemedelsindustrin! Och vilka mängder ytterligare miljarder som skulle gå från skattebetalarna till läkemedelsindustrin. Ja, läkemedelssubventionerna skulle explodera. Vilket drabbar oss alla dubbelt genom dyrare mediciner och höjda skatter.

Det verkar ju vara så som upphovsrättsindustrin och Jan Rosén vill ha det också för sin bransch.

Tigande och talande byråkrater

Att en alltför stor del av riksdagens ledamöter inte vill kommunicera med väljarna, att de inte ens svarar på frågor om sina åsikter om brännande aktuella frågor, det vet vi.

En annan viktig aspekt är dock om det egentligen är någon mening med vad de tycker. Eftersom man kan ifrågasätta vilka det är som styr i Sverige. Är det de folkvalda eller är det byråkrater och lobbyorganisationer?

En av de mäktigare lobbyisterna är en professor vid namn Jan Rosen. Han är ordförande i Svenska föreningen för upphovsrätt, samtidigt har han ett statligt utredningsuppdrag betr upphovsrätten.
Det innebär att han är en en synnerligen aktiv part i denna komplicerade fråga.

Statliga utredare skall vara opartiska och neutrala i förhållande till det som de utreder. Därför har jag mailat honom och frågat honom hur han ser på detta (jävs-)förhållande, att han sitter på flera stolar.
Något svar har han ännu efter snart tre veckor inte gett!

Däremot har han inte på minsta sätt tvekat att uttala sig till förmån för utökad upphovsrätt och för IPRED-lagen, med dess märkliga konstruktion av rättsosäkerhet och att ge polisiära befogenheter till – just det - till de internationella mediaföretag som profiterar på upphovsrätten!

En person som inte tvekar att föra politisk debatt, det är FRA-chefen Ingvar Åkesson. Det är han som till stor del fört den debatt för ökade befogenheter till FRA, som politikerna sedan ”snällt” ställt upp på. Det är helt fel tågordning enligt mitt sätt att se.

Lobbyister ska inte formulera lagar och utreda frågor där de är en part. Byråkrater ska verkställa beslut som politikerna tagit, de ska inte formulera besluten! Någon ordning och reda måste det vara i ett samhälle som hävdar demokratiska värden.