Debattartikeln i DN om att mer än var fjärde eller femte (beroende på den exakta frågan) ungdom inte tycker att demokrati är så viktigt, att en (upplyst?) diktator är OK, att de kan sälja sin röst etc, det har i skrivande stund noterats av minst 27 bloggare och av mängder diskussionstrådar på Facebook.
Ja visst är det på sitt sätt uppseendeväckande uppgifter som redovisas. Samtidigt inte helt överraskande. I vart fall inte om man följer hur "folk" diskuterar och uttalar sig, både riktigt unga och något äldre.
I DN-artikeln, som redovisar den svenska delen av en större internationell undersökning, framförs också en rad bekymrade kommentarer och försök att analysera orsakerna. Många troliga, men knappast heltäckande. Till exempel efterlyses bättre undervisning i skolan om demokrati. Visst, det kan väl inte skada, om nu lärarna själva är utbildade och övertygade om demokratins omistliga värden. Men demokrati innebär inte att vart fjärde år gå och rösta på de kandidater som en partielit satt upp på sanktionerade och godkända listor. Demokrati innebär bland annat större frihet att välja kandidater (till exempel genom konsekvent personval).
Jag menar att många kommentarer, ofta från personer som befinner sig i eller nära den politiska eliten, de menar att "ungdomarna inte förstår demokratin", inte upplevt diktatur. Att ungdomen är oskuldsfull, som inte inser vad som kan ske om man struntar i demokratin, i att rösta. Nog kan det i viss mån vara så.
Om detta kan man undervisa, visst. Om någon lyssnar på erfarna äldre. För visst finns erfarenhet!
Men kanske är det inte oskuld som är orsaken? Kanske är det bitter erfarenhet som gör att en så stor grupp unga inte uppskattar dagens svenska demokrati? Ja, jag tror faktiskt det är så! Unga (liksom en del äldre) ser ju bristerna i det samhälle som styrs av statsbidragsfinansierade reklambyråpartiers partikanslier. De ser hur dagens politiska elit främst värnar sin egen makt, och hur den inte verkar inse verkligheten utanför maktens egna boningar.
De ser - och saknar - tydlighet. De ser hur sossarna talar om skattesänkningar, hur moderaterna kallar sig arbetarparti. De ser hur "liberaler" som Johan Pehrsons fp kallar övervakning för frihet. De ser däremot inte någon klar ideologisk debatt.
De ser hur politikerna infört en märklig övervakningslag som kallas FRA-lagen, hur än värre övervakningssteg införs under den luddiga beteckningen datalagringsdirektiv. De ser att äldre inte förstår vilka integritetskränkningar detta innebär. De ser hur svårt det är att få jobb. Och de ser hur något äldre slås ut och hamnar i det destruktiva ekorrhjul som kallas FAS 3. De ser hur lobbyorganisationer får riksdagen att stifta en IPRED-lag, som innebär fullständig rättsosäkerhet för den som använder datorer. Och detta för att skrämma folk, och för att göda upphovsrättsmaffian flera gånger om trots de avgifter och skatter som redan tas ut av alla som kopierar något på internet - liksom av de som inte kopierar. De ser hur A-kassa och sjukförsäkring försämras, och känner en osäkerhet som beslutsfattarna inte förstår.
Och för att ta ett dagsfärskt exempel. De ser hur kungen och hans familj lever i lyxliv, att en del av detta skattefinansierade liv är högst diskutabelt ur moralisk synpunkt. De är knappast rojalister. Men de bryr sig inte, för de tror inte på att den politiska eliten förmår göra ett republikanskt styre bättre. Sparkar man kungen så blir det någon politisk höjdare som skaffar sig ett lyxigt glidarliv i stället. Och vi vanliga människor har inget inflytande.
Så varför skulle de tro på demokratin? Varför inte passas på att sälja sin röst till den som bjuder bästa? Varför inte testa hur det blir med en "stark man", dvs diktator i stället?
Man glömmer förstås att en diktator röstar man inte bort. Och man har svårt att skilja den politiska "elitens" åsikter från de erfarna äldre som kritiserar demokratins brister.
Man bryr sig inte, för "dom där där uppe, de gör ändå som de vill".
Därför måste de väckas. Men det kan bara ske om vi något äldre vaknar också, och sparkar reklambyråpartiernas maktgalna "eliter" och visar vad vi tycker. Att det finns alternativ. Att demokrati betyder medinflytande, människovärde, integritet och mänskliga rättigheter.
Några ytterligare länkar:
Ola Theander, AB, SvD, Expressen.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
10 kommentarer:
bloggat och länkat:
http://scabernestor.blogg.se/2011/june/nar-alla-partier-ar-identiskt-ideologilosa-v.html
Klockren analys tycker jag!
Jag tror med att det beror mer på hopplöshet än oförstånd bland oss ungdomar..
Ta bara folkpartiets Cecilia Malmström som propagerar för fullt i EU för internetcensur för att blockera "olagliga" sidor.
Jag röstade själv på Folkpartiet i mitt första val 2006.
Har ganska liberala värderingar och tycker frihet och demokrati är viktigt men det finns ju inga partier i riksdagen som står upp för det längre.
När dom "liberala" partierna lägger fram förslag om censur då har det gått lååångt utför!
Instämmer med Oscar: Klockren analys. Ytterligare vill jag påminna om hur nazismen uppstod. Får Sverige och övriga Europa ett sämre läge med arbetslöshet, fåniga åtgärder från staten om hur de arbetslösa ska "aktiveras" parallellt med en större invandring är det många som ligger risigt till. Är dagens politiker för unga för att kunna ämnet historia? Är de för upptagna med att bevaka sina avgångsvederlag, pensioner och andra förmåner? Viss sarkasm i orden men vad pågår i parlamenten? Avslutningsvis: lägg inte skulden på lärarna som dignar under administration, pappervändande och vi måste veta att ett stort antal lärarstudenter hoppar av sin utbildning när de ser vad den går ut på plus att många lämnar yrket efter bara något år. För låga löner, för mycket pappersjobb och få kontakter med elever.Vad blir kvar till barn och ungdomar som ser förnedrings-tv, "rika" som lever lyxliv och föräldrar som sliter ut sig i två jobb?
Ja, herregud så klockrent skrivet. Typ allt kan jag nog skriva under på utom det att jag inte tror på att en diktatur vore bättre. Dock kan jag tycka att vi reda lever i en form av diktatur. Vi röstar iof. Men våra själar är ägda på något sätt. Folket röstar alltid exakt som partihöjdarna vill.
Sverige är en mycket politiskt korrupt land. Jag betvivlar på fullaste allvar på om politikerna någonsin kommer bli villiga att lyssna på folket då ett val är över. Så fort en valrörelse är över gör dom exakt som dom behagar och känner för. Deras hjärnor är absolut mer mottaglig för "lobbing", än för demonstrationer på gator och torg. Fina "bjudmiddagar" är alltså mer värdefullt än vad folket egentligen tycker.
Jag är relativt ung, närmare bestämt 24. Någon diktatur vill jag sannerligen inte ha, inte till något pris. Men jag tror att vi bör göra oss av med dagens fossiliserade partisystem, som i realiteten är ett tomt skal som står kvar därför att det stöttas på konstlad väg, genom mediamonopolism, journalistik, parti- och presstöd. Och förstås genom att inga andra än politiska partier har rätt att bedriva politik.
Demokrati kan över huvud taget inte vara någonting vi överlåter till en kår av professionella yrkesutövare. Redan Aristoteles visste att demokrati är deltagande demokrati, när vanligt folk har och utövar makten. Valdemokrati å andra sidan är det samma som aristokrati.
Det talas så otroligt mycket om demokrati, men ordet har blivit en kliché. I våra vardagliga liv, i förhållande till myndigheter och arbetsgivare så är vi närmast slavar som förväntas lyda och aldrig ifrågasätta.
Jag upplever inte att jag är en medlem i min kommun på samma villkor som politiker och tjänstemän. Jag upplever att det finns en tydlig maktrelation, där jag är underordnad. Det är inte demokratiskt.
Samma sak fast ännu värre på arbetsplatserna. Där är jag närmast helt maktlös. Kapitalisten sätter upp målen, chefen gör order och vi som jobbar lyder. Halva vår vakna tid lever vi alltså i en renodlad diktatur där andra har makten att befalla över våra kroppar, hur kan detta vara förenligt med ett demokratiskt samhälle?
Vad är en demokrati som nästan helt saknar förankring i den vardag där människorna trots allt befinner sig?
Kan demokrati verkligen vara lika med en symbolisk ritual som tar plats vart fjärde år? En sådan ”demokrati” syftar snarare till att ge folklig legitimitet åt makthavarna. ”All makt utgår från folket” lyder grundlagens första paragraf. Det är träffande. Makten går från folket ut, men vart går den hän? Inte tillbaka till folket i alla fall. ”Demokratin” är då ett fiffigt sätt att suga ut makten från folket.
Riktig demokrati måste innebära att vi, folket underifrån utövar makt som trycker undan den makt som utövas av eliterna ovan (stater, chefer, kapitalister osv).
Demokrati handlar inte om formella procedurer, det handlar om makt i vardagen och över samhället.
Jonas, jag delar din åsikt. Vi väntar på liknande händelser som sker på platser i Europa; ungdomar som säger "nej" till rådande läge och troligen kommande läge också, om inget händer. Då kommer bl.a, politiker och stå med gapande munnar och inte förstå ett smack. De är och förblir off från verkligheten.
Lars-Erick: En bra analys. Demokratin måste dock underhållas även mellan valen och politikerna måste leva upp till och respektera de grundläggande spelreglerna i ett demokratiskt samhälle. Där ingår sådana självklara rättigheter som yttrandefrihet och rätten till ett privatliv fritt från snokande politiker och makthavare. Dagens politiker går dock i motsatt riktning och inför det totala övervakningssamhället med FRA, Ipred, datalagring och internetblockering som sina främsta verktyg. För ungdomar som lever stora delar av sina liv på nätet torde det vara svårt att respektera politiker som agerar på detta sätt.
@Sara: Jag håller med om mycket av det du skriver, men full demokrati kan naturligvis inte råda på en arbetsplats. Den du kallar för kapitalisten är ofta en småföretagare som har satsat allt sitt sparkapital, sin bostad och gått i borgen för sitt företags förpliktelser. Naturligtvis skall denne företagare - eller kapitalist som du väljer - få bestämma över sitt bolag eftersom han/hon tar alla finansiella risker. Det står ju fritt för arbetstagaren att själv bli kapitalist. Man kan ju starta enskild firma utan något egentlig krav på startkapital.
Bra analys. Ett stort problem är bristande förståelse på vad demokrati innebär. Att alltid följa majoritetens vilja är i grund och botten emot liberala idéer som är grundade på individuella rättigheter. Var det inte Kant som sa att demokratin är majoritetens diktatur?
Som många kommenterat här så vill de flesta ha demokrati, men har starka invändningar till hur dagens demokrati fungerar i Sverige. Att det t o m finns inslag som liknar el är på väg till diktatur i den meningen att det är en grupp/klass som tagit monopol på makten, vilket utestänger andra. Partistöd etc gör att de gamla partierna är självgående utan medlemmar el verklig väljarkontakt.
Jag ser det nödvändigt, för demokratins skull - även om det minskar partikansliernas makt, att förändra villkoren för partierna till förmån för kandidaterna och för möjligheterna att kandidera i personval, även för icke-partianslutna kandidater. Och givetvis skala av riksdag och regering en del beslut som kan läggas på kommuner eller direkt på den enskilde. För att komma i vart fall ett steg ifrån den "åskådardemokrati" som vi idag har, och närma oss en deltagardemokrati.
Självfallet kan inte fullständig demokrati råda inom privata företag, som juristen skriver. Men i ett demokratiskt samhälle måste finnas valfrihet även i konsumerandet, vilket förutsätter verklig faktisk konkurrens på marknaden.
Som jag tolkar begreppet liberal demokrati (vilket av många statsvetare är liktydigt med demokrati) så innebär det ett stort hänsynstagande till minoriteter! Vilket i vart fall psykologiskt borde underlättas av om "risken" för maktskifte alltid är överhängande. Evigt maktinnehav av en majoritet, även demokratiskt vald, är på ngt sätt emot demokratins natur och en väg till diktatur.
Inte minst därför är det viktigt att vårda rättigheter som yttrandefrihet och integritet.
Något utbyggd lägger jag upp ovanstående kommentar som egen bloggpost.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2011/06/kommentar-om-demokratins-brister-i.html
Skicka en kommentar