En nazistisk terrorgrupp är inte en vanlig förening.

Det som beskrivs i denna artikel är tyvärr en fruktansvärd verklighet, hur nynazister (NMR) angriper det demokratiska samhället, genom att skrämma folk, genom att sprida sitt hat emot de som ser tolerans och medmänsklighet som viktiga värden i en demokratisk stat. Och hur polisen hanterade detta, om hur otillräckligt det var och är.  Jag var inte i Almedalen, men har tagit del av direktskildringar som bekräftar artikeln, tagen ur DN, nätupplagen, lördagen den 7 juli 2018. Jag menar att den är så viktig att alla bör ta del av den, inte bara de som har DN.

Citat:

"Fredagen den 6 juli vid 16.30-tiden hetsade nazistledaren Jimmy Thunlind mot judar på Hamnplan i Visby. Han stod på ett podium, omgiven av våldsdömda vänner. Hans ord om ”juden David Schwarz”, ”juden George Soros” och ”judiska bankirer” dånade ut i en högtalaranläggning inför hundratals människor. 

Jag hade tänkt vända mig till polisen och informera om detta, men kom på att det inte behövs. Ni var ju där. Jag såg massor av poliser på plats, uniformerade och civilklädda. 

Några av er agerade. Ni föste undan en kvinna som gick fram mot podiet och protesterade. ”Ni skämmer ut Sverige!” skrek kvinnan ursinnigt åt nazisterna. När ni förde bort kvinnan skanderade nazisterna glatt: ”Ut med packet! Ut med packet!”.  Sedan fortsatte de nazistiska talen dåna ut i högtalarna.

Ni poliser har haft en fruktansvärt svår uppgift i Almedalen. Ni har försökt punktmarkera en terrororganisation som är öppen med sitt hat mot minoriteter och att våld är en del i deras strävan att avskaffa demokratin. ”Kampen kräver mer än ord”, som det stod på tre knivar som polisen beslagtog i en bil som tillhörde 33-årige Emil Hagberg, en av flera ledargestalter i Nordiska motståndsrörelsen med våldsdomar i bagaget.

Denna Almedalsvecka har nazisterna stått för en rad våldsamma angrepp. I onsdags kväll attackerades tre kvinnor med en regnbågsflagga. 36-åriga Nenna Zithrine från Hässleholm, aktiv i Kristdemokraterna, var en av dem. Hon har nu armen i gips efter att hon blivit upptryckt mot en lyktstolpe av nazister och fått skador på flera fingrar. 

51-åriga Camilla Wagner från Stockholm misshandlades av en man från NMR-gänget som ”kom som en rugbyspelare”.

– Han tacklade mig bakifrån. Jag flyger i backen och slår i bakhuvudet i stenläggningen. Polisen griper honom direkt. Polisen var med oss hela tiden, fast vi förstod inte det.

”Polisen var med oss hela tiden”. Ja, ni har ju verkligen försökt vara det. Civilklädda och uniformerade har ni legat som frimärken intill de nazister som verkligen hatar er. På Hamnplan i fredags fick jag syn på en tatuering på en nazists ankel: ”ACAB”. En förkortning för ”All Cops Are Bastards”, ungefär ”Alla snutar är svin”. 

Läs mer: Polisen: ”Vi kan inte garantera någonting – men gör allt vi kan” 

De hatar er poliser för exakt det som vi andra uppskattar er för: Att ni är satta att skydda och upprätthålla demokratin. Ändå har ni misslyckats med just detta den här veckan. Det har blivit fel, massivt fel. För demokrati handlar inte bara om yttrandefrihet, att alla ska få säga sitt. En central del i en frisk demokrati är också skydd för minoriteter. 

Vem kan klandra RFSL Ungdom för att de ställde in sina evenemang och åkte hem? Varför skulle inte unga bögar och lesbiska vara rädda för en nazigrupp vars högste ledare dömts till fängelse för sin delaktighet i en hatattack mot en gayfest i RFSL:s lokal i Kristianstad? Under rop som ”jävla bögjävlar” och ”ni ska inte få leva” gick Simon Lindberg och hans knivbeväpnade nazistkompisar till attack mot schlagerlyssnande gäster.

Vem kan klandra Artur Ringart, vars farföräldrar mördades i Auschwitz, för att han känner sig utsatt när ett stort gäng nazister kliver in i tältet där han leder en debatt, börjar filma och dela ut Hitlerhyllande tidningar?

Vem kan klandra den femtonåriga tjej som började gråta när hon i fredags ansattes av nazister som kallade henne hora, fotade henne och hotade att lägga ut bilden i sociala medier?

Nyligen sade era poliskolleger från Säpo att NMR ”har förmåga att begå allvarliga brott som skulle kunna klassas som terrorattentat”. En organisation med ett sådant våldskapital kan man inte hantera som om den vore ett vanligt politiskt parti.

Ni poliser som föste undan kvinnan som ville protestera mot nazisterna – jag inser att ni inte gjorde det för att ni tyckte att hon gjorde fel, utan för att skydda henne. Ändå sändes en fruktansvärd signal just där. Att höra ett femtiotal segerrusiga nazister med svällande tuppkammar vråla ”Ut med packet!” åt den modiga kvinna som sa det vi alla tänkte – det var för mig Almedalens svartaste stund.

”Vi är politiskt färgblinda”, har poliser under det senaste året sagt när nazisterna sökt och fått demonstrationstillstånd. Men det går inte att vara färgblind inför en folkmordsideologi. 

Detta förstår ju egentligen ni poliser. Annars hade ni inte gripit fem nazister som gjorde Hitlerhälsning natten till i lördags. De sitter anhållna när jag skriver detta, misstänkta för hets mot folkgrupp. 

Men det är svårt att fatta hur det kan vara förbjudet att heila, men okej för en nazistledare att stå på ett podium inför hundratals människor och vräka ur sig hat mot judar. Jimmy Thunlind hetsade även mot homosexuella, som han kallade äckliga och onaturliga. Hans tal var en påminnelse om nazismens kärna. Behöver vi verkligen fler påminnelser?

Förra året slutade Almedalen på exakt detta sätt. Glada nazister, skrämda minoriteter. Jag stod i nazisternas tält vid ett bokbord där Förintelseförnekarlitteratur låg prydligt intill Hitlerhyllningar. Vilken är den populäraste boken? frågade jag. ”Det är nog den här”, sa den blondskäggige NMR-mannen och höll fram den fanatiske rumänske antisemiten Corneliu Codreanus ”Till mina legionärer”. Codreanus stödde Hitlers utrotningsidéer och agerade även på egen hand för att döda judar.

”Varför gillar du Codreanu?” frågade jag den blondskäggige. ”För att han bekämpar samma fiende som vi bekämpar i dag”, svarade nazisten. 

Det plingar till i mobilen, när jag skriver detta vid lunchtid på lördagen: Ännu en rapport om en misstänkt misshandel, där nazister ska ha slagit ner en ensam man. Mer jobb för er poliser. Jag vet att många av er är utarbetade, att ni fått försaka semestrar för att agera krockkudde mellan våldsamma nazister och upprörda motdemonstranter. 

Felet är inte ert, ni poliser som jobbar på fältet i Almedalen. Felet ligger i synen att en nazistisk terrorgrupp kan hanteras som om den vore vilken förening som helst.

Niklas Orrenius."
---- 
Just det, nazistiska terrrorister i grupp är ingen vanlig förening. De måste betraktas som terrorister, vare sig de uppträder i grupp eller som enskilda personer. Vare sig de har kostym och slips eller mera uniformliknade klädsel, med eller utan tryckta slagord eller symboler som visar förakt för människor som de inte gillar.
De får inte skrämma, förfölja, terrorisera folk, inte frånta folk sina mänskliga rättigheter, inte skrämma folk så att de inte vågar rösta, eller ens visa sig ute bland andra. Och polisen måste skydda oss från de som vill förstöra demokratin.  

Säkerhetsbyråkratins agerande oroar och är kontraproduktivt

Demokrati innebär att folket ska veta vad de som väljs till folkets företrädare på beslutsnivå står för, även i praktiken, dvs även vad de faktiskt gör för att bevara demokratin.

När de folkvalda inte gör så, utan till och med överlåter till tjänstemän och myndigheter att göra ingrepp i medborgarnas frihet och grundläggande demokratiska rättigheter som integritet, yttrande- och tryckfrihet, begränsningar i offentlighet etc, då är det viktigt och nödvändigt att makten granskas. Att oklara lagar granskas, att myndigheternas övertramp av lagar granskas och påtalas, avslöjas.

Det är varje oppositions uppgift, om där finns verklig opposition. Det är massmedias absolut främsta uppgift. Och när media inte förmår det får vi lita till att enskilda medborgare hjälper oss andra och media för att vi ska få veta vad som sker. Så vi kan reagera och utkräva ansvar av de som misshandlar demokratin.

Därför är Edward Snowden en hjälte för försvar av demokratin. Därför kan man starkt ifrågasätta mycket av det hysch-hysch kring det som ledande politiker och övervakningsbyråkrater kallar för "säkerhetspolitik".

Därför ska det inte behöva finnas minsta misstanke att byråkraterna/ämbetsmännen tar över ratten från politikerna. SÄPO, FRA och vanliga polisen ska skydda demokratin, inte undergräva den. Myndigheterna ska, vilket t ex Datainspektionen verkar göra, fullgöra de order som de folkvalda ger. Och självfallet ska politikerna skydda de demokratiska värdena, inte massövervaka oss medborgare i varje steg och åsikt.

I Sverige inskränktes tryckfriheten, med anor från 1700-talet, under andra världskriget av underdånig hänsyn till diktaturens nazi-Tyskland. Integritet och åsiktsfrihet kränktes av socialdemokratin genom den s k IB-affären och det s k SAPO.  I dagens Sverige har,  delvis med start i diskussionerna kring FRA-lagens tillkomst 2008 och därefter, dessa frågor aktualiserats allt mer. I bakgrunden låg då 11 sept 2001 och den terroristskräck som Bush-regimen i USA utnyttjade för allt kraftigare inskränkningar i människors vardag. Genom att, med åberopande av terrorism, inskränka demokratin.

Jag reagerar därför starkt emot hur luddiga lagar införs, som ger möjlighet till regering och myndigheter som FRA och SÄPO till helt fri tolkning av dessa lagar, till ändamålsglidningar, till hur tillsynsmyndigheter antingen verkar blunda för eller inte får faktisk insyn i hur "säkerhetsmyndigheter" agerar.

Jag inser och vill givetvis att Sverige ska ha ett försvar och även skaffa sig kunskap om främmande makters eventuella dolska planer gentemot Sverige som stat. Men jag vill inte att demokratin ska avskaffas under sken av att skydda den. Svenska medborgare ska inte massövervakas. Spaning ska ske efter misstanke och utan att kränka människors integritet, och inte ske så att folk blir skrämda från att ha och uttrycka åsikter som inte är desamma som makthavarna har.

Jag är oroad av att svenska folket inte verkar mera oroat än det borde vara.

Jag noterar att nu torsdag morgon den 19 dec  meddelar SR att SÄPO döljer för tillsynsmyndigheterna vad de sysslar med. För att undvika "missförstånd". Hur ska t ex Datainspektionen kunna sköta sin tillsyn då? Och kanske är det faktiskt så att t ex Datainspektionen  förstår.... och det är det som SÄPO är rädda för.  Det oroar mig. 

 SR meddelar vidare att i USA får NSA (smått överraskande) stramare tyglar och kongressen ska ha större insyn. Obama är uppenbarligen oroad och kanske t o m en aning överraskad över hur NSA lever sitt eget liv (i tätt samarbete med FRA).

Dessutom verkar det fullt klart att det beslut som nu tagits i Brasilien om inköp av svenska JAS-plan, det har som en viktig bakgrund hur irriterade de i Brasilien är över hur USA, genom NSA, avlyssnat (spionerat) på Brasilien. Därför ger de USA en näsbränna, köper svenskt i st från spionlandet USA.  En sund reaktion!

Det är ju ingen direkt överraskning att den övervakning och att "modernt" spioneri i hög grad är riktat emot ekonomiska intressen också, eller spiller över sådan information. Det borde även svenska myndigheter och ännu mer vår regering inse allvaret av. Liksom de konsekvenser det kan ge i det internationella, fredliga samarbetet för vår säkerhet!

Jag tror inte (hoppas inte) att  FRA trots det intima samarbetet med NSA, varit inblandat i USA avlyssnande spionage emot Brasilien. Men tänk om, och om det avslöjas, hur skulle Brasilien reagera då? Bryta affären om JAS?
Och hur kan FRAs agerande, med eller utan samverkan med NSA,   inverka negativt på internationella affärer i vårt närområde? Förr eller senare upptäcks ju det. Och blotta misstanken kan ju skada.

Detta överdrivna spionerade, övervakande utan urskiljning, misstänkliggörande av vanliga medborgare, det är alltså kränkande av demokratin, försvårar säkerhetsskapande samarbete med vår omvärld, och kan till och med drabba oss/Sverige ekonomiskt.

Grova hot mot de som inte vill "samarbeta" med SÄPO om automatisk avlyssning

Nog är det märkligt, men inte oväntat, med dessa grova hot som SÄPO utsätter internetleverantörerna för. Att de ska tvingas till att per automatik tillåta SÄPO att göra automatisk avlyssning/registrering av all trafik som SÄPO önskar göra. Vars laglighet verkligen kan ifrågasättas. Och att internetleverantörerna ska ljuga om att det sker ("sekretess"), för sina kunder.
Jag är inte förvånad, men ändå förskräckt att detta kan ske i ett samhälle, vars ledning säger sig hylla demokrati och insyn. Nåja, insyn mumlar de väl om numera utan att mena annat än motsatsen.

Jag undrar alltmer: vad är det som de vill dölja, våra myndigheter och vår överhet? I vart fall sker inte allt detta för vår säkerhets skull, vare sig som privatpersoner eller som nation.

Läs denna artikel i Dagens Nyheter. Signerat/ledare, av Susanna Birgersson. Jag citerar några stycken, men läs gärna allt.
"Det finns komiska inslag ­också i datalagrings­eländet. Som att Säpos ­hemliga samtal med internet­leverantören Bahnhof har spelats in. I hemlighet. Av Bahnhof."
"Dubbelt komiskt är att just Bahnhof är specialiserat på integritet. Företaget har liksom redan tänkt igenom saken, vägt brottsbekämpningsargumentet mot människors önskan om skydd mot staters och andra företags allseende ögon – och funnit att det senare väger tyngre."

Och så slutklämmen. "Underrättelsearbete är av nödvändig­het en ljusskygg verksamhet, och omgärdas av töjbara, svårtolkade och föränderliga lagar. Säpos försäkran om att uppgifter bara ska inhämtas i enlighet med lagen, väger därför lätt.

Förra veckan kom ett första utlåtande från Europadomstolens prövning av datalagringsdirektivet. Generaladvokaten erkänner direktivets syfte som legitimt men skriver att eftersom det saknas tydliga regler kring hur de sparade uppgifterna ska hanteras, strider direktivet mot Europakonventionen.

Datalagringsdirektivet är dåligt i sig. Att ålägga företag att spara uppgifter i denna väldiga omfattning å myndigheternas vägnar är orimligt. Men det är dessutom illa avgränsat. Något som illustreras av Säpos ihärdiga försök att få direkt tillgång till de lagrade upp­gifterna." 

"Vem tror du att du är? "

"Vem tror du att du  är?" 
Det är ju tveksamt.
Men polisen vet. Och SÄPO + FRA. Och därmed även våra översåtar. 
 Det vill säga.  De tror sig veta. Och de säljer eller byter bort och till sig det som de tror sig veta om dig, 

Den vettlösa registreringen av romer är bara det senaste i denna allt mer hysteriska jakt från myndigheternas sida på allt och alla. Att samla på sig, massregistrera allt mellan himmel och jord, bara för att det kan vara bra att ha.  Alltså, varje människa är misstänkt för något - förr eller senare. Utom förstås myndighetspersonerna själva. Med eller utan sanktioner uppifrån. I detta land utan civilkurage. 

När ska detta sluta?  
Började det med Watergate? Knappast, men det var ett steg i fel riktning. Men mera fart på eländet blev det i och med September Eleven 2001. Och i Sverige ytterligare några rejäla snäpp i och med FRA-lagen, som öppnade fördämningarna för alla övervakningsgalna byråkrater och politiker. 

Det har länge varit dags att sätta klackarna i backen och stoppa detta. Men det behövs rejäla besked från väljarna.  Att piratpartiet kommer in i riksdagen nästa år kunde vara ett sådant besked. 

Kungar och gangsters, Hans Lindblad kommenterar

Det var ett tag sedan som den knivskarpe liberalen Hans Lindblad skrev på min blogg. Nu har jag dock fått ett utomordentligt intressant inlägg, där han går igenom hur vårt kungahus behandlats av media och politiker, nu och då. Liksom jämför hur andra kungligheter uppträder och kommenterar eller visar öppenhet. Här direkt Hans fantastiska genomgång av fakta och principer hur man kan och bör se dagens kung och t ex Gustaf V och den tidens "affärer". Men även om tidigare Bernadotters mörkläggningsförsök och inskränkningar i pressfriheten! Och om olikhet inför lagen.
---
" Kungligheter bland gangsters.
Som rättsskandal och mörkläggning inför svenska folket är väl hovets, överståthållare Nothins och andra högt uppsatta juristers agerande kring ”Haijbyaffären” (en omskrivning av att det mest var en ”Gustaf V-affär”) för snart 60 år sedan fortfarande värre än det som kommit fram kring vår nuvarande kung i och efter boken ”Den motvillige monarken”. En jämförelse är dock svår att göra då den senare skandalen av allt att döma ännu inte är avslutad. Båda förloppen inrymmer häpnadsväckande detaljer.

Förr fanns Vilhelm Moberg - och Waldemar Svensson. Var är dagens motsvarigheter?

Den mest påtagliga skillnaden är nog att förra gången fanns Vilhelm Moberg, vars bok ”Det gamla riket” (1953) för all framtid kommer att vara den bästa skildringen av den olikhet inför lagen som var kärnan i hela förloppet. Den gången fanns också Waldemar Svensson i Ljungskile som tog upp frågorna i riksdagen, medan dagens parlamentariker tycks vara tysta som möss när statschefens agerande borde granskas av de folkvalda.

Gustaf V var redan död när skandalerna briserade, så det var hovet och höga byråkrater som stod för de värsta turerna. Den här gången är det i stället kungen själv, hans informationschefer och hans ”vänner” som är huvudaktörer. Mest förbluffande är att grovt kriminella tycks ha funnits med i bilden under många år.

Kungens förvirrade och märkliga ”presskonferens” i älgskogen kunde inte gärna tolkas annorlunda än att han bekräftade att i stora drag var innehållet i boken ”Den motvillige monarken” rätt. Kungen, vilket hedrar honom, förnekade ingenting utan ville ”vända blad”, medan hans ”vänner” hävdade att allt var fel och att de skulle stämma personerna bakom boken.

När kungen erkänt i stora drag fanns inget allmänintresse att veta i detalj vad som tilldragit sig. Hade kungen förnekat skulle naturligtvis bilder som visade honom på fest tillsammans med unga nakna kvinnor ha varit ytterst besvärande och fått honom att framstå som lögnare. Men i och med att han erkänt så var ju frågan om det finns bilder inget som kungen är ansvarig för, det är ju inte han som tagit dem. Kungens ”vänner”, som vidhåller att de och kungen aldrig festat på det sättet, kunde däremot anse det värt miljoner att köpa bilderna plus en falsk dementi från den mest inblandade gangstern. Det är obegripligt att kungens informationschef är så angelägen om att alla bilder måste fram, alltså att de visas för hovet och allmänheten.

Kungen gör rätt i att inte verka bry sig om eventuella bilder, men det är förvånande att han dröjde en hel vecka med att ta avstånd från mycket näre kompanjonen Anders Lettströms kontakter med grovt kriminella.

Kung och drottning i Sverige säger inte sällan konstiga saker, men de vägrar sedan följdfrågor för att klara ut vad de egentligen menat. Längre från valspråket om Sverige i tiden kan kungen knappast komma. Danmarks och Norges monarker har en helt annan attityd. De vill vara öppna och är inte så hämmade att de mest bara läser upp vad andra skrivit. Drottning Margarethe uttrycker sig så tydligt att hon knappast missförstås, men skulle det ändå hända skulle hon självfallet låta journalister få återkomma för kompletterande frågor.

Sveriges Television kan betecknas som hov-TV genom att årligen göra devota PR-program där kungafamiljen slipper alla frågor i ämnen som kan vara känsliga.

Inför sin 60-årsdag sade kungen att det var hans ”dröm” att bli ägare till den lyx-Mercedes som Hitler enligt kungen skänkte till hans föräldrar. Det var ett missförstånd, Hitler gav sådana bilar bara till sina favoritmarskalkar och krigsledarna i allierade stater. Skulle Hitler ha gjort ett undantag för Sverige är det svårt att tro att han skulle ge en bil till någon annan än Gustaf V. Men vår nuvarande kung tycks inte ha fått en enda fråga om vad som låg bakom hans ”dröm”.

I framtiden kommer nog medieforskare att ställa frågan varför stora svenska media ännu i början av 2000-talet var så ointresserade av att granska kungen, trots att de hade en rad indikationer om hans vilda nattliv tillsammans med det slödder ur överklassen han länge umgåtts med.

Kaffeflickor och porrklubbsbesök i USA
I älgskogen bekräftade kungen i praktiken supfesterna med ”kaffeflickor” som efterrätt. Jag tycker inte han ska behöva svara mer om det. Vilka älskarinnor han haft angår egentligen inga utanför familjen. Men en skildring i boken är så annorlunda att den måste redas ut. Nämligen beskrivningen om hur kungen besökte en porrklubb i Atlanta under olympiska spelen 1996. Uppgifter om det kom ut direkt efter, och då gick kungen ut med en dementi, vilket skiljer det tillfället från alla andra. Var dementin rätt fanns inget skäl för kungen att ”vända blad” på den punkten.

Secret Service svarar för säkerheten i USA för alla gästande statschefer. Jag var med bland arrangörerna samma år när kungaparet besökte emigrantminnena Ellis Island i New York och Bishop Hill och fick se hur noga Secret Service genomsökte lokalerna. Själv blev jag kvar utanför tornbyggnaden i Bishop Hill då jag inte begrep att dörren skulle plomberas sedan bombhundarna gjort sitt jobb. Enligt intervjuuppgifter i boken var kungen på porrklubben i Atlanta flera timmar, vilket innebär att amerikanska skattebetalare skulle ha stått för bevakningen, därtill nattetid med dess högre timersättning till personalen. Den kvinna han uppges ha varit ensam med skulle enligt gängse taxa på stället ha kostat omkring 70 000 kronor. Kungen dementerade 1996. Det är viktigt att det klarläggs vilken version som är sann. Den svenska regeringen borde kunna få klarhet i detta, eftersom Secret Service rimligen dokumenterat alla uppdrag man utfört. Är kungen oskyldig på denna punkt ska han frias. Visar sig däremot dementin 1996 vara falsk får det långtgående effekter. Om en statschef ljuger inför folket finns inget förtroende kvar och ingen vågar därefter lita på vad han säger.

Det har pratats mycket om kungen efter boken i höstas. Men varför har ingen granskning av Säpo gjorts? Det ska alltid finnas folk från säkerhetspolisen med när kungen är ute. Dåvarande rikspolischefen skrev en PM till Olof Palme (som sedan ljög i ärendet) om säkerhetsriskerna i att justitieminister Lennart Geijer var bordellkund. Enskilda Säpo-män kanske inte vågade reagera direkt när kungen och hans vänner fanns i illegala miljöer. Men de måste ha rapporterat till sina överordnade, som på motsvarande sätt som i fallet Geijer borde ha informerat regeringschefen. Att en kung verkar kemiskt fri från omdöme är inget skäl för att regeringen inte ska informeras om de delar av hans agerande som innebär risker för landets anseende världen över.

Det finns uppgifter om att kungen och hans son kört på allmän väg i mycket höga hastigheter, och då har rimligen också Säpo-personal varit med. Kungen kan visserligen inte straffas för brott, men det betyder inte att polisen ska underlåta att söka förhindra honom från att begå brott, särskilt sådana som innebär livsfara också för andra. I boken finns polisvittnesbörd om hur prins Bertil tilläts köra bil berusad.

Hovets nye informationschef verkar långt mer intresserad av att kritisera journalister än att få fram information till de skattebetalare som betalar hans lön. Den förste bernadotten valde att brutalt inskränka den svenska pressfriheten. Han slog till mot tidningar inte bara i Stockholm utan också i Gävle. Dagens kung såg till att det förra året ordnades hyllningsprogram för hans anfader. Mycket vinklat, så där förtegs både ingreppen mot pressen och att Karl XIV Johan inrättade en hemlig polis för att övervaka den liberala oppositionen. Herr PR-chef Ternert borde någon gång ställa sig frågan om hans lojalitet bara gäller en person.

Hans Lindblad"
-----

Huvudet på spiken i allt, Hans! Saknaden av Hans Lindblad i politikens centrum känns väldigt starkt. Inte minst mot bakgrund av de småväxta fjäskare och maktberusade människor som idag befinner sig där!

Dagen efter dagen före, med ett gott råd!

Detta är dagen efter, dagen efter tisdagen den 14 dec 2010. Då två-tre frågor dominerade. Först, och växande, polisvåldet. Idag fortsätter den debatten, främst i form av ifrågasättade av hur polisen (själv!) utreder polisvåld.

Samtidigt så diskuteras, givetvis terrorismens (eventuella) utbredning i Sverige. Säpo släpper en rapport, som varnar för högljudda rop på hårda tag! Och ministern Birgitta Ohlson försöker sätta fingret på de ömma punkterna, utan att ta till överord.

Så kommer alltfler reaktioner på partiledaraspiranten (s) Morgan Johanssons utspel om att springa ifrån s kongressbeslut och i stället krama om FRA och ge Säpo än mera verktyg för att övervaka oss medborgare.
Indirekt så kan man väl säga att både reaktionerna betr polisvåld och Säpo/terror/regeringen (gm Birgitta Ohlsson) säger emot Morgans FRA-utspel. Men än mera intressant är de häftiga interna (och externa) reaktionerna.

Uppenbart är att en del av Morgans kritiker är mest upprörda över att inte ha hunnit först med utspelet, andra är gediget kritiska eftersom det är ett kongressbeslut som man inte viftar undan hur som helst. Åter andra är (också) kritiska rent sakligt för det populistiska, för fiskandet i grumliga sd-vatten hos Morgan J. Och/eller är bekymrade över hur Morgan ger sken av en (beslutad) svängning betr synen på integritet. Den integritet som i vart fall var motivet för många av de interna FRA-kritikerna att kräva översyn av lagen och en ny, ur integritetssynpunkt bättre FRA-lag. Nu ser de att Morgan släpper integriteten som en het potatis för dels sin egen maktsträvan, dels för att tillfredställa de främlingsfientliga krafterna i samhället.
Som sagt motiven för kritiken är många och skiftande. Eftersom sossarna ännu är ett stort parti är det intressant vart partiet tar vägen. Detta är en symbolfråga, vars slutliga öde inom s kan ge en vink om det är den maktsugna betongen som ska styra partiet, eller om det blir någon ideologiskt förankrad analys av partiets syn på dagens samhälle som tar över. Och hur den då ser ut.

Jag vill ge Morgan, hans gelikar likaväl som hans externa kritiker ett råd. Läs Hans Lindblads utmärkta analys av hur ett parti ska ställa sig till utställda löften alt ej utställda! Analysen gjordes i anledning till hur fp totalt misslyckades med hanteringen av FRA-lagen. Vilka fel som begicks. Hur man borde ha gjort.
Det är en genomgång som borde vara tillämpbar på varje demokratiskt parti när det riskerar att klampa ut på svagisen!

På köpet får ni dessutom (i sista stycket) en analys av vad som är terrorism, om det är en vanlig polisiär fråga eller en Säpofråga. Och hur allvarligt det är eller inte är för statens säkerhet! Artikeln är lite lång, men ger ovanligt mycket av värde för den som plöjer igenom den. Den kan tjäna som referensverk för politiskt agerande och handhavande för den som vill se logik och principer som vägledande i demokratiskt beslutsfattande!

Men även Morgan och compani bör läsa den!

Dagens motto: dela inte med dig. Stäng in dig.

Dela inte med dig! Tänk inte, i vart fall inte högt! Skriv inget! Prata inte med andra, och om du inte kan låta bli, säg bara menlösa saker. Sköt dig själv och skit i andra! Lås in dig. Släng mobilen och kapa av alla kablar för fast telefon och internet! Mobilt internet? Glöm det! Social varelse? Glöm det också. Du inbillar dig bara.

Nej, stäng in dig, lås om dig, bygg murar, kommunicera inte med andra. Bli en glad eremit. Om du kan. Det verkar vara dagens motto för de som anser sig vara vår överhet, dvs riksdag och regering. Ett motto som blir alltmer påtagligt för varje dag.

På vilket annat sätt kan man annars tolka den utveckling vi haft under senare tid? Det började så sakteliga dagen efter Sept 11, 2001. Men har ökat takten och omfattningen eftersom.
Vi kollas in på bara kroppen när vi ska flyga, får bara ta med några ynka gram tandkräm genom de otaliga säkerhetskontrollerna.
FRA-lagen registrerar oss och används för att lägga puzzel om våra liv. Nu får vi inte vara ensamma på toan heller, i vart fall inte i offentliga sammanhang. Kameror överallt. Finns säkert några säkerhetsdårar som anser det viktigt att installera kameror i våra sängkammare också. Vem vet, du sover kanske med någon som har "explosiv huvudvärk".
IPRED tog av oss rättssäkerheten för vad som kan hända om någon kapar vår dator. Att polisen inte är så bra på att få tag på verkliga brottslingar, det vet vi ju. Så nu ska de bli bättre.
För cirka två veckor sedan läckte det ut en del planer om hur "polisutredandet" skulle bli bättre.
Ja, de är verkligen inte bra. Men när de inte klarar de verktyg de har, då undrar man hur de ska kunna använda nya verktyg på ett rättssäkert sätt!!!

Såg häromdagen att FRA-lagen ska få sällskap av en FRÖ-lag. Det räcker inte med att vi inte får dela filer, vilket ju är grunden för internet, nu ska vi inte få dela fröer heller! Sverker Lenas på DN formulerar det ungefär såhär: att dela med sig av fröer blir brottsligt, något som förekommit allt sedan jordbrukscivilationens uppkomst. Men ur byråkratisk synvinkel är friheten i trädgårdslandet lika förtretlig som friheten på internet. Först när alla fröer kommer från Monsanto och alla filer från Microsoft är lagen färdig.

Det kan ju ses som en något humoristisk formulering, men har en besk bismak som påminner om hur vi ses som konsumenter, inte som fria tänkande individer. Och det på alltfler områden!

Nu har ju i allas vår omvalda fru Gredelin, Beatrice Ask också tagit fram den datalagringslag som hon tjuvhöll på över valet, för att inte oroa och komplicera frågan om hur vi skulle välja. Lagen kommer att kosta, och det får vi som konsumenter (igen!) betala, en övervakningsskatt. Med både initial och årlig kostnad. Vill vi det? Än värre dock, det är "inte bara" fråga om gammal "hederlig" buggning och telefonavlyssning, som kanske en och annan kan godta i extrema fall och om vi hade en hederlig polis. Nej, det handlar om allt som har med telefoni och internet att göra, mobiler, e-mail, SMS, vem vi kommunicerar med, på vilket sätt, varifrån, hur länge etc.

Men det är inte slut med detta. Det pågår ett EU-projekt som kallas Indect. Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register och övervakningskameror i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om oss medborgarna och samtidigt följa och övervaka oss när vi rör oss i samhället. På Indects hemsida kan man se hur det skissas på kopplingar till fysisk övervakning – till exempel med modern, datoriserad kameraövervakning som kan identifiera och följa enskilda individer och analysera deras beteende.

Från Wikipedia: En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär.

Integritet, adjö.

Ytterligare ett par länkar:
Agneta Berliner: http://agnetaberliner.blogspot.com/2010/11/overvakning-ar-sakerhet-forlorad.html
Gun Svensson, FarmorGun: http://farmorgun.blogspot.com/2010/11/regeringen-skiter-i-vad-det-kostar.html

Behovet av Hans Lindblad!

Då och då får jag propåer från människor som vill veta mera om Hans Lindblad (fp). Hans är numera pensionerad rikdagsman (fp). Jag vet att flitiga läsare av denna blogg går tillbaka till hans texter här hos mig, och vill även veta mera, läsa mera om/av honom. Som bekant är Hans Lindblad en stark kritiker av FRA-lagen och hur den manövrerades fram inom fp.

Dagens situation både betr FRA-lagen, Säpos m fl lobbande för mera resurser för övervakning och socialliberalismens svaga ställning i svensk politik gör att jag känner att det behövs mera kunskap om personer av Hans Lindblads dignitet, personer med integritet och analytisk förmåga och en stabil grund i socialliberalismen.

Idag borde inte minst folkpartisterna i riksdagen, inte minst Eva Flyborg, noga läsa vad fp´s förre försvarsexpert Hans Lindblad skrivit om FRA-lagen som sådan och dess tillblivande.
F.ö. skulle väl FRA:s spaning gälla hot mot statens säkerhet. Nu förefaller det dock vara en ändamålsglidning som inkluderar terrorism. Terrorism kan visserligen förorsaka död och lidande, men inte hotar den svenska statens säkerhet och överlevnad! Som sagt, läs Lindblad! Han gick inte på militärens egotrippar.

Terrorism bekämpas med riktad spaning, inte genom allmänt avlyssnande och åsiktskontroll av gemene man! Vart tog liberalismen vägen i folkpartiet??? Finns det ingen kvar som ens läst grundkursen i socialliberalism!

Hans Lindblad behövs! Gärna också en eller ett par dussin av hans kaliber.

(Kanske ska jag på något sätt göra hans texter här mera lättletade, vad sägs?)

Opinion genom köpta röster - eller FRA i luften igen.

I mitt senaste inlägg ställde jag frågan om vilka som är opinionsskapare. Jag noterade där avslutningsvis att myndigheter i allt högre grad ägnar sig åt ett slags informationsutbud som är avsett att vara opinionsbildande. Detta mot bakgrund av att jag observerat att
myndigheter propagerar för en skärpt och utvidgad FRA-lag. Så har det multinationella företaget Mediaplanet i annonsbetalda artiklar skrivit att Säpo, Tullen och ISP beklagar sig över att de känner sig överkörda av politikerna! Kontentan är att de vill ha möjlighet att använda FRA även efter sina önskemål. "Öppna FRA-shoppen".

Mediaplanet är ett företag som uppenbarligen har som affärsidé att vara megafon för myndigheter, intresseorganisationer och andra lobbyliknande företeelser. De gör "tidningar" på olika teman, ex-vis säkerhet, och låter myndigheter etc köpa annonsplats i det som i sig är en enda stor annonspublikation. Annonserna är oftast tämligen menlösa och intetsägande i sig. Det intressanta är den text som kallas redaktionell, där myndighetsföreträdare etc uttalar sig och snällt refereras utan att något ifrågasätts. Som jag ser det är det textreklam, och den egentliga anledningen till att annonsörerna betalar genom att köpa tillräckligt med annonsutrymme för att finansiera distributionen av vad myndigheterna vill föra ut som sitt budskap.

Denna trycksak distribueras sedan som annonsbilaga till stora tidningar. Den är förvillande lik en av dessa bilagor som dagspressen idag delar upp sin text i. Visst, det står helt korrekt att "Hela denna tematidning är en annons från Mediaplanet". Dessutom finns något som liknar en redaktionsruta med några namn och e-mailadresser. Dock ingen webb-adress, den kan ni dock få här! Där kan man även i pdf-format läsa den artikel jag refererar till betr Säpos med fleras uttalanden om FRA. Den återfinns på sid 8 av annonsbilagans 20 sidor.
Någon ansvarig utgivare finns inte angiven i redaktionsrutan, men på min förfrågan uppger Mediaplanet att företaget är ansvarig utgivare. Jag som trodde att det kan bara en namngiven person vara... Mediaplanet säger att, ja, de tar hänsyn till annonsörernas intresse. Självfallet belyser de ämnen och frågor som ligger i deras annonsörers intresse, men inte på beställning av dessa.

Trots den något krystade förklaringen är det för mig uppenbart att detta innebär att det redaktionella materialet är textreklam. Det vill säga att Mediaplanet är en megafon för sina annonsörer. Någon normal journalistisk granskning och nyhetsvärdering förekommer inte. Tyvärr är inte detta någon helt ny företeelse, men blir allt vanligare. Tendenser i denna riktning har också funnits i dagspressen. Dvs att de skriver texter som anknyter till de annonser som de tar in och där texten kan befinna sig i ett gränsland till att vara textreklam.

Mediaplanet går ett steg längre. Mediaplanet är ett sätt för myndigheter och lobbyorganisationer att få ut sitt budskap i något som vill se ut som en tidning, men som är en förtäckt propagandakanal, som kan köpas för pengar. Därigenom behöver inte myndigheten skylta med att det är en reklambroschyr för dem själva, denna kanal är en mera raffinerad metod.

Jag menar att detta är ett sätt att, med skattemedel dessutom när det gäller myndigheter, smyga på oss åsikter. I sig är det inte fel att få ta del av åsikter. Dock menar jag att det inte är myndigheter som ska vara opinionsbildare och delta i den allmänna debatten. Det är vi vanliga medborgare, det är granskande media och det är politiker som ska väcka frågor och driva debatt - med öppna kort. Hur diskuterar man med en myndighet på ett meningsfullt sätt?

Att myndigheter känner sig överkörda av politikerna, som i "artikeln" om FRA, det är ett tecken på att myndigheterna anser att det är de som ska sitta i förarsätet, de ska bestämma, inte våra folkvalda politiker.

Det är en åsikt som jag är starkt emot.

Även SvD har lånat sig till att sprida FRA-åsikter, vilket bloggaren Calandrella uppmärksammat och kritiskt granskat. SvD är dock en i stort sett "normal" tidning, där frågor analyseras utifrån olika aspekter, om än politiskt tidningen står moderaterna nära. På nätet går det också ofta att kommentera och diskutera tidningens artiklar.

Dessutom har vi ju ännu möjligheten att i bloggar själva diskutera och nagelfara det som behöver granskas. Just betr reklam, spec då förtäckt sådan kräver det dock extra uppmärksamhet.
Skulle däremot internet förvandlas till en enda reklamkanal, vilket en del politiker och många näringsidkare vill, då är vi helt sålda.

FRA igen, uppföljning

Jag har fått frågor om vilka Camilla Lindbergs (fp) invändningar betr den senaste versionen av FRA-lagen är. Med hennes tillstånd kan jag redovisa det nu, liksom hennes syn på dagsläget.

De delar betr FRA och lagrådsremissen som fortfarande oroar Camilla är bl a:
* FRA-shopen, öppnas den eller inte? Camilla vill givetvis inte det. Om SÄPO ges tillgång till FRA så kommer snart andra myndigheter stå på kö. Dessutom kan Tolgfors "lova" vad som helst. Bekymret är att det inte är han som bestämmer i detta fall, det gör Beatrice Ask.

Och hon har ju visat en förmåga att vika sig för starka intressen (som t ex statsministern, FRA). (Den meningen är mitt tillägg.)

* Det andra bekymret är den så kallade domstolen, som i realiteten inte blir någon domstol. Att man ej kan överklaga är oroväckande, även en del andra saker kring domstolen är oklara.

* Vad menas med FRAs utvecklingsarbete, mycket diffusa skrivningar.

* Camilla är också oroad av att kontrollmyndigheten får dubbla roller.

Det pratas mycket om integritet i riksdagen numera, men när teve-kamerorna stängs av så är hon rätt ensam, Camilla. Som också har det problemet att om hon skulle kunna fälla FRA 2.0 så (fortsätter) FRA 1.0 att gälla. Vilket ju är ännu värre!

Hon och de andra fp-kvinnorna har haft ett möte med Tolgfors, men det gjorde tydligen inte Camilla gladare. Dessutom, datalagringsdirektivet kommer vilken dag som helst och ingen förutom Camilla och Agneta Berliner (fp) har bråkat om det.
-----
Ja, det verkar ju mörkt. Vi kan bara på alla sätt stötta Camilla och de andra fåtaliga att hålla ut. Samt grunna på hur det skulle gå att få en annan voteringsordning så att inte pest ställs mot kolera.
Jag skulle uppskatta om det finns någon nuvarande eller avgången riksdagsledamot (i vilket parti som helst), med sinne för fair play, som kan ge tips om det, direkt till Camilla eller till mig fvb.

Shoppa på FRA genom entrén eller bakdörren?

TV-Aktuellts inslag igår om FRA-oro var nästan komiskt.
Vi vet ju att förre SÄPO-chefen välkomnade senaste FRA-lagvarianten - om än ej riktigt utformad!
Men den nuvarande SÄPO-chefen klagade i inslaget över att han inte kan gå genom entrén till FRA för att köpa FRA-spaning på terrorister (om de måste vara misstänkta, det sas inget om vad jag hörde).
Enl bloggaren Farmorgun kan han i st nog gå via bakdörren och göra samma sak.

Nå, det verkade dock vara en av FRA-kramarna planterad nyhet, som Aktuellt inte riktigt hunnit behandla.

Dock hade de en intervju med W Agrell. Till synes saknade han liksom SÄPO-chefen möjligheten att använda FRA för att kabelspana på utrikes terrorister. Har SÄPO fått i uppdrag att spana utom riket? Jag trodde att det var en organisation för att hålla koll på säkerheten inom Sverige...

Vidare fick jag intrycket att FRA tidigare i sin shop haft denna vara i sitt lager. Tänkte, oj då, redan före FRA-lagen? Hur har det gått till? Var det ett lagligt sortiment?

Men nu ska vi inte vara kitsliga. Låt oss i stället grunna över vad det egentliga budskapet i inslaget med Agrell var. Jo, det var: FRA-lagen är så överlappad med olika saker att den nu är helt oöverskådlig, den saknar analys och helhetssyn! (Inte ordagrant, men så fattade jag det.)

Där satt det! FRA-lagen är ett hoprafsat hopkok som måste utredas. Och göras ordentligt denna gång. Först bör man nog se över om FRA öht behövs, sedan om signalspaning är det mest effektiva. Sedan kan man se vem som ska göra vad av det som eventuellt behövs.
Och därefter ta itu med att försöka formulera en (eller flera) lag(ar) som är grundad på en helhetssyn av såväl underrättelsebehov som integritetsskydd.

Integritetsskyddet får inte slängas in i efterskott som jäst i den degen.

Och jag menar, i likhet med Hans Lindblad, att innan man stiftar en sådan lag ska man tala om för väljarna vad man vill göra och begära mandat för det. Inte springa bakom ryggen på oss igen.