I riksdagsdebatten igår, om den senaste turneringen om sjukförsäkringen och dess brister, så pucklade m resp s-förespråkarna på varandra väldeliga. Debatten om självmordsbenägna sjuka var direkt pinsam. Jag tycker i vart fall att det var pinsamt att höra Veronica Palm (s) hur hon skrämde med just självmordsrisken. För det är just att skrämma. MEN, lika illa var det att höra m-företrädare, t ex Gunnar Axén, förringa denna risk. För vad jag förstår har det faktiskt förekommit självmord.
Svaret på hur folk uppfattar regeringen kom i dagens SCB-partisympatiundersökning. De rödgröna får 50%, alliansen får 42,1% och sverigedemokraterna får 5,1% . Förlusterna för alliansen kan till stor del skyllas på sjukförsäkringsschabblet. Däremot kan jag inte se någon anledning till att s går fram pga av egen aktivitet i den frågan, de bara drar fördel av regeringens straffbart dåliga politik. S och v har inga bra ledarpersoner, vilket även gör deras politik suddig och osäker. Däremot så har mp Maria Wetterstrand, och som det ser ut idag skulle jag inte bli förvånad om mp klarar hem 10% i valet.
Alla partier måste ta sd på allvar nu, inte bara tycka att de är illa, utan ta debatten med dem. Klargöra skillnaderna. Det gäller även piratpartiet, som hamnat i skymundan nu pga vilka frågor som dominerar debatten. Borde inte pp hitta en integritetsaspekt i sjukförsäkringsproblematiken? Och i invandringspolitiken! För att göra klar skillnaden till sd i sista fallet och gentemot alliansen (främst?) betr sjukförsäkringspolitiken. FRA-lagen är viktig, men integriteten rör fler områden!
Christina Husmark-Persson är nog en av de värsta olyckorna som drabbat alliansregeringen. Vissa delar av det hon säger låter bra, men utformningen av hennes förslag och hur hon motiverar dem... då tar man sig för pannan.
Ändå har hon ett sätt att tala och modulera sin röst så att den låter snäll och välmenande som påminner om det förre utvisningsministern Barbro Holmberg (s) hade.
Jag måste erkänna att jag har oerhört svårt för människor som uttrycker omänskliga åsikter på detta "väloljade" sätt.
Då känns klarspråk betydligt bättre, då vet man var man har dem. Ex-vis uppskattade jag Lars Ohly bättre när han sa att han var kommunist. Nu glider han undan och smörar betr sin kommunistiska ideologi (pga att det krävs för att han ska få vara med s+mp) på ett sätt som inte känns ärligt.
Summa, det är inte synd om regeringen! Den har själv bäddat för sina dåliga opinionssiffror. Oppositionen seglar i medvind inte av egen kraft, utan pga alliansens dålighet. Sd´s medvind beror på försumlighet hos alla övriga partier. Piratpartiets motvind beror på att de inte hittills lyckats förklara att personlig integritet och rättssäkerhet innebär att de måste ta ställning i betydligt fler frågor än FRA-lagen och IPRED.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
10 december 2009
Det är inte synd om regeringen!
Etiketter:
alliansen,
FRA-lagen,
IPRED,
miljöpartiet,
piratpartiet,
politik,
regeringen,
SCB,
sjukförsäkring,
sverigedemokraterna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Så, hur går vi vidare från denna punkt?
Hur få piraterna att vakna och bredda sig på något sätt, utan att för den skulle tappa bort sina viktiga integritetsfrågor?
Hur återföda liberalismen i C och FP?
Du vet vilken sort jag menar! Ansvarstagande socialliberal liberalism.
Vi behöver den så väl i kammaren.
Mitt drömscenario är naturligtvis att S får en liten majoritet med stödpartiet MP (V får gärna klara sig kvar på en marginal)
Därutöver vill jag ha två stora partier att stöta idéer emot C och FP.
Moderaterna får gärna krympa ihop för mig och banne mig ramla ut...
Anders. Ja, om jag hade en unversalmedicin för att "frälsa" världen. Eller åtminstone Sverige.
Vi får väl gneta på, på var vårt håll. Tjata och försöka väcka o övertyga. Vi vill ju gå mot ett mål som verkar väldigt lika.
Mitt drömscenario är kanske inte precis som ditt, men ngt åt det hållet. Vilket dock förutsätter att såväl pp, fp som c väcks i de frågor de behöver väckning.
M och v kan gärna för mig båda ligga och darra strax över 4%-strecket. Det finns ju en grupp människor som "behöver" lite mer udda alternativ.
Exakt, bara gneta på!
Och jag håller med, båda ytterskotten V och M kan gott ligga o darra exakt på spärren.
Rätt intressant det här med ideologi.
Jag kallade/kallar mig ursprungligen anarkist, vilket jag alltmer inser har djupa beröringspunkter med hur jag idag tolkar Rawl. Bla.
Ander, betr ideologi. Ja, visst är det intressant. Anarkist har jag aldrig känt ngn dragning till att kalla mig, möjligen beroende på att jag inte direkt studerat det djupare.
Men stundtals har jag känt att (min variant av) liberalismen har beröringspunkter med syndikalismen. I motsats till den grå kollekitivistiska syn som LO bär på.
Samtidigt har det hänt att jag känt visst släktskap med den mera jordnära och pragmantiska samhällssyn som (vissa) LO(-representanter) burit på jämfört med fanatiska partisossar...
Drömscenariot är naturligtvis minst 50% för koalitionen med ett starkt V och Mp medan S får hänga med på ett hörn!
Visst, katastrofen CHP är en utmärkt valarbetare för de rödgröna. Glöm dock inte att hon bara lojalt går sitt partis, sin regerings och sin "mastermind" statsministerns ärenden.
Därför ska M ut ur riksdagen!
Peter. Det är ditt drömscenario. För mig vore det som att gå ur askan i elden. Att öppna för extremism åt alla håll, nej tack.
Skicka en kommentar