Apropå Mikael Wendts åsikter om Ipred har det uppstått en debatt både på hans blogg och är på min.
En av de som reagerat på hr Wendts åsikter om Ipred är Michael Gajditza
http://blogg.aftonbladet.se/21909/perma/1136943/
Där vidareutvecklar han den kommentar han har på min blogg, posten från igår.
Man kan rösta på "Bästa författarblogg" hos tidningen Vi. Två namn man genast känner igen. utan att lusläsa listan, är Anders Widén och Anna Troberg.
Noterar att Anders Widén inte gillar omröstningar av detta slag. Det gör inte jag heller. Men om det leder till att fler läser t ex Anders, så kan han väl få din röst?
Eller Anna.
http://vilaser.se/index.php?option=com_content&view=article&id=52&Itemid=58.com
Mark Klamberg har gjort en genomgång av olika remissyttranden om FRA 2.0. Som alltid intressant. Men, tyvärr har Mark dragit ner på sitt bloggande av tidsbrist.
http://klamberg.blogspot.com/2009/02/remissyttrande-juridiska.html
På Anna Trobergs blogg kan man notera att Universals VD Per Sundin menar att Magnus Uggla per default alltid MÅSTE sälja över 200 000 ex. Om han inte gör det är det Pirate Bays fel… Det är så alltså som mediamogulerna räknar. Om inte deras artister säljer bra beror det på de förskräckliga piraterna. Att folk inte vill ha deras produkter faller dem inte in.
http://www.annatroberg.com/2009/02/25/liveblogg-tpb-rattegangen-100-av-50-ar-tpbs-fel/
Mårtensson hissar flaggan på halv stång med anledning av IPRED-debatten i riksdagen men visar också i en annan bloggpost på vad fildelning kan åstadkomma i tillväxt.
http://martenssonsmeningar.blogspot.com/
Eftersom utgången är given betr IPRED i riksdagen tycker HAX att de ledamöter som är emot ska, om de inte vågar (som Karl Sigfrid) rösta nej ska avstå eller kvitta ut sig. För att rösta för något de känner är fel, det måste vara fel. Kännas fel för dem, och vi kommer att notera hur de röstat.
http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/02/ipred-riksdagsledamoter-skolka.html
Även Christian Engström inser att det är kört betr IPRED, för denna gång, men han och vi kan notera att han kommer till tals i SvD.
http://christianengstrom.wordpress.com/2009/02/25/idag-klubbas-privatpolislagen-ipred/
Jakob Heidbrink har en fin juridisk genomgång av IPRED-lagen på sin blogg.
http://jheidbrink.wordpress.com/2009/02/25/ipred-fortfarande-skevt/
Många fler har skrivit intressanta saker idag, men jag stoppar
där. Lämpliga länkar hittar ni i vänstermarginalen.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
25 februari 2009
24 februari 2009
Ipred och detta med liberalism och avvägningar
Schlagerkompositören och lokalpolitikern i Skövde, Mikael Wendt har kommenterat föregående bloggpost.
Jag har skrivit en kommentar till hans kommentar. Den blev dock rätt lång och berör en del principiellt viktiga frågor så jag väljer att lyfta upp den till en egen bloggpost också, med smärre redaktionella justeringar.
Mikael! Jag respekterar givetvis din och andras rätt att ha egna synpunkter! Däremot har jag svårt att respektera synpunkterna i sig i detta fall och därför får du finna dig i debatt om dem, från mig och från andra. Det är en del av demokratin.
Jag noterar att du på din blogg anger att du skrivit schlagers som vunnit en del framgångar, men att du nu är kommunalpolitiker i Skövde.
Med en öppen inställning kan man ta del inte bara av synpunkter utan även av fakta och komma fram till en (förhoppningsvis reviderad eller kanske helt ny) ståndpunkt.
Det innebär inte att man då alltid måste göra en kompromiss eller avvägning. Det finns värden som man som liberal inte kompromissar om. Och det är en väsentlig punkt där vi skiljer oss.
Jag hade en rätt odeciderad inställning till IPRED innan jag satte mig in i problematiken. Men när jag gjort det var det första som slog mig den rättslöshet som lagen de facto skulle innebära.
Sedan finns en massa andra invändningar emot den - och emot bakomliggande frågor.
För mig är dock fortfarande frånvaron av rättssäkerhet och hotet mot den personliga integriteten de tyngsta invändningarna.
Att ge privata (och internationella stor-)företag och intresseorganisationer rättigheter att driva mål (och t.o.m. kunna skriva hotbrev till människor utan att det finns egentliga bevis för minsta "brott"), mera långtgående än polisen, det ser jag inte som en rättsäker, avvägd och liberal ståndpunkt.
Tvärtom, det är att lagstiftaren lägger sig platt för förmån för ett partsintresse.
Att prata om "syfte" är bara tomt prat. Vi vet att dels finns olika uttalade syften i debatten, vissa Ipredförspråkare i riksdagen försöker (som Karin Pilsäter m fl) tona ner hoten mot den enskilde datorinnehavaren, andra och speciellt då upphovsrättsorganisationernas företrädare, de har klart sagt motsatsen.
Dels är det intressanta att det faktiskt blir lagen som gäller, inte vad någon i riksdagen sagt, och att lagen ger de möjligheter som utomlands lett till förfärande saker.
Samt att det inte finns någon som helst garanti för att inte dessa organisationer skulle använda lagen som den ger möjlighet till.
Du Mikael anser tydligen att jag är självbelåten när jag lyfter fram dessa frågor. Det får du tycka. Det jag finner märkligt är dock att politiker, vilket du är, inte tar till sig den information som finns och de allvarliga farhågor som finns i breda lager av såväl yngre som äldre medborgare i vårt land.
Det du förespråkar med ditt ställningstagande är ett partsintresse. Inte en avvägning.
Intressant är även att det finns många upphovsrättsinnehavare, inte bara "Anders" ( = författaren Anders Widén) som svarat dig i en kommentar på din blogg, som inte delar din syn på IPRED utan tvärtom ser den som ett hinder för den konstnärliga utvecklingen liksom för rättssäkerhet och integritet.
Intressant är också att motståndet emot lagen till stor del kommer från personer som varken är fildelare eller "finniga tonårspojkar" (som de brukar framställas i vulgärdebatten). Många av de tyngre debattörerna är medelålders eller äldre personer runt eller över pensionsåldern - av båda könen.
Intressant är också att debattörerna kan anse sig ha olika politisk ideologier, men i dessa fundamentala demokratiska frågor överlag har liberala grundvärderingar!
OBS, jag pratar inte om partier utan om ideologier.
Och man är inte liberal bara för att man säger det, det visas av vilka frågor som man anser centrala och hur man ställer sig till dem. Som personlig integritet, avlyssning, övervakning, den enskildes ställning contra företag och organisationer, rättssäkerhet etc.
Som liberal ser jag det märkligt att jag finner fler sant liberala människor ute bland aktiva politiska debattörer än bland dagens aktiva folkpartister. Ja, det är tragiskt, både för fp och för liberalismen. Och därmed för Sverige och demokratin.
Jag har skrivit en kommentar till hans kommentar. Den blev dock rätt lång och berör en del principiellt viktiga frågor så jag väljer att lyfta upp den till en egen bloggpost också, med smärre redaktionella justeringar.
Mikael! Jag respekterar givetvis din och andras rätt att ha egna synpunkter! Däremot har jag svårt att respektera synpunkterna i sig i detta fall och därför får du finna dig i debatt om dem, från mig och från andra. Det är en del av demokratin.
Jag noterar att du på din blogg anger att du skrivit schlagers som vunnit en del framgångar, men att du nu är kommunalpolitiker i Skövde.
Med en öppen inställning kan man ta del inte bara av synpunkter utan även av fakta och komma fram till en (förhoppningsvis reviderad eller kanske helt ny) ståndpunkt.
Det innebär inte att man då alltid måste göra en kompromiss eller avvägning. Det finns värden som man som liberal inte kompromissar om. Och det är en väsentlig punkt där vi skiljer oss.
Jag hade en rätt odeciderad inställning till IPRED innan jag satte mig in i problematiken. Men när jag gjort det var det första som slog mig den rättslöshet som lagen de facto skulle innebära.
Sedan finns en massa andra invändningar emot den - och emot bakomliggande frågor.
För mig är dock fortfarande frånvaron av rättssäkerhet och hotet mot den personliga integriteten de tyngsta invändningarna.
Att ge privata (och internationella stor-)företag och intresseorganisationer rättigheter att driva mål (och t.o.m. kunna skriva hotbrev till människor utan att det finns egentliga bevis för minsta "brott"), mera långtgående än polisen, det ser jag inte som en rättsäker, avvägd och liberal ståndpunkt.
Tvärtom, det är att lagstiftaren lägger sig platt för förmån för ett partsintresse.
Att prata om "syfte" är bara tomt prat. Vi vet att dels finns olika uttalade syften i debatten, vissa Ipredförspråkare i riksdagen försöker (som Karin Pilsäter m fl) tona ner hoten mot den enskilde datorinnehavaren, andra och speciellt då upphovsrättsorganisationernas företrädare, de har klart sagt motsatsen.
Dels är det intressanta att det faktiskt blir lagen som gäller, inte vad någon i riksdagen sagt, och att lagen ger de möjligheter som utomlands lett till förfärande saker.
Samt att det inte finns någon som helst garanti för att inte dessa organisationer skulle använda lagen som den ger möjlighet till.
Du Mikael anser tydligen att jag är självbelåten när jag lyfter fram dessa frågor. Det får du tycka. Det jag finner märkligt är dock att politiker, vilket du är, inte tar till sig den information som finns och de allvarliga farhågor som finns i breda lager av såväl yngre som äldre medborgare i vårt land.
Det du förespråkar med ditt ställningstagande är ett partsintresse. Inte en avvägning.
Intressant är även att det finns många upphovsrättsinnehavare, inte bara "Anders" ( = författaren Anders Widén) som svarat dig i en kommentar på din blogg, som inte delar din syn på IPRED utan tvärtom ser den som ett hinder för den konstnärliga utvecklingen liksom för rättssäkerhet och integritet.
Intressant är också att motståndet emot lagen till stor del kommer från personer som varken är fildelare eller "finniga tonårspojkar" (som de brukar framställas i vulgärdebatten). Många av de tyngre debattörerna är medelålders eller äldre personer runt eller över pensionsåldern - av båda könen.
Intressant är också att debattörerna kan anse sig ha olika politisk ideologier, men i dessa fundamentala demokratiska frågor överlag har liberala grundvärderingar!
OBS, jag pratar inte om partier utan om ideologier.
Och man är inte liberal bara för att man säger det, det visas av vilka frågor som man anser centrala och hur man ställer sig till dem. Som personlig integritet, avlyssning, övervakning, den enskildes ställning contra företag och organisationer, rättssäkerhet etc.
Som liberal ser jag det märkligt att jag finner fler sant liberala människor ute bland aktiva politiska debattörer än bland dagens aktiva folkpartister. Ja, det är tragiskt, både för fp och för liberalismen. Och därmed för Sverige och demokratin.
23 februari 2009
Mikael Wendt är ute på svagisen igen
Råkade snubbla på Mikael Wendts blogg igen. Ni vet den där "folkpartisten" i Skövde som hyllar IPRED bortom allt förnuft.
Nu har han begått ett nytt inlägg, som är så fullt av missuppfattningar och ensidighet att man baxnar. Han hyllar till och med Karin Pilsäters åsikter och fildelning och integritet. Anser att Ipred är en god avvägning...
Läs själva och häpna. Och kommentera.
http://mikaelwendt.blogspot.com/2009/02/bra-uttalande-om-ipred.html
Mikael Wendt är bara en liten figur på lokalplanet inom fp. Men han resonerar precis som de flesta riksdagsledamöterna, inkl oppositionen, om IPRED.
Var lever de sina liv? Märker de inte debatten?
Kan de inte se farorna med Ipred, att de medverkar till ett rättslöshetens samhälle. Ett samhälle i förfall, där demokratin snabbt urholkas.
Nu har han begått ett nytt inlägg, som är så fullt av missuppfattningar och ensidighet att man baxnar. Han hyllar till och med Karin Pilsäters åsikter och fildelning och integritet. Anser att Ipred är en god avvägning...
Läs själva och häpna. Och kommentera.
http://mikaelwendt.blogspot.com/2009/02/bra-uttalande-om-ipred.html
Mikael Wendt är bara en liten figur på lokalplanet inom fp. Men han resonerar precis som de flesta riksdagsledamöterna, inkl oppositionen, om IPRED.
Var lever de sina liv? Märker de inte debatten?
Kan de inte se farorna med Ipred, att de medverkar till ett rättslöshetens samhälle. Ett samhälle i förfall, där demokratin snabbt urholkas.
Avundsjuka
Fd budgetministern Ingmar Mundebo (fp) lär en gång ha sagt att Sverige är det enda land där avundsjukan är en starkare drift än sexuldriften.
Må vara hur det vill med det, men yttrandet slår mig när jag i radions morgonsändningar hör hur tankarna om utvidgad rätt att söka vård (med Fk-finansiering), inom valfritt EU-land när den inte finns i Sverige - och utan att man ska behöva tömma allt sparande eller behöva låna upp enorma belopp för att kunna få operationen. I inslagen nämndes en cancerpatient, vars operation kostat tvåhundra tusen kronor. Allianspartierna rapporterades vara positiva till detta.
Men så kom det, socialdemokraterna var negativa. Med motiveringen att det skulle bara gynna "de rika".
För det första förstår jag inte att en operation bekostad av allmänna medel skulle kunna gynna "rika". Enligt min tankeförmåga gynnar det de sjuka, oavsett inkomst eller förmögenhet. Och kan minska onödigt lidande och förlänga liv.
För det andra är det motiveringen i sig. Att det per automatik så ofta kommer reaktioner från sossar som stinker avundsjuka mot "rika".
Som regel menas med "rik" den som har lite mer än man själv har. Gränsen för när avundsjukan sätter in är alltså väldigt nära!
Nu ska jag i ärlighetens namn erkänna två saker. Avundsjukan verkar vara ännu mera högfrekvent bland vänsterpartister. Och även jag stöts av de enorma inkomster och andra förmåner som ett litet "toppskikt" av direktörer (och politiker) har tillskansat sig.
Men dels är trots allt Sverige ännu en samhälle med tämligen små löneklyftor, även om just klyftan mellan vanliga inkomsttagare och direktörsskiktet ökat kraftigt.
Dels måste det väl vara bättre att satsa på att själv förbättra sin situation, och därmed göra den totala kakan större, än att småsnålt vilja göra det sämre för de som bara ligger ett litet snäpp över en själv.
Och i detta fall var det, som jag fattade det, inte fråga om att gynna "rika", utan att ge alla samma chans, oavsett inkomst!
Må vara hur det vill med det, men yttrandet slår mig när jag i radions morgonsändningar hör hur tankarna om utvidgad rätt att söka vård (med Fk-finansiering), inom valfritt EU-land när den inte finns i Sverige - och utan att man ska behöva tömma allt sparande eller behöva låna upp enorma belopp för att kunna få operationen. I inslagen nämndes en cancerpatient, vars operation kostat tvåhundra tusen kronor. Allianspartierna rapporterades vara positiva till detta.
Men så kom det, socialdemokraterna var negativa. Med motiveringen att det skulle bara gynna "de rika".
För det första förstår jag inte att en operation bekostad av allmänna medel skulle kunna gynna "rika". Enligt min tankeförmåga gynnar det de sjuka, oavsett inkomst eller förmögenhet. Och kan minska onödigt lidande och förlänga liv.
För det andra är det motiveringen i sig. Att det per automatik så ofta kommer reaktioner från sossar som stinker avundsjuka mot "rika".
Som regel menas med "rik" den som har lite mer än man själv har. Gränsen för när avundsjukan sätter in är alltså väldigt nära!
Nu ska jag i ärlighetens namn erkänna två saker. Avundsjukan verkar vara ännu mera högfrekvent bland vänsterpartister. Och även jag stöts av de enorma inkomster och andra förmåner som ett litet "toppskikt" av direktörer (och politiker) har tillskansat sig.
Men dels är trots allt Sverige ännu en samhälle med tämligen små löneklyftor, även om just klyftan mellan vanliga inkomsttagare och direktörsskiktet ökat kraftigt.
Dels måste det väl vara bättre att satsa på att själv förbättra sin situation, och därmed göra den totala kakan större, än att småsnålt vilja göra det sämre för de som bara ligger ett litet snäpp över en själv.
Och i detta fall var det, som jag fattade det, inte fråga om att gynna "rika", utan att ge alla samma chans, oavsett inkomst!
20 februari 2009
SAAB-matte
I stället för att kommentera Pirate Bayrättegången, ska jag göra som traditionella media, dvs skriva om SAAB. Det SAAB som är politiskt hot-stuff och där man bollar med miljarder fram och tillbaka.
Det är några siffror som flyger runt i debatten som jag började fundera över. Saabs styrelse säger att de räknar med en förlust detta år på 3 miljarder kronor. 3 000 miljoner kronor.
3 000 000 000 kr. I förlust.
Det sägs också att Saab har fyra tusen anställda. OK, det är en massa underleverantörer också, men de har egen ekonomi.
Fyra tusen anställda genererar en FÖRLUST på tre miljarder.
Det blir en förlust på sjuhundrafemtio tusen (750.000) per anställd. Förlust!
I runda slängar betyder det att Saab gör en förlust som är bortåt två gånger lönen (inkl arbetsgivaravgifter) per anställd!
Jag har inte kollat, men det har nämnts att Saab "gör" alternativt har en produktionskapacitet på 100.000 bilar/år. Samtidigt har det sagts att de bara kör på halv kapacitet. Det skulle betyda att varje bil går med 30-60.000 kr i förlust att tillverka. Förutsatt att den blir såld.
Vad betyder det?
Att det är viktigt att bryta ner de siffror som bollas i luften. Det krävs stöd (=bidrag brukar det kallas i andra sammanhang) på massor av miljarder. Räkna själv ut vad det blir per anställd.
Rimligen kan inte allt vara sjukt i Saab, men lika självklart är det att det inte går att driva företag med sådana förluster. Helt uppenbart gör de bilar som inte nog många vill köpa och som är för dyra att tillverka.
Det betyder att lönerna är för höga, det är för många anställa och att produktionsapparaten och administrationen inte är effektiv.
Men hur kan indiska Tata göra bilar som säljs för 20.000 kr? Och de ska ju ge sig ut och konkurrera på världsmarknaden, och göra en billig miljöbil. OK att lönerna är lägre i Indien, men även om Saabarbetarna arbetade helt gratis så skulle företaget ändå gå med en enorm förlust.
Jag förstår att regeringen inte vill stoppa in ett okänt antal miljarder av våra skattepengar i ett Saab som läcker som ett såll. Regeringens uppgift är att lindra konsekvenserna för de som förlorar jobbet. Samt att ge sådana konkurrensneutrala förutsättningar för nyföretagande att det kan komma nya jobb i stället. Och då i företag som går med vinst.
Att jobba i förlustföretag ger ingen trygghet.
PS: Läs gärna även kommentarerna. DS.
Det är några siffror som flyger runt i debatten som jag började fundera över. Saabs styrelse säger att de räknar med en förlust detta år på 3 miljarder kronor. 3 000 miljoner kronor.
3 000 000 000 kr. I förlust.
Det sägs också att Saab har fyra tusen anställda. OK, det är en massa underleverantörer också, men de har egen ekonomi.
Fyra tusen anställda genererar en FÖRLUST på tre miljarder.
Det blir en förlust på sjuhundrafemtio tusen (750.000) per anställd. Förlust!
I runda slängar betyder det att Saab gör en förlust som är bortåt två gånger lönen (inkl arbetsgivaravgifter) per anställd!
Jag har inte kollat, men det har nämnts att Saab "gör" alternativt har en produktionskapacitet på 100.000 bilar/år. Samtidigt har det sagts att de bara kör på halv kapacitet. Det skulle betyda att varje bil går med 30-60.000 kr i förlust att tillverka. Förutsatt att den blir såld.
Vad betyder det?
Att det är viktigt att bryta ner de siffror som bollas i luften. Det krävs stöd (=bidrag brukar det kallas i andra sammanhang) på massor av miljarder. Räkna själv ut vad det blir per anställd.
Rimligen kan inte allt vara sjukt i Saab, men lika självklart är det att det inte går att driva företag med sådana förluster. Helt uppenbart gör de bilar som inte nog många vill köpa och som är för dyra att tillverka.
Det betyder att lönerna är för höga, det är för många anställa och att produktionsapparaten och administrationen inte är effektiv.
Men hur kan indiska Tata göra bilar som säljs för 20.000 kr? Och de ska ju ge sig ut och konkurrera på världsmarknaden, och göra en billig miljöbil. OK att lönerna är lägre i Indien, men även om Saabarbetarna arbetade helt gratis så skulle företaget ändå gå med en enorm förlust.
Jag förstår att regeringen inte vill stoppa in ett okänt antal miljarder av våra skattepengar i ett Saab som läcker som ett såll. Regeringens uppgift är att lindra konsekvenserna för de som förlorar jobbet. Samt att ge sådana konkurrensneutrala förutsättningar för nyföretagande att det kan komma nya jobb i stället. Och då i företag som går med vinst.
Att jobba i förlustföretag ger ingen trygghet.
PS: Läs gärna även kommentarerna. DS.
18 februari 2009
Vem älskar privatkopieringsersättningen?
Har skrivit några gånger nyligen om privatkopieringsersättningen.
Bland annat här:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/02/vem-tar-pengarna.html
och här:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/02/paminnelse-de-far-redan-rundligt-betalt.html
I mitt senaste inlägg nämnde jag att jag inte visste hur de politiska ungdomsförbunden ställer sig till frågan om denna märkliga ersättning/skatt.
Skickade också ett mail till Frida Johansson-Metso, Luf:s ordförande.
Och hon svarade just enl följande:
"Hej,
LUF har egentligen ingen uttalad åsikt ifrågan, men eftersom vi inte anser att
privat kopiering ska begränsas alls, och avgiften du frågar om är ett trubbigt
verktyg för vilka som sedan får ersättning, och dessutom bygger på tanken om
korporativistiska lösningar, ställer vi oss mycket negativa till den typen av
avgifter."
Vilket härmed med glädje noteras.
Har också gjort ett litet försök att kolla cuf:s åsikt, men inte sett något svar än.
Bland annat här:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/02/vem-tar-pengarna.html
och här:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/02/paminnelse-de-far-redan-rundligt-betalt.html
I mitt senaste inlägg nämnde jag att jag inte visste hur de politiska ungdomsförbunden ställer sig till frågan om denna märkliga ersättning/skatt.
Skickade också ett mail till Frida Johansson-Metso, Luf:s ordförande.
Och hon svarade just enl följande:
"Hej,
LUF har egentligen ingen uttalad åsikt ifrågan, men eftersom vi inte anser att
privat kopiering ska begränsas alls, och avgiften du frågar om är ett trubbigt
verktyg för vilka som sedan får ersättning, och dessutom bygger på tanken om
korporativistiska lösningar, ställer vi oss mycket negativa till den typen av
avgifter."
Vilket härmed med glädje noteras.
Har också gjort ett litet försök att kolla cuf:s åsikt, men inte sett något svar än.
16 februari 2009
Var det bättre förr?
I en kommentar undras om det finns något ungdomsförbund som arbetar emot privatkopieringsersättningen (PKE, "kassettskatten"). Svaret är att jag inte vet det. Om de gör det så har det inte nått ut till en större allmänhet.
Med anledning av Pirate Bay-debatten så undras också om vi hade bättre politiker förr. Ja, kanske det. I vart fall tror jag att för några decennier tillbaka sedan var den ideologiska medvetenheten större i partiledningarna, likaså bland vanliga riksdagsledamöter och andra aktiva strax under den absoluta toppen. Det var inte bara makthungern som styrde. Därför lät man sig inte styras av partipiskan i samma mån som idag.
Partierna var dessutom större, hade fler medlemmar som kunde diskutera annat än nästa kommunala mötes dagordning. Alla satt nämligen inte i olika nämnder och styrelser även om uppdragen då var mångdubbelt fler än idag. Idag är det få medlemmar och en tystad intern debatt. Partiledningarna har tagit över och styr med hjälp av spin-doctors.
Att vara lobbyist har blivit lönsamt, och de trycker på politikerna mer än någonsin.
Apropå om det var bättre förr, den evige ungmoderaten Anders Björck har sagt ifrån betr FRA. Björck har alltid agerat som en yngling, som slänger ur sig mer eller mindre genomtänkta uttalanden, kom tidigt in i riksdagen, blev så småningom försvarsminister och hutade som KU-ordförande åt Carl Lidbom (s), känd för sina "lidbommarlagar". Nu sedan flera år landshövding i Uppsala med ytterst konservativ framtoning som majestätisk slottsherre.
När han nu protesterar emot FRA-historien genom att avgå som ordförande för FUN, försvarets underrättelsenämnd, anger han flera skäl. Han menar att FRA-lagarna (version 2.0? eller?) med dess olika "kontrollinstanser" blir ineffektiva, dyra och integritetskränkande. Jag har en liten misstanke att han också känner sig sårad att han tydligen inte skulle få förnyat förtroende som ordförande i FUN.
Nå, hur som helst är det bra att han protesterar, även om jag undrar varför han inte gjort det tidigare!
Att FRA-lagarna i sin senaste (och kommande?) utformning inte verkar vara några under av effektivitet ens ur underrättelsesynpunkt är väl snarast ett understatement.
Att den tilltänkta uppbyggnaden blir oerhört dyr är ingen nyhet, men förtjänar ju att än en gång påpekas.
Att det lapptäcke med olika "integritetsskydd" som FRA (2.0) ska bestå av inte ger ett integritetsskydd är också en gammal nyhet som bevisar att lagarna är feltänkta från start. Men det är bra det sägs igen, av en person som varit med ett tag.
Alltså, Anders Björck har än en gång trätt fram och tyckt till, och det har han gjort i en viktig fråga. Heders för det, Anders!
Jag vet inte om det var bättre förr, men då fanns ändå fler som vågade säga ifrån när det gällde integritet och mänskliga, demokratiska rättigheter. Och det var ju inte illa.
Med anledning av Pirate Bay-debatten så undras också om vi hade bättre politiker förr. Ja, kanske det. I vart fall tror jag att för några decennier tillbaka sedan var den ideologiska medvetenheten större i partiledningarna, likaså bland vanliga riksdagsledamöter och andra aktiva strax under den absoluta toppen. Det var inte bara makthungern som styrde. Därför lät man sig inte styras av partipiskan i samma mån som idag.
Partierna var dessutom större, hade fler medlemmar som kunde diskutera annat än nästa kommunala mötes dagordning. Alla satt nämligen inte i olika nämnder och styrelser även om uppdragen då var mångdubbelt fler än idag. Idag är det få medlemmar och en tystad intern debatt. Partiledningarna har tagit över och styr med hjälp av spin-doctors.
Att vara lobbyist har blivit lönsamt, och de trycker på politikerna mer än någonsin.
Apropå om det var bättre förr, den evige ungmoderaten Anders Björck har sagt ifrån betr FRA. Björck har alltid agerat som en yngling, som slänger ur sig mer eller mindre genomtänkta uttalanden, kom tidigt in i riksdagen, blev så småningom försvarsminister och hutade som KU-ordförande åt Carl Lidbom (s), känd för sina "lidbommarlagar". Nu sedan flera år landshövding i Uppsala med ytterst konservativ framtoning som majestätisk slottsherre.
När han nu protesterar emot FRA-historien genom att avgå som ordförande för FUN, försvarets underrättelsenämnd, anger han flera skäl. Han menar att FRA-lagarna (version 2.0? eller?) med dess olika "kontrollinstanser" blir ineffektiva, dyra och integritetskränkande. Jag har en liten misstanke att han också känner sig sårad att han tydligen inte skulle få förnyat förtroende som ordförande i FUN.
Nå, hur som helst är det bra att han protesterar, även om jag undrar varför han inte gjort det tidigare!
Att FRA-lagarna i sin senaste (och kommande?) utformning inte verkar vara några under av effektivitet ens ur underrättelsesynpunkt är väl snarast ett understatement.
Att den tilltänkta uppbyggnaden blir oerhört dyr är ingen nyhet, men förtjänar ju att än en gång påpekas.
Att det lapptäcke med olika "integritetsskydd" som FRA (2.0) ska bestå av inte ger ett integritetsskydd är också en gammal nyhet som bevisar att lagarna är feltänkta från start. Men det är bra det sägs igen, av en person som varit med ett tag.
Alltså, Anders Björck har än en gång trätt fram och tyckt till, och det har han gjort i en viktig fråga. Heders för det, Anders!
Jag vet inte om det var bättre förr, men då fanns ändå fler som vågade säga ifrån när det gällde integritet och mänskliga, demokratiska rättigheter. Och det var ju inte illa.
15 februari 2009
Vem tar pengarna?
Jag följer inte PB-rättegången i alla turer. Häromkvällen visade Aktuellt ett inslag som gjorde mig beklämd, en mycket subjektiv presentation av orsakerna till rättegången och ett långt inslag med upphovsrättsindustrins advokat. Det var juristsnack som balanserande på gränsen till hånfullhet. Och en intervju med en tjej från Piratbyrån, som inte lyckades speciellt bra. Slängigt, otydligt och gav ett nonchalant intryck.
Jag har för mig att rättegången ska handla om huruvida Pirate Bay har gjort något olagligt - eller inte - när de fungerar som en anslagstavla för de som är intresserade att ladda ner eller byta filer.
Men diskussionen handlar, liksom betr IPRED, mest om anklagelsen att det är att stjäla om man laddar ner musik eller film, som finns tillgänglig på nätet. Upphovsrättsindustrin (Stim, Ifpi etc) gråter krokodiltårar över hur mycket inkomster som de stackars artisterna förlorar när någon laddar ner en låt eller två.
Och en mindre grupp artister fungerar som industrins megafoner.
Som jag skrev i föregående inlägg liksom redan ifjol:
( http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/privatkopieringsersttning-allts-de-fr.html ) så får upphovsrättsinnehavarna i vart fall indirekt rundliga ersättningar, den sk privatkopieringsersättningen.
Nu har bl a Scaber Nestor ånyo visat siffror (och länkar) som än en gång visar att det inte är några småsummor det är frågan om.
Samtidigt vet vi att i många fall så leder en nerladdning till att personen som gjort denna antingen går och köper den aktuella CDn eller DVDn, eller tankar hem den via någon betaltjänst på internet. Vi vet också att många musiker lägger upp musik för fri nerladdning, eftersom de ser det som en möjlighet att bli kända för att få spelningar.
Vi vet också att mediaindustrin säljer mer än någonsin men att för främst musiker är konserter den stora inkomstkällan, skivorna betraktar de som reklam.
Nå, Copyswede är en organisation som inkasserar och fördelar uphovsrättsersättningar. I vart fall beskriver de sig själva så. Utan att här gå in i sifferexcersis (den som vill kan själv försöka tränga in i deras redovisning, länk t ex: http://www.copyswede.se/files/hTPPvQQV.pdf ) så vill jag bara peka på några saker.
1) Copyswedes intäkter har ökat dramatiskt under redovisade år!
2) Privatkopieringsersättningen står för den största delen av intänkterna!
3) Copyswede anger att ersättningen i möjligaste mån fördelas individuellt
till rättighetshavarna!
Mina frågor blir då.
Intäkternas ökning pekar knappast på att det är magra tider för upphovsrättsinnehavarna. Varför då denna klagan över uteblivna intäkter, som många menar är högst fiktiva?
Privatkopieringsersättningen är ett slags skatt. En ersättning som varje konsument betalar när man köper lagringsmedia. (Tidigare kallad kassettskatt)
Lagringsmedia kan användas till mycket annat än att lagra musik eller film på. I själva verket används de i mycket liten utsträckning för sådan lagring. I mitt och många andras fall inte alls, men skatten betalar vi ändå.
Hur kan upphovsrättsindustrin med någon trovärdighet påstå att ersättningen är för låg mot den bakgrunden?
Hur i allsin dag kan Copyswede säga att de fördelar ersättningarna individuellt?
Det verkar vara ren bluff, eftersom den övervägande delen av intäkterna kommer från den helt generella privatkopieringsersättningen. Hur kan de härleda vilken artist eller musiker som ska ha pengar för att vi köper inspelningsbara CD/DVD och hårddiskar?
Och dessutom är vi ju många som inte laddar ner musik el film ("olagligt").
Till råga på allt får vi ju mängder av vittnesmål från musiker, artister och författare, som säger att de inte får några ersättningar alls från Copyswede (eller annan "förmedlande" part i upphovsrättsindustrin), eller i vart fall mycket litet och att avgifterna de själva betalar till industrin är högre än det de får tillbaka.
Vart tar pengarna vägen? Copyswede redovisar tämligen låga administrationskostnader, men då det i hög grad borde vara datoriserade rutiner kunde de möjligen vara lägre. Var tar då pengarna vägen? Försvinner de hos andra inblandade, hos STIM, hos Ifpi eller var? Varför når de inte musiker och artister annat än i ett sådant fåtal att det verkar vara rena undantagen?
Är allt detta tal om stöld från svältande artister i själva verket ett sätt för de internationella skiv- och filmbolagen och upphovsrättsindustrin att blanda bort korten? Varför når inte de pengar vi alla betalar fram till konstnärerna? Vart tar de vägen?
Jag har för mig att rättegången ska handla om huruvida Pirate Bay har gjort något olagligt - eller inte - när de fungerar som en anslagstavla för de som är intresserade att ladda ner eller byta filer.
Men diskussionen handlar, liksom betr IPRED, mest om anklagelsen att det är att stjäla om man laddar ner musik eller film, som finns tillgänglig på nätet. Upphovsrättsindustrin (Stim, Ifpi etc) gråter krokodiltårar över hur mycket inkomster som de stackars artisterna förlorar när någon laddar ner en låt eller två.
Och en mindre grupp artister fungerar som industrins megafoner.
Som jag skrev i föregående inlägg liksom redan ifjol:
( http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/privatkopieringsersttning-allts-de-fr.html ) så får upphovsrättsinnehavarna i vart fall indirekt rundliga ersättningar, den sk privatkopieringsersättningen.
Nu har bl a Scaber Nestor ånyo visat siffror (och länkar) som än en gång visar att det inte är några småsummor det är frågan om.
Samtidigt vet vi att i många fall så leder en nerladdning till att personen som gjort denna antingen går och köper den aktuella CDn eller DVDn, eller tankar hem den via någon betaltjänst på internet. Vi vet också att många musiker lägger upp musik för fri nerladdning, eftersom de ser det som en möjlighet att bli kända för att få spelningar.
Vi vet också att mediaindustrin säljer mer än någonsin men att för främst musiker är konserter den stora inkomstkällan, skivorna betraktar de som reklam.
Nå, Copyswede är en organisation som inkasserar och fördelar uphovsrättsersättningar. I vart fall beskriver de sig själva så. Utan att här gå in i sifferexcersis (den som vill kan själv försöka tränga in i deras redovisning, länk t ex: http://www.copyswede.se/files/hTPPvQQV.pdf ) så vill jag bara peka på några saker.
1) Copyswedes intäkter har ökat dramatiskt under redovisade år!
2) Privatkopieringsersättningen står för den största delen av intänkterna!
3) Copyswede anger att ersättningen i möjligaste mån fördelas individuellt
till rättighetshavarna!
Mina frågor blir då.
Intäkternas ökning pekar knappast på att det är magra tider för upphovsrättsinnehavarna. Varför då denna klagan över uteblivna intäkter, som många menar är högst fiktiva?
Privatkopieringsersättningen är ett slags skatt. En ersättning som varje konsument betalar när man köper lagringsmedia. (Tidigare kallad kassettskatt)
Lagringsmedia kan användas till mycket annat än att lagra musik eller film på. I själva verket används de i mycket liten utsträckning för sådan lagring. I mitt och många andras fall inte alls, men skatten betalar vi ändå.
Hur kan upphovsrättsindustrin med någon trovärdighet påstå att ersättningen är för låg mot den bakgrunden?
Hur i allsin dag kan Copyswede säga att de fördelar ersättningarna individuellt?
Det verkar vara ren bluff, eftersom den övervägande delen av intäkterna kommer från den helt generella privatkopieringsersättningen. Hur kan de härleda vilken artist eller musiker som ska ha pengar för att vi köper inspelningsbara CD/DVD och hårddiskar?
Och dessutom är vi ju många som inte laddar ner musik el film ("olagligt").
Till råga på allt får vi ju mängder av vittnesmål från musiker, artister och författare, som säger att de inte får några ersättningar alls från Copyswede (eller annan "förmedlande" part i upphovsrättsindustrin), eller i vart fall mycket litet och att avgifterna de själva betalar till industrin är högre än det de får tillbaka.
Vart tar pengarna vägen? Copyswede redovisar tämligen låga administrationskostnader, men då det i hög grad borde vara datoriserade rutiner kunde de möjligen vara lägre. Var tar då pengarna vägen? Försvinner de hos andra inblandade, hos STIM, hos Ifpi eller var? Varför når de inte musiker och artister annat än i ett sådant fåtal att det verkar vara rena undantagen?
Är allt detta tal om stöld från svältande artister i själva verket ett sätt för de internationella skiv- och filmbolagen och upphovsrättsindustrin att blanda bort korten? Varför når inte de pengar vi alla betalar fram till konstnärerna? Vart tar de vägen?
14 februari 2009
Påminnelse, de får redan rundligt betalt
Scaber Nestor har på sin blogg kollat upp de senaste uppgifterna om privatkopieringsersättningen. Den avgift vi alla betalar när vi köper lagringsmedia, och som är efterföljaren till det som ursprungligen kallades kassettskatten.
Jag skrev om detta redan i höstas, se nedanstående länkar. Har inte haft tid att kolla Scabers tolkning av Copyswedes rapport för 2008, men det kan ju den som är intresserade själv göra. För övrigt ligger det ju helt i linje med vad som framkom i november redan. Bara med den skillnaden att det rör sig om ännu mera pengar...
Märkligt är att denna kunskap inte nått ut till alla, men det är förståeligt att upphovsrättsindustrin inte själv vill visa för allmänheten att vi redan betalt. Mycket vill ha mer.
Jag ger här ett par länkar till vad jag skrev då. Vid en snabbkoll verkar det fortfarande ha bäring, tyvärr.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/privatkopieringsersttning-allts-de-fr.html
och
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/ska-inte-ungarna-lra-sig-att-betala-fr.html
Denna senare bloggpost är en genomgång av Ipred och Ipredkramarnas argument, och vad jag anser om dem...
Uppenbarligen finns det anledning att påminna om sakernas tillstånd än en gång.
Jag skrev om detta redan i höstas, se nedanstående länkar. Har inte haft tid att kolla Scabers tolkning av Copyswedes rapport för 2008, men det kan ju den som är intresserade själv göra. För övrigt ligger det ju helt i linje med vad som framkom i november redan. Bara med den skillnaden att det rör sig om ännu mera pengar...
Märkligt är att denna kunskap inte nått ut till alla, men det är förståeligt att upphovsrättsindustrin inte själv vill visa för allmänheten att vi redan betalt. Mycket vill ha mer.
Jag ger här ett par länkar till vad jag skrev då. Vid en snabbkoll verkar det fortfarande ha bäring, tyvärr.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/privatkopieringsersttning-allts-de-fr.html
och
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/ska-inte-ungarna-lra-sig-att-betala-fr.html
Denna senare bloggpost är en genomgång av Ipred och Ipredkramarnas argument, och vad jag anser om dem...
Uppenbarligen finns det anledning att påminna om sakernas tillstånd än en gång.
Stuprör och överblick
I kölvattnet på de sju sossarnas motion om moratorium för integritetskränkande lagar är det ett par tankar som poppar upp hos mig.
En har Anders Widén hunnit inte bara tänka utan även skriva om.
http://djingis.blogspot.com/2009/02/varlden-ligger-50-ar-fore-riksdagen.html
Det handlar om stuprören. Detta att politiken och politikerna har skygglappar p g a att de har sina viktiga men ändå avgränsade områden att "ta hand om". De blir mer eller mindre experter på "små" områden. Och av gammal vana så lämnas ärenden till de utskott (liknande) som tidigare fått dem. Även om situationen idag är en annan än för femtio år sedan.
(Kul illustration med en bild på Gunnar Heckscher, en m-ledare som var så mycket före sin tid att han fick sparken av sitt parti.)
Ytterst få politiker har till uppgift att se helheten, ha ett helikopterperspektiv. Och än färre har förmågan att göra det.
Det andra är närbesläktat. I vart fall i dagens läge. Då tänker jag på den motion om en Integritetsbalk som Camilla Lindberg la i riksdagen i höstas. Jag vet inte vad som hänt den - om något hänt.
Däremot vet jag att det är/var en viktig motion. Jag diskuterade lite med Johan Westerholm om den, och vi såg rätt lika på saken. Integritetsfrågorna hamnar idag på fel ställe och överblicken saknas. En integritetsbalk skulle tvinga fram att i vart fall de frågorna sågs ur ett vidare perspektiv än de gamla stuprörens.
Vi översvämmas nu av en mängd märkliga lagar och lagförslag, i Sverige och i EU, så det knappt går att hänga med. Därför är ett moratorium, ett stopp, betr detta flöde så viktigt.
Men kommande steg, om motionen kan få genomslag inte bara i s utan även i andra partier och i riksdagen, det är t ex
a) en integritetsbalk
b) en fristående författningsdomstol
c) sen kommer en massa annat givetvis, som får tas steg för steg, som att avskaffa felaktiga lagar (FRA mm), stifta lagar som SKYDDAR integritet, rättssäkerhet med mera.
En har Anders Widén hunnit inte bara tänka utan även skriva om.
http://djingis.blogspot.com/2009/02/varlden-ligger-50-ar-fore-riksdagen.html
Det handlar om stuprören. Detta att politiken och politikerna har skygglappar p g a att de har sina viktiga men ändå avgränsade områden att "ta hand om". De blir mer eller mindre experter på "små" områden. Och av gammal vana så lämnas ärenden till de utskott (liknande) som tidigare fått dem. Även om situationen idag är en annan än för femtio år sedan.
(Kul illustration med en bild på Gunnar Heckscher, en m-ledare som var så mycket före sin tid att han fick sparken av sitt parti.)
Ytterst få politiker har till uppgift att se helheten, ha ett helikopterperspektiv. Och än färre har förmågan att göra det.
Det andra är närbesläktat. I vart fall i dagens läge. Då tänker jag på den motion om en Integritetsbalk som Camilla Lindberg la i riksdagen i höstas. Jag vet inte vad som hänt den - om något hänt.
Däremot vet jag att det är/var en viktig motion. Jag diskuterade lite med Johan Westerholm om den, och vi såg rätt lika på saken. Integritetsfrågorna hamnar idag på fel ställe och överblicken saknas. En integritetsbalk skulle tvinga fram att i vart fall de frågorna sågs ur ett vidare perspektiv än de gamla stuprörens.
Vi översvämmas nu av en mängd märkliga lagar och lagförslag, i Sverige och i EU, så det knappt går att hänga med. Därför är ett moratorium, ett stopp, betr detta flöde så viktigt.
Men kommande steg, om motionen kan få genomslag inte bara i s utan även i andra partier och i riksdagen, det är t ex
a) en integritetsbalk
b) en fristående författningsdomstol
c) sen kommer en massa annat givetvis, som får tas steg för steg, som att avskaffa felaktiga lagar (FRA mm), stifta lagar som SKYDDAR integritet, rättssäkerhet med mera.
Förlängd upphovsrätt på g inom EU (1.01)
Såg detta hos HAX.
"EU-Kommissionens förslag om förlängning av upphovsrätten från 50 till 95 år seglade nu i veckan rakt igenom Europaparlamentets rättsliga utskott – utan någon som helst förändring eller invändning."
Rättsliga utskottet alltså, inte parlamentet. Men illa nog ändå.
I kommentarerna ser jag att Eriks Josefsson (v) hoppas på Olle Schmidt (fp) i parlamentet.
Olle har en nystartad blogg, kolla gärna in den och kommentera eller skriv direkt till honom om detta. Förlängd upphovsrätt...
http://schmidtblogg.blogspot.com/
Samtidigt noterar jag med glädje detta ytterligare tecken på att när det gäller denna typ av frågor så är det samarbete över partigränser som gäller.
Ett annat tecken var ju när nämnde Erik skrev om liknade frågor (datalagringsdirektivet) tillsammans med Camilla Lindberg (fp).
http://www.expressen.se/debatt/1.1433917/lat-hederligt-folk-fortsatta-tala-fritt
Texten finns också på Camillas hemsida.
För övrigt anser jag att FRA-lagarna skall avskaffas.
Ett tillägg. Läs också detta, såg det just efter det jag pingat denna bloggpost.
Det handlar om den förlängda upphovsrätten, som är på gång inom EU, om vi inte samarbetar.
http://patrikohman.blogspot.com/2009/02/upphovsrattsmaffian.html
"EU-Kommissionens förslag om förlängning av upphovsrätten från 50 till 95 år seglade nu i veckan rakt igenom Europaparlamentets rättsliga utskott – utan någon som helst förändring eller invändning."
Rättsliga utskottet alltså, inte parlamentet. Men illa nog ändå.
I kommentarerna ser jag att Eriks Josefsson (v) hoppas på Olle Schmidt (fp) i parlamentet.
Olle har en nystartad blogg, kolla gärna in den och kommentera eller skriv direkt till honom om detta. Förlängd upphovsrätt...
http://schmidtblogg.blogspot.com/
Samtidigt noterar jag med glädje detta ytterligare tecken på att när det gäller denna typ av frågor så är det samarbete över partigränser som gäller.
Ett annat tecken var ju när nämnde Erik skrev om liknade frågor (datalagringsdirektivet) tillsammans med Camilla Lindberg (fp).
http://www.expressen.se/debatt/1.1433917/lat-hederligt-folk-fortsatta-tala-fritt
Texten finns också på Camillas hemsida.
För övrigt anser jag att FRA-lagarna skall avskaffas.
Ett tillägg. Läs också detta, såg det just efter det jag pingat denna bloggpost.
Det handlar om den förlängda upphovsrätten, som är på gång inom EU, om vi inte samarbetar.
http://patrikohman.blogspot.com/2009/02/upphovsrattsmaffian.html
12 februari 2009
S-motion utan upphovsrättsnoja! (1.01)
Efter en seg morgon får jag äntligen en chans att öppna datorn, och där ligger den: Den efterlängtade integritetsmotionen till sosse-kongressen i höst! Den motion som några av mina bloggarkollegor slitit med en tid.
Och den är bra! Visserligen, som Johan "Mitt i steget" Westerholm skriver, bara ett första steg. Men i helt rätt riktning. (Känner mig också smickrad av att någon av undertecknarna vid något tillfälle skrev att den var inspirerad av mitt skrivande och tänkande.)
Kärnan i motionen är detta, jag citerar:
"Vi vill att socialdemokratiska partiet sätter ner foten och verkar för ett moratorium, ett stopp för vidare ratificeringar eller godkännande av lagar som innebär intrång i oskyldigas privata sfär intill dess att samhället utvecklat eller återupprättat den process som erfordras för att säkerställa
• Transparens i den demokratiska processen
• Respekt för de parlamentariska institutionerna
• Medborgardialog och förankring samt legitimering av lagar genom folkbildning"
Om motionen får en seriös behandling och bifall av sosse-kongressen bör den rimligen få visst medialt genomslag också.
Jag kan erkänna att om (s) leddes av personer som motionsskrivarna skulle jag inte känna några större farhågor för landets framtid om (s) tog över efter alliansen. I vart fall vad gäller integritetsfrågorna och närbesläktade viktiga demokratifrågor.
Det jag nu gärna önskar är att några fler partier behandlade samma fråga, dvs att likartade motioner skrivs av demokratiförkämpar också inom övriga partier till deras kommande partikongresser och landsmöten.
Jag ser inga ideologiska hinder för något riksdagsparti att anamma motionen.
Möjligen får de stryka Branting-citatet och hitta ett liknande från den egna fållan.
Problemet är förstås att det är ideologierna som partierna tappat i det vardagliga tröskandet.
Men, alltså, ni som är medlemmar i andra partier gå nu och skriv av motionen, anpassa den i den mån det behövs till ert parti, och lämna in den till ert partis närmaste kongress.
Jag tror mig veta att de som ligger bakom motionen inte har det minsta emot att den lanseras även inom andra partier!
Ingen copyright eller upphovsrättsnoja där inte!
De som arbetat fram motionen och skrivit under den är dessa hedervärda personer.
Ann-Catrin Brockman, S-bloggare gör det tillsammans
Erik Laakso, Sossar mot storebror
Johan Westerholm, Ett första steg att göra om och göra rätt
Thomas Hartman, Dags för ett integritetsmoratorium
Ulllis Sandberg, Integritetskränkande politik - gör om gör rätt
Anders Widén, Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i
Kristian Krassman, In Your Face
Uppdatering.
Motionen redovisas och diskuteras nu på flera bloggar. Så t ex på MinaModerataKarameller, där jag också gjort flera kommentarer. Likaså finns kommentarer till denna bloggpost.
Och den är bra! Visserligen, som Johan "Mitt i steget" Westerholm skriver, bara ett första steg. Men i helt rätt riktning. (Känner mig också smickrad av att någon av undertecknarna vid något tillfälle skrev att den var inspirerad av mitt skrivande och tänkande.)
Kärnan i motionen är detta, jag citerar:
"Vi vill att socialdemokratiska partiet sätter ner foten och verkar för ett moratorium, ett stopp för vidare ratificeringar eller godkännande av lagar som innebär intrång i oskyldigas privata sfär intill dess att samhället utvecklat eller återupprättat den process som erfordras för att säkerställa
• Transparens i den demokratiska processen
• Respekt för de parlamentariska institutionerna
• Medborgardialog och förankring samt legitimering av lagar genom folkbildning"
Om motionen får en seriös behandling och bifall av sosse-kongressen bör den rimligen få visst medialt genomslag också.
Jag kan erkänna att om (s) leddes av personer som motionsskrivarna skulle jag inte känna några större farhågor för landets framtid om (s) tog över efter alliansen. I vart fall vad gäller integritetsfrågorna och närbesläktade viktiga demokratifrågor.
Det jag nu gärna önskar är att några fler partier behandlade samma fråga, dvs att likartade motioner skrivs av demokratiförkämpar också inom övriga partier till deras kommande partikongresser och landsmöten.
Jag ser inga ideologiska hinder för något riksdagsparti att anamma motionen.
Möjligen får de stryka Branting-citatet och hitta ett liknande från den egna fållan.
Problemet är förstås att det är ideologierna som partierna tappat i det vardagliga tröskandet.
Men, alltså, ni som är medlemmar i andra partier gå nu och skriv av motionen, anpassa den i den mån det behövs till ert parti, och lämna in den till ert partis närmaste kongress.
Jag tror mig veta att de som ligger bakom motionen inte har det minsta emot att den lanseras även inom andra partier!
Ingen copyright eller upphovsrättsnoja där inte!
De som arbetat fram motionen och skrivit under den är dessa hedervärda personer.
Ann-Catrin Brockman, S-bloggare gör det tillsammans
Erik Laakso, Sossar mot storebror
Johan Westerholm, Ett första steg att göra om och göra rätt
Thomas Hartman, Dags för ett integritetsmoratorium
Ulllis Sandberg, Integritetskränkande politik - gör om gör rätt
Anders Widén, Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i
Kristian Krassman, In Your Face
Uppdatering.
Motionen redovisas och diskuteras nu på flera bloggar. Så t ex på MinaModerataKarameller, där jag också gjort flera kommentarer. Likaså finns kommentarer till denna bloggpost.
11 februari 2009
A-kassereglerna är ett hot mot brandskyddet
Man undrar hur genomtänkta regeringens beslut är. Jag menar, även om de anser sig ha "ideologiska skäl" till att göra livet extra svårt för många människor (men, vad är det för ideologi?), så borde praktiska konsekvenser ändå ha utretts och analyserats i förväg.
Kan det verkligen vara meningen att A-kassereglerna skall vara en fara för brandskyddet? Det är ju en konsekvens av reglerna för "deltidssysselsatta", t ex deltidsbrandmän. Samma regler gör det dessutom snart sagt omöjligt för en arbetslös person som kan och vill ta ett "påhugg" på någon dag då och då under arbetslösheten. För då blir personen betraktas som deltidsarbetslös och hamnar snabbt utanför ersättningsreglerna.
Är det inte bra att folk försöker ta de jobb som finns? Ska de straffas ut ur A-kassan för det? Vad är det för parodi på "arbetslinjen"?
Ett annat exempel. Försäkringskassan hinner inte med att betala ut ersättningarna. Men varför då? Läser nu att de nya reglerna för intyg vid vård av sjukt barn har medfört en sådan byråkrati att ca hälften av ansökningarna måste skickas tillbaka, då de inte är kompletta. En onödig regel, som dessutom är svårtolkad för alla inblandade verkar det.
Och inte har den förväntade minskningen av vård av sjukt barn inträffat heller. Märkligt, för regeringen trodde ju att där fanns ett utbrett fusk. Enda resultatet är förseningar och onödig byråkrati.
Kan det verkligen vara meningen att A-kassereglerna skall vara en fara för brandskyddet? Det är ju en konsekvens av reglerna för "deltidssysselsatta", t ex deltidsbrandmän. Samma regler gör det dessutom snart sagt omöjligt för en arbetslös person som kan och vill ta ett "påhugg" på någon dag då och då under arbetslösheten. För då blir personen betraktas som deltidsarbetslös och hamnar snabbt utanför ersättningsreglerna.
Är det inte bra att folk försöker ta de jobb som finns? Ska de straffas ut ur A-kassan för det? Vad är det för parodi på "arbetslinjen"?
Ett annat exempel. Försäkringskassan hinner inte med att betala ut ersättningarna. Men varför då? Läser nu att de nya reglerna för intyg vid vård av sjukt barn har medfört en sådan byråkrati att ca hälften av ansökningarna måste skickas tillbaka, då de inte är kompletta. En onödig regel, som dessutom är svårtolkad för alla inblandade verkar det.
Och inte har den förväntade minskningen av vård av sjukt barn inträffat heller. Märkligt, för regeringen trodde ju att där fanns ett utbrett fusk. Enda resultatet är förseningar och onödig byråkrati.
Gud i politiken
Skrev nyss ett inlägg om faran i att blanda ihop politik och religion. Dagens debatt är ju bara en bekräftelse på detta. Dvs den där kd-kvinnan Else-Marie Lindgren, som vill att (ateisten)Fredrik Reinfeldt som statsminister ska avsluta sina tal med "Gud välsigne Sverige".
Ett sådant synnerligen osvenskt tillägg till statsministerns tal skulle kännas mycket märkligt. Som sag, Reinfeldt är (såvitt han inte ändrat sig av någon outgrundlig taktisk anledning) ateist. Symboliska uttalanden emot en människas egen uppfattning måste vara helt fel.
Reinfeldt är statsminister, inte statschef. Presidenten i USA är statschef och USA har en helt annan tradition än Sverige.
Jag ser gärna religiösa människor engagera sig politiskt, men då utifrån sina politiska ideologier. I den mån det är möjligt i dagens partier...
Däremot ska de inte blanda ihop religion och politik. Inte inkludera religionen i och söka ge större (?) trovärdighet för sina åsikter genom att blanda in Gud.
Vi har sett för mycket elände som skett i Guds och Allahs namn. George W Bush åkallade alltför ofta Gud, men inte kändes det speciellt kristet inte.
Politiker ska inte kidnappa religionen!
Ett sådant synnerligen osvenskt tillägg till statsministerns tal skulle kännas mycket märkligt. Som sag, Reinfeldt är (såvitt han inte ändrat sig av någon outgrundlig taktisk anledning) ateist. Symboliska uttalanden emot en människas egen uppfattning måste vara helt fel.
Reinfeldt är statsminister, inte statschef. Presidenten i USA är statschef och USA har en helt annan tradition än Sverige.
Jag ser gärna religiösa människor engagera sig politiskt, men då utifrån sina politiska ideologier. I den mån det är möjligt i dagens partier...
Däremot ska de inte blanda ihop religion och politik. Inte inkludera religionen i och söka ge större (?) trovärdighet för sina åsikter genom att blanda in Gud.
Vi har sett för mycket elände som skett i Guds och Allahs namn. George W Bush åkallade alltför ofta Gud, men inte kändes det speciellt kristet inte.
Politiker ska inte kidnappa religionen!
Är religion farligt?
Religion och politik. Alltid brännbara ämnen. Från min mera aktiva period (publika och partianslutna) var det två ämnen som orsakade tidvis hätska telefonsamtal och till och med anonyma hatbrev. Det var om jag i något sammanhang uttalat mig om religiösa frågor i samband skolorganisation, t ex om rätten att starta friskola.
Det andra om jag sagt något i flyktingfrågor, t ex att jag hade full förståelse för (och beundran för) de oftast äldre damer som trotsade lagen och gömde flyktingar i sann humanitär anda.
Läste häromdagen någon som skrev att det är religionerna som skapar "allt" elände i världen. Personen ifråga rabblade upp en massa krig och förföljelser som haft religiösa förtecken. Kristna, muslimska och möjligen några andra religioner också. Hur kristna förföljt judar etc. Gamla testamentet och koranen åberopades.
Det som slår mig är att det som då hände var att de olika religionerna politiserats. Religionen har tagits som förevändning för ageranden som, vad jag förstår, inte alls är förenliga med dess grunder. Kristendomen i sig är ju en fredlig religion, och detsamma har sagts mig, av de som kan, att islam är.
Däremot ser vi ju idag att både islam och kristendomen används i politiska syften.
Är det då religionernas fel?
Eller är det möjligen politikernas (och politiserande prästers och mullors) fel, de som använder Gud och Allah som tillhygge?
Själv har jag svårt att se att det är religionernas fel i sig, däremot kan man i högsta grad klandra politikerna för att blanda ihop politik och religion.
Samtidigt känns det lite konstigt med denna logiska slutsats. De som säger sig inte vilja blanda ihop politik och religion är ofta högerpolitiker. I Sverige i vart fall. Ofta sker det då kristna företrädare sagt något som inte passar dessa högerpolitiker. (För hundra år sedan skulle de nog inte ha protesterat, för då var ju i vart fall Svenska kyrkan i hög grad en överhetens kyrka.)
För snart femtio år sedan började Lewi Petrus, pingströrelsens ledare, sina försök att få ut sitt budskap via politiska vägar, vilket ledde till att kristdemokratiska partiet bildades. Kristna har ju alltid funnits i de flesta partier, men kds (eller vilken förkortning man vill välja) var det första parti vilket bildades helt utifrån en (EN) kristen samhällssyn.
Redan tidigare var det vanligt att frikyrkliga engagerade sig politiskt, men utifrån sina olika ideologier. Statskyrkan var "opolitisk" på ett traditionellt högerinriktat sätt.
För några decennier sedan så började dock alltfler inom även Svenska kyrkan förespråka att kyrkan skulle engagera sig mera i samhällsfrågor. Med det menades att kyrkan skulle ta de svagas parti, ta mera socialt ansvar etc.
Det känns ju som rumsrena åsikter, i mina ögon.
Dock, med tanke på vad som politiken gjort för att förstöra religionen och använda (olika) religioner till, så blir jag ju ytterst tveksam.
Vilken kraft har religiösa företrädare att hävda sin religions värden när politiker och politiserande "prästerskap" gör allt för att kidnappa religionen för sina egna, ofta suspekta, syften?
Ska religösa rörelser över huvud taget kunna sättas under politisk lagstiftning i trosfrågor? Religös övertygelse har ju inget med majoritetsbeslut att skaffa.
Det andra om jag sagt något i flyktingfrågor, t ex att jag hade full förståelse för (och beundran för) de oftast äldre damer som trotsade lagen och gömde flyktingar i sann humanitär anda.
Läste häromdagen någon som skrev att det är religionerna som skapar "allt" elände i världen. Personen ifråga rabblade upp en massa krig och förföljelser som haft religiösa förtecken. Kristna, muslimska och möjligen några andra religioner också. Hur kristna förföljt judar etc. Gamla testamentet och koranen åberopades.
Det som slår mig är att det som då hände var att de olika religionerna politiserats. Religionen har tagits som förevändning för ageranden som, vad jag förstår, inte alls är förenliga med dess grunder. Kristendomen i sig är ju en fredlig religion, och detsamma har sagts mig, av de som kan, att islam är.
Däremot ser vi ju idag att både islam och kristendomen används i politiska syften.
Är det då religionernas fel?
Eller är det möjligen politikernas (och politiserande prästers och mullors) fel, de som använder Gud och Allah som tillhygge?
Själv har jag svårt att se att det är religionernas fel i sig, däremot kan man i högsta grad klandra politikerna för att blanda ihop politik och religion.
Samtidigt känns det lite konstigt med denna logiska slutsats. De som säger sig inte vilja blanda ihop politik och religion är ofta högerpolitiker. I Sverige i vart fall. Ofta sker det då kristna företrädare sagt något som inte passar dessa högerpolitiker. (För hundra år sedan skulle de nog inte ha protesterat, för då var ju i vart fall Svenska kyrkan i hög grad en överhetens kyrka.)
För snart femtio år sedan började Lewi Petrus, pingströrelsens ledare, sina försök att få ut sitt budskap via politiska vägar, vilket ledde till att kristdemokratiska partiet bildades. Kristna har ju alltid funnits i de flesta partier, men kds (eller vilken förkortning man vill välja) var det första parti vilket bildades helt utifrån en (EN) kristen samhällssyn.
Redan tidigare var det vanligt att frikyrkliga engagerade sig politiskt, men utifrån sina olika ideologier. Statskyrkan var "opolitisk" på ett traditionellt högerinriktat sätt.
För några decennier sedan så började dock alltfler inom även Svenska kyrkan förespråka att kyrkan skulle engagera sig mera i samhällsfrågor. Med det menades att kyrkan skulle ta de svagas parti, ta mera socialt ansvar etc.
Det känns ju som rumsrena åsikter, i mina ögon.
Dock, med tanke på vad som politiken gjort för att förstöra religionen och använda (olika) religioner till, så blir jag ju ytterst tveksam.
Vilken kraft har religiösa företrädare att hävda sin religions värden när politiker och politiserande "prästerskap" gör allt för att kidnappa religionen för sina egna, ofta suspekta, syften?
Ska religösa rörelser över huvud taget kunna sättas under politisk lagstiftning i trosfrågor? Religös övertygelse har ju inget med majoritetsbeslut att skaffa.
08 februari 2009
God morgon, världen!
Jag är en sån där person som inte kan tänka mig att se på teve på morgonen eller förmiddagen.
Däremot så vill jag ha på radions P1, så jag kan lystra till om det kommer något intressant. Vilket det ju oftast gör.
Ett av de program jag absolut inte vill missa är "God morgon, världen" på söndagsförmiddagarna, två välmatade timmar med ofta goda analyser och kommentarer till det som hänt senaste veckan.
Och inte minst, "Public service". Idag bl a med kostliga och träffande kommentarer till Skånepolisens egenhändigt tagna "apvideo" och till Maud Olofssons kärnkraftsvändning. Med en Leif GW Persson som menade att polisernas IQ är så låg att han inte förstod att de kan använda en videokamera - "de förstod väl inte att knappen on var på". Och Maud Olofsson som häftigt förnekade att centern svikit någon kärnfråga, nej, "kohandeln" den är det heliga för centern.
Och Bosse Ringholm som undrade vad Rosengård var för djurpark.
Dessutom så kommenterade Ursula Berge (fd ledarskribent i NSD och chef för sossarnas tankesmedja) och en Tibro-kvinna, vars namn jag glömt, dagsläget i svensk politik. De var överens om en sak: Vi har två stora partier, s och m, som trängs i mitten. Och vars övergripande målsättning är densamma: Makten.
Ideologin kommer däremot helt i skymundan.
Ja, vad är det jag tjatat om under det sista åren, om inte det.
Vi lever i en trist och torftig politisk miljö, för att citera Johan Westerholm/Mitt i steget.
Däremot så vill jag ha på radions P1, så jag kan lystra till om det kommer något intressant. Vilket det ju oftast gör.
Ett av de program jag absolut inte vill missa är "God morgon, världen" på söndagsförmiddagarna, två välmatade timmar med ofta goda analyser och kommentarer till det som hänt senaste veckan.
Och inte minst, "Public service". Idag bl a med kostliga och träffande kommentarer till Skånepolisens egenhändigt tagna "apvideo" och till Maud Olofssons kärnkraftsvändning. Med en Leif GW Persson som menade att polisernas IQ är så låg att han inte förstod att de kan använda en videokamera - "de förstod väl inte att knappen on var på". Och Maud Olofsson som häftigt förnekade att centern svikit någon kärnfråga, nej, "kohandeln" den är det heliga för centern.
Och Bosse Ringholm som undrade vad Rosengård var för djurpark.
Dessutom så kommenterade Ursula Berge (fd ledarskribent i NSD och chef för sossarnas tankesmedja) och en Tibro-kvinna, vars namn jag glömt, dagsläget i svensk politik. De var överens om en sak: Vi har två stora partier, s och m, som trängs i mitten. Och vars övergripande målsättning är densamma: Makten.
Ideologin kommer däremot helt i skymundan.
Ja, vad är det jag tjatat om under det sista åren, om inte det.
Vi lever i en trist och torftig politisk miljö, för att citera Johan Westerholm/Mitt i steget.
05 februari 2009
Johan P tycks ha ett hemligt partiprogram (1.02)
Kommentardebatten hos HAX om den farsartade utnämningen av Cecilia Wigström i Göteborg till fps repr i signalspaningsnämnden i st för FRA-kritikern Camilla Lindberg har sina poänger.
T ex dessa.
Signalspaningsnämndens uppgift ska ju vara att hålla tummen i ögat på FRA. Alltså borde den, för att kunna fullgöra sin uppgift på avsett (?) sätt, fyllas av kritiker till FRA-lagarna.
Johan Batong Pehrsson har utttalat sig i kommentarfältet hos Hax. En prestation, grattis Johan. Synd bara att du så klart visar att du inte förstått problemet. Att du inte inser att riksdagsledamöterna inte väljs för att följa partiledningarnas nycker utan för att representera väljarna.
Dessutom Johan, du säger att ledamöterna ska följa partiets program. Var i fps program står det att fp ska arbeta för FRA-lagar som kränker medborgarnas integritet och som är så dåliga att de måste åtgärdas med ett lapptäcke av undantag och kontroller att de de facto är helt korkade samtidigt som de ger fältet fritt för FRA att göra som de vill.
Johan Pehrsson, din partikollega, fd riksdagledamoten och försvarsexperten Hans Lindblad skrev i höstas ett PM till folkpartiets riksdagsledamöter, ett PM som sedan även publicerades på min blogg. Hans Lindblad pekade just på det faktum att fp INTE gick till val på att införa FRA-lagar! Och påpekade den i alla avseenden helt felaktiga handläggningen av hela frågan. Har du Johan inte läst Lindblads brev till er som nu sitter i fps riksdagsgrupp? Som gruppledare är det ditt ansvar att ta del av sådana skrivelser och allvarligt begrunda vad gediget liberala företrädare har att säga om den nutida skötseln av partiet.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/hans-lindblad-fra-fresprkare-har-ett.html
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-lagen-hur-br-sdana-frgor-hanteras.html
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/hans-lindblad-turerna-i-fra-frgan-r.html
Herr Johan Pehrson tycks ha ett helt eget och hemligt valprogram som han gått till val på.
Och varför har "FRA-motståndaren" (enl egen utsago) Johan Pehrson inte svarat på frågorna från "riksdagssvar.se"
Det har däremot Gunnar Andrén gjort. Dock på ett så aggressivt och märkligt sätt att det avslöjar hans okunskap.
Andrén har också ett inlägg hos Hax av det märkligare slaget. Men en intressant sak är att han inte tycker att riksdagsledamöter ska bemöda sig om att ta reda på vad väljarna säger och tycker. Det förklarar ju en hel del, t ex varför riksdagsledamöterna är så ovilliga att svara på "riksdagssvar.se" liksom att delta i verkliga debatter före det att beslut tas.
Idag piskas grupperna ihop bak stängda dörrar, sedan åläggs de att fungera som partimegafoner för partiledningarnas beslut. Ensidig progaganda kallas sådant, inte demokratisk diskussion.
PS. Gjorde strax efter jag skrev ovanstående en snabbkoll av Johan Pehrsons blogg. Tämligen mager, men en sak står klar, han lever upp till epitetet Batong-Johan. Det var länge sedan jag såg något så oliberalt! DS.
PSPS. En folkpartist som inte glömt vad liberalism och integritet betyder verkar dock finnas i EU-parlamentet, Olle Schmidt. Se hans senaste bloggpost och länken i det.
http://schmidtblogg.blogspot.com/2009/02/internet-integritet-och-upphovsratt.html
DSDS.
T ex dessa.
Signalspaningsnämndens uppgift ska ju vara att hålla tummen i ögat på FRA. Alltså borde den, för att kunna fullgöra sin uppgift på avsett (?) sätt, fyllas av kritiker till FRA-lagarna.
Johan Batong Pehrsson har utttalat sig i kommentarfältet hos Hax. En prestation, grattis Johan. Synd bara att du så klart visar att du inte förstått problemet. Att du inte inser att riksdagsledamöterna inte väljs för att följa partiledningarnas nycker utan för att representera väljarna.
Dessutom Johan, du säger att ledamöterna ska följa partiets program. Var i fps program står det att fp ska arbeta för FRA-lagar som kränker medborgarnas integritet och som är så dåliga att de måste åtgärdas med ett lapptäcke av undantag och kontroller att de de facto är helt korkade samtidigt som de ger fältet fritt för FRA att göra som de vill.
Johan Pehrsson, din partikollega, fd riksdagledamoten och försvarsexperten Hans Lindblad skrev i höstas ett PM till folkpartiets riksdagsledamöter, ett PM som sedan även publicerades på min blogg. Hans Lindblad pekade just på det faktum att fp INTE gick till val på att införa FRA-lagar! Och påpekade den i alla avseenden helt felaktiga handläggningen av hela frågan. Har du Johan inte läst Lindblads brev till er som nu sitter i fps riksdagsgrupp? Som gruppledare är det ditt ansvar att ta del av sådana skrivelser och allvarligt begrunda vad gediget liberala företrädare har att säga om den nutida skötseln av partiet.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/hans-lindblad-fra-fresprkare-har-ett.html
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-lagen-hur-br-sdana-frgor-hanteras.html
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/hans-lindblad-turerna-i-fra-frgan-r.html
Herr Johan Pehrson tycks ha ett helt eget och hemligt valprogram som han gått till val på.
Och varför har "FRA-motståndaren" (enl egen utsago) Johan Pehrson inte svarat på frågorna från "riksdagssvar.se"
Det har däremot Gunnar Andrén gjort. Dock på ett så aggressivt och märkligt sätt att det avslöjar hans okunskap.
Andrén har också ett inlägg hos Hax av det märkligare slaget. Men en intressant sak är att han inte tycker att riksdagsledamöter ska bemöda sig om att ta reda på vad väljarna säger och tycker. Det förklarar ju en hel del, t ex varför riksdagsledamöterna är så ovilliga att svara på "riksdagssvar.se" liksom att delta i verkliga debatter före det att beslut tas.
Idag piskas grupperna ihop bak stängda dörrar, sedan åläggs de att fungera som partimegafoner för partiledningarnas beslut. Ensidig progaganda kallas sådant, inte demokratisk diskussion.
PS. Gjorde strax efter jag skrev ovanstående en snabbkoll av Johan Pehrsons blogg. Tämligen mager, men en sak står klar, han lever upp till epitetet Batong-Johan. Det var länge sedan jag såg något så oliberalt! DS.
PSPS. En folkpartist som inte glömt vad liberalism och integritet betyder verkar dock finnas i EU-parlamentet, Olle Schmidt. Se hans senaste bloggpost och länken i det.
http://schmidtblogg.blogspot.com/2009/02/internet-integritet-och-upphovsratt.html
DSDS.
03 februari 2009
Demokrati är en passion
Som jag tidigare sagt, politiskt arbete är inte ett arbete, inte en födkrok. I vart fall inte politik som syftar till demokrati.
Demokrati är en passion.
Vi såg i somras och höstas hur Mark Klamberg envetet borrade sig in i FRA-lagarnas virrvarr. Och han har inte släppt taget än, verkar det. I en strävan efter att följa sina demokratiska grundprinciper om att i ett liberalt samhälle måste integriteten skyddas. Och nu slår han tillsammans med Amnesty larm om de brister som svensk lag har som kan göra Sverige till en fristad för krigsförbrytare.
När FRA-lagarna röstades igenom var Mark beredd att ge upp allt politiskt arbete i folkpartiet. Till slut övertalades han att behålla ett uppdrag i alla fall. Men det viktiga för honom var kampen för demokratiska, liberala värden, som han (och jag) ser dem.
De flesta som debatterar i det stora grupparbete som kallas bloggvärlden har inga politiska karriärer de riskerar om de står upp för sina demokratiska ideal. Men en och annan har det. Nu ser jag på Anders Widéns blogg att Johan Westerholm också är beredd att arbeta så hårt för demokratiska grundprinciperna att det kan skada hans politiska karriär.
Men det är ju så vi vill ha det. Att det är människor med gedigna demokratiska övertygelser som ska forma politiken. Folk som vet vad de vill, som kan ha olika ideologier men ändå har en gemensam värdegrund om demokratins överlägsenhet, att den innebär folkets deltagande.
Därför blev jag glad när jag läste Anders (och Johans) bloggar idag.
Alltså, politik ska inte vara en födkrok för makthungriga karriärister utan en passion för demokratiska principer.
Demokrati är en passion.
Vi såg i somras och höstas hur Mark Klamberg envetet borrade sig in i FRA-lagarnas virrvarr. Och han har inte släppt taget än, verkar det. I en strävan efter att följa sina demokratiska grundprinciper om att i ett liberalt samhälle måste integriteten skyddas. Och nu slår han tillsammans med Amnesty larm om de brister som svensk lag har som kan göra Sverige till en fristad för krigsförbrytare.
När FRA-lagarna röstades igenom var Mark beredd att ge upp allt politiskt arbete i folkpartiet. Till slut övertalades han att behålla ett uppdrag i alla fall. Men det viktiga för honom var kampen för demokratiska, liberala värden, som han (och jag) ser dem.
De flesta som debatterar i det stora grupparbete som kallas bloggvärlden har inga politiska karriärer de riskerar om de står upp för sina demokratiska ideal. Men en och annan har det. Nu ser jag på Anders Widéns blogg att Johan Westerholm också är beredd att arbeta så hårt för demokratiska grundprinciperna att det kan skada hans politiska karriär.
Men det är ju så vi vill ha det. Att det är människor med gedigna demokratiska övertygelser som ska forma politiken. Folk som vet vad de vill, som kan ha olika ideologier men ändå har en gemensam värdegrund om demokratins överlägsenhet, att den innebär folkets deltagande.
Därför blev jag glad när jag läste Anders (och Johans) bloggar idag.
Alltså, politik ska inte vara en födkrok för makthungriga karriärister utan en passion för demokratiska principer.
Diskussion om socialliberalismen - precisering?
Jag vill lyfta fram och puffa för ett inlägg om socialliberalismen, som idag publiceras på bloggen Liberal 2010 av Frede/Liberty Justice.
Jag håller inte med skribenten i alla avseenden, men han lyfter fram viktiga frågor för oss som vill se ett radikalt ickesocialistiskt alternativ i svensk politik.
Finns socialliberalismen idag, i så fall var? Måste den utvecklas? Är den en mittenideologi? Måste vi finna en ny beteckning för socialliberalismen? Plus mängder andra frågeställningar.
Delta gärna i den debatten.
Länk, se i vänsterkolumnen.
Jag håller inte med skribenten i alla avseenden, men han lyfter fram viktiga frågor för oss som vill se ett radikalt ickesocialistiskt alternativ i svensk politik.
Finns socialliberalismen idag, i så fall var? Måste den utvecklas? Är den en mittenideologi? Måste vi finna en ny beteckning för socialliberalismen? Plus mängder andra frågeställningar.
Delta gärna i den debatten.
Länk, se i vänsterkolumnen.
02 februari 2009
Avslöjande fråga om vem som betalar...
Eva Rundkvist, sossekvinna, frågar vem som betalar Hax och andra FRA-moståndare för det buller de fört. Hepp, är inte Eva Rq liksom andra sossar emot FRA-lagarna, eller var det bara snack?
Nå, frågan är ändå avslöjande, som sosse och så ser hon det som självklart att den som engagerar sig politiskt får betalt! Allt annat är tydligen otänkbart. Antingen är man välbetald knapptryckare i riksdagen, eller så är man välbetald lobbyist (som Göran Persson då) som talar om för knapptryckarna vad de ska t(r)ycka.
Jag tror faktiskt att i denna fråga så avslöjas ännu en orsak till politikens förfall i Sverige. Att politik anses som ett jobb, som ska avlönas väl. Att idealitet inte har någon plats. Att idealitet och engagemang tvärtom anses som något suspekt.
Jag hoppas verkligen att slutet på alla dessa märkliga "affärer" och turer betr FRA-lagarna, ACTA, IPRED, Medinarapporten, telekompaketet, polismetodutredningen, datalagringsdirektivet etc blir att politiken ruskas om ordentligt, att det kommer fram nya partier och politiker som ser sina uppdrag som kall, som ett sätt att kämpa för integritet, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, och där den pekuniära ersättningen får underordnad betydelse.
Det intressanta är också att idag kan ideellt arbetande politiskt medvetna människor utanför riksdagen samarbeta för gemensamma, demokratiska mål. Och det inte bara över partigränser utan över blockgränserna också! Det är väl ännu mera suspekt för väl insuttna riksdagsledamöter. (Jfr gärna med vad Anders Widén och Michael Gajditza skriver om detta.)
Nu ser jag i sista stund att Eva Rundqvist visst bett om ursäkt. Det är ju bra. Men att frågan ens ställdes är ändå väldigt avslöjande och belysande för hur många av dagens politiker tänker.
Därför behöver de bytas ut!
För övrigt noterar jag att ett par av de sex fp-kritikerna till FRA-lagen fortfarande inte verkar helt övertygade. Både Camilla Lindberg och Cecilia Wikström har ännu invändningar. Alltid något.
Nå, frågan är ändå avslöjande, som sosse och så ser hon det som självklart att den som engagerar sig politiskt får betalt! Allt annat är tydligen otänkbart. Antingen är man välbetald knapptryckare i riksdagen, eller så är man välbetald lobbyist (som Göran Persson då) som talar om för knapptryckarna vad de ska t(r)ycka.
Jag tror faktiskt att i denna fråga så avslöjas ännu en orsak till politikens förfall i Sverige. Att politik anses som ett jobb, som ska avlönas väl. Att idealitet inte har någon plats. Att idealitet och engagemang tvärtom anses som något suspekt.
Jag hoppas verkligen att slutet på alla dessa märkliga "affärer" och turer betr FRA-lagarna, ACTA, IPRED, Medinarapporten, telekompaketet, polismetodutredningen, datalagringsdirektivet etc blir att politiken ruskas om ordentligt, att det kommer fram nya partier och politiker som ser sina uppdrag som kall, som ett sätt att kämpa för integritet, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, och där den pekuniära ersättningen får underordnad betydelse.
Det intressanta är också att idag kan ideellt arbetande politiskt medvetna människor utanför riksdagen samarbeta för gemensamma, demokratiska mål. Och det inte bara över partigränser utan över blockgränserna också! Det är väl ännu mera suspekt för väl insuttna riksdagsledamöter. (Jfr gärna med vad Anders Widén och Michael Gajditza skriver om detta.)
Nu ser jag i sista stund att Eva Rundqvist visst bett om ursäkt. Det är ju bra. Men att frågan ens ställdes är ändå väldigt avslöjande och belysande för hur många av dagens politiker tänker.
Därför behöver de bytas ut!
För övrigt noterar jag att ett par av de sex fp-kritikerna till FRA-lagen fortfarande inte verkar helt övertygade. Både Camilla Lindberg och Cecilia Wikström har ännu invändningar. Alltid något.
01 februari 2009
Omedveten (?) socialliberalism på gång? Uppdaterad.
Jag har ju inte dolt på något sätt att jag är liberal, närmare bestämt socialliberal (dvs för en liberalism med socialt ansvarstagande). Det möts oft(st) av en slags artig tystnad, någon gång med ett litet instämmande och då och då med mer eller mindre aggressivt motstånd.
Det intressanta just nu är dock att mitt inlägg om "liberal rebell" har fått en del intressanta kommentarer samtidigt som (social-)liberalismen diskuteras och till och med lyfts fram av en del andra bloggare. Indirekt även av högste skattebyråkraten Mats Sjöstrand, som i dagens DN-debatt går ut till försvar för den personliga integriteten. Rätt så, offentlighetsprincipen är till för att vi medborgare ska kunna hålla koll på myndigheterna, inte för att underlätta snokande i alla människors privata angelägenheter.
Förutom oskicket att vältra sig i de privata uppgifter som skatteverket har, är det ju fler saker i tiden som underlättar integritetskränkningar. Jag tänker på sådant som FRA-lagarna, där uppgifterna visserligen ska skötas som vore de hemliga, med hopsamlandet innebär en uppenbar risk för läckor och obehörigt användande. På likartat sätt är Ipred, datalagringsdirektivet med mera farliga saker bland annat ur integritetssynpunkt.
På bloggen Liberal 2010, (länk: http://liberal2010.blogspot.com/ Av någon anledning funkar det inte att göra den klickbar här, men pröva länken i listan i vänsterspalt), har just inkommit ett inlägg om socialliberalismen och dess situation idag. Ytterligare ett är på gång. Jag hoppas att dessa inlägg läses och kommenteras.
Min tro är ju att socialliberalismen omfattas av fler än av de som tror sig vara socialliberaler. Och en del sk socialliberaler borde kanske tänka igenom vilken innebörd de ger ordet.
Socialliberalismen inom dagens partier ligger dock risigt till. Både inom folkpartiet och inom de andra partierna.
Så vad måste till?
Det bör diskuteras.
UPPDATERING. På kommentarplats finns en liten diskussion om offentlighet el ej av uppgifter som Skattemyndigheterna har. Liksom om vem som skall kontrolleras, den enskilde eller myndigheterna. I st f att upprepa det som sägs där (eller göra en ny bloggpost) så hänvisar jag intresserade att läsa kommentarerna här.
Jag skulle också välkomna inlägg på bloggen Liberal 2010 om socialliberalismen och dess framtid, vilket ju är vad detta inlägg också gör avstamp i. Men på den bloggen finns några nya och djuplodande texter, som förtjänar studium.
(2009-02-09)
Det intressanta just nu är dock att mitt inlägg om "liberal rebell" har fått en del intressanta kommentarer samtidigt som (social-)liberalismen diskuteras och till och med lyfts fram av en del andra bloggare. Indirekt även av högste skattebyråkraten Mats Sjöstrand, som i dagens DN-debatt går ut till försvar för den personliga integriteten. Rätt så, offentlighetsprincipen är till för att vi medborgare ska kunna hålla koll på myndigheterna, inte för att underlätta snokande i alla människors privata angelägenheter.
Förutom oskicket att vältra sig i de privata uppgifter som skatteverket har, är det ju fler saker i tiden som underlättar integritetskränkningar. Jag tänker på sådant som FRA-lagarna, där uppgifterna visserligen ska skötas som vore de hemliga, med hopsamlandet innebär en uppenbar risk för läckor och obehörigt användande. På likartat sätt är Ipred, datalagringsdirektivet med mera farliga saker bland annat ur integritetssynpunkt.
På bloggen Liberal 2010, (länk: http://liberal2010.blogspot.com/ Av någon anledning funkar det inte att göra den klickbar här, men pröva länken i listan i vänsterspalt), har just inkommit ett inlägg om socialliberalismen och dess situation idag. Ytterligare ett är på gång. Jag hoppas att dessa inlägg läses och kommenteras.
Min tro är ju att socialliberalismen omfattas av fler än av de som tror sig vara socialliberaler. Och en del sk socialliberaler borde kanske tänka igenom vilken innebörd de ger ordet.
Socialliberalismen inom dagens partier ligger dock risigt till. Både inom folkpartiet och inom de andra partierna.
Så vad måste till?
Det bör diskuteras.
UPPDATERING. På kommentarplats finns en liten diskussion om offentlighet el ej av uppgifter som Skattemyndigheterna har. Liksom om vem som skall kontrolleras, den enskilde eller myndigheterna. I st f att upprepa det som sägs där (eller göra en ny bloggpost) så hänvisar jag intresserade att läsa kommentarerna här.
Jag skulle också välkomna inlägg på bloggen Liberal 2010 om socialliberalismen och dess framtid, vilket ju är vad detta inlägg också gör avstamp i. Men på den bloggen finns några nya och djuplodande texter, som förtjänar studium.
(2009-02-09)
Vilket sällskap väljer piratpartiet?
EU-valet närmar sig med hög hastighet. Vissa opinionsundersökningar visar att piratpartiet har goda chanser till ett eller ett par mandat.
I den svenska politiken säger sig piratpartiet (pp) inte vilja ta ställning till frågor som inte har med sina egna frågor att göra (dvs integritet, rättssäkerhet etc, sådant som FRA-lagen, IPRED etc).
Detta med hänvisning till att man hoppas på att bli tungan på vågen och därigenom kunna förhandla fram "bästa" resultat, oavsett vilket sällskap det kan bli.
I EU-parlamentet lär pp inte bli vågmästare. Får inte chansen att kunna sälja sin röst till den som stöder dem i deras hjärtefrågor.
Desto större intresse får därför frågan om vilket resesällskap de väljer i EU. Alla partiet ansluter sig där till en "partigrupp", dels för att få bättre resurser, dels för att kunna förhandla sig till bättre insyn och platser i diverse utskott och få en bredare plattform för sitt agerande.
Alltså. Vilket sällskap väljer pp i EU? Tillsammans med regionala separatister? Tillsammans med socialisterna? Till den liberala gruppen? Till de konservativa-kristdemokratiska? Till ultranationalister/fascister?
Vilket sällskap? Det är inte oväsentligt, vi vet ju vilket problem som Junilistan hade att välja sällskap.
För mig är det viktigt att veta. Kanske för fler?
I den svenska politiken säger sig piratpartiet (pp) inte vilja ta ställning till frågor som inte har med sina egna frågor att göra (dvs integritet, rättssäkerhet etc, sådant som FRA-lagen, IPRED etc).
Detta med hänvisning till att man hoppas på att bli tungan på vågen och därigenom kunna förhandla fram "bästa" resultat, oavsett vilket sällskap det kan bli.
I EU-parlamentet lär pp inte bli vågmästare. Får inte chansen att kunna sälja sin röst till den som stöder dem i deras hjärtefrågor.
Desto större intresse får därför frågan om vilket resesällskap de väljer i EU. Alla partiet ansluter sig där till en "partigrupp", dels för att få bättre resurser, dels för att kunna förhandla sig till bättre insyn och platser i diverse utskott och få en bredare plattform för sitt agerande.
Alltså. Vilket sällskap väljer pp i EU? Tillsammans med regionala separatister? Tillsammans med socialisterna? Till den liberala gruppen? Till de konservativa-kristdemokratiska? Till ultranationalister/fascister?
Vilket sällskap? Det är inte oväsentligt, vi vet ju vilket problem som Junilistan hade att välja sällskap.
För mig är det viktigt att veta. Kanske för fler?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)