11 februari 2009

Är religion farligt?

Religion och politik. Alltid brännbara ämnen. Från min mera aktiva period (publika och partianslutna) var det två ämnen som orsakade tidvis hätska telefonsamtal och till och med anonyma hatbrev. Det var om jag i något sammanhang uttalat mig om religiösa frågor i samband skolorganisation, t ex om rätten att starta friskola.
Det andra om jag sagt något i flyktingfrågor, t ex att jag hade full förståelse för (och beundran för) de oftast äldre damer som trotsade lagen och gömde flyktingar i sann humanitär anda.

Läste häromdagen någon som skrev att det är religionerna som skapar "allt" elände i världen. Personen ifråga rabblade upp en massa krig och förföljelser som haft religiösa förtecken. Kristna, muslimska och möjligen några andra religioner också. Hur kristna förföljt judar etc. Gamla testamentet och koranen åberopades.

Det som slår mig är att det som då hände var att de olika religionerna politiserats. Religionen har tagits som förevändning för ageranden som, vad jag förstår, inte alls är förenliga med dess grunder. Kristendomen i sig är ju en fredlig religion, och detsamma har sagts mig, av de som kan, att islam är.
Däremot ser vi ju idag att både islam och kristendomen används i politiska syften.

Är det då religionernas fel?
Eller är det möjligen politikernas (och politiserande prästers och mullors) fel, de som använder Gud och Allah som tillhygge?

Själv har jag svårt att se att det är religionernas fel i sig, däremot kan man i högsta grad klandra politikerna för att blanda ihop politik och religion.

Samtidigt känns det lite konstigt med denna logiska slutsats. De som säger sig inte vilja blanda ihop politik och religion är ofta högerpolitiker. I Sverige i vart fall. Ofta sker det då kristna företrädare sagt något som inte passar dessa högerpolitiker. (För hundra år sedan skulle de nog inte ha protesterat, för då var ju i vart fall Svenska kyrkan i hög grad en överhetens kyrka.)

För snart femtio år sedan började Lewi Petrus, pingströrelsens ledare, sina försök att få ut sitt budskap via politiska vägar, vilket ledde till att kristdemokratiska partiet bildades. Kristna har ju alltid funnits i de flesta partier, men kds (eller vilken förkortning man vill välja) var det första parti vilket bildades helt utifrån en (EN) kristen samhällssyn.

Redan tidigare var det vanligt att frikyrkliga engagerade sig politiskt, men utifrån sina olika ideologier. Statskyrkan var "opolitisk" på ett traditionellt högerinriktat sätt.

För några decennier sedan så började dock alltfler inom även Svenska kyrkan förespråka att kyrkan skulle engagera sig mera i samhällsfrågor. Med det menades att kyrkan skulle ta de svagas parti, ta mera socialt ansvar etc.

Det känns ju som rumsrena åsikter, i mina ögon.

Dock, med tanke på vad som politiken gjort för att förstöra religionen och använda (olika) religioner till, så blir jag ju ytterst tveksam.
Vilken kraft har religiösa företrädare att hävda sin religions värden när politiker och politiserande "prästerskap" gör allt för att kidnappa religionen för sina egna, ofta suspekta, syften?

Ska religösa rörelser över huvud taget kunna sättas under politisk lagstiftning i trosfrågor? Religös övertygelse har ju inget med majoritetsbeslut att skaffa.

1 kommentar:

Anino sa...

Jag tycker du har en naiv och idealiserad bild av religion i allmänhet, och de abrahamitiska religionerna i synnerhet. I din framställning verkar du utgå från idén att religion är något gott och nyttigt. Hur har du kommit fram till det? Är det vad religiösa personer har sagt om sin egen tro?

Du verkar tycka att det finns en sann kristendom, som alltid är god, och alla kristna yttringar som inte är goda är per definition inte sann kristendom. Ingen riktig kristen skulle förespråka xxxxx, i enlighet med argumentet "no true scotsman...". Ser du inte bristen i det tänkandet?

De bokbaserade religionerna är ingenting utan sina heliga böcker, och därför finner man religionernas essens i dessa böcker. Att du beskriver islam som en fredlig religion tycker jag är absurt. Islam är en våldsideologi. Religionen bygger på underkastelse, blind lydnad, våld och hot om våld. Kristendomen är också en våldsideologi, om än på ett mindre synligt plan - det är gud som ska hämnas på domens dag, men det är fortfarande belagt med död och plåga att avvika från hans totalitära vilja. Våldet är bara temporärt uppskjutet till domens dag, tills dess gäller det att underkasta sig och lyda under hotet att bli förskjuten av Kristus. Det här är inget nytt, det är vad som står i bibeln, vad som underbygger den kristna läran.

Och det är omöjligt, om man verkligen tror att Jesus är den enda som kan ta det eviga straffet ifrån dig och att han ska komma tillbaks för att döma mänskligheten (så som det står i bibeln) att inte politisera sin egen tro. Det får definitivt politiska konsekvenser att tro att det finns en yttersta sanning, som hela mänskligheten är beroende av. Eller ta judendomen som exempel - judendomen är en kult kring det förlovade landet, som judarna har blivit lovade av gud till ändens tid. Hela GT handlar om det förlovade landet.

Kristendomen bygger på judendomen. Hur kan ett gudomligt löfte om en evig nation på en geografisk plats på jorden, inte bli politiserat? Det är vitalt för den kristna tron att det existerar en judisk stat med Jerusalem som huvudstad, det är själva förutsättningen för att Jesus ska komma tillbaka och tusenårsriket ska inledas. Du må tycka att såna trossatser är extrema, men det är de absolut inte - inte inom kontexten kristen tro! I Sverige må vi ha (haft?) relativt oseriösa troende, liberalteologiska, pick-and-choosekristna, men den gudomliga nationen Israel går inte att skilja från den kristna läran. Och det är bara ett exempel på hur religion inte kan låta bli att bli politik. Religion handlar om att följa dogmer, inte om rationell diskurs. Därför är religion farligt.

En annan konsekvens av kristen tro är kreationism, alltså den största historieförfalskning som går att tänka sig. Kd:s EU-kandidat Ella Bohlin (som gått på Livets Ords friskolor) är uttalad kreationist. Det är inte konstigt, eftersom hon är kristen! Att tro utan bevis, att inte ifrågasätta och undersöka saker rationellt är en grundpelare inom religionen. Tomas tvivlaren, som ett avskräckande exempel på hur en kristen inte ska vara, visar detta med all tydlighet.

Har du läst någon av de sk heliga böckerna?