Avundsjuka

Fd budgetministern Ingmar Mundebo (fp) lär en gång ha sagt att Sverige är det enda land där avundsjukan är en starkare drift än sexuldriften.

Må vara hur det vill med det, men yttrandet slår mig när jag i radions morgonsändningar hör hur tankarna om utvidgad rätt att söka vård (med Fk-finansiering), inom valfritt EU-land när den inte finns i Sverige - och utan att man ska behöva tömma allt sparande eller behöva låna upp enorma belopp för att kunna få operationen. I inslagen nämndes en cancerpatient, vars operation kostat tvåhundra tusen kronor. Allianspartierna rapporterades vara positiva till detta.

Men så kom det, socialdemokraterna var negativa. Med motiveringen att det skulle bara gynna "de rika".

För det första förstår jag inte att en operation bekostad av allmänna medel skulle kunna gynna "rika". Enligt min tankeförmåga gynnar det de sjuka, oavsett inkomst eller förmögenhet. Och kan minska onödigt lidande och förlänga liv.

För det andra är det motiveringen i sig. Att det per automatik så ofta kommer reaktioner från sossar som stinker avundsjuka mot "rika".
Som regel menas med "rik" den som har lite mer än man själv har. Gränsen för när avundsjukan sätter in är alltså väldigt nära!

Nu ska jag i ärlighetens namn erkänna två saker. Avundsjukan verkar vara ännu mera högfrekvent bland vänsterpartister. Och även jag stöts av de enorma inkomster och andra förmåner som ett litet "toppskikt" av direktörer (och politiker) har tillskansat sig.

Men dels är trots allt Sverige ännu en samhälle med tämligen små löneklyftor, även om just klyftan mellan vanliga inkomsttagare och direktörsskiktet ökat kraftigt.
Dels måste det väl vara bättre att satsa på att själv förbättra sin situation, och därmed göra den totala kakan större, än att småsnålt vilja göra det sämre för de som bara ligger ett litet snäpp över en själv.

Och i detta fall var det, som jag fattade det, inte fråga om att gynna "rika", utan att ge alla samma chans, oavsett inkomst!