Felaktiga försäkringskassan

Hörde häromdagen (igår?) i SR att de felaktiga utbetalningarna via försäkringskassan sjunkit rejält enl en aktuell mätning. Jaha, ja. Och det presenterades som att "fusket" minskat. Men när jag lyssnade väldigt noga kom det en bisats om att det var det gamla vanliga, dvs att det faktum att försäkringskassans felaktigheter inte är fusk trots att rubrikmakare och vissa politiker älskar att presentera det så. Nej, som vanligt är det fortfarande så att de faktiska felutbetalningarna INTE är fusk av den sjuke, utan det är fel som begåtts av försäkringskassan och fel p g a snåriga och svårtolkade regelverk.

Alltså, det som kallas bidragsfusk är sällan fusk. Och de fel som begås är antingen försäkringskassans fel - eller riksdags och regerings fel som konstruerar regelverk som är för svårtolkade att tillämpa.

Vad jag skulle önska att någon politikerhöjdare någon gång kunde erkänna detta. Högt och tydligt.
---
F.ö. noterar jag att jag ligger på topp hundralistan bland politiska bloggare, enl Politometern, trots att jag inte skrivit en rad på två veckor... Det är uppenbarligen inte bara mitt bloggande som kan vara sporadiskt tidvis. Ser ju flera rätt kända namn som sjunkit ner rätt rejält. Om det nu inte är det vanliga "inbyggda" statistikfelet som då och då gör att man kan sjunka (aldrig klättra?) helt omotiverat då och då.

Varför fokuserar media och politiker på "fusk" och hårda tag emot "brottslingar"?

Mitt korta inlägg nyligen om att det faktiska bidragsfusket bara är försumliga 0,4% av utbetalningarna föranledde ett par kommentarer, som jag i min tur vill kommentera som följer.

De två som kommenterat inlägget (hittills) antyder med olika kraft och klarhet att känslan av, upplevelsen av hur det är, det är viktigare för oss än de faktiska förhållandena, när vi tänker på och tycker till om saker som bidragsfusk och brottslighet.

Det faktiska förhållandet är t ex att reellt, medvetet fusk med sjukpeng är försumbart och betydligt mindre än svinn pga dåliga regler och bristfällig handläggning. Likaså, att våld mot t ex äldre är av mycket ringa omfattning. Våld begås huvudsakligen av unga mot unga (främst yngre män) och mellan kriminella.

Det finns även studier som visar att brottsfrekvens inte hänger ihop med antalet poliser. Fler poliser ger inte per automatik färre brott. I hög grad beror det i stället på hur polisen organiserar sig, vad den gör, och allmänhetens inställning till polis och brott. (Jag läste för x antal år sedan -troligen i Liberal Debatt - om jämförelser mellan någon storstad i USA och en svensk storstad.)

Ändå "tror" vi, bibringas vi uppfattningen att bidragsfusk är något omfattande.
Varför? Är det ett politiskt syfte att sprida den uppfattningen? Och i så fall, vad är hönan och vad är ägget? Följer media upp en politisk uppfattning, eller hakar populistiska politiker på den uppfattning som media skapat?

Och vi bibringas tron att fler poliser och hårdare straff minskar brottsligheten.
Varför? Är det för att polisen vill ha större anslag? För att polisen inte vill effektivisera sitt arbete? Är det ett politiskt syfte att spärra in fler personer under längre tid? Var finns beviset på att långa fängelsestraff minskar brottslighet och gör brottslingar hederliga?
Är det media eller politiker som går före i opinionsbildningen? Orsaken till detta?

Är det inte förebyggande åtgärder och rehabilitering av brottslingar som är viktigare? Kanske det till och med skulle bli lägre brottslighet om fler hade arbete? Om inte konsumismen var det som predikades hela tiden i media? Kanske till och med en eller annan lag är onödig och mest ger polisen siffermaterial för sin statistik? Kanske även en del poliser skulle patrullera till fots i städerna på kvällstid i st för att sitta vid skrivborden? Skulle inte det både förebygga brott och öka trygghetskänslan?

Om media och det politiska etablissemanget i st för att blåsa under otrygghetskänslorna skulle dels tala om fakta med mera kraft - och dels vidta andra åtgärder av mera förebyggande art. Skulle då inte folks trygghetsupplevelse öka? Och göra det på saklig grund.

16,4 miljarder fel för Fk, hörde jag rätt?

Visst är det en oerhörd summa. Hörde i radion att Försäkringskassan hade fel med 16,4 miljarder kr i fjolårets utbetalningar. Om man ställer det i relation till den totala summa som Fk hanterar så blir det lite mera blygsamt. Men ändå...

Nu kommer som ett brev på posten, gissar jag, insinuationerna om bidragsfusk.
Men stopp och belägg. Nu minns jag inte exakt, men tycker mig minnas att Fk själv slog upp det stort för någon månad sedan att de lyckats upptäcka och "beivra" fusk för några hundra miljoner. Det låter verkligen som småsummor det. Fast inte ens allt av det var riktigt fusk.

När jag sedan kollar det jag hörde i radion med vad pressen skriver, då blir jag förbluffad. De här 16,4 miljarderna som kommit ut på felaktiga grunder från Fk-administrationen, de är i allt väsentligt tydligen fel som försäkringskassan själv gjort.

Min slutsats blir att den stora fuskkampanj som pågår inom Fk, med stark politisk uppbackning, den är helt missriktad. Det resurserna ska satsas på det är att utbilda personalen så att den gör rätt. Möjligen skulle regelverken också förenklas, så att det inte blir så lätt att göra fel.

Visst är det fel med fusk. Men varför skjuta mygg med kanon???
Och varför är en del politiker så angelägna att skuldbelägga människor som är tvungna att leva på sjukkassa etc, som "bidragsfuskare", när det är politikernas regler och myndigheternas handläggare som är problemet?

A-kassereglerna är ett hot mot brandskyddet

Man undrar hur genomtänkta regeringens beslut är. Jag menar, även om de anser sig ha "ideologiska skäl" till att göra livet extra svårt för många människor (men, vad är det för ideologi?), så borde praktiska konsekvenser ändå ha utretts och analyserats i förväg.

Kan det verkligen vara meningen att A-kassereglerna skall vara en fara för brandskyddet? Det är ju en konsekvens av reglerna för "deltidssysselsatta", t ex deltidsbrandmän. Samma regler gör det dessutom snart sagt omöjligt för en arbetslös person som kan och vill ta ett "påhugg" på någon dag då och då under arbetslösheten. För då blir personen betraktas som deltidsarbetslös och hamnar snabbt utanför ersättningsreglerna.

Är det inte bra att folk försöker ta de jobb som finns? Ska de straffas ut ur A-kassan för det? Vad är det för parodi på "arbetslinjen"?

Ett annat exempel. Försäkringskassan hinner inte med att betala ut ersättningarna. Men varför då? Läser nu att de nya reglerna för intyg vid vård av sjukt barn har medfört en sådan byråkrati att ca hälften av ansökningarna måste skickas tillbaka, då de inte är kompletta. En onödig regel, som dessutom är svårtolkad för alla inblandade verkar det.

Och inte har den förväntade minskningen av vård av sjukt barn inträffat heller. Märkligt, för regeringen trodde ju att där fanns ett utbrett fusk. Enda resultatet är förseningar och onödig byråkrati.

Bidragsfusk och integritet

Ännu en utredning av bidragsfusk har presenterats. Denna gång av Delegationen mot felaktiga utbetalningar. Än en gång visar det sig att den allmänna bilden av fusket är våldsamt överdriven. Att hälften av de felaktiga utbetalningarna inte är fusk utan misstag, främst av myndigheterna. Att felen är ca 4% av de totala utbetalningarna. I andra sammanhang betraktats som försumbart, som felräkningspengar.

Självfallet ska fusk stävjas. Det är framför allt en attitydfråga. Att en anmärkningsvärt stor andel av 70-talisterna (födda under 70-talet) nolltaxerar trots ekonomisk aktivitet är en varningssignal.
Samtidigt ska man inte jaga mygg med kanon. Det finns en gräns för hur långt kontrollsystem ska få gå, nu ligger de snubblande nära den gräns som tangerar alltför stort intrång i den personliga integriteten. Läs och hör hur myndighetspersoner energiskt pratar om mera kontroll och mera samkörningar av olika register. Jfr debatten om FRA-lagen.
Är vi inte bra nära den gräns när kontrollerandet inte längre är lönsamt? Att det kostar mer än det smakar! Borde inte de främsta insatserna sättas in för att stoppa misstag inom de olika myndigheterna och i att göra reglerna enklare?
Detta inte minst för att stoppa jakten på människor som faktiskt ÄR sjuka, är arbetslösa etc.

Ska man göra mera i detta - förutom information - bör det inriktas på sådana områden där det verkar finnas belägg för onormalt utnyttjande av välfärdssystemen, ex-vis taxinäringen (sjuka taxiförare) och byggbranschen ("arbetslösa" byggjobbare).

Vårt samhälle förlorar på att skuldbelägga de som redan ligger! Skapa inte onödiga klyftor med denna hets. Dags för sans och måtta.