Vad är en arbetare?

Läste ett ledarstick i PT med rubriken Vem är arbetare. Intressant, och började fundera enl följande.

För PT är "arbetare" i grunden ett positivt begrepp, knutet till tidningens politiska etikett (s). Men om man definierar en arbetare som varande den som arbetar, då blir det svårt. Tjänstemän arbetar. Företagare, hantverkare, frilansare arbetar, men betecknar sig inte som arbetare.

Än värre blir det om man köper den gamla klassindelningen; arbetarklass, medelklass, överklass. Den betydde att arbetare dels hade ingen eller ringa utbildning, dels hade låg lön och var anställd. Och medelklass ansågs (anses än idag av vissa) som lite "finare" i betydelsen bättre utbildad, men framför allt som bättre avlönad och ofta dessutom egna (små-)företagare eller som statliga tjänstemän med status.

Idag däremot. Arbetarklass innebär inte alltid att man har arbete. Men detsamma gäller de som betecknas som medelklass. Medelklass kan både innebära arbetslöshet och dåligt betalda jobb. En gruvarbetare, byggjobbare eller renhållningsarbetare har ofta(st) klart högre lön än en lärare, trots den senares långa akademiska utbildning, med stora studieskulder som följd. Akademiska "medleklassutbildningar" leder varken självklart till arbete eller högre lön - om man får en anställning. Småföretagare och egna yrkesutövare har ofta längre arbetstid och lägre lön än anställda "arbetare".

Mängder av de som idag arbetar inom den växande servicesektorn har relativt låga inkomster samtidigt som de kan ha hyfsat lång utbildning. De arbetar, men betraktar sig inte som arbetare.
Många arbetare inom den traditionella industrisektorna har ytterst bra betalt, men anser sig som underbetalda knegare eftersom de gärna vill tro att "medelklassjobbare" inom skolan eller med andra akademiska utbildningar har bättre betalt...

Samtidigt sneglar alla på de som sitter på den verkliga gräddhyllan, börs-VD:ar med sina miljonlöner, bonusar och feta pensioner, kändisar och heltidspolitiker.
(Apropå de senare. Läste att för några decennier sedan hade en adjunkt och en riksdagsman samma lön. Idag är riksdagsmannalönen dubbelt så hög som adjunktens... Alltså, läraren har halkat efter ordentligt, medan heltidspolitikern seglat upp rejält!)

Summa. Vad är en arbetare? Ser vi det som ett positivt begrepp idag? Är inte en anställd arbetare oftast medelklass idag? Och vem är "arbetarklass" - är det inte de långtidsarbetslösa eller lågbetalda som tidigare ansågs (eller ansåg sig själva) som medelklass?

Låg lön kan ha hög köpkraft, apropå "18 kr/tim"

Uppdrag granskning behandlade igår lönesättningen för arbeten över gränserna. Även DN har skrivit om framför allt den del som handlade om de filippinska sjömännens löner.

Jag har lite kunskap om Filippinerna. Att vara sjöman är ett fint och eftertraktat jobb i Filippinerna! Och HÖGAVLÖNAT jämfört med det mesta annat där. Detta eftersom levnadsomkostnaderna i Phils (som vi förkortar det i dagligt tal) är mycket låga blir en relativt sett låg lön i ett utlandsjobb mycket värd i Phils. Mycket där kostar bara runt en tiondel jfrt med i Sverige. Sjömännen handlar inte i Sverige... Så 18 kr/tim (vilket var ett bristfälligt dokumenterat påstående i UG om det ska ses som den vanliga lönen) motsvarar en köpkraft i Sverige på bortåt 200 kr/timme. Netto. Jag skulle tro att en phil-sjöman ofta har en lön motsvarande den lön som landets president har. Eller betydligt högre. Det normala (jag vet inte hur det är i STENA-line) är att högre kvalificerade tjänster till sjöss har mycket bättre betalt än de enklare (som städare eller servitör).
Det vi alla bör ha är rimligen löner som är relativt lika i förhållande till kostnadsläget där vi bor och har våra utgifter.

Däremot borde de givetvis ha lite mera ledighet, och kortare arbetsdagar. För visst är det slitigt att jobba hela veckan runt och ibland över 10 tim/dag. Å andra sidan har de långa ledigheter hemma hos familjen i Phils. Där kan de också leva som "kungar" jfrt med hur jeepnydrivers, banana-pilots eller housemaids kan. Och även jämfört med lärare och många andra högutbildade.

Med högre löner skulle möjligen ännu fler filippinare försöka utbilda sig till sjömän och ta jobb på utländska båtar. Men de skulle då inte kunna konkurrera om jobben lika bra, och som kunder efterfrågar vi lägsta möjliga kostnader vare sig vi fraktar något eller reser som passagerare.

Är det då inte en brain-drain, när så många tar jobb utomlands? Javisst, så är det redan idag. De mera försigkomna filippinarna jobbar redan idag i hög utsträckning utomlands. Filippinska sjömän har en universitetsutbildning! Och många av de som arbetar som hembiträden i Hongkong, Singapore el i div arabstater, de kan vara utbildade lärare eller sjuksköterskor. Man beräknar att mer än 10% av Phils befolkning jobbar utomlands - och skickar hem sina löner. De håller ekonomin i gång hemma. Men visst är det synd att de inte (inte kan? inte vill?) stannar hemma och utvecklar landet!

Jakob Heidbrink har ett intressant inlägg i samma ämne på sin blogg.

Näringslivsavlönade ekonomer blandar bort korten betr pensionärerna och skatten

I min förra bloggpost kommenterade jag kort ett inlägg Daniel Waldenström haft på bloggen Ekonomista med rubriken: "Myt att pensionärer straffbeskattas".
Förutom detta inlägg har han tillsammans med Helena Svaleryd i DN en debattartikel med rubriken: "Pensionärer beskattas inte hårdare än löntagare". Sakinnehållet i båda fallen är att han/de anser att arbetsgivaravgifterna som arbetsgivaren inbetalar för löntagarna ska räknas med i jämförelserna i den aktuella debatten. Dessutom bestrider han/de att pension är uppskjuten lön.

Nå, det teoretiska underlaget för detta senare påstående må det vara hur som helst med. I realiteten har dock alltid, när det gäller ATP och dess efterföljare, arbetsgivarsidan hävdat att pensionsavgiften minskat det befintliga löneutrymmet. Att ATP i praktiken var ett kedjebrevssystem, vilket i viss mån nu rättats till, det förändrar inte hur pension setts som en integrerad del av lönen, som en uppskjuten del. Så har det betraktats i praktiken och så har det fungerat!

Varför ska f.ö. vårt privata pensionssparande beskattas mera än lön? Det blir ju effekten av nuvarande system! Trixar "man" in ag-avgifter där så visar det att man inte inser att löntagaren är en framtida pensionär...

(En sidoreflexion. Hur motiveras de höga pensioner som heltidspolitiker får på topp av det de får genom det vanliga systemet, liksom de miljonpensioner som VD:ar i storbolag får efter bara något års anställning? Ett intressant fenomen, som jag får ta en annan gång.)

Nej, trots Daniel Waldenströms påstående har jag inte missförstått hur det svenska skattesystemet fungerar. Jag har både en teoretisk och praktisk erfarenhet av det som sträcker sig en lång tidsrymd och långt utanför studiekammaren. Dessutom är jag icke avlönad av något institut bekostat av vare sig Svenskt Näringsliv, LO eller något parti.
Däremot gör Daniel W (och Helena S i DN-artikeln) ett försök att blanda bort korten i debatten om vad som hänt med pensionärernas disponibla inkomst efter inkomstskatt jämfört med löntagarnas. Det är ju faktiskt det som debatten handlar om. Inte om nivåerna för arbetsgivaravgifterna! Hur skulle f.ö. en "arbetsgivaravgift" motiveras för den som inte har en arbetsgivare, dvs pensionären. Är det en rimlig (eller ens ekonomi-teoretiskt motiverat) tanke att när man inte längre är yrkesverksam ska man betala (direkt el indirekt som ag-avgift) en skatt som är avstått löneupprymme för utbetalning senare, dvs när man är pensionär?!

Visserligen anser jag, utifrån politisk ståndpunkt, att det skulle vara upplysande om det av lönebeskeden framgick hur stor den totala kostnaden är för den anställde (oavsett på vilken nivå i företaget-organisationen denne befinner sig). Men - att dra in detta i denna debatt - det är fullständigt irrelevant och är en övertydlig argumentation för att ge stöd till endera sidan. Det du/ni drar fram är alltså riktiga fakta, men använda i fel sammanhang! Och därigenom en politisering, trots att Daniel W säger dig inte ta politisk ställning. Vilket nonsens!

Daniel W påstår alltså att han inte tar politisk ställning utan vill ha en debatt grundad på fakta. Men så naiv kan inte ens en docent i ekonomi vara, allra minst när han arbetar på IFN,
Institutet för Näringslivsforskning, vilket är bekostat av Svenskt Näringsliv. Att använda fakta i ett sammanhang där de inte hör hemma, det är ett gammalt trick för att bedriva politisk propaganda.

För att ytterligare förtydliga. Denna debatt handlar om vad en pensionär får behålla av sin inkomst efter inkomstskatt, jämfört med vad en löntagare får. I kronor att betala mjölk och limpa med. Inget annat. Jag går inte på försöken att dribbla bort detta.

Detta med statistik

Idag är det den 8 mars, internationella kvinnodagen. Miljöpartiet har beställt en utredning av riksdagens utredningstjänst om hur löneutvecklingen varit på senare år. Självklart presenterar mp sin tolkning av den statistik som utredningen bygger på just idag. Och kallar rapporten ”Regeringspolitiken gynnar män mest”.

Fp:s utspel inför kvinnodagen kom redan igår med förslag om ökad städrabatt, dvs ytterligare avdrag för hushållsnära tjänster för barnfamiljer.

Åter till miljöpartiet. Av rubriken att döma kan man tolka den som att även kvinnorna gynnats av regeringspolitiken...
De anser dock att de senaste åren så har männen gynnats mest, eftersom de menar att män har högre löner och därför fått högre skatteavdrag. Det är kanske riktigt, för de människor som är i ”produktiv ålder” och som har arbete.

Men det går ju lätt att finna andra exempel. T ex om mannen är sjuk eller arbetslös, och kvinnan har lönearbete, då är det kvinnan som gynnats av skatteavdragen. Eller om mannen är pensionär och kvinnan är yngre, vilket ju är regeln lika mycket som att hon kan ha lägre lön än manliga kollegor på samma jobb. Pensionärer har ju inte fått någon skatterabatt alls. Så i de kombinationerna är det kvinnan som vunnit, hur låg lön hon än haft.

Värst är det givetvis om båda är pensionärer eller om en är pensionär och den andre är sjuk eller arbetslös.

Med statistik kan man bevisa mycket. Den här gången tycker jag att den framför allt visar på ett annat faktum: den djupa klyftan mellan de som har lönearbete och de som arbetslösa, sjuka eller pensionärer.

Och inte minst, man ska vara försiktigt att generalisera utifrån statistik. Inte minst när det gäller hur människor har det. Trots allt är vi alla individer med de mest skiftande livssituationer, även ekonomiskt.

Avundsjuka

Fd budgetministern Ingmar Mundebo (fp) lär en gång ha sagt att Sverige är det enda land där avundsjukan är en starkare drift än sexuldriften.

Må vara hur det vill med det, men yttrandet slår mig när jag i radions morgonsändningar hör hur tankarna om utvidgad rätt att söka vård (med Fk-finansiering), inom valfritt EU-land när den inte finns i Sverige - och utan att man ska behöva tömma allt sparande eller behöva låna upp enorma belopp för att kunna få operationen. I inslagen nämndes en cancerpatient, vars operation kostat tvåhundra tusen kronor. Allianspartierna rapporterades vara positiva till detta.

Men så kom det, socialdemokraterna var negativa. Med motiveringen att det skulle bara gynna "de rika".

För det första förstår jag inte att en operation bekostad av allmänna medel skulle kunna gynna "rika". Enligt min tankeförmåga gynnar det de sjuka, oavsett inkomst eller förmögenhet. Och kan minska onödigt lidande och förlänga liv.

För det andra är det motiveringen i sig. Att det per automatik så ofta kommer reaktioner från sossar som stinker avundsjuka mot "rika".
Som regel menas med "rik" den som har lite mer än man själv har. Gränsen för när avundsjukan sätter in är alltså väldigt nära!

Nu ska jag i ärlighetens namn erkänna två saker. Avundsjukan verkar vara ännu mera högfrekvent bland vänsterpartister. Och även jag stöts av de enorma inkomster och andra förmåner som ett litet "toppskikt" av direktörer (och politiker) har tillskansat sig.

Men dels är trots allt Sverige ännu en samhälle med tämligen små löneklyftor, även om just klyftan mellan vanliga inkomsttagare och direktörsskiktet ökat kraftigt.
Dels måste det väl vara bättre att satsa på att själv förbättra sin situation, och därmed göra den totala kakan större, än att småsnålt vilja göra det sämre för de som bara ligger ett litet snäpp över en själv.

Och i detta fall var det, som jag fattade det, inte fråga om att gynna "rika", utan att ge alla samma chans, oavsett inkomst!