Högerpolitik kan inte styra Sverige, jfr Ullstens memoarer

Nu vill jag ge några rader om moderat politik och makt, regeringsmakt. De är delvis inspirerad av Ola Ullstens bok. Som passar mig som hand i handske betr synen på detta.
Alltså. Moderaterna anser sig som det enda "borgerliga" partiet. Det enda verkliga alternativet till en s-ledd regering. Andra partier är bara fjant i marginalen, och ska underordna sig moderaterna. Det är grundsynen hos m.
Perioden 1976-82 var svåra år för moderaterna. De fick ju vara med i början av båda perioderna, men trivdes inte utan klagade högljutt på att det inte var högerns politik som fick råda. Speciellt betr skatter och ekonomi. Fp liksom centern (då, men nu?) ansåg att en regering inte kan föra en högerpolitik. Sverige mår inte bra av ytterkantspolitik.
När regeringen sprack 1978 var det förstås främst pga kärnkraftsfrågan, men det var gurgel i annat också. Och när centern ställde sig åtsidan varken kunde eller ville folkpartiet sitta i en regering med enbart moderaterna som kompisar. Den skulle bli för tung åt höger. Och fp var då ett socialliberalt parti.
Så i st följde en framgångsrik minoritetsregering med endast fp, som sökte och fann stöd åt båda hållen för att få igenom socialliberal politik. Under "tyst" gillande av socialdemokraterna, som dock endast formellt gav stöd betr fp´s energipolitik.
Så, mitt i andra perioden så blev den ekonomiska politiken en knäckfråga (inkl både marginalskatter som borde sänkas OCH ekonomiska stimulanser för sysselsättningen skull och som kompensation för de med lägre lön som inte gynnades av marginalskattesänkningen). Egentligen så gick moderaterna med på det mesta - men fick kalla fötter när fp+c ville ha en bred överenskommelse som innefattade även sossarna, vilka anslöt sig under den "underbara natten". Och så bröt moderaterna upp....

Svagt, men en ren demonstrationspolitik från M. Moderaterna (och andra ickesocialistiska partier) får ALDRIG komma överens om politiken. Så menade Gösta Bohman och hans parti.

Nå, vad gör då Reinfeldts moderater? Jo, de inser att högerpolitik inte vinner gehör vare sig hos övriga "borgerliga" partier eller hos en majoritet av väljarna. Alltså, han stjäl en del av sossarnas kostym och ordval. Har en mjukare beskrivning av vad m vill, säger att m är ett arbetarparti.... bla bla. Och väljarna och fp, c och kd går på det vid valet 2006, trots att m knappast modererat sin socialkonservativa politik annat än betr ordval. Men en del väljare börjar få upp ögonen vid valet 2010, men de små stödpartierna anpassar sig till den faktiska högerpolitiken. För att få vara med.  Dock försvinner den egna majoriteten. Och småpartierna upptäcker att deras väljare i ökande grad flyr dem. Vad ska de göra? Profilera sig, men åt vilket håll? Lägga sig än mera åt höger och lämna den (falska) mittpositionen åt moderaterna? Eller förmår de återvinna sina förlorade ideologier?

Men vad gör Reinfeldt när han inser att m minskar men kanske förblir rätt stort, men att stödpartierna antingen trillar ur riksdagen eller blir så små att de inte räcker till en gemensam majoritet.

Vargavinter

Bl a den stränga kylan har avhållit mig från att öppna datorn några dagar. Det har verkligen varit en vargavinter, först flera veckors envetet snöande, sedan sträng kyla. Teknikerna må säga vad de vill, men nog är kyla och snö medskyldiga till att både internet och teve-utsändingar stundtals varit fragmentariska. Till och med radion, detta annars så pålitliga media, har drabbats av sändings- och mottagningsstörningar. Annars har jag lyssnat extra noga på den seanste tidens väderleksrapporterna. Det är inte roligt när det är minus 32 grader ute och el-värmen inte orkar med samtidigt som priset stiger till rekordnivåer.

Att inte politikerna tar itu med el-leverantörerna, och den märkliga prissättningen, det är en skam. Nu måste det ske! Likaså att service och underhåll av kärnkraftsanläggningarna skall ske på sommaren när det är varmt och semesterstängt i industrin, inte på vintern.

Visst ska vi spara på el, men vi lever i ett kallt klimat och man ska väl ändå inte behöva frysa ihjäl. Alla har ju inte råd att investera i alternativ uppvärmning!

En trist vinter har det också varit för vargarna. Det verkar som att jägarna gått man ur huse för att ta kål de stackars vargarna. Jag kan säkert tänka mig att i undantagsfall kan en varg vara farlig, i vart fall för mindre djur, vilda som tama. Men tamdjuren ska ju hållas inom stängsel.
Nej, drivkraften för jägarna är nog att de ser vargen som en konkurrent om viltet. Och att jakthundar och vargar inte kommer överens. Men jag har svårt att se att detta ska vara ett stå starkt argument att både regering som opposition i stort faller för det.

Märkligt nog så är det uppenbarligen inte tryggare för vargar som lever i djurpark. Malmö djurparks alla vargar avlivades eftersom några av dess vargar försökt ta sig ut i friheten. Osökt kommer jag att tänka på hur det var i de kommunistiska staterna för murens fall. Den som sökte sig till friheten riskerade livet. Blev varg i veum.

Måtte vargavintern ta slut.

God morgon, världen!

Jag är en sån där person som inte kan tänka mig att se på teve på morgonen eller förmiddagen.
Däremot så vill jag ha på radions P1, så jag kan lystra till om det kommer något intressant. Vilket det ju oftast gör.

Ett av de program jag absolut inte vill missa är "God morgon, världen" på söndagsförmiddagarna, två välmatade timmar med ofta goda analyser och kommentarer till det som hänt senaste veckan.

Och inte minst, "Public service". Idag bl a med kostliga och träffande kommentarer till Skånepolisens egenhändigt tagna "apvideo" och till Maud Olofssons kärnkraftsvändning. Med en Leif GW Persson som menade att polisernas IQ är så låg att han inte förstod att de kan använda en videokamera - "de förstod väl inte att knappen on var på". Och Maud Olofsson som häftigt förnekade att centern svikit någon kärnfråga, nej, "kohandeln" den är det heliga för centern.

Och Bosse Ringholm som undrade vad Rosengård var för djurpark.

Dessutom så kommenterade Ursula Berge (fd ledarskribent i NSD och chef för sossarnas tankesmedja) och en Tibro-kvinna, vars namn jag glömt, dagsläget i svensk politik. De var överens om en sak: Vi har två stora partier, s och m, som trängs i mitten. Och vars övergripande målsättning är densamma: Makten.
Ideologin kommer däremot helt i skymundan.

Ja, vad är det jag tjatat om under det sista åren, om inte det.

Vi lever i en trist och torftig politisk miljö, för att citera Johan Westerholm/Mitt i steget.