Avslöjande fråga om vem som betalar...

Eva Rundkvist, sossekvinna, frågar vem som betalar Hax och andra FRA-moståndare för det buller de fört. Hepp, är inte Eva Rq liksom andra sossar emot FRA-lagarna, eller var det bara snack?

Nå, frågan är ändå avslöjande, som sosse och så ser hon det som självklart att den som engagerar sig politiskt får betalt! Allt annat är tydligen otänkbart. Antingen är man välbetald knapptryckare i riksdagen, eller så är man välbetald lobbyist (som Göran Persson då) som talar om för knapptryckarna vad de ska t(r)ycka.

Jag tror faktiskt att i denna fråga så avslöjas ännu en orsak till politikens förfall i Sverige. Att politik anses som ett jobb, som ska avlönas väl. Att idealitet inte har någon plats. Att idealitet och engagemang tvärtom anses som något suspekt.

Jag hoppas verkligen att slutet på alla dessa märkliga "affärer" och turer betr FRA-lagarna, ACTA, IPRED, Medinarapporten, telekompaketet, polismetodutredningen, datalagringsdirektivet etc blir att politiken ruskas om ordentligt, att det kommer fram nya partier och politiker som ser sina uppdrag som kall, som ett sätt att kämpa för integritet, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, och där den pekuniära ersättningen får underordnad betydelse.

Det intressanta är också att idag kan ideellt arbetande politiskt medvetna människor utanför riksdagen samarbeta för gemensamma, demokratiska mål. Och det inte bara över partigränser utan över blockgränserna också! Det är väl ännu mera suspekt för väl insuttna riksdagsledamöter. (Jfr gärna med vad Anders Widén och Michael Gajditza skriver om detta.)

Nu ser jag i sista stund att Eva Rundqvist visst bett om ursäkt. Det är ju bra. Men att frågan ens ställdes är ändå väldigt avslöjande och belysande för hur många av dagens politiker tänker.
Därför behöver de bytas ut!
För övrigt noterar jag att ett par av de sex fp-kritikerna till FRA-lagen fortfarande inte verkar helt övertygade. Både Camilla Lindberg och Cecilia Wikström har ännu invändningar. Alltid något.

Hittat en sosse man kan kommentera! Eller, sluta propagera, börja diskutera.

Kors i taket. Jag har hittat en sosse med blogg, som man kan kommentera inläggen hos!
OK, det finns några till, men inte är de många. Denna kvinna, HBT-sossen - Alexandra Einerstam, har skrivit ett smått avundsjukt inlägg om piratpartiet, som enfrågeparti. Men hon har några mindre trevliga slängar, som gjorde att jag skrev en kommentar. Och den kom in!

Jag skrev ungefär såhär.

Piratpartiet kämpar för ett par-tre för många väljare VIKTIGA frågor. Det är obegripligt att gammelpartierna inte insett detta.
Om dessa äldre partier levde upp till sina grundläggande principer så skulle piratpartiet i ett nafs vara avväpnat.
Men t ex (och i första hand) sossarna och moderaterna vill ju inte ens diskutera med väljarna, bara basunera ut sin propaganda.

Det är ett stort demokratiskt problem.

I långa stycken håller jag med om Alexandras analys av pps "program", men hon (och de etablerade partierna) lever uppenbarligen avskärmade från väljarna. Dessutom är hon hånfull emot pp på ett sätt som bara gynnar piratpartiet.

Jag menar att pp´s löjliga namn är ett stort hinder för deras framgång, liksom deras bristfälliga program. Men jag ser inga egentliga likheter med de klart odemokratiska Ian och Bert, vilket hon lyfter fram i sitt inlägg.

Och erkänn att såväl sossarnas som alliansens okänsliga maktpolitik spelar piratpartiet i händerna.

Fortsätter det såhär behöver pp inte göra mer än att dela ut sina valsedlar. Resten sköter de gamla partierna om...
---
Än en gång. Om de etablerade partierna följde sina ideologier och hade en levande dialog, såväl internt som med medborgarna, funnes det inget underlag för piratpartiet.

Min uppmaning blir, sluta håna pp för dess uppenbara brister. De finns sannerligen. Men ägna er i stället åt att granska er själva.
Back to the roots.
Vakna, återuppväck de fina idealen. För en dialog med vljarna. Spola spin-doctorer och reklambyråer.
Sluta propagera, börja diskutera.

F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp samt att IPRED och datalagringslagarna aldrig införs.

Ingen (?) politiker älskar A-kassan

Arbetslöshetsförsäkringen, populärt A-kassan, är en viktig del av det ekonomiska skyddsnätet i Sverige. Då staten är inblandad som delfinansiär i denna försäkring har den under de senaste decennierna alltmer råkat ut för politikernas klåfingrighet, speciellt under lågkonjunkturår. "A-kassan kostar för mycket", har det hetat. De attacker som kommit under senare år har dock fått alltmer av ideologisk prägel. Samtidigt som etablissemanget i form av heltidspolitiker och bolagsdirektörer själva skaffar sig ekonomisk trygghet i form av s.k. fallskärmar har intresset alltmer fokuserats på att sänka, torpedera anser en del, A-kassa och sjukersättning.

Dessa neddragningar påbörjades av socialdemokratiska regeringar och har fortsatt under Alliansregeringen. I opposition har sossarna kritiserat sänkningar i A-kassan, trots att de i allt väsentligt ligger i linje med vad de själva genomfört.

I dessa yttersta dagar har dock även sossarna svävat på målet lite, trots att man söker ge intryck av att vilja "återställa" A-kassereglerna.

Det inlägg som två framträdande sossar (Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo) hade på DN-debatt den 19 juli får dock mig att hoppa till. De säger sig vilja - på sikt - återställa 80%-nivån i ersättningen. Men endast vid korttidsarbetslöshet!
För "hög" ersättning ska finnas en tidsgräns! Hoppsan, där kom det, samma uttryck som vissa "borgerliga" företrädare använder flitigt men som sossarna hittills försökt undvika. Nu vet vi att inte heller sossarna är att lite på, inte heller i detta avseende.

En annan noterbar sak i denna sosse-artikel är att man flitigt använder ordet KONTROLL. De arbetslösa ska kontrolleras på alla sätt. S-företrädarna har ingen tilltro till människors vilja att arbeta eller att söka arbete. De tycks tro att folk föredrar att leva i misär på a-kassenivå framför att arbeta med normal lön och känna sig vara med i samhället! Jämför gärna detta sossekrav på kontroll med dagens debatt kring FRA-lagen. Medborgarna ska kontrolleras!

Jag undrar hur det kan komma sig att så många politiker anser att när någon som blir sjuk eller blir arbetslös så är den första tiden värst, ekonomiskt. Och att efter en tid så klarar den sjuke/arbetslöse sig på mycket lägre nivå, eller utan inkomst alls?
Egentligen är det väl tvärtom, några veckors mindre bortfall av full inkomst, det klarar de flesta (men inte alla). Däremot så får ofta(st) en längre tids kraftigt sänkt inkomst svåra konsekvenser för den drabbade. Det är av det som utslagning och "utanförskap" kommer!

Det verkar som att trygghetssystemen inte är speciellt älskade av politikerna. I vart fall inte de system som ska omfatta vanligt folk.