Fd budgetministern Ingmar Mundebo (fp) lär en gång ha sagt att Sverige är det enda land där avundsjukan är en starkare drift än sexuldriften.
Må vara hur det vill med det, men yttrandet slår mig när jag i radions morgonsändningar hör hur tankarna om utvidgad rätt att söka vård (med Fk-finansiering), inom valfritt EU-land när den inte finns i Sverige - och utan att man ska behöva tömma allt sparande eller behöva låna upp enorma belopp för att kunna få operationen. I inslagen nämndes en cancerpatient, vars operation kostat tvåhundra tusen kronor. Allianspartierna rapporterades vara positiva till detta.
Men så kom det, socialdemokraterna var negativa. Med motiveringen att det skulle bara gynna "de rika".
För det första förstår jag inte att en operation bekostad av allmänna medel skulle kunna gynna "rika". Enligt min tankeförmåga gynnar det de sjuka, oavsett inkomst eller förmögenhet. Och kan minska onödigt lidande och förlänga liv.
För det andra är det motiveringen i sig. Att det per automatik så ofta kommer reaktioner från sossar som stinker avundsjuka mot "rika".
Som regel menas med "rik" den som har lite mer än man själv har. Gränsen för när avundsjukan sätter in är alltså väldigt nära!
Nu ska jag i ärlighetens namn erkänna två saker. Avundsjukan verkar vara ännu mera högfrekvent bland vänsterpartister. Och även jag stöts av de enorma inkomster och andra förmåner som ett litet "toppskikt" av direktörer (och politiker) har tillskansat sig.
Men dels är trots allt Sverige ännu en samhälle med tämligen små löneklyftor, även om just klyftan mellan vanliga inkomsttagare och direktörsskiktet ökat kraftigt.
Dels måste det väl vara bättre att satsa på att själv förbättra sin situation, och därmed göra den totala kakan större, än att småsnålt vilja göra det sämre för de som bara ligger ett litet snäpp över en själv.
Och i detta fall var det, som jag fattade det, inte fråga om att gynna "rika", utan att ge alla samma chans, oavsett inkomst!
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
3 kommentarer:
Om jag inte minns fel (eller så har det skett en regeländring) så är det så att man måste lägga ut pengarna själv först, för att sedan få pengarna av FK. Detta leder tyvärr till att man måste vara "rik" för att få tillgång till detta.
Men visst, min morsa fick en resa till kanarieöarna betald av staten med assistenter för rehabilitering.
Jag är vänster men blir aldrig avundsjuk då avundsjuka innefattar att man också själv åtror det en andre har fått. Jag kan bara mer tycka att alla ska ha samma förutsättningar och möjligheter och att det inte ska begränsas av antalet siffror på kontoutdraget.
Socialismen är avundsjukans ideologi därav denna sjuka fixering vid "klyftor". Som om det spelar någon roll vad andra har för inkomst så länge min egen räcker. (Undantaget ärt.ex. direktörer som utnyttjar svaga ägarstrukturer för att ge sig själv guldavtal eller politiker som sätter sina egna löner).
Om sossarnas syn på sjukvårdsköer skrev jag själv i maj (http://populisten.wordpress.com/2008/05/15/alla-ska-med/).
Anonym. Vad jag förstår så menar du dagens regler, de är ju inte bra.
Och jag fattade radioinslagen som att det föreslogs förbättringar i mera inkomstneutral riktning. Alltså att ge samma förutsättningar, det kan ju inte vara fel.
Pop. Ja, det viktiga är att kakan växer, så finns det mera att dela. Vid en minskande kaka kommer ofelbart de sämst ställda ännu mera att drabbas.
(Och jag gjorde samma undantag som du betr vissa direktörer etc.)
Alltså, jag anser att man ska sträva efter att alla ska ha samma chanser, men allt kan inte "neutraliseras" gm politiska åtgärder. Att sedan resultaten blir olika är en annan sak. Och det kan (till en del) vara tillväxtbefrämjande och gynna alla.
Jag ser ingen vits med att alla ska ha det lika dåligt - annat än för att tillfredställa avundsjukan. Bättre att alla har det bra, om än en och annan lyckats få det ännu lite bättre genom hårt arbete.
Skicka en kommentar