01 februari 2009

Omedveten (?) socialliberalism på gång? Uppdaterad.

Jag har ju inte dolt på något sätt att jag är liberal, närmare bestämt socialliberal (dvs för en liberalism med socialt ansvarstagande). Det möts oft(st) av en slags artig tystnad, någon gång med ett litet instämmande och då och då med mer eller mindre aggressivt motstånd.

Det intressanta just nu är dock att mitt inlägg om "liberal rebell" har fått en del intressanta kommentarer samtidigt som (social-)liberalismen diskuteras och till och med lyfts fram av en del andra bloggare. Indirekt även av högste skattebyråkraten Mats Sjöstrand, som i dagens DN-debatt går ut till försvar för den personliga integriteten. Rätt så, offentlighetsprincipen är till för att vi medborgare ska kunna hålla koll på myndigheterna, inte för att underlätta snokande i alla människors privata angelägenheter.

Förutom oskicket att vältra sig i de privata uppgifter som skatteverket har, är det ju fler saker i tiden som underlättar integritetskränkningar. Jag tänker på sådant som FRA-lagarna, där uppgifterna visserligen ska skötas som vore de hemliga, med hopsamlandet innebär en uppenbar risk för läckor och obehörigt användande. På likartat sätt är Ipred, datalagringsdirektivet med mera farliga saker bland annat ur integritetssynpunkt.

bloggen Liberal 2010, (länk: http://liberal2010.blogspot.com/ Av någon anledning funkar det inte att göra den klickbar här, men pröva länken i listan i vänsterspalt), har just inkommit ett inlägg om socialliberalismen och dess situation idag. Ytterligare ett är på gång. Jag hoppas att dessa inlägg läses och kommenteras.

Min tro är ju att socialliberalismen omfattas av fler än av de som tror sig vara socialliberaler. Och en del sk socialliberaler borde kanske tänka igenom vilken innebörd de ger ordet.

Socialliberalismen inom dagens partier ligger dock risigt till. Både inom folkpartiet och inom de andra partierna.
Så vad måste till?
Det bör diskuteras.

UPPDATERING. På kommentarplats finns en liten diskussion om offentlighet el ej av uppgifter som Skattemyndigheterna har. Liksom om vem som skall kontrolleras, den enskilde eller myndigheterna. I st f att upprepa det som sägs där (eller göra en ny bloggpost) så hänvisar jag intresserade att läsa kommentarerna här.

Jag skulle också välkomna inlägg på bloggen Liberal 2010 om socialliberalismen och dess framtid, vilket ju är vad detta inlägg också gör avstamp i. Men på den bloggen finns några nya och djuplodande texter, som förtjänar studium.
(2009-02-09)

4 kommentarer:

Peter Warnström sa...

Uppgifterna som skattemyndigheten har om medborgarnas inkomster och förmögenhet är INTE privat information utan offentlig information. Det är mycket viktigt att denna information också i fortsättningen hålls offentlig för alla att ta del av för att bidra till ett politiskt klimat mot ett mer jämlikt samhälle med mindre klyftor. Att hålla denna information hemlig med hänsyn till integritet är lika sjukt som när arbetsgivare förbjuder de anställda att jämföra sina löner med varandra i syftet att orättvist kunna hålla sin egen lönesättning. Det är bara kapitalister, höginkomsttagare och borgarbrackor som tjänar på att hålla sådan information hemlig. Denna information skall således vara LIBERAL och fri för var och en att ta del av. BASTA!

Lars-Erick Forsgren sa...

Nej Peter. Uppgifterna är till för att utgöra korrekta underlag för taxering. Och offentlighetsprincipen är till för att hålla koll på myndigheterna. Inte för att storebror staten ska kolla oss in i varje skrymsle.
Inte heller till för att tillfredställa nyfikenhet och hyenabetenden hos kvällspressen(s läsare)!
BASTA!

Peter Warnström sa...

Uppgifterna behöver inte vara offentliga för att utgöra underlag för taxering, det räcker att skattemyndigheten får dem inrapporterade. Däremot är det mycket viktigt att ha en öppen redovisning av samtliga medborgares inkomster och förmögenhet i kampen mot de ökade klyftorna i samhället. Återigen, de enda som tjänar på att hålla dessa uppgifter dolda är kapitalister och höginkomsttagare, och som vanligt så går liberalismen dessas ärende. Med den liberala friheten kommer alltid de starka att profitera på de svaga och det är varken acceptabelt eller anständigt. Vi skall ha en liberal grundsyn när det gäller t.ex åsikts- yttrande- och tryckfrihet, men inte när det gäller skatt och fördelningspolitik. Vi skall ha ett högt progressivt skattetryck eftersom det för alltid är de starkas skyldighet att hjälpa de svaga, de friskas skyldighet att hjälpa de sjuka, de ungas att hjälpa de gamla etc. Jag kan inte för mitt liv förstå varför Du försvarar en politik som tjänar de välmående men som trycker ned de svaga i samhället; det är varken omtänksamt eller rättvist. Lars-Erick, nu måste Du komma över till oss på vänsterkanten! VÄLKOMMEN!

Lars-Erick Forsgren sa...

Peter. Denna bloggpost handlar om socialliberalismen.
Min invändning, liksom skatteverkets chef, är att de uppgifter som skatteverket har om skattebetalarna inte ska vara offentliga för allmänheten, dvs inte för hyenor i kvällspressen. Däremot ska skatteverket förstås ha de uppgifter de behöver (inte mer!) för att kunna göra rättvisa taxeringar.

Som socialliberal vill jag ha ett liberalt samhälle med socialt ansvarstagande. Ett samhälle där individen, den enskilda människan och dennes integritet och välfärd står i centrum.

Som liberal inser jag att samhällets uppgift är att värna människan, inte att värna och göda myndigheter. Myndigheterna skall kontrolleras och därför ska deras ageranden och göranden granskas under full offentlighet. Skattemyndigheterna får inte utgöra en fredad syn för medborgarkontroll.

Däremot ska inte någon myndighet vara en källa för att snoka i människors privatliv. Senast idag hör vi hur människor hotas och trakasseras eftersom det är alltför lätt att hitta (offentliga) uppgifter om deras privata förhållanden.

Hur högt skattetryck vi ska ha är en helt annan fråga, och är beroende på om vi som medborgare verkligen får valuta för skattepengarna, och om vi kan lita på staten! Båda dessa saker är högst tveksamma idag!

Jag litar inte på en stat som sätter myndigheter och byråkrater före den lilla människan, en stat som stiftar FRA-lagar, IPRED etc.
Jag är beredd att i solidaritetens namn betala ganska hög skatt, men då vill jag att pengarna används rätt och effektivt. Inte slösas bort genom överdriven byråkrati, genom överbetalda politiker och högre tjänstemän eller slapphet i den ekonomiska förvaltningen.
En stat som kartlägger varje steg medbogaren tar och som tar in skatter som inte förvaltas väl är inte en stat som värnar de små och utsatta i samhället!