Stuprör och överblick

I kölvattnet på de sju sossarnas motion om moratorium för integritetskränkande lagar är det ett par tankar som poppar upp hos mig.
En har Anders Widén hunnit inte bara tänka utan även skriva om.

http://djingis.blogspot.com/2009/02/varlden-ligger-50-ar-fore-riksdagen.html

Det handlar om stuprören. Detta att politiken och politikerna har skygglappar p g a att de har sina viktiga men ändå avgränsade områden att "ta hand om". De blir mer eller mindre experter på "små" områden. Och av gammal vana så lämnas ärenden till de utskott (liknande) som tidigare fått dem. Även om situationen idag är en annan än för femtio år sedan.
(Kul illustration med en bild på Gunnar Heckscher, en m-ledare som var så mycket före sin tid att han fick sparken av sitt parti.)
Ytterst få politiker har till uppgift att se helheten, ha ett helikopterperspektiv. Och än färre har förmågan att göra det.

Det andra är närbesläktat. I vart fall i dagens läge. Då tänker jag på den motion om en Integritetsbalk som Camilla Lindberg la i riksdagen i höstas. Jag vet inte vad som hänt den - om något hänt.
Däremot vet jag att det är/var en viktig motion. Jag diskuterade lite med Johan Westerholm om den, och vi såg rätt lika på saken. Integritetsfrågorna hamnar idag på fel ställe och överblicken saknas. En integritetsbalk skulle tvinga fram att i vart fall de frågorna sågs ur ett vidare perspektiv än de gamla stuprörens.

Vi översvämmas nu av en mängd märkliga lagar och lagförslag, i Sverige och i EU, så det knappt går att hänga med. Därför är ett moratorium, ett stopp, betr detta flöde så viktigt.

Men kommande steg, om motionen kan få genomslag inte bara i s utan även i andra partier och i riksdagen, det är t ex
a) en integritetsbalk
b) en fristående författningsdomstol
c) sen kommer en massa annat givetvis, som får tas steg för steg, som att avskaffa felaktiga lagar (FRA mm), stifta lagar som SKYDDAR integritet, rättssäkerhet med mera.

Skälla kan kännas bra, men rikta det mot rätt adress

Dagens stora debattämne har givetvis varit , i skuggan av USA-valet, "nyheten" att FRA-lagen träder i kraft 1 jan utan de omtalade femton punkterna.
Jag kan inte påstå att jag blev förvånad. Det som förvånade mig var att radion drog upp det som en nyhet. Visst, det blev en nyttig påminnelse, men jag tycker det var ganska klart direkt efter 25 sept att FRA-kramarna tänkte sig göra på detta sätt. Först lagen, sen ta god tid på sig att titta igenom hur de ska manövrera motståndarnas femton punkter. Så skriva ett lagförslag, remissa det och göra en proposition till riksdagen. Allt medan lagen rullar på som om inget hade hänt.

Den starka reaktionen nu mot regeringens och Tolgfors agerande visar att väldigt många kritiker utanför riksdagen inte riktigt tagit till sig detta. Många har - fullt berättigat - riktat kritiken mot oklarheterna i den femton punkterna, och nöjt sig med detta.
Jag tror att vi måste vara mera envetna än så, och samtidigt mera långsiktiga.

Det vi måste inse att FRA-lagens förespråkare är skickliga taktiker, och att de inte ger sig i första taget. De kommer att fortsätta att manövrera för att få det som de vill. Och de planterar nyheter som det passar dem.

Vi som är kritiska måste vara lika skickliga. Vi måste nu se frågan i flera steg. Första steget är att dels rikta kritiken mot den formellt riktiga men omoraliska hanteringen mot regeringen, Tolgfors och partiledningarna. Dels uppmana de interna kritikerna att ryta till ordentligt.
Tala om för dem att de inte ska sitta stilla, utan betona för partiledningarna att de inte är nöjda, att uppgörelsen råkar i fara om regeringen fortsätter hanterandet på detta sätt, att lagen måste läggas på is tills punkterna är utredda till kritikernas "fördel". Och blir de inte nöjda så river de upp kompromissen. Fp-kritikerna har ju partirådsbeslut som indirekt ger dem tolkingsföreträdet.
Självfallet måste de använda detta vapen. Men då måste vi stödja dem så att de känner att det är viktigt för en bred opinion.

Steg två kan bli att under det att lagen läggs på is så kan det bli klart för fler att problemen är så stora att det är lika bra att riva upp eländet och ta om det från början, och skifta perspektiv. Att se det ur ett medborgarperspektiv - med integritetsskydd.

Om det inte blir så, så har i vart fall lagens konsekvenser förhoppningsvis blivit bättre belysta. Och ett alternativt andra steg blir då att kämpa för att Camilla Lindbergs förslag om en Integritetsbalk går igenom. Liksom andra förslag i samma riktning.
På sikt kan därmed integritetsfrågan ros hem den vägen. Både för en FRA-lag i någon form, som för andra frågor.

Pratet om en sanningskommission som skulle gräva i FRAs historia är för dagen ett sekundärt krav. Viktigt och riktigt i sig, men låt det inte bli en ursäkt för att inte göra bästa möjligt i den akuta situationen.

Vi bör nog också tänka på att om sossarnas ledamöter släpps fria att rösta som de vill, så skulle nog många rösta för en FRA-lag, förmodligen en ännu värre än den som beslöts om i juni. Det känns svårt att lita på vänstersidans pålitlighet med tanke på dess historia i denna fråga. Självklart ska de påminnas om sina löften om "riv upp". Men det känns inte bra att behöva lita på att de verkligen gör det, om frågan förblir olöst till efter valet om två år.

Nu gäller det alltså att rädda vad som räddas kan. Ge mod till de kritiska och se vad som kan och måste göras NU.

Sedan får vi ta Camillas integritetsbalk som hjälpmedel för resten. Har ni läst den?