Det här med att tolka enligt bokstav eller anda

Det poppar då och då upp både på internet och i pappersmedia personer som varnar för islam - och som ofta(st) därmed också likställer muslimer  med terrorister, som IS/Daesh. Ibland/ofta åberopar de att de minsann är kristna och att dessa hemska muslimer endast har sådana tankar och mål som är de värsta, våld, hat, kvinnoförtryck, öga-för-öga - och terrorism. Men det finns också de som letar fram olika verser (suror) i Koranen, för att "bevisa" att islamisterna, som de till och från benämner jihadister utan att klargöra om det finns olika slags muslimer, har stöd i Koranen för det som "de" utför i Allahs namn - och för IS/Daesh.

Jag tröttnade på detta sätt att okritiskt bunta ihop folk av en religion de inte gillar, och döma alla efter en mall. Och att inte se att bakom det åberopande som Daesh ledare gör av Koranen, det gör de av politiska skäl, för att få (ofta mindre utbildade) följeslagare att blint lyda dem och få makt.

Jag skrev därför en debattartikel, som jag tillställt Pitå-Tidningen, enl nedan. Förutom vad där skrivs, så vill jag erinra om vad en fransman,  som satt länge i fången av IS/Daesh,sa i Skavlan för någon vecka sedan om sina fångvaktare. De var västerländskt uppvuxna pojkar, oftast dåligt utbildade, mycket barnsliga, ägnat sig åt småkriminalitet, men nu sökt sig till terrorrörelsen Daesh som något slags botgöring - men i stället hamnat i den grövsta kriminalitet som innebär dödande och våldtäkter.
Dessa unga terrorister hade ibland inte varit muslimer från början, men konverterat till islam efter att ha fått kontakt med Daesh karismatiska propagandamakare. En del levde i ett fantasivärld där de drömde om att bli kända som just framstående våldsmän, via IS.

Nå, här min debattartikel, vilken som avstamp har en insändare med "bokstavstolkning" av några Koranverser,  som en hedervärd jurist gjort som replik till en muslim.  (aningen redigerad)

" Extremister tolkar religioner för att passa sina maktsträvanden

Terrorism har ingen religion, menade Frida Nilsson i PT 28 nov, vilket föranledde Richard Brännström, känd lagtolkare, att den 4 dec invända att terrorister (varmed han troligen avser Daesh/IS och närbesläktade terrororganisationer) visst har stöd i Koranen för sina illdåd. Och, han vill att muslimer i ”övriga världen” tar avstånd från jihad, sharialagar etc.

   Vanliga muslimer, som anser sig vara djupt troende, tolkar inte Koranen genom godtyckliga citat av ”verser”. Det är helt uppenbart, eftersom de tar avstånd från Daesh/IS. Jag noterar att den kände, djupt troende muslimen och fredspristagaren Malala Yousafzai tar mycket klart avstånd från den tolkning som ”de obildade och okunniga” talibanerna gör,  och som är mycket lika Daesh/IS, som de samarbetar med, och ses som grogrund för Daesh/IS som nu behärskar stora delar av Irak och Syrien.    Jag ser det inte som angeläget att avkräva vanliga muslimer att de tar avstånd från terrorister som använder islam som en täckmantel för sina politiska maktanspråk. I så fall borde ju även vanliga kristna avkrävas att de tar avstånd från illdåd som skett i kristendomens namn, liksom från de högerkristna rörelser som finns idag, och som också kräver makt med stöd av sin Bibeltolkning.

   Tolkning av religiösa urkunder är uppenbarligen en svår uppgift. 

   Ändå så har faktiskt muslimska ledare tagit avstånd från inte bara Daesh/IS utan också från de extrema tolkningarna av Koranen. Det finns t ex ett sjuttiosidigt dokument (tillgängligt på internet, på engelska) där de klargör punkt för punkt att ”IS-tolkningen” är fel, att det IS gör är förbjudet enligt Islam. 

   Det skulle leda för långt att här gå in på det ens sammanfattningsvis. För den som är intresserad kan jag hänvisa till en sammanfattning som jag har publicerat på min blogg (http://lars-ericksblogg.blogspot.se/2015/11/vad-star-islam-for-och-vad-ar-daesh.html). Den fullständiga texten /uttalandet finns på länken http://www.lettertobaghdadi.com/

   Bara några exempel. Det är förbjudet att förenkla och övertolka sharialagarna, det är enl Islam förbjudet att ignorera nutida lagstiftning, det är förbjudet att i Islams namn döda oskyldiga, man får inte ”handplocka” enskilda verser ur Koranen och därmed bortse från det övergripande budskapet.

 Det är förbjudet att döda journalister, ambassadörer och hjälparbetare etc.
 Islam förbjuder också att misshandla eller skada kristna eller andra icke-muslimer.
 Islam förbjuder att våld används för att få människor att övergå till Islam.
 Kvinnor och barn får inte förvägras sina rättigheter.
Tortyr är förbjuden. Etc.

   Summan blir, som jag ser det, att Koranen ska tolkas som dessa ledare föreskriver. Enstaka ”verser” får inte användas på ett sätt som går emot huvudbudskapet. På samma sätt som man som kristen inte kan eller bör åberopa olika mycket grymma, blodtörstiga verser i Bibeln, (fr f a i det våldsamma Gamla testamentet) så att Bibelns kärleksbudskap negligeras."
---
Extremism är alltså extrema tolkningar som inte omfattas av huvuddelen av muslimer (eller kristna) , men som används av maktsugna politiker som använder religionen för att få makt.

(Artikeln infördes i PT den 14 dec.)

Varför minnas förintelsen?

I dagarna påminns vi om Auschwitz, om nazisternas besinningslösa, men kallt och beräknande industriella likvidering av miljoner judar och andra under WW2.
Det är bra att vi påminns. Men ändå mer om vi betänker varför detta skedde. För,varför ska vi minnas förintelsen?
Vi får inte glömma, sägs det.
   Men varför? För att inte gå på det som (ny)nazisterna påstår om att förintelsen är en myt? Och att därför media inte ska uppmärksamma folkmordet av judarna, vilket budskap hotfullt gick ut i dagarna från någon extrem nynazzegrupp.
Självfallet måste vi förstå att det inte är en myt, förintelsen är ett plågsamt faktum. Vilket bl a ledde till att världssamfundet genom FN bidrog till att överlevande judar skulle få ett område i Mellanöstern som egen stat, Israel. Där judarna till och från under långa tider haft en egen stat.
Ja, det är viktigt att veta.
Men än mera viktigt är att se orsakerna till förintelsen. Att "principerna" bakom den inte är något som är unik för nazismen och dess judehat.
Förintelsens enorma omfattning är unik - i volym. I vart fall i någorlunda modern tid. Men visst finns och har funnits många exempel därefter på liknande handlingar, övergrepp. Som ofta gällt andra än judar, men lika fel för det!

Det nazismen bygger på är den vedervärdiga inställningen att vissa människor är mera värda än andra. Att grupper av människor är mera "högstående" än andra, och därför har rätt (eller till och med skyldighet!) att både förtrycka, fördriva och utrota de som anses som mindervärdiga. P g a ursprung, "ras", religion, sexuell läggning el likn.

Men samma inställning finns även hos andra "ideologier", att vissa är mer värda och andra mindre. Den kommunistiska tanken om "proletariatets diktatur" (där en partielit styr) är i grunden detsamma. Liksom extrema tolkningar/rörelser inom olika religioner. Där "uttolkarna" helt klart har maktpolitiska syften. Jfr påvar, biskopar och prästers uppmaningar till Korsriddarna att "befria Palestina" från judar och muslimer. Hur konungar med våld "kristnade" länder, för att erövra land. Hur morerna med våld erövrade större delen av Spanien för att sprida Muhammeds lära. Hur i dag talibanska ledare "tolkar" islam för att med våld och terror få makt (och pengar), ofta där samhället kapsejsats med vanmakt och fattigdom som följd och där demokrati inte fått ordentligt fotfäste.

Det vi måste minnas och förstå, det är att alla människor har samma värde. Att varje människa är unik. Att inte skuldbelägga, nedvärdera människor p g a något slags mer el mindre godtyckligt definierad grupptillhörighet.

Inte bara med avsky minnas Auschwitz och de nazistiska förintelselägren, utan också kommunistiskt dödande av oliktänkande. Staten Israels urskiljningslösa dödande av palestinier i Gaza. Terrororganisationer som Hamas dito dödande av israeler/judar. ISIS (islamska kalifat) dödande av både muslimer (som de anser som otrogna) liksom kristna och andra folkgrupper som de anser mindervärdiga. Talibaners dödande av andra muslimer, kristna och andra "otrogna". Boko Harams dödande av de som de inte "godkänner" i Nigeria, och flera andra liknande extrema grupper på andra håll som förföljer, terroriserar och dödar oliktänkande eller av "fel" folkslag. 

Stig-Björn Ljunggren skriver idag i PT insiktsfullt och bra speciellt om det svåra i att skriva om islam, att det är att skaffa sig problem. Men jag vill i en detalj kommentera. Han anser, som "hedning" att Islam måste moderniseras, liksom kristendomen gjorts (vilket väl är riktigt, i stort sett). Men också att det måste ske inom islam, av muslimerna själva. 

Jag ifrågasätter om det, när det gäller islam, är en modernisering som måste ske. Det som sker idag kan ju ses som en "modernisering", men som de facto är en utveckling i politiserande syfte, en förgrovning. Jag menar, bl a med stöd av djupt troende muslimen Malala Yousafzai, fredspristagaren, i hennes bok "Jag är Malala" att islam ÄR en tolerant och kärleksfull religion, inte den råa våldsbenägna och totalitärt enögda lära som talibaner och andra extremister menar. Och jag menar att de flesta muslimer har samma tolkning som Malala. "Talibaniseringen" är en "modernisering" som vi kan vara utan. Däremot kan vi kanske välkomna en modernisering av islam i den meningen att islam "accepterar" det moderna samhället, tar till sig framsteg och forskning. Eller som Stig-Björn nog menar, blir en aning sekulariserad. Men Malala är inte sekulariserad, men tolerant och "modern", men ändå rätt konservativ i moralfrågor etc. Den synen hos alla muslimer skulle effektivt stoppa terror och mord i profetens namn.

I sammanhanget vill jag också ge en länk som visar på att allt inte är extremism. Där muslimer visar samhörighet med judarna i Malmö.

Än en gång, det vi måste inse, och övertyga andra om, det är att se människan, varje människas lika värde. Inte "se" grupper som vi är rädda för, inte sortera in det vi inte gillar i stora kollektiva grupper att hata och förfölja. Att se människan.

PS. Ser nu att Göran Persson, som annars jag inte brukar ösa beröm över, tydligen höll ett mycket bra och insiktsfullt tal igår om Förintelsen. I vart fall enligt Expressens referat. Ett tal där han också lyfte fram vad som leder till extrema, hårda ställningstaganden som kan leda till våld och dödande. Dvs ett brett perspektiv.

Varför detta enögda hat, dessa generaliseringar, denna intolerans?

Jag har den senaste tiden sett och läst så mycket om hat och intolerans. I tidningar, hört på radion (t ex i Ring P1) och läst om på Facebook.
Jag blir förtvivlad.

Jag blir bedrövad och skrämd när ser och läser om vad judar, t o m i Sverige utsätts för. Hur t ex synagogor bränns eller sprayas med hatiska slagord.
Jag blir lika bedrövad och skrämd när jag ser och läser om vad muslimer t o m i Sverige utsätts för. Hur t ex moskéer bränns eller sprayas med hatiska slagord.

Än mera bedrövad och förtvivlad blir jag när repr för både muslimer (ej alla) och judar (ej alla) buntar ihop den andra gruppen och vill utrota eller skicka iväg "packet".  Liksom när främlingsfientliga människor vill stoppa flyktingar vid gränsen och skicka tillbaka dem till kriget.
Var är toleransen, var medmänskligheten?  Varför vill man se  "de andra" med hat och avsky, varför generaliserar man?!?

Varför kan man inte se de enskilda människorna, att de är just människor, oavsett vilken grupp som "de andra" vill sortera in dem i och sätta peststämpel på? Och varför vill man inte se de bakomliggande orsakerna som att en del (både i den egna och andra gruppen) blivit extremister och så fyllda av hat. Varför inte söka bekämpa roten till det onda i st f att hata och utrota människor?

Ska det bli fred på jorden måste vi kunna tala med varandra, ge frihet, visa tolerans och utrota fördomar och okunskap.  

---

Varför läser man inte Malala Yousafzais bok "Jag är Malala" ?   

Varför utmålar man (som jude!)  Malala som "otrogen", och att stödja "västerländska icke-muslimska värderingar, det är ju att helt köpa talibanernas syn.  Hon visar precis i boken vad hon står för.  Har inte det större trovärdighet än hur hatfyllda motståndare vill stämpla henne? 

 Hon är en religiös muslim, hon förespråkar alla ungdomars rätt till utbildning, att det gäller även kvinnor/flickor, hos tror på kunskap, hon ser orsakerna till talibaniseringen, och redovisar dem. Hon har demokratiska värderingar, är ingen trotskist som påståtts av en person som "anklagar" henne för att vara "världsvänsterns" nya kelgris. Jag menar nog att hon är en, om man ska sätta västerländska stämplar på henne, en rätt normal mittenliberal med en skvätt värdekonservativ i moralfrågor, absolut ingen extremvänster och inte heller någon extremhöger eller nyliberal i fråga om ekonomi. Och hon menar att som hon och många andra som kan läsa, så är det väl överensstämmande med islam (Koranen).   På samma sätt som de flesta (men inte alla) kristna och judar anser att deras religion stämmer med demokratiska värderingar. 

Tvingande frivillighet

Tobias Billström och MIV har en tid närmast skrutit över att de fått asylsökande irakier att frivilligt återvända till Irak.
Det låter ju bra. Lät bra.
Men nu visar det sig att denna frivillighet har varit ytterst påtvingad. Om de inte "frivilligt" låter sig skickas till norra Irak, så tvingas de att bli dumpade i Bagdad. Och inte minst för kristna irakier, som ju förföljs i Irak, är det livsfarligt.

Så då tar de skeden i vacker hand, åker till norra Irak, som inte heller är riskfritt, och snarast möjligt så reser de till Canada eller något annat mera humant inriktat land utanför EU, och söker asyl undan förföljelsen i Irak.

Även Arvid Falk skriver om detta.

Svensk flyktingpolitik är märklig och inhuman.

Är religion farligt?

Religion och politik. Alltid brännbara ämnen. Från min mera aktiva period (publika och partianslutna) var det två ämnen som orsakade tidvis hätska telefonsamtal och till och med anonyma hatbrev. Det var om jag i något sammanhang uttalat mig om religiösa frågor i samband skolorganisation, t ex om rätten att starta friskola.
Det andra om jag sagt något i flyktingfrågor, t ex att jag hade full förståelse för (och beundran för) de oftast äldre damer som trotsade lagen och gömde flyktingar i sann humanitär anda.

Läste häromdagen någon som skrev att det är religionerna som skapar "allt" elände i världen. Personen ifråga rabblade upp en massa krig och förföljelser som haft religiösa förtecken. Kristna, muslimska och möjligen några andra religioner också. Hur kristna förföljt judar etc. Gamla testamentet och koranen åberopades.

Det som slår mig är att det som då hände var att de olika religionerna politiserats. Religionen har tagits som förevändning för ageranden som, vad jag förstår, inte alls är förenliga med dess grunder. Kristendomen i sig är ju en fredlig religion, och detsamma har sagts mig, av de som kan, att islam är.
Däremot ser vi ju idag att både islam och kristendomen används i politiska syften.

Är det då religionernas fel?
Eller är det möjligen politikernas (och politiserande prästers och mullors) fel, de som använder Gud och Allah som tillhygge?

Själv har jag svårt att se att det är religionernas fel i sig, däremot kan man i högsta grad klandra politikerna för att blanda ihop politik och religion.

Samtidigt känns det lite konstigt med denna logiska slutsats. De som säger sig inte vilja blanda ihop politik och religion är ofta högerpolitiker. I Sverige i vart fall. Ofta sker det då kristna företrädare sagt något som inte passar dessa högerpolitiker. (För hundra år sedan skulle de nog inte ha protesterat, för då var ju i vart fall Svenska kyrkan i hög grad en överhetens kyrka.)

För snart femtio år sedan började Lewi Petrus, pingströrelsens ledare, sina försök att få ut sitt budskap via politiska vägar, vilket ledde till att kristdemokratiska partiet bildades. Kristna har ju alltid funnits i de flesta partier, men kds (eller vilken förkortning man vill välja) var det första parti vilket bildades helt utifrån en (EN) kristen samhällssyn.

Redan tidigare var det vanligt att frikyrkliga engagerade sig politiskt, men utifrån sina olika ideologier. Statskyrkan var "opolitisk" på ett traditionellt högerinriktat sätt.

För några decennier sedan så började dock alltfler inom även Svenska kyrkan förespråka att kyrkan skulle engagera sig mera i samhällsfrågor. Med det menades att kyrkan skulle ta de svagas parti, ta mera socialt ansvar etc.

Det känns ju som rumsrena åsikter, i mina ögon.

Dock, med tanke på vad som politiken gjort för att förstöra religionen och använda (olika) religioner till, så blir jag ju ytterst tveksam.
Vilken kraft har religiösa företrädare att hävda sin religions värden när politiker och politiserande "prästerskap" gör allt för att kidnappa religionen för sina egna, ofta suspekta, syften?

Ska religösa rörelser över huvud taget kunna sättas under politisk lagstiftning i trosfrågor? Religös övertygelse har ju inget med majoritetsbeslut att skaffa.