Fp-nytt. Godnatt eller godmorgon för liberalismen?

Nå, tyd nu inte rubriken som att liberalismen och folkpartiet är något som till varje pris hänger ihop. Men ändå...

Lars Leijonborg avgår som minister. Rent politiskt har det knappast någon betydelse... Eller har det det? Leijonborg sågs, bl a av mig, som motståndare till både nyliberaler och "betongliberaler" t ex då Jan Björklund utmanade honom i partiledarstriden omkring 2000. Men efter 2002 gled han och därmed partiet alltmer åt höger och gav plats för folk av Johan Pehrssons typ. Därför vara det 2007 bara naturligt att Jan Björklund tog över i kompani med Batong-Johan. "Naturligt", men inte önskvärt för den som ser sig som (social-)liberal.

Det intressanta blir vem som utses efter Lars L som högskoleminister. Blir det Johan Batong, då känns det verkligen mycket tungt för luttrade (och/eller avhoppade) folkpartister. Då är det godnatt.
Till exempel Erik Ullenhag vore ett betydligt bättre namn. Som minister skulle han - förhoppningsvis - kunna låta sin socialliberalism tona fram bättre än idag, då han som partisekreterare måste vara en till partiledningen följsam tjänsteman.

Något mera positivt kan man dock se det faktum att Olle Schmidt utses som gruppledare för fp i Europarlamentet. Olle är den av de tre som invaldes som bäst kan försvara integritetsfrågorna. Nu kan vi bara hoppas att han kan lotsa de andra två (Marit Paulssen och Cecilia Wikström) rätt.
Och så blir det han som ska förhandla med piratpartiet om de vill bli med i ALDE-gruppen i EU.
Vilket bl a Annika Beijbom hoppas att de vill och blir.

F.ö. noterar jag att snart sagt varje dag så är det någon som i min blogg läser det som Hans Lindblad skrev i fjol höstas om fp´s agerande i FRA-frågan. Vi är väl en del som undrar om regeringen ska förstöra ännu en sommar med den frågan.

Marit räddade folkpartiet, men piratpartiets och miljöpartiets integritetsvärnande politik vann valet. Valanalys, del 3.

Marit Paulsen tycks fortfarande ha en viss dragningskraft. Hon talar med auktoritet och i lättförstådda fraser om jordbrukspolitik. Ger intryck av en gedigen tant. I dessa frågor tillåter hon sig lite egen profil också. I annat följer hon oftast snällt partiprogrammet. Ett par-tre dagar för valet i söndags gjorde hon dock en uppmärksammad svängning betr integriteten. Uttalade sig lite mera positivt, vilket var menat som ett försök att med ”kompromissprat” rädda tillbaka de folkpartister som var bekymrade över folkpartiets batongpolitik även på rättssäkerhets- och integritetsområdet. Det verkar har övertygat en del tvehågsna. Det stora lasset i den frågan drog dock Olle Schmidt och Annika Beijbom. Cecilia Wikström fick ett gott renommé när hon gick emot regeringen i FRA-frågan (men var står hon idag?) som en av ”de 6” fp-kvinnorna. Betr Ipred är hon däremot på medialobbyns sida, vilket uppenbarligen inte alla uppfattat. Detta sammantaget kan vara en förklaring till att fp tog oväntat många röster i valet till europarlamentet. Fps kramande av EU gjorde också att en del moderater tillfälligt lånade ut sina röster till fp.

Av ”gammelpartierna” var miljöpartiet det parti som tydligast tog ställning för integritetsfrågan. Vänsterpartiet talade med kluven tunga, dess främste kulturpolitiker Siv Holma är ju för Ipred, och det verkar dessutom inte som att vänsterväljare uppskattar personlig integritetet...
Miljöpartiet var dock enat, och då hjälpte det inte att det fanns en och annan integritetetsförespråkare i de andra partierna. Dessa föreföll dessutom tämligen nyvakna i den frågan. Förutom Olle Schmidt då.

Både moderaterna och sossarna agerar som okänsliga betongpartier, inte minst i frågor som intresserar framtidsinriktade väljare.

Trots att massmedia i det längsta negligerade eller motarbetade piratpartiet så är det uppenbart att det var (pp) som drev den fråga som engagerade många väljare. Liksom att de såg integritetet och rättssäkerhets som viktigare än att ta ställning i strikt ekonomiska frågor. I kommentarer har sagts, i förklenande ordalag, att det var unga väljare, och till och med att (pp) lockat en del presumtiva sd-väljare.

Nu är det väl inget fel i att ett parti lockar yngre väljare. Förmodligen gjorde (pp) att valdeltagandet ökade, vilket ju annars alla säger sig vilja arbeta för. Dessutom visar en lite närmare analys att visserligen hade (pp) fler unga väljare än de andra partierna. De andra hade dock en skrämmande låg andel yngre väljare, vilket borde stämma till eftertanke!

Dessutom, även om 17% av (pp)s väljare var förstagångsväjare (dvs mellan 18-22 år), men 35% var i åldern 22-30 år och hela 43 % i åldern 30 till 64 år. Hela 78% får alltså anses vara i den yrkesverksamma åldern. Dessutom var 5% av (pp)s väljare pensionärer! Se statsvetaren Henrik Oscarssons analys.
http://www.henrikoscarsson.com/2009/06/pp-sd-och-de-ungas-eup-val.html

På samma sätt visar det sig att de insinuanta påståendena om något slags samstämmighet mellan (pp)s och (sd)s väljare är helt fel. Det rör sig om ytterst få rörelser. Och är av samma blygsamma grad som andra partiers väljares sympati för (sd). Även där kan man kolla upp i Oscarssons analys.

Piratpartiets framgångar måste nu givetvis leda till att också (pp) analyserar sina fortsatta insatser. Inte lär integriteteten räddas av bara en period i europarlamentet! Men än mera intressant blir om de gamla partierna förmår göra en riktig analys. Att de inser de traditionella liberala, demokratiska mänskliga rättigheterna, som (pp) förde fram, att de har en sprängkraft än idag och en lockelse på såväl yngre som medelålders och äldre väljare.

Eller om de ”somnar om”, invaggade i falsk trygghet av Marit-effekter och att Alf Svensson liksom fru Bildt kryssade upp sig.

Konsumentupplysning 27 maj om eu-valet

I SvD igår finns en utomordentlig artikel av Nätverket Svart Måndag (NSM) som även skrivits under av ett tiotal kandidater till eu-parlamentet. Med sina namn så bekräftar de sin positiva syn på medborgarrätten i form av integritet, rättssäkerhet etc. Det är en intressant lista.
Noterbart är dock att en del namn saknas, av någon anledning, av de främsta integritetsförespråkarna, som t ex Christian Engström (pp) och Olle Schmidt (fp).
Och (kd), (m) och (c) har ingen undertecknare till uppropet alls.

Nedanstående text är i första han tänkt för pappersmedia, men kan ses som en sammanfattning av hur jag idag ser på tänkbara kandidater till eu-parlamentet.

Vem ska den rösta på som gillar integritet och rättssäkerhet, men inte är piratpartist?
Är valet till europaparlamentet viktigt? Och i så fall, vem kan man rösta på? Givetvis är det viktigt. Parlamentet har numera mycket att säga till om, men en stor del av det som diskuteras i valdebatten hör hemma i riksdagen. I första hand eller helt och hållet.

Jag, och många andra, anser att frågor kring de medborgerliga, demokratiska rättigheterna är av mycket hög prioritet, och de antingen beslutas i EU eller kommer via EU till Sverige. Frågor som rör den personliga integriteten, rättssäkerhet, fri kommunikation för yttrandefrihet, övervakning etc. Frågor som de gamla partierna i riksdagen till största delen misshandlat under senare tid.

När det gäller detta val, till EU, så finns dock många kandidater som vill arbeta för medborgerliga rättigheter. Mest fokuserade är förstås piratpartiet (pp). Den som inte är allmänpolitiskt intresserad, eller anser att andra frågor är av lägre prioritet ska naturligtvis rösta på (pp).

Många är dock tveksamma till (pp) då det inte tar ställning till övriga frågor, även om antalet frågor med ett integritetsperspektiv är fler än man kan tro. Vill man ha med både integritetsperspektivet och andra frågor har jag här några förslag.
På den röd-gröna sidan finns dock få kandidater, som kan få riktigt godkänt, inom sossepartiet. Möjligen kan Göran Ferm få ett svagt halvt godkännande. Absolut inte Marita Ulvskog!
Hos vänsterpartiet rekommenderar jag Erik Josefsson för ett kryss. Miljöpartiet har flera, men högsta placering har Carl Schlyter för den som vill ha en miljöpartist.
Hos kristdemokraterna finns ingen som gjort sig känd för att kämpa för integriteten, så dem kan vi glömma. Hos centern kan man ge ett halvt, tveksamt godkännande till Lena Ek. Moderaternas mest kända av integritetsförespråkarna är Christofer Fjellner.

Folkpartiet då slutligen? De har den kanske främste integritetsförespråkaren utanför (pp), Olle Schmidt! Tyvärr finns den av integriteten helt ointresserade Marit Paulsen överst på listan, så det gäller att kryssa Olle förbi Marit! Andra utomordentliga namn hos fp, förutom Olle Schmidt, är Annika Beijbom och Anders Ekberg. Dock gäller det även för dem att kryssa sig förbi Marit P om det ska bli ett mandat.
Det här är givetvis ett subjektivt urval, men kan ändå vara till vägledning för hur den som sätter demokratin högt (högst) kan både värna den och hitta en kandidat efter eventuell egen ideologisk grundval.

PS. Ser just att Lars Gustafsson, den klart liberale författaren, inte medialobbyisten, röstar på (pp). Detta enl artikel i Expressen. DS

Olle Schmidt och valet av sällskap

Vems sällskap söker Olle Schmidt (fp) för att driva de viktiga medborgarrättsfrågorna om integritet och rättssäkerhet med mera?

Flitiga läsare av min blogg har sett att jag noterat att Olle Schmidt är en av de ledamöter av Europaparlamentet som i stort sett agerat på ett riktigt sätt för att försvara medborgarrätten, bekämpa Telekompaktetet etc. Detta "trots" att Olle är folkpartist. Fp som parti har ju inte precis rosat marknaden på den svenska scenen, lika lite som de andra allianspartierna.

Medborgarrättsnätverket Svart Måndag (NSM) har på ett ambitiöst sätt sökt kartlägga hur kandidaterna inom alla partier står i dessa frågor. Detta för att kunna ge en rekommendation vem vi ska kryssa. Och detta vare sig vi nöjer oss med besked i dessa frågor och därför kan rösta på någon i piratpartiet. Eller om vi vill hitta kandidater som både har en redovisad bredare syn på politiken (utifrån den ideologi som partierna/kandidaterna säger sig stå för) OCH inte negligerar eller motarbetar medborgarrättens frågor. Samt helst arbetar positivt för att "rädda demokratin".
NSM sa sig också att vilja stödja personkampanjen för dessa kandidater.
http://svartmandag.blogspot.com/2009/05/pressrelease-natverket-svart-mandags.html

Olle Schmidt var en av de kandidater som NSM ansåg sig kunna rekommendera. Det var glädjande, menar jag. När jag så erfar att Olle Schmidt avböjt att bli rekommenderad av NSM blir jag minst sagt konfunderad och ställde en fråga till honom om detta på hans blogg.
http://schmidtblogg.blogspot.com/2009/05/sa-stoppade-vi-telekompaketet.html

Olle har nu svarat mig i en kommentar på sin blogg. Han gillar inte allt som NSM skriver, t ex om FRA-omröstningen som dödsdagen för demokrati och integritet. Jag respekterar det, samtidigt som jag menar att då är han överkänslig och bortser samtidigt för de uttalade syftena med NSMs verksamhet.
(Nej, jag är inte med i NSM, men känner stark sympati för just dess syfte att, utan partipolitisk bindning, värna om medborgarnas rätt till frihet, integritet, demokrati, brevhemlighet samt meddelarskydd och därmed stå på Sveriges grundlag och Europa-konventionens sida.)

Jag skrev därför ett svar till Olle Schmidt med ungefär följande innehåll:

"Vad jag förstår har du Olle avböjt att stå på den lista NSM gjort över ledamöter som intar en positiv inställning till medborgarrätt, integritet etc. Jag respekterar din åsikt, men jag kan inte förstå att du avböjer att bli rekommenderad för personval pga dina åsikter!
Betr FRA-lagen. Skulle du, liksom Camilla Lindberg, röstat emot FRA-lagen i juni ifjol, om du suttit i riksdagen? Den var inte dödsdagen måhända, men ett mycket allvarligt steg i den pågående processen för att urholka demokratin, integriteten och åsikts- och yttrandefriheten i Sverige.

Alltså, man behöver inte dela andras åsikter i allt, men man bör välja sina samarbetspartner för att uppnå sina mål i de frågor som är aktuella vid varje tidpunkt. Det klassiska exemplet, som vi liberaler brukar ta, är ju att vi samarbetade med socialdemokratin för att genomföra den allmänna och lika rösträtten för män och kvinnor. Det som kallas det demokratiska genombrottet i Sverige. Men när socialdemokratin ville socialisera Sverige så valde vi andra samarbetspartner, varvid blocktänkandet socialister/icke-socialister uppstod.

Det märkliga är att detta blocktänkande finns kvar även nu när andra frågor är mer aktuella. När det gäller medborgarrättsfrågorna, integritet och angreppen på demokratin är det öht svårt att se en klar gräns mellan riksdagspartierna. Där går skillnaden mera mellan enskilda ledamöter inom partierna.
Alliansregeringen (som bygger på blocktänkandet, på icke-socialism) har ju varit rent förödande i flera stora medborgarrättsfrågor. Sossarna är inte mycket bättre annat än i någon (taktisk) detalj. Som partier finns det även tveksamheter hos vänsterpartiet och miljöpartiet, men till och från, och ser man dessutom till aktiviteten hos en del ledamöter ligger de ändå bättre till.

Och utanför riksdagen har vi piratpartiet. Som i aktuella frågor ligger ganska rätt utifrån ett medborgarrättsperspektiv. Men som har andra brister, både betr namn och (den självvalda) bristen på deklarerad syn på andra frågor.
Men hos de svenska ledamöterna i Europaparlamentet verkar medvetenheten om angreppen på medborgarrätten något större än hos de svenska "moderpartierna". Om än i några fall denna medvetenhet tycks lite yrvaken.

Jag hoppas att jag även i fortsättningen kan räkna dig Olle till de medvetna kämparna för medborgarrätt, integritet, åsiktsfrihet och fri kommunikation (utan registrering). Att du för att uppnå målen vågar söka rätt samarbetspartner utan att känna någon beröringsskräck. "

Jag vill också lägga till att jag vill att den kandidat jag kommer att kryssa för den 7 juni, han/hon ska kunna och vilja samarbeta med ledamöter i andra partier och partigrupper i parlamentet för att uppnå positiva resultat. Och tala om detta. Men kandidater som inte visar den viljan, de visar ju redan på förhand att de inte kommer att göra sitt yttersta för medborgarrätten.

Räcker kossorna till Bryssel den 7 juni?

Opinionsinstitutet Synovate har en dagsfärsk (30/4) undersökning inför valet till europaparlamentet (EP). Dels ligger (m) aningen över (s) i den mätningen, båda på knappt 30%, dels visar den på drygt 5% till piratpartiet (pp). Det betecknas i DN som en sensation.

Kanske det, men knappast en oväntad sensation. Efter mycket märkliga turer i den svenska politiken har misstron mot de gamla riksdagspartierna spritt sig i breda väljargrupper. Riksdagspartierna har alla, mer el mindre, glömt bort eller nonchalerat de viktiga frågorna om rättssäkerhet och integritet, dvs fundamentala frågor rörande medborgarrätten.

Märkligt nog har det inte ännu lämnat synbara tecken i opinionsmätningarna. Möjligen beroende på hur dessa utförs (tel-intervjuer till fasta telefoner) och hur frågorna ställs, och vilka frågorna är. Kanske är dock denna mätning ett första tecken till att väljaropinionen nu kommit in i mätningarna på ett för såväl opinionsinstituten som gammelpartierna överraskande sätt.

Visst finns det osäkerhet i mätningen, det gör det i alla. En sådan faktor är att hälften av de tillfrågade inte tar ställning till något parti alls! Det betyder att valet till EP inte engagerar som det borde, men också att där finns utrymmer för ytterligare överraskningar!

Håkan Brors i DN spekulerar i att fp:s oväntat hyfsade siffra (9%) kan bero på Marit Paulsens dragkraft. Det betvivlar jag. Att hennes engagemang för kossorna i EP fortfarande skulle vara så populärt. Nej, det kan jag inte tro. Tvärtom tror jag att hon kan vara ett sänke för fp. Hennes inställning till de aktuella frågorna inom EU (som ju fortplantar sig även till svensk politik i form av FRA-lagar, Ipred, TPB-rättegången, datalagringsdirektiv etc) rörande integritet och medborgarrätt är ju direkt skrämmande utifrån ett liberalt perspektiv. Visserligen i linje med fps nationella linje f.n. men likafullt direkt oliberalt!

Den som däremot förtjänstfullt agerat liberalt och med ett medborgarrättsperspektiv är listtvåan och nuvarande fp-ledamoten i EP, Olle Schmidt. Inom den medborgarrättsvärnande bloggarvärlden är han ett aktat och uppskattat namn. Ett namn som ger frustrerade liberala väljare ett alternativ till att rösta på (pp).

Piratpartiet har ett märkligt namn, som för mognare väljare, ger intryck av ett dåligt skämt. Men ser man lite djupare, och med unga, fräscha ögon hittar man ett parti som i sina profilfrågor visar en klart liberal grundsyn. De värnar medborgarens integritet, rättssäkerhet gentemot både stat och starka internationella mediabolag och deras lobbyister. (pp)s svaghet är att det - helt självvalt - inte presenterar ett program som omfattar hela spektrat av politiken.
(pp) har ingen avsikt att förbli ett parti som de andra, det vill genomföra sina frågor. Deras avsikt är att förhandla fram bra resultat för sina frågor och ger då de andra frågor mindre tyngd.
Hur det kommer att lyckas är förstås en annan fråga. Men inställningen är verkligen långt ifrån den som de maktsugna partierna, som alltid vill sitta vid makten!, har Kanske är det också en attityd som attraherar fler väljare än de etablerade partierna vill tro.

Kanske kan det också vara så att klara besked i ideologiska frågor är något som alltfler väljare vill se. Oavsett vilken ideologi det gäller. Man vill ha en reell valmöjlighet, och att partierna står för sina grundläggande värderingar. Inte att de springer ifrån dem i praktisk politik.

Noterbart i mätningen är också att förutom (m) och (s) ligger småpartierna på en nivå som motsvarar vardera ett mandat. En smärre uppgång för fp skulle ge partiet två mandat. Vilket är kraftigt mera än fp får i mätningar betr riksdagssympatier. Förra valets sensation, junilistan, utplånas i det närmaste och sverigedemokraterna lockar inte i detta val.

Det mest intressanta är dock vad som händer med piratpartiet. Kommer det att öka ytterligare? Kommer dess fina siffra nu innebära något i de etablerade partierna inställning, till (pp) och till sin egen framtoning?

(Denna text skrevs egentligen för ett annat forum, men även om en del av vad jag skriver här redan är känt bland bloggare, så kan det stå här som en kommentar till en intressant opinionsundersökning. Den skrevs dessutom innan jag sett andra bloggares texter om detta. )

Var finns pålitliga kandidater till EP-valet?

Jag måste bara få länka till den sammanfattande analys inför valet till Europaparlamentet som Daniel Rhodin i Eslöv gjort.
http://fpeslov.blogspot.com/

Den ger en heltäckande bild av parlamentarikernas göranden och låtanden i de frågor som berör rättssäkerhet och integritet och liknande. Han erinrar om den sammanställning som La Quadrature Du Net gjort avseende integritet- och internetrelaterade frågor och hur parlamentarikerna har röstat historiskt i telekompaketet.
Hans slutsats är att om man är vänster så finns bra kandidater.
Är man liberal finns Olle Schmidt (fp). Glöm inte att kryssa, så inte Marit Paulsen hamnar där i st f Olle!
Struntar man i alla andra frågor duger (pp).

Men har man sina preferenser hos andra partier finns inget att hämta hos deras kandidater. Deras record är inte bra, med hänvisning till nämnda sammanställning. Att se till 138:an-omröstningen räcker inte. Lena Ek (c) och t ex Gunnar Hökmark och Cristofen Fjelner (m) ligger långt ner i listan.

Se detta gärna som en konsumentupplysning för oss väljare.

Tillägg. OBS att i den redovisade sammanställningen hos FP-i-Eslövbloggen saknas Carl Schlyter, mp och Maria Carlshamre, fd fp numera Fi. De torde ha varit frånvarande vid aktull omröstning. Den senare lär f ö knappast besöka EU-parlamentet numera enl medias rapportering. Kandiderar ej heller.

"Strategi" för ett EU-val för rättssäkerhet och integritet.

Nå, några tankar i alla fall. (Enl gamla regler gjorde jag nu ett kardinalfel när jag syftade på rubriken.) Och de berör givetvis piratpartiet, men också oss som har svårt att välja ett få-frågeparti eller som vill se maximal utdelning i EU-valet. Vilket är ett taktiskt övervägande.

Min utgångspunkt är att jag vill ha in fler personer i EU-parlamentet som värnar fundamentala demokratiska rättigheter som rättssäkerhet, integritet och närliggande frågor. Jag gissar att jag inte är ensam om detta.

Såvitt jag kan bedöma är i vart fall toppnamnen på piratpartiets lista goda liberaler och demokrater i de frågor som vi idag ser som mest brännande och som samtidigt är piratpartiets profilfrågor.
Men, vi vet inget om var pp står i andra frågor. De vill helt enkelt inte deklarera det, dels av taktiska skäl, dels för att det förmodligen skulle blottlägga interna åsiktsskillnader.
Det är en brist som jag gissar att fler än jag besväras av, liksom av piratpartiets namn.

Idag verkar det realistiskt att pp får in en-två personer i EU-parlamentet. Men vilka drabbas? Vilka riskerar åka ut? Kan vi rösta så att vi räddar personer med "rätt" åsikter kvar i EU-parlamentet?
Det förtjänar i vart fall en viss eftertanke, menar jag.
Om jag utgår från mina liberala preferenser gäller det att rädda Olle Schmidt och förhindra Marit Paulsen att ta hans mandat. Olle har ju klart bättre ståndpunkter än fp-inrikes i dessa frågor! Jag har svårt att tro att fp tar två mandat denna gång, även om Marit är en i breda kretsar mera känd och populär person.
Men en röst och ett kryss på Olle innebär samtidigt att om han inte får nog många kryss för att slå ut Marit, så tillfaller rösten fp och därmed den som etta placerade Marit P.
Skulle inte piratpartiet ställa upp skulle fps chanser att två mandat vara större än de är idag...
Och jag tror nog det finns minst ett par till på fp-listan som skulle vara bra sällskap till Olle i EU. Men de står en bit ner.

Jag vill rekommendera andra, som i princip har sympatier för något riksdagsparti, men är missnöjda med detta partis agerande i Sveriges riksdag i aktuella frågor, att ställa sig samma frågor som jag gör. Finns det personer på "era" partiers listor som ni gärna vill blockera till förmån för andra? Är det realistiskt att kryss på "rätt" person leder till att denne kommer in?

Jag gissar att moderaternas lista innehåller personer med olika åsikter och prioriteringar i detta. Och hur är det hos centerna och kd? Har vi någon direkt koll på miljöpartisternas syn? Dvs de som toppar mps lista. Finns det öht någon tänkbar kandidat hos sossarna som vi vill se i EU-parlamentet utifrån mina/våra utgångspunkter? Är det någon tveksam hos vänsterpartiets kandidater?
Det är ju också så att personer, som i och för sig kan dela vår åsikt betr rättssäkerhet och integritet, är så specialiserade på andra frågor att de prioriterar upp dessa andra frågor och inte har tid att hålla kolla på sånt som ACTA och telekomdirektiv.

Det gäller således att inte bara välja parti, utan även person. Och att inte glömma att kryssa denne!

En ytterligare "komplicerande" faktor är ju att EU-parlamentet är ett kompromissande parlament. Ingen grupp har egen majoritet. För att nå resultat måste det kompromissas och förhandlas. Klarar pp det? Eller hamnar de i en demonstrationspolitik, som inte leder till något?
Och hur starka och skickliga att hävda sina ståndpunkter är de vi kan rösta på?

Kan pp få sällskap av några erfarna eu-parlmentariker skulle både de, och framför allt frågorna om rättssäkerhet och integritet vinna på att bra kort får sitta kvar samtidigt som pp kommer in. Och några sämre namn få stanna hemma.

Vår chans och det positiva är ju ändå att i flera fall finns idag EU-parlamentariker som fördelaktikt skiljer sig från den nationella partiernas ställningstaganden. Personer som inte partipiskorna biter på. Låt dem sitta kvar och tillsammans med någon-några piratpartister driva rättssäkerhets- och integritetsfrågorna i EU-parlamentet.

Det skulle ge en signal till våra riksdagspartier också. En välbehövlig signal.

Marit P (fp) är ingen klippa vad gäller integriteten

Som jag tidigare nämnt så har jag skrivit till ett antal av fps kandidater i EU-valet om deras syn på ett antal frågor med bäring på integritet, upphovsrätt, rättssäkerhet och vilja att kommunicera med medborgarna.
De två första svaren redovisades i denna länk:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/03/kors-i-taket-ett-par-folkpartister-har.html

Därefter fick jag ytterligare ett svar, från Martin Andreasson, vilket var helt i stil med den officiella fp-inställningen som den avspeglats i FRA-frågan, IPRED etc. I mera "perifera" frågeställningar var den välvillig till integritet etc, men i kärnfrågorna anser han/fp att de gjort en rimlig avvägning...

Jag har nu fått svar också av listettan, Marit Paulsen, via en medhjälpare till henne. Möjligen av ett misstag vid besvarandet framgår att nämnde Martin Andreasson författat ett utkast till Marits svar (det har uppenbarligen även f k gått till en del andra).
Marits svar är något mera kortfattat än Martin A:s utkast, men bär tydliga spår av den officiella fp-linjen som den tolkas (och utformats) av Martin Andreasson.

För er kännedom citerar jag nedan de fyra första av mina frågor med de svar som Marit Paulsen gett.

"1. Vad anser du om IPRED?
Folkpartiet stöder denna lagstiftning eftersom den säkerställer en sträng domstolsprövning där man ska ta hänsyn både till integritet och upphovsrätt.
2. Anser du att upphovsrätten bör moderniseras?
Upphovsrätten behöver förstås alltid ses över, i takt med den tekniska utvecklingen. Upphovsrättens grundbult förblir dock att konstnären har rätt att besluta om och på vilka villkor ett konstverk ska spridas. Detta balanseras med den enskildes citaträtt, rätt till kopiering för privat bruk av lagliga förlagor m.m.
3. Ser du några likheter eller inkonsekvenser när man jämför dagens upphovsrätt och patenträtt?
Det finns både likheter och olikheter, vilket inte är märkligt med tanke på att det är två helt olika system med olika syften. Patenträtten handlar om att innovatörer under en begränsad tid ska kunna skaffa sig kommersiell ensamrätt till sin uppfinning, förutsatt att de betalar patentavgifter och ger alla andra rätt till full insyn i hur uppfinningen fungerar.
4. Vad anser du om ACTA?
Det beror förstås på vad avtalet kommer att innehålla! I debatten låter det ibland som om Acta är ett färdigt avtal vars innebörd hemlighålls för omvärlden, men sanningen är ju att förhandlingarna i högsta grad pågår."

I övrigt kan jag notera att Marit Paulsen stöder datalagringsdirektivet, att hon inte ser någon koppling mellan hur FRA-lagen hanterats och hur EUs syn på integritetsfrågor. Hon anser att man ska få vara anonym på internet och att internet inte ska censureras.

Trots ett par bra svar på de senaste frågorna så blir min summering att Marit Paulsen inte kan vara en kandidat för den fp-väljare som fäster stor vikt vid integritet, rättssäkerhet etc.
Hon verkar inte heller speciellt insatt i frågorna, har sitt intresse inom andra områden.

Av det vi idag vet så verkar det av fp-kandidaterna bara vara Olle Schmidt och (möjligen) Anders Ekström som har en syn på dessa frågor som i stort överensstämmer med min - och de flesta demokratiförsvarande bloggares.
Det vore en stor förlust om Olle Schmidt byttes ut emot Marit Paulsen som fps ledamot i EU-parlamentet.

Förlängd upphovsrätt på g inom EU (1.01)

Såg detta hos HAX.
"EU-Kommissionens förslag om förlängning av upphovsrätten från 50 till 95 år seglade nu i veckan rakt igenom Europaparlamentets rättsliga utskott – utan någon som helst förändring eller invändning."

Rättsliga utskottet alltså, inte parlamentet. Men illa nog ändå.

I kommentarerna ser jag att Eriks Josefsson (v) hoppas på Olle Schmidt (fp) i parlamentet.

Olle har en nystartad blogg, kolla gärna in den och kommentera eller skriv direkt till honom om detta. Förlängd upphovsrätt...

http://schmidtblogg.blogspot.com/

Samtidigt noterar jag med glädje detta ytterligare tecken på att när det gäller denna typ av frågor så är det samarbete över partigränser som gäller.

Ett annat tecken var ju när nämnde Erik skrev om liknade frågor (datalagringsdirektivet) tillsammans med Camilla Lindberg (fp).

http://www.expressen.se/debatt/1.1433917/lat-hederligt-folk-fortsatta-tala-fritt
Texten finns också på Camillas hemsida.

För övrigt anser jag att FRA-lagarna skall avskaffas.

Ett tillägg. Läs också detta, såg det just efter det jag pingat denna bloggpost.
Det handlar om den förlängda upphovsrätten, som är på gång inom EU, om vi inte samarbetar.
http://patrikohman.blogspot.com/2009/02/upphovsrattsmaffian.html

Måste vi ta oss an EU också?

Detta kan ses som en direkt uppföljning på föregående text om Avgrunden. Där skrev jag bl a att FRA-debatten och det som framkommit därvid gör att vi (=vi medborgare som är engagerade i att bevara och skydda den personliga integriteten som ett demokratiskt grundvärde) måste arbeta på två fronter. Eller med ett kort- och ett långsiktigt svenskt perspektiv om man så vill.

Kanske det inte räcker. Dvs om man ser de två första fronterna som svenska. För det är ju så att numera så lever vi i en värld där gränserna suddas ut, inte minst p g a internet! Vi har ju sett att EU:s regler också har stark betydelse för integritetsfrågorna.

Olof Bjarnason har i en kommentar till förra inlägget lyft fram hur EU behandlar, ja håller på att mygla bort det viktiga "tillägg 166 i Telekom-paketet". Och han hänvisar till Christian Engströms inlägg den 16 okt om detta.
Tyvärr är det väl inte det enda beviset på att integritetsfrågorna är viktiga att bevaka även i EU.

Ja, jag håller med om att EU har en oerhört komplicerad beslutsgång, med många möjligheter till myglande och odemokratiskt handlande.

Men, som övertydligt visats av FRA-frågan, att även om den formella demokratin i Sverige är bättre, så kan det ju gå mycket illa här med.

Är det inte ett slags "statskupp" som FRA-byråkraterna gjort när de med hjälp av en mycket liten grupp politiker tagit över det politiska beslutsfattandet? (Jfr Hans Lindblads första artikel, på denna blogg den 23 sept, http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-lagen-hur-br-sdana-frgor-hanteras.html .)

Men OK, det är väl så att ska vi vara heltäckande så måste vi utvidga vårt problem, vår strid till inte bara två fronter utan tre, eller fyra eller fem!
Detta för att inkludera dels hur vi ska söka påverka aktuella frågor, dels hur vi ska rösta i EU-valet i vår.
Och dels även hur vi långsiktigt ska demokratisera EUs beslutsgång.
Frågan är om vi inte tar för oss en för stor munsbit då?

Betr aktuella EU-frågor kan vi fortsätta som nu, dvs att påverka nuvarande svenska EU-parlamentariker, men frågan är om det räcker, det visar bl a Bjarnason-Engströms exempel redovisat ovan.

EU-valet då? Jag tycker mig se fler mycket bra EU-kandidater från fp i nästa års val. Kandidater från fp kan bli t ex, förutom nuvarande EU-parlamentarikern Olle Schmidt, som ju gjort goda insatser, även förre fp-led Maria Leissner och riksdagsledamoten Cecilia Wikström, båda uttalade FRA-motståndare och goda liberaler.

Men, det blir mycket att ta ställning till och bevaka och arbeta aktivt för. Måste vi prioritera?
Och hur är samsynen om man ser på alla dessa aspekter och områden?