Vanföreställnigar (m) om A-kassan -och hur det är...

Jag blir så irriterad över den soppa av fördomar och vanföreställningar som frodas hos personer, som uppenbart sympatiserar med moderaterna, om A-kasseersättningar, att jag känner att jag måste skriva av mig en del fakta om hur det faktiskt är.
Eftersom även fp, c och kd ingår i alliansregeringen, och där medverkar till att urholka trygghetssystemen, så finns troligen samma fördomar, som visar ett förakt för allt som luktar arbetare och sådant vanligt folk som råkar i olycka på ett eller annat sätt. Är det inte "bara" grumliga fördomar så är de ju ren illvilja.

Nå. Det sägs på bl a Facebook att s-ledaren Löfven vill ge folk med A-kassa 20.000 kr/mån. En del uppfattar det till och med som 20 papp skattefritt! Varvid en del hakar på att får man 20.000 i månaden utan att arbeta, så slutar folk jobba. Och de (m-sympatisörerna) skulle självklart göra det. Påstår de.
Samtidigt ondgör sig en och annan över att garantipensionen till de som inte lönearbetat bara skulle vara "6.000 kr till jordbrukarhustrur".

Alltså. Jag ingår inte i Löfvens hejarklack. Men rätt ska vara rätt. (Mina källor är Af och Wikipedia).
Det som framkom i Agenda (16 febr) var att sossarna vill höja TAKET för beräkningen av arbetslöshetsförsäkringens ersättning till 20.000/män, idag är taket 18.700 kr.
Ersättningen är 80% därav, dvs ca 15.000 kr/månad, eller 680 kr/dag, 5 dgr/vecka. Ersättningsperionden är begränsad till 300 dgr. Taket har gällt i tiotalet år.
Citat från Wikipedia.
"Arbetslöshetsersättningen får som mest utgöra 80 procent av medlemmens tidigare lön. Ersättningen har dock ett maxtak på 680 kronor per dag. För att en arbetslös ska ha rätt till ersättning som baseras på tidigare förvärvsinkomster måste denne ha varit betalande medlem av a-kassan i minst ett år samt uppfyllt det s.k. arbetsvillkoret (80 arbetade timmar/månad i minst 6 månader under en period av 12 månader innan arbetslösheten) inom medlemstiden."

Detta gäller de första 200 dagarna av arbetslösheten. Dag 201-300 gäller 70% av tidigare lön, fortfarande max 680 kr/dag.
OBS detta är de maximala ersättningarna.

A-kassa är inte något man bara kan få så där. Det förutsätter dels att man varit betalande medlem i försäkringen lång tid. Dela att man är arbetslös. Arbetsvägrare göre sig icke besvär, vilket däremot de som ondgör sig även A-kassan tycks tro. Och, som sagt, det är en tidsbegränsad ersättning för inkomstbortfall.

Jag konstaterar att visserligen har en del, även heltidsarbetande,  en inkomst som understiger 18.700 kr/månad före skatt, men de flesta har en bra bit mera utan att på något sätt vara högavlönade.  Säg en normal inkomsttagare med en bruttolön på 25.000/månad, som blir av med sitt jobb. Den får max 15.000 brutto i A-kassa, och ska på det klara att hålla kvar bilen (t ex för att skjutsa barn till skolan, handla och för att kunna ta ett jobb som kräver bilinnehav) och dessutom betala en hyra på 8-10.000 kr/mån eller att betala räntor och amorteringar på huslånet. Hur tufft  blir inte det? Med Löfven(s) förslag skulle ersättningen stiga med en tusenlapp i månaden, före skatt.  Innebär det ett lyxlirarliv i sysslolöshet? Nej, inget lyx, och man kan inte bara välja det. Man ska ha blivit av med jobbet - och aktivt söka nytt  jobb. Tiden försvinner snabbt.

Såhär beskriver Af reglerna, "Vad måste du göra för att få ersättning?
Här får du veta vad som är ditt ansvar, från att du anmäler dig på Arbetsförmedlingen tills du börjar på ditt nya arbete eller i annan sysselsättning.

Medverka till att upprätta en handlingsplan

Du ska tillsammans med Arbetsförmedlingen göra en handlingsplan där det ska stå vad du ska göra för att så snabbt som möjligt få ett arbete. Om du har godtagbara hinder enligt arbetslöshetsförsäkringen för att inte söka vissa arbeten, ska det stå i handlingsplanen vad du ska göra för att åtgärda dem. Om du inte medverkar till att göra en handlingsplan meddelar vi det till din a-kassa.
  

Lämna aktivitetsrapport

Du som får eller begär arbetslöshetsersättning ska lämna en aktivitetsrapport en gång i månaden till Arbetsförmedlingen. Aktivitetsrapporten ska innehålla aktiviteter som du utfört för att få ett arbete eller annan sysselsättning. Om du inte lämnar in aktivitetsrapporten i tid meddelar Arbetsförmedlingen det till din a-kassa.

Så här går det till att aktivitetsrapportera

Besöka och kontakta Arbetsförmedlingen och kompletterande aktör

Du ska besöka och kontakta Arbetsförmedlingen eller kompletterande aktör vid överenskomna tider eller om du blir kallad till ett möte. Kompletterande aktör är samlingsbegreppet för de företag som utför en kompletterande arbetsförmedlingstjänst på uppdrag av Arbetsförmedlingen. Om du uteblir från ett bokat möte meddelar vi det till din a-kassa.
     

Söka anvisade lämpliga arbeten

Du ska söka arbeten som Arbetsförmedlingen anvisar dig och vara beredd att ta alla slags arbeten som du kan utföra. Om du inte har några hinder som är godtagbara enligt arbetslöshetsförsäkringen, måste du vara beredd att söka lämpliga arbeten på hela arbetsmarknaden. Det gäller redan från första dagen som du får eller begär arbetslöshetsersättning. Det innebär att du kan behöva dagpendla, veckopendla eller flytta. Om Arbetsförmedlingen bedömer att du inte är beredd att ta ett lämpligt arbete meddelar vi det till din arbetslöshetskassa.

Hur bedöms om ett arbete är lämpligt för dig?
     

Aktivt söka arbete

Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring och inte en yrkesförsäkring. Du ska själv vara aktiv i ditt arbetssökande, så att du så snabbt som möjligt får ett nytt arbete. Om Arbetsförmedlingen har anledning att tro att du inte vill eller kan ta ett lämpligt arbete meddelar vi det till din a-kassa." 

----

Betr garanti- och andra pensioner får jag ta upp det en annan gång. Men viss håller jag med om att garantipensionen (f.n. drygt 7.800 kr/mån för en ogift) är låg. Men kom ihåg att det är just en minimipension avsedd för de som inte haft beskattat arbete av någon betydelse. T ex de som varit arbetslösa hela livet, och tvingats leva på "försörjningsstöd", som t ex varit gifta med en jordbrukare men valt att låta inkomsten bara gå till maken, eller huvudsakligen levt på kapitalinkomster, eller som jobbat svart....
Det  förutsätts faktiskt att alla ska arbeta och ha beskattad inkomst (= tjänstepension tillkommer), eller delat lön/pension med maken.

Men nog är det orättvist att pensionärer ska ha högre inkomstskatt än de arbetande som inte är pensionärer. 

Nya regler för arbetslösa - blir det fler jobb nu?

I SR:s nyhetssändningar idag så redogörs för att det ska bli tuffare regler för de arbetslösa. De ska rapportera varje månad vilka jobb de sökt, och riskerar att bli av med arbetslöshetsförsäkringen om de inte gör enligt de nya reglerna.

Jag citerar direkt från svt.se
"Från den första september ska den som är arbetslös skicka in en rapport till arbetsförmedlingen varje månad, och redogöra för sökta jobb och andra aktiviteter.
Den som inte skickar in i tid blir först varnad, och riskerar sedan att bli av med sin ersättning i en eller flera dagar.

Ska skapa mer struktur

A-kassorna räknar med att de nya reglerna kommer att innebära kraftigt ökad administration, och har anställt mer personal.
– Skillnaden mot tidigare är att det blir mer strukturerat hur man ska meddela arbetsförmedlingen vad man gör, säger Martin Sandblom, utredare på arbetsförmedlingen.
Om rapporten uteblir ska arbetsförmedlingen meddela a-kassan, som varnar och sedan kan besluta om indragen ersättning. A-kassorna räknar med att en kraftigt ökad mängd ärenden kommer att hamna hos dem, därför att människor missar att skicka in sina rapporter i tid.

”Jag får inte jobb lättare”

Pierre Hébert, som har varit arbetssökande i ett år, förstår inte poängen med regelförändringen. Hittills har han aldrig skickat in någon aktivitetsrapport till arbetsförmedlingen.
– Men jag träffar ju en arbetsförmedlare en gång i månaden som antecknar de jobb som jag har sökt. Den enda skillnaden är att det kanske blir lite stressigare när man ska skriva rapporten själv.
Att förändringen skulle leda till att fler söker jobb mer aktivt och faktiskt kommer ut på arbetsmarknaden tror han inte.
– Arbetsförmedlarna och a-kassorna får ju mer att göra, men jag får ju inte jobb lättare, säger han."
------
Jag har också svårt att se hur det ska bli fler jobb och färre arbetslösa genom denna utökade byråkrati. Dvs några fler ska anställas hos A-kassorna och Arbetsförmedlingen för att kolla att de nya reglerna följs. Inte för att skaka fram fler jobb eller för att lotsa de arbetslösa till de jobb som (eventuellt) är lediga.

Enda anledningen till denna nya, skärpta regel är en misstro från de höga administratörer och politiker som inte själva varit arbetslösa, och knappast tror sig bli det heller. Man vill klämma åt de som inte hittar jobb.
Kanske blir det några färre som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen genom dessa regler. Men nya jobb blir det inte, inte färre verkligt arbetslösa!

Hur blir det fler jobb när det redan idag oftast är inte dussintals sökande till varje jobb utan kanske hundratals? Ska det in fler ansökningar blir det bara tyngre för de som ska hantera ansökningarna, men fler jobb blir det inte!

Arbetsförmedlingen ska inte drunkna i än mera papper och byråkrati - dess huvuduppgift, ja egentligen enda uppgift - bör vara att hjälpa arbetssökande att hitta lämpliga jobb.

AF kan inte skapa nya jobb, det är en gemensam uppgift för riksdag, regering och marknaden.  Politikerna ska skapa förutsättningar för jobb, marknaden ska fixa jobben när förutsättningarna finns.

De flesta av de arbetslösa idag har små chanser, eller rättare sagt nästan inga alls, att inom några månader få ett nytt lämpligt arbete. Inte ens om de flyttar från ena ändan av landet till den andra, och lämnar familjen kvar. Det finns helt enkelt för få jobb lediga. Det är ett arbete på lång sikt, och förutsätter en arbetsmarknad som vill ha fler anställda.
Dessutom, idag finns det ytterst få enkla arbeten som lämpar sig för  personer med låg utbildning - eller med andra kvalifikationsbrister. De enkla arbetena görs inte idag, eller sköts av maskiner, det blir billigare.
MEN det är faktiskt också många som har väldigt goda kvalifikationer, genom utbildning eller erfarenhet, som det inte finns plats för på dagens arbetsmarknad. Arbetena finns inte heller för dessa, ibland beroende på att arbetsgivare inte vill ha för kvalificerade och duktiga medarbetare, som dessutom bör ha en högre lön än som arbetsgivaren vill (eller inte kan) ge. Och så är det detta med att flytta på sig, det är inte precis den enklaste sak i världen när man har familj, en partner som har arbete men inte kan få det på den nya platsen och barn som måste byta skolor etc.   Om det över huvud taget går att ordna allt detta så tar det TID. Varför då tvingas slösa bort dyrbar tid på byråkratiska regler utan vettigt syfte?

Idag tvingas många arbetslösa in i FAS 3 - en del pga för låga kvalifikationer, en del pga för höga kvalifikationer, men alla pga en för liten arbetsmarknad. Men FAS 3 är en gigantisk dumhet, där folk ibland utnyttjas till underbetalning, ibland inte får göra något vettigt alls - till dålig ersättning, men där dessutom "arbetsgivaren", dvs anordnaren får förutom full bidragstäckning för FAS 3-folket dessutom en rundlig summa direkt i egen ficka. Vilket slöseri, som dessutom inte skapar jobb, och ytterst diskutabelt om det ens är någon "sysselsättning".

Ibland undrar jag om alltför många av de som ställer och styr i detta land är idioter - eller är de bara illvilliga mot sina medmänniskor?

Näe, gör det inte ännu svårare att få ersättning vid arbetslöshet. Se till att AF får göra det de ska göra, fixa fram de jobb som finns. Och skapa förutsättningar för fler jobb genom ett vettig näringslivspolitik.

Varför tar ni ifrån oss kollen av våra liv??? (Tredelningen, del 3.)

I valrörelsens slutskede är det lätt att tappa fokus om vad valet gäller. Vi översvämmas av disparata utspel - och opinionsundersökningar som också leder oss att tänka på annat än sakfrågorna, grundfrågan. När jag påpekar mina frågor om detta, då skakar valarbetarna från de etablerade partierna irriterade på huvudet och kör fram propaganda i stället för att diskuera.

För mig handlar valet om demokratins framtid i Sverige. Hur ska den se ut, vilket innehåll? Får vi vara delaktiga, eller ska vi av en överhet, i form av ett politiskt etablissemang, sorteras bort från både inflytande och anständigt liv?

Om vi inte får ta och behålla kontrollen över våra liv, vad är då ett litet bidrag eller en skattesänkning hit och dit värd? Visst är det viktigt med arbete. Men till vilket pris? Är det viktigare att arbeta än att låta kroppen, eventuellt med hjälp av läkare och mediciner, återhämta sig, även om det tar tid?
Är det viktigare att bli något slags slavarbetare åt ett företag eller någon offentlig institution med behov av arbetskraft än att få försöka, med rimliga villkor, överleva på det man kan bäst?
Sysselsättningsterapi med märkliga beteckningar som hindrar oss från att göra vettiga saker med våra kunskaper? Utbildningar som nedgraderar vår kunskap, och inte efterfrågas.

Är det viktigare att följa stela reglementen, som dessutom inte stämmer mellan olika överhetsmyndigheter som ålagts att samarbeta men inte förmår det, än att få chansen att överleva?

Det verkar så.
De regelsystem som byggts upp under decennier och dessutom ständigt förändrats, och i syfte att "förfinas" och ge lägre kostnader för staten, de har ju lett dit. Regler för sjuka, långtidssjuka och arbetslösa. Regler som styr försäkringskassa, arbetsförmedling och A-kassor. Och som låser in oss till den grad att vi bör vara friska och med heltidsjobb försedda för att klara av dem. Annars förlorar vi snabbt kontrollen över vår tillvaro. Om det nu inte bara gäller en veckas influensa, ett benbrott eller en månads paus mellan olika jobb i karriärstegen.

Hur ska en företagare (säg en frilansskribent, en författare, en it-konsult, en musiker etc) kunna få ordning på sin inkomst och sitt liv om han/hon måste stänga (lägga ner) sin firma, som börjat svikta som inkomstkälla, för att inte riskera sin SGI. Enl arbetsförmedlingens påbud. Är man företagare är man inte arbetslös (även om firman inte ger några el mycket låga intäkter) och kan inte få a-kassa. Arbetsförmedlingen fixar ju dock inga jobb. Fk däremot säger det är ok att jobba med firman. Motstridiga besked. Lika med kaos. Skulle man dessutom bli sjuk... ahh, kalla på psykdoktorn. Hur nu det ska ge jobb. Det jobb man behöver för att bli frisk och få ordning på tillvaron.

Jag stoppar där med denna beskrivning hur det ser ut för verklighetens folk, den del av folket som kan vara mycket välutbildad och ha familj men som inte är frisk, inte är med fast jobb försedd och stadigt placerad i en trygg medelklass. Eller som trots medelklassplacering mopsat sig emot samhällets övervakningsnoja och blivit "rättshaverist", dvs inte omfattas av den rättssäkerhet som man trodde borde gälla alla.

Är demokratin bara till för friska, välartade och undergivna medelålders medelklassmänniskor med välavlönade fasta anställningar, som inte protesterar emot att bli övervakade och integritetskränkningar?
Ska inte samhällets trygghetssystem gälla alla, även de som behöver dem? Ska den som är sjuk, äldre eller arbetslös klassas som paria, som en som ska skämmas?
Är det rimligt att alla vår verksamheter, inklusive de mest privata, ständigt ska övervakas, registeras, lagras, kollas för alla. Med hänvisning till att det kan finnas skurkar och terrorister.
Naturligtvis finns det skurkar, men de smartaste kommer undan sådan system. Och vore det inte mera motiverat att inrikta sig på brottslighet och misstänkta? I stället för att kolla alla.
Erfarenheten visar att masskontroll och övervakning är dyr och ineffektiv. Varför då kolla allt och alla?

För att just hålla oss på mattan? Så vi inte vågar ha kontrollen över våra liv själva? Så vi inte ska våga tycka eller göra något som Storebror övervakaren inte gillar? Så vi inte vågar tänka fritt, inte vågar kommunicera med varandra? Så vi inte vågar protestera när mobilen blir en elektronisk fotboja? Etc.

Är det demokrati?

"Tydlig" och diffus Reinfeldt

Om jag vore moderat skulle jag önska att inga väljare såg utfrågningen av Reinfeldt igår. Visst, inpiskade moderater kanske tycker att han slingrade sig undan frågorna hyfsat. Och jag ser nu att de rasar emot att ett exempel, som utfrågarna hade om sjukförsäkringens konsekvenser, kan ha varit något som sossarna använder i sin propaganda. So, what? Situationen förefaller autentisk, och även om den i något avseende är vinklad känner nog de flesta till liknande fall.

Nej, mitt intryck var att Reinfeldt var vag i det mesta, trots ständigtg upprepande av att han ville vara tydlig. En gång snubblade han nästan fram att han ville vara tydlig med att vara otydlig. Denne man var försiktig i överkant, defensiv, hal och slirig. Han ville ge intryck av att vara trygg och pålitlig med sina "snälla hundögon", men det gick inte hem hos mig.

Vad är det för partiledare, ja statsminister tillika, som inte har några visioner, ingen het vilja om att förändra samhället i rätt riktning (enl egen uppfattning i vart fall)? Han verkade hålla så låg profil för att inte skrämma bort några gamla väljare, men vågade inte försöka övertyga några nya.

Ett par saker fick vi dock, efter kraftig press från utfrågarna, få tämligen klara besked om. Att Reinfeldt inte vill ändra i LAS turorningsregler. Och att klyftan mellan löntagare och pensionärer vad gäller skatten ska bestå. Det kändes dock otydligt om den skulle minskas en aning eller förbli lika stor som idag. Kd´s önskan om att utplåna skillnaden, det sa han klart nej till.

I övrigt var det otydligt, problematiskt och svagt. I diskussionerna om sjukförsäkringens konsekvenser snurrade han in sig i teknikaliteter utan att ha förmåga att visa minsta empati med de drabbade.
Han kunde inte svara ordentligt på vad den som inte har eller blivit utförsäkrad från A-kassan ska leva på. Okänsligt och snuddade vid begreppet socialbidrag.

Han var beklämmande otydlig om hur han och alliansen skulle hantera situationen om sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och ingetdera blocket får egen majoritet. Än en gång lät det som att konsekvenserna för ekonomin var det värsta för honom, om sd kommer in!

Hans ynkliga svar betr romerna har jag kommenterat i särskilt inlägg. Jag mår fortfarande illa när jag tänker på det.

Jag hörde inte heller ordet integritet en enda gång i programmet, inte ens från utfrågarna, som väl inte hade sin bästa kväll. Inte de heller.

Utfrågningen visade dock att, hans hundsnälla attityd till trots, Reinfeldt inte förmår att inse att det inte bara är monetära kapital som skall förvaltas av vårt lands styrande. Han inser inte att det också finns ett socialt kapital. Men Reinfeldt har "dåligt handlag med det sociala kapitalet", för att låna ett mycket träffande uttryck av FarmorGun.

Sen tycker jag att Borsins låt om Reinfeldt var lite för svag, för snäll. Ska det vara satir, ska det. Visst försökte han, liksom med t ex Mona Sahlin och Göran Hägglund, men bäst hittills var "hyllningsvisan" till Jan Björklund.

Det blödande hjärtat och det tredelade samhället

En man som skriver med ett blödande hjärta och ett skarpt, medkännande intellekt, det är Anders Widén. Författare, föreläsare, bloggare. Och arbetslös. Men som arbetslös måste man in i något slag av ”åtgärd”, oftast av tämligen meningslöst slag och de facto huvudsakligen bara för att hålla den arbetslöse ”sysselsatt” som motivering för att denne skall ”göra en motprestation” för den ynkliga ersättning han/hon får.

Detta innebär att den arbetslöse inte får arbeta i sin vanliga bransch, ja inte med något som skulle ge några kronor i inkomst och/eller göra att den arbetslöse håller sig kvar på arbetsmarknaden. Då försvinner ersättningen som straff. Samtidigt har genom dessa åtgärder skapats en stor grupp människor som arbetar till underpris med uppgifter som de oftast är överkvalificerade för och för arbetsgivare som slipper betala riktig lön, ja ibland till och med får betalt för att ”sysselsätta”. En modern variant av slavarbete under sken av att vara en arbetsmarknadspolitik för att skapa ett jämlikt samhälle där ingen är ”utanför”.

Om detta skriver då och då Anders Widén på sin blogg. Det är en erfarenhet han delar med hundratusentals andra i detta land. Genom att han inte kan försörja sig som författare längre – eftersom de inkomstbringande föreläsningarna, som är de flesta författares verkliga inkomstkälla, drastiskt minskat i och med budgetneddragningar – så har han tvingats in i arbetsmarknadspolitikens märkliga regelverk. Ändå har han också under lång tid orkat engagera sig i debatten kring livsviktiga grundläggande frågor som integritet och rättssäkerhet .

Jag rekommenderar varje läsare av dessa rader att själv läsa hans text ”Solidaritet eller fascism - Demokrati eller slaveri.” Ja, för att förstå följande rader är det nog till och med nödvändigt att läsa hans självutlämnande, viktiga text.

Detta sagt så vill jag påpeka att jag vet, bl a egen erfarenhet, att det Widén upplever inte är något som tillkommit de senaste åren, under alliansregeringen. Nej, det är ett arv från decennier av socialdemokratisk politik, och kommer inte att förändras påtagligt vid ett regeringsskifte.
Varför då det? Jo, arbetsförmedlingarnas uppgift ändrades succesivt från att förmedla arbete till att förmedla bidrag. Eller rättare sagt, att ge underlag till A-kassorna, så att de kunde betala arbetslöshetsersättningen. När man insåg att det behövdes mer än så kom arbetsmarknadsutbildningar till, som skulle administreras. När inte heller det räckte så ”skapades” diverse jobb med diverse benämningar. Alltmer krystade kontruktioner och benämningar. Vilket ledde till alltmer administration, som skulle skötas av oftast mycket lågutbildade tjänstemän, som själva satt tryggt på sina stolar. Med tiden insåg man att de måste in en del akademiker (tyvärr ofta direkt från skolbänken) också i systemet.
Verkliga jobb kunde givetvis inte skapas genom dessa åtgärder. Däremot kom alltfler in i karusellen och det har blivit en oöverskådlig administrativ apparat, där pappervändande och produktion av standardiserade ”handlingsplaner” och statistik är huvuduppgiften. Och för detta skall den arbetssökande göra regelbundna besök hos arbetsförmedlingen för att avrapportera hur många jobb han/hon sökt sedan sist.

Detta är situationen i ett samhälle som är delat i tre delar.
Överst överklassen som lyckats i karriären, ibland genom arbete, men ännu mer genom kontakter, arv och föräldrar eller politisk karriär. Det är alltså topptjänstemän i stat och näringsliv, VD-ar, riksdagsledamöter, partiledare, ministrar etc. Det är en tämligen liten grupp människor som lever helt skilt från resten av folket vad gäller levnadsvillkor.

Sedan har vi det som vi kan kalla medelklassen. Den som partierna värnar om och vill ha dess röster. Den som ska vaggas in i trygghet med sänkta jobbskatter etc. De som har goda, fasta jobb och som är friska och i arbetsför ålder. Här finns t ex industrijobbarna, ja allt LO-folket. TCO och SACO-människorna, dvs de som har fått fasta jobb. Företagarna och hantverkarna. De som sneglar på överklassens inkomster och leverne och som samtidigt ser snett på de som de kallar ”bidragstagarna”. Någon enstaka härifrån kan sega sig upp till överklassen, men vanligare är att genom sjukdom eller arbetslöshet hamna i ”utanförklassen”.

I underklassen-utanförklassen hittar vi just dem, vanliga människor som inte klarat skolgången och hamnat i tillfälliga låglönejobb eller aldrig fått ett jobb. Här finns även många högutbildade som valt ”fel yrke” eller blivit arbetslösa. Fattigpensionärerna. Här hamnar förr eller senare också de långtidssjuka som inte haft extraförsäkringar och alla slags långtidsarbetslösa. De upptäcker snart att facken lika lite som myndigheterna värnar dem. Facken står på de fast anställdas sida, inte på sjuklingars, arbetslösas eller springvikariers sida. Och myndigheterna de följer reglerna (ofta bokstaven mer än andan) som den politiska överklassen fastställt.

Här i denna klass känner man dagligen sin integritet kränkt på flera sätt. Man ska erkänna att man inte duger. Man tvingas till konstigheter i form av administrativt krångel, av hot om avstängning från minimala ersättningar om man inte gör som handläggare och myndigheter säger, om man envisas med att vilja leva med familjen och inte flytta hundra mil för ett tillfällighetsjobb, om man är så sjuk att man inte klarar att ”anpassas” till att jobba. Man misstänkliggörs eftersom man inte jobbar, trots att man är för sjuk eller inte kan få ett jobb. Kanske för att man är överkvalificerad. Många arbetsgivare är ju inte trakterade av att få en anställd som har högre utbildning eller bättre kvalifikationer än han själv har.

Jag vet inte hur man ska komma ur denna uppdelning av svenska folket. Men uppenbarligen finns den och uppenbarligen så saknas i hög grad den inlevelseförmåga i andras situation som krävs för en förändring. Flera ideologier vill skapa ett mänskligare samhälle, men ideologierna står inte högt i kurs i dagens Sverige. Istället är det röstmaximering, för att ta eller hålla makten, som gäller.

Vad partierna kör ut med i valrörelsen, det är löften för att dra väljare, framför allt i plånboksfrågor för medelklassen. Inte en sammanhållen ideologi.

Solidaritet är ju ett missbrukat ord. Borde betyda hygglighet och omtanke om medmänniskan. Inte som idag de facto betyda att man är med i en grupp av likställda för att kräva solidaritet, hjälp av andra. Jag tror inte att detta har med kapitalism att göra, eller inte. Nej, det är en grundläggande demokratisk fråga.

Demokrati kan bara fungera om vi känner oss likställda, jämbördiga. En gång trodde vi att den lika rösträtten var nog för det. Den var nödvändig, men inte tillräcklig. Vi kan inte känna oss likvärdiga om vi låter en grupp se sig som överhet, som de som vet bäst och ska styra och ställa för oss. Över oss. T ex genom integritetskränkande lagar. Det är inte säkert att den självutnämnda eliten vill oss väl. Tvärtom, makt korrumperar.

Det värsta är att vi har oss själva att skylla som snällt röstat fram de politiker som styr över oss som vore de bättre människor än vi. Vi måste därför skaka om det politiska systemet, de gamla partierna. Ge dem en läxa. En läxa som innebär att de inte kan smyga på oss kränkningar av olika slag. En läxa att som innebär ett krav på en demokrati där vi alla respekteras, oavsett ålder, yrke, inkomst, bakgrund eller annat.

Ännu kan vi göra det. Om vi tar den chansen den 19 sept.

Fattig men stolt, och ska behandlas med respekt

Fattig men stolt, det var en av de saker mina föräldrar tutade i mig. Och som jag skrev om igår.
Det jag då inte nämnde är att självfallet anser jag inte att arbetslöshetsförsäkring eller sjukförsäkring är bidrag. Det är just försäkringar, som vi betalar för, via skatten och/eller direkt genom avgifter.

Att alltför många politiker, som själva lever på skattepengar (vilket de själva i andra fall betraktar som "bidrag") inte kan skilja på detta i debatten. Möjligen p g a att de själva inte drömmer om att de själva ska drabbas av att behöva nyttja dessa försäkringar.
Därför kallar det för bidrag.

Därigenom bidrar de till den förnedring, som många drabbas av när de behandlas som skumma snyltare och bidragstagare när de råkar ut för arbetslöshet och sjukdom. Många, men långtifrån alla, handläggare har smittats av denna politikersyn, att se på sjuka och arbetslösa som mindervärdiga individer. Ja, ibland inte ens som individer.

Självfallet ska alla människor behandlas med respekt. När man kränker människans värdighet urholkas också respekten för demokratin.

A-kassereglerna är ett hot mot brandskyddet

Man undrar hur genomtänkta regeringens beslut är. Jag menar, även om de anser sig ha "ideologiska skäl" till att göra livet extra svårt för många människor (men, vad är det för ideologi?), så borde praktiska konsekvenser ändå ha utretts och analyserats i förväg.

Kan det verkligen vara meningen att A-kassereglerna skall vara en fara för brandskyddet? Det är ju en konsekvens av reglerna för "deltidssysselsatta", t ex deltidsbrandmän. Samma regler gör det dessutom snart sagt omöjligt för en arbetslös person som kan och vill ta ett "påhugg" på någon dag då och då under arbetslösheten. För då blir personen betraktas som deltidsarbetslös och hamnar snabbt utanför ersättningsreglerna.

Är det inte bra att folk försöker ta de jobb som finns? Ska de straffas ut ur A-kassan för det? Vad är det för parodi på "arbetslinjen"?

Ett annat exempel. Försäkringskassan hinner inte med att betala ut ersättningarna. Men varför då? Läser nu att de nya reglerna för intyg vid vård av sjukt barn har medfört en sådan byråkrati att ca hälften av ansökningarna måste skickas tillbaka, då de inte är kompletta. En onödig regel, som dessutom är svårtolkad för alla inblandade verkar det.

Och inte har den förväntade minskningen av vård av sjukt barn inträffat heller. Märkligt, för regeringen trodde ju att där fanns ett utbrett fusk. Enda resultatet är förseningar och onödig byråkrati.

Ingen (?) politiker älskar A-kassan

Arbetslöshetsförsäkringen, populärt A-kassan, är en viktig del av det ekonomiska skyddsnätet i Sverige. Då staten är inblandad som delfinansiär i denna försäkring har den under de senaste decennierna alltmer råkat ut för politikernas klåfingrighet, speciellt under lågkonjunkturår. "A-kassan kostar för mycket", har det hetat. De attacker som kommit under senare år har dock fått alltmer av ideologisk prägel. Samtidigt som etablissemanget i form av heltidspolitiker och bolagsdirektörer själva skaffar sig ekonomisk trygghet i form av s.k. fallskärmar har intresset alltmer fokuserats på att sänka, torpedera anser en del, A-kassa och sjukersättning.

Dessa neddragningar påbörjades av socialdemokratiska regeringar och har fortsatt under Alliansregeringen. I opposition har sossarna kritiserat sänkningar i A-kassan, trots att de i allt väsentligt ligger i linje med vad de själva genomfört.

I dessa yttersta dagar har dock även sossarna svävat på målet lite, trots att man söker ge intryck av att vilja "återställa" A-kassereglerna.

Det inlägg som två framträdande sossar (Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo) hade på DN-debatt den 19 juli får dock mig att hoppa till. De säger sig vilja - på sikt - återställa 80%-nivån i ersättningen. Men endast vid korttidsarbetslöshet!
För "hög" ersättning ska finnas en tidsgräns! Hoppsan, där kom det, samma uttryck som vissa "borgerliga" företrädare använder flitigt men som sossarna hittills försökt undvika. Nu vet vi att inte heller sossarna är att lite på, inte heller i detta avseende.

En annan noterbar sak i denna sosse-artikel är att man flitigt använder ordet KONTROLL. De arbetslösa ska kontrolleras på alla sätt. S-företrädarna har ingen tilltro till människors vilja att arbeta eller att söka arbete. De tycks tro att folk föredrar att leva i misär på a-kassenivå framför att arbeta med normal lön och känna sig vara med i samhället! Jämför gärna detta sossekrav på kontroll med dagens debatt kring FRA-lagen. Medborgarna ska kontrolleras!

Jag undrar hur det kan komma sig att så många politiker anser att när någon som blir sjuk eller blir arbetslös så är den första tiden värst, ekonomiskt. Och att efter en tid så klarar den sjuke/arbetslöse sig på mycket lägre nivå, eller utan inkomst alls?
Egentligen är det väl tvärtom, några veckors mindre bortfall av full inkomst, det klarar de flesta (men inte alla). Däremot så får ofta(st) en längre tids kraftigt sänkt inkomst svåra konsekvenser för den drabbade. Det är av det som utslagning och "utanförskap" kommer!

Det verkar som att trygghetssystemen inte är speciellt älskade av politikerna. I vart fall inte de system som ska omfatta vanligt folk.