Smickrad, jag erkänner det (uppdat 4/11)

Jag fick nyss en inbjudan.
Inbjudan.
Mingel kring boken om Sven Wedén, Torsdag 7 november kl 17–19, Hotell Reisen, Skeppsbron 12, Stockholm.

Bakom inbjudan ligger Lars Wedén, son till Sven Wedén, via författaren Hans Lindblad.

Jag känner mig smickrad, erkännes. För denna biografi om Sven Wedén är en stor sak. Sven Wedén, som skulle ha blivit 100 år iår, men som dog alldeles för tidigt p g a sjukdom. En viktig socialliberal, av det slag som inte finns många av idag. Bertil Ohlins efterträdare som fp-ledare. Som tyvärr fick dra sig tillbaka alltför snabbt - p g a sjukdom.

Tyvärr kan jag inte delta i detta "releaseparty", det blir för lång resa. Men nog hade det varit intressant. Dit kommer i princip de flesta av de ledande och ännu levande socialliberalerna i svensk politik. Plus några andra toppolitiker. Sådana som Bengt Westerberg, Ola Ullsten, Ingvar Carlsson, I Mundebo, Olle Wästberg.
Men märkligt nog (eller inte så konstigt!) så verkar i skrivande stund en enda från dagens riksdagsgrupp delta, och inget av dagens statsråd (fp).

Hade jag haft en chans, hade jag velat delta.
Att jag skulle kunna gjort det utan att behöva påpeka för dagens fp-garnityr att de avvikit från Wedén socialliberalism, det kunde ses som ett extra plus. För de avser tydligen inte att ta del av vad Wedén stod för.

---
Uppdatering månd 4 nov. Birgitta Ohlsson har meddelat att hon har förhinder, och inte kan komma. En statssekreterare lär komma, men de tre övriga fp-statsråden verkar utebli. Däremot en hel drös med fp-ministrar från tidigare regeringar. Utöver ovan nämnda:  B Friggebo, G Romanus, H Blix, H Cars. 
I  Eliasson och P Ahlmark (osäkert pga  t ex hälsoskäl).

Avundsjuka

Fd budgetministern Ingmar Mundebo (fp) lär en gång ha sagt att Sverige är det enda land där avundsjukan är en starkare drift än sexuldriften.

Må vara hur det vill med det, men yttrandet slår mig när jag i radions morgonsändningar hör hur tankarna om utvidgad rätt att söka vård (med Fk-finansiering), inom valfritt EU-land när den inte finns i Sverige - och utan att man ska behöva tömma allt sparande eller behöva låna upp enorma belopp för att kunna få operationen. I inslagen nämndes en cancerpatient, vars operation kostat tvåhundra tusen kronor. Allianspartierna rapporterades vara positiva till detta.

Men så kom det, socialdemokraterna var negativa. Med motiveringen att det skulle bara gynna "de rika".

För det första förstår jag inte att en operation bekostad av allmänna medel skulle kunna gynna "rika". Enligt min tankeförmåga gynnar det de sjuka, oavsett inkomst eller förmögenhet. Och kan minska onödigt lidande och förlänga liv.

För det andra är det motiveringen i sig. Att det per automatik så ofta kommer reaktioner från sossar som stinker avundsjuka mot "rika".
Som regel menas med "rik" den som har lite mer än man själv har. Gränsen för när avundsjukan sätter in är alltså väldigt nära!

Nu ska jag i ärlighetens namn erkänna två saker. Avundsjukan verkar vara ännu mera högfrekvent bland vänsterpartister. Och även jag stöts av de enorma inkomster och andra förmåner som ett litet "toppskikt" av direktörer (och politiker) har tillskansat sig.

Men dels är trots allt Sverige ännu en samhälle med tämligen små löneklyftor, även om just klyftan mellan vanliga inkomsttagare och direktörsskiktet ökat kraftigt.
Dels måste det väl vara bättre att satsa på att själv förbättra sin situation, och därmed göra den totala kakan större, än att småsnålt vilja göra det sämre för de som bara ligger ett litet snäpp över en själv.

Och i detta fall var det, som jag fattade det, inte fråga om att gynna "rika", utan att ge alla samma chans, oavsett inkomst!