Ipred och detta med liberalism och avvägningar

Schlagerkompositören och lokalpolitikern i Skövde, Mikael Wendt har kommenterat föregående bloggpost.
Jag har skrivit en kommentar till hans kommentar. Den blev dock rätt lång och berör en del principiellt viktiga frågor så jag väljer att lyfta upp den till en egen bloggpost också, med smärre redaktionella justeringar.

Mikael! Jag respekterar givetvis din och andras rätt att ha egna synpunkter! Däremot har jag svårt att respektera synpunkterna i sig i detta fall och därför får du finna dig i debatt om dem, från mig och från andra. Det är en del av demokratin.

Jag noterar att du på din blogg anger att du skrivit schlagers som vunnit en del framgångar, men att du nu är kommunalpolitiker i Skövde.

Med en öppen inställning kan man ta del inte bara av synpunkter utan även av fakta och komma fram till en (förhoppningsvis reviderad eller kanske helt ny) ståndpunkt.

Det innebär inte att man då alltid måste göra en kompromiss eller avvägning. Det finns värden som man som liberal inte kompromissar om. Och det är en väsentlig punkt där vi skiljer oss.

Jag hade en rätt odeciderad inställning till IPRED innan jag satte mig in i problematiken. Men när jag gjort det var det första som slog mig den rättslöshet som lagen de facto skulle innebära.
Sedan finns en massa andra invändningar emot den - och emot bakomliggande frågor.

För mig är dock fortfarande frånvaron av rättssäkerhet och hotet mot den personliga integriteten de tyngsta invändningarna.

Att ge privata (och internationella stor-)företag och intresseorganisationer rättigheter att driva mål (och t.o.m. kunna skriva hotbrev till människor utan att det finns egentliga bevis för minsta "brott"), mera långtgående än polisen, det ser jag inte som en rättsäker, avvägd och liberal ståndpunkt.
Tvärtom, det är att lagstiftaren lägger sig platt för förmån för ett partsintresse.

Att prata om "syfte" är bara tomt prat. Vi vet att dels finns olika uttalade syften i debatten, vissa Ipredförspråkare i riksdagen försöker (som Karin Pilsäter m fl) tona ner hoten mot den enskilde datorinnehavaren, andra och speciellt då upphovsrättsorganisationernas företrädare, de har klart sagt motsatsen.
Dels är det intressanta att det faktiskt blir lagen som gäller, inte vad någon i riksdagen sagt, och att lagen ger de möjligheter som utomlands lett till förfärande saker.
Samt att det inte finns någon som helst garanti för att inte dessa organisationer skulle använda lagen som den ger möjlighet till.

Du Mikael anser tydligen att jag är självbelåten när jag lyfter fram dessa frågor. Det får du tycka. Det jag finner märkligt är dock att politiker, vilket du är, inte tar till sig den information som finns och de allvarliga farhågor som finns i breda lager av såväl yngre som äldre medborgare i vårt land.

Det du förespråkar med ditt ställningstagande är ett partsintresse. Inte en avvägning.

Intressant är även att det finns många upphovsrättsinnehavare, inte bara "Anders" ( = författaren Anders Widén) som svarat dig i en kommentar på din blogg, som inte delar din syn på IPRED utan tvärtom ser den som ett hinder för den konstnärliga utvecklingen liksom för rättssäkerhet och integritet.

Intressant är också att motståndet emot lagen till stor del kommer från personer som varken är fildelare eller "finniga tonårspojkar" (som de brukar framställas i vulgärdebatten). Många av de tyngre debattörerna är medelålders eller äldre personer runt eller över pensionsåldern - av båda könen.

Intressant är också att debattörerna kan anse sig ha olika politisk ideologier, men i dessa fundamentala demokratiska frågor överlag har liberala grundvärderingar!
OBS, jag pratar inte om partier utan om ideologier.
Och man är inte liberal bara för att man säger det, det visas av vilka frågor som man anser centrala och hur man ställer sig till dem. Som personlig integritet, avlyssning, övervakning, den enskildes ställning contra företag och organisationer, rättssäkerhet etc.

Som liberal ser jag det märkligt att jag finner fler sant liberala människor ute bland aktiva politiska debattörer än bland dagens aktiva folkpartister. Ja, det är tragiskt, både för fp och för liberalismen. Och därmed för Sverige och demokratin.