Resultatet av valet till eu-parlamentet blev besvikelse betr Sverige, och än mera i sin helhet, dvs för hela Europa. Dock inte helt oväntat. Men sämre än mina förväntningar, mina fromma förhoppningar.
Efter några timmars tänkande och utan att låta alla experters kommentarer förvirra mig, så har jag kommit fram till detta.
I Sverige och i viss mån även i EU i sin helhet så har de etablerade partierna förlorat och väljarna gått till ytterkantspartier, som väljarna inte brukat rösta på i så hög grad i nationella val, om än tendenser funnits en tid här och där.
I Sverige röstade fler än vanligt i detta val. I EU i övrigt var det som regel ganska klent deltagande. Lågt deltagande kan ses som en protest emot EU, eller att det inte finns de alternativ man vill se i EU.
Svenskarna är inte vana vid att ta ställning till de gemensamma frågor som EU beslutar om. Som regel har EU-valet setts som en lätt-version av riksdagsvalet, svalt intresse. Att EU är vikigt som arena för beslut som gäller Sverige har inte riktigt gått hem. Samtidigt så är åsikterna om hur mycket som EU ska bestämma, och i vad, gått starkt isär. Man ser EU som inrikespolitik. Inte som ett forum för samarbete i Europa och inte som en möjlighet att korrigera en inrikes kurs man inte gillar.
EU betraktas som något man gillar, av rätt diffusa skäl. Eller ogillar av lika diffusa skäl. Och ogillar man EU så avstår man att rösta, eller väljer ett parti som man tror är negativt i någon bemärkelse. Eller som vill göra EU mera svenskt (som s och m vill). Eller mindre svenskt (som sd vill genom att sätta murar kring både Sverige och EU).
OK. Resultatet blev en kraftig framgång för mp, fi och sd. Gick hyfsat för c, kd, v och s. Blev katastrof för PP, och nära nog katastrof för m, och mycket dåligt för fp.
Men varför? Är svenskarna så rasistiska, så extremt socialistfeministiska, så ointresserade av integritet och framtidsfrågor som resultatet kan tyckas tyda på?
Nej, jag tror inte det. Inte medvetet. De är i däremot i hög grad missnöjda med de etablerade partierna politik och företrädare. Och det har de visat i högre grad i detta EU-val än i tidigare och mera än i riksdagsvalen. Risken är nu att det missnöjet kommer att manifesteras även i höstens riksdagsval. Trots att i sak är EU-valet viktigare än riksdagsvalet, och det än mera med söndagens resultat.
Moderaterna hävdar att det är speciellt illa för regeringar, de får straff för den politik som krävts, oavsett regeringarnas politiska färg. Kan ligga något i det, men... dels så var valet ingen höjdare för s heller. Runt 24% är inte en nivå som borde få s att jubla. Dels klarade sig 2 av de 3 småpartierna i alliansen bättre än m.
Samtidigt som s och v och i någon mån fi menar att de "lyckats" bromsa sd:s rasistiska framgångar. Men sd fick ju runt 10%, en skrämmande siffra för de (oss) som ogillar extremism och främlingsfientlighet.
Alltså. Sossarna har återhämtat sig från sina värsta bottensiffror, men ärligt talat har långt kvar till nivåer som garanterar dem att styra landet med bara ett lydigt litet parti vid sidan om. S har ändrat politik, det är inte gamla sossarna längre. Frågan är vad de är. Och den frågan ställer sig många av deras tidigare sympatisörer, de som vill ha tillbaka den gamla sossepolitiken.
Alliansen styrs av moderaterna, som "lovade" mera frihet, sänkta skatter, samtidigt som välfärden skulle bevaras av det "nya arbetarpartiet". I någon mån kanske det blev större frihet, men framför allt blev det sänkta skatter, dock främst för de förmögna och för den välmående medelklass som har fasta jobb och inte råkar bli arbetslösa eller långtidssjuka. Den generella välfärdspolitiken har krackelerat i viktiga avseenden, sjuka, arbetslösa och pensionärer har fått det sämre, har missgynnats. Det har skapat ett utanförskap, som moderaterna sa sig vilja motverka. Skillnaderna mellan de som har det bra, mycket bra och de som är rent ut sagt (relativt sett) fattiga, eller snabbt blir det, på grund av arbetslöshet, sjukdom, ålder eller andra skäl.
Många hoppas att en sosseregering ska minska dessa klyftor, men dels verkar inte s självt veta eller vilja det på det sätt som skett tidigare, dels tror inte nog många på att det kan ske, inte ens om de får stöd av vänsterpartiet och ev miljöpartiet. För de recept som s har och än mera som de tvingas tillgripa för att få stöd av vänstern och mp, de smakar beskt för många. Inte bara ekonomiskt utan även ideologiskt.
Den ideologiska klarheten finns inte längre inom och mellan partierna. Vilket väljarna börjar inse i allt högre grad. Och förutom att m får betala för sin allt tröttare politik, som inte leder dit den sagts leda, så får stödpartierna stryk av väljarna. Även om centern och kd nu i eu-valet lyckades "ta hem" en del väljare, möjligen med lite stödröster från m, så är det tveksamt om det lyckas lika bra till hösten för båda partierna.
Folkpartiet fick ett rejäl bakslag, vilket Marit Paulsen i viss mån lyckades begränsa. Dock verkar hennes styrka som vallokomotiv ha minskat, och fp i eu-valet blev bestraffat för sin förlorade socialliberala profil - och oförmåga att försvara det liberala värdet av personlig integritet och en framtidsinriktad politik i internetrelaterade frågor. Detta trots att fp:s eu-kandidater är mera socialliberala än rikpolitikerna. Så fp:s utfall i riksdagsvalet är ytterst osäkert.
Varför gick då piratpartiet tillbaka så kraftigt att det tappade båda sina eu-mandat? En orsak är nog att media i stort sett nonchalerade partiet. Det var inte precis mediagynnat i 2009 heller, men då var trots allt FRA-frågan ännu i starkare minne och de nya avslöjanden om integritetskränkningar som gjorts, har inte förklarats för väljarna vad de innebär i minskade demokratiska möjligheter betr åsikts- och yttrandefrihet och integritet.
Att piratpartiet numera har ett brett program har inte observerats av vare sig media eller väljarna. Ett program som borde ha tillfredsställt en rätt stor väljarskara med framtidstro, vidsynthet och tolerans och motstånd emot olika slag av diskriminering.
Dessutom måste vi nog inse att hela PP:s framgång 2009 inte bara berodde pga dess försvar för integritet och div rättssäkerhetsfrågor, utan också var en effekt av misstron till de gamla partierna i allmänhet, spec då den som fanns och finns hos yngre väljare. I år gick dessa väljare nog i stället till v, fi och sd eller möjligen i någon mån till mp. Partier som inte ses som lika misslyckade som de gamla partierna.
Hos många äldre väljare är också "pirat" något negativt, något som verkar oseriöst.
Mitt intryck av gammelmedia i år inte heller behandlade pp som det seriösa parti det är. Och dessutom var Fi det parti som mediaetablissemanget gullades med iår. Förre v-ledaren Schyman är ju en mediaattraktiv person.
Äldre sossenostalgiska väljare, som saknar gamla s, de gick nu till sverigedemokraterna. Ja, jag har skrivit det tidigare, en del sd-sympatisörer är inte primärt främlingsfientliga. De har andra bevekelsegrunder, som en nostalgisk längtan till gamla sossetiders politik. Vilket ju är den politik som sd för fram vid sidan av sin främlingsfientlighet.
SD är ett rasistiskt och främlingsfientlighet parti med rötter och grund hos nazism och fascism. Det är ingen tvekan om. Men den skicklige Jimmi Åkesson tonar ned det så mycket han förmår, vilket är rätt långt, för att göra partiet mera salongsfähigt. Bl a genom locka med gammelsossig politik i t ex sjukvård, äldreomsorg etc. Hans "finansiering" blir dock den konsevent rasistiska. Allt gott kan och ska finansieras med en inhuman och rasistisk invandringspolitik, som givetvis i första hand drabbar flyktingarna. Vilket då många sväljer...
Och detta är förklaringen till att en stor del av sd-väljarna inte sätter sd:s invandringspolitik som främsta orsak till sitt val. Men som ger sd:s politik legitimitet både för sig självt som rasistiskt parti och som anständigt välfärdsbevarande...
Fi är ett socialistiskt parti där feminismen i hårdvinklad variant lyfts fram, inte minst av Gudrun Schyman, ett extremt parti åt sitt håll. Inte ett parti som står för jämställdhet, även om de använder det ordet också. Vilket därmed lockade en del v-sympatisörer men även andra, som egentligen inte står för F!:s extremism. Bl a som protest mot det som de uppfattar som de gamla partierna ljumhet i jämställdhetsfrågor. Att v klarade sig trots en viss avtappning till F! kan bero på att som protest emot högerextremismen så sprang en del till en vänsterextremism. Som dock till det mesta ligger utanför v som parti, men som ändå får något slags näring i dess grundideologi. Det ena ger det andra betr extremism.
Att miljöpartiet gick framåt tror jag beror på att de fick väljare från alliansväljare som ville straffa '"sina" partier och i mp fann ett anständigt parti som står för miljön och som numera inte är extrem eu-motståndare utan vill använda eu för bl a en bättre miljöpolitik och som inte är rasister. Folk som inte vill beblanda sig med vare sig v, f! eller sd. Plus en del pp-sympatisörer som var rädda att pp inte skulle klara spärren och därför valde de mp som näst-bästa parti i integritetsfrågor.
Så, kanske är det trots allt inte så konstigt att resultatet av valet till eu-parlamentet blev som det blev. Och att orsaken i mångt och mycket inte beror på rasism eller extremism utan på de gamla partierna oförmåga att vinna förtroende för sin politik. Misstron drev många att på olika sätt demonstrera sitt missnöje genom att, med mer el mindre genomtänkta argument, välja annorlunda än de tidigare gjort, och att det gick till ytterlighetspartier.
Många dessutom med tanken att det var "ofarligt" att göra så när det "bara" var ett eu-val.
Frågan är om och i så fall hur många som återvänder till sina forna partier till hösten. Eller om de fortsätter att protestera genom att välja andra partier som kan verka extrema, men i vart fall inte misslyckats som de gamla partierna, och som kan upplevas som mera tydliga i sina åsikter och värdegrunder.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Visar inlägg med etikett EU-valet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett EU-valet. Visa alla inlägg
02 april 2014
Public serviceföretaget SVT och valet i maj!
Jag blir väldigt irriterad och besviken på hur SVT gör i sin bevakning inför det utomordentligt viktiga valet till eu-parlamentet den 25 maj.
Jag har därför sänt ett e-mail till Agenda och ett par personer som gör program i teve2 inför valet i maj.
Jag har därför sänt ett e-mail till Agenda och ett par personer som gör program i teve2 inför valet i maj.
Varför läggs programmen upp så att ETT parti så klart diskrimineras? Och i vissa fall inte alls förekommer? Jag avser givetvis piratpartiet, som idag har TVÅ eu-parlamentariker som båda kandiderar igen, och pp är ett parti som kandiderar också till riksdagen i höst.
Vi ser hur SVTs Agenda kör med en princip som utesluter piratpartiet (PP), men gynnar sverigedemokraterna (SD). Ett program som körs 3 veckor före eu-valet MÅSTE givetvis i högsta grad fokusera på eu-frågorna, ur vilken vinkel man än vill se dem. Då är det självklart, ur demokratisk rättviseaspekt, att alla partier som idag finns med i den debatten.
Däremot kan man ju diskutera vad SD har där att göra. OK de ställer upp i valet (de också), men de har inget att redovisa och stå till svars för betr vad deras icke-befintliga parlamentariker gjort den gångna mandatperioden.
SVT Forum i tv2 är ett smalare program, men viktigt ändå.
Genom att "välja" att bara presentera de som avgår "frivilligt" och de som kandiderar som "nykomlingar" så lyckas SVT att minimera kandidatpresentationerna för piratpartiet på ett sätt som inte känns bra ur demokratiska aspekter. Övriga partier får flera personer som får visa upp sig för väljarna, både som föredettingar och som de som vill in i stället för dessa "gamlingar".
Givetvis kan det bli lite för mycket om alla parlamentariker, nya som gamla och de som vill bli omvalda utan att vara pinfärska, presentera och intervjuas. Men, något slags jämvikt bör det vara mellan partierna, som finns idag i parlamentet. Eller hur? Det kan uppnås genom att varje idag representerat parti dels får sina två toppkandidater intervjuade liksom en till som står på chansplats.
Dessutom är ju EU det forum som i hög grad styr den viktiga frågan om personlig integritet - därför bör just den frågan tas upp ordentligt just med de som vill in i eu-parlamentet - och sitter de där, ska de avkrävas redovisning vad de gjort betr integriteten, för eller emot.
Det är viktig upplysning till väljarna, och SVTs (och SRs) ansvar att ge.
Att pp ska få vara med i en debatt 23 maj är inget godtagbart svar. Det är alltför sent, och visar hur lite SVT förstår om vikten vare sig betr integritetsfrågan eller eu-valets vikt i stort.
Mvh, Lars-Erick Forsgren
Jag är inte medlem i piratpartiet, men djupt engageradi och övertygad om vikten av demokratiska val under rättvisa villkor, som ger väljarna information om vad som står på spel och om vilka frågorna är och vilka partier som finns och deras synpunkter. Jag har varit politiskt engagerad under flera decennier, bl a som politisk sekreterare och som förtroendevald i kommun och landsting.
Jag emotser ett rejält svar, och då inte ett som bara är en kopia av ett "policypapper".
PS. Som publicserviceföretag har SR/SVT ett uppdrag att verka för demokrati och emot rasism.
PS. Som publicserviceföretag har SR/SVT ett uppdrag att verka för demokrati och emot rasism.
13 februari 2014
EU-debatt, för och emot demokrati
För ett par dagar sedan skrev jag lite om EU, att valet till parlamentet är viktigare än vi tror. Detta bl a mot bakgrund av en aktuell opinionsmätning.
Jag kan inte påstår att det är någon intensivare debatt eller starkare informationsflöde än kring det i maj stundande valet till Europaparlamentet. Men något har skrivits på bloggar och t ex på Facebook. En del vill jag i någon mån referera och diskutera.
Eftersom jag här diskuterar europaparlamentet och dess betydelse för demokratiseringen av EU inleder jag med några rader, tagna från Wikipedia.
"Valet 2014 är det första valet sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Fördraget stärkte Europaparlamentets roll inom unionen genom att utöka dess lagstiftande befogenheter. Fördraget ger också Europaparlamentsvalen en direkt betydelse för vem som ska få bli Europeiska kommissionens ordförande (”unionens statsminister”). Kommissionsordföranden är en av de mest betydelsefulla befattningarna inom unionen; han eller hon har stor betydelse för kommissionens utformning och dess politik. Europeiska kommissionen fungerar som unionens regering och har ensamrätt att lägga fram lagförslag.
Jag och en del andra, t ex "FarmorGun", ser valet viktigt eftersom EU på olika sätt bestämmer vad som ska gälla också i Sverige. EU ligger så att säga en nivå över Sverige som nation i beslutstrappan. Därför är det viktigt att EU är demokratiskt - och fortsätter att vara ett fredsprojekt, och där folket genom sina representanter påverkar besluten i allt som ligger på EU:s bord. Inte minst vad gäller mänskliga rättigheter och ex-vis integritet. Vi konstaterar att den i sig något märkliga uppbyggnaden av EU:s beslutsorgan, faktiskt förändrats så det från början helt kraftlösa parlamentet fått, tagit sig, alltmera makt. Ministerråd och kommission är inte helt allenarådande. Jag och andra menar att den utvecklingen till mera av demokrati genom valda ombud måste fortsätta. Alltså att EU bör vara ett folkens samarbete mera än en klubb för regeringschefer som med hjälp av en ämbetsmannabyråkrati (kommissionen) bestämmer över våra huvuden.
Vad man kallar detta folkets samarbete är mindre väsentligt, och innehållet i sig måste också vara något som utformas av folkvalda representanter, dvs av Europaparlamentet. Även om vi som är positiva till EU gärna ser ett fördjupat samarbete i gemensamma frågor, men helst låter det som är lokalt beslutas lokalt.
Detta är det många som ogillar. En del eftersom de är helt negativa till EU, till samarbete över nationsgränserna. Dvs en i grunden konservativ och nationalistisk grundsyn. "Sverige är bäst, och vi ska inte och behöver inte samarbeta med andra." Märkligt (?) nog är det en syn som i vart fall tidvis förmärkts inte bara hos SD utan även hos S och V, liksom hos C och Mp. Ibland hos mp samtidigt förtydligats med att de inte vill att samarbete ska ske inte bara inom Europa utan internationellt. Vilket jag inte ser som en motsättning!
Så finns det de som är kritiska till vad EU ska syssla med, att "för mycket" bestäms av EU (vilket då oftast är kommissionen), alltså en kritik av mängd eller typ av frågor. Jag kan delvis hålla med om det (subsidaritetsprincipen), men tillägger att det beror också på om besluten tas demokratiskt eller av en kombination av byråkrater och regeringschefer.
En del är kritiska just p g a att demokratin inom EU är ofullkomlig, och de varken tror att den kan bli det eller bör bli det. Och att därför parlamentet och val till det inte är så viktigt, eller rent av är onödigt.
EU-kritik har således olika innebörd eller bakgrund. Jag är EU-positiv men kritisk, vill öka det demokratiska inslaget. Andra är emot EU hur det än ser ut. Som SD, och i vart fall tidvis både c, mp och v. De tre sistnämnda vill dock sitta med i parlamentet för att kämpa för sina åsikter, och betonar inte lika starkt som tidigare sin helt negativa syn på EU. Men är ändå "officiellt" emot EU, om än i varierad grad.
Socialdemokratin har länge varit emot EU-samarbetet, "Sverige är bäst, och ute i Europa är det hemska högerkrafter som styr." En syntes det socialistisk variant av nationalism. Idag får man säga att socialdemokratin är splittrad om än den officiella synen är försiktigt positiv. I vart fall om Sverige genom statsministern och andra ministrar kan inlägg veto på något sätt...
I en FB-debatt har Jan Rydh, fd landshövding och socialdemokrat menat att EUs beslutsstruktur i grunden är korporativt- fascistiskt. När EU byggdes upp var en av grunderna att den "opolitiska" kommissionen och EU domstolen skulle hindra politiker dvs folkviljan att få fullt genomslag. Nå,i visst kan den ses som korporativ, men jag menar att den har succesivt förändrats - och att det bör vi fortsätta att arbeta för. Och när han menar att EU ska vara ett mellanstatligt samarbete, dvs som NATO alltså och FN (varvid jag noterar att FN inte är ett samarbete endast med demokratier, tvärtom finns där åtskilliga diktaturer som kan både påverka och blockera beslut och ställningstaganden). Då är jag inte med. Konsekvensen av hans inställning är att inte vilja ha ett EU som bygger på ett demokratiskt folkvalt parlament, utan att det är regeringscheferna som skall besluta.
Rydh anser att min strävan efter demokrati i EU är naiv. Kan så vara, men jag föredrar att vara naiv och för demokrati i st för att se en styrelseform som bygger på ett överhetsperspektiv där en politisk elit bestämmer långt över våra huvuden och skapar ett samhälle där klyftorna vidgas och medborgarna hålls utanför och övervakas så de/vi till slut inte ens vågar debattera och kritisera fritt.
SD vill in i parlamentet för att sänka det, för att obstruera genom samarbeta med andra ultranationalistiska och främlingsfientliga partier. T ex "stoppa invandringen".
Moderaterna är på något sätt för EU, men har ändå i grunden en konservativ syn, ser hellre det som ett statligt samarbete myndigheter/ministrar emellan. Dvs en bra bit från folket.
Som jag uppfattar Piratpartiet så är det kritiskt, men inte egentligen emot EU. Kritiken bottnar i att pp vill ha ett mera demokratiskt EU. Dvs väldigt likt fp:s syn. Som vad jag förstår faktiskt inte ändrats i någon väsentlig grad sedan fp´s socialliberala tid. Fp i EU är också bättre (= mera socialliberalt) än fp i riksdagen.
I integritetsfrågan är förstås Pp bättre och mera konsekvent än fp, men fp kommer närmast. Möjligen beroende på vilka som f.n. sitter där för fp.
Nå. Ett demokratiskt EU som närmare sig det som kan kallas Europas förenta stater, det syns mig mera smakligt än ett icke-demokratiskt EU som styrs av ämbetsmän och ministrar. Det senare anser jag vara en konservativ och nationalistisk inkrökt syn, snubblande nära inte bara M utan även S och SD.
Jag kan inte påstår att det är någon intensivare debatt eller starkare informationsflöde än kring det i maj stundande valet till Europaparlamentet. Men något har skrivits på bloggar och t ex på Facebook. En del vill jag i någon mån referera och diskutera.
Eftersom jag här diskuterar europaparlamentet och dess betydelse för demokratiseringen av EU inleder jag med några rader, tagna från Wikipedia.
"Valet 2014 är det första valet sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Fördraget stärkte Europaparlamentets roll inom unionen genom att utöka dess lagstiftande befogenheter. Fördraget ger också Europaparlamentsvalen en direkt betydelse för vem som ska få bli Europeiska kommissionens ordförande (”unionens statsminister”). Kommissionsordföranden är en av de mest betydelsefulla befattningarna inom unionen; han eller hon har stor betydelse för kommissionens utformning och dess politik. Europeiska kommissionen fungerar som unionens regering och har ensamrätt att lägga fram lagförslag.
Enligt de nya bestämmelserna ska Europeiska rådet (medlemsstaternas stats- eller regeringschefer) föreslå en kandidat till att bli ny kommissionsordförande med hänsyn till utgången i Europaparlamentsvalet. Denna kandidat måste sedan väljas av Europaparlamentet medabsolut majoritet; i annat fall måste en ny kandidat föreslås. Övriga kommissionsledamöter (”unionens ministrar”) föreslås av medlemsstaterna i samförstånd med den valda ordföranden. Hela förslaget måste godkännas av Europaparlamentet innan den nya kommissionen (”unionens regering”) tillträder.
I tidigare val har utnämningen av kommissionsordföranden aldrig varit en uppmärksammad fråga i valrörelsen eftersom valet formellt sett inte har berört denna fråga. Mot bakgrund av Lissabonfördragets förändringar kommer flera europeiska partier att föreslå egna kandidater till kommissionsordförande inför valet 2014. Den av dessa kandidater som får stöd av majoriteten i Europaparlamentet efter valet väntas bli vald till nästa kommissionsordförande."
---
När man granskar argumenten i EU-debatten blir det strax klart att synen på EU och parlamentsvalet har väldigt olika utgångspunkter.
Jag och en del andra, t ex "FarmorGun", ser valet viktigt eftersom EU på olika sätt bestämmer vad som ska gälla också i Sverige. EU ligger så att säga en nivå över Sverige som nation i beslutstrappan. Därför är det viktigt att EU är demokratiskt - och fortsätter att vara ett fredsprojekt, och där folket genom sina representanter påverkar besluten i allt som ligger på EU:s bord. Inte minst vad gäller mänskliga rättigheter och ex-vis integritet. Vi konstaterar att den i sig något märkliga uppbyggnaden av EU:s beslutsorgan, faktiskt förändrats så det från början helt kraftlösa parlamentet fått, tagit sig, alltmera makt. Ministerråd och kommission är inte helt allenarådande. Jag och andra menar att den utvecklingen till mera av demokrati genom valda ombud måste fortsätta. Alltså att EU bör vara ett folkens samarbete mera än en klubb för regeringschefer som med hjälp av en ämbetsmannabyråkrati (kommissionen) bestämmer över våra huvuden.
Vad man kallar detta folkets samarbete är mindre väsentligt, och innehållet i sig måste också vara något som utformas av folkvalda representanter, dvs av Europaparlamentet. Även om vi som är positiva till EU gärna ser ett fördjupat samarbete i gemensamma frågor, men helst låter det som är lokalt beslutas lokalt.
Detta är det många som ogillar. En del eftersom de är helt negativa till EU, till samarbete över nationsgränserna. Dvs en i grunden konservativ och nationalistisk grundsyn. "Sverige är bäst, och vi ska inte och behöver inte samarbeta med andra." Märkligt (?) nog är det en syn som i vart fall tidvis förmärkts inte bara hos SD utan även hos S och V, liksom hos C och Mp. Ibland hos mp samtidigt förtydligats med att de inte vill att samarbete ska ske inte bara inom Europa utan internationellt. Vilket jag inte ser som en motsättning!
Så finns det de som är kritiska till vad EU ska syssla med, att "för mycket" bestäms av EU (vilket då oftast är kommissionen), alltså en kritik av mängd eller typ av frågor. Jag kan delvis hålla med om det (subsidaritetsprincipen), men tillägger att det beror också på om besluten tas demokratiskt eller av en kombination av byråkrater och regeringschefer.
En del är kritiska just p g a att demokratin inom EU är ofullkomlig, och de varken tror att den kan bli det eller bör bli det. Och att därför parlamentet och val till det inte är så viktigt, eller rent av är onödigt.
EU-kritik har således olika innebörd eller bakgrund. Jag är EU-positiv men kritisk, vill öka det demokratiska inslaget. Andra är emot EU hur det än ser ut. Som SD, och i vart fall tidvis både c, mp och v. De tre sistnämnda vill dock sitta med i parlamentet för att kämpa för sina åsikter, och betonar inte lika starkt som tidigare sin helt negativa syn på EU. Men är ändå "officiellt" emot EU, om än i varierad grad.
Socialdemokratin har länge varit emot EU-samarbetet, "Sverige är bäst, och ute i Europa är det hemska högerkrafter som styr." En syntes det socialistisk variant av nationalism. Idag får man säga att socialdemokratin är splittrad om än den officiella synen är försiktigt positiv. I vart fall om Sverige genom statsministern och andra ministrar kan inlägg veto på något sätt...
I en FB-debatt har Jan Rydh, fd landshövding och socialdemokrat menat att EUs beslutsstruktur i grunden är korporativt- fascistiskt. När EU byggdes upp var en av grunderna att den "opolitiska" kommissionen och EU domstolen skulle hindra politiker dvs folkviljan att få fullt genomslag. Nå,i visst kan den ses som korporativ, men jag menar att den har succesivt förändrats - och att det bör vi fortsätta att arbeta för. Och när han menar att EU ska vara ett mellanstatligt samarbete, dvs som NATO alltså och FN (varvid jag noterar att FN inte är ett samarbete endast med demokratier, tvärtom finns där åtskilliga diktaturer som kan både påverka och blockera beslut och ställningstaganden). Då är jag inte med. Konsekvensen av hans inställning är att inte vilja ha ett EU som bygger på ett demokratiskt folkvalt parlament, utan att det är regeringscheferna som skall besluta.
Rydh anser att min strävan efter demokrati i EU är naiv. Kan så vara, men jag föredrar att vara naiv och för demokrati i st för att se en styrelseform som bygger på ett överhetsperspektiv där en politisk elit bestämmer långt över våra huvuden och skapar ett samhälle där klyftorna vidgas och medborgarna hålls utanför och övervakas så de/vi till slut inte ens vågar debattera och kritisera fritt.
SD vill in i parlamentet för att sänka det, för att obstruera genom samarbeta med andra ultranationalistiska och främlingsfientliga partier. T ex "stoppa invandringen".
Moderaterna är på något sätt för EU, men har ändå i grunden en konservativ syn, ser hellre det som ett statligt samarbete myndigheter/ministrar emellan. Dvs en bra bit från folket.
Som jag uppfattar Piratpartiet så är det kritiskt, men inte egentligen emot EU. Kritiken bottnar i att pp vill ha ett mera demokratiskt EU. Dvs väldigt likt fp:s syn. Som vad jag förstår faktiskt inte ändrats i någon väsentlig grad sedan fp´s socialliberala tid. Fp i EU är också bättre (= mera socialliberalt) än fp i riksdagen.
I integritetsfrågan är förstås Pp bättre och mera konsekvent än fp, men fp kommer närmast. Möjligen beroende på vilka som f.n. sitter där för fp.
Nå. Ett demokratiskt EU som närmare sig det som kan kallas Europas förenta stater, det syns mig mera smakligt än ett icke-demokratiskt EU som styrs av ämbetsmän och ministrar. Det senare anser jag vara en konservativ och nationalistisk inkrökt syn, snubblande nära inte bara M utan även S och SD.
11 februari 2014
EU-valet, viktigare än du tror, inte minst för integriteten
Sveriges Radio har låtit göra en opinionsmätning inför det i maj stundande valet till Europaparlamentet.
Resultatet är intressant. Både skrämmande och glädjande, på flera sätt.
Glädjande att det kan tyda på ett något högre valdeltagande än i senaste parlamentsvalet, 2009. Skrämmande att trots allt så många inte ser det angeläget att rösta i detta val, som faktiskt kan ses som än viktigare än riksdagsvalet i september!
Glädjande siffror för miljöpartiet och vänsterpartiet. Men samtidigt skrämmande eftersom det är partier som, om än i varierande grad, är negativa till EU. Det är ju faktiskt så att det inte är i EU-parlamentet som Sveriges ställning till EU avgörs, det är i Sveriges riksdag. I parlamentet kan man möjligen försöka obstruera i vissa frågor.
Skrämmande siffror för i första hand kristdemokraterna och piratpartiet, båda åker ut så det stänker om det om dessa siffror håller sig någorlunda fram över valdagen den 25 maj. För mig gör det inget om kd åker ut, men piratpartiets sorti är ett kraftigt bakslag för de som värnar medborgarnas integritet och därmed sammanhängande frågor. Piratpartiet skulle behövas just för dessa frågor även i riksdagen, men eftersom det är EU som i mycket sätter ramar och grund för hur mycket integriteten ska kränkas - eller försvaras - så är piratpartiet än viktigare i parlamentet!
Illa till i februarimätningen ser det ut också för sverigedemokraterna, vilket jag inte alls beklagar. Dess sympatisörer är i hög grad EU-negativa men samtidigt ointresserade av världen utanför Sverige över huvud taget. Centern riskerar också att falla under strecket, på samma sätt som partiet kan hamna utanför riksdagen.
De stora partierna, moderaterna och socialdemokraterna, verkar göra ett svagt val jämfört med till riksdagen. Deras väljare verkar inte riktigt orka tänka sig att rösta också i parlamentsvalet. I SR:s kommentarer förbigås med tystnad att även fp verkar göra ett något sämre EU-val i år än 2009 (10,9 i st f 13,6%). Det gör att fp:s tredje mandat sitter ytterst löst. Att fp gick bra senast, och ännu ligger bättre till i EU-valet än i riksdagsvalet torde helt bero på Marit Paulsen-effekten.
Ändå för fp-ledamöterna i parlamentet även i övrigt en mera konsekvent socialliberal linje än vad fp inrikes förmår att göra.
Att så stor del av väljarna inte går och röstar är ett nederlag både för partierna och för media, som inte lyckas föra ut hur viktigt valet är. För många väljare är EU för långt bort, för diffust, något främmande och för många skrämmande. Att EU i stort och faktiskt även parlamentet beslutar om och styr både politiken i Sveriges riksdag och våra liv, det blundar alltför många inför.
Att verkligen ta ställning till att man röstar och hur man röstar i parlamentsvalet är viktigt både för de som i grunden är positiva till samverkan och samarbete över gränserna, och detta samarbetes inriktning och omfattning, och för de som är skeptiska eller negativa. Och för de ointresserade, för de påverkas även de.
Att över huvud taget rösta är viktigt. Dessutom finns det alternativ, man kan faktiskt hitta partier som passar för de flesta olika inställningar och ideologier. I högre grad än vad gäller riksdagen, menar jag... Och med rätt placerade valsedlar kan man bevara denna mångfald och valfrihet.
Resultatet är intressant. Både skrämmande och glädjande, på flera sätt.
Glädjande att det kan tyda på ett något högre valdeltagande än i senaste parlamentsvalet, 2009. Skrämmande att trots allt så många inte ser det angeläget att rösta i detta val, som faktiskt kan ses som än viktigare än riksdagsvalet i september!
Glädjande siffror för miljöpartiet och vänsterpartiet. Men samtidigt skrämmande eftersom det är partier som, om än i varierande grad, är negativa till EU. Det är ju faktiskt så att det inte är i EU-parlamentet som Sveriges ställning till EU avgörs, det är i Sveriges riksdag. I parlamentet kan man möjligen försöka obstruera i vissa frågor.
Skrämmande siffror för i första hand kristdemokraterna och piratpartiet, båda åker ut så det stänker om det om dessa siffror håller sig någorlunda fram över valdagen den 25 maj. För mig gör det inget om kd åker ut, men piratpartiets sorti är ett kraftigt bakslag för de som värnar medborgarnas integritet och därmed sammanhängande frågor. Piratpartiet skulle behövas just för dessa frågor även i riksdagen, men eftersom det är EU som i mycket sätter ramar och grund för hur mycket integriteten ska kränkas - eller försvaras - så är piratpartiet än viktigare i parlamentet!
Illa till i februarimätningen ser det ut också för sverigedemokraterna, vilket jag inte alls beklagar. Dess sympatisörer är i hög grad EU-negativa men samtidigt ointresserade av världen utanför Sverige över huvud taget. Centern riskerar också att falla under strecket, på samma sätt som partiet kan hamna utanför riksdagen.
De stora partierna, moderaterna och socialdemokraterna, verkar göra ett svagt val jämfört med till riksdagen. Deras väljare verkar inte riktigt orka tänka sig att rösta också i parlamentsvalet. I SR:s kommentarer förbigås med tystnad att även fp verkar göra ett något sämre EU-val i år än 2009 (10,9 i st f 13,6%). Det gör att fp:s tredje mandat sitter ytterst löst. Att fp gick bra senast, och ännu ligger bättre till i EU-valet än i riksdagsvalet torde helt bero på Marit Paulsen-effekten.
Ändå för fp-ledamöterna i parlamentet även i övrigt en mera konsekvent socialliberal linje än vad fp inrikes förmår att göra.
Att så stor del av väljarna inte går och röstar är ett nederlag både för partierna och för media, som inte lyckas föra ut hur viktigt valet är. För många väljare är EU för långt bort, för diffust, något främmande och för många skrämmande. Att EU i stort och faktiskt även parlamentet beslutar om och styr både politiken i Sveriges riksdag och våra liv, det blundar alltför många inför.
Att verkligen ta ställning till att man röstar och hur man röstar i parlamentsvalet är viktigt både för de som i grunden är positiva till samverkan och samarbete över gränserna, och detta samarbetes inriktning och omfattning, och för de som är skeptiska eller negativa. Och för de ointresserade, för de påverkas även de.
Att över huvud taget rösta är viktigt. Dessutom finns det alternativ, man kan faktiskt hitta partier som passar för de flesta olika inställningar och ideologier. I högre grad än vad gäller riksdagen, menar jag... Och med rätt placerade valsedlar kan man bevara denna mångfald och valfrihet.
11 juni 2009
Marit räddade folkpartiet, men piratpartiets och miljöpartiets integritetsvärnande politik vann valet. Valanalys, del 3.
Marit Paulsen tycks fortfarande ha en viss dragningskraft. Hon talar med auktoritet och i lättförstådda fraser om jordbrukspolitik. Ger intryck av en gedigen tant. I dessa frågor tillåter hon sig lite egen profil också. I annat följer hon oftast snällt partiprogrammet. Ett par-tre dagar för valet i söndags gjorde hon dock en uppmärksammad svängning betr integriteten. Uttalade sig lite mera positivt, vilket var menat som ett försök att med ”kompromissprat” rädda tillbaka de folkpartister som var bekymrade över folkpartiets batongpolitik även på rättssäkerhets- och integritetsområdet. Det verkar har övertygat en del tvehågsna. Det stora lasset i den frågan drog dock Olle Schmidt och Annika Beijbom. Cecilia Wikström fick ett gott renommé när hon gick emot regeringen i FRA-frågan (men var står hon idag?) som en av ”de 6” fp-kvinnorna. Betr Ipred är hon däremot på medialobbyns sida, vilket uppenbarligen inte alla uppfattat. Detta sammantaget kan vara en förklaring till att fp tog oväntat många röster i valet till europarlamentet. Fps kramande av EU gjorde också att en del moderater tillfälligt lånade ut sina röster till fp.
Av ”gammelpartierna” var miljöpartiet det parti som tydligast tog ställning för integritetsfrågan. Vänsterpartiet talade med kluven tunga, dess främste kulturpolitiker Siv Holma är ju för Ipred, och det verkar dessutom inte som att vänsterväljare uppskattar personlig integritetet...
Miljöpartiet var dock enat, och då hjälpte det inte att det fanns en och annan integritetetsförespråkare i de andra partierna. Dessa föreföll dessutom tämligen nyvakna i den frågan. Förutom Olle Schmidt då.
Både moderaterna och sossarna agerar som okänsliga betongpartier, inte minst i frågor som intresserar framtidsinriktade väljare.
Trots att massmedia i det längsta negligerade eller motarbetade piratpartiet så är det uppenbart att det var (pp) som drev den fråga som engagerade många väljare. Liksom att de såg integritetet och rättssäkerhets som viktigare än att ta ställning i strikt ekonomiska frågor. I kommentarer har sagts, i förklenande ordalag, att det var unga väljare, och till och med att (pp) lockat en del presumtiva sd-väljare.
Nu är det väl inget fel i att ett parti lockar yngre väljare. Förmodligen gjorde (pp) att valdeltagandet ökade, vilket ju annars alla säger sig vilja arbeta för. Dessutom visar en lite närmare analys att visserligen hade (pp) fler unga väljare än de andra partierna. De andra hade dock en skrämmande låg andel yngre väljare, vilket borde stämma till eftertanke!
Dessutom, även om 17% av (pp)s väljare var förstagångsväjare (dvs mellan 18-22 år), men 35% var i åldern 22-30 år och hela 43 % i åldern 30 till 64 år. Hela 78% får alltså anses vara i den yrkesverksamma åldern. Dessutom var 5% av (pp)s väljare pensionärer! Se statsvetaren Henrik Oscarssons analys.
http://www.henrikoscarsson.com/2009/06/pp-sd-och-de-ungas-eup-val.html
På samma sätt visar det sig att de insinuanta påståendena om något slags samstämmighet mellan (pp)s och (sd)s väljare är helt fel. Det rör sig om ytterst få rörelser. Och är av samma blygsamma grad som andra partiers väljares sympati för (sd). Även där kan man kolla upp i Oscarssons analys.
Piratpartiets framgångar måste nu givetvis leda till att också (pp) analyserar sina fortsatta insatser. Inte lär integriteteten räddas av bara en period i europarlamentet! Men än mera intressant blir om de gamla partierna förmår göra en riktig analys. Att de inser de traditionella liberala, demokratiska mänskliga rättigheterna, som (pp) förde fram, att de har en sprängkraft än idag och en lockelse på såväl yngre som medelålders och äldre väljare.
Eller om de ”somnar om”, invaggade i falsk trygghet av Marit-effekter och att Alf Svensson liksom fru Bildt kryssade upp sig.
Av ”gammelpartierna” var miljöpartiet det parti som tydligast tog ställning för integritetsfrågan. Vänsterpartiet talade med kluven tunga, dess främste kulturpolitiker Siv Holma är ju för Ipred, och det verkar dessutom inte som att vänsterväljare uppskattar personlig integritetet...
Miljöpartiet var dock enat, och då hjälpte det inte att det fanns en och annan integritetetsförespråkare i de andra partierna. Dessa föreföll dessutom tämligen nyvakna i den frågan. Förutom Olle Schmidt då.
Både moderaterna och sossarna agerar som okänsliga betongpartier, inte minst i frågor som intresserar framtidsinriktade väljare.
Trots att massmedia i det längsta negligerade eller motarbetade piratpartiet så är det uppenbart att det var (pp) som drev den fråga som engagerade många väljare. Liksom att de såg integritetet och rättssäkerhets som viktigare än att ta ställning i strikt ekonomiska frågor. I kommentarer har sagts, i förklenande ordalag, att det var unga väljare, och till och med att (pp) lockat en del presumtiva sd-väljare.
Nu är det väl inget fel i att ett parti lockar yngre väljare. Förmodligen gjorde (pp) att valdeltagandet ökade, vilket ju annars alla säger sig vilja arbeta för. Dessutom visar en lite närmare analys att visserligen hade (pp) fler unga väljare än de andra partierna. De andra hade dock en skrämmande låg andel yngre väljare, vilket borde stämma till eftertanke!
Dessutom, även om 17% av (pp)s väljare var förstagångsväjare (dvs mellan 18-22 år), men 35% var i åldern 22-30 år och hela 43 % i åldern 30 till 64 år. Hela 78% får alltså anses vara i den yrkesverksamma åldern. Dessutom var 5% av (pp)s väljare pensionärer! Se statsvetaren Henrik Oscarssons analys.
http://www.henrikoscarsson.com/2009/06/pp-sd-och-de-ungas-eup-val.html
På samma sätt visar det sig att de insinuanta påståendena om något slags samstämmighet mellan (pp)s och (sd)s väljare är helt fel. Det rör sig om ytterst få rörelser. Och är av samma blygsamma grad som andra partiers väljares sympati för (sd). Även där kan man kolla upp i Oscarssons analys.
Piratpartiets framgångar måste nu givetvis leda till att också (pp) analyserar sina fortsatta insatser. Inte lär integriteteten räddas av bara en period i europarlamentet! Men än mera intressant blir om de gamla partierna förmår göra en riktig analys. Att de inser de traditionella liberala, demokratiska mänskliga rättigheterna, som (pp) förde fram, att de har en sprängkraft än idag och en lockelse på såväl yngre som medelålders och äldre väljare.
Eller om de ”somnar om”, invaggade i falsk trygghet av Marit-effekter och att Alf Svensson liksom fru Bildt kryssade upp sig.
08 juni 2009
Piratpartiet, valanalys del 1.
Det första jag mötte igår, när jag gick till vallokalen, var en valsedelsutdelare från piratpartiet! Ingen från något annat parti.
Nu har jag varit med ett tag, även som valförrättare, så jag vet att detta med valsedelsutdelare från partierna minskat kraftigt genom åren, speciellt på mindre orter. Det gör saken än mera imponerande. Det visar på entusiastiska och övertygade anhängare.
Alla vet väl nu att piratpartiet "vann" valet till europaparlamentet. Dvs de blev sannerligen inte störst, men de kom in, tog ett mandat med råge. Jag erkänner oförbehållsamt att det glädjer mig! Samtidigt så hoppades jag faktiskt på att (pp) skulle ta två mandat. Kanske inte så mycket för (pp)s egen skull, som för att det skulle förstärka signalen till de etablerade partierna att de missbrukat sin ställning och nonchalerat sina ideologier och fjärmat sig från väljarna. Inte minst då beträffande de viktiga frågorna om integritet och rättssäkerhet och andra medborgarrättsfrågor.
Jag noterar att (pp) i "min" vallokal/valdistrikt (i Piteå kommun, Norrbotten) tog 9,9% och blev lika stora som vänterpartiet och junilistan, vilka båda backade rejält. För hela Piteå kommun blev resultatet för (pp) 6,6%, lägre än rikssnittet men med stora skillnader mellan distrikten, från någon enstaka procent till drygt 15% i ett distrikt. Ser man till hela Norrbotten så visar en snabbkoll att det verkar som att (pp) tagit röster inom varje valdistrikt! Det är i detta röda län vanligt att mindre partier helt saknar röster i ett flertal valdistrikt, men (pp) klarade den ribban.
De flesta kommentatorer pekar på att det är ungdomarna som röstat på (pp). I någon mån kan det vara så, men jag vet ju att det inte är fullt så enkelt. Det finns faktist många både medelålders och äldre som ser lika allvarligt på de kränkningar emot integriteten som de gamla partierna genomdrivit och som (pp) motsätter sig.
(Visst märktes att en del unga väljare inte var så säkra på hur man röstar, men de flesta felaktigheter vad gäller röstandet gjordes faktiskt av äldre väljare. Ex-vis vid förhandsröstning, ombudsröstning och genom att lägga in två valsedlar i valkuvertet.)
Det är uppenbart att de obligatoriska gratulationerna från de andra partierna var rätt så sötsura, och att de ännu inte vill inse vad de missat och vad (pp) fångat upp. Liksom att (pp) bidragit till ett högre valdeltagande, genom att engagera människor som inte de andra partierna lyckats med. Samtidigt som att det i första hand var äldre väljare som deltog i detta val.
Alla måste därför inse att valresultatet i mycket är ett protestval. En protest emot de gamla partierna och då främst i de frågor jag nämnde ovan. Det var inte i första hand ett oreserverat val av (pp), även om man uppskattade dess kamp för integriteten. För (pp) gäller det nu att i nästa val inte hamna i en situation som junilistan i år. Att inte bara bli en dagsslända. Då gäller det att bredda programmet, givetvis med integritet och rättssäkerhet som utgångspunkt, för att både behålla nu vunna väljare och vinna nya. Att vinna tillräckliga, praktiska framgångar i (pp)s profilfrågor lär knappast gå att nå på bara en mandatperiod. Och många väljare har kort tålamod om det inte går som de vill. Exemplet med junilistan visar att det är möjligt att nå en valframgång för ett nytt parti, genom att profilera sig på en fråga, ett område, men att för varaktigare framgångar krävs mera.
Se därför gärna också min förra bloggpost, med vänliga råd till (pp):
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/05/nu-ar-det-skarpt-lage-pp.html
För valet till riksdagen nästa år är en helt annan sak än detta val till europaparlamentet.
Nu har jag varit med ett tag, även som valförrättare, så jag vet att detta med valsedelsutdelare från partierna minskat kraftigt genom åren, speciellt på mindre orter. Det gör saken än mera imponerande. Det visar på entusiastiska och övertygade anhängare.
Alla vet väl nu att piratpartiet "vann" valet till europaparlamentet. Dvs de blev sannerligen inte störst, men de kom in, tog ett mandat med råge. Jag erkänner oförbehållsamt att det glädjer mig! Samtidigt så hoppades jag faktiskt på att (pp) skulle ta två mandat. Kanske inte så mycket för (pp)s egen skull, som för att det skulle förstärka signalen till de etablerade partierna att de missbrukat sin ställning och nonchalerat sina ideologier och fjärmat sig från väljarna. Inte minst då beträffande de viktiga frågorna om integritet och rättssäkerhet och andra medborgarrättsfrågor.
Jag noterar att (pp) i "min" vallokal/valdistrikt (i Piteå kommun, Norrbotten) tog 9,9% och blev lika stora som vänterpartiet och junilistan, vilka båda backade rejält. För hela Piteå kommun blev resultatet för (pp) 6,6%, lägre än rikssnittet men med stora skillnader mellan distrikten, från någon enstaka procent till drygt 15% i ett distrikt. Ser man till hela Norrbotten så visar en snabbkoll att det verkar som att (pp) tagit röster inom varje valdistrikt! Det är i detta röda län vanligt att mindre partier helt saknar röster i ett flertal valdistrikt, men (pp) klarade den ribban.
De flesta kommentatorer pekar på att det är ungdomarna som röstat på (pp). I någon mån kan det vara så, men jag vet ju att det inte är fullt så enkelt. Det finns faktist många både medelålders och äldre som ser lika allvarligt på de kränkningar emot integriteten som de gamla partierna genomdrivit och som (pp) motsätter sig.
(Visst märktes att en del unga väljare inte var så säkra på hur man röstar, men de flesta felaktigheter vad gäller röstandet gjordes faktiskt av äldre väljare. Ex-vis vid förhandsröstning, ombudsröstning och genom att lägga in två valsedlar i valkuvertet.)
Det är uppenbart att de obligatoriska gratulationerna från de andra partierna var rätt så sötsura, och att de ännu inte vill inse vad de missat och vad (pp) fångat upp. Liksom att (pp) bidragit till ett högre valdeltagande, genom att engagera människor som inte de andra partierna lyckats med. Samtidigt som att det i första hand var äldre väljare som deltog i detta val.
Alla måste därför inse att valresultatet i mycket är ett protestval. En protest emot de gamla partierna och då främst i de frågor jag nämnde ovan. Det var inte i första hand ett oreserverat val av (pp), även om man uppskattade dess kamp för integriteten. För (pp) gäller det nu att i nästa val inte hamna i en situation som junilistan i år. Att inte bara bli en dagsslända. Då gäller det att bredda programmet, givetvis med integritet och rättssäkerhet som utgångspunkt, för att både behålla nu vunna väljare och vinna nya. Att vinna tillräckliga, praktiska framgångar i (pp)s profilfrågor lär knappast gå att nå på bara en mandatperiod. Och många väljare har kort tålamod om det inte går som de vill. Exemplet med junilistan visar att det är möjligt att nå en valframgång för ett nytt parti, genom att profilera sig på en fråga, ett område, men att för varaktigare framgångar krävs mera.
Se därför gärna också min förra bloggpost, med vänliga råd till (pp):
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/05/nu-ar-det-skarpt-lage-pp.html
För valet till riksdagen nästa år är en helt annan sak än detta val till europaparlamentet.
27 maj 2009
Nu är det skarpt läge, pp
OK, Christian Engström. piratpartiets etta, klarar sig ganska eller riktigt bra i debatter han nu får delta i. Men det hjälps inte, han behöver hjälp av fler in i europaparlamentet. Det blir för mycket för honom, även med ett par assistenter, att sätta sig in i och ta ställning till.
Det håller inte att ducka för så många frågor. Såväl motståndare som egna väljare kommer att ställa högre krav inte bara i slutspurten utan också väl inne i EP.
Begreppet "integritet" kräver mera av precisering och analys, vad anser (pp) t ex om integriteten för den som oförskyllt råkat ut personliga kränkningar? (pp) måste också mera grundligt fördjupa sin analys av vad de lägger in i medborgarrätt, medborgarperspektiv etc.
Det finns, som antyddes för någon vecka sedan, mängder av frågor som man kan lägga integritetsaspekten på. Men så gör det då! Visst, i första hand kan väl internetrelaterade frågor tas, men ni måste gå vidare. Och efter att ni gått igenom EU-relaterade frågor, gå vidare med svensk inrikespolitik. För att bara ge ett par exempel, äldreomsorgen - visst finns där ett integritetsperspektiv (som kommit bort), likaså i sjukvården. Se där kom både en landstingsfråga och kommunalpolitik in.
Alltså, dels behövs det fler än en från (pp) in i EP, men också en fördjupad intern debatt i god tid inför nästa års val till riksdag, landsting och kommuner! För jag tycker mig ha hört att ni ställer upp även då!
Lycka till med (den partiella och succesiva) breddningen och fördjupningen. Då kommer ni att bli framgångsrika, dvs om ni också byter namn. Men visst kommer det att bli en jobbig tid att förena stridiga viljor, från extrema nyliberaler till socialister och anarkister. Liksom ett antal som inte har någon (medveten) ideologi.
Men visst vore det ett inspirerande projekt, att skapa ett koncept med ett större perspektiv men med utgångspunkt i de grundläggande demokratiska frihetsbegreppen som integritet, yttrandefrihet, religionsfrihet, pressfrihet (anpassad till dagens situation), kommunikationsfrihet, rättssäkerhet!?!
Det håller inte att ducka för så många frågor. Såväl motståndare som egna väljare kommer att ställa högre krav inte bara i slutspurten utan också väl inne i EP.
Begreppet "integritet" kräver mera av precisering och analys, vad anser (pp) t ex om integriteten för den som oförskyllt råkat ut personliga kränkningar? (pp) måste också mera grundligt fördjupa sin analys av vad de lägger in i medborgarrätt, medborgarperspektiv etc.
Det finns, som antyddes för någon vecka sedan, mängder av frågor som man kan lägga integritetsaspekten på. Men så gör det då! Visst, i första hand kan väl internetrelaterade frågor tas, men ni måste gå vidare. Och efter att ni gått igenom EU-relaterade frågor, gå vidare med svensk inrikespolitik. För att bara ge ett par exempel, äldreomsorgen - visst finns där ett integritetsperspektiv (som kommit bort), likaså i sjukvården. Se där kom både en landstingsfråga och kommunalpolitik in.
Alltså, dels behövs det fler än en från (pp) in i EP, men också en fördjupad intern debatt i god tid inför nästa års val till riksdag, landsting och kommuner! För jag tycker mig ha hört att ni ställer upp även då!
Lycka till med (den partiella och succesiva) breddningen och fördjupningen. Då kommer ni att bli framgångsrika, dvs om ni också byter namn. Men visst kommer det att bli en jobbig tid att förena stridiga viljor, från extrema nyliberaler till socialister och anarkister. Liksom ett antal som inte har någon (medveten) ideologi.
Men visst vore det ett inspirerande projekt, att skapa ett koncept med ett större perspektiv men med utgångspunkt i de grundläggande demokratiska frihetsbegreppen som integritet, yttrandefrihet, religionsfrihet, pressfrihet (anpassad till dagens situation), kommunikationsfrihet, rättssäkerhet!?!
25 maj 2009
Politik i praktiken, del 3. Riksdagen är inte representativ
Nej, jag anser inte att riksdagen är representativ. Inte för folket, inte för väljarna. Däremot är den representativ för partierna.
Men det var väl inte det som var meningen?
När man analyserar partiernas budskap inför valet till europaparlamentet, både deras tevereklam som annat, kan man nog tycka att det råder ett intellektuellt underskott på många håll.
Varför? Ja, ett skäl kan vara just att följsamheten till partiledningarna prioriteras. Det är inte riksdagsledamöternas trohet till ideologi, och inte heller deras förmåga att kommunicera med väljarna som belönas.
Enkla budskap, tagna ur partiernas valmanualer, det är det som gäller.
Men verkligheten är inte enkel. Därför borde tänkande ledamöter uppmuntras. De som problematiserar, reflekterar, sätter in frågor i större sammanhang. De som, med en ideologisk bas, resonerar med väljarna i stället för att köra över dem.
Eller?
Apropå Anne-Marie Pålssons avhopp från riksdagen, läs gärna detta inlägg på bloggen Sagor från livbåten.
Jag begriper inte att inte fler riksdagsledamöter protesterar! Högljutt!
För det är ett systemfel, som underminerar hela demokratin. På så många sätt. Det känns alltmer som att partierna är ett hinder för demokratin. Men hur ska vi komma ur det problemet?
- Och jag tror visserligen på mera inslag av direktdemokrati, men inte fullt ut. I huvudsak måste vi ha en representativ demokrati.
Men då ska den verkligen vara representativ!
Men det var väl inte det som var meningen?
När man analyserar partiernas budskap inför valet till europaparlamentet, både deras tevereklam som annat, kan man nog tycka att det råder ett intellektuellt underskott på många håll.
Varför? Ja, ett skäl kan vara just att följsamheten till partiledningarna prioriteras. Det är inte riksdagsledamöternas trohet till ideologi, och inte heller deras förmåga att kommunicera med väljarna som belönas.
Enkla budskap, tagna ur partiernas valmanualer, det är det som gäller.
Men verkligheten är inte enkel. Därför borde tänkande ledamöter uppmuntras. De som problematiserar, reflekterar, sätter in frågor i större sammanhang. De som, med en ideologisk bas, resonerar med väljarna i stället för att köra över dem.
Eller?
Apropå Anne-Marie Pålssons avhopp från riksdagen, läs gärna detta inlägg på bloggen Sagor från livbåten.
Jag begriper inte att inte fler riksdagsledamöter protesterar! Högljutt!
För det är ett systemfel, som underminerar hela demokratin. På så många sätt. Det känns alltmer som att partierna är ett hinder för demokratin. Men hur ska vi komma ur det problemet?
- Och jag tror visserligen på mera inslag av direktdemokrati, men inte fullt ut. I huvudsak måste vi ha en representativ demokrati.
Men då ska den verkligen vara representativ!
Men "Svensson" är väl ingen terrorist?
Filmsnutten "Du bist terrorist" har cirkulerat runt på flera bloggar de senaste dagarna, bland annat hos Mikael Elmlunds blogg . Jag hoppas att alla nu sett den. Om ej kan ni t ex gå till Mikaels blogg.
Det går att säga mycket på två ynka minuter! Det motsvarar ungefär vad man får in på ett A4-ark. Före internet var det ju så man mätte en text...
Jag önskar att filmsnutten kunde ses av varje väljare - före eu-valet den 7 juni.
Inte bara av oss bloggare. Vi, vi är ju definitivt registrerade som terrorister av FRA genom FRA-lagen.
Det inser vi nog alla, och så anser nog de flesta vanliga "Svenssons" också att vi är.
Men att de själva, Svensson och hans vänner, är i samma fack, det har inte gått hem.
När så sker, då får vi nog en författningsdomstol också.
Om det inte är för sent då.
Filmsnutten är ju gjord i Tyskland, och där har de faktiskt detta skydd. Vilket vi inte har i Sverige. Så vi ligger sämre till.
Det går att säga mycket på två ynka minuter! Det motsvarar ungefär vad man får in på ett A4-ark. Före internet var det ju så man mätte en text...
Jag önskar att filmsnutten kunde ses av varje väljare - före eu-valet den 7 juni.
Inte bara av oss bloggare. Vi, vi är ju definitivt registrerade som terrorister av FRA genom FRA-lagen.
Det inser vi nog alla, och så anser nog de flesta vanliga "Svenssons" också att vi är.
Men att de själva, Svensson och hans vänner, är i samma fack, det har inte gått hem.
När så sker, då får vi nog en författningsdomstol också.
Om det inte är för sent då.
Filmsnutten är ju gjord i Tyskland, och där har de faktiskt detta skydd. Vilket vi inte har i Sverige. Så vi ligger sämre till.
20 maj 2009
DN:s märkliga EU-enkät och om fair play.
Med anledning av DNs märkliga enkät inför valet till EU-parlamentet så skrev jag till Håkan Brors, DN, den person som kommenterat enkäten i tidningen idag.
Jag menade bl a att det var en värdelös test, då det inte var samma svarsalternativ för läsarna som för politikerna. Att då jämföra sitt resultat med partiernas blir helt meningslöst.
Jag frågade också vem som svarat för partierna, det angavs ju bara att Christian Engström svarat för (pp).
Eftersom detta val kan bli ett personval i högre grad än till riksdagen, så anser jag att det är en viktig fråga. Speciellt som flera kandidater har en annan inställning är partiets officiella i viktiga frågor. Jag ville också veta varför DN reducerat frågan om integritet och medborgarrätt till "fildelning"?
Jag fick detta svar från Håkan Brors:
"Tack för dina synpunkter. Frågorna handlar om EU och ställs till partier som vill bli invalda i EU-parlamentet för att företräda sina väljare i dessa frågor. I en demokrati är det naturligt att väljare vill ha besked vad partierna tycker i dessa frågor. Att begära att väljare ska rösta fram partier som inte vill avslöja sina åsikter är att kalla "köpa grisen i säcken" för demokrati. Ingen från DN har dock tvingat Piratpartiet att svara på alla frågor, utan partiledningen har själv valt att svara direkt efter ett mejl. Det är partierna som svarat med sin officiella ståndpunkt i varje fråga. Inte till exempel Carl Schlyter för Miljöpartiet om vad partiet anser om EU-medlemskapet. "
Detta får var och en tolka som den vill. Min kommentar är denna.
Frågorna handlade om EU, men alla var inte relevanta eftersom det gäller val till EU-parlamentet, inte till riksdagen.
"Att företräda sina väljare" innebär att det vore rimligt att avkräva personliga svar av toppkandidaterna, inte om partiets officiella inställning, som Brors säger att DN gjort.
Betr "köpa grisen i säcken" så är det väl upp till väljaren att avgöra om han/hon vill det. Att (pp) inte har en uttalad åsikt i varje fråga är allmänt känt (och som jag till en del kritiserat (pp) för, vilket mina bloggläsare vet) - varför då tubba (pp)s enkätbesvarare att ändå ta ställning. Då måste det ju med automatik bli fel - felaktig väljarinformation!
Jag är, som alla läsare av denna blogg vet, inte piratpartist. Men jag gillar fair play. Liksom att var och en ska få dra sina slutsatser själv. Det innebär att jag inte gillar och inte anser att det är fair play att som DN gjort försöka lura väljarna att tro att (pp) har åsikter som de inte har.
Jag tycker faktiskt det är bedrägeri.
Det hade varit en helt annan sak om politikerna fått samma svarsalternativ som läsarna och att det varit deras personliga åsikter som efterfrågats.
Jag menade bl a att det var en värdelös test, då det inte var samma svarsalternativ för läsarna som för politikerna. Att då jämföra sitt resultat med partiernas blir helt meningslöst.
Jag frågade också vem som svarat för partierna, det angavs ju bara att Christian Engström svarat för (pp).
Eftersom detta val kan bli ett personval i högre grad än till riksdagen, så anser jag att det är en viktig fråga. Speciellt som flera kandidater har en annan inställning är partiets officiella i viktiga frågor. Jag ville också veta varför DN reducerat frågan om integritet och medborgarrätt till "fildelning"?
Jag fick detta svar från Håkan Brors:
"Tack för dina synpunkter. Frågorna handlar om EU och ställs till partier som vill bli invalda i EU-parlamentet för att företräda sina väljare i dessa frågor. I en demokrati är det naturligt att väljare vill ha besked vad partierna tycker i dessa frågor. Att begära att väljare ska rösta fram partier som inte vill avslöja sina åsikter är att kalla "köpa grisen i säcken" för demokrati. Ingen från DN har dock tvingat Piratpartiet att svara på alla frågor, utan partiledningen har själv valt att svara direkt efter ett mejl. Det är partierna som svarat med sin officiella ståndpunkt i varje fråga. Inte till exempel Carl Schlyter för Miljöpartiet om vad partiet anser om EU-medlemskapet. "
Detta får var och en tolka som den vill. Min kommentar är denna.
Frågorna handlade om EU, men alla var inte relevanta eftersom det gäller val till EU-parlamentet, inte till riksdagen.
"Att företräda sina väljare" innebär att det vore rimligt att avkräva personliga svar av toppkandidaterna, inte om partiets officiella inställning, som Brors säger att DN gjort.
Betr "köpa grisen i säcken" så är det väl upp till väljaren att avgöra om han/hon vill det. Att (pp) inte har en uttalad åsikt i varje fråga är allmänt känt (och som jag till en del kritiserat (pp) för, vilket mina bloggläsare vet) - varför då tubba (pp)s enkätbesvarare att ändå ta ställning. Då måste det ju med automatik bli fel - felaktig väljarinformation!
Jag är, som alla läsare av denna blogg vet, inte piratpartist. Men jag gillar fair play. Liksom att var och en ska få dra sina slutsatser själv. Det innebär att jag inte gillar och inte anser att det är fair play att som DN gjort försöka lura väljarna att tro att (pp) har åsikter som de inte har.
Jag tycker faktiskt det är bedrägeri.
Det hade varit en helt annan sak om politikerna fått samma svarsalternativ som läsarna och att det varit deras personliga åsikter som efterfrågats.
18 maj 2009
Vem ska få vara med, del 2.
På onsdag ordnar riksdagen själv en partiledardebatt. Det får den ju göra. Om någon tycker det är intressant just nu, är en annan sak.
Igår, söndagen den 17 maj, 3 veckor före valet till Europarlamentet, ordnade SVTs Agenda en partiledardebatt på en timme och trekvart. En debatt som först förutskickades handla om valet till europaparlamentet (EP). Det vore ju också logiskt, så nära detta val. Så kom kritik om vilka som skulle få vara med (se bl a Scaber Nestors bloggposter), och det skedde en gradvis gliding av vad som skulle debatteras liksom av motiveringarna till vilka som skulle få vara med.
Jag har svårt att svälja både inriktningen av debatten, liksom av motiven för vilka som skulle få delta. Trots att de senare liknar de motiveringar som SVT "alltid" haft. Tiderna förändras ju.
Visst kan det vara motiverat med partiledardebatter, även i teve, men inte direkt före ett val till ett parlament där inte partiledarena deltar. Vem skulle finna det motiverat med en debatt tre veckor före ett riksdagsval där det var eu-parlamentariker som debatterade eu-frågor?
Nu kom det igår visserligen en liten gnutta fildelning (!) in i debatten, men det gör inte saken bättre.
Det enda raka är att den närmaste tiden före ett val, säg 6-8 veckor, så ska stora debatter i media handla om detta val. Inte om något annat val som kommer mer än ett år senare.
Deltagare bör rimligen komma från de partier som dels sitter i det parlamentet och med kandidater som ställer upp för dessa partier, dels företrädare för eventuella nya partier som enligt seriösa opinionsmätningar visat att de har en klar chans att bli invalda. Det kan definieras som att de nått runt fyra procent i mätningar strax före och i början av valrörelsen vad gäller val till riksdagen och vid val till EP när opinionsmätningarna visar på (minst) ett mandat i detta val.
Däremot finns ingen större anledning att låta "enprocentspartier" delta i alla teve/radiodebatter. Förutsatt att de givetvis utsätts för normal nyhetsbevakning i övrigt.
Tycker jag.
Det innebär att i EU-valdebatter nu (som den igår, som borde varit en EU-debatt!), bör m, fp, c, kd, s, mp, v, jl och pp få delta.
Vilka som ska få delta i riksdagsvalsdebatter nästa år, förutom de partier som nu sitter i riksdagen, bör avgöras av hur opinionssiffrorna ser ut i juli-augusti nästa år. Inte av hur de ser ut nu eller av vilka som kommer in eller slås ut i valet till EP om tre veckor.
Igår, söndagen den 17 maj, 3 veckor före valet till Europarlamentet, ordnade SVTs Agenda en partiledardebatt på en timme och trekvart. En debatt som först förutskickades handla om valet till europaparlamentet (EP). Det vore ju också logiskt, så nära detta val. Så kom kritik om vilka som skulle få vara med (se bl a Scaber Nestors bloggposter), och det skedde en gradvis gliding av vad som skulle debatteras liksom av motiveringarna till vilka som skulle få vara med.
Jag har svårt att svälja både inriktningen av debatten, liksom av motiven för vilka som skulle få delta. Trots att de senare liknar de motiveringar som SVT "alltid" haft. Tiderna förändras ju.
Visst kan det vara motiverat med partiledardebatter, även i teve, men inte direkt före ett val till ett parlament där inte partiledarena deltar. Vem skulle finna det motiverat med en debatt tre veckor före ett riksdagsval där det var eu-parlamentariker som debatterade eu-frågor?
Nu kom det igår visserligen en liten gnutta fildelning (!) in i debatten, men det gör inte saken bättre.
Det enda raka är att den närmaste tiden före ett val, säg 6-8 veckor, så ska stora debatter i media handla om detta val. Inte om något annat val som kommer mer än ett år senare.
Deltagare bör rimligen komma från de partier som dels sitter i det parlamentet och med kandidater som ställer upp för dessa partier, dels företrädare för eventuella nya partier som enligt seriösa opinionsmätningar visat att de har en klar chans att bli invalda. Det kan definieras som att de nått runt fyra procent i mätningar strax före och i början av valrörelsen vad gäller val till riksdagen och vid val till EP när opinionsmätningarna visar på (minst) ett mandat i detta val.
Däremot finns ingen större anledning att låta "enprocentspartier" delta i alla teve/radiodebatter. Förutsatt att de givetvis utsätts för normal nyhetsbevakning i övrigt.
Tycker jag.
Det innebär att i EU-valdebatter nu (som den igår, som borde varit en EU-debatt!), bör m, fp, c, kd, s, mp, v, jl och pp få delta.
Vilka som ska få delta i riksdagsvalsdebatter nästa år, förutom de partier som nu sitter i riksdagen, bör avgöras av hur opinionssiffrorna ser ut i juli-augusti nästa år. Inte av hur de ser ut nu eller av vilka som kommer in eller slås ut i valet till EP om tre veckor.
15 maj 2009
Avstängd från internet? Öh, vem bryr sig?
Jag kan inte låta bli att delge er denna målande beskrivning av vad som snart väntar oss i Sverige. Om vi inte protesterar, om vi inte väcker politikerna, om vi inte röstar rätt den 7 juni.
Jag har knyckt texten, helt lagligt eftersom det är från en blogg. Bloggare är nämligen givmilda, toleranta.
Många har förstås läst texten, men den som inte gjort det, var så god. Kanske kan den ge en tankeställare. ¨
-----
All rise!
Eller, ja så säger man inte i Sverige men för storyns skull får det vara kvar. Alla ställde sig upp. Jag med eftersom det hade varit en lång lång genomgång. Domaren satte sig ned och sedan fick vi alla sätta oss ned. Han gav mig en hastig blick och slickade sig om läppen. Jag visste precis vad det innebar. Bytet var infångat och nu skulle det slaktas.
”Rätten finner att du Steffo Sugbloggare är skyldig till illegal nedtankning av Pirate of The Caribbean och trots 2 varningar från legala representanter laddade ned 2 och 3:an. Därför dömer vi dig till ett års avstängning från Internet. Har du något att tillägga?”
Jag svepte med blicken i lokalen och såg att Antipiratbyråns face of the year Henrik Pontén andades ut. Äntligen får han resultatet av alla års jagande efter elaka nedladdare. Rättvisan segrade till slut. Henrik log. Moinque Wadsted också. Domaren log. Jag log.
Idel leenden.
Jag knäppte bort en imaginär dammtuss från den av polaren lånade slicka pjyam…öh…piratkostymen och bad att få resa på mig och ställa några frågor. Domaren biföll min önskan.
- Jag är alltså avstängd från Internet i ett år? Har jag förstått rätt?
- Korrekt!
- Jag får inte surfa?
- Korrekt!
- Inte kolla mina mail?
- Korrekt!
- Inte facebooka?
- Korrekt!
- Inte twittra?
- Korrekt!
- Inte närma mig Internet i någon form?
- Korrekt!
- Inte betala mina räkningar…
- Öh…vad har det med Internet att göra.
- Jo serru herr domare. Jag har internetbank och min lön sätts in på det kontot och för att betala mina räkningar måste jag logga in på banken, men som jag förstår det kan jag inte göra detta under ett år och är alltså befriad från att betala mina räkningar. Är det korrekt?
- Vänta nu lite. Du kan väl betala dina räkningar. Det är väl bara att gå till en bankomat…
- Herr domare är väl medveten om att bankomatsystemet är kopplat till Internet, i och för sig via vpn men i alla fall, och eftersom jag inte får använda mig av Internet så bryter jag mot domen om jag går fram till en bankomat. Dessutom borde ni väl ta mina kreditkort i beslag så att jag inte har access till elektronisk hantering via Internet till mina pengar.
- Eh…
- Ett alternativ dock är att jag ber min arbetsgivare ge mig min lön rakt i handen…
- Ja det verkar vara en bra lösning.
- Emellertid tror jag att min arbetsgivare inte vill ge mig lön längre eftersom jag arbetar med IT och data och det får jag ju inte enligt domen befatta mig med.
- Vi snackar med din chef. Du ska få andra arbetsuppgifter.
- På ett IT-företag?
- Du kan väl göra andra uppgifter?
- Jag är anställd som IT-ansvarig och support för ett 100-tal personer som är utspridda över världen och…*host* vi använder Internet.
- Uhm…
- Fast jag kan ju ringa istället.
- Ja det är ju en lösning.
- Aj då…glömde bort att vi använder Skype och IM-system.
- Se det går icke!
- Jag vet men det kommer att kännas ohederligt att åka till jobbet och sätta sig på en stol i fikarummet för det är endast där vi inte har datorer. Ett sätt är i och för sig staten betalar min lön utan att jag behöver prestera alls. På så vis drabbas inte min arbetsgivare, vilket absolut inte kan vara syftet med domen mot mig.
- Staten kan väl inte betala för ditt…
- Ett annat alternativ är att rätten kontaktar alla de jag har avtal med som hyresvärd, garageplatsägaren, försäkringsbolagen, daghem, coop osv och att jag betalar först när jag gjort mitt straff om ett år.
- Öh…
- Glöm inte heller att kontakta skatteverket så de vet varför jag softar med deklarationen
- Men den kan du väl göra på papper.
- Kan man?
- Ja jag gör det!
- Jag utgår ifrån att rätten kontaktar ComHem som är min något ostadiga bredbandsleverantör och ser till att de stänger ned nätet hos mig – för jag utgår ifrån att ni inte litar på att jag gör det.
- Ah…
- Fast det drabbar ju i och för sig min fru. Kan man kanske sätta ett lås på datorn så att jag inte kan accessa den? Eller är det rättens åsikt att tredje part ska straffas av mitt agerande? Mina barn som behöver accessa skolans sidor via Internet blir ju också drabbade. Känns lite orättvist tycker jag. Fast frugan kan i och för sig surfa från jobbet. Och barnen från skolan. Men hur gör vi med min bärbara dator som har trådlöst kort i sig?
- Öh…
- Jag bara skojar, det är klart att ni ska ta ut kortet ur datorn. Det är jätteenkelt att ta ut det. Det är dock lika enkelt att sätt in ett annat. Kanske lika bra att ni konfiskerar datorn. Fast jag tror att chefen skulle bli lite purken, eftersom den är ett arbetsredskap. Hur gör vi med grannen som har öppet nätverk som jag kan använda min handdator för att surfa ifrån? Enklaste vore väl att konfiskera handdatorn. I för sig löser det inte problemet med det öppna nätverket eftersom jag kan köpa en annan dator med trådlöst kort i sig. Ett sätt att lösa det är att förbjuda grannen att ha öppet trådlöst nätverk eller förbjuda alla säljställen att sälja datorer till mig under ett års tid. Ett foto som skickas till alla butiker borde lösa det. Fast med nätbutikerna blir det problematiskt. Och hur gör vi med mina kompisar som jag kan använda som bulvan? Förbjuda kompisarna att köpa datorn kanske. Men det löser inte problemet med att jag kan låna någon av deras datorer. Förbjuda mig att ha kompisar kanske? En sak som plötsligt slår mig är att jag har en vass mobiltelefon som kan göra allt möjligt. Vad säger ni är det enklast att kontakta Telenor och säga till dem att stänga ned surfmöjligheten eller är det smidigare att jag lämnar in den också? Oops jag höll på att gömma, jag har ett sådant där käckt usb-modem från 3 också, lika bra att lämna in den också? Ja det borde täcka allt.
- Oj…
- Ursäkta inte mening att avbryta herr domare, men hur gör vi med min möjlighet att gå in på 7-eleven och använda mig av deras internetcafetjänst?
- Vi kontaktar 7-eleven.
- Alla 179 butiker i Sverige?*
- Alla 179!- Hur gör vi med alla 7-eleven i över 20 länder?
- Öh…- Enklast är nog att utfärda ett reseförbud.
- Ja det kan vi i och för sig göra.
- Vilket i alla fall inte hindrar att jag hittar andra internetcafeér i landet. Kanske lika bra att slå till med kommunarrest?
- Öh…
- Eller för att vara på den säkra sidan stadsdelsarrest.
- Så kan man…
- Fast det finns ju en massa internetcafeér på söder. Nä enklast är nog husarrest. Fast grannen har öppet nätverk…
- Men vad är det du vill!
- Jag vet inte riktigt men är det inte enklast att bara sätta mig i fängelset i ett år…
Domaren log inte. Inte heller Henrik. Monique såg direkt sur ut. Min advokat sprack upp i ett galet leende.
Själv sträckte jag fram mina båda händer för att förenkla handbojningen…
-----
Förutom att det är en humorfylld berättelse är den så belysande att det gör ont. Och den är viktig att ha med sig när man tar ställning till valet till Europaparlamentet, det sk EU-valet.
Jag har knyckt texten, helt lagligt eftersom det är från en blogg. Bloggare är nämligen givmilda, toleranta.
Många har förstås läst texten, men den som inte gjort det, var så god. Kanske kan den ge en tankeställare. ¨
-----
All rise!
Eller, ja så säger man inte i Sverige men för storyns skull får det vara kvar. Alla ställde sig upp. Jag med eftersom det hade varit en lång lång genomgång. Domaren satte sig ned och sedan fick vi alla sätta oss ned. Han gav mig en hastig blick och slickade sig om läppen. Jag visste precis vad det innebar. Bytet var infångat och nu skulle det slaktas.
”Rätten finner att du Steffo Sugbloggare är skyldig till illegal nedtankning av Pirate of The Caribbean och trots 2 varningar från legala representanter laddade ned 2 och 3:an. Därför dömer vi dig till ett års avstängning från Internet. Har du något att tillägga?”
Jag svepte med blicken i lokalen och såg att Antipiratbyråns face of the year Henrik Pontén andades ut. Äntligen får han resultatet av alla års jagande efter elaka nedladdare. Rättvisan segrade till slut. Henrik log. Moinque Wadsted också. Domaren log. Jag log.
Idel leenden.
Jag knäppte bort en imaginär dammtuss från den av polaren lånade slicka pjyam…öh…piratkostymen och bad att få resa på mig och ställa några frågor. Domaren biföll min önskan.
- Jag är alltså avstängd från Internet i ett år? Har jag förstått rätt?
- Korrekt!
- Jag får inte surfa?
- Korrekt!
- Inte kolla mina mail?
- Korrekt!
- Inte facebooka?
- Korrekt!
- Inte twittra?
- Korrekt!
- Inte närma mig Internet i någon form?
- Korrekt!
- Inte betala mina räkningar…
- Öh…vad har det med Internet att göra.
- Jo serru herr domare. Jag har internetbank och min lön sätts in på det kontot och för att betala mina räkningar måste jag logga in på banken, men som jag förstår det kan jag inte göra detta under ett år och är alltså befriad från att betala mina räkningar. Är det korrekt?
- Vänta nu lite. Du kan väl betala dina räkningar. Det är väl bara att gå till en bankomat…
- Herr domare är väl medveten om att bankomatsystemet är kopplat till Internet, i och för sig via vpn men i alla fall, och eftersom jag inte får använda mig av Internet så bryter jag mot domen om jag går fram till en bankomat. Dessutom borde ni väl ta mina kreditkort i beslag så att jag inte har access till elektronisk hantering via Internet till mina pengar.
- Eh…
- Ett alternativ dock är att jag ber min arbetsgivare ge mig min lön rakt i handen…
- Ja det verkar vara en bra lösning.
- Emellertid tror jag att min arbetsgivare inte vill ge mig lön längre eftersom jag arbetar med IT och data och det får jag ju inte enligt domen befatta mig med.
- Vi snackar med din chef. Du ska få andra arbetsuppgifter.
- På ett IT-företag?
- Du kan väl göra andra uppgifter?
- Jag är anställd som IT-ansvarig och support för ett 100-tal personer som är utspridda över världen och…*host* vi använder Internet.
- Uhm…
- Fast jag kan ju ringa istället.
- Ja det är ju en lösning.
- Aj då…glömde bort att vi använder Skype och IM-system.
- Se det går icke!
- Jag vet men det kommer att kännas ohederligt att åka till jobbet och sätta sig på en stol i fikarummet för det är endast där vi inte har datorer. Ett sätt är i och för sig staten betalar min lön utan att jag behöver prestera alls. På så vis drabbas inte min arbetsgivare, vilket absolut inte kan vara syftet med domen mot mig.
- Staten kan väl inte betala för ditt…
- Ett annat alternativ är att rätten kontaktar alla de jag har avtal med som hyresvärd, garageplatsägaren, försäkringsbolagen, daghem, coop osv och att jag betalar först när jag gjort mitt straff om ett år.
- Öh…
- Glöm inte heller att kontakta skatteverket så de vet varför jag softar med deklarationen
- Men den kan du väl göra på papper.
- Kan man?
- Ja jag gör det!
- Jag utgår ifrån att rätten kontaktar ComHem som är min något ostadiga bredbandsleverantör och ser till att de stänger ned nätet hos mig – för jag utgår ifrån att ni inte litar på att jag gör det.
- Ah…
- Fast det drabbar ju i och för sig min fru. Kan man kanske sätta ett lås på datorn så att jag inte kan accessa den? Eller är det rättens åsikt att tredje part ska straffas av mitt agerande? Mina barn som behöver accessa skolans sidor via Internet blir ju också drabbade. Känns lite orättvist tycker jag. Fast frugan kan i och för sig surfa från jobbet. Och barnen från skolan. Men hur gör vi med min bärbara dator som har trådlöst kort i sig?
- Öh…
- Jag bara skojar, det är klart att ni ska ta ut kortet ur datorn. Det är jätteenkelt att ta ut det. Det är dock lika enkelt att sätt in ett annat. Kanske lika bra att ni konfiskerar datorn. Fast jag tror att chefen skulle bli lite purken, eftersom den är ett arbetsredskap. Hur gör vi med grannen som har öppet nätverk som jag kan använda min handdator för att surfa ifrån? Enklaste vore väl att konfiskera handdatorn. I för sig löser det inte problemet med det öppna nätverket eftersom jag kan köpa en annan dator med trådlöst kort i sig. Ett sätt att lösa det är att förbjuda grannen att ha öppet trådlöst nätverk eller förbjuda alla säljställen att sälja datorer till mig under ett års tid. Ett foto som skickas till alla butiker borde lösa det. Fast med nätbutikerna blir det problematiskt. Och hur gör vi med mina kompisar som jag kan använda som bulvan? Förbjuda kompisarna att köpa datorn kanske. Men det löser inte problemet med att jag kan låna någon av deras datorer. Förbjuda mig att ha kompisar kanske? En sak som plötsligt slår mig är att jag har en vass mobiltelefon som kan göra allt möjligt. Vad säger ni är det enklast att kontakta Telenor och säga till dem att stänga ned surfmöjligheten eller är det smidigare att jag lämnar in den också? Oops jag höll på att gömma, jag har ett sådant där käckt usb-modem från 3 också, lika bra att lämna in den också? Ja det borde täcka allt.
- Oj…
- Ursäkta inte mening att avbryta herr domare, men hur gör vi med min möjlighet att gå in på 7-eleven och använda mig av deras internetcafetjänst?
- Vi kontaktar 7-eleven.
- Alla 179 butiker i Sverige?*
- Alla 179!- Hur gör vi med alla 7-eleven i över 20 länder?
- Öh…- Enklast är nog att utfärda ett reseförbud.
- Ja det kan vi i och för sig göra.
- Vilket i alla fall inte hindrar att jag hittar andra internetcafeér i landet. Kanske lika bra att slå till med kommunarrest?
- Öh…
- Eller för att vara på den säkra sidan stadsdelsarrest.
- Så kan man…
- Fast det finns ju en massa internetcafeér på söder. Nä enklast är nog husarrest. Fast grannen har öppet nätverk…
- Men vad är det du vill!
- Jag vet inte riktigt men är det inte enklast att bara sätta mig i fängelset i ett år…
Domaren log inte. Inte heller Henrik. Monique såg direkt sur ut. Min advokat sprack upp i ett galet leende.
Själv sträckte jag fram mina båda händer för att förenkla handbojningen…
-----
Förutom att det är en humorfylld berättelse är den så belysande att det gör ont. Och den är viktig att ha med sig när man tar ställning till valet till Europaparlamentet, det sk EU-valet.
07 maj 2009
Den komplicerade politiken
Jag känner mig nästan som en senior adviser när jag observerar och deltar i den aktuella politiska debatten på bloggarna.
Där finns ett enormt aktivt intresse, inte minst från sympatisörer till piratpartiet. De är ivriga, engagerade, många är oerhört kunniga i de frågor som de anser är deras. Flera av de mera framträdande av (pp)s kandidater i valet till EP har, trots sin ovilja till breddning, ett slags bredare grundsyn, kalla det gärna ideologi. Och de förmår att diskutera sansat och nyanserat, trots att deras tidigare politiska erfarenheter inte alltid är så stora.
Debatten i stort på bloggarna är dock lite mera vildvuxen. Och - det måste sägas - det gäller också en del av det som kommer från mera etablerade politiker.
Vad inte alla inser är att politiska beslut ofta är komplicerade. Politiker dränks i olika slags promemorior och underlag, mycket av detta hinner de inte ens ögna igenom. Det är inget försvar, men en förklaring. Dock skulle man önska att deras assistenter förklarade för dem att t ex internet är något mycket mera invecklat och omfattande än vad de tror. Att vi alla, även politikerna, använder det till mera än vi/de tror.
Men, att i olika förslag hitta de i och för sig viktiga principiella grunderna, som man vill förhålla sig till, det är inte alltid helt enkelt. Speciellt dokument som skrivs av byråkrater kan vara svårlästa ur den aspekten.
Politik är inte bara att vilja, som Olof Palme sa, det är att välja också. Vem man ska samarbeta med till exempel. Och hur man ska se på andra politiker. Att inte stödja någon innebär inte att man spottar denne i ansiktet.
De i politiken yrvakna sympatisörerna till (pp), de har en del att lära. T ex att journalister inte ska stryka intervjuoffret medhårs.
T ex att det är nyttigt med debatt, att en meningsmotståndare inte per definition är en idiot eller mörkermänniska. (OK, visst kan det vara så, men oftast inte.)
F.ö. verkar det som en del gamla politiker borde inse detta också, alla "pirater" är inte som politikernas glåpord vill mena.
Man behöver inte, vare sig som politiker eller som politiskt engagerad vanlig medborgare, dela alla åsikter hos en politiker, men givetvis är det rimligt att välja ngn som i stort ändå bygger på samma värderingar som man själv har.
Dessutom är det vettigt att välja samarbetspartner efter de frågor som är de mest aktuella, mest brännande, för en själv. Historien visar att för att vara trogen sin egen grundsyn så kan man behöva byta samarbetspartner beroende just på vad som är de viktigaste frågorna, och att de skiftar genom tiden.
Vid demokratins genombrott i början av förra seklet var skiljelinjen mellan motståndare till och förkämpar för allmän och lika rösträtt. Efter andra världskriget såg det ut på ett annat sätt när kampen stod mellan krafter som ville socialisera Sverige och de som ville ha ett samhälle med valfrihet och marknadsekonomi. Båda dessa frågor har en viktig dimension på hur man, utifrån olika ideologisk utgångspunkt, ser på demokratin som ett sätt att styra samhället.
Dessutom måste man inse, och respektera, att även i en given situation och tid, så gör både politiker och vanliga väljare olika prioriteringar av vad som de anser viktigast just då/nu.
Jag, liksom många i bloggosfären, ser integritet, rättssäkerhet, yttrande- och kommunikationsfrihet som viktiga demokratiska frågor idag. Andra anser inte detta, utan prioriterar t ex frågan om arbete som mera näraliggande. "Att hålla nöden från dörren."
Självfallet finns det många viktiga frågor, som är svåra att göra avvägningar emellan. Det valet måste dock var och en göra själv. Och sedan söka den väg och samarbetspartner som man tror mest på.
Då måste man dock söka undvika att, i upphetsningen, falla i fällan att gå till personangrepp eller tarvligheter på annat sätt. Dvs, när man angriper någon skall det vara för att man inte instämmer i dennes ståndpunkt, och försöka argumentera för sin egen. Att övertyga i sakfrågan - inte att köra över med ångvält.
Men det är en svår konst, det erkännes.
Där finns ett enormt aktivt intresse, inte minst från sympatisörer till piratpartiet. De är ivriga, engagerade, många är oerhört kunniga i de frågor som de anser är deras. Flera av de mera framträdande av (pp)s kandidater i valet till EP har, trots sin ovilja till breddning, ett slags bredare grundsyn, kalla det gärna ideologi. Och de förmår att diskutera sansat och nyanserat, trots att deras tidigare politiska erfarenheter inte alltid är så stora.
Debatten i stort på bloggarna är dock lite mera vildvuxen. Och - det måste sägas - det gäller också en del av det som kommer från mera etablerade politiker.
Vad inte alla inser är att politiska beslut ofta är komplicerade. Politiker dränks i olika slags promemorior och underlag, mycket av detta hinner de inte ens ögna igenom. Det är inget försvar, men en förklaring. Dock skulle man önska att deras assistenter förklarade för dem att t ex internet är något mycket mera invecklat och omfattande än vad de tror. Att vi alla, även politikerna, använder det till mera än vi/de tror.
Men, att i olika förslag hitta de i och för sig viktiga principiella grunderna, som man vill förhålla sig till, det är inte alltid helt enkelt. Speciellt dokument som skrivs av byråkrater kan vara svårlästa ur den aspekten.
Politik är inte bara att vilja, som Olof Palme sa, det är att välja också. Vem man ska samarbeta med till exempel. Och hur man ska se på andra politiker. Att inte stödja någon innebär inte att man spottar denne i ansiktet.
De i politiken yrvakna sympatisörerna till (pp), de har en del att lära. T ex att journalister inte ska stryka intervjuoffret medhårs.
T ex att det är nyttigt med debatt, att en meningsmotståndare inte per definition är en idiot eller mörkermänniska. (OK, visst kan det vara så, men oftast inte.)
F.ö. verkar det som en del gamla politiker borde inse detta också, alla "pirater" är inte som politikernas glåpord vill mena.
Man behöver inte, vare sig som politiker eller som politiskt engagerad vanlig medborgare, dela alla åsikter hos en politiker, men givetvis är det rimligt att välja ngn som i stort ändå bygger på samma värderingar som man själv har.
Dessutom är det vettigt att välja samarbetspartner efter de frågor som är de mest aktuella, mest brännande, för en själv. Historien visar att för att vara trogen sin egen grundsyn så kan man behöva byta samarbetspartner beroende just på vad som är de viktigaste frågorna, och att de skiftar genom tiden.
Vid demokratins genombrott i början av förra seklet var skiljelinjen mellan motståndare till och förkämpar för allmän och lika rösträtt. Efter andra världskriget såg det ut på ett annat sätt när kampen stod mellan krafter som ville socialisera Sverige och de som ville ha ett samhälle med valfrihet och marknadsekonomi. Båda dessa frågor har en viktig dimension på hur man, utifrån olika ideologisk utgångspunkt, ser på demokratin som ett sätt att styra samhället.
Dessutom måste man inse, och respektera, att även i en given situation och tid, så gör både politiker och vanliga väljare olika prioriteringar av vad som de anser viktigast just då/nu.
Jag, liksom många i bloggosfären, ser integritet, rättssäkerhet, yttrande- och kommunikationsfrihet som viktiga demokratiska frågor idag. Andra anser inte detta, utan prioriterar t ex frågan om arbete som mera näraliggande. "Att hålla nöden från dörren."
Självfallet finns det många viktiga frågor, som är svåra att göra avvägningar emellan. Det valet måste dock var och en göra själv. Och sedan söka den väg och samarbetspartner som man tror mest på.
Då måste man dock söka undvika att, i upphetsningen, falla i fällan att gå till personangrepp eller tarvligheter på annat sätt. Dvs, när man angriper någon skall det vara för att man inte instämmer i dennes ståndpunkt, och försöka argumentera för sin egen. Att övertyga i sakfrågan - inte att köra över med ångvält.
Men det är en svår konst, det erkännes.
30 april 2009
Räcker kossorna till Bryssel den 7 juni?
Opinionsinstitutet Synovate har en dagsfärsk (30/4) undersökning inför valet till europaparlamentet (EP). Dels ligger (m) aningen över (s) i den mätningen, båda på knappt 30%, dels visar den på drygt 5% till piratpartiet (pp). Det betecknas i DN som en sensation.
Kanske det, men knappast en oväntad sensation. Efter mycket märkliga turer i den svenska politiken har misstron mot de gamla riksdagspartierna spritt sig i breda väljargrupper. Riksdagspartierna har alla, mer el mindre, glömt bort eller nonchalerat de viktiga frågorna om rättssäkerhet och integritet, dvs fundamentala frågor rörande medborgarrätten.
Märkligt nog har det inte ännu lämnat synbara tecken i opinionsmätningarna. Möjligen beroende på hur dessa utförs (tel-intervjuer till fasta telefoner) och hur frågorna ställs, och vilka frågorna är. Kanske är dock denna mätning ett första tecken till att väljaropinionen nu kommit in i mätningarna på ett för såväl opinionsinstituten som gammelpartierna överraskande sätt.
Visst finns det osäkerhet i mätningen, det gör det i alla. En sådan faktor är att hälften av de tillfrågade inte tar ställning till något parti alls! Det betyder att valet till EP inte engagerar som det borde, men också att där finns utrymmer för ytterligare överraskningar!
Håkan Brors i DN spekulerar i att fp:s oväntat hyfsade siffra (9%) kan bero på Marit Paulsens dragkraft. Det betvivlar jag. Att hennes engagemang för kossorna i EP fortfarande skulle vara så populärt. Nej, det kan jag inte tro. Tvärtom tror jag att hon kan vara ett sänke för fp. Hennes inställning till de aktuella frågorna inom EU (som ju fortplantar sig även till svensk politik i form av FRA-lagar, Ipred, TPB-rättegången, datalagringsdirektiv etc) rörande integritet och medborgarrätt är ju direkt skrämmande utifrån ett liberalt perspektiv. Visserligen i linje med fps nationella linje f.n. men likafullt direkt oliberalt!
Den som däremot förtjänstfullt agerat liberalt och med ett medborgarrättsperspektiv är listtvåan och nuvarande fp-ledamoten i EP, Olle Schmidt. Inom den medborgarrättsvärnande bloggarvärlden är han ett aktat och uppskattat namn. Ett namn som ger frustrerade liberala väljare ett alternativ till att rösta på (pp).
Piratpartiet har ett märkligt namn, som för mognare väljare, ger intryck av ett dåligt skämt. Men ser man lite djupare, och med unga, fräscha ögon hittar man ett parti som i sina profilfrågor visar en klart liberal grundsyn. De värnar medborgarens integritet, rättssäkerhet gentemot både stat och starka internationella mediabolag och deras lobbyister. (pp)s svaghet är att det - helt självvalt - inte presenterar ett program som omfattar hela spektrat av politiken.
(pp) har ingen avsikt att förbli ett parti som de andra, det vill genomföra sina frågor. Deras avsikt är att förhandla fram bra resultat för sina frågor och ger då de andra frågor mindre tyngd.
Hur det kommer att lyckas är förstås en annan fråga. Men inställningen är verkligen långt ifrån den som de maktsugna partierna, som alltid vill sitta vid makten!, har Kanske är det också en attityd som attraherar fler väljare än de etablerade partierna vill tro.
Kanske kan det också vara så att klara besked i ideologiska frågor är något som alltfler väljare vill se. Oavsett vilken ideologi det gäller. Man vill ha en reell valmöjlighet, och att partierna står för sina grundläggande värderingar. Inte att de springer ifrån dem i praktisk politik.
Noterbart i mätningen är också att förutom (m) och (s) ligger småpartierna på en nivå som motsvarar vardera ett mandat. En smärre uppgång för fp skulle ge partiet två mandat. Vilket är kraftigt mera än fp får i mätningar betr riksdagssympatier. Förra valets sensation, junilistan, utplånas i det närmaste och sverigedemokraterna lockar inte i detta val.
Det mest intressanta är dock vad som händer med piratpartiet. Kommer det att öka ytterligare? Kommer dess fina siffra nu innebära något i de etablerade partierna inställning, till (pp) och till sin egen framtoning?
(Denna text skrevs egentligen för ett annat forum, men även om en del av vad jag skriver här redan är känt bland bloggare, så kan det stå här som en kommentar till en intressant opinionsundersökning. Den skrevs dessutom innan jag sett andra bloggares texter om detta. )
Kanske det, men knappast en oväntad sensation. Efter mycket märkliga turer i den svenska politiken har misstron mot de gamla riksdagspartierna spritt sig i breda väljargrupper. Riksdagspartierna har alla, mer el mindre, glömt bort eller nonchalerat de viktiga frågorna om rättssäkerhet och integritet, dvs fundamentala frågor rörande medborgarrätten.
Märkligt nog har det inte ännu lämnat synbara tecken i opinionsmätningarna. Möjligen beroende på hur dessa utförs (tel-intervjuer till fasta telefoner) och hur frågorna ställs, och vilka frågorna är. Kanske är dock denna mätning ett första tecken till att väljaropinionen nu kommit in i mätningarna på ett för såväl opinionsinstituten som gammelpartierna överraskande sätt.
Visst finns det osäkerhet i mätningen, det gör det i alla. En sådan faktor är att hälften av de tillfrågade inte tar ställning till något parti alls! Det betyder att valet till EP inte engagerar som det borde, men också att där finns utrymmer för ytterligare överraskningar!
Håkan Brors i DN spekulerar i att fp:s oväntat hyfsade siffra (9%) kan bero på Marit Paulsens dragkraft. Det betvivlar jag. Att hennes engagemang för kossorna i EP fortfarande skulle vara så populärt. Nej, det kan jag inte tro. Tvärtom tror jag att hon kan vara ett sänke för fp. Hennes inställning till de aktuella frågorna inom EU (som ju fortplantar sig även till svensk politik i form av FRA-lagar, Ipred, TPB-rättegången, datalagringsdirektiv etc) rörande integritet och medborgarrätt är ju direkt skrämmande utifrån ett liberalt perspektiv. Visserligen i linje med fps nationella linje f.n. men likafullt direkt oliberalt!
Den som däremot förtjänstfullt agerat liberalt och med ett medborgarrättsperspektiv är listtvåan och nuvarande fp-ledamoten i EP, Olle Schmidt. Inom den medborgarrättsvärnande bloggarvärlden är han ett aktat och uppskattat namn. Ett namn som ger frustrerade liberala väljare ett alternativ till att rösta på (pp).
Piratpartiet har ett märkligt namn, som för mognare väljare, ger intryck av ett dåligt skämt. Men ser man lite djupare, och med unga, fräscha ögon hittar man ett parti som i sina profilfrågor visar en klart liberal grundsyn. De värnar medborgarens integritet, rättssäkerhet gentemot både stat och starka internationella mediabolag och deras lobbyister. (pp)s svaghet är att det - helt självvalt - inte presenterar ett program som omfattar hela spektrat av politiken.
(pp) har ingen avsikt att förbli ett parti som de andra, det vill genomföra sina frågor. Deras avsikt är att förhandla fram bra resultat för sina frågor och ger då de andra frågor mindre tyngd.
Hur det kommer att lyckas är förstås en annan fråga. Men inställningen är verkligen långt ifrån den som de maktsugna partierna, som alltid vill sitta vid makten!, har Kanske är det också en attityd som attraherar fler väljare än de etablerade partierna vill tro.
Kanske kan det också vara så att klara besked i ideologiska frågor är något som alltfler väljare vill se. Oavsett vilken ideologi det gäller. Man vill ha en reell valmöjlighet, och att partierna står för sina grundläggande värderingar. Inte att de springer ifrån dem i praktisk politik.
Noterbart i mätningen är också att förutom (m) och (s) ligger småpartierna på en nivå som motsvarar vardera ett mandat. En smärre uppgång för fp skulle ge partiet två mandat. Vilket är kraftigt mera än fp får i mätningar betr riksdagssympatier. Förra valets sensation, junilistan, utplånas i det närmaste och sverigedemokraterna lockar inte i detta val.
Det mest intressanta är dock vad som händer med piratpartiet. Kommer det att öka ytterligare? Kommer dess fina siffra nu innebära något i de etablerade partierna inställning, till (pp) och till sin egen framtoning?
(Denna text skrevs egentligen för ett annat forum, men även om en del av vad jag skriver här redan är känt bland bloggare, så kan det stå här som en kommentar till en intressant opinionsundersökning. Den skrevs dessutom innan jag sett andra bloggares texter om detta. )
28 april 2009
Inför valet 7 juni. Enfråga - eller diversebutik?
Måste ett parti ha ett heltäckande program eller räcker det med en fråga, om än en viktig sådan?
Mikael Elmlunds bloggpost om medborgarrätt, centern och piratpartiet fick mig att tänka igenom den frågan igen. http://mikaelelmlund.wordpress.com/2009/04/28/kommer-centerpartiet-att-lata-piratpartiet-behalla-monopolet-pa-medborgarrattsfragor/
Enfrågesparti - eller parti med heltäckande program. Det är inte första gången detta diskuteras, speciellt då med tanke på piratpartiets (pp) uppdykande på scenen. Jag har själv efterlyst ett bredare program hos (pp). Det kan inte vara ett krav på alla partier, de väljer själva hur de vill presentera sig. Men det är väljaren som värderar partierna.
Samtidigt ligger det mycket i påståendet att de flesta partier kan sägas ha startat med "en fråga" - och med tiden blivit snart sagt heltäckande.
Det för mig intressanta är om tacklandet av denna "enda fråga" (som självfallet måste ha viss dignitet i sig, anser jag) sker utifrån något slags sammanhållen syn på samhället, det som ofta kallas ideologi.
De etablerade partierna har, förutom att de kan sägas ha startat med "en fråga" (frihandel, allmän rösträtt, miljö etc), helt uppenbart haft ideologier som de steg för steg sökt applicera på politikens hela fält. Det problematiska är att under vägen tappade de bort sin ideologi, och blev bara diversehandlare som söker maximalt med kunder/väljare. För att ta/behålla makten.
Det problematiska med (pp) är att de bara vill ha en fråga att driva. OK, tre då brukar pp-are hävda, men inom samma sektor, svarar jag. Denna fråga är oerhört VIKTIG, OCH klart grundad i en liberal samhällssyn.
Jag skulle gärna se att de vidgade sitt sortiment till fler områden, om de förmår att stå på samma bas. Men som sagt, det vill de inte. Av eget val.
Av den anledningen kan (pp) i bästa fall bara bli en tankeväckare, en varning till de gamla partierna att de tappat bort medborgarrättsfrågorna. Om detta lyckas kan (pp) tillsammans med något-några gamla, väckta partier göra en stor nytta. Och det är ju inte så illa.
Valet den 7 juni kan ge en fingervisning hur många som ser vad som är på väg. Det kan innebära att (pp) kommer in i Europaparlamentet. Det kan också innebära att de enskilda kandidater inom de gamla partierna, som kämpar för medborgarrättens återkomst som en viktig fråga, kryssas in. Det bästa vore en kombination av detta.
I värsta fall händer ingenting. Och storebrorssamhället blir ett totalitärt förtryck. Många ser det inte förrän det är för sent.
Mikael Elmlunds bloggpost om medborgarrätt, centern och piratpartiet fick mig att tänka igenom den frågan igen. http://mikaelelmlund.wordpress.com/2009/04/28/kommer-centerpartiet-att-lata-piratpartiet-behalla-monopolet-pa-medborgarrattsfragor/
Enfrågesparti - eller parti med heltäckande program. Det är inte första gången detta diskuteras, speciellt då med tanke på piratpartiets (pp) uppdykande på scenen. Jag har själv efterlyst ett bredare program hos (pp). Det kan inte vara ett krav på alla partier, de väljer själva hur de vill presentera sig. Men det är väljaren som värderar partierna.
Samtidigt ligger det mycket i påståendet att de flesta partier kan sägas ha startat med "en fråga" - och med tiden blivit snart sagt heltäckande.
Det för mig intressanta är om tacklandet av denna "enda fråga" (som självfallet måste ha viss dignitet i sig, anser jag) sker utifrån något slags sammanhållen syn på samhället, det som ofta kallas ideologi.
De etablerade partierna har, förutom att de kan sägas ha startat med "en fråga" (frihandel, allmän rösträtt, miljö etc), helt uppenbart haft ideologier som de steg för steg sökt applicera på politikens hela fält. Det problematiska är att under vägen tappade de bort sin ideologi, och blev bara diversehandlare som söker maximalt med kunder/väljare. För att ta/behålla makten.
Det problematiska med (pp) är att de bara vill ha en fråga att driva. OK, tre då brukar pp-are hävda, men inom samma sektor, svarar jag. Denna fråga är oerhört VIKTIG, OCH klart grundad i en liberal samhällssyn.
Jag skulle gärna se att de vidgade sitt sortiment till fler områden, om de förmår att stå på samma bas. Men som sagt, det vill de inte. Av eget val.
Av den anledningen kan (pp) i bästa fall bara bli en tankeväckare, en varning till de gamla partierna att de tappat bort medborgarrättsfrågorna. Om detta lyckas kan (pp) tillsammans med något-några gamla, väckta partier göra en stor nytta. Och det är ju inte så illa.
Valet den 7 juni kan ge en fingervisning hur många som ser vad som är på väg. Det kan innebära att (pp) kommer in i Europaparlamentet. Det kan också innebära att de enskilda kandidater inom de gamla partierna, som kämpar för medborgarrättens återkomst som en viktig fråga, kryssas in. Det bästa vore en kombination av detta.
I värsta fall händer ingenting. Och storebrorssamhället blir ett totalitärt förtryck. Många ser det inte förrän det är för sent.
22 april 2009
Var finns pålitliga kandidater till EP-valet?
Jag måste bara få länka till den sammanfattande analys inför valet till Europaparlamentet som Daniel Rhodin i Eslöv gjort.
http://fpeslov.blogspot.com/
Den ger en heltäckande bild av parlamentarikernas göranden och låtanden i de frågor som berör rättssäkerhet och integritet och liknande. Han erinrar om den sammanställning som La Quadrature Du Net gjort avseende integritet- och internetrelaterade frågor och hur parlamentarikerna har röstat historiskt i telekompaketet.
Hans slutsats är att om man är vänster så finns bra kandidater.
Är man liberal finns Olle Schmidt (fp). Glöm inte att kryssa, så inte Marit Paulsen hamnar där i st f Olle!
Struntar man i alla andra frågor duger (pp).
Men har man sina preferenser hos andra partier finns inget att hämta hos deras kandidater. Deras record är inte bra, med hänvisning till nämnda sammanställning. Att se till 138:an-omröstningen räcker inte. Lena Ek (c) och t ex Gunnar Hökmark och Cristofen Fjelner (m) ligger långt ner i listan.
Se detta gärna som en konsumentupplysning för oss väljare.
Tillägg. OBS att i den redovisade sammanställningen hos FP-i-Eslövbloggen saknas Carl Schlyter, mp och Maria Carlshamre, fd fp numera Fi. De torde ha varit frånvarande vid aktull omröstning. Den senare lär f ö knappast besöka EU-parlamentet numera enl medias rapportering. Kandiderar ej heller.
http://fpeslov.blogspot.com/
Den ger en heltäckande bild av parlamentarikernas göranden och låtanden i de frågor som berör rättssäkerhet och integritet och liknande. Han erinrar om den sammanställning som La Quadrature Du Net gjort avseende integritet- och internetrelaterade frågor och hur parlamentarikerna har röstat historiskt i telekompaketet.
Hans slutsats är att om man är vänster så finns bra kandidater.
Är man liberal finns Olle Schmidt (fp). Glöm inte att kryssa, så inte Marit Paulsen hamnar där i st f Olle!
Struntar man i alla andra frågor duger (pp).
Men har man sina preferenser hos andra partier finns inget att hämta hos deras kandidater. Deras record är inte bra, med hänvisning till nämnda sammanställning. Att se till 138:an-omröstningen räcker inte. Lena Ek (c) och t ex Gunnar Hökmark och Cristofen Fjelner (m) ligger långt ner i listan.
Se detta gärna som en konsumentupplysning för oss väljare.
Tillägg. OBS att i den redovisade sammanställningen hos FP-i-Eslövbloggen saknas Carl Schlyter, mp och Maria Carlshamre, fd fp numera Fi. De torde ha varit frånvarande vid aktull omröstning. Den senare lär f ö knappast besöka EU-parlamentet numera enl medias rapportering. Kandiderar ej heller.
13 april 2009
"Strategi" för ett EU-val för rättssäkerhet och integritet.
Nå, några tankar i alla fall. (Enl gamla regler gjorde jag nu ett kardinalfel när jag syftade på rubriken.) Och de berör givetvis piratpartiet, men också oss som har svårt att välja ett få-frågeparti eller som vill se maximal utdelning i EU-valet. Vilket är ett taktiskt övervägande.
Min utgångspunkt är att jag vill ha in fler personer i EU-parlamentet som värnar fundamentala demokratiska rättigheter som rättssäkerhet, integritet och närliggande frågor. Jag gissar att jag inte är ensam om detta.
Såvitt jag kan bedöma är i vart fall toppnamnen på piratpartiets lista goda liberaler och demokrater i de frågor som vi idag ser som mest brännande och som samtidigt är piratpartiets profilfrågor.
Men, vi vet inget om var pp står i andra frågor. De vill helt enkelt inte deklarera det, dels av taktiska skäl, dels för att det förmodligen skulle blottlägga interna åsiktsskillnader.
Det är en brist som jag gissar att fler än jag besväras av, liksom av piratpartiets namn.
Idag verkar det realistiskt att pp får in en-två personer i EU-parlamentet. Men vilka drabbas? Vilka riskerar åka ut? Kan vi rösta så att vi räddar personer med "rätt" åsikter kvar i EU-parlamentet?
Det förtjänar i vart fall en viss eftertanke, menar jag.
Om jag utgår från mina liberala preferenser gäller det att rädda Olle Schmidt och förhindra Marit Paulsen att ta hans mandat. Olle har ju klart bättre ståndpunkter än fp-inrikes i dessa frågor! Jag har svårt att tro att fp tar två mandat denna gång, även om Marit är en i breda kretsar mera känd och populär person.
Men en röst och ett kryss på Olle innebär samtidigt att om han inte får nog många kryss för att slå ut Marit, så tillfaller rösten fp och därmed den som etta placerade Marit P.
Skulle inte piratpartiet ställa upp skulle fps chanser att två mandat vara större än de är idag...
Och jag tror nog det finns minst ett par till på fp-listan som skulle vara bra sällskap till Olle i EU. Men de står en bit ner.
Jag vill rekommendera andra, som i princip har sympatier för något riksdagsparti, men är missnöjda med detta partis agerande i Sveriges riksdag i aktuella frågor, att ställa sig samma frågor som jag gör. Finns det personer på "era" partiers listor som ni gärna vill blockera till förmån för andra? Är det realistiskt att kryss på "rätt" person leder till att denne kommer in?
Jag gissar att moderaternas lista innehåller personer med olika åsikter och prioriteringar i detta. Och hur är det hos centerna och kd? Har vi någon direkt koll på miljöpartisternas syn? Dvs de som toppar mps lista. Finns det öht någon tänkbar kandidat hos sossarna som vi vill se i EU-parlamentet utifrån mina/våra utgångspunkter? Är det någon tveksam hos vänsterpartiets kandidater?
Det är ju också så att personer, som i och för sig kan dela vår åsikt betr rättssäkerhet och integritet, är så specialiserade på andra frågor att de prioriterar upp dessa andra frågor och inte har tid att hålla kolla på sånt som ACTA och telekomdirektiv.
Det gäller således att inte bara välja parti, utan även person. Och att inte glömma att kryssa denne!
En ytterligare "komplicerande" faktor är ju att EU-parlamentet är ett kompromissande parlament. Ingen grupp har egen majoritet. För att nå resultat måste det kompromissas och förhandlas. Klarar pp det? Eller hamnar de i en demonstrationspolitik, som inte leder till något?
Och hur starka och skickliga att hävda sina ståndpunkter är de vi kan rösta på?
Kan pp få sällskap av några erfarna eu-parlmentariker skulle både de, och framför allt frågorna om rättssäkerhet och integritet vinna på att bra kort får sitta kvar samtidigt som pp kommer in. Och några sämre namn få stanna hemma.
Vår chans och det positiva är ju ändå att i flera fall finns idag EU-parlamentariker som fördelaktikt skiljer sig från den nationella partiernas ställningstaganden. Personer som inte partipiskorna biter på. Låt dem sitta kvar och tillsammans med någon-några piratpartister driva rättssäkerhets- och integritetsfrågorna i EU-parlamentet.
Det skulle ge en signal till våra riksdagspartier också. En välbehövlig signal.
Min utgångspunkt är att jag vill ha in fler personer i EU-parlamentet som värnar fundamentala demokratiska rättigheter som rättssäkerhet, integritet och närliggande frågor. Jag gissar att jag inte är ensam om detta.
Såvitt jag kan bedöma är i vart fall toppnamnen på piratpartiets lista goda liberaler och demokrater i de frågor som vi idag ser som mest brännande och som samtidigt är piratpartiets profilfrågor.
Men, vi vet inget om var pp står i andra frågor. De vill helt enkelt inte deklarera det, dels av taktiska skäl, dels för att det förmodligen skulle blottlägga interna åsiktsskillnader.
Det är en brist som jag gissar att fler än jag besväras av, liksom av piratpartiets namn.
Idag verkar det realistiskt att pp får in en-två personer i EU-parlamentet. Men vilka drabbas? Vilka riskerar åka ut? Kan vi rösta så att vi räddar personer med "rätt" åsikter kvar i EU-parlamentet?
Det förtjänar i vart fall en viss eftertanke, menar jag.
Om jag utgår från mina liberala preferenser gäller det att rädda Olle Schmidt och förhindra Marit Paulsen att ta hans mandat. Olle har ju klart bättre ståndpunkter än fp-inrikes i dessa frågor! Jag har svårt att tro att fp tar två mandat denna gång, även om Marit är en i breda kretsar mera känd och populär person.
Men en röst och ett kryss på Olle innebär samtidigt att om han inte får nog många kryss för att slå ut Marit, så tillfaller rösten fp och därmed den som etta placerade Marit P.
Skulle inte piratpartiet ställa upp skulle fps chanser att två mandat vara större än de är idag...
Och jag tror nog det finns minst ett par till på fp-listan som skulle vara bra sällskap till Olle i EU. Men de står en bit ner.
Jag vill rekommendera andra, som i princip har sympatier för något riksdagsparti, men är missnöjda med detta partis agerande i Sveriges riksdag i aktuella frågor, att ställa sig samma frågor som jag gör. Finns det personer på "era" partiers listor som ni gärna vill blockera till förmån för andra? Är det realistiskt att kryss på "rätt" person leder till att denne kommer in?
Jag gissar att moderaternas lista innehåller personer med olika åsikter och prioriteringar i detta. Och hur är det hos centerna och kd? Har vi någon direkt koll på miljöpartisternas syn? Dvs de som toppar mps lista. Finns det öht någon tänkbar kandidat hos sossarna som vi vill se i EU-parlamentet utifrån mina/våra utgångspunkter? Är det någon tveksam hos vänsterpartiets kandidater?
Det är ju också så att personer, som i och för sig kan dela vår åsikt betr rättssäkerhet och integritet, är så specialiserade på andra frågor att de prioriterar upp dessa andra frågor och inte har tid att hålla kolla på sånt som ACTA och telekomdirektiv.
Det gäller således att inte bara välja parti, utan även person. Och att inte glömma att kryssa denne!
En ytterligare "komplicerande" faktor är ju att EU-parlamentet är ett kompromissande parlament. Ingen grupp har egen majoritet. För att nå resultat måste det kompromissas och förhandlas. Klarar pp det? Eller hamnar de i en demonstrationspolitik, som inte leder till något?
Och hur starka och skickliga att hävda sina ståndpunkter är de vi kan rösta på?
Kan pp få sällskap av några erfarna eu-parlmentariker skulle både de, och framför allt frågorna om rättssäkerhet och integritet vinna på att bra kort får sitta kvar samtidigt som pp kommer in. Och några sämre namn få stanna hemma.
Vår chans och det positiva är ju ändå att i flera fall finns idag EU-parlamentariker som fördelaktikt skiljer sig från den nationella partiernas ställningstaganden. Personer som inte partipiskorna biter på. Låt dem sitta kvar och tillsammans med någon-några piratpartister driva rättssäkerhets- och integritetsfrågorna i EU-parlamentet.
Det skulle ge en signal till våra riksdagspartier också. En välbehövlig signal.
09 april 2009
Marit P (fp) är ingen klippa vad gäller integriteten
Som jag tidigare nämnt så har jag skrivit till ett antal av fps kandidater i EU-valet om deras syn på ett antal frågor med bäring på integritet, upphovsrätt, rättssäkerhet och vilja att kommunicera med medborgarna.
De två första svaren redovisades i denna länk:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/03/kors-i-taket-ett-par-folkpartister-har.html
Därefter fick jag ytterligare ett svar, från Martin Andreasson, vilket var helt i stil med den officiella fp-inställningen som den avspeglats i FRA-frågan, IPRED etc. I mera "perifera" frågeställningar var den välvillig till integritet etc, men i kärnfrågorna anser han/fp att de gjort en rimlig avvägning...
Jag har nu fått svar också av listettan, Marit Paulsen, via en medhjälpare till henne. Möjligen av ett misstag vid besvarandet framgår att nämnde Martin Andreasson författat ett utkast till Marits svar (det har uppenbarligen även f k gått till en del andra).
Marits svar är något mera kortfattat än Martin A:s utkast, men bär tydliga spår av den officiella fp-linjen som den tolkas (och utformats) av Martin Andreasson.
För er kännedom citerar jag nedan de fyra första av mina frågor med de svar som Marit Paulsen gett.
"1. Vad anser du om IPRED?
Folkpartiet stöder denna lagstiftning eftersom den säkerställer en sträng domstolsprövning där man ska ta hänsyn både till integritet och upphovsrätt.
2. Anser du att upphovsrätten bör moderniseras?
Upphovsrätten behöver förstås alltid ses över, i takt med den tekniska utvecklingen. Upphovsrättens grundbult förblir dock att konstnären har rätt att besluta om och på vilka villkor ett konstverk ska spridas. Detta balanseras med den enskildes citaträtt, rätt till kopiering för privat bruk av lagliga förlagor m.m.
3. Ser du några likheter eller inkonsekvenser när man jämför dagens upphovsrätt och patenträtt?
Det finns både likheter och olikheter, vilket inte är märkligt med tanke på att det är två helt olika system med olika syften. Patenträtten handlar om att innovatörer under en begränsad tid ska kunna skaffa sig kommersiell ensamrätt till sin uppfinning, förutsatt att de betalar patentavgifter och ger alla andra rätt till full insyn i hur uppfinningen fungerar.
4. Vad anser du om ACTA?
Det beror förstås på vad avtalet kommer att innehålla! I debatten låter det ibland som om Acta är ett färdigt avtal vars innebörd hemlighålls för omvärlden, men sanningen är ju att förhandlingarna i högsta grad pågår."
I övrigt kan jag notera att Marit Paulsen stöder datalagringsdirektivet, att hon inte ser någon koppling mellan hur FRA-lagen hanterats och hur EUs syn på integritetsfrågor. Hon anser att man ska få vara anonym på internet och att internet inte ska censureras.
Trots ett par bra svar på de senaste frågorna så blir min summering att Marit Paulsen inte kan vara en kandidat för den fp-väljare som fäster stor vikt vid integritet, rättssäkerhet etc.
Hon verkar inte heller speciellt insatt i frågorna, har sitt intresse inom andra områden.
Av det vi idag vet så verkar det av fp-kandidaterna bara vara Olle Schmidt och (möjligen) Anders Ekström som har en syn på dessa frågor som i stort överensstämmer med min - och de flesta demokratiförsvarande bloggares.
Det vore en stor förlust om Olle Schmidt byttes ut emot Marit Paulsen som fps ledamot i EU-parlamentet.
De två första svaren redovisades i denna länk:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/03/kors-i-taket-ett-par-folkpartister-har.html
Därefter fick jag ytterligare ett svar, från Martin Andreasson, vilket var helt i stil med den officiella fp-inställningen som den avspeglats i FRA-frågan, IPRED etc. I mera "perifera" frågeställningar var den välvillig till integritet etc, men i kärnfrågorna anser han/fp att de gjort en rimlig avvägning...
Jag har nu fått svar också av listettan, Marit Paulsen, via en medhjälpare till henne. Möjligen av ett misstag vid besvarandet framgår att nämnde Martin Andreasson författat ett utkast till Marits svar (det har uppenbarligen även f k gått till en del andra).
Marits svar är något mera kortfattat än Martin A:s utkast, men bär tydliga spår av den officiella fp-linjen som den tolkas (och utformats) av Martin Andreasson.
För er kännedom citerar jag nedan de fyra första av mina frågor med de svar som Marit Paulsen gett.
"1. Vad anser du om IPRED?
Folkpartiet stöder denna lagstiftning eftersom den säkerställer en sträng domstolsprövning där man ska ta hänsyn både till integritet och upphovsrätt.
2. Anser du att upphovsrätten bör moderniseras?
Upphovsrätten behöver förstås alltid ses över, i takt med den tekniska utvecklingen. Upphovsrättens grundbult förblir dock att konstnären har rätt att besluta om och på vilka villkor ett konstverk ska spridas. Detta balanseras med den enskildes citaträtt, rätt till kopiering för privat bruk av lagliga förlagor m.m.
3. Ser du några likheter eller inkonsekvenser när man jämför dagens upphovsrätt och patenträtt?
Det finns både likheter och olikheter, vilket inte är märkligt med tanke på att det är två helt olika system med olika syften. Patenträtten handlar om att innovatörer under en begränsad tid ska kunna skaffa sig kommersiell ensamrätt till sin uppfinning, förutsatt att de betalar patentavgifter och ger alla andra rätt till full insyn i hur uppfinningen fungerar.
4. Vad anser du om ACTA?
Det beror förstås på vad avtalet kommer att innehålla! I debatten låter det ibland som om Acta är ett färdigt avtal vars innebörd hemlighålls för omvärlden, men sanningen är ju att förhandlingarna i högsta grad pågår."
I övrigt kan jag notera att Marit Paulsen stöder datalagringsdirektivet, att hon inte ser någon koppling mellan hur FRA-lagen hanterats och hur EUs syn på integritetsfrågor. Hon anser att man ska få vara anonym på internet och att internet inte ska censureras.
Trots ett par bra svar på de senaste frågorna så blir min summering att Marit Paulsen inte kan vara en kandidat för den fp-väljare som fäster stor vikt vid integritet, rättssäkerhet etc.
Hon verkar inte heller speciellt insatt i frågorna, har sitt intresse inom andra områden.
Av det vi idag vet så verkar det av fp-kandidaterna bara vara Olle Schmidt och (möjligen) Anders Ekström som har en syn på dessa frågor som i stort överensstämmer med min - och de flesta demokratiförsvarande bloggares.
Det vore en stor förlust om Olle Schmidt byttes ut emot Marit Paulsen som fps ledamot i EU-parlamentet.
26 mars 2009
Kors i taket, ett par folkpartister har svarat mig... och lite om censur
Skrev före helgen till den övre hälften av EU-kandidaterna på fps lista. Som liberal vill jag ju gärna se var de står. Om jag kan stödja någon, eller om jag med sorg i hjärtat måste konstatera att de inte är liberala i de viktiga och aktuella frågorna om integritet och rättssäkerhet.
Nu har ett par svar droppat in. Först ut var Barbro Westerholm, heders! Hon är ju en gedigen liberal kämpe inom sina specialområden, äldrefrågor och sjukvård/medicin etc. I övrigt måste hon lita på andras bedömningar. Tyvärr. Dock inser hon att upphovsrätten måste moderniseras. Det är ju alltid något. I stort ett sympatiskt svar, som hon dock inser inte leder till att jag kryssar henne i EU-valet.
Att upphovsrätten måste reformeras inser också Anders Ekberg, fp-kandidat (sjätte namn på fp´s lista) som tidigare jobbat för Cecilia Malmström och Olle Schmidt i Bryssel. Han betonar visserligen att upphovsrätten är viktig, men ser samtidigt en tydlig tendens att det används oproportionerliga metoder för att skydda upphovsrätten, vilket är oroväckande. Inte vilka integritetskränkande tvångsmedel som helst bör få användas för att skydda upphovsrätten.
Det kan man ju hålla med om, för visst bör det finnas en upphovsrätt, men idag fungerar den helt fel. Och det blev bara värre med IPRED.
Han ger också ett par länkar där man mera kan se vad han står för. Den ena är till hans blogg, den andra till Neo, ett (ny-)liberalt magasin, som tidigare bl a presenterat Christian Engström och Olle Schmidt inför EU-valet.
http://ekberg.blogspot.com/2009_02_01_archive.html
och
http://www.magasinetneo.se/blog/archive/archive/2009/02/archive/2009/02/archive/2009/02/10/archive/2009/02/09/debatt-halften-sa-mycket-vore-dubbelt-sa-bra
Min reaktion blir att jag gärna vill veta mera om hur Anders Ekberg står i dessa frågor, och hur hårt han vågar driva en liberal linje med tanke på hur "Sverige-fp" står.
För övrigt är detta med censur tydligen ett känsligt ämne hos politikerna. Starka intressen vill ju ha censur, och hänvisar ofta till förekomsten av barnporr på internet. FarmorGun för ett resonemang kring detta http://farmorgun.blogspot.com/2009/03/censuren-pa-natet-bara-en-borjan.html i gårdagens inlägg och följer upp det även idag. Det är ju illavarslande, men helt i stil med IPRED-debatten, att censurkramarna blir upprörda om man vill diskutera frågan.
Tydligen är det speciellt allvarligt med allt som förekommer på internet jämfört med andra media. Även Barbro Westerholm är oroad av förekomsten av barnporr på internet.
Frågan är väl hur man ska kunna bekämpa barnporren utan att samtidig hamna i censurfällan (vilket i och för sig många gärna ser) och yttrande- och tryckfrihet kommer än mera i kläm. Det mest bekymmersamma är väl att det ofta finns mer eller mindre goda skäl för olika rop på censur, MEN att om man sätter in dem i ett större och viktigare (faktiskt!) sammahang så är man direkt illa ute och går förtryckets och diktaturens ärenden. Jag är lika illa berörd av barnporr, och en del annat, som många andra, men jag kan inte se hur man rent praktiskt ska klara hem det utan att införa något slags censur. Och då slår jag bakut. Eftersom erfarenheten visar att "välmenande" förbud lätt leder till missbruk och ytterligare steg i vägen mot den avgrund som är yttrande- och tankefrihetens, och därmed demokratins, avskaffande.
Torsdag kväll, och jag noterar till viss förvåning, att numera verkar det fungera med att göra länkarna klickbara. Vi får se hur länge det räcker, för övrigt så är det mängder problem med datorn. Har inte haft tid än att sätta mig ned så länge som jag gissar det behövs för att byta operativsystm, och få det att funka. Och att begripa det.
TILLÄGG. Tappade bort den hänvisning jag tänkte göra till Calandrellas bloggpost om s-motionen om upphovsrätten. Mycket läsvärd och insiktsfull. Borde läsas av alla, speciellt av riksdagsledamöter, regeringstjänstemän och t ex kandidater till EUparlamentet.
http://calandrella.wordpress.com/2009/03/25/svar-till-s-upphovsrattsmotion/
Nu har ett par svar droppat in. Först ut var Barbro Westerholm, heders! Hon är ju en gedigen liberal kämpe inom sina specialområden, äldrefrågor och sjukvård/medicin etc. I övrigt måste hon lita på andras bedömningar. Tyvärr. Dock inser hon att upphovsrätten måste moderniseras. Det är ju alltid något. I stort ett sympatiskt svar, som hon dock inser inte leder till att jag kryssar henne i EU-valet.
Att upphovsrätten måste reformeras inser också Anders Ekberg, fp-kandidat (sjätte namn på fp´s lista) som tidigare jobbat för Cecilia Malmström och Olle Schmidt i Bryssel. Han betonar visserligen att upphovsrätten är viktig, men ser samtidigt en tydlig tendens att det används oproportionerliga metoder för att skydda upphovsrätten, vilket är oroväckande. Inte vilka integritetskränkande tvångsmedel som helst bör få användas för att skydda upphovsrätten.
Det kan man ju hålla med om, för visst bör det finnas en upphovsrätt, men idag fungerar den helt fel. Och det blev bara värre med IPRED.
Han ger också ett par länkar där man mera kan se vad han står för. Den ena är till hans blogg, den andra till Neo, ett (ny-)liberalt magasin, som tidigare bl a presenterat Christian Engström och Olle Schmidt inför EU-valet.
http://ekberg.blogspot.com/2009_02_01_archive.html
och
http://www.magasinetneo.se/blog/archive/archive/2009/02/archive/2009/02/archive/2009/02/10/archive/2009/02/09/debatt-halften-sa-mycket-vore-dubbelt-sa-bra
Min reaktion blir att jag gärna vill veta mera om hur Anders Ekberg står i dessa frågor, och hur hårt han vågar driva en liberal linje med tanke på hur "Sverige-fp" står.
För övrigt är detta med censur tydligen ett känsligt ämne hos politikerna. Starka intressen vill ju ha censur, och hänvisar ofta till förekomsten av barnporr på internet. FarmorGun för ett resonemang kring detta http://farmorgun.blogspot.com/2009/03/censuren-pa-natet-bara-en-borjan.html i gårdagens inlägg och följer upp det även idag. Det är ju illavarslande, men helt i stil med IPRED-debatten, att censurkramarna blir upprörda om man vill diskutera frågan.
Tydligen är det speciellt allvarligt med allt som förekommer på internet jämfört med andra media. Även Barbro Westerholm är oroad av förekomsten av barnporr på internet.
Frågan är väl hur man ska kunna bekämpa barnporren utan att samtidig hamna i censurfällan (vilket i och för sig många gärna ser) och yttrande- och tryckfrihet kommer än mera i kläm. Det mest bekymmersamma är väl att det ofta finns mer eller mindre goda skäl för olika rop på censur, MEN att om man sätter in dem i ett större och viktigare (faktiskt!) sammahang så är man direkt illa ute och går förtryckets och diktaturens ärenden. Jag är lika illa berörd av barnporr, och en del annat, som många andra, men jag kan inte se hur man rent praktiskt ska klara hem det utan att införa något slags censur. Och då slår jag bakut. Eftersom erfarenheten visar att "välmenande" förbud lätt leder till missbruk och ytterligare steg i vägen mot den avgrund som är yttrande- och tankefrihetens, och därmed demokratins, avskaffande.
Torsdag kväll, och jag noterar till viss förvåning, att numera verkar det fungera med att göra länkarna klickbara. Vi får se hur länge det räcker, för övrigt så är det mängder problem med datorn. Har inte haft tid än att sätta mig ned så länge som jag gissar det behövs för att byta operativsystm, och få det att funka. Och att begripa det.
TILLÄGG. Tappade bort den hänvisning jag tänkte göra till Calandrellas bloggpost om s-motionen om upphovsrätten. Mycket läsvärd och insiktsfull. Borde läsas av alla, speciellt av riksdagsledamöter, regeringstjänstemän och t ex kandidater till EUparlamentet.
http://calandrella.wordpress.com/2009/03/25/svar-till-s-upphovsrattsmotion/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)