EU-valet, viktigare än du tror, inte minst för integriteten

Sveriges Radio har låtit göra en opinionsmätning inför det i maj stundande valet till Europaparlamentet.
Resultatet är intressant. Både skrämmande och glädjande, på flera sätt.

Glädjande att det kan tyda på ett något högre valdeltagande än i senaste parlamentsvalet, 2009. Skrämmande att trots allt så många inte ser det angeläget att rösta i detta val, som faktiskt kan ses som än viktigare än riksdagsvalet i september!
Glädjande siffror för miljöpartiet och vänsterpartiet. Men samtidigt skrämmande eftersom det är partier som, om än i varierande grad, är negativa till EU.  Det är ju faktiskt så att det inte är i EU-parlamentet som Sveriges ställning till EU avgörs, det är i Sveriges riksdag. I parlamentet kan man möjligen försöka obstruera i vissa frågor.

Skrämmande siffror för i första hand kristdemokraterna och piratpartiet, båda åker ut så det stänker om det om dessa siffror håller sig någorlunda fram över valdagen den 25 maj. För mig gör det inget om kd åker ut, men piratpartiets sorti är ett kraftigt bakslag för de som värnar medborgarnas integritet och därmed sammanhängande frågor. Piratpartiet skulle behövas just för dessa frågor även i riksdagen, men eftersom det är EU som i mycket sätter ramar och grund för hur mycket integriteten ska kränkas - eller försvaras - så är piratpartiet än viktigare i parlamentet!

Illa till i februarimätningen ser det ut också för sverigedemokraterna, vilket jag inte alls beklagar. Dess sympatisörer är i  hög grad EU-negativa men samtidigt ointresserade av världen utanför Sverige över huvud taget. Centern riskerar också att falla under strecket, på samma sätt som partiet kan hamna utanför riksdagen.
De stora partierna, moderaterna och socialdemokraterna, verkar göra ett svagt val jämfört med till riksdagen. Deras väljare verkar inte riktigt orka tänka sig att rösta också i parlamentsvalet. I SR:s kommentarer förbigås med tystnad att även fp verkar göra ett något sämre EU-val i år än 2009 (10,9 i st f 13,6%). Det gör att fp:s tredje mandat sitter ytterst löst. Att fp gick bra senast, och ännu ligger bättre till i EU-valet än i riksdagsvalet torde helt bero på Marit Paulsen-effekten.
Ändå för fp-ledamöterna i parlamentet även i övrigt en mera konsekvent socialliberal linje än vad fp inrikes förmår att göra.

Att så stor del av väljarna inte går och röstar är ett nederlag både för partierna och för media, som inte lyckas föra ut hur viktigt valet är. För många väljare är EU för långt bort, för diffust, något främmande och för många skrämmande. Att EU i stort och faktiskt även parlamentet beslutar om och styr både politiken i Sveriges riksdag och våra liv, det blundar alltför många inför.

Att verkligen ta ställning till att man röstar och hur man röstar i parlamentsvalet är viktigt både för de som i grunden är positiva till samverkan och samarbete över gränserna, och detta samarbetes inriktning och omfattning, och för de som är skeptiska eller negativa. Och för de ointresserade, för de påverkas även de.

Att över huvud taget rösta är viktigt. Dessutom finns det alternativ, man  kan faktiskt hitta partier som passar för de flesta olika inställningar och ideologier. I högre grad än vad gäller riksdagen, menar jag...   Och med rätt placerade valsedlar kan man bevara denna mångfald och valfrihet.

Marit räddade folkpartiet, men piratpartiets och miljöpartiets integritetsvärnande politik vann valet. Valanalys, del 3.

Marit Paulsen tycks fortfarande ha en viss dragningskraft. Hon talar med auktoritet och i lättförstådda fraser om jordbrukspolitik. Ger intryck av en gedigen tant. I dessa frågor tillåter hon sig lite egen profil också. I annat följer hon oftast snällt partiprogrammet. Ett par-tre dagar för valet i söndags gjorde hon dock en uppmärksammad svängning betr integriteten. Uttalade sig lite mera positivt, vilket var menat som ett försök att med ”kompromissprat” rädda tillbaka de folkpartister som var bekymrade över folkpartiets batongpolitik även på rättssäkerhets- och integritetsområdet. Det verkar har övertygat en del tvehågsna. Det stora lasset i den frågan drog dock Olle Schmidt och Annika Beijbom. Cecilia Wikström fick ett gott renommé när hon gick emot regeringen i FRA-frågan (men var står hon idag?) som en av ”de 6” fp-kvinnorna. Betr Ipred är hon däremot på medialobbyns sida, vilket uppenbarligen inte alla uppfattat. Detta sammantaget kan vara en förklaring till att fp tog oväntat många röster i valet till europarlamentet. Fps kramande av EU gjorde också att en del moderater tillfälligt lånade ut sina röster till fp.

Av ”gammelpartierna” var miljöpartiet det parti som tydligast tog ställning för integritetsfrågan. Vänsterpartiet talade med kluven tunga, dess främste kulturpolitiker Siv Holma är ju för Ipred, och det verkar dessutom inte som att vänsterväljare uppskattar personlig integritetet...
Miljöpartiet var dock enat, och då hjälpte det inte att det fanns en och annan integritetetsförespråkare i de andra partierna. Dessa föreföll dessutom tämligen nyvakna i den frågan. Förutom Olle Schmidt då.

Både moderaterna och sossarna agerar som okänsliga betongpartier, inte minst i frågor som intresserar framtidsinriktade väljare.

Trots att massmedia i det längsta negligerade eller motarbetade piratpartiet så är det uppenbart att det var (pp) som drev den fråga som engagerade många väljare. Liksom att de såg integritetet och rättssäkerhets som viktigare än att ta ställning i strikt ekonomiska frågor. I kommentarer har sagts, i förklenande ordalag, att det var unga väljare, och till och med att (pp) lockat en del presumtiva sd-väljare.

Nu är det väl inget fel i att ett parti lockar yngre väljare. Förmodligen gjorde (pp) att valdeltagandet ökade, vilket ju annars alla säger sig vilja arbeta för. Dessutom visar en lite närmare analys att visserligen hade (pp) fler unga väljare än de andra partierna. De andra hade dock en skrämmande låg andel yngre väljare, vilket borde stämma till eftertanke!

Dessutom, även om 17% av (pp)s väljare var förstagångsväjare (dvs mellan 18-22 år), men 35% var i åldern 22-30 år och hela 43 % i åldern 30 till 64 år. Hela 78% får alltså anses vara i den yrkesverksamma åldern. Dessutom var 5% av (pp)s väljare pensionärer! Se statsvetaren Henrik Oscarssons analys.
http://www.henrikoscarsson.com/2009/06/pp-sd-och-de-ungas-eup-val.html

På samma sätt visar det sig att de insinuanta påståendena om något slags samstämmighet mellan (pp)s och (sd)s väljare är helt fel. Det rör sig om ytterst få rörelser. Och är av samma blygsamma grad som andra partiers väljares sympati för (sd). Även där kan man kolla upp i Oscarssons analys.

Piratpartiets framgångar måste nu givetvis leda till att också (pp) analyserar sina fortsatta insatser. Inte lär integriteteten räddas av bara en period i europarlamentet! Men än mera intressant blir om de gamla partierna förmår göra en riktig analys. Att de inser de traditionella liberala, demokratiska mänskliga rättigheterna, som (pp) förde fram, att de har en sprängkraft än idag och en lockelse på såväl yngre som medelålders och äldre väljare.

Eller om de ”somnar om”, invaggade i falsk trygghet av Marit-effekter och att Alf Svensson liksom fru Bildt kryssade upp sig.

Räcker kossorna till Bryssel den 7 juni?

Opinionsinstitutet Synovate har en dagsfärsk (30/4) undersökning inför valet till europaparlamentet (EP). Dels ligger (m) aningen över (s) i den mätningen, båda på knappt 30%, dels visar den på drygt 5% till piratpartiet (pp). Det betecknas i DN som en sensation.

Kanske det, men knappast en oväntad sensation. Efter mycket märkliga turer i den svenska politiken har misstron mot de gamla riksdagspartierna spritt sig i breda väljargrupper. Riksdagspartierna har alla, mer el mindre, glömt bort eller nonchalerat de viktiga frågorna om rättssäkerhet och integritet, dvs fundamentala frågor rörande medborgarrätten.

Märkligt nog har det inte ännu lämnat synbara tecken i opinionsmätningarna. Möjligen beroende på hur dessa utförs (tel-intervjuer till fasta telefoner) och hur frågorna ställs, och vilka frågorna är. Kanske är dock denna mätning ett första tecken till att väljaropinionen nu kommit in i mätningarna på ett för såväl opinionsinstituten som gammelpartierna överraskande sätt.

Visst finns det osäkerhet i mätningen, det gör det i alla. En sådan faktor är att hälften av de tillfrågade inte tar ställning till något parti alls! Det betyder att valet till EP inte engagerar som det borde, men också att där finns utrymmer för ytterligare överraskningar!

Håkan Brors i DN spekulerar i att fp:s oväntat hyfsade siffra (9%) kan bero på Marit Paulsens dragkraft. Det betvivlar jag. Att hennes engagemang för kossorna i EP fortfarande skulle vara så populärt. Nej, det kan jag inte tro. Tvärtom tror jag att hon kan vara ett sänke för fp. Hennes inställning till de aktuella frågorna inom EU (som ju fortplantar sig även till svensk politik i form av FRA-lagar, Ipred, TPB-rättegången, datalagringsdirektiv etc) rörande integritet och medborgarrätt är ju direkt skrämmande utifrån ett liberalt perspektiv. Visserligen i linje med fps nationella linje f.n. men likafullt direkt oliberalt!

Den som däremot förtjänstfullt agerat liberalt och med ett medborgarrättsperspektiv är listtvåan och nuvarande fp-ledamoten i EP, Olle Schmidt. Inom den medborgarrättsvärnande bloggarvärlden är han ett aktat och uppskattat namn. Ett namn som ger frustrerade liberala väljare ett alternativ till att rösta på (pp).

Piratpartiet har ett märkligt namn, som för mognare väljare, ger intryck av ett dåligt skämt. Men ser man lite djupare, och med unga, fräscha ögon hittar man ett parti som i sina profilfrågor visar en klart liberal grundsyn. De värnar medborgarens integritet, rättssäkerhet gentemot både stat och starka internationella mediabolag och deras lobbyister. (pp)s svaghet är att det - helt självvalt - inte presenterar ett program som omfattar hela spektrat av politiken.
(pp) har ingen avsikt att förbli ett parti som de andra, det vill genomföra sina frågor. Deras avsikt är att förhandla fram bra resultat för sina frågor och ger då de andra frågor mindre tyngd.
Hur det kommer att lyckas är förstås en annan fråga. Men inställningen är verkligen långt ifrån den som de maktsugna partierna, som alltid vill sitta vid makten!, har Kanske är det också en attityd som attraherar fler väljare än de etablerade partierna vill tro.

Kanske kan det också vara så att klara besked i ideologiska frågor är något som alltfler väljare vill se. Oavsett vilken ideologi det gäller. Man vill ha en reell valmöjlighet, och att partierna står för sina grundläggande värderingar. Inte att de springer ifrån dem i praktisk politik.

Noterbart i mätningen är också att förutom (m) och (s) ligger småpartierna på en nivå som motsvarar vardera ett mandat. En smärre uppgång för fp skulle ge partiet två mandat. Vilket är kraftigt mera än fp får i mätningar betr riksdagssympatier. Förra valets sensation, junilistan, utplånas i det närmaste och sverigedemokraterna lockar inte i detta val.

Det mest intressanta är dock vad som händer med piratpartiet. Kommer det att öka ytterligare? Kommer dess fina siffra nu innebära något i de etablerade partierna inställning, till (pp) och till sin egen framtoning?

(Denna text skrevs egentligen för ett annat forum, men även om en del av vad jag skriver här redan är känt bland bloggare, så kan det stå här som en kommentar till en intressant opinionsundersökning. Den skrevs dessutom innan jag sett andra bloggares texter om detta. )

Marit P (fp) är ingen klippa vad gäller integriteten

Som jag tidigare nämnt så har jag skrivit till ett antal av fps kandidater i EU-valet om deras syn på ett antal frågor med bäring på integritet, upphovsrätt, rättssäkerhet och vilja att kommunicera med medborgarna.
De två första svaren redovisades i denna länk:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/03/kors-i-taket-ett-par-folkpartister-har.html

Därefter fick jag ytterligare ett svar, från Martin Andreasson, vilket var helt i stil med den officiella fp-inställningen som den avspeglats i FRA-frågan, IPRED etc. I mera "perifera" frågeställningar var den välvillig till integritet etc, men i kärnfrågorna anser han/fp att de gjort en rimlig avvägning...

Jag har nu fått svar också av listettan, Marit Paulsen, via en medhjälpare till henne. Möjligen av ett misstag vid besvarandet framgår att nämnde Martin Andreasson författat ett utkast till Marits svar (det har uppenbarligen även f k gått till en del andra).
Marits svar är något mera kortfattat än Martin A:s utkast, men bär tydliga spår av den officiella fp-linjen som den tolkas (och utformats) av Martin Andreasson.

För er kännedom citerar jag nedan de fyra första av mina frågor med de svar som Marit Paulsen gett.

"1. Vad anser du om IPRED?
Folkpartiet stöder denna lagstiftning eftersom den säkerställer en sträng domstolsprövning där man ska ta hänsyn både till integritet och upphovsrätt.
2. Anser du att upphovsrätten bör moderniseras?
Upphovsrätten behöver förstås alltid ses över, i takt med den tekniska utvecklingen. Upphovsrättens grundbult förblir dock att konstnären har rätt att besluta om och på vilka villkor ett konstverk ska spridas. Detta balanseras med den enskildes citaträtt, rätt till kopiering för privat bruk av lagliga förlagor m.m.
3. Ser du några likheter eller inkonsekvenser när man jämför dagens upphovsrätt och patenträtt?
Det finns både likheter och olikheter, vilket inte är märkligt med tanke på att det är två helt olika system med olika syften. Patenträtten handlar om att innovatörer under en begränsad tid ska kunna skaffa sig kommersiell ensamrätt till sin uppfinning, förutsatt att de betalar patentavgifter och ger alla andra rätt till full insyn i hur uppfinningen fungerar.
4. Vad anser du om ACTA?
Det beror förstås på vad avtalet kommer att innehålla! I debatten låter det ibland som om Acta är ett färdigt avtal vars innebörd hemlighålls för omvärlden, men sanningen är ju att förhandlingarna i högsta grad pågår."

I övrigt kan jag notera att Marit Paulsen stöder datalagringsdirektivet, att hon inte ser någon koppling mellan hur FRA-lagen hanterats och hur EUs syn på integritetsfrågor. Hon anser att man ska få vara anonym på internet och att internet inte ska censureras.

Trots ett par bra svar på de senaste frågorna så blir min summering att Marit Paulsen inte kan vara en kandidat för den fp-väljare som fäster stor vikt vid integritet, rättssäkerhet etc.
Hon verkar inte heller speciellt insatt i frågorna, har sitt intresse inom andra områden.

Av det vi idag vet så verkar det av fp-kandidaterna bara vara Olle Schmidt och (möjligen) Anders Ekström som har en syn på dessa frågor som i stort överensstämmer med min - och de flesta demokratiförsvarande bloggares.
Det vore en stor förlust om Olle Schmidt byttes ut emot Marit Paulsen som fps ledamot i EU-parlamentet.