Jag har, i likhet med K-G Bergström i Expressen, svårt att tro att inte svenska myndigheter haft kännedom om, och godkänt, USA-ambassadens spanande på eventuella faror för ambassanden i Stockholm och andra amerikanska intressen. Svenska regeringars förnekande av samarbete med inte minst USA har en lång historia. Att Beatrice Ask också förnekar det är lite pikant, vem skulle tycka det var fel, om det skedde med svensk medgivande. Men hon kanske inte informerats om vad tidigare regeringar (inkl Göran Perssons, med Boström som justitieminister) gjort och sagt. Eller är det bara så att hon inte förstått...
Om mot förmodan inte det hela skett med regeringens medgivande, så är det väl ett häpnadsväckande bevis på både SÄPO:s och FRA:s inkompetens att de inte avslöjat det och i sin tur informerat regeringen (-arna). Vad visar detta om politiskt ledarskap och om förmågan om att försvara demokratiskt beslutsfattande?
Självaste Jan Guillou skriver, på sin gamla skrivmaskin, om denna terrornoja. Detta med anledning av hur polisen i Göteborg blev så förfärad av ett förmodat bombhot där, att de stormade in hos en väl integrerad ex-palestinier och tvingade ner honom på golvet och vägrade svara varför, och drog iväg honom till polisstationen. Guillou beskriver det sålunda: "De ringer inte på hos den som skall gripas. De slår omedelbart in dörren med särskilda forceringsverktyg och stormar in, sliter den misstänkte ur hans säng, tvingar ner honom på golvet, bänder upp hans armar på ryggen, handbojar honom och hotar hans skräckslagna familj med sina kulsprutepistoler som är försedda med lasersikten och stjäl därefter barnens mobiltelefoner. Poliserna är alla svartklädda och maskerade." Och i och med detta märkliga gripande så försvann tydligen bombhotet helt...
Den de haffade på detta brutala sätt var inte ens misstänkt, skulle bara höras. Men de svenska terroristlagar som infördes efter Sept 11, ger tydligen utrymme för "missförstånd" av detta slag. Var finns känslan för rättvisa och rättssäkerhet när sådana lagar införs, och när polisen ser sådant beteende som naturligt och försvarligt?
Guillou är inte det förste som kritiserat att svenska "demokratibeskyddare" på ett märkligt sätt vill skydda demokratin genom att avskaffa den. Men visst är det bra att en sådan känd skribent som han ryter ifrån. Han påminner ju om detta såhär: "Och mitt i denna hysteri visar det sig att USA bedriver ett spioneri i Sverige som riktar sig mot sådana svenskar som heter Muhammed i förnamn och är, eller kan misstänkas vara, muslimer. Eller åtminstone känner folk som är det.
Eller, som sannolikt är fallet med de fyra svenskpalestinierna i Göteborg, har skämtat olämpligt i telefon. Bodström införde ju också lagar som tillåter avlyssning av alla som heter Muhammed utan att de ens behöver vara misstänkta för brott, så kallad förebyggande avlyssning." Fastän jag vet inte om Guillou hajat att det är än värre, med FRA-lagen. Internet verkar han ju ha rätt dåligt begrepp om vad det är.
Om nu demokrati och rättssäkerhet ska vara värt namnet, då har dagens beslutande politiker och deras hantlangare uppenbarligen mycket att lära. Demokrati och rättssäkerhet kan inte försvaras genom att de avskaffas. Det känns faktiskt som stora delar av det politiska ledarskiktet idag ser demokrati som något av ringa värde, och att de välkomnar terroristhot av varierande slag som en god förevändning för ökad kontroll och övervakning av medborgarna.
Var finns de politiker som inte bara tänker på hårda tag och att fylla medelklassens plånböcker utan även har den djupa respekt och lidelse för demokratiska grundvärden som många av deras föregångare hade?
Jag anser att den text av Hans Lindblad som jag nyss publicerade har viss bäring även på denna problematik. Vi, svenska folket, behöver politiker med rättspatos och demokratisk lidelse, en art som är rätt sällsynt idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar