En örfil till Johan Batong Pehrson

Det intressanta och allt aktivare nätverket Liberati (personer som vill arbeta för att liberalismens principer tillämpas i praktisk politik) har publicerat ett uttalande som är en rejäl örfil till fp:s rättspolitiske talesman Johan Pehrson. En version av Liberatis utspel finns också i det liberala nyhetsmagasinet NU.

Bakgrunden är att Johan Pehrson under rubriken “Liberaler får inte ducka för verkligheten” har gått till angrepp mot nätverket Liberati och dess 128 aktiva bloggare. Svaret från Liberati, underskrivet av nio kända medlemmar, utgör ett kraftfullt motangrepp på Pehrson och hans kritik.

Liberati inleder med att säga att de håller med Johan Pehrson om att Folkpartiets politik ska vara tydlig. Men den ska vara tydligt socialliberal, inte tydligt enfaldig och omänsklig. Ända sedan Johan Pehrson fick förtroendet att agera som folkpartiets rättspolitiska talesperson har förslagen ensidigt handlat om hur polisen ska bli större, starkare och mäktigare.

Liberati menar att Johan Pehrson är tondöv och inte ser verkligheten. Att hans förslag har helt fel utgångspunkt och går på tvärs emot FN:s Barnkonvention (vilken fp vill ha införd i svensk grundlag) som Europakonventionen.

Jag rekommenderar verkligen alla att läsa igenom den mördande kritiken. För mig känns det extra skönt att den kommer från personer som är klart liberala, liberaler med social ansvarskänsla, inte låssas-liberaler som Pehrson.

Jag instämmer i allt väsentligt i Liberatis uttalande, med en reservation över vissa lovord till en del andra folkpartisters insatser. Men, som sagt betr kritiken över Johan Pehrsons agerande har jag inga reservationer.
Mark Klamberg har en randanmärkning (i en kommentar) av formellt slag (även om han verkar instämma i kritiken fullt ut!). Att landsmötet ska ha uttalat att skolbarn ska få drogtestas om de misstänks ha brukat narkotika. Jag vet inte hur det är med det.
MEN som jag uppfattar det så skulle ett sådant uttalande ändå vara en nullitet på grund av landsmötets beslut att kräva att FN:s barnkonvention skrivs in i grundlagen. Det innebär i klartext att underordnade lagar som strider mot Barnkonventionen får ge vika. Det gäller naturligtvis alla idéer om att tvinga barn till drogtester.

Grundlag går före underliggande "smålagar"! I vart fall i ett demokratiskt rättssamhället. Problemet idag är att det inte finns någon instans som tvingar lagstiftare och domare att följa grundlagarna. Det förhållande som råder idag när grundlagarna anses som en betydelselös dekoration gör behovet av en författningsdomstol akut!

Liberati är ett fp närstående men ändå oberoende nätverk för personer med liberalt engagemang. Medlemmar behöver inte vara folkpartister, men de ska vara liberala, och engagemanget i Liberati kan sägas vara en signal till fp att de anser att fp inte är så liberalt som det borde vara.

Demo crazy!

Nätet är så segt, så segt. Är det FRA och Säpo som är ute och drar ned hastigheten med sitt kollande?
Dock, jag hörde i radion i morse: Frihet och mänskliga rättigheter - efter lång tids framgång är dessa begrepp nu på tillbakagång sedan några år.

Programmet var "Konflikt", ett alltid intressant program, som fokuserar på internationella kriser. Även detta program hade koncentration på det internationella läget. Sudan, Iran, Irak, Afghanistan etc.
Ett uttalande som jag minns; det handlar alltför ofta inte om att införa demokrati (i krisländerna) utan det är frågan om democrazy, dvs en tillställning för att vilseleda (lura, invagga i trygghet) den västerländska opinionen.
Det handlar således ofta om skendemokrati, riggade val. Något annat är inte möjligt, av olika skäl...

Ty, "det måste finnas institutioner som kontrollerar regeringen". Annars blir det maktmissbruk och annan korruption. Kontrollorgan saknas nämligen oftas.

Det är ju det jag säger, makt korrumperar, absolut makt korrumperar absolut (även den med bästa avsikter). Därför måste den kontrolleras, delas. Exempelvis genom en författningsdomstol - och en kritiskt granskande och fri press.

Jag vill nog mena att beskrivningen av det försämrade läget för frihet och mänskliga rättigheter, det känns som en bra beskrivning på dagens Sverige också.

Exempel? FRA-lagen, Ipredlagen, Acta, datalagringsdirektivet, drogtestning av barn utan föräldrars godkännande eller ens vetskap, "skampålebrev" till misstänkta men ej dömda. Etc.

Askgrå eller gredelin - lika illa!

Det är ingen tvekan om att justitieminister (!) Beatrice Ask tillhör de riktigt gamla moderaterna, de där som inte bara är högerpartister utan i grunden så konservativa att de vill tillbaka till gångna tider. Riktigt gamla tider. Helst medeltiden, den med skampåle! Eller ännu hellre kanske, öga-för-öga, tand-för-tand.

Att människan utvecklas, och att sådant som humanism kommit in i tänkande, att det numera anses som ett demokratiskt värde med rättssäkerhet som inkluderar att man inte ska dömas utan rättvis rättegång, det har hon inte minsta förståelse för.

Nej, skambelägg bara. Det behövs inga bevis. Det räcker att någon vill sätta dit någon av ett eller annat suspekt skäl, att "misstänka" någon.

Om en polis vill se en 13-årig tjej kissa inför honom, visst ska det ske, det räcker att han "misstänker" något. Om någon har ett horn i sidan till någon granne eller så, uttryck en misstanke om "sexköp" så nog tycker Ask att det ska skickas ut ett färgat (helst gredelint, men nu vacklar hon om färgen) kuvert till personen i fråga, så denne får skämmas inför posten, grannarna och familjen. "Skäms, du är misstänkt."

Bevis eller domstol behövs inte. Visst känns det gediget konservativt!

Men vad säga om att folkpartiet, som kallar sig liberalt, har en rättspolitisk (!) talesman vid namn Johan Pehrson, som har samma åsikter som Beatrice Ask i det mesta. De hetsar upp varandra i oövertänkta förslag som så klart strider emot rättsmedvetandet att man kvamnar. Att Pehrson har en något avvikande åsikt betr kurvertets färg ändrar föga i detta fall. Att inte folkpartiet, fd liberalerna, skäms!

De "nya moderaterna" borde rimligen ha en justitieminister som kommit lite längre än till medeltidens skampålespolitik. Avgå Ask, borde statsministern och moderatledaren säga till Ask. Den överslätande attityden Reinfeldt visar (SR P1 lördag kl 13) luktar illa.

Detsamma borde fp-ledaren Jan Björklund säga till Johan Pehrson, ett liberalt parti kan inte ha en rättspolitisk talesman som lever på medeltiden.

Piratpartiet vinner inget på att ligga still i hamnen.

Det duggar tätt av frågor i den politiska debatten som borde vara mumma för piratpartiet att hänga på och använda som murbräckor för att komma in. Men det sker inte - varför?

Svensk myndighetskontroll ställer frågan, med hänvisning till det starkt integritetskränkande drogtestningsförslaget. Jag har också skrivit åtskilligt om detta, bl a här.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/03/med-bocken-som-tradgardsmastare.html

* Johan Pehrsons och Beatrice Asks bärsärkagång för att klämma åt barn och ungdom är ändå bara ett, om än viktigt, debattämne som borde trigga upp piratpartiet till att kasta sig in i debatten, och då inte bara på interna bloggar utan i alla media.

* Rättssäkerhetsdebatten, med kopplingen till bl a Författningsdomstol, Tomas Qvick, drogtestning (igen) och massor annat. Debatten finns, men var är (pp)? Här finns givetvis kopplingen till frågan om grundlagen, om den ska negligeras eller stå över vanlig lag. Kräver (pp) att grundlagen följs?

* Folkmordet i Armenien. Jag ser det som en integritetsfråga i dess högsta potens, men har inte sett att någon ledande i (pp) haft någon åsikt. Integritetskränkningar fanns före FRA och internet, det är en fråga om konsekvens. Man kan givetvis ha funderingar om vad som är en del gammelpartiers bevekelsegrund, men det borde inte förhindra (pp) att ha en åsikt. Säg nu inte bara att folkmordet hände för så länge sedan, det är en viktig princip, som också ett ungt parti måste förhålla sig till. Folkmord är inte värdeneutralt, som Lars Gustafsson framhåller.

* Väljarinflytande och partiernas representativitet. De gamla partierna krymper, men (pp) växer. Koppla gärna till personvalsfrågan, allt oftare aktuell.

* FRA-shoppens öppnande. En praktgrej för (pp) att verkligen ta tag i igen. Små grymtningar räcker inte. Vill man något, måste man som parti verkligen säga ifrån, så det hörs! Om och om igen.

* Det har också koppling till frågan om myndigheter ska köpa sig plats för opinionsbildning. Är det rätt att myndigheter ska driva opinion för ett politiskt beslut om att öppna FRA-shoppen?

* Nya partiers möjlighet att presentera sig på skolorna. Om nu sd ska få komma in och presentera sin politik, var står (pp) i debatten och betr deltagande på skolorna? Delta. Haka på!

* Det har varit rätt svalt i massmedia om datalagringsdirektivet också (frånsett bloggarna), kanske är något ändå på gång där. De två folkpartisterna Camilla Lindberg och Mathias Sundins upprop för ett Väljarkontrakt har ändå observerats av ett par piratkandidater, och de torde bli fler. Använd detta för att lyfta frågan!

Detta bara som ett litet plock bland aktuella viktiga frågor. Jag begär som synes inte att (pp) ska ta ställning till sjukförsäkringsreglerna. Om de inte kommer på någon fin infallsvinkel utifrån sitt perspektiv. Men det finns så mycket annat att kommentera på ett sätt som gör att (pp) kommer in i debatten!

Här serveras stekta sparvar i munnen på piratpartiet hela tiden, men partiet förmår inte göra något av dem!
Den absurda drogtestningen är ju "bara" en av dem. Man behöver sannerligen inte vara "drogliberal" för att ogilla denna ytterligare integritetskränkning och inskränkning av den personliga friheten. PP måste ut, ta upp alla korkade förslag från både regering och opposition. Vara med i leken!
Det räcker inte att sitta och trycka vid datorn och möjligen skicka små meddelanden internt. Samla ihop er till offensiv, låt inte växtvärken förkväva styrkan. Goda ledare behöver inte peka med hela handen, och ska givetvis lyssna på kritik. Men, ledarskap som goda förebilder och inspiratörer måste finnas. Därför, hela ledargarnityret måste ut! Ut i hetluften! Och inte bara i pressmeddelanden, som få läser.
Klaga inte på Bonniers, ligg i, tjata! Och det finns andra tidningar, massor!!!
Gå på radio, teve. Om inte rixkanalerna tar upp er, gå på de lokala nyhetssändningarna. Visa att ni finns!
Använd varje chans!

Det är synd att piratpartiet behövs, men som situationen är så behövs ni.
Kapa förtöjningarna och ge er ut på det stormande valkampanjshavet!

Med bocken som trädgårdsmästare

Vill man vinna röster i ett val måste man, anser jag, ha en ideologi som visar vad man vill och vad man står för. Ett partiprogram kan inte säga allt, därför måste det finnas något som visar vilken kompass partiet använder. Flitiga läsare av denna blogg vet att jag anser att kompass som visar färdriktning, det saknas i princip hos alla partier idag. I en del fall anger man en ideologi, men då visar det sig att det är fel på kompassen eller att den i vart fall har en grav missvisning.

Nå, när man insett det så får man övergå till att se vilka som företräder partiet och deras meritlista. Antingen gå igenom den i detalj, eller så kolla upp hur de agerat i frågor som är viktiga i det aktuella läget.

För mig är till exempel demokratiskt inflytande, personlig integritet och rättssäkerhet viktiga frågor. Jag har detta i bakhuvudet när jag kollar runt på några bloggar och hittar Jan Rejdnell och Malin Nävelsö. Båda skriver nu om Johan Pehrsons drogtestningsförslag, vilket givetvis är en intressant testfråga när det gäller inställningen till både integritet och rättssäkerhet.

Det visar sig att jag kan nöja mig med att hänvisa till Jans och Malins respektive inlägg, med smärre citat och kommentarer.

Jans rubricerar sin utmärkta genomgång av problemet med hur barn ska skyddas för droger med en fråga till folkpartiets partiledning, ett öppet brev. Han frågar om fp:s partiledning väljer att följa partiets landsmötesbeslut att göra Barnkonventionen till svensk lag eller kravet på att minderåriga och barn kan utsättas för drogtester av polis utan föräldrar och social myndigheter s vetskap (vilket fp också kräver)?

Han påpekar att den personliga integriteten alltid varit ett starkt liberalt värde och frågar därför om motivet för drogtestning.
"Är det för att kunna bevisa inför förtvivlade föräldrar att deras barn knarkar (som med all sannolikhet redan vet att barnet knarkar)? Är det för att man tror sig rädda några själar från knark bara för att man leda i bevis att de knarkar? Är det för att man tror sig stoppa knarkanvändningen hos barn bara för att man kan bevisa med drogtester att barnet knarkar? Nej - säg som det är - Ursäkten för detta oerhörda intrång och tvång i ett barns liv är jakten på narkotika. Det leder knappast till att barnet får bättre vård eller avhåller barnet från nya intag av narkotika."

Har regeringen fattat att det är valår? Och Jan frågar Jan Björklund och Erik Ullenhag är om de är trötta på alla socialliberaler i Folkpartiet? Hur långt vill ni gå?

Malin är inne på samma tema, och sätter barnet i centrum och menar att vi måste bevara barnen från paniken. Hon säger att hon inte är naiv, "Jag vet att det finns barn som redan vid 12 års ålder skrämmer vuxna människor. Som lever i total gränslöshet och betraktar våld som ett naturligt tillstånd. Jag har mött dem själv och därför vet jag också att det där påtvingade drogtestet i årskurs åtta, om det är i skolan eller på polisstationen, gör absolut ingen nytta. Då är det för sent sedan länge att göra något."
Men, fortsätter hon, "det vi behöver är att någon gör något tidigare. Barnen som är kriminella innan de kommer i puberteten, som tar droger på klassfesten i sexan och slår ner sina lärare – de är väl kända."
Tänk själv: "Om du är ett barn på 12 vårar som röker hasch och dricker vin på helgerna, vad behöver du då? Behöver du poliser som tvingar med dig till stationen och tvingar dig att kissa medan en vuxen tittar på? Eller behöver du någonstans att ta vägen, en vuxen som lyssnar, någon som kan hjälpa dig ur den bedövande kärlekslösheten i ett hem där du är totalt oönskad?"

Vad Johan Pehrson och Beatrice Ask vill, det vet vi. Men är folkpartiet berett att gå in på deras katastrofala kurs?
Ett parti som vill hävda barnens intresse, integritet och rättssäkerhet kan inte föra en politik enligt Johan Pehrsons oliberala och omänskliga anda. Plocka bort Johan P som rättspolitisk talesman för fp och återgå till en human och rättssäker politik i rättsfrågor!

Det går inte att ha bocken till trädgårdsmästare.

Brott och straff, eller att återföra brottslingar till samhället.

Avstampen i detta inlägg är den diskussion som uppstått kring den oliberale fp-riksdagsmannen Johan Pehrsons sura reaktion över lagrådets yttrande över en föreslagen lag för drogtestning av barn och ungdomar. Se mina tidigare inlägg, här och här. På Pehrsons egen blogg, Rättare sagt (!) har uppstått en livlig diskussion kring detta, läs alltså även kommentarerna. Jag konstaterar att stödet för hans uppfattning är ytterst ringa, medan kritiken är desto mera handfast och övertygande. Av Pehrsons egna inlägg drar jag slutsatsen att han inte torde ändra sig. Det som däremot kan ske är att debatten leder till att de principer om straffens välgörande verkan, som Pehrson hävdar, diskuteras. Både i det aktuella fallet och rent generellt.

Ett sådant tecken på en mera vidsynt och öppen inställning har folkpartisten Jan Rejdnell, som kraftfullt argumenterar för ett skydd av den personliga integriteten, men som sagt även hos de flesta som kommenterat hos Pehrson själv.

Det är också intressant att se hur nätverket Liberati hyllar Lagrådet som hjältar. Och inte bara det, de går igenom de punkter hos Lagrådet, som Johan Pehrson riktat sin vrede emot. Resultatet blir en mördande kritik av hr Pehrsons ställningstagande i "drogtestfallet", men även i princip vad gäller ogenomtänkta och integritetskränkande lagar. Jag kunde citera hela Liberatis text, men ger er istället länken dit, så kan ni själva läsa den kraftiga pläderingen för integritetsaspekten.

Den för dagen förhärskande inställningen till brott och straff inom allianspartierna och speciellt då hos folkpartiet genom dess företrädare Johan Pehrson är att brott förhindras genom straff, ju hårdare straff desto bättre. Han vill säkert inte beskriva det så, men hans agerande i praktiken är just detta.

Som gammal socialliberal (och f.d. folkpartist) känns detta mycket antikvierat och oliberalt. Tillika ett grovt avsteg från fp:s tidigare politik. Dessutom finns, såvitt jag vet, ingen forskning som styrker teorin att straff är en effektiv medicin mot brott. Det som är fullt klart är dock att straff kan ses som samhällets hämnd mot brottslingen. För brottsoffret kan det möjligen ibland ha en viss psykologisk relevans. Men i övrigt?

Som av en händelse hittar jag då ett intelligent och resonerande inlägg av en jurist, Jakob Heidbrink, som diskuterar just relationen brott och straff, om vad som är straffets syfte. Även här rekommenderar jag en läsning av hela inlägget, varför ni här får länken. Jag ger några av hans punkter:
* Lagar skall inte vara ”signaler” från samhällets sida. Där säger han bl a: "Lagar skall kunna genomföras, vara något så när rationella och vila på principiella och genomtänkta ställningstaganden. ... Syftet med strafflag måste enligt min mening vara att motverka brott och att försöka få brottslingen på en icke-brottslig bana."
* Hårdare straff motverkar inte brottslighet. Det betyder inte att det inte kan behövas straff. Men: "Jag tvivlar dock på att en potentiell brottsling gör upp en räkning där hon skulle begå brottet om straffet är tio månaders fängelse, men inte om straffet är två års fängelse. Jag tror att risken för upptäckt är långt mera avskräckande..."
* Politiskt ledarskap är något annat än att blint följa en uppfattning. Dvs, hur en majoritet säger, det beror på hur man ställer frågan. Och vad en majoritet tycker ska inte förhindra en politiker att visa ledarskap och kunna tänka till själv.
*Kriminalpolitik kostar, den med, och detta är ett viktigt argument. "En fängelsevistelse kostar en miljon om året. Det skulle vara välinvesterade pengar om det ledde till att brottslingar avhålls från framtida brott. Det finns dock inget som tyder på det." Och han menar att eftersom det finns annat som också måste prioriteras emellan så måste de som kräver längre straff visa att det är effektivt att använda pengarna så, vilket dock inte skett.
*För att straffet skall vara ”proportionerligt”, måste vi veta hur vi översätter ett brott till straff. "Hur räknar man ut straffvärdet för ett knytnävsslag i ansiktet jämfört med ett i magen, jämfört med en attack med en kofot, jämfört med en attack med yxa, jämfört med en våldtäkt?" Och menar han: talar vi om proportioner, är det fel att diskutera ett brott i taget, utan då måste vi titta igenom hela brottsbalken och jämföra straffen, vilket vi aldrig kommer kunna göra.
* Ingen kan ange punkten där ett straff är hårt nog. (Som en konsekvens av föregående punkt.) "När är ett straff hårt nog för en våldtäkt? Är det någon som har ett svar på det? Jo, jag har faktiskt ett svar: aldrig. En våldtäkt (och flera andra brott) innebär en sådan förnedring för offret att inget straff framstår som hårt... nog". "Poängen med straffet måste vara att förhindra brott, och alltså måste vi försöka att hitta ett sätt som förhindrar så många brott som möjligt."

Detta var bara korta citat, läs hela inlägget. Och begrunda, vad är syftet med straff? Hur kan vi förebygga brott? Hur få den som begått ett brott att återgå till en laglig tillvaro? Fängelser är ju att se som lärdomsanstalter för kriminella, och där får de bara kriminella kontakter.

Är det vettigt att genom hårdare och längre straff öka och förlänga tiden för en brottslings skolning i kriminalitet? Vilket samhälle vill vi ha?

Pehrson kör rent-mjöl-i-påsen-argumentet betr drogtester också

Johan Pehrson återkommer betr Lagrådets motstånd mot drogtester av barn. Jag skrev tidigare om detta, och nu försöker han att både nyansera och precisera sig en aning i ett nytt inlägg. Jag tycker inte att det går så bra. Men läs själv och döm.

Han skriver: "Den som är för att tillåta eget bruk av narkotika tycker självklart att kontroll av om detta bruk sker är ett övergrepp varje gång. Det är inte så konstigt. Den som är för att tillåta eget bruk av narkotika tycker självklart att kontroll av om detta bruk sker är ett övergrepp varje gång. Det är inte så konstigt."

Jaha, ja. Vad är detta? Det är "rent-mjöl-i-påsen"-argumentet i en ny tappning bara. Jag har inte sett att någon, av de som underkänner Johans argument, som anser att narkotikabruk är bra. Och självfallet är jag, liksom de flesta andra, helt medvetna till det skadliga i bruket av narkotika och vill motverka sådant bruk. Att, som Johan Pehrson, företrädare för ett fd socialliberalt parti, då insinuera motsatsen är ett oerhört fult debattknep. Ett trick som säger mer om Johan Pehrson än om hans meningsmotståndare.

På något sätt gör det att man tappar respekten för allt i hans resonemang, när det är så han argumenterar och därmed så fullständigt klart visar hur han ser på de som har andra åsikter - och på juridik och rättssäkerhet.

Hr Pehrsons syn på lagstiftning leder till en rättosäkerhet av väldiga mått. Han avslöjar, omedvetet gissar jag, en syn på rättssystemet som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat. Jag ryser.

Nej Johan, att polisen drogtestar barn och ungdomar stoppar inget drogbruk. Däremot kränks deras integritet utan att det föreligger någon som helst proportionalitet (Johans uttryck) eller relevans för denna åtgärd. Det som behövs är sociala åtgärder av samhället och givetvis av föräldrarna.
Det Johan förespråkar är "hårda tag", att testa för att hitta bevis för att ett barn använt en drog! Att det skulle behövas en drogtest för att avgöra om det finns behov av socialtjänstens åtgärder är ju rent befängt!

Inte botas eller förhindras bruket av detta. Det är en övertro på att avskräckande lagar och metoder leder till faktiskt resultat. Det är en fullständig motsats till den socialliberala syn som tidigare var folkpartiets. Vart tog den humanitära liberala kriminalpolitiken vägen? Den som strävade efter att förebygga brott, den som insåg att det viktiga och effektiva var om den som gjort ett felsteg fördes in på rätt väg. Straff kan ses som samhällets hämnd på brottslingen, men hämnden hindrar inga brott.

Det tragiska är att Pehrsons bloggpost slutar med samma märkliga resonemang, där han insinuerar att de som har annan åsikt än han har, de är drogvänner. Och i den replik han ger mig sätter han upp ett oskyldigt ansikte betr detta. Beklämmande.

Betr hr Pehrson lilla svar om författningsdomstol framgår att han inte egentligen menar allvar.

Jag måste säga att så länge Johan Pehrson kandiderar till riksdagen kan jag inte rösta på folkpartiet. Han får tycka vad han vill, men jag vill verkligen inte ha hans oliberala åsikter i riksdagen. Allra minst som företrädare för folkpartiet.

Nej, Johan Pehrson får mothugg.(Uppdat.)

Johan Pehrson, fp:s talesman i juridiska frågor vill ha drogtestning av barn/ungdomar. Men det vill inte Lagrådet. Så nu rasar Johan P över att Lagrådet vågar ha skarpa invändningar emot det. Med kännedom om hur Johan P i mängder av frågor minst av allt representerar någon liberal inställning till vare sig kriminalvård, integritet etc är det knappast förvånande. För hr Pehrson är det hårda tag som gäller. Utan minsta eftertanke om det hjälper eller är lämpligt.

Johan Pehrsons blogginlägg får rejält med mothugg, inte minst från juridiska bloggare, t ex här och här. Redan med detta och andra juristers argument borde Pehrsons idé slängas i papperskorgen. Hans utbrott mot Lagrådet är knappast en seriös genomgång, utan just ett indignerat utbrott att jurister, till och med i Lagrådet, inte delar hans åsikter. Det känns varken liberalt eller genomtänkt.

Dessutom får Johan P en rejäl politisk salva från en annan folkpartist, en liberal sådan dessutom. Jag rekommenderar alla intresserade att läsa Jan Rejdnells genomgång av problematiken, av hur ett litet gäng folkpartister en natt tog ställnings enl Johans förslag, om hur viktigt det är att även se till Barnkonventionen och till barns och ungdomars integritet, om att föräldraansvaret inte kan försvinna genom att göra generella drogtester. Etc.

Jag behöver inte argumentera mera emot Johan P om detta, det gör andra så förnämligt. Jag vill dock dra fram ett par saker i hans inlägg i ljuset.

Johan P antyder att han vill ha en Författningsdomstol. Menar han allvar? Jag ställer mig mycket frågande, eftersom det han anför inte är argument men åsikter emot en sådan domstol. I vart fall torde en författningsdomstol i Pehrsons tappning inte kunna uttala sig emot Pehrsons åsikter, dvs den kommer att bli ännu mera tandlös än vad Lagrådet är idag.

Det andra är att Johan Pehrson uttrycket sig på ett sätt om juristerna i Lagrådet som tyder på att han vill ha något slags registrering av deras tidigare åsikter och ställningtaganden. I och för sig menar jag att en större öppenhet vid tillsättningar av detta slag vore välkommet, men Johans språkbruk tyder på något som skulle närma sig både yrkesförbud och bortsållande av personer med för honom misshagliga politiska åsikter.

Det vore synnerligen intressant att se om och hur Johan Pehrson vill utveckla dessa tankar. Hr Pehrson är ju en ledande politiker inom fp och Alliansen. En person som, antar jag, kommer att söka förnyat förtroende i höstens val för sitt sätt att styra våra liv, i direkt motsats till "Det öppna samhället".

Uppdatering. Vill ge tips om ett intressant inlägg som handlar om olika syn inom fp på kriminalpolitiken. Märkligt att Johan P är rättspolitisk talesman...
http://frihetlighet.blogspot.com/2010/03/kulturkonflikt-i-folkpartiet.html