Marilyn och Monica, helgblondiner

Det slår mig att de två mycket populära blondinerna - Marilyn Monroe och Monica Zetterlund - som uppmärksammades av SVT i program kring jul- och nyårshelgerna har vissa likheter. OK, den ena var amerikanska och den andra svenska, men ändå.

Båda var aktriser, med stort publiktycke. Marilyn var primärt skådespelare/filmstjärna men sjöng också en del, framför allt i en del av sina filmer. Monica var primärt sångerska, jazz - ofta med svenska texter, vilka nådde en bred publik, men också skådespelerska såväl på scen och på film, både i komedier och seriösare roller. Båda alltså rätt breda, men men något olika fokus. Båda var blondiner, och snygga. Marilyn sågs t o m som en sexsymbol utöver det vanliga.


Båda var gifta tre gånger, men hade dessutom en del kortare eller längre andra förbindelser.  Marilyn var bl a gift med författaren Arthur Miller och var en tid president John F Kennedys älskarinna. Monica fick dottern Eva-Lena med första maken Torbjörn Zetterlund, men hennes längsta äktenskap var med basisten Sture Åkerberg.

Båda hade enkel bakgrund, där Marilyns nog var mera komplicerad än Monicas, men båda fick kämpa sig fram. I och för sig fick Marilyn, född på 20-talet,  en större popularitet världen över genom sina filmer, men Monica var oerhört stor och uppskattad inte bara i Sverige för sin jazzsång och var onekligen mycket bredare som artist än Marilyn, främst då i Sverige genom både sång - till svenska texter bl a av Beppe Wolgers, och revyframträdanden med Hasse & Tage och ex-vis Povel Ramel och genom tv-program med stort genomslag.

Marilyn blev bara 36 år (dog 1962 genom en överdos) medan Monica blev 67 år (dog 2005 i en lägenhetsbrand).  Båda nådde stora framgångar, men genomlevde också stora motgångar och svårigheter. Monica hade alltifrån barndomen skolios, orsakad av en ryggskada, vilken med tiden förvärrades kraftigt, och gjorde henne mer el mindre handikappad, invalidiserad och rullstolsbunden.

När jag såg filmerna i SVT om de båda, dels en (halvdokumentär) berättelse från en ung filmmakare som mötte Marilyn en tid under en inspelning i Storbritannien, dels spelfilmen Monica Z  (2013) som rörde hennes 60-tal, och dels Tom Alandhs dokumentär (med intervjuer av Monica) från 1989 så slår det mig också att båda dessa konstnärligt och publikt mycket framstående aktriser dels var väldigt levnadsglada, dels i grunden rätt osäkra och blyga (även om de publikt inte verkade blyga). De kunde vara generade trots sin utåtriktade läggning, och osäkra om sina egna begåvningar. Samtidigt som de nog "utnyttjade" karlar så blev de nog också utnyttjade av män, av olika orsaker.
De gladde sig åt sina framgångar, men var osäkra om hur länge de skulle räcka och de själva  räcka till. Marilyn dog ung, rätt olycklig av en överdos. Monica levde längre, men hade olika slags bekymmer mest hela livet, även under sina glansår, och var svårt plågad under sina sista decennier.

Att vara en stor stjärna, en artist älskad av många, det är ingen garanti för ogrumlad lycka.

Bra jul-teve, och dålig...

Läser att Kalle Anka i teve på julafton tappar något i popularitet. Men hade ändå 3,5 milj tittare. Inte illa det heller. Och vad kan egentligen konkurrera den tiden?  Köpfesten bör rimligen ha avtagit kl 15 på julafton. Och kyrkornas eventuella aktiviteter ägde väl rum omkring lunchtiden, med div julspel och andakter. Kan inte påminna mig ha sett något i andra kanaler som lockade. Kan det ha varit att en del inte kunde vänta med julklappsutdelningen till efter Kalle Anka?

I mitt tycke så var julaftonens i särklass bästa teveprogram "Kan du vissla, Johanna", med Per Oscarsson, som en gammal man vars sista dagar på äldreboendet lystes upp av ett par grabbar, med längtan efter en "morfar".  Aningen kärv men stark och naturlig kärlek från låtsasmorfar, som aldrig fick några barn, och sund och frisk kärlek från grabbarna. Lysande spelat.
Och så senare på julafton, halvtimmen före Rapport, Tage Danielsson geniala "Karl-Bertil Jonssons julafton".  Också det om mänsklighet, människokärlek, en vilja att hjälpa.

Däremot var det tunt i SVT senare på julafton, efter dessa program och avklarad julklappsutdelning och julmiddag.  Diverse julkonserter med rätt så blekt innehåll i en märklig mix av konventionellt och krystat "populärt".  Det sluttande planet utför betr SVTs "underhållningsprogram" fortsätter.

Inte är det bättre i fyran heller, flåshurtigt, och/eller så enkelt att det är genant.

Betr SVT så är det gamla favoriter, som de två ovan nämnda, och div repriser som i någon mån kan rädda kvällarna. De tidiga kvällarna. Lars Molins "Midvinterduellen" är ju en höjdare om den enskilda människans kamp mot byråkrati och myndigheter. Och tack för de små glimtar vi ibland kan få med Monica Zetterlund i rutan. Från den tid underhållning kunde göras med kvalitet.