Detta inlägg var tänkt som en kommentar till en replik till föregående bloggpost. Vännen och trätobrodern Peter vill ha en reglering av media så att mera "röda" åsikter kommer fram. Mitt svar blev dock för långt för att godtas av bloggers ramar, så här kommer det som en egen bloggpost. För helhetens skull rekommenderar jag att ni också då läser inte bara föregående bloggpost utan också kommentarerna där.
Jag väljer att bibehålla textens karaktär som en direkt kommentar till Peters kommentar.
- "Peter, Peter gamle vän. Du laddar med grovt artilleri, men du riktar det fel. Du dödar (tror du) likriktningen i media. Men icke.
Man måste ha målet klart för sig.
Vem är fienden?
Vad vill man uppnå? Är det mångfald i demokratisk anda? I så fall hamnar du helt fel.
---
Alltså, visst kan man (speciellt om man är enögd socialistromantiker som du!) tycka att det för likriktat i media. Men riktigt som du beskriver det är det ändå inte! Du är för svepande i din iver att driva din tes.
Demokratin är hotad, visst.
Men inte i någon väsentlig grad genom det du kallar det alliansvänliga kapitalet.
För det första, som jag skrev i föregånde bloggpost, måste man skilja på olika media och se på strukturen där. Vi har radio-TV, dagspress, internet.
Inom Radio-TV dominerar det statskontrollerade SVT och SR, vilka har ett slags objektivitetskrav på sig, som de lever upp till hyfsat om än inte perfekt. Ändå vill du inte lyssna på P4 och Ekot, eftersom de refererar även Allianspolitiken. Se mina inlägg tidigare om det.
Den slutsats jag drar av detta är att du vill ha en absolut dominans för dina röda åsikter, först då blir du nöjd. Men det är inte demokrati och mångfald.
Inom internet råder, ännu, i det närmaste full åsiktsfrihet och frånvaro av censur och reglering. Låt oss slippa det även i fortsättningen!
Reglering är den stora faran för yttrandefriheten!
Nackdelen med internet är faktiskt att där finns sådan mängd information och debatt att man riskerar att själv "filtrera" bort sådant som man tror inte stämmer med det man själv sympatiserar med.
Därmed motverkas debatt och dialog och utveckling av tänkandet!
Betr dagspressen så anser du att den är (nästintill) 100% alliansbunden genom att du glider till att bara räkna storstadspressen och hur den ägs. Men då faller du offer för din felsyn genom att du förutsätter att alla som inte är röda har en och samma ideologi. DET ÄR FEL.
Dessutom är det inte samma ägare till all storstadpress.
FELET KAN INTE VARA ATT DET ÄR "PRIVATA" ÄGARE TILL DAGSPRESSEN!
Att tro att man genom staten (eller röda partier) skulle kunna garantera mångfald är ännu en typiskt rödfärgad felsyn. Därigenom skulle man tvärtom uppnå enfald i st f mångfald. Som i Sovjetsystemet.
Dessutom vet vi ju att vare sig SAP eller VP är några duktiga tidningsägare. Dessutom har vi ännu en ganska god dagspress runtom i landet, med olika ägare, även om det sker en viss koncentration, tyvärr.
Jag hävdar att mediaägare INTE per defintion är alliansvänliga bara för att de inte är rödmärkta! Ägandet kan tyckas vara för koncentrerat, men det är inte detsamma som att det är "alliansvänligt" (vad nu det är, jag är inte det minsta alliansvänlig själv trots att jag inte är vare sig sosse eller vänsterpartist) eller ens anti-sosse.
Tidigare hade ägarna en mera tydlig ideologisk (och ideell) syn på sina tidningar. Felet är i hög grad att de inte har någon ideologi alls idag! Ägandet är numera samlat i alltför ofta stora mediakoncerner UTAN tydligt ägarskap. De har i stort sett bara EN sak gemensam: största möjliga avkastning på investeringen.
De oideologiska direktörerna har i hög grad tagit över från chefredaktörerna. Därför sorteras olönsamt material ut och man koncentrerar sig på det som säljer, dvs det som de tror läsarna vill ha! De har ingen egen vilja, inte ens att bedriva en traditionell journalistik, än mindre att driva en politisk linje (utom på ledarsidan). Idag finns till och med exempel på att direktörsposten kombineras med chefsskapet för redaktionen, ibland kallas denne person för Tidningschef. Och förr var chefredaktören den som skrev ledarna. Så icke längre.
Att sträva efter något slags 50-50 balans i dagspress anser jag vara odemokratiskt. Av flera skäl. T ex rent praktiskt hur skulle det gå till utan att konfiskera tidningar eller genom att ta ifrån ägarna inflytandet över tidningarna? Det går ju inte. Det skulle tvärtom därför sluta i att Sverige hade EN Pravda. Statsstyrd (av den tillfälliga majoriteten). Samma resultat skulle vi uppnå genom en reglering av åsikterna!
Och som jag sagt tidigare, Peter du vill ju ha en rödare press, men det kan ju inte uppnås genom reglering. Det skulle bli en press som tidvis är helt röd, tidvis är helt "blå". I vart fall om det fortsatt skall vara fria val i Sverige. Om det blir röd diktatur så blir det en helröd press för evig tid (intill revolutionen), inte något slags 50-50.
Ännu en invänding till reglerings- och kvoteringstänkadet. Det är så statiskt! Det förutsätter att i Sverige finns bara två åsikter! Att det för evigt finns bara dessa två åsikter och att vi väljare ska vara åskådare till när den ledande nomenklaturan inom dessa "block" gör upp om makten. Det förutsätter att vi väljare inte vill vara med själva, och att det inte kan finnas en mängd olika ideer och ideologier och att nya kan utvecklas! För då spricker ju schemat för dig Peter!
Jag däremot vill se demokratin som något där vi alla kan vara med, om vi vill, och där det förs en debatt och en dialog som frambringar omprövning och nytänkande! Vilket t ex sker genom att vem som helst ska kunna publicera sig genom att starta en tidning, att ha flera tidningar att välja på när man vill skapa debatt, att radio och teve ska ge utrymme för annan debatt än den som ryms inom ett blocktänkande och att internet ska vara fritt för opinionsbildning - utan risk för repressalier. "
Och därför: RIV UPP FRA-lagarna! Gör om, gör rätt!
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
5 kommentarer:
Tack L-E, det var snällt av Dig att ägna en hel separat artikel bara till mig, jag känner mig smickrad!
Jag ska inte ta upp allt för mycket av Din tid och inte heller har jag för avsikt att sabotera Din blogg men det känns viktigt att klargöra vari skillnaderna ligger mellan våra åsikter. Vi vill båda ha ett mediautbud som kännetecknas av mångfald, balans, demokrati och yttrandefrihet etc, däremot verkar våra åsikter om metoderna för att uppnå detsamma skilja sig åt. Du menar som liberalist att inga regleringar eller riktlinjer är acceptabla enär de i sig är en inskränkning på demokratin och yttrandefriheten, medan jag menar att hotet mot mångfalden, balansen, demokratin resp. yttrandefriheten är så akut att exceptionella lösningar måste till!
För att snabbt åstadkomma mångfald och balans samt för att undvika mediakapitalets diktatur så finns två vägar att gå som jag ser det, antingen förändra ägandet eller införa regleringar och riktlinjer. Det första alternativet låter sig svårligen göras, för precis som Du säger hamnar man då i expropriering á la Karl IX under 1600-talet vilket knappast kan ses som gångbart idag. Alternativt startar vi upp nya tidningar för att ersätta de gamla uttjänta drakarna varvid vi automatiskt hamnar i en frågeställning om behovet av riktade statsbidrag. Vad jag vet så har LO en multimediafond med avsevärt kapital som ligger till ingen nytta och även om detta knappast räcker utan någon form av statsbidrag ändå blir nödvändigt så kvarstår frågan; varför gör man inte bruk av den i detta akuta tidevarv?
Det andra och billigare alternativet är någon form av reglering alt. riktlinjer för att säkerställa demokratin. Det finns en mängd sätt detta skulle låta sig göras utan att inskränka på yttrandefriheten men samtidigt säkerställa mångfald, balans och demokrati!
Det tredje sättet är Ditt sätt L-E, nämligen att inte göra något alls utan stillsamt se på medan demokratin och yttrandefriheten raseras. Det är nämligen så att om vi inte är beredda att göra någonting så införs den mediala diktaturen och den politiska följer strax därefter och vem vill leva i en Moderat kapitalistisk diktatur?
Du frågar men ger själv inget svar om vem fienden är. Jag svarar däremot att fienden i Sverige av idag är den kapitalistiska maktkoncentrationen inom media som går hand i hand med Moderaterna och alliansregeringen.
Vidare anklagar Du mig för att vara socialistromantiker, vilket jag gärna tillstår att jag är eftersom det inte är fel att vara romantiker så länge syftet är gott, målet eftersträvansvärt och vägen dit etiskt och moraliskt försvarbar. Sedan är jag på intet sätt "luddig" utan extremt klar och koncis till skillnad från den liberalromantiska ideologin som förespråkar att inte göra något alls, för så fort man gör något så hotar man per automatik den s.k friheten, men vilken frihet och för vem?
Orsaken till att jag inte längre kan lyssna på P4 och Ekot är att man formligen spyr ut allianspropaganda. Du säger att de refererar även allianspolitiken och jag säger Dig att de refererar ENBART allianspolitiken utan att ge utrymme för oppositionen att presentera sina alternativ. Efter att ha tagit tid på inslagen har jag kommit fram till att för varje timme av allianspropaganda ger man c.a EN MINUT utrymme till oppositionen. Jag ser detta som ett verkligt misslyckande av SR's public service funktion i att ge medborgarna en objektiv, balanserad och mångfacetterad nyhetsrapportering. Sedan har Du mage att skylla mig för "dominans av röda åsikter", skäms!
Forts. se nedan...
Vad gäller Internet skiljer sig våra åsikter inte lika mycket åt men Du drar en viktig och felaktig slutsats. Närvaron av mångfald, balans och åsiktsfrihet på Internet beror inte enbart på frånvaron av censur och reglering utan FRÄMST på den ofantliga mängden information. Det är själva mängden som per automatik skapar balans, mångfald och demokrati! I dagens lilla Sverige i sin akuta situation med ett fåtal mediakanaler vid sidan av Internet är inte reglering i demokratins tjänst den stora faran utan det är den exceptionella maktkoncentrationen tillsammans med den likriktade propagandan som måste åtgärdas!
Att den stora landsomfattande dags- och kvällspressen är näst intill 100% kapitalistisk och alliansvänlig är ett axiom som inte behöver diskuteras, jag har klart redovisat ägarförhållandena i mina artiklar och på min blogg. Landsortspressen har jag överhuvudtaget aldrig kommenterat men visst finns det landsortspress med andra sympatier och tur är väl det, annars skulle den offentliga informationen ha varit stendöd och fullkomligt likriktad. Sedan finns det inget enfaldigt vare sig med socialism eller röda partier utan bara när det gäller oviljan att försvara mångfald, balans, demokrati, yttrandefrihet och rättvisa bakom floskler av pseudofrihet och kvasiliberalism. Lars-Erik, vår dagspress är hyperindoktrinerande och fullkomlig SKIT!
Du säger att ägandet är samlat i stora mediakoncerner utan tydligt ledarskap vilket enbart är till hälften rätt. Javisst, Bonnier- och Schibsted koncernerna är de två stora drakarna men makten utgår från familjerna. Dessa är intresserade av sina investeringar och dess avkastning men också av allt annat som kan påverka deras profit t.ex skatteregler. Härvid utformar man riktlinjer och förhållningsorder till sina företag och inte minst utser man den VD eller chefsredaktör som är mest nyttig och villig att gå deras ärenden. Man gör också sitt yttersta för att förmå sina medias läsare och tittare att välja en regering som kan maximera profiten på vanligt folks bekostnad samt skapa bästa möjliga verksamhetsförutsättningar; allt annat vore för deras egoistiska strävanden ekonomiskt vansinne!
Forts. se nedan...
Jag håller med om att journalister per tradition har varit relativt vänstermedvetna och därför säger jag; stackars dem som måste arbeta i dagens mediaklimat.
Den politiska oppinionen cirklar runt 50-50 balans så hur kan Du kalla det odemokratiskt att vilja uppnå detta också i medias sympatier och ägarstruktur? Nej, vill man inte ha mångfald och demokrati så vill man uppenbarligen inte heller ha balans. Här råder återigen förtäckta motiv från Din sida även om jag klart ser igenom dem; alliansvriden liberalistisk kapitalism heter det och det tjänar till att mobba och trycka ned redan utsatta, värnlösa och svaga. En sak ska Du dock ha klart för Dig och det är att jag på inga villkor deltar i denna mobbing utan tvärtom ställer mig upp på de arbetslösas, sjukas, handikappades och pensionärers sida oavsett övermakten. Lars-Erick, på vilket sätt skulle en ökad balans och demokrati i media kunna leda till EN PRAVDA som Du påstår och hur skulle ökad mångfald kunna leda till statsstyrning av den tillfälliga majoriteten när själva mångfalden är garanten för det motsatta?
Håller däremot med Dig L-E om att det finns fler åsikter och partier än de två blocken men det är en avsiktlig schematisk begränsning eftersom blocken trots allt innehar över 90% av sympatierna och gör argumenteringen både enklare och mer överskådlig.
Kort sagt Lars-Erick, den som vill ha demokrati, balans och mångfald i dagens situation av akut likriktning, maktkoncentration och medial diktatur, vacklar inte utan är beredd att slåss och försvara mänskliga rättigheter såsom åsikts- och yttrandefrihet tillika med rättvisa och lika fördelande kanaler för dessas spridande med näbbar och klor även om det så måste till regleringar, riktlinjer eller i värsta fall expropriering!
För övriga läsare här vill jag påpeka att Lars-Erick och jag privat är bästa vänner som ägnar oss åt trevlig samvaro såsom att äta god mat, lyssna på musik och umgås med våra Philippinska fruar. Så kan det vara när man förmår separera ämnena från varandra tillsammans med en allmän kamratlig respekt för olika åsikter, he he!
Peter o andra läsare. Pga feber och familjeliv får jag anstå med att skriva ev. ytterligare kommentarer till Peter till senare tillfälle.
Dock menar jag i korthet att det mesta du Peter skriver har jag redan bemött!
Samt att jag är allergisk emot alla regleringar som rör (=begränsar) idéer, nya idéer, yttrandefrihet, pressfrihet och andra demokratiska grundrättigheter. Detta i motsats till dig, Peter.
De regleringar jag godkänner, ja kräver, är sådana som behövs för att upprätthålla den fria konkurrensen, till konsumenters nytta och glädje. En fullständigt fri marknad har ju en tendens att ta död på sig själv utan konkurrenslagstiftning.
Att däremot reglera (lagstifta) om hur mycket media ska skriva eller sända om den röda resp blå sidan, det blir helt fel. Regler som alltför lätt skulle skrivas för att gynna den egna sidan. Och tänk så enkelt det blir att ändra sådana lagar vid varje regimskifte!
Plus att jag inte vill förenkla debatten till att omfatta bara två statiska "ideologier".
För det första vill jag korrigera misstaget ovan i mina kommentarer; jag menar naturligtvis Karl XI och INTE Karl IX!
Det är OK L-E, jag tror ändå att eventuella läsare vid det här laget har förstått skiljelinjerna mellan oss båda. Bota Din feber och hälsa familjen. Förresten, Du har feber ganska ofta, Du hade det även på Filippinerna! Själv har jag inte haft feber de senaste 10 åren!
Sedan är Du nog ungefär lika allergisk mot regleringar som jag är mot moderater och nyliberaler i allmänhet och alliansregeringen i synnerhet. Min far var moderat och trodde på klassamhället medan min morbror var moderat kommunalråd och hans fru är f.n moderat kommunalråd. Jag kan intyga att hur trevliga dessa mina släktingar än är så präglas deras åsikter av arrogans, egoism och total avsaknad av empati. Det är i sanning en skam att representera sådana åsikter och kunde jag skulle jag personligen med ett baseballträ banka in lite vett i deras tomma skallar!
Skicka en kommentar