Visar inlägg med etikett främlingsrädsla. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett främlingsrädsla. Visa alla inlägg

27 november 2015

Inkonsekvens och idiotiska regler stoppar flyktingar

Nedan ger jag ett exempel på hur redan dagens (gårdagens) regler och tillämpning skapar fullkomligt galna situationer och drabbar flyktingar. Och inte bara flyktingar, utan även, som i detta fall, sjuka i glesbygd.

Det är exempel på byråkratisk dumhet, regler som går på tvärs. Och visar hur de nu skärpta reglerna om id-koll och ursprungsland och var man befunnit sig på väg under flykten kan leda till. Och som kommer att ge än värre konsekvenser nu. Om regeringens vilja slår igenom. Tyvärr. Idiotiska konsekvenser. Förutom det att id-koll, övertro på pass (som kan vara förfalskade/köpta eller bortslängda) och  1:a-landsprincipen lätt leder fel, så är det ju faktiskt så att Sverige med ljus och lykta söker efter läkare (arbetskraftsinvandring) från alla möjliga håll. 

Att ge efter för den av SD och likasinnade frampiskade negativa opinionen, där främlingsrädsla och rädsla för att välfärden ska drabbas om vi tar emot flyktingar,  det är så fegt och dessutom kontraproduktivt.  Vi behöver ju många händer t ex både vården och skolan.


Jag citerar rakt av från SVT: 
"Läkaren Mral Kechechien från Syrien har bostad och jobb i Kall. Nu ska hon utvisas till Armenien.
Mral har varit i över ett år i Sverige. Nu har hon fått ett tungt besked. Hon får inte uppehållstillstånd.
– Jag är så ledsen. Jag kan inte förstå varför, säger Mral.
Vi träffar henne på Continental Inn i Åre där det bor över 600 flyktingar. Åre hälsocentral har öppnat en tillfällig mottagning här och Mral tolkar och bistår med sina medicinska kunskaper.
– Hon är ovärderlig, säger Pyttan Brinck som är sjuksköterska i Järpen där Mral praktiserar gratis när hon inte arbetar på Kallgården.
Mral gjorde som många andra som flytt från kriget i Syrien, hon tog vägen via Armenien.
– Jag stannade i Armenien och fick studera, men sen blev det lika farligt där för mig som i Syrien, säger Mral. Smugglarna sa att jag måste ha ett armeniskt pass så jag köpte ett pass. Smugglarna har lurat mig, de försäkrade att dokumenten skulle tas bort när jag var över gränsen.

”Hon behövs - hon kan sex språk”

Men Migrationsverket har fått uppgifter om att Mral har ett armeniskt pass och anser att Mral därmed är medborgare i Armenien.
– Passet var som ett hjälpmedel för kunna fly, säger Mral. Jag måste få Migrationsverket att tro på mig.
Pyttan Brinck tycker det är märkligt att man utvisar en duktig distriktsläkare samtidigt som man försöker locka hit läkare.
– Hon behövs. Hon kan sex språk  och kommer vara en resurs flera år framöver, säger Pyttan. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne.
Mral försöker få fram dokument som ska visa att hon är från Syrien och hon ser ett halmstrå. Att få ett arbetstillstånd.
– Jag jobbar sju dagar i veckan och betalar skatt. Jag behöver inte söka asyl. Jag klarar mig själv."
(Alltså om hon får stanna med hänvisning till att hon kommer från Syrien. Annars kan hon ju behandlas som kvalificerad arbetskraftsinvandrare. Och därmed kan hon bidra till den svenska välfärden, liksom så många andra i hennes situation. Min kommentar.) 

01 september 2014

Psalm 289 mot egoism och rasism

Min mor var inte rik, tvärtom. Men hon hade ett gott hjärta.  En av de lärdomar hon gav mig var att "man blir inte fattigare av att hjälpa de som har det sämre, de som behöver hjälp."  Hon levde också som hon sa, hjälpte många människor i sin omgivning. Inte minst äldre "tanter".  Men hon stannade inte vid de som hon kände eller som bodde geografiskt närmast. Det var också invandrare. Eller behövande i andra länder.

I psalmboken finns en rätt ny psalm, som också är en av de verkar sjungas flitigt. Psalm 289 "Gud kärlek är som stranden", med text av Anders Frostenson. Den beskriver det goda, friheten och tryggheten, men också det som begränsar det  goda, som begränsar eller hotar, det som bygger murar mellan människor. Det är sådant som rädslan, som egoismen.

Några citat, från vers 2-4.
"Vi vill den frihet där vi är oss själva, den frihet vi kan göra något av....

Och ändå är det murar oss emellan, och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse  är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.

Herre. I din förlåtelse vår frihet är. Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar bland alla människor, folk och raser här."

 Det är alltså våra egon, att vi bara tänker på oss själva, vår rädsla för varandra, för folk och raser som bygger vår ofrihet, vårt fängelse. Befriar vi oss från rädslan för det okända, från att bara se oss själva, och visar kärlek till varandra, då blir vi fria.

En psalm att begrunda inte minst nu i valtider, där det finns partier som vill utmåla sig som kristna (och då till en kristendom som ser till det begränsat nationella - "fädernas kyrka") och som i stället för givmildhet och kärlek till medmänniskan blåser under främlingsrädslan, rädslan för andra folk och raser och bara ser kostnader i detta.


12 november 2013

Varför går SD framåt - och hur beter sig de "gamla" partierna?

Bloggaren (och s-politikern) Johan Westerholm verkar rätt desperat i sin bloggpost, rubrik "Det går en vind över vindens ängar".  Desperation över hur SD och dess systerpartier runt om i Europa går framåt i opinionen. Och han pekar på att de två som tävlar om statsministerposten i Sverige ägnar sig åt att diskutera frågor som inte folk anser speciellt viktiga. Att de ska sluta att lyssna på spindoktorer och i stället lyssna till folkets oro.

Jag gör då denna kommentar.

Jag blir alltmer övertygad om att det inte är främlingsrädslan som är den viktigaste orsaken till SDs framgångar. Även om den finns där bakom och att jag önskade att SDs sympatisörer och framför allt de som eldar på just temat om invandringen som skuld till allt ont skulle läsa en faktagenomgång om de påståenden som de gör, och hur fakta ser ut. Se http://www.regeringen.se/sb/d/17468

Nej, det är som Johan antyder, en viktig och mera allmän orsak är den klyfta som finns mellan politikeradeln och "vanligt folk". Att politiker lever i en egen värld, i en glasbubbla. De förmår inte ta till sig signalerna från oss medborgare, oavsett vad frågan gäller.  Partierna och deras främsta företrädare är otydliga med vad de egentligen står för, vad de vill göra med makten. Och varför. 
Att säga att man vill sänka skatten eller minska arbetslösheten, eller ta emot flyktingar, det är inget svar.  Utan varför är det bra - varför säger de så, sett i ett bredare perspektiv. 

Att de vill ha makten är fullt klart - men varför????  I mycket verkar de, i vart fall skenbart, vara överens. Vilket kan synas fullt OK. Men hur ska vi då kunna välja?  Många gillar nog att politiker kommer överens i olika frågor - men varför?  Vad är grunden för politiken?  Är målen eller vägarna de viktiga för dem? Vilka är de bakomliggande värderingarna? 

Och varför verkar politiker (på högre nivåer) så angelägna om att deras egna villkor ska skilja sig så mycket från medborgarnas villkor och liv? 

Säga vad man vill, men extremistpartierna i Sverige liksom i övriga Europa är oftast väldigt klara med vad de vill.
Även om det de vill är ungefär motsatsen till vad jag vill. 

Var finns ideologierna? Varför verkar partierna mest generade om de avkrävs preciseringar om vad deras eventuella ideologi innebär konkret?  Var är engagemanget - förutom att ta makten?

Schlingmanns nya bok verkar belysa på ett bra sätt hur ideologilösa partierna idag är. Omedvetet avslöjande hos honom, kanske. Och med fokus på nya m.  

Alltså, om nu partierna vill se framåt - varför har de inga visioner? Ex-vis, varför vill de bygga i Stockholm? Ev skillnad, ligger den bara i antalet bostäder? Vad är skillnaden förutom att det behövs bostäder.  Visa bevekelsegrunderna.  Om ni har några. 
Är de eventuella visionerna en (något suddig) bild av hur och var folk SKA bo? Eller sova, eller bli avlyssnade, eller "skolade" och vårdade? 
Eller har de ett förhållningssätts, som anger att folk skulle få välja själva? SKA det vara kollektiva lösningar, eller MÅSTE vi välja. Eller bör det finnas frihet samtidigt med en insikt om att vi lever i gemenskap med andra och att då ett socialt ansvarstagande är viktigt? Ska kollektivet vara tvingande, eller ska friheten vara total?