Alla vi kritiker känner oss väldigt besvikna nu, och kanske svikna också. Vi har svårt att acceptera att såhär går numera spelet till i riksdagen. Det är i sig ett av de demokratiska problemen idag.
Nu måste vi låta detta sjunka in. Sedan ta ny sats.
Vad är det som hänt, utöver vad jag redan tidigare skrivit?
Ja, efter att lite mera utförligt studerat det, så verkar det ärligt talat vara många förbättringar som kritikerna lyckades pressa in. K-G Bergström spekulerade i teve till och med om att det kan finnas kritik mot att det blev för många begränsningar!
Men huvudkritiken kvarstår. Så många ändringar visar bara att det i grunden är en felaktig tillyxad lag från början.
Då vore det rimligare att ta allt från början.
Utreda ordentligt, inte bara maratonsammanträda i syfte att sno ihop en kompromiss som ser smaklig ut. Under ytan är det ju samma sjuka lag.
* Vi vet inte ens om det egentligen behövs en lag för att uppnå det syfte som lagen sägs vara till för. Kan man få in relevant information på detta sätt?
Information, som kan analyseras korrekt och snabbt för att kunna användas effektivt?
Att bara samla in data kan ju inte vara värt något i sig!
* Kan man kartlägga reella yttre hot mot rikets säkerhet bättre på andra sätt? (Det sätt som FRA-lagen skulle användas har ju förkastats på andra håll som ineffektivt.)
* Och FRAs egen PUL, den är kvar. Märkligt.
Och så vidare.
Det sätt som den verklige populisten Thomas Bodström skällde i en radiointervju i em, det ger dock inget förtroende för sossarnas sätt att tackla detta. De ser endast partipolitik i det hela. Vi utanför riksdagen ser mera seriöst på detta.
Dessutom. Hela denna fråga har hanterats så fruktansvärt klantigt att alla blir något slags förlorare i detta bedrövliga spel.
Både regering och riksdag har tappat i trovärdighet. Kortsiktigt kanske regeringen och partiledningarna anser sig ha räddat ansiktet/prestigen. Men icke - de bedrar sig.
De har kört runt med sina partigrupper så att många känner sig misshandlade, och vi väljare vet det nu.
FRA-lagen har blivit en skvader. Hur ska den flyga? Kan den flyga? Behöver den flyga? Och i vems bo kackar den?
FRA-kritikerna i riksdagen kanske är en aning nöjda att inte behövt frondera, men av kritikerna utanför riksdagen anses de nu som svikare. Och de som aldrig ens varit kritiska, de har helt gjort bort sig. Fp, som man väntat sig mest av, de har nu placerat sig på samma nivå som kontrollfreaken i m. Demokratin har förlorat.
Så här får det inte gå till i en demokrati. Partier måste stå vid sina åsikter intill dess de begärt väljarnas stöd för en ny åsikt.
Partierna måste diskutera med medborgarna, inte köra över oss.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
3 kommentarer:
Helt uppenbart har du och många av oss andra blottlagt hur illa det är ställt med vår demokrati. Att Mark Klamberg idag bestämt sig för att lämna alla sina uppdrag i Fp är illavarslande. Det är uppenbart att det är allt annat än demokratiska krafter som tagit över detta parti. Även om min tid som sympatisör inte varit så lång, som många medlemmars, känns det ändå sorgligt idag.
Hej Lars-Erick.
jag är röd. Men håller ändå med dig.
Det behövs ett socialliberalt parti.
Kanske mer än någonsin.
Hur kan jag skjuta från vänster så att ni kan städa upp bättre!
Eller hur man nu ska se det.
Jag är allvarlig.
Det finns frihets och integritetsideal hos er jag delar fullständigt.
Sen tror jag mig vilja gå några steg längre i socialt ansvarstagande från - som (s) kallar det - den "gemensamma sektorn".
Jag önskar mig renhåriga strider om detta - och uppgörelser. Med er socialliberaler.
Mvh
Anders Widén, författare
Farmor och Anders. Ja, FRA-frågan är stor i sig.
Men än värre är just de demokratiska problem den blottlagt. Helt rätt.
Jag blir nästan rörd över att det ändå, trots all desinformation och välsminkat maktspråk, finns såpass många reflekterande och demokratiskt sinnade människor kvar. Det ger ändå ett visst hopp.
Just nu slits jag av behovet av viss vila o att göra andra saker och den snabbt uppflammande viljan att gå vidare, att visa maktens manipulatörer att de inte sitter säkra.
Och Anders, utan att vara uppdaterad riktigt, känner jag mig mera befryndad med, för att ta ett danske exempel, Radikale venstre än med Venstre. De senare samarbetar ju t o m med Dansk folkeparti, vilket ju är helt absurt.
Skicka en kommentar