Såhär sista måndagen före månadsskiftet känns det som att FRA-frågan inte alls är slut. För kanske ett dygn lyckades kanslihusets spindoctors övertyga traditionella media att det var klart med FRA. Men det var det inte, inte i bloggvärlden och det börjar nu sippra ut till framför allt radio och teve och, lite långsammare, till pressen.
I stället för att FRA-lagen rotts hem och frågan dött, så har vi nu hamnat i en mellanstation. För vilken gång i ordningen? Motståndet formulerar och preciserar sig, slickar i viss mån såren efter regeringens kupp att involvera de inomparlamentariska kritikerna i sin skara.
Det sätt som "kompromissen" presenterats på visar på så många oklarheter att kryphål att jag gissar att en och annan av de f.d. kritiska riksdagsledamöterna i vart fall för sig själva undrar vad det var de gick med på. Och såvitt jag kan se så har inte regeringens/FRAs splittringstaktik lyckats i någon större grad, frånsett att en del som är inne i partistrukturerna fallit till föga.
Men det uppror som finns bland de utomparlamentariska kritikerna har inte mattats av.
FRA-lagens försvarare disponerar ju ett par tusen kanslihustjänstemän inklusive ett par hundra politiska tjänstemän (spin doctors) - och FRAs jäviga ledning, sysselsatta med att mata ut sin syn på frågan.
FRA-kritikerna däremot omfattar bland annat "hela" bloggosfären med forskare, tekniker, ingenjörer, personer yrkesverksamma inom IT och telekom, några politiker och flera jurister. Och mängder av "vanliga" människor, som satt sig in i frågan och engagerat sig politiskt, kanske i många fall för första gången. De har funnit en demokratisk brist, och vill avhjälpa den.
( Läs f.ö. Mark Klambergs analys av dagsläget - välkommen tillbaka Mark - http://klamberg.blogspot.com/2008/09/diskussion-om-mediabevakningen-hos-jmg.html )
Dessa kritiker kan inte svälja "kompromissen", tvärtom.
Som jag bedömer det så hade kritikerna redan tidigare plockat sönder FRA-lagen i alla beståndsdelar och sett dess brister. Nu har också "kompromissen" befunnits i stort sett ha samma brister - i de grundläggande avseendena. Både principiellt och i detaljerna.
Därför måste FRA-debattens omstart än mera ta fasta på att nå ut ytterligare även i traditionella media.
Det räcker inte att bara fortsätta med det interna, i och för sig gigantiska, grupparbetet utan nu måste det föras ut än mer - i ett vidare spektrum, till platser där även de som inte dagligdags tar sin information finns.
Så kan vi uppnå ett större tryck på regering och riksdag.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
4 kommentarer:
Lars Erick
Det är inte bara du som grubblar. Detta tar upp mycket av min tid och jag har inga egentliga svar. Det känns inte helt ok just nu. Alltför mycket arbete återstår innan propositionen är klar i sin helhet, med detaljer.
Ytterst så handlar detta om en central fråga för mig:
Vem som ska sitta i förarsätet, byråkratin eller demokratin.
Hela handläggningen har dålig karma om man har ett demokratiskt anslag.
mvh
Johan
Visst borde vi försöka hitta ut i media, men kanske att det löser. Regeringen är i motvind och då hänger gärna journalistkåren på drevet och skriver negativt om den. När allt kommer omkring kanske det viktigaste är att hålla tummen i ögat på sossarna i denna fråga så att de avskaffar lagen så snart de (ofrånkomligt) vunnit valet 2010.
Men nu räcker det ju inte att ändra bara på denna lag. Hur åstakommer man förändringen av partiväsendet? Specielt hos allianspartierna. Ett stort problem är att så länge ALLA allianspartier går dåligt så verkar de bunkertänka att väljarna helt enkelt blivit sossar igen och blir handlingsförlamade. Vad som behövs är en tydlig signal att väljarna inte vill ha sossepolitik, men heller inte dagens allianspartier. Jag kan bara se två alternativ att åstakomma detta: organiserad blankröstskampanj eller ett nytt borgerligt parti.
Jag har länge försökt förtränga finanskrisen, men nu börjar det bli för svårt.
FRA. Jag tror som sagt att vi inte kan lita på journalisterna, vi själva måste ut i trad-media.
Jag tror dessutom att det kanske kan vara av värde att många, många skriver till kanslihuset (i mail, som FRA kan "avlyssna", haha) med frågor om de 15 pkterna. Och krav om preciseringar. Dvs, dels mail till div pressekreterare men också till utvalda ministarat (vilket deras assistenter tar hand om förstås).
Det kan förhoppningsvis i alla fall ge dem en liten aning om kritik o frågor betr lagen.
Fortsättningen berör ni båda (Johan och pop). Ja, det är faktiskt en ännu större fråga, och inte heller jag har ett svar. Kan det gå genom gradvisa reformer el punktvisa insatser, påtryckningar? Eller krävs att dagens partibild helt krossas för att ngt helt nytt skall resa sig ur askan, likt fågel Fenix?
Dels är det ju frågan om "förarsätet",
dels frågan om partierna verklighetsförankring, demokratisyn och omvärldsanalys.
Kommentarer om tiden efter FRA finns på flera andra inlägg, på av mig och av besökare. Kolla gärna runt lite.
Skicka en kommentar