FRA-frågan har lett till en ideologisk kollaps

FRA-frågan har lett till en ideologisk kollaps. Vilken annan slutsats kan man dra? Allianspartierna har snabbt förblindats av makten och tappat det ideologiska fotfästet. Regeringen har drabbats av många opinonsmotgångar, och verkar mest rycka på axlarna åt det, och hoppas att det ska vända före valet om två år.

I övriga frågor är det oppositionen som lyckats ta tillbaka en del marginalväljare. Men när det gäller FRA och integritetsfrågan är det allianspartiernas kärnväljare som blir upprörda. Men regeringen bryr sig inte.

I FRA-frågan syns det som att alliansens partiledare helt kopplat bort sina ideologiska kompasser när frågan kom upp, efter det att FRA manipulerat ett par försvarsministrar (minst) att lancera FRAs begäran. FRA-byråkratin tog över när politiken slumrade.

Sedan blev det oväsen och det viktiga för alliansens partier, ledda av partiledningarnas inpiskare, var att stå fast vid beslutet om FRAlagen (-arna) för att visa regeringsduglighet. När detta visade sig inte övertyga kritikerna så söker man härska genom att söndra. Interna kritiker ska tystas genom att sys in i kompromisser som i sak är kapitulation för FRA-lagen.

Därmed har man än en gång visat att man sätter makten i sig före politikens innehåll.

Jag har diskuterat detta ett otal ggr på blogg (http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/07/socialliberalismen-behver-ett-pnyttftt.html) och hemsida (www.freewebs.com/larserick/ och dess underrubriker-länkar).

För mig är politikens innehåll är det viktiga. Att inte inse det, leder till en ideologisk kollaps och ett moraliskt kaos.

Vad är det för mening med makt, regeringsduglighet (vad nu det är) och kompromissande om man tappat kompassen?

Det är tragiskt för demokratin (och givetvis för det fp som kallat sig liberalt) hur FRA-frågan behandlats och ännu behandlas av (fp och) regeringsföreträdarna.

FRA-frågan är viktig nog, men än värre är dess förödande konsekvenser för demokratin i sig.

Makt korrumperar. När maktinnehav innebär avsteg från grundläggande demokratiska principer, då är det hög tid att lämna makten och att ta sig tid för tankeverksamhet. Med förhoppningsvis ett resultat som innebär nystart och omtändning.

Liberalerna i Storbrittannien har sedan sådär åttio år eller så inte varit i närheten av regeringsmakt. Men de fortsätter, de påverkar ändå politiken genom att vara ett salt. Liberalerna är fria att tänka i nya banor, de behöver inte ängsligt snegla åt makten.

Självklart är det en fördel att ha regeringsmakten för att kunna genomföra sin politik, sin ideologi. Men då gäller det att just hålla på sin ideologi.

Makt utan en klar demokratisk ideologisk inriktning leder till katastrof.