30 september 2008

Finanskrisen tränger på - om den fria marknaden

Det hjälps inte, det går inte att nonchalera finanskrisen. Trots att jag, och även många andra gissar jag, försökt förtränga denna akuta kris på grund av den mera principiella och demokratiskt viktiga FRA-frågan.

Jag förmodar att en överväldigande majoritet av både s.k. experter, politiker och allmänhet är övertygade om den fria marknadens överlägsenhet jämfört med planekonomi för att skapa välstånd.

En orsak till det är att människans vilja att förbättra sin situation. Att tjäna pengar för välstånd. Alltså vinst för företagaren och låga priser för konsumenten.

Jag vill dock mena att fri marknad inte är målet, utan ett medel för välstånd och framsteg. Jag vet att det finns extrema "nyliberaler" som ser den fria marknaden som ett mål. Jag delar inte den synen. Såväl fri marknad som kapitalism är nödvändiga förutsättningar för demokrati och välstånd. Men ej tillräckliga förutsättningar, och inte mål utan just medel.

Enligt min socialliberala uppfattning så måste samhället ge spelregler för den fria marknaden, annars tenderar den per automatik att ta död på sig själv! Det måste till exempel finnas effektiv konkurrenslagstiftning så att det inte bildas monopol eller konkurrenshämmande oligopol.

Går det att tänka sig en fotbollsmatch utan regler?

Utan reglering i form av lagar etc så blir det anarki, inte välstånd och inte demokrati. (Som jag ser det är också demokrati en väsentlig faktor för att skapa välstånd!)

Det vi ser nu i USA, med spridningseffekter runt hela världen, är hur finansmarknaden avreglerats av Bushregeringen, som inte heller insett vikten att hålla koll på marknadens utveckling, vilket gett fritt spelrum för girigheten. Lönsamhetstänkande är självfallet bra för en sund ekonomi, men girighet är ett gift. Fantasilöner, ofattbara bonusar etc är inte bara en faktor som genom sin psykologiska effekt ökar kostnadstrycket och inflationen. Det är också farligt då det ger utrymme för osunt trixande att trissa upp volymer och fiktiva vinster. Som när det gick att låna uppåt 150-200% av (det upptrissade) marknadsvärdet för husen man "köpte".
Fanns det ingen i Bushregimen som förstod att då är något fel?

Förr eller senare blir det en krasch. Finanssystemet måste fungera. Och det blir - hur det än löses - de vanliga medborgarna, skattebetalarna/konsumenterna som får betala. Inte de bonusstinna finans- och bankcheferna.

En vanlig medborgare kan inte ha kollen över hur samhällsekonomin utvecklas, men det är lagstiftarnas skyldighet att ha den kollen - och att vidta åtgärder i tid. Det går knappast att (helt) undvika konjunktursvängningar, men genom att motverka t ex monopol och att girighet skapar fiktiva värden så måste mer extrema situationer kunna undvikas.

Notis. Ett år efter att detta skrevs kom en anonym kommentar på ryska. Jag kan inte ryska. Avvisar där för den kommentaren.

5 kommentarer:

Bloggaren sa...

Lars-Erick, jag kan inte säga det bättre själv.
Återigen står vi på samma planhalva fast vi har lite olika färg!

(Nu lägga barn och mig själv som har feber!)

Hiroshimatelegrafen sa...

Vem förutspådde den ekonomiska krisen för ett år sedan?

http://hiroshimatelegrafen.wordpress.com/2008/09/30/vem-forutspadde-den-amerikanska-ekonomins-kollaps-for-ett-ar-sedan/

Lars-Erick Forsgren sa...

bloggaren. Ja, ser man hur det kan bli.

Bloggaren sa...

Hm, jag fick lust att fortsätta diskussionen - hur bygga en bättre värld?
Utan att fråga *ler* har jag låtit dig gästblogga på min blogg med detta inlägg ovan.

Det väckte frågor i mig. bland annat hade jag för avsikt att låta din text stå helt utan att jag kladdade i den. Men jag kände mig tvungen att färga en liten snutt text för att visa att just där reser sig frågor i mig. Där tror eller vill jag annorlunda.

i övrigt har vi alltså stora beröringspunkter.
MvH
Anders W

Lars-Erick Forsgren sa...

Som du upptäckt så skrev jag en lång kommentar på din blogg.

Den finns inbyggd oxå i min text 1 oktober, ovan.

... och byggandet av en bättre värld, det förutsätter att man arbetar för demokrati. Enligt mitt sätt att se det.

Min kamp emot FRA-lagen är en del av detta. Vilket gör det svårt att svälja en kompromiss som kränker en viktig liberal-demokratisk princip.