23 september 2008

Hans Lindblad om FRA-lagen. Hur bör sådana frågor hanteras politiskt?

Från Hans Lindblad har jag f.k. fått en text som han skrivit till fp:s FRA-grupp.
Den innehåller ganska lite om sakfrågan, alltså signalspaningens roll, teknik etc utan tar egentligen bara upp den politiska aspekten, alltså hur frågan hanterats gentemot parlament och allmänhet. Hans Lindblad var under många år folkpartiets försvarspolitiske expert, men har givetvis också ett stort intresse för de grundläggande liberala-demokratiska frågorna inkluderande integritet och respekten för den enskilde.

Här följer Hans text, som är en svidande vidräkning hur FRA-frågan hittills skötts.

"FRA i sig själv och signalspaning går jag inte in på (här), även om jag under min riksdagstid sysslade en del med detta. I stället mer principiella synpunkter kring vitala demokratiska frågor som öppenhet, ämbetsmakt kontra politiker och medborgare, öppenhet och respekt för enskilda medborgare.
De principerna är ju långt viktigare än ena eller andra myndighetens verksamhet i sig.

Inget mandat från väljare i denna fråga

Allianspartierna vann valet 2006 och kunde bilda regering sedan de tydligt och konsekvent satte frågan om jobben i centrum. Även på en rad andra områden redovisade partierna gemensamt vad de ville åstadkomma i regeringsställning. Med hänvisning till detta har sedan en rad beslut genomförts. Så ska det vara i en demokrati, den politik man gick till val på är den man har mandat från väljarna att föra.

Men inget av detta finns ifråga om vad FRA ska få avlyssna. Inför valet sades inget om att en ny regering på detta område skulle söka utöka statens makt på bekostnad av enskildas och företags integritet. Hos inget av allianspartierna fanns heller beslut i den riktningen från landsmöten eller riksting. Ingen enda motion har kommit till folkpartiets landsmöte om att staten ska kunna kontrollera all mejltrafik. Väljarna hade snarast motsatt intryck, eftersom de fyra allianspartierna i riksdagen var negativa till dåvarande justitieministern Thomas Bodströms och andras propåer om övervakning av kabeltrafiken.

Menar man att partidemokrati är viktig bör ett parti undvika att i regeringsställning driva frågor som inte är förankrade bland partiets medlemmar.

Regeringen har helt enkelt inte väljarmandat i denna fråga. Detta vad väljarmandat innebär är mycket väl uttryckt av Karl Staaff i hans Karlskronatal 1913.

Enligt Staaff kan ett parti i regeringsställning finna att det man sagt till väljarna före valet till följd av ny information inte längre är partiets åsikt. Kan Landsmötet då ändra partiets uppfattning? Det är helt OK för ett parti att ändra sig, men det kan inte i riksdagen driva igenom den ändrade uppfattningen eftersom man då bryter mandatet från väljarna. I stället måste partiet föra fram den nya åsikten i valmanifestet inför nästa mandat. Därefter kan partiet driva en ny linje i riksdagen.

Men om det uppkommer helt nya omständigheter, kan inte partiet hänvisa till dessa och därför driva en annan linje än som presenterades för väljarna. Sådant kan hända, naturkatastrofer, ekonomiska kollapser etc. Jo, men det argumentet kan inte användas i den här frågan.
Det går inte att säga att terroristhotet motiverar den nya lagen, för terrorism är inget som uppstått efter det senaste valet.
Man kan inte använda argumentet att lagen behövs för att trafik som tidigare gick i etern nu går i kablar, för det är inget som uppstått de senaste två åren.

Tvärtom, FRA:s framställning om att få spana mer kom under förra mandatperioden, och de fyra regeringspartierna reagerade då alla negativt på förslaget.

Det går inte att säga att frågan är viktig men bara om man är i regering, inte annars

Om folkpartiets eller andra regeringspartiers företrädare säger att det är angeläget att FRA får utökade befogenheter, så kommer ju omedelbart motfrågan hur man kunde undvika att driva frågan redan i opposition. Det går inte att hänvisa t ex till terroristhot, för det är inget nytt.

Folkpartiet men också andra regeringspartier har sagt sig intresserade av säkerhetspolitik, även inre, integritetsfrågor och öppenhet. Om man har intresse för allt detta så går det inte att hävda att man kan ha andra prioriteringar i opposition än i regering. För partiernas idelogi, omvärldsuppfattning, partidemokrati etc är väl detsamma oavsett om man sitter i regering eller inte.

Vi vet att ett parti som sitter länge vid makten tenderar att växa samman med statsapparaten, men den här regeringen har ju bara suttit två år. Partierna i den ska ha samma distans till myndigheter som de hade i opposition, för maktkorruption tar väl ändå tid att växa upp. Problemets pudel är byråkratin; och den tycks opåverkad av regeringsskiften. Relationen mellan FRA och försvarsdepartementet tycks till stor del finnas på tjänstemannanivå, d vs den nya regeringen har övertagit sossarnas maktsystem, och för upp en fråga på dagordningen trots att den inte fanns på regeringspartiernas agenda.

Alltså. som parti fanns alla möjligheter att ta ställning före valet. Underlaget fanns. I och med att man inte före valet drev linjen att FRA ska få spana i nätet går det inte att driva den åsikten efter valet. Gör man så underkänner man ju hela partiets förmåga till omvärldsanalys. Man reducerar sig själv i oppositionsställning till något oseriöst och halvt.

Så kan sossarna agera, Palme accepterade ju aldrig oppositionsrollen. Men folkpartiet som i så många år varit oppositionsparti, och under Bertil Ohlin länge var ledande oppositionsparti, satte en ära i att ställa lika seriösa krav på sig själv som om man hade suttit i regeringsställning. Ohlin var emot demonstrationspolitik, väljarna skulle känna att folkpartiet tog seriös ställning på alla samhällsområden också i opposition.

Jag kan respektera den politiker som säger att det är viktigt att FRA får spana mer. Men bara under en förutsättning, att vederbörande sade detta redan före valet. Här bryter regeringens samtliga partiledare mot en elementär princip, att vara öppen mot väljarna i alla lägen.

Förslaget drivs av myndigheten själv. Men den är jävig och jäviga instanser kan inte ingå i en beslutsprocessen

Den öppna delen av politiken utgår från partidemokratin och kontakterna med väljarna. Men det finns också en annan sida, nämligen statsbyråkratins roll. I teorin har statsförvaltningen uppgiften att verkställa politiskt fattade beslkut, men i verkligheten är myndigheter snarare mer intresserade av att själva få påverka politiken och ägna sig åt opinionsgbildnding.

Det är helt uppenbart att det främst är FRA självt som drivit på för att få ökade befogenheter. Myndigheten ligger under försvarsdepartementet, där först Mikael Odenberg och sedan Sten Tolgfors ställt upp på FRA:s linje. Justitieminister Beatrice Ask var länge helt emot, men valde eller ålades sedan att hålla tyst.

Tänk om den svenska skoldebatten till största delen skulle drivas av generaldirektören för skolverket? Det illustrerar hur FRA-frågan kommit på tvärs mot alla normala regler i demokratiskt beslutsfattande.

De argument som redovisats inför alliansens riksdagsledamöter har i sak inte kunnat övertyga alla dessa. Åtskilliga ledamöter var öppet emot, men utsattes för starka påtryckningar. Om ett parti eller en allians gått till val på ett budskap bör de valda sedan söka genomföra detta. Men ifråga om FRA var ju inget sagt före valet, och då måste enskilda ledamöter har betydligt större frihet att agera efter eget omdöme.

FRA:s generaldirektör, alltså en i frågan extremt jävig person, är den som oftast skriver och uttalar sig till förmån för ökade befogenheter, därnäst ett par tidigare anställda vid myndigheten. Vad befogenheterna ska användas till sägs praktiskt taget ingenting om.

Hur man argumenter vid sidan av ämnet kan illustreras med att FRA nyligen försökte blanda bort korten genom att berätta om att signalspaning givit uppgifter rörande ett svenskt och ett ryskt flyghaveri långt tillbaka över Östersjön. Den fråga om diskuteras gäller dock inte radiotrafik - där allt som går ut i etern självklart också kan avlyssnas - utan trafik i kablar. Det är som om socialstyrelsen skulle börja prata om benbrott och sparkstötting i en debatt om epedemiberedskap. FRA-ledningen illustrerar mest att omdöme är en bristvara, vilket dock knappast kan vara en nyhet.

Det blir alltmer uppenbart att FRA-frågan är ett skolexempel på byråkratmakt där det drivs ett spel bakom ryggen på folkvalda och allmänhet. Det har lett till en förtroendekris, och de enda som skulle kunna reda upp detta är riksdagen och dess ledamöter.

Det är ett skrämmande och avskräckande exempel. En myndighet driver en fråga om att den ska få växa. Myndigheten får sitt departement att gå på myndighetens linje. Fackstatsrådet får statsministern på sin sida, och övriga statsråd tvingas följa efter.

När regeringen bestämt sig börjar den bearbeta sina riksdagsgrupper att stödja förslaget. Riksdagsledamöter som är emot utsätts för påtryckningar.

Partimedlemmarna och medborgarna lämnas helt i sticket. Alltså makten kommer uppifrån, inte från medborgarna.

Som liberalt parti borde folkpartiet explodera av avsky över ett förfarande av detta slag. Adolf Hedin och Waldemar Svensson har varit den svenska riksdagens främsta vakthundar mot myndighetsmakt. Men tyvärr finns i dagens riksdag få folkpartister som tycks hämta inspiration från Hedin. I hans berömda "15 brev" vid tvåkammarriksdagens tillkomst, (var) det första sakområde han tog upp just ämbetsmannamakten.

Centern har i sin tradition en stark misstro mot statsbyråkratin medan högern kunde sägas leva i symbios med den, fram till det sossarna övertog den rollen. Men varför låna moderaternas ryggmärgsinstinkter att sätta myndigheter före medborgarna styra också i en koalition?

Frågan innehåller målkonflikter och principiella aspekter, (det är) självklart med en parlamentarisk utredning

I frågor utan idelogiska aspekter må underlag från myndigheter och departement räcka, likaså när man bara gör smärre förändringar på något område. Men här finns mängder av viktiga frågor. T ex meddelarskyddet.

Självklart måste beslut på detta område föregås av en parlamentarisk utredning. Man kan aldrig låta myndigheter som är jäviga i sakfrågan vara huvudaktör som nu sker.

En parlamentarisk utredning är det beprövade sättet i Sverige att få en fråga allsidigt belyst. En stor fördel är dessutom att genom en sådan utredning finns också i varje parti kunskap om alla de faktorer som är av betydelse, vilket stärker riksdagen mot byråkratin. Riksdagsledamöter utan information är alltid i underläge.

Det här gäller generellt, och i de flesta fall är allt material offentligt.

Behovet av en offentlig utredning blir naturligtvis hundratals gånger större på områden där det finns underlag som har betydelse, men som av olika skäl inte fullt ut redovisas inför medborgarna (inklusive de politiska partiernas vanliga medlemmar).

Det går att rikta stor kritik mot socialdemokratin att den inte tillsatte en offentlig utredning i den här frågan.

Det är mycket anmärkningsvärt att den nya regeringen drev igen ett beslut utan att frågan behandlats i en parlamentarisk kommitté.

Nu har socialdemokratin ändrat sig i förhållande till när den själv satt i regeringsställning. Självklart måste deras erbjudande att vara med i en utredning hälsas med tillfredsställelse.

Idiotfråga att förlora röster på

Allt det jag skrivit ovan gäller generellt, och de allra flesta frågor passerar ju utan att besluten ens noteras. Det är bara en bråkdel av riksdagsbesluten som redovisas i nyhetsmedia.

Men här är det en fråga som engagerar många, och då får den också betydelse för väljarna.

Jag tycker det är rätt driva en politisk hjärtefråga även om man vet att man kortsiktigt förlorar röster.
Fp gjorde det med biståndet från 60-talet och framåt, Bengt Westerberg gjorde det ifråga om invandrare.
Men man (fp) ska aldrig medvetet förlora röster på en linje som inte är i liberal anda.

De invändningar som förts fram mot FRA-lagen är till hela sin natur liberala, eftersom det är liberalismens grundvärden som integritet och öppenhet som driver oppositionen mot lagen.
Det är jättebra att många liberaler är med i denna opinionsbildning, men det är tragiskt att partiledning, statsråd och merparten av riksdagsgruppen finns på den motsatta sidan.

Det känns groteskt att folkpartiet riskerar att förlora, inte minst bland unga, genom att stå på fel sida i en fråga som gäller grundläggande liberala värden. Förlora hellre röster än var svag i anden, men förlora inte röster för att väljarna är mer liberala än partiet, för då är det något fel på det senare.

Livsfarligt med parlamentariker som vill spela "statsmän"

Ibland sägs att partier ska sätta landet före partiet. Jag har aldrig förstått detta. Ett liberalt parti ska vara lojalt mot sin ideologi, partiet måste då rimligen mena att liberala reformer också ligger i landets intresse. Och med land menas då befolkningen, det är till den lojaliteten ligger, men i första hand till den del av befolkningen som röstat på partiet. Lojaliteten kan aldrig riktas till ämbetsmannamakten. Läs Hedin om någon på minsta sätt tvekar om detta.

Jag är livrädd för parlamentariker som tror sig vara "statsmän", d v s man sätter ett slags statsintresse före idéerna. Frågan om övergångsreglerna är ett mycket tydligt exempel. Partiledningen menade att det fanns en risk för massinvasion från nya EU-länder.
Det fanns mycket få belägg vid tidigare utvidgningar, t ex Spanien, Portugal och Grekland, att stora del av befolkningen gav sig av till andra länder.
Men även om det kommit en halv miljon balter hit, det problemet skulle väl ha lösts då, och Sverige kunde ha begärt ekonomisk hjälp av EU.
I den här typen av frågor bör det liberala partiet stå för internationalism. Övergångsregler, om de införs bör naturligt beslutas av höger och sossarna, som ju inte har den liberala öppenheten.
Göran Persson var den som drev mest långtgående krav, moderaterna hade också sådana.
Men de partierna tappade sannolikt inte medlemmar på frågan, eftersom varken medlemmar eller allmänhet väntat sig något annat.
Men folkpartiet förlorade medlemmar, och just medlemmar som känner starkt för liberala värden. Andra, som jag själv, stannade men mådde mycket illa. Det värsta var att detta brott mot allt som folkpartiet stått för ifråga om europakänsla och öppenhet vidtogs strax före valet till Europaparlamentet och rimligen gav allvarliga väljarförluster där.

Om partiet lärt sig något av detta misstag måste det göra allt det kan för att upphäva FRA-lagen och få till stånd en blocköverskridande parlamentarisk utredning.

Byråkrater som anklagar politiker för att vara "okunniga"

Generaldirektören Ingvar Åkesson har förmodligen inför svenska folket givit myndighetsarrogansen ett ansikte. Den senaste som nådde en del på vägen var väl Marjasin.

Jag skrev "Ämbetsmannaväldet", och hade ett eget exempel om rikspolisstyrelsen. Dess informationschef gick ut i DN-debatt och förklarade mig för okunnig i frågan om Säpos personkontroll. Lagen säger att den som blir föremål för åtgärd från Säpo ska informermas, skrev RPS mot mig. Jag erkände för mig själv att jag inte visste hur många av de personer som Säpo avstyrker att de anställs hos staten verkligen blir informerade.
Rikspolisstyrelsen hade inför Svenska folket förklarat att jag var en totalt oduglig parlamentariker efter som jag var så okunnig.
Jag bad utredningstjänsten ta reda på hur många procent som informerades. Svar utlovades från RPS veckan efter, men plötsligt meddelades att jag inte skulle få uppgifterna.

Alltså ett ämbetsverk anklagar en parlamentariker för att vara okunnig, men myndigheten vägrar parlmentarikerns och allmänheten att få kunskapen. Senare kom det fram att KU granskat detta och funnit att praktiskt taget aldrig hade personer informerats om av Säpo gjort mot dem. Rikspolisstyrelsen ägnade sig alltså åt lögner mot parlamentet och folket.

Det jag upplevde från rikspolisstyrelsen sida, att myndigheter ostraffat ljuger inför parlamentariker och allmänhet, är förmdligen något som fortsätter efersom varken JO, regering, riksdag, domstolar eller andra har uppmärksammat problemet. Generaldirektörer vet att ljugande är hen helt ofarlig sport att ägna sig åt. Jag ser att Anders Eriksson uttalar sig kring FRA. Det var han som bluffade svenska folket kring Säpos hantering av dokumenten rörande avlyssningen och andra ingrepp mot Torgny Segerstedt.

Så kan man inte ha det i en demokrati.

Jag tyckte jag på ett kusligt sätt kände igen samma beteende när FRA-chefen i en debattartikel förklarade att Birgitta Ohlsson (fp) var okunnig rörande FRA och hade givit felaktiga uppgifter.

Det spelar väl ingen roll om Birgitta Ohlsson skulle säga något fel - det har riksdagslemöter gjort massor av gånger genom åren. Om bara riksdagen och allmänheten fått korrekt information kan ju alla se att Ohlsson eller någon annan har missförstått. Men i den här frågan är det grundläggande problemet att varken riksdag eller allmänhet fått en rak och korrekt redovisning.

Det finns fler indikationer på att riksdagsgrupperna inte fick all information som behövdes. Ett är att flera som försvarar FRA-lagen säger att den behövs t ex för att förhindra att svenska förband i Afghanistan utsätts för sprängattentat eller beskjuts. Men bl a FRA-chefen säger att det inte är något argument. Jag har svårt att tro att grupper i Afghanistan mejlar ut sina attentat i förväg. Gäller det t ex en fordonsgrupp är det ytterst osannolikt att FRA skulle hitta just de mejlen bland miljoner andra och hinna sända ut en varning inom den tid som behövs, t ex ett par timmar.

Men att ett irrelant exempel anfördes i riksdagsdebatten kan bara indikera att den information som givits riksdagsgrupperna varit undermålig.

Lagstiftare måste få all information

Riksdagen måste få all information som behövs för beslut

Antag att regeringens avsikt är att FRA ska avlyssna fyra aktörer, ryska och vitryska statsledningarna, Opec och FN:s säkerhetsråd. Det behövs en lag om detta ska göras, men för mig är det orimligt att lagstiftarna, alltså riksdagens ledamöter, inte ska informeras om vad lagen avses anvädas till. Riksdagen är ansvarig för de lagar den stiftar, men det förutsätter att ledamöterna får all relevant information, för inte kan väl lagar fattas i blindo. Det får inte vara så att en lag som införs för att också i nätet kunna kolla herr Putin med flera sedan används för att spana också mot Malmö FF eller journalistförbundet för att myndigheter menar att där finns folk man måste hålla uppsikt över.

Jag har pratat med Hasse Backman (fp-ledamot) om detta, och han säger att efter riksdagsbeslutet har såväl FRA (som ju överhuvud inte borde finnas med i opinionsbildningen efftersom myndigheten är jävig) lämnat information som inte redovisades i propositionen eller i riksdagsgrupperna före beslutet.

Det må kunna finnas information som inte anses böra delges allmänheten, men man kan inte i en demokrati vägra parlamentariker information. Jag satt i många år i ett utskott som fick sekretessbelagt material, och jag hörde aldrig att någon beskyllde ledamöter för att ha varit ovarsamma med hemliga handligarna. Det fall rörande hemliga handlingar som senast var föremål för rättegång gällde inte en folkvald utan en general, alltså en tjänsteman.

Med parlamentariska utredningar går det att delge utredarna mer information än som sedan ges hela riksdagen. Och vissa uppgifter kan t ex utskottsledamöter själva säga att de inte vill ha. Men det måste vara ledamöterna, inte byråkrater, av avgör var gränserna går.

Ju fler integritetsskydd som inför kring en myndighet, desto mer talar för att den rör sig i gråzoner

Om försvarsministern och andra säger att FRA-lagen bara används mot främmande makt, då behövs väl inga integritetsklausuler. Om Putin och hans omgivning har så svagt skydd kring sin internettrafik att landets tänkbara attacker mot grannländer sprids över nätet så är det väl hans problem, inte Sveriges.

Om regeringen förklarade att lagen inte berör personer i Sverige, bortsett från Rysslands ambassadpersonal, så skulle knappast några i vårt land reagera negativt mot en sådan lag. Vad ryssarna säger är helt ointressant för vi vet att de i alla tider ägnat sig åt spioneri mot Sverige.

När regeringen understryker att det införts ett dussin ytterligare integritetsskyddande inslag så måste ju alla få intrycket att FRA ägnar sig verksamheter som är i sådana gråzoner att mängder av skydd behövs. Man placerar inte ut mängder av livbojar där det inte finns något vatten.

Därmed har vi fått en paradox, ju fler integritetsskyddande tillägg som görs, desto mer bli intrycket att det handlar om en verksamhet med betydande risker.

Lagen måste rivas upp

Skälet till att lagen måste rivas upp är i sak att bara då kan man få den blocköverskridandet utredning som skulle kunna återge ett slags förtroende för frågans hantering.

Det borde vara enkelt för regeringen att gå med på detta. Den här frågan är ju inte alliansens barn utan hängde med i boet från förra regeringen.

Regeringen har ju gjort några omsvängningar på områden som gällt de områden där man ställt ut löften gentemot medborgarna, det gäller både skatter och obligatorisk arbetsskadeförsäkring. Men i den här frågan fanns ju inga som helst löften om att öka FRA:s befogenheter givna, utan de fyra partierna snarast var emot sådana propåer..

Det sägs att "prestige" skulle hindra regeringen från att gå sossarna till mötes. D v s regeringen skulle lägga större prestige i en fråga den inte lovat väljarna något om, medan den kan kompromissa i sådant den gått till val på. Det skulle Karls Staaff aldrig ha förstått...

Tal om regeringskris känns bara dumt. En regering kan ställa kabinettsfråga, men inte rimligen på en fråga som man före valet ansåg så perifer att den inte togs upp av något enda av allianspartier.

Tage Erlander var den som kom att förknippas med rikdagen som "transportkompani", d v s att riksdagens enda uppgift var att konfirmera det regeringen redan bestämt.

Men det tog årtionden innan ett med statsapparaten sammanväxt parti förföll till detta riksdagsförakt. Ska den här regeringen redan efter två år ha fallit in i samma tänkande.

FRA-lagen kan inte vara en prestigefråga för fyra partier, möjligen för någon eller några individer. Men försvarsminister har ju redan gått, så vad hindrar ett ytterligare byte där? Det är ju inom försvarsdepartementet och FRA som den här frågan drivits, ingen annanstans.

Terrorism

Ofta åberopas terrorism. Den erfarenhet vi har är att sådan kan leda till förlust av människoliv men den är inget hot mot staters framtid eller demokratin. New York, Pentagon, London och Madrid har varit föremål för attacker. Men ingen kan säga att USA, Storbritannien eller Spaningen som stater försvagats av detta. Tvärtom har terroristernas dåd snarast ökat befolkningens sammanhållning. (Det är inte konstigt, redan under de tyska bombanfallen mot London 1940 kunde alla se att effekten psykologiskt blev att motståndsviljan och uppslutningen kring demokratin och mot diktaturstater ökade.)

I den mån det förekommit integritetskränkningar under senare år så är det inte till följd av attentat utan på grund av beslut fattade av länderna själva. Sympatierna för USA steg efter 11 september. Det är inte World Trade Center utan Guantanamo som gjort att USA:s anseende kraftigt försvagats.

Skulle någon förgifta vatten i svensk kommun och ett stort antal människor avlider av detta så är det förluster just i mänmniskoliv, men det är inget som hotar svensk demokrati.
Att motverka sådant är en polisuppgift, men jag undrar om inte en del leds fel tankemässigt genom att bekämpningen av terrorism ibland anges som en del av säkerhetspolitiken. Det kan leda till att man tar till åtgärder som möjligen kan aktualiseras i krigstid men som går alldeles för långt i ett normalt samhälle.

Hälsningar
Hans"
--
Efter detta kan jag bara säga "Amen". Nu måste ju samtliga partiledningar inom Alliansen gå och gömma sig, skamligt rodnande. Och alldeles speciellt folkpartiets.
Detta var en lektion i hur ett liberalt parti ska agera.

Jag uppmanar alla alliansens partiledare att skämmas, och resolut erkänna hur fel de haft och agerat.
Tänk vad det skulle rensa luften! Och vilken opinionsvinst det skulle kunna bli!

28 kommentarer:

Mary sa...

Hur stort är det inte att backa när man har fel. Tack för den här texten, den ska jag sprida nu...

Politruck sa...

Klockrent inlägg!

mvh /Jan Garefelt

jenku sa...

Lysande.

Men problemet är väl att fp inte längre är något liberalt parti. Det slutade de vara redan när det snackades om språktester och sånt..
Det må finnas en del liberaler kvar men större delen verkar vara moderatare än moderaterna själva. Tyvärr.

Dennis Nilsson sa...

Det var huvu't på spiken, principerna är långt viktigare än ena eller andra myndighetens verksamhet i sig.

Mycket bra formulerat av Hans Lindblad!

När man låter demokratins grundfundament/principer flyttas åt sidan för bekämpning av terror, då har man missat en viktig detalj..

Vad är det vi försvarar?

Björn Felten sa...

Så detta var hela den text som du tidigare berört endast delvis?

Fantastiskt välskrivet av Hans Lindblad, en text som verkligen manar till eftertanke. Särskilt det där med vems mandat FRA-kramarna anser sig ha. Väljarnas? Nej! Årsmötets? Nej! Så, vems då...?

ConnyT sa...

Mycket bra skrivet!

Lars-Erick Forsgren sa...

Jag hoppas att Lindblads text, förutom läsarna på internet, även når ngt pappersmedia. Så att fler politiker läser den också, och börjar tänka.

Av besöken på min blogg kan jag utläsa att det tyvärr inte är överväldigande många av riksdagsled som läst den, det är mest engagerade "vanliga" medborgare.

JENKU. Ja, fp har tappat en hel del av sin (social-)liberala profil.

Men det intressanta är att det är emot det som både medlemmar och väljare protesterar! Man förväntar sig att ett liberalt parti skall agera liberalt.
Andra partier förväntar man sig inte detsamma av.
Det tar tid att få sin profil-ideologi känd, men går snabbt att tappa den. Men då tappar man sina trognaste väljare också.
Tänk att man måste tala om det för dagens partiledningar, är de bara maktlystna amatörer?

Lars-Erick Forsgren sa...

Björn Felten. Tja, inget mandat. Partiledningarna vill väl spela "statsmän" (se Lindblads text), men blir bara ömkliga svikare av viktiga liberala-demokratiska värden.

Lars-Erick Forsgren sa...

Björn F, igen.
Ja, en del av inledningen till denna text hade Hans L publicerat som ledare i GD den 28 juli (cierad av mig på bloggen den 6 aug).

Men detta är ju en totalgenomgång av de politiska aspekterna (som gör att vi kan glömma teknik o juridik).
Samtidigt en komprimerad grundkurs i hur ett parti bör förhålla sig till sin ideologi.

Lars-Erick Forsgren sa...

Det är ingen tvekan om att Hans Lindblads text blir läst. Jag noterar hur besökarna väller in på bloggen. Även om få kommenterar den. Gissar att de flesta gillar den så mkt att det inte finns ngt att tillägga.

Jag hinner inte kolla varifrån alla länkar o hänvisningar kommer, noterar bara med tacksamhet hur generösa och samarbetsvilliga bloggare kan vara när det gäller att sprida viktiga texter! Tack, tack, och fortsätt att sprida vidare i er tur alla ni som läser Lindblads text!

scaber nestor sa...

Läst, spridit via min blogg och skickat till min vänskapskrets via mail.


Om folkpartiet går vidare med FRA-lagen kommer det att krävas ett nytt liberalt parti.

Jag har skrivit det hos Annie och hos federley och till några till.


Om ni mot förmodan lyckas ändra lagen så den klarar europakonventionen handlar det om en helt ny lag, därför ska den gamla rivas upp och den nya skickas igenom remissinstanserna på nytt.

Om lagen fortfarande är luddig i sitt syfte (yttre hot, ekonomisk skit, ekologisk obalans)så spelar det ingen roll vilka kontrollinstanser som sätts på den.


Om lagen fortfarande uttrycligen säger att FRA ska få tillgång till all nättrafik så ska lagen rivas upp.

Allt annat är oacceptabelt och kommer av mig att räknas som ett svek av de som ändrar sitt nej till ett ja och skriver på denna rättsvidriga kakafoni de kallar lag.

Johan Westerholm sa...

Lars-Erick

Återigen, tack för att du la ut texten. Han är ganska välmöblerad i huvudet den gode Hans.

Läs Johan Erikssons bok "Vem äger hobilden".

Väl spenderad tid för en i grunden liberal själ.....

Lars-Erick Forsgren sa...

Självklart måste lagen rivas upp!!!
Det är även Hans Lindblads slutsats.

Jag har tillställt större delen av fps riksdagsgrupp (har jag missat ngn så hoppas jag de får läsa den på annat sätt) texten, inkl "de 6" givetvis.

Jag förutsätter att även andra "dolda kritiker" tar del av den, och att budskapet går fram till alla.
Det är Nej som gäller.

Christian Engström (pp) sa...

Lysande text. Jag håller med till 100%.

Och jag kan vitsorda att partier som ville ta ställning i FRA-frågan före valet hade alla möjligheter att göra det. I Piratpartiet var det här en av de frågor vi uttryckligen tog ställning till före valet.

I vårt valmanifest 2006 skrev vi så här:

"Låt inte FRA bli inrikesspionage. Försvarets Radioanstalt, FRA, har hittills ägnat sig åt militär signalspaning mot främmande makt. Det finns ett förslag om att utvidga FRA:s verksamhet till att övervaka all trådbunden trafik som passerar landets gränser. Detta skulle i praktiken omvandla FRA till ett inrikesspionage, eftersom en stor del av den normala internettrafiken vid något tillfälle passerar gränsen av tekniska skäl. Förslaget är olämpligt och ska inte genomföras."

Den här uppfattningen står vi naturligtvis fast vid idag, men det är inte det som är huvudpoängen. Det visar bara att partier som var intresserade av frågan redan då hade alla möjligheter i världen att berätta vad de tyckte för väljarna.

cnab sa...

Lars-Erick, tidigare kommentar tyvärr slarvigt korrläst. Ett genitiv-ess saknades bl.a. Här bättre text :

En utomordentligt bra och förklarande text. Där sprack begreppet "representativ demokrati!" För inte är det väljarna nuvarande regering och riksdagsmajoritet representerar i FRA-frågan. Den svenska demokratin mår dåligt och jag vill gärna understryka att skälen inte är partipolitiska. Vi behöver snarast en från den politiska sfären helt oberoende konstitutionsdomstol som ser till att lagar inte stiftas i strid med våra grundlagar. Lagrådet är politiserat och icke oberoende. Konstitutionsutskottet är en teaterkuliss.

Ska det fina salongsbordet DEMOKRATI stå stadigt så måste dess fyra ben vara lika långa. Benen - de fyra statsmakterna - är den lagstiftande (riksdagen), den verkställande (regeringen), den dömande (rättsmaskineriet) och den granskande (medierna). Idag är det verkställande benet alldeles för långt och övriga tre ben alldeles för korta. Bordet lutar och vinglar och Sverige mår inte bra. Makten har korrumperat Alliansregeringen bara på två år och man driver oreflekterat frågor man INTE fått väljarnas mandat att driva. Blir det ett majoritetsskifte fortsätter eländet med maktkorruptionen till dess balansen återupprättas genom en fristående konstitutionsdomstol, ett parlament med ledamöter som förtsår att den sitter på väljarnas och inte på partiernas mandat och medier som har kunnandet och vågar granska makten. Dessa funderingar är i hög grad inspirerade av den franske filosofen Montesqiues maktdelningslära som skrevs för mer än 200 år sedan och fortfarande är helt sann.

Bloggaren sa...

När jag läser detta förstår jag att vi har stor värdegemenskap, vilket är glädjande. (Jag brukar annars kalla mig röd).

Parallellt med FRA pågår ytterligare integritetskränkande lagstiftning. Telekompaketet är på väg in och en lag trädde i kraft per 1 juli. Lagen sägs vilja stävja fusk i våra trygghetssystem, i detta fall vid vård av sjukt barn, men resultatet av lagen är att förskole- och skolpersonal tvingas agera som statens kontrollorgan.
Deras pedagogiska uppdrag sätts helt åt sidan, förstörs rent av.
Jag har försökt att bunta ihop de här lagarna i en ännu ofärdig debattartikel som arvidfalk låtit publicera.
Jag söker stöd och samling för att vi tillsammans, över partigränser, ska kunna sätt stopp för all sådan här lagstiftning. http://arvidfalk.se/2008/09/i-skuggan-av-fra/#more-766

Den sammantagna verkan av dessa lagar kan bli mycket oangenäm.

Anonym sa...

Fantastiskt bra och grundlig text. Alla FP ledamöter borde tvingas läsa igenom den och tala om hur de ställer sig till påståendena i texten.

Klockrent !

Anonym sa...

Det kan ju inte vara fysiskt möjligt att vara så där naiv. Folkpartiet har två stora hjärtefrågor som de byggt sin PR kring det senaste årtiondet, nästan: 1) Hårdare tag mot elever i skolan samt 2) Hårdare tag mot invandrare.

Hur man sen kan bli förvånad över att fp vill ta hårdare tag mot terrorister (på bekostnad av privatpersoner), det begriper jag inte. Särskilt inte om man är medlem av partiet!

Mary sa...

jag har länkat till inlägget via min blogg och jag kan där se att det har lästs av både den ena och den andra... ganska många faktiskt har också lagt ut det på e-postlistor och annat som jag är med på.

det är just den här diskussionen som ag vill ha om politik och demkrati nu. tycker att det är så synd om alliansen ska skölja ut babyn med badvattnet nu.


Vad gäller Telekompaketet så räddades internet fårn de inskärnknignar som fanns där av bland annat Hökmark (som är driven) och unge herr Fjellner, även andra i den svenska EU-gruppen bland annat vänsterpartisten var starka och jobabde emot. De vann som sagt idag. Kul.

Lars-Erick Forsgren sa...

cnab. Visst ville jag publicera din kommentar. Var bara ute några timmar (vardagen trycker på) o så måste jag få igång frugans laptop mot internet också.

Jag tror nog att en förf-domstol är nödvändig, liksom mera av direktdemokrati. Hur det mera precist ska utformas får vi diskutera oss fram till.
Dessutom behövs nog en brain-storm i övrigt också för hur demokrtin ska kunna restaureras. (Jag har i o f sig snuddat vid problemen flera ggr tidigare i min blogg, dock med få inkomna kommentarer.)

Och jag har observerat att både Scaber nestor, Mary och flera andra på olika sätt observerat o spritt kännedomen om Lindblads lysande analys. Genom både länkar och kommentarer. Tack, jag blir nästan rörd över hur vi kan jobba ihop om något vi vill ha ut till många.

Bloggaren, Mary m fl. Men visst har Telekomgrejen i Eu räddats hem idag, åt rätt håll. Har inte hunnit med pga vardagsbekymmer. Men både m, fp och c stödde väl "räddningstillägget" (som jag inte hunnit kolla av så noga).

Lars-Erick Forsgren sa...

En "anonym" raljerar ju lite i en kommentar. Jag gissar att du inte är ett troll, men däremot bittert besviken över fps agerande på senare år.

Du är verkligen inte ensam om den bitterheten. Och om du läst mina inlägg (scrolla ner några månader) så ser du att jag uttryckt starkt missnöje med avvikelserna från liberalismen, spec då från socialliberalismen.

En sak är dock klar. När partiledningen i fp avviker från den linje som "alltid" varit fps tidigare, fr Ohlin o till sekelskiftet ungefär, då stiger alltid genuina liberaler fram och säger ifrån! För alla förväntar sig mer av ett liberalt parti!

Det bekräftas ju också av Lindblads text, vilken jag skriver under på helt och fullt.

Jag vet många, inkl mig, som i högsta grad förblir de socialliberala idealen så trogna att de känt sig tvungna att lämna fp. Men vi hoppas på, och arbetar för en socialliberal nyfödelse. Gärna inom fp. Men annars på ngt annat sätt.

Så är det.

Nic sa...

Briljant skrivet av Hans Lindblad!
Jag tar av mig hatten och bugar mig!

Nic

Lars-Erick Forsgren sa...

OM ngn här event vacklar när de hör de oroande nyheterna om en kompromiss.
Läs om detta avsnitt i Lindblads brev.

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-ju-fler-integritetsskydd-som-behvs.html

Det rekommmenderas även till "de sex" och andra kritiker till lagen.

Baccus'Blog sa...

http://baccusblogg.wordpress.com/2008/09/25/ny-fra-lagny-fra-lag

Lars-Erick Forsgren sa...

Baccus, jag har läst din blogg.
Vad har du för befattning på FRA eller i kanslihuset?

Du skrivet mycket fördomsfullt strunt om FRA-motståndarna.
Och jag konstaterar att du i hög grad (enl dina texter) stämmer med bilden av en auktoritetstroende konservativ, som alltid tycker att HÖGERN i gammal bemärkelse har rätt.
Du verkar inte ha minsta betänkligheter emot kränkningar i integritet eller betr rättssäkerhet. Eftersom du är säker på att det inte kommer att drabba dig.

Dessutom, du skriver att det blir så många ändringar i lagen att det är som en ny lag. Just det, och då borde det vara bättre att riva upp lagen och helt göra om den på ett rättssäkert sätt.

Sen har jag mängder av kritik mot sossarna även i detta fall. Men man behöver inte föra debatt på en så låg nivå som du gör.

Anonym sa...

Tack för ditt mail och tipset, jag börjar med att besvara detta:

”Jag tycker det är rätt driva en politisk hjärtefråga även om man vet att man kortsiktigt förlorar röster”

Helt rätt då politik inte ska handla om personliga vinster och/eller att vinna röster, för visst är väl andemeningen med politik mer än så?

Så till nästa:
”Det känns groteskt att folkpartiet riskerar att förlora, inte minst bland unga, genom att stå på fel sida i en fråga som gäller grundläggande liberala värden Förlora hellre röster än var svag i anden, men förlora inte röster för att väljarna är mer liberala än partiet, för då är det något fel på det senare”

Jag skulle vilja påstå att det inte handlar om friheten eller liberalismen i sig utan om kvalitén, eftertanken och själen i den samma.

Det är inte per automatik människor vare sig åberopar eller anammar liberalismen för att främja det goda.

Det som sker på Internet är ett bra exempel på densamma.

Med frihet och rättigheter följer skrivna och oskrivna lagar för mänskligheten men allra mest ansvar.

Alla kan som allt tydligare bevisas inte leva upp till detta.

Frihet och individualism kan om man inte aktar sig både fjättra och forma en ”massa” på bekostnad av utveckling och mångfald där vi endast ser oss själva och blott ser och hävdar våra egna intressen, inte andras/allas.

Men inte minst är rädda om varandra i det vi åberopar friheten och rätten att vara otvungna och obundna.

Om vi sedan löser detta med FRA eller inte är en annan femma.

Jag ska fundera vidare om detta ämne, jag bildar alltid min egen uppfattning till slut och står för den, om det mot all förmodan skulle visa sig att jag har fel, är jag inte mindre människa i första hand än att jag kan erkänna detta.

Ha nu en riktigt fin helg!

Kram från Ylva Mjärdell i Luleå

Vi får aldrig glömma bort det sunda förnuftet....

Lars-Erick Forsgren sa...

Ylva M, jag menar nog att just "sunt förnuft" är ganska så karaktäristiskt för liberalismen.
Liberal betyder ju ett fritt sinne, att vara öppen för nya fakta, att ompröva efter hur verkligheten är, att respektera andra och deras integritet etc, etc. Känns som sunt förnuft för mig.


Rätt att driva liberala hjärtefrågor även om man förlorar röster, för att bilda opinion - på sikt.
Men fel att driva oliberala frågor och förlora röster på det. Sådant är idioti, långt från sunt förnuft.


Och jag vill nog påstå att i vart fall socialliberalismen anammas bara för människornas bästa, det goda. Socialt ansvar och frihet.

Skyll inte internet för ngt ont, internet är ett instrument, som boktryckarkonsten el telefonen.
Jag kan föra ett långt filosofiskt-politiskt resonemang om detta, men det räcker att påtala att den moderna socialliberalismen inte kan missbrukas enl det du fruktar. DEn innebär ju frihet så långt den inte skadar andra. Annars är det inte liberalism.

Och betr FRA så hoppas jag du läser de kommentarer jag skrivit efter denna artikel publicerades.
Men även tidigare.
Liksom i andra ämnen.
Och på min hemsida. Se spalten t.v. för länk.

Anonym sa...

Du skriver "Skyll inte internet för ngt ont, internet är ett instrument, som boktryckarkonsten el telefonen"

Helt rätt kan man inte skylla vare sig instrumentet eller den materiella skapelsen för det som klingar falskt eller inte är gott.

Det handlar om att stämma instrumenten så de är i harmoni och inte minst - i samklang med varandra- Där har vi ett stort ansvar som inte är alldeles så enkelt som vi kan tro. Vad kompositionen i slutänden blir kommer visa även de döva om vad som i slutänden var " rätt eller fel".....