Att älska makten för mycket gör att den kan gå förlorad.

Jag är inte alltid överens med den nyliberale debattören Johan Norberg, men i vissa stycken har han rätt i sitt inlägg på svt opinion idag.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=35188&a=1240508&lid=puff_1240581&lpos=rubrik
Han påpekar där att regeringen är hemligt förälskad i makten.

Att regeringen är förälskad i makten är väl ingen hemlighet. Inte heller att det gällde den förra regeringen.
Det är däremot ett stort problem för de väljare som vill ha politiker som står för åsikter, eller t o m har en ideologisk grund att stå på, och inte bara är förtjusta i makten.

Det de inte inser är att det faktiskt finns väljare som till slut tröttnar på taktiserande bara för maktens skull. I FRA-fallet är det dessutom en halsbrytande dålig taktik, i strid med det som vi trodde var åtminstone några allianspartiers ideologiska grundval. De lurar sig själva med detta.
Vi är trötta på politiker som slingrar sig och ger svar som ska behaga alla, och därigenom inte går att lita på i något.

Om de började kommunicera med väljarna, i st f att kommendera fram sina knapptryckare i riksdagen och slutade säga åt oss kritiker att vi inget begriper, så skulle de inse att de lever i en skenvärld.

Annars sker det först i sept 2010.

All makt ska kontrolleras! Bl a apropå FRA-lagen.

Jag har tidigare noterat att motståndet i riksdagen mot FRA-lagen (på allianssidan) främst finns hos ett antal riksdagskvinnor - folkpartister dessutom. Jag skrev det med en ironisk glimt i ögat, men självfallet har könstillhörighet ingen betydelse för inställningen till demokrati, till respekt för integritet eller yttrandefrihet och andra demokratiska fri- och rättigheter.

Ett tecken på det är att jag också får reaktioner till stöd för FRA-lagens integritetskränkningar även från kvinnor, t ex nu med ett mycket opreciserat schwammel från en fd heltidspolitiker (fp), kvinna, som inte bemödat sig om att läsa ordentligt i mina blogginlägg om FRA-lagen och därtill hörande frågor, utan som bara efterlyser vad jag tycker om sådant som hon lätt finner i min blogg. Dessutom tycker hon, i sin blogg, att jag skriver självklarheter i mitt utkast till handlingsplan (se nedanstående inlägg) - samtidigt som hon tydligen själv är FRA-kramare (men hon har väl förläst sig på Carl B Hamiltons "nyhetsbrev").
Snacka om att motsäga sig själv.
Eller var det bara ett slarvigt skrivsätt, för att hinna med ca halvdussinet inlägg varje dag?

Som en engelsk klassisk liberal sa, All makt ska kontrolleras!
Det är ju tyvärr alltför lätt att identifiera sig med makten för den som suttit för länge där. Att i stället mena att det är medborgarna som ska kollas.

Nå, i övrigt har jag hittills bara fått positiva svar betr handlingsplanen, om än ytterst få ännu i direkta kommentarer till bloggtexten. Som någon sa, misstänksamhet mot makten är ett viktigt moment för restaurerad demokrati.

FRA-lagen är illa hanterad av regeringen.
Tidningsutgivarnas ordförande Tomas Brunegård: Det öppna samhälle som vi vill ha kan inte bemöta terrorism genom att sluta samhället. FRA-lagen skär rakt igenom grundlagen och källskyddet. Det verkar som om regeringen inte har tänkt igenom frågan.
Därmed så visar sig båda sidor i tidningsbranschen ha samma negativa inställning till FRA-lagen. Journalisterna har ju redan tidigare redovisat sin avvisande attityd till FRA-lagens konsekvenser för yttrandefriheten i Sverige.

Två nya upprop mot FRA-lagen pågår inom centern och folkpartiet. De går ut på att kritikerna ska sluta förhandla om kompromisser och istället kräva att lagen rivs upp. G-P skriver bl a:
"- Folk är förtvivlade, det verkar som att partiledningen inte fattar hur förbannade folk är. Den enda chansen att återupprätta centerns trovärdighet som ett liberalt parti är att börja om från början, säger centerpartisten Stefan Mårtensson från Värmdö.I torsdags startade han ett upprop mot FRA-lagen som går ut på att centern ska kräva att lagen rivs upp och ersätts av en parlamentarisk utredning.
Och: Genom att samköra olika elektroniska fotspår fås en mycket detaljerad bild av en persons liv; vänner, vanor, politiska åsikter och sexualliv. Och det är lagligt. Men eftersom formuleringarna förts in i flera lagar vid flera tillfällen har riksdagsledamöterna inte förstått vidden av vad de beslutat, enligt författarna till debattartikeln.
- Hanteringen är en härdsmälta för det parlamentariska systemet. Man har godkänt en lagstiftning som man egentligen inte har förstått, säger Mark Klamberg, själv doktorand i juridik.
Birgitta Ohlsson (fp): har stärkts i sin övertygelse om att det bästa vore att ta ett omtag och tillsätta en bred parlamentarisk utredning. - Mitt intryck är att de flesta folkpartister tycker så.
Magnus Andersson CUF-ordf. Han tycker att fler faktorer än tidigare talar för att lagen bör rivas upp.- Inte minst efter den hearing vi hade inom centern inser man ju att det här nog strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och jag tycker inte att det är rimligt att genomföra en sådan lag."

Den norska datorsäkerhetsmyndigheten, Datortilsynet, ska utreda den svenska FRA-lagens konskvenser för enskilda medborgare. Det meddelar det norska förvaltningsdepartementet, enligt TT.

Och även prästerna oroar sig över FRA-lagen, över att lagen kan påverka folks vilja att bikta sig när det blir möjligt att lyssna av hemliga samtal. Liksom advokaterna ogillar lagen ur rättssäkerhetssynpunkt ... Etc.

Stoppa, riv upp, utred, gör om.

Börjar det inte bli så besvärande detta, för alla partiledare i Alliansen, att det är bästa att backa nu?

De kan ju hänvisa till alla nya uppgifter som kommit fram, och att det är en anledning att göra en ny utredning - som går till botten med alla de frågor som uppenbarligen inte den förra utredningen besvarade tillfredställande.
Det kan väl ändå inte vara ett självändamål att gå emot en bred och kunnig opinion i en fråga som denna?
Speciellt då denna opinion till kanske största delen består partimedlemmar eller i vart fall röstat på ett alliansensparti! Väljare som mycket snart blir f.d. alliansväljare.

Reagera nu Jan Bj och Maud O! Övertyga Fredrik R om att nu måste ni göra ett omtag av hela frågan. Att lappa på en omöjlig lag gör bara saken värre.

Handlingsplan för restaurerad demokrati!

Just nu är de flesta politiskt intresserade utanför rikdagen, väl därinne sitter de ju i en sörja av allehanda ärenden, fullt upptagna av frågan om signalspaning-FRA-lagen.

Men det finns ju många hot emot den liberala demokratin, sådan vi vill ha den.
Vad sägs om detta råutkast till handlingsplan?

1. Stoppa, dvs riv upp FRA-lagen.
Det måste bara gå. Tillräckligt mycket konstigt har framkommit om den. Det finns sex säkra anhängare till att riva upp lagen på Allianssidan. Jobbar vi på kommer det fler, som inser sakernas tillstånd. Nog om detta just här. - Men var medvetna om att det finns många vulgäruppfattningar som cirkulerar också, t ex att vi FRA-motståndare är emot både försvar och emot att kolla fienden. Eller att vi är anarkister. Eller att "det är bra att lyssna på buset". Men det är ju inte det som det gäller, FRA vill "lyssna" på oss alla, utan att det finns misstanke.

2. Värna såväl yttrandefrihet som integritetsfrågorna i andra ämnen som kommer upp i debatten, som ex-vis "Arbogafallet" där tingsrätten klantat till det och än mera pressen, som inte verkar kunna mycket om internet. Det är en intressant och svår avvägning mellan två demokratiska principer, men man behöver inte köra i diket för det!

3. Bevaka integritets- och andra demokratifrågor i EU-valet nästa år.
Låt inte kandidaterna komma undan, utan avkräv dem besked. Se till att de inser att det inte är i enlighet med yttrandefriheten och integriteten med förslag som detta med registrering av bloggare som blev aktuellt häromdagen. Men förhoppningsfullt dog tämligen genast.

4. Restaurera demokratin.
Det är det större projektet, men i konsekvens med de första punkterna. FRA-historien har avslöjat stora brister i hur dagens partier ser på sitt uppdrag, på sina partiprogram, på väljarna. Den klyfta som finns måste överbryggas, annars öppnar vi inte bara för politikerförakt och allmän apati. Riktigt fula krafter kan komma fram.
Makten kan inte få agera utan kontakt med och dialog med väljarna. Partistöd och valsystemen måste förändras så att det blir enklare att utkräva ansvar av partier och riksdagsledamöter.
Jag menar att de flesta (kanske alla) partier under senare år sprungit ifrån de ideologier som de en gång hade. Och som vi väljare nog i hög grad trott att de fortfarande haft! Därför efterlyser vi mindre av rå maktkamp och mera av ideologiska klargöranden!
Vi väljare ska vara minst lika otrogna mot partierna som de är mot sina program. Vi måste inse att vi inte får någon ändring om vi slaviskt följer gamla lojaliteter.
Att vara trogen sin egen ideologi kan mycket väl innebära att vi måste överge vårt gamla parti. Problemet är "bara" att hitta ett annat parti, som dels har en ideologi som liknar vår och dels som vi kan lita på.

Det avgörande är att vi väljare måste bli mera aktiva emellan valen. Annars hamnar politiken inom stängda dörrar för att handhas av en politisk nomenklatura som inte bryr sig om oss.
Demokratin är aldrig för en gång given, den måste ständigt skyddas och återvinnas!

Det handlar alltså om att vi inte får ge upp, att ständigt vara på alerten.

Vad säger du om detta?

Sociogrammen igen. Vad FRA kan göra med sådana.

I Expressen förklarar Isobel Hadley-Kamptz (ledarredaktionen) vad sociogram är, på ett folkligt sätt. För att kunna visa på källor etc är Mark Klambergs analys bra att ha, men i vardagligare sammanhang duger Isobels förklaring bra.
Det hon visar är skrämmande.

http://www.expressen.se/ledare/1.1290592/isobel-hadley-kamptz-vi-maste-prata-om-sociogrammen

Jag citerar ett stycke: " FRA kommer att känna till alla människor som du ringer till och mailar med. Kartan över detta ditt sociala nätverk är ett sociogram. De kommer också känna till allt annat du gör på internet, dina bankärenden, vilka tidningar du läser, vilka chattar du besöker, vilka böcker du beställer på biblioteket. Det kan man göra mer avancerade kartor av, som kombineras med sociogrammen. Allt det här görs av datorer, även om människor sedan tittar på resultaten."

Sedan visar hon hur insamlandet går till, från massinsamling av enorma mängder data, vilka sedan "mals ner" till individnivå. Citat igen: " Den här sortens kartläggning säger mer om människor än vad man kanske ens vet själv, eftersom så mycket handlande är omedvetet. Lägg dessutom till att FRA inte hindras av personuppgiftslagen från att söka efter sånt som religion, sexuell läggning och politisk eller facklig tillhörighet. De har fått ett undantag. Bilden av massavlyssning och masskartläggning av vanliga enskilda medborgare blir allt mer skrämmande. När FRA-förespråkarna säger att spaningen inte riktar sig mot enskilda känner de antingen inte till sociogrammen, eller också ljuger de."

Så påpekar hon, i likhet med vad jag skrev helt nyligen, att resultatet av denna massavlyssning har mycket klent resultat. Lite ull för mycket skrik, som ordspråket säger. Eller litet om ens något resultat, men med väldiga integritetsskadande ingrepp, säger jag. Det har britterna kommit på, och enl refererad artikel har amerikanerna upptäckt det också.

Varför ska FRA köra detta tokiga spår då? Bara för att samla allsköns info om oss medborgare?

FRA-inägg 2 dgr i rad i PT

Ibland går det bättre och snabbare än man kan tro. Igår var ju mina moral-frågor, rörande FRA-lagen, inne i PT.

Och idag publicerar de mitt inlägg, som jag skrev om här på bloggen för 2 dgr sedan, med bemötande av två centerpartistiska FRA-kramare. Inga redigeringar i texten vad jag hunnit se, men för säkerhets skull ger jag länken ändå.
http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=3954046

Ser också att det börjat droppa in FRA-kritiska inlägg i andra tidningar. Bra!

Och fler fp-avdelningar än de i Stockholm börjar ansluta sig till uppropet emot FRA-lagen. Också bra!

Vågar FRA-kramarna ändra sig? Apropå Staffan Danielsson...

Nu har en av de främsta FRA-kramarna, Staffan Danielsson (c), uttryckt visst tvivel om att FRA-lagen är så perfekt som han trott och sagt i många sammanhang. Det är DN-artikeln för 2 dgr sedan som fick upp ögonen på honom. Nåja, så konkret uttrycker han inte sig på sin blogg, tyvärr.

Han säger att nu måste diskussionen fortsätta. Det som fått honom att hesitera är detta i artikeln: "Lagstiftarna tycks ha förts bakom ljuset när de antog FRA-lagen i juni. Tillsammans med tidigare regelverk ger den nya lagen FRA rätt och möjlighet att registrera alla medborgares sociala nätverk."

Nå, tänk snabbt nu Staffan. Bidra till att lösa denna fråga nu genom att klart och tydligt deklarera att du hade fel och att du vill medverka till att riva upp signalspaningslagen och de tre lagar som ändrades i samma svep (det som vi i debatten paketerar som "FRA-lagen").
Samverka med Camilla L, Birgitta O, Agneta B och de andra så att det blir ett stopp, en utredning och en ny lag som verkligen beaktar alla aspekter och säkrar integritetsskyddet på allvar.

Vore jag Staffan D, som tydligen börjar känna sig lurad, skulle jag bli ordentligt uppretad på lurendrejarna och ta dem i örat och ruska om dem ordentligt. Eller hur man nu gör med folk på dessa "höga nivåer".

Kom ihåg att en bra karl (inte bara kvinnor!) kan ändra sig när han får nya eller okända fakta klara för sig. En sån karl högaktar man. Men tjurskallar som inte kan erkänna fel för prestigens skull, de föraktar vi. Och de röstar vi bort om de skulle ha hamnat i riksdagen.

Jag gissar att vi snart får veta vilken kategori Du tillhör Staffan.

FRA. Vem ska de spana på?

Redan för någon vecka sedan nämnde jag i ett inlägg, mera i förbigående, att brittiska underrättelsetjänsten nu insett att det inte går att spana på terrorister som ingående i någon grupp. Det nätet "fångar" alltför många, så det blir meningslöst, den "information" man får blir så omfattande att eventuella verkliga terrorister slinker undan. Eftersom de är individer, som kan se ut hur som helst. De behöver alltså inte vara skäggiga, invandrade muslimer eller enligt någon annan stereotyp. Det har visat sig att det inte duger att söka efter sådant som politiska åsikter eller religion. Det kan vara välrakade och välartade ynglingar i kostym, eller tjejer i jeans. Eller inte... dvs som folk är mest.

De är individer, som du och jag. Ska vi därför alla kollas, när det inte finns misstanke mot oss som enskilda individer?

Signalspaningsförespråkarna brukar försvara sig genom att påstå att lagen inte ger rätt att spana på enskilda genom massavlyssning. Jasså? Det är mest en strid om ord. De facto är det ju det som kan ske. De säger att FRA ska använda "sökbegrepp". Ett sökbegrepp kan vara många olika saker. Gemensamt är dock att det är något slag av klassifisering av medborgare, som kan framkomma genom kartläggning t ex av kommunikation och sociala mönster. Och att för att komma dit måste de massavlyssna - där kommer det första integritetsintrånget in - och så sortera ut agnarna från vetet. Man samlar in en massa integritetskränkande information för att därigenom, via sökbegrepp för grupper, komma ned på individnivå, hoppas man.

Frågan är om de hittar något "vete" på detta sätt.

Däremot är det klart att med nyss antagna lag (som egentligen är en ny lag plus ändringar i tre andra lagar, allt i ett paket som togs av riksdagen den 18 juni) så sker allt detta utan att det finns misstanke om brott mot rikets säkerhet. FRA ska "bara fiska" i det som går genom internetkablar.

Alltså. Det är inte effektivt att söka presumtiva brottslingar genom sökbegrepp som innebär grupptillhörigheter. Och FRA-kramare säger att det inte ska massavlyssnas på individer utan efter "sökbegrepp". Men ändå ska det avlyssnas - men utan att det finns skäliga misstankar.

Är det någon som ser logiken i detta - och att det skulle vara förenligt med integritetskydd och "FRA-lagen" som den är konstruerad?

FRA. Moralfrågor ställda i PT, den 5 sept.

Idag publicerar PT (Piteå-Tidningen) på debattplats ett öppet brev till riksdagens samtliga ledamöter. I brevet ställer jag sju frågor av moralisk art (inspirerade av Anna Trobergs blogg), som jag gärna vill ha svar på.
Självfallet har de koppling till FRA-lagen och problematiken kring den, där såväl svenskar som andra kan utsättas för massavlyssning utan att misstanke föreligger om brott.

Det ska bli intressant om det kommer några svar så småningom. Och om de, från FRA-lagens tillskyndare, säger mycket annat än att de anser att FRA-lagen är moralisk och fin på alla sätt...

Intresserade finner artikeln på denna länk:
http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=3951363

Jag avser att, med smärre justeringar, sända inlägget även till någon/några andra tidningar.

F.k. en replik till ett par FRA-kramare.

Det var utomordentligt att DN-debatt igår tog in den granskning de tretton forskarna gjort av FRA-lagen .
Jag tror att det är viktigt att sprida kunskapen om FRA-lagen utanför bloggarna. Och pappersmedia är en viktig kanal för denna vidare spridning.

Samma dag, den 3 sept återfanns i Piteå-Tidningen en debattartikel från ett par FRA-kramande centerpartister. Rubriken var: Utan spaning, ingen aning. Jag har hittat den texten i några andra tidningar också. Jag skrev i går kväll en liten replik och sände till PT. Eftersom jag inte vet när eller om den tas in så lägger jag in den här också, för kännedom.

"Utan analys ingen aning. Därför riv upp FRA-lagen, utred och gör om.

Centerpolitikerna Stefan Tornberg och Staffan Danielsson hade den 3 sept ett inlägg i PT där de argumenterade för FRA-lagen. Samma inlägg har även funnits i andra tidningar med samma rubrik, ”Utan spaning ingen aning”.

Rubriken (till deras artikel) antyder att signalspaning, i den form FRA-lagen ger möjlighet till, är nödvändig för Sveriges försvar och underrättelsetjänst. Underförstås därmed att FRA-lagens motståndare inte vill ha koll på utrikes hot mot Sverige och inte vill ha ett försvar. Detta är självfallet helt befängt. Jag har i den omfattande debatten inte sett en enda kritiker av lagen som har den inställning som centerpolitikerna antyder!

Det motståndarna vill är att den underrättelseverksamhet, som måste bedrivas, ska ske effektivt och med skydd för den personliga integriteten. Detta framgår med all tydlighet av den debattartikel som infördes samma dag i DN med rubriken ”FRA-lagen medför massiv kartläggning av oskyldiga”, skriven av tretton forskare/experter. I den artikeln smulas sönder alla argument som Tornberg-Danielsson har i sin PT-artikel.

Den debatt som följt efter det smått tumultartade beslutet i riksdagen den 18 juni har bland annat visat att det inte är mängden information som FRA (eller andra underrättelseorgan) har, som är viktigast, det viktiga är att kunna analysera information. Idag ifrågasätts om den analytiska kunskapen finns i tillräcklig grad.

FRA självt (sic!) har hävdat att de inte kommer att kunna bearbeta alla mängder data som lagen ger dem möjlighet att samla in (oavsett vilken terminologi man använder). Detta för att lugna kritikerna att det inte blir en ”massavlyssning”. Men faktum är att lagen ger möjligheten. Vidare påstås att lagen inte ska ”drabba” de som bor i Sverige. Som om internet har några gränser! All trafik som går via en server i utlandet drabbas. Och utländsk trafik går, hittills, ofta via svenska servrar, därav den norska oron. Med FRA-lagen kommer dock utländsk internettrafik att söka gå runt Sverige, för att undvika att hamna i FRA:s garn.

Lagens moståndare vill att spaning endast ska kunna ske när det finns skälig misstanke om brott (mot rikets säkerhet). Lagens försvarare, som centerpolitikerna, menar att då kan det inte bli någon spaning, och det verkar de sörja djupt över. Vi motståndare håller på den rättstradition som utgår från att man är oskyldig tills motsatsen bevisats, oskyldiga ska inte drabbas. Lagens försvarare vill motsatsen, varje människa är skyldig till han/hon bevisat sin oskuld. Vi anser att detta är en kraftig inskränkning i rättssäkerheten och den personliga integriteten.

Debatten har visat, och lagens försvarare har inte kunnat övertyga om något annat, att lagen inte skyddar integriteten, att den kan (ja måste, som lagen är utformad) omfatta stora delar av svenska folket, som individer, genom de sökbegrepp som kommer att användas och när införskaffade data sammanställs i s.k. sociogram. Att undanta speciella grupper (tidningar, advokater etc) är tekniskt närmast omöjligt att göra bland annat pga att då måste först en sortering ske, som innebär en granskning i någon form, som skiljer agnarna från vetet.

Det finns många fler aspekter, men för att inte gå vilse i teknikaliteter räcker det att konstatera att principerna om personlig integritet måste upprätthållas, och att alltför mycket framkommit som visat att FRA-lagen inte kan fungera som dess tillskyndare säger att den ska fungera, och samtidigt finns alla dessa frågor och den oro som motståndarna har och som inte kunnat viftas undan.

Min slutsat blir, riv upp lagen, utred ner i botten, gör sedan om på ett rättssäkert och integritetsskyddande sätt."
---
Jag hoppas att fler gör som jag, bemöt de artiklar som FRA-kramare får in, även i landsortspressen. Och skriv även egna, utredande artiklar (dock inte för långa) som visar varför vi är oroade för FRA-lagen.

Kommentar kring DN-debatt om FRA-lagen

Här lite kommentarer till just citerad DN-artikel av tretton forskare om FRA-lagen och massavlyssningen.
(Direktlänk till artikeln: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=823492 )

De främsta argumenten för FRA-lagen och emot lagens kritiker verkar vara att lagen tvärtom skyddar integriteten, att inga svenskar kommer att drabbas, att lagen begränsar spaningen eftersom den idag är oreglerad (sic!), man spanar inte på individer utan på sökbegrepp, att FRA inte "säljer" (dvs inte byter eller vidarebefordrar) insamlad info till främmande makt, eller att de inte får göra så.
Det anförs också att FRA-lagens kritiker blandar ihop begreppen med FRA-PUL, den egna personuppgiftslag som gäller för FRA. Detta enligt tämligen likalydande kommentarer som härstammar från Allan Widman och Carl B Hamilton (båda fp), den senare dessutom medlem i den fp-avdelning som Mark Klamberg är ordförande i. Och den avdelningen är en av de nio fp-avdelningar i Stockholm som gemensamt går emot FRA-lagen!

Jag menar nog att DN-artikeln pulvriserar alla dessa argument, och fler därtill. Och självfallet måste man ta i beaktande FRA-PUL när man ser på FRA-lagen. De hänger ju ihop och därigenom får, som jag ser det, FRA-lagen de möjligheter som vi inte finner förenliga med personlig integritet. Att man säger sig använda sökbegrepp är ju en ordlek som döljer att i det finns persondata i sociogram. Det är inte omöjligt att FRA-PUL borde ses över också, men de värsta konsekvenserna verkar den lagen få i och med att FRA-lagen kommit till stånd.

Summan av kardemumma blir, med FRA-lagen, att integriteten inte skyddas som den borde, att i Sverige boende personer (och många utomlands också) som är helt oskyldiga kommer att kunna granskas genom de data som insamlas och som systematiseras i s.k. sociogram

FRA-anhängare menar också att det som vi vill utreda redan är utrett. Jasså, varför då all denna oro och varför kvarstår alla dessa frågetecken?

Om allt är solklart och jättebra med FRA-lagen, hur kan det komma sig att de inte lyckas övertyga oss om dess förträfflighet även beträffande integritetsskyddet?
Vi är ju inte emot vare sig försvar eller underrättelsetjänst, vilket ofta antyds av FRA-kramarna.
Det vi är emot är insamlande av data över oskyldiga personer mot vilka inga misstankar finns, enskilda eller hopfogade i s.k. sociogram och hur man än leker med orden för att dölja denna insamling. Vi vill bevara och skydda personlig integritet, liksom yttrande- och åsiktsfrihet.

FRA-lagen möjliggör massiv kartläggning av oskyldiga.

FRA-lagen medför massiv kartläggning av oskyldiga.

I dagens DN-debatt skriver tretton vetenskapsmän en artikel på det temat, och med den rubriken. Jag hade tänkt referera och diskutera artikeln, men väljer i stället att här citera den i sin helhet. (Mina kursiveringar.)

"Med den digitala revolutionen är det ett faktum att vi människor lämnar elektroniska fotspår efter oss, i form av kortbetalningar, hemsidebesök, telefonsamtal och e-mail.
Föreställ er att någon kunde samla ihop allt detta och samköra det i en kraftfull dator. Med rätt verktyg kan man då finna mönster som ingående beskriver vilken typ av person du är. Dessa mönster beskrivs med så kallade sociogram.
Ett sociogram är ett diagram som avbildar relationer mellan individer, organisationer, hemsidor etc. i syfte att kartlägga personers sociala nätverk, maktställning, åsikter och annan personlig information. Vad en person kommunicerar om är kanske endast av sekundär betydelse. Det räcker med att känna till exempelvis sändare, mottagare, tidpunkt för transaktionen och kommunikationsslag. Denna information går inte att undanhålla även om man krypterar innehållet i kommunikationen. Känner man till sociogrammet vet man vilka kontakter en person har och den kunskapen är ofta allt som behövs.

Två frågor har framstått som obesvarade i FRA-debatten. För det första, hur kan FRA tillgodogöra sig information om alltfler väljer att hårdkryptera sin kommunikation?
Trenden har varit och är att det blir allt lättare att kryptera i förhållande till hur kryptoforcerande datorapplikationer utvecklas. FRA har själv uppgett att detta inte är något oöverkomligt problem eftersom de enligt egen utsaga inte behöver undersöka innehållet i kommunikation för att avgöra om det är relevant för närmare granskning.

Den andra frågan är vad som händer med all trafik som överförs till FRA. Svaret ligger i kartläggning av sociala nätverk med tekniker såsom sociogram.

Olika människor har olika sociogram. Vi rör oss på olika sätt i vår vardag och har olika sociala relationer, intressen och åsikter vilket avspeglar sig i vår elektroniska kommunikation. Det gör att vi med en kraftfull dator och rätt analysverktyg skulle kunna urskilja den ensamstående mamman, pensionärsparet, tonårspojken, bögparet, datahackern, den gömda flyktingen, bidragsfuskaren och den politiske aktivisten.
Om vi därtill har transittrafik från andra länder så kan vi - fortfarande i teorin - identifiera sociogrammet för valutaspekulanten, främmande staters politiska och militära ledare.

Det står klart att inriktningen av FRA:s avlyssning av civil kommunikation passar in i denna form av analys. Inriktningen, och därmed den nödvändiga kartläggningen av människor och grupperingar, styrs av de yttre hot som politikerna angett: internationell terrorism, annan stats agerande mot Sverige, IT-beroende, försörjningskriser, ekologiska obalanser, miljöhot, etniska eller religiösa konflikter, stora flykting- och migrationsrörelser samt ekonomiska utmaningar i form av valuta- och räntespekulationer. Tanken är att vi kan hitta personer med "avvikande" beteende genom deras elektroniska fotspår. Därmed har vi förklaringen till varför FRA kan uppge att hårdkryptering inte är något oöverkomligt problem och att de inte behöver undersöka innehållet i kommunikation för att avgöra om det är relevant för närmare granskning.

Men det är ett känt faktum att övervakning fungerar bäst mot dem som inte vet att de är övervakade, samt mot dem som saknar förmåga att värja sig mot övervakningen. Vår egen uppfattning är att förhoppningarna på att denna teknik ska förhindra terrorism är kraftigt överdriven.

Vi stödjer oss på en rapport från brittiska Storbritanniens inrikes underrättelsetjänst MI5 som publicerades i The Guardian (MI5 report challenges views on terrorism in Britain) den 21 Augusti 2008. Rapportens enskilt viktigaste slutsats är att de som blir terrorister är olika individer och inte passar in i samma demografiska profil. Det finns ingen typisk bana in i våldsam extremism. Medan den kunnige terroristen vet hur man döljer sina spår, står den vanlige medborgaren hjälplös inför en sådan kartläggning.

Redan genom SVT Rapports inslag "FRA lagrar svenska telesamtal och mejl" den 16 juni 2008 framgick att FRA under tio år sparat sådana trafikdata i trafikdatabasen Titan. Finns det även några tecken på att den lagstiftning som riksdagen antog den 18 juni 2008 medger detta system? Om man studerar den antagna lagstiftningen med det tidigare existerande regelverket för FRA så blir vårt otvivelaktiga svar, ja.

Av prop. 2006/07:63 sidan 86 framgår att "datareduktion behöver genomföras. Detta innebär att huvuddelen av de levererade signalerna sållas bort." Med andra ord: FRA sparar på analysresultat men inte originalkommunikationen. Analysresultat tar mycket lite datautrymme, varför i princip obegränsade mängder kan sparas.

Ett sociogram är inte en kopia av ett meddelande, utan utifrån 3§ förordningen (2007:261) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet, drar vi slutsatsen att sociogrammet är det bearbetade resultatet av en enskilds trafik som presenteras i form av ett beteendemönster. Trafiken i form av analysresultat sparas i en uppgiftssamling för analyser (analysdatabasen). I likhet med andra förordningar är den nämnda förordningen antagen av regeringen och har således inte behövt passera riksdagens bord.

Vi har inte hört regeringen eller FRA kommentera denna förordning offentligt i den nu aktuella debatten. Därför tror vi att den genomsnittlige riksdagsledamoten inte heller blivit informerad om dessa databaser eller användandet av sociogram. Ordet sociogram har vi inte kunnat hitta i något av förarbetena men vi antar att det motsvaras av vad som är benämnt som "trafikmönster" i prop. 2006/07:46, sidan 29.

Denna form av analys av trafikdata innebär en kränkning av den personliga integriteten som är minst lika stort som intrånget i post- och telehemligheten när all kommunikation i de berörda kablarna görs tillgänglig för FRA, enligt 6 kap. 19 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

Lagstiftningens förespråkare har ofta sökt tona ned kränkningen av den personliga integriteten genom att framhålla att behandlingen inte görs av människor. För oss är det just potentialen i den automatiserade behandlingen -- där till synes harmlösa data med statistikens hjälp förvandlas till en fullständig kartläggning av våra liv -- som är det verkligt hårresande med FRA:s verksamhet.
Dessutom vet vi av erfarenhet från IB-affären, (se Säkerhetstjänstkommissionen - SOU 2002:87), att mönster av dessa slag lätt misstolkas, med allvarliga konsekvenser för den enskilde.

FRA har en specialreglering i förhållande till personuppgiftslagen (PUL), nämligen lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet. Av den framgår att vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv får användas som sökbegrepp om vissa villkor är uppfyllda. Av 1 kap. 17 § i nämnda lag framgår det att personuppgifter insamlade av FRA "får föras över till andra länder".

Genom denna form av analys av sociala nätverk kommer FRA ofta ha bättre kunskap om en viss människas liv än vad denna själv har, t.ex omedvetna vanor. Det stora problemet är att data måste samlas in under väldigt lång tid och vi kan inte i förväg veta vem som uppfyller kriterierna för en "avvikande" person kopplad till ett yttre hot. Därför måste FRA spara på sociogram över en stor mängd människor, med andra ord en omfattande kartläggning av helt oskyldiga människor.

Det finns bestämmelser om gallring, men samtidigt finns det i 6 kap. 1 § lagen (2007:259) ett undantag som säger att "uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål." På vanlig svenska, FRA:s avlyssning av civil kommunikation medför kartläggning av väldigt många helt oskyldiga medborgare på individnivå.Lagen är en styggelse i ett demokratiskt samhälle och måste rivas upp. Vi har ingen invändning mot signalspaning i etern mot rena militärkommunikationssystem, dvs. kommunikation mellan örlogsfartyg, stridsflygplan, stridsvagnar och infanteri. Vi har heller ingen invändning mot teleavlyssning mot terrorister och brottslingar enligt rättegångsbalkens ordinarie regelverk som grundas på brottsmisstanke och domstolsbeslut. Massiv kartläggning av oskyldiga är däremot oacceptabelt. Var det detta som riksdagsledamöterna röstade ja till?

Mark Klamberg, doktorand juridik, Stockholms universitet
Mikael Nilsson, doktorand datalogi, Kungliga Tekniska Högskolan
Anna Petersson, doktorand matematik, Uppsala Universitet
Peter Seipel, professor emeritus rättsinformatik, Stockholms Universitet
Janne Flyghed, professor kriminologi, Stockholms universitet
Cecilia Magnusson Sjöberg, professor i rättsinformatik, Stockholms universitet
Daniel Thorburn, professor i statistik, statistiska institutionen
Jussi Karlgren, docent språkteknologi, Swedish Institute of Computer Science
Markus Bylund, doktor i data- och systemvetenskap inriktning personlig integritet, SwedishInstitute of Computer Science
Karl Palmås, civilingenjör och doktor i sociologi, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet
Christopher Kullenberg, doktorand vetenskapsteori, Göteborgs universitet
Pär Ström, civilingenjör och författare, integritetsombudsman på tankesmedjan Den Nya Välfärden
Johan Westerholm, kapten, reservofficerare underrättelsetjänst, rådgivare Greycat"
---

Jag kommenterar i ett följande inlägg.

Dompan död och annat elände.

Först kände och känner jag mig bedrövad och sorgen av beskedet om Dompans död. Visst, han var inte längre helt ung, men ändå. Arne Domnerus var en person som personifierade svensk jazz på flera sätt.

Var så upptagen av vardagliga saker, vilka dock inte var nedstämmande på något sätt. Lille sonen befanns vara helt OK och mer än det vid treårskollen på BVC.

Så ser jag detta om Telekompaketet. Detta om en knasig EU-parlamentariker från Estland (var det väl) knåpat ihop en grej som skulle innebära dödsstöten för den fria debatten på bloggarna. En censurgrej av högsta potens.

Är det för att avleda intresset från FRA-debatten i Sverige?

Och nu erfar jag att FRA-tillskyndarna menar att i dagens DN-debattartikel så har de 13 forskarna blandat ihop två lagar, dels FRA-lagen, dels FRA-PUL. Som om detta skulle göra FRA-lagen smakligare om den kan tillämpas enligt FRA-PUL.
Jag finner det närmast löjeväckande, denna debattmetod.

Moral, inget för FRA-kramare? Demokratin i diket.

Skickade Anna Trobergs frågor om det moraliska i FRA-lagen till några riksdagsledamöter. Svarsfrekvensen har inte varit överväldigande.

Någon sa kort och gott att det finns inget i FRA-lagen som är omoraliskt.
En annan var lite mera utförlig, men sa i princip samma sak. Lagen förhindrar att FRA tar del av privat information (häpp!). "Var skulle det ske att staten (FRA) kartlägger sociala kontakter?" Och, i så fall, är det polisens sak... (Va, där kom motsägelserna igen om vad som kan ske genom FRAs spaning.) Om det är moraliskt rätt om staten (via FRA) kan registrera din politiska tillhörighet går inte att svara ja eller nej på. Etc. Det här med moral det är svårt det, tydligen.

Men, sättet att svara är belysande i sig. Och gör mig än mera oroad av denna lag. Och av de som ligger bakom den och stöder den.
Demokratin har kommit på avvägar, långt ifrån sitt ursprung. Rent av hamnat i diket.
Låt oss hjälpas åt att restaurera den!

Kanske jag plågar ytterligare några i riksdagen med frågorna. Om jag känner att det är mödan värt. Det känns tveksamt...
Kanske är andra metoder bättre? Vem vet. Ge mig gärna en kommentar om det!

Länk till Annas blogg: http://rosettasten.com/2008/09/01/fra-lagen-vs-morallagen/

FRA. Hur vågar norrmän kolla min blogg?

Ser i min besöksstatistik att ett antal, inte så många dock, norrmän (eller är det norske piger?) varit in och kollat på min blogg.
Modigt av dem. Men jag förstår att det inte känns så bra. För när vet man om inte FRA är inne och kollar. Kanske de får inreseförbud till Sverige. (Hur det nu ska upprätthållas är dock en annan fråga... )
Har jag fattat saken rätt grymtas det lite diskret ogillande på finskt håll också. Förutom att europas advokater är emot FRA-lagen. Men det vet man ju hur sådana är, de ska ju alltid försvara buset...

Och de där från Uganda och China, kan de svenska? Det är mystiskt, det borde väl FRA kolla vad de är ute efter!
För att inte tala om besökaren från Tunisien! En arab väl, och muslim troligen! Jösses, kör igång och se om ni får ihop ett "sociogram". Gör skäl för anslagen nu.

FRA; hur når vi ut med informationen

Dags att reflektera skriver Mark Klamberg på sin blogg idag (31 aug). (http://klamberg.blogspot.com/2008/08/tid-fr-reflektion.html) Det är inte utan att han har rätt. Så mycket har kommit fram nu att det är dags att systematisera och sortera alla intryck. (Vilket f ö den gode Mark också redan gjort med skriverierna på hans egen blogg! Tack!)

En av de saker som alltmer plågar mig är att det verkar som att all kunskap som vi inhämtat och alla analyser av problematiken kring FRA, FRA-lagen och underrättelseverksamhet versus den personliga integriteten visserligen är väl spridd inom den i och för sig stora och aktiva bloggarvärlden, men jag tycker inte mig kunna se att det når ut till någon större andel av de aktiva politikerna, med några få undantag.
Visst förekommer det en massa FRA-artiklar i riksmedia, även om de ofta drunknar i kändisjournalistiken, men i lokalpressen är det mest notiser som tas in. Teve tycks inte heller riktigt ha insett denna frågas sprängkraft än, även om de kanske så smått vaknar till.

Når bloggandet verkligen ut som vi önskar att det borde göra? Är gammelmedia (press, radio-TV) överflödiga? Nej, det tror jag inte. Vi måste alltså fundera på hur vi ska nå ut bättre. Jag gissar att innan frågan förts ut mera effektivt även i papperstidningar och gamla etermedia så struntar många politiker i vad vi skriver på bloggarna.

När våra farhågor över FRA-lagens konsekvenser sprids så att insändarredaktionerna översvämmas av upprörda inlägg och när folk börjar kontakta ”sina” politiker och fråga varför de röstat ja, då blir det omöjligt för riksdagsledamöterna att undvika att ompröva sitt ställningstagande.

Då kommer också alltfler att fundera över hur demokratin fungerar eller inte funderar. Kanske kan vi då få en pånyttfödelse av demokratin, där det inte går att smyga igenom känsliga frågor utan debatt. Men bara om vi når ut, även utanför bloggandet!

Dagens FRA-kommentar, vi har vaknat

För dagen kan jag bara konstatera att motståndet emot FRA och FRA-lagen verkar bara att växa och bli allt kunnigare. Samt kunskapsinsamlandet visar på ruskigheter i det svenska samhället.
Jag vill nog beteckna mig som en vaken samhällsmedborgare, politiskt aktiv i decennier. Men i dessa "kvarter" om underrättelseverksamhet som kolliderar med integritet har jag inte vistats förr.
Samtidigt ser jag hur många andra nu tar del i demokratisk debatt, skrämda av de ledande politikerna märkliga förehavanden och frånsteg från demokratiska principer.

Det är ett viktigt resultat.

För mera kunskapsinhämtande, kolla in de bloggar jag har noterat i min vänsterspalt. Där finns enorma mängder initierad kunskap att hämta. Via dem kommer man också till ännu fler bloggar med ännu mera kunskap. Det tar många timmar att kolla runt, men det är det värt.

Min avslutande undran är i vilken mån som regering och riksdagsledamöter verkligen tar del av denna kunskap?
Jag har svårt att tro att deras ställningstaganden skulle vare det de är om de kollade in i vart fall de viktigaste av dessa bloggar. Bloggosfären är här. Det har Obama insett, när ska svenska politiker inse att de inte kan ge kommando bara, utan att lyssna också. Att visa vad de tycker och har för ideologi.

Tillägg: Jag tycker mig finna belägg för att min tro att de aktiva politikerna i hög grad undviker att ta del av bloggosfären. Detta då jag då och då, på olika sätt, tillställer många av dem tips på text både på min blogg och på andra länkar, rörande vad som framkommer om FRA-lagen.
Jag kan dock konstatera att besöken på min blogg inte ökar pga detta. De absolut flesta som besöker min blogg förefaller vara "vanliga" nyfikna, varav ytterst få är politiker (men undantagen är hedervärda personer!) .

FRA-lagen. Sociogram var ordet. Med mera.

Jag missade tv-debatten igår om FRA, av någon märklig anledning. Det gjorde inte Mark Klamberg, han var till och med där och deltog. Från detta har han rapporterat i sin blogg ( http://klamberg.blogspot.com/2008/08/svaret-r-sociogram-i-analysdatabasen.html ) och ger en del upplysningar som är ganska ruskiga. Även de kommentarer till detta som redan inkommit är upplysande, och obehagliga.

Det har ju påståtts att FRA inte "spanar" på ord. Nu kom förklaringen, de använder sociogram! Kolla gärna det ordets betydelse på Wikipedia. Innebörden är dock att "vi lämnar alla elektroniska fotspår, genom betalningar, mail och telefonsamtal. Allt färdas i fiberoptiska kablar och allt som går genom de berörda kablarna överförs till FRA. Olika typer av människor rör sig på olika sätt vilket gör att man kan skapa profiler (sociogram). Det går bra att identifiera mönster även om trafiken är krypterad och utan att söka på text i meddelandet. Reduktion är att man plockar ut nyckeldata ur ursprungsmeddelandet där det senare ej sparas. Nyckeldatan hamnar i analysdatabasen för att bygga upp sociogram." (citat från Marks blogg)

Det är ju än mer skrämmande att FRA genom sin spaning kan kartlägga allt detta. Synnerligen intressant redovisat av Mark, kolla in hans blogg.
Läs också redovisningen om FRA:s PUL , som innebär att man kan kartlägga och använda sexualliv, etnicitet och politisk åskådning som sökbegrepp. Integritet är det inte fråga om det minsta.
Sannerligen, ju mera man gräver och tar del av fakta i denna fråga, ju märkligare blir FRA-lagen när man försöker koppla ihop den med begreppet integritet.

Det som framkommer av alla debatter, på internet, på TV, på olika hearings bildar en alltmer skrämmande bild av vår "överhet" och hur den ser på oss vanliga väljare!

Dock - en god sak av denna FRA-historia är just hur många i riksdagspartiernas toppar (och diverse byråkrater) avslöjar sin märkliga demokratisyn. Det gör att vi kommer att kolla dem än mera framöver. Fortsätter de på detta sätt kommer vi att kunna utkräva ansvar på valdagen.

Dvs, om vi inte dessförinnan betecknats som säkerhetsrisker och genom någon märklig och i smyg införd lag förhindras att rösta.

Men demokratin är värd att kämpa för - när de som säger sig försvara demokratin så skändligen kränker den med sitt praktiska handlande.

Jag hoppas att denna debatt också väcker många av de som röstade ja den 18 juni, och att de nu vågar visa att de inte godkänner motiven för FRA-lagen utan sätter bevarandet av demokratin högre!

Hur vill vi ha demokratin och politikerna?

Jag har tidigare skrivit om hur FRA-debatten blottlagt brister i demokratin, bl a i mitt öppna brev till fp´s partisekr Erik Ullenhag (länk: http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/08/ppet-brev-till-fps-partisekreterare.html ) men även i andra texter. Ser att alltfler nu funderar i liknande banor, t ex Farmorgun den 28 aug (länk: http://farmorgun.blogspot.com/2008/08/fra-i-svt-debatt.html ) och signaturen Rikard i en kommentar till Mark Klambergs blogg ( http://klamberg.blogspot.com/2008/08/r-du-redo-fr-sanningen-om-omrstningen.html ).

Om inget annat gott kommer ut ur FRA-debatten så har den i vart fall stimulerat människors intresse för att bevara (restaurera) demokratin. Frågan är om de ledande politikerna i våra partierna har samma intresse?

Inser de ens behovet av ett medborgerligt engagemang - eller vill de spela ensamma i maktens korridorer? Alltför många yttranden av alltför många toppolitiker i FRA-frågan inger farhågor. Att inte inse klyftan till väljarna är farligt, inte bara för de politikerna, utan för demokratin som sådan! Att blunda bereder marken för antidemokratiska krafter!
Vad nyttar det då om vi får aldrig så många "FRA-lagar" som kollar varje människa in i minsta detalj???

När jag tänker på vilka politiker som jag uppskattat och som jag får något slags förtroende för, så är det de ärliga politikerna, oavsett parti och idéologi. Jag uppskattar ärliga gammelkonservativa som inte hymlar med sin åsikt. Och jag har lättare för ärliga gammelkommunister än för "rödvinsvänstern". Inte så att jag det minsta sympatiserar med deras åsikter, men de har en ideologi och står för den. De är ärliga, och ingendera av dem är faktiskt farliga för demokratin. De vill det bästa, även om jag anser att vägen är förkastlig. Och även om diskussioner med dem kan vara besvärlig pga av deras trosvisshet, så kan man diskutera utifrån resp grundsyn.
Ibland kan man till och med ge och få erkännanden om både mål och medel.

Det jag inte kan med är när målet ska rättfärdiga medlen. Det gäller både i diskussioner med kommunister - och när FRA-kramare vill försvara demokratin med odemokratiska metoder (vilket jag anser att FRA-lagen är).
Inte heller kan jag känna någon respekt för politiker som så uppenbart manövrerar bara för att få eller behålla makten.
Det är vad som man vill göra med makten som är det viktiga, och om man är beredd att lyssna på och ta hänsyn till folket i en demokratisk debatt.

FRA - det börjar brännas

Nu har två av de ledande fp-motståndarna till FRA-lagen, Agneta Berliner och Camilla Lindberg, kommit med ett ganska utförligt alternativ till den nuvarande FRA-lagen, publicerat i Expressen idag. De kallar det kompromiss, möjligen för att inte alltför mycket stöta sig med de mera ljumma FRA-anhängarna. Likaså berömmer de centerns "förslag" för en tid sedan, men de konstaterar att mycket måste göras för att lösa både knutarna och problemet med lagen i sig.
Det är uppenbart att pressen på FRA-motståndarna från partiledningarna är hård och att de kritiska vill här visa god vilja utan att rucka på principerna om personlig integritet. Samtidigt som de är väl medvetna om att parlamentarismens villkor är skilda från bloggdebattörers.

Det är ett förslag med goda inslag. Väldigt bra. Dock har jag några invändningar, delvis av psykologisk-taktisk art.

En invändning är just detta att benämna förslaget som en kompromiss. Det kan leda tankarna fel, eftersom det kan tolkas som att man kan ändra den nyligen antagna FRA-lagen till det bättre. Det menar jag - och det visar de genomgångar av problematiken som bl a Mark Klamberg gjort - är en felsyn. Visst kan man , och kanske ska man, ha en ny lag men först måste FRA-lagen rivas upp och en ny lag byggas upp från grunden utifrån förutsättningen att skydda den personliga integriteten. Och då räcker det inte med en tre timmars bordläggning, utan behövs en grundlig utredning, med oberoende experter involverade, först.

Det andra, som jag ser det just nu, är att förslaget visserligen tar ifrån FRA makten över sökningarna, men lägger den på operatörerna. Visserligen med kraftfulla skyddande begränsningar, men ändå... Det känns inte riktigt bra.
Men det väsentliga är dock att förslaget andas en vilja att minska dels omfattningen av "signalspaningen", dels bygga in sådana begränsningar att integriteten bevaras.

Det jag vill se nu är i vilken mån detta är tekniskt-praktiskt genomförbara förslag. Liksom om de hittills väldigt halstarriga partiledningarna är beredda att tänka om och acceptera denna "kompromiss".

Samtidigt får det slutliga genomförandet inte göras så att folket utanför riksdagen känner sig överkörda - oavsett ordvalet så måste det klart framgå att den skvader som lagen nu är, den avskaffas och integriteten skyddas.

Länk: http://www.expressen.se/debatt/1.1280650/ta-ifran-fra-makten-over-sokningarna

Varför ska vi vara så inkrökta?

Lite plock i dagens AB. Granska spanarna, OK. Det är ju rätt. FRA-spanarna verkar ju leva i en egen värld. Instängda i sin bubbla.

Moderater vill skärpa kraven på invandrarna. Igen. Suck. OK, invandringspolitiken är inte bra. Men det är inte precis skärpning som behövs. I vart fall inte så att den drabbar vanliga invandrare och flyktingar. Givetvis bra om man kan underlätta för invandrare att få jobb.
Men själva ansatsen, att tala om skärpta krav, den känns fel. Som om invandrare vore lata smitare.

Lata smitare kanske vi vita "rika" europeer är i st. Som många av oss bär oss åt som turister i den fattiga världen. Det är bra att resa och se sig om. Att ta till sig kunskaper och intryck från andra kulturer, andra människor. Vi ska inte se på folk i andra länder som ngt slags djur i bur.
Inse att de är just människor. I grunden rätt lika. Men med andra vanor och ofta sämre levnadsvillkor. Möt dem som du själv vill bli bemött. Var en vanlig människa.

Vidga vyerna. Se människor som människor, inte som presumtiva terrorister, skurkar eller exotiska djur.

Är partierna för medborgarna eller för staten, apropå FRA-lagen.

Ser i AB en liten artikel om att medborgarna har ett slags beredskap för att rycka in om det krisar till sig. Lite vårdslöst uttryckt. Det är statsvetaren Erik Amnå som menar detta, enl en ny bok av honom. Därmed bekräftar han en del förmodanden som jag haft en längre tid. T ex att det som ansetts som politisk apati är en felsyn. Intresset är större än politikerna trott, det har bara tagit andra kanaler och delvis legat under ytan. Många har en stark vilja att engagera sig om det behövs. Däremot är inte de etablerade partierna speciellt lockande kanaler för detta intresse.

En viktig orsak till det till synes minskade intresset är att partierna lämnat det civila samhället och blivit en del av staten, den offentliga sektorn. Partierna är en del av etablissemanget, inte väljarnas ombud för att bevaka makten.

FRA-frågan syns vara en illustration till detta. Väldigt många människor har engagerat sig i denna viktiga och komplicerade fråga. Samtidigt har de en stor misstro till partiernas sätt att hantera den. Partierna ser sig som makten som ska kolla medborgarna. Då uppstår en förtroendeklyfta.
Men - folket har vaknat. Nu är det upp till partierna om de tar tillvara detta intresse, eller om de söker finna en "lösning" som tillfredställer dem själva, men inte står i samklang med de åsikter som så välartikulerat framförts av den "jourhavande" skaran medborgare.

Ska det bli en pånyttfödelse av demokratin - eller en fördjupad klyfta mellan partierna som en del av staten och medborgarna där nere, utan inflytande?

länk: http://www.aftonbladet.se/debatt/article3157138.ab

Sundin och socialliberalismen

Folkpartisten Mathias Sundin i Norrköping har rest till USA och deltar i kampanjen för republikanen John McCain. Det får han givetvis göra utan partiledningens godkännande. Men nog höjer jag ett ögonbryn. Frånsett frihandelsfrågan så borde demokraterna ligga närmare folkpartiet än vad republikanerna gör. Eller i vart fall intill för något år sedan.

Fd riksdagsledamoten Lola Björkquist (fp) har uttryckt sin förvåning över Sundins ställningstagande och sin förmodan att det beror på bristande insikt i fps historia och ideologi. Detta gillar inte Johan Ingerö, neoliberal Stockholmare. Han gillar inte Björkquists attityd skriver han i sin blogg. Jag gillar inte Ingerös attityd i denna fråga.

Vad gäller FRA-frågan så verkar Mathias Sundin, Ingerö och jag vara av samma åsikt, dvs emot FRA-lagen. Men här måste jag instämma i Björkquists uttalande att många (yngre) fp-are idag inte verkar ha gått partiets nybörjarkurs eller känner till partiets historia. Eller så har de mycket kort minne.

Det är ingen tvekan om att socialliberalismen var folkpartiets ideologi åtminstone från Ohlin och intill för något år sedan. Att Ingerö inte gillar det är en annan sak. Idag används ibland ordet som en hedersetikett, men sällan med verkligt innehåll. Utanför partiet enas felaktigt ofta neoliberaler av olika slag med socialdemokrater om att säga att socialliberaler är något slags halvsossar.
Högerfolket, nyliberalerna (Adolf Hedin vänder sig i graven) säger det med illa dolt förakt, sossarna med en gnutta uppskattning. Men hur fel har inte både sidor.

En socialliberal är en klar anti-socialist, han/hon är för marknadsekonomi, frihet och personlig integritet förenat med stark social ansvarskänsla och engagemang. Ny/neoliberalerna är oftast ensidigt inriktade på ekonomisk liberalism, utan socialt ansvarstagande.

Jag menar att socialliberalismens tankar finns hos stora delar av svenska folket. Däremot är det illa beställt med dess partipolitiska hemvist. Vilket givetvis Lola Björkquist har all rätt att påpeka.

Hur kan jäviga bli experter? Betr FRA-lagen.

Hajar till inför en upplysning som framkommit i bloggvärlden om vilka som ska vara centerns (många) "experter" betr FRA-lagen och dess tekniska möjligheter i olika avseenden.

Experterna lär ska vara FRA och Telia. Haha, det måste vara ett skämt!!! Ett dåligt skämt dessutom. De är ju i högsta grad inblandade parter, och därför synnerligen jäviga enl normalt betraktelsesätt. FRA har ju agerat i egen sak för att ta fram denna lag, och därmed tagit initiativet från politikerna. Byråkratins seger över demokratin, kallar jag (och Gefle Dagblad) det.

Skärpning nu, jäviga är inte opartiska experter.

FRA-lagen en skvader som inte kan flyga

Varför trassla till det ytterligare? Varför söker centern genom sitt hugskott förvirra till debatten om signalspaning?
Är det för att binda upp sina egna interna kritiker, eller är det ett spel för att rädda ansiktet på regeringen, Tolgfors och FRA-lagen?

Hur är det möjligt att annars sansade och intelligenta människor som Erik Ullenhag, fps partisekreterare "går på" centerutspelet? OK, han är ju partitjänsteman och måste följa parti-ledningen. Men hur kan t ex SvDs ledarsida också gå på bluffen?
Centerutspelets försvarare vill se kompletta nya lagförslag från motståndarna, men själva har de bara ett hugskott utan konkretion vad gäller dess tekniska genomförbarhet för att ge det eftersträvade (begränsade) intergritetsskyddet, men medger i bisatser att det har brister i effektivitet (i informationsinsamlande). Alltså ej bra nog för info-insamling, och utan reellt integritetsskydd.

Det måste ju då ändå vara helt klart att FRA-lagen är en skvader. Den kan inte flyga. Den är farlig, kränkande för integriteten utan att ge det resultat som den sägs ska ge.

Min slutsats blir att lagens förespråkare struntar i detta, för dem är det en prestigefråga. Några kanske inte satt sig in i det hela tillräckligt, men det kan väl knappast gälla de i regeringen och partiledningarna i alliansen? Eller? Men alla tvivlare då, som grubblar hur centerns skvader ska lösa deras samvetskonflikt, har de inte orkat läsa alla invändningar som finns? Som framförts inte "bara" i bloggar och e-mail utan också i tidningsartiklar t ex i AB och Nu.

Har de dessutom missat att Tolgfors inte svalt centerhugskottet, han ser det bara som ett diskussionsinlägg som ska vägas mot andra. Dvs han låtsas välvillig för att "locka hem" någon, men det han säger förpliktigar till intet, kan mala ner det hur han vill och hålla fast vid lagen.

En del FRA-förespråkare klamrar sig fast vid "signalspaning i kabel", som ett mantra, utan att definiera vad de vill göra med det, och hur det ska ske med eller utan integritetskränkningar.

Jag kan inte se annat än att FRA-lagen är omöjlig att bygga på. Den är feltänkt, det visar de förslag till "förbättringar" som lagts. Menar centern vad de säger om att inte signalspana på svenskar så innebär det att lagen måste stoppas, rivas upp!

Man, regering och riksdag, måste tänka om, ta om hela frågan från början. Göra en grundlig utredning dels om behovet av info-insamling i stor skala på internet, se om det är tekniskt möjligt utifrån integritetsbehovet. Alltså, se på frågan utan skygglappar, men med utredningsdirektiv som i huvudsak begränsas till dessa huvudprinciper om integritet och ändamålsenlighet vad gäller informationsinsamlande som inte kan ske på annat, mera öppet sätt. Samt att givetvis skall det finnas starka misstankar om brott om avlyssning ska kunna ske på ett sätt som närmar sig integritetskränkning.

Länkar bl a: http://www.odsvall.se/blog/2008/08/riv-upp-lagen-och-starta-om/
http://henrikalexandersson.blogspot.com/2008/08/fra-centern-backar-del-3.html
http://martenschultz.wordpress.com/2008/08/21/fra-skall-inte-spana-pa-svensk-kommunikation-sager-centern/
http://tvivlar.wordpress.com/2008/08/21/fra-dags-att-visa-korten-centern/
http://klamberg.blogspot.com/2008/08/centerfrslaget-finns-inte.html
http://scriptorium.se/josh/2008/08/21/jag-ar-skeptisk/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3146806.ab
http://farmorgun.blogspot.com/2008/08/fra-tekniskt-mjligt-och-politiskt.html

Centerns utspel innebär ingen egentlig ändring, kan bara orsaka splittring.

Har försökt luska ut vad c egentligen vill i FRA-frågan med sitt utspel. Ser nu att Mark Klamberg gjort en redig sammanställning på sin blogg, som visar att det är en splittrings- och avledningsmanöver.
Möjligen tänkt som att rädda regeringen, eller regeringens prestige, men inte mer.
Det är så ofullständigt och tveksamt att man undrar om det ändå inte mest är ett fult försök att splittra motståndarna.

Nej, FRA-lagen måste rivas upp, stoppas och en grundlig utredning göras om FRA och underrättelseverksamheten.
Som en följd av denna fråga känns det alltmer angeläget också med en författningsdomstol.

Jag citerar inte Marks genomgång utan nöjer mig med att ge länken:
http://klamberg.blogspot.com/2008/08/det-r-en-splittrings-och.html

För övriga texter och analyser som Mark gjort, se länken till vänster.

20 augusti, fyrtio år efter 1968.

Idag är det den 20 augusti. För fyrtio år sedan gick sovjetiska trupper in i Tjeckoslovakien. Inte några tiotusen, utan en halv miljon man enl uppgift. Med tanks och allt. Det väcker mängder av känslor och reaktioner.
Sommaren 1968 hade jag besök av en musiker från Tjeckoslovakien.

I april 1968 blev jag vald till ordförande för Svenska Jazzriksförbundet, SJR. Det blev en period av hårt, engagerat, ideellt arbete för den musikform, vars publik till stora delar börjat överge den till förmån för rockmusiken. Det konstnärliga erkännandet hade inte heller kommit riktigt ännu. Det var en av de saker vi i den nya styrelsen fick ta itu med.

Att det var s.k. majrevolt i Paris med studenter på gatorna, det visste vi, men åtminstone jag hade så mycket att göra med SJR och dess återuppbyggnad att jag inte hade mycket tid att då reflektera över detta. Innan jag blev ordförande i SJR hade jag under ett par år varit redaktör för förbundets tidskrift, Jazz-Nytt från SJR. I den egenskapen hade jag kommit i kontakt med en jazzintresserad ung man från Tjeckoslovakien. Han var musiklärare och tänkte komma till Sverige den sommaren.

Jag var då en ung man, och hade visserligen ett ”civilt” jobb bredvid det ideella arbetet med SJR, men jag bodde bara i en enrumslägenhet. Så min vän Ruda bodde, mesta tiden, hos en familj i närheten som han också blivit bekant med. De hade ett par ungdomar i vår ålder och jag fixade så att Ruda och de ungdomarna, som också var musiker, fick göra en konsert på biblioteket. Därigenom fick han lite pengar att röra sig med också.

Nå, efter en tid måste han återvända till Tjeckoslovakien, där väntade ju hans kommande brud också.

I Tjeckoslovakien hade det en tid pågått en försiktig liberalisering av det tidigare så hårda kommunistiska väldet. Men det ledde till spänningar mellan Moskva och de reformvänliga ledarna i Prag. Och den 20 augusti så brakade den sovjetiska militärapparaten med full kraft in i Tjeckoslovakien. Jag minns hur jag nåddes av nyheterna i radion på mitt kontor, och jag kunde knappt hålla tillbaka gråten. Naturligtvis så förstärktes känslorna av vetskapen om att min vän nu var tillbaka i sitt hemland. Det var ett så våldsamt bevis på det omänskliga i kommunismens ansikte och det ryska behovet att dominera sina grannar.

Olof Palme tog bladet från munnen och fördömde kraftigt detta maktövergrepp som stora Sovjet gjorde på lilla Tjeckoslovakien. Men när fp-ledaren Sven Wedén också kritiserade Sovjet, då tog statsminister Tage Erlander chansen att misstänkliggöra Wedén å det grövsta. Det blev en valrörelse med många fula grepp från sossarna. Erlander visade här sin sämsta sida, men han såg inrikespolitiska poäng att vinna med att betona neutralitet och undfallenhet mot Sovjet.

Det var dessutom obehövligt. I orostider tenderar ju väljarna att stödja sittande regering. ”Man vet vad man har, men inte vad man får.”

Tjeckerna fick lida länge än under sovjetväldet. Ja, till och med ockupationen tog tid att avveckla. Och fp fick en smäll i valet.

Det är svårt att inte se parallellerna till den ryska invationen av Georgien, som nyss ägt rum. Visserligen är det inte kommunismen som regerar dagens Ryssland, men de ryska stormakts-drömmarna finns kvar, inte minst hos Putin. Dock känns det märkligt att ryska generaler liksom deras utrikesminister kallar sina styrkor för fredsbevarande. Det är ett exempel på nyspråk i Orwells efterföljd.

Superclass eller folktribun

Jag uppmärksammades just på en rec i DN av boken ”Superclass, Hur den nya globala makteliten styr världen” av David Rothkopf. (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=814630). Författaren var tidigare rådgivare till president Bill Clinton och har kartlagt världens maktelit. Han visar vilka de är, utan att ge oss en lista på dem alla, och deras inbördes nätverk. Han har suttit med vid hemliga sammanträden och deltagit i deras middagsdiskussioner. Vad händer bakom de stängda dörrarna när de möts varje år i Davos eller ombord på ett flygplan på hög höjd? Nå, alla de 6.000 som han definierar in i denna Superclass kommer knappast till Davos. Men de är inte fler och inkluderar alla dollarmiljardärer. Och de träffas, vare sig de reser med dyra VIP-plan som tar dem förbi alla vanliga kontroller, eller inte.

Boken, jag har inte läst den bara ett antal rec och andra texter om den på internet, tycks mena att det inte förekommer någon konspiration (och jag är smått allergisk mot konspirationsteorier), men däremot ett slags ”kulturell” inavel beroende på intressegemenskap och ett umgänge (även socialt) i stort sett bara med andra människor med mycket pengar eller makt, på ett eller annat sätt. En grupp människor där alla tycker ungefär detsamma och där pengar och makt är viktigare än demokrati i egentlig mening.

Självfallet är det ett demokratiskt problem att så mycket kan styras bakom stängda dörrar – och utan att ansvar kan utkrävas.
Rothkopf pekar på att så stor andel av både senat och representanthus i USA är dollarmiljonärer, och ifrågasätter om det är represenativ demokrati. Det kan givetvis vara ett problem, men än värre är att även de som inte är miljonärer i så hög grad identifierar sig med rika (och indirekta) makthavare.

Alltså, jag anser att det är ett problem att skikten makthavare under denna Superclass (t ex regeringsledamöter och parlamentariker i västvärlden, även i Sverige) gärna verkar vilja "gradera upp" sig till Superclass. Det bidrar till den ökande klyftan mellan makthavare och väljare. FRA-lagen och debatten kring den är ett aktuellt och belysande expempel på det här i Sverige.
Man ser sig även på något lägre nivå, som den överklass man ändå är, i stället för att vara folkets företrädare eller kontrollanter av makten.

(Det kanske är ett kuriosum, men ändå noterbart, att det Rothkopf påpekar även utnyttjas av dunkla rasistiska/främlingsfientliga krafter med en inriktning liknande sverigedemokraternas. Trots att det verkligen inte kan vara Rothkopfs mening.)

Det är svårt att sätta titeln folktribun på någon riksdagsledamot idag. Folktribunen Adolf Hedin, med sin kamp mot bolagsväldet, känns avlägsen, inte bara i tiden. Adolf Hedin anses visserligen som den första heltidspolitikern i Sverige, men det var under en tid då det innebar uppoffringar. Hedin var det slags liberal (kan anses som den förste socialliberalen i Sverige) som vi idag saknar i svensk politik. En man som förespråkade sociala reformer, som stod på småfolkets sida emot bolagsvälde och överhet. En folktribun. Han skulle inte ha röstat på någon FRA-lag eller annat som gynnade makteliten på folkets bekostnad.

Lamt av regeringen om Ryska invasionen av Georgien

Oj. oj. Lite inställda militära samprojekt med Ryssland, det är Sveriges protest, långt efter invasionens början. Plus lite lamt prat. Är regering och opposition så rädda för ryssen att de inte vågar ta bladet från munnen ordentligt?

Är det vår egen nedrustning som gör dem så skraja?

(Eller har FRA lyckats uppsnappa att Putin mailat till ryske ambassadören att nu skickar han någon ubåt till Sverige och skräms. Men kunde de analysera det rätt???? - OBS, ironi.)

OK, Georgiens slipsätande president är inte Guds bästa barn, men det övervåld som Putins Ryssland tillgriper är helt oacceptabelt! Nog borde den svenska regeringen ha tagit i lite mera. Minns ju Palmes klarspråk mot Sovjet 1968 då Tjeckoslovakien krossades.

Och så har ju Ryssland mage att kalla sina styrkor fredsbevarande. När bad FN el EU att Ryssland skulle skicka in sina trupper?

Sanna Kallur - en toppentjej

Vilken maximal otur hon har, Sanna Kallur. Att få foten fel på första häcken och ramla handlöst. Det var tydligen en drömstart, som bara höll några meter. Detta efter en säsong med svår skada och lång väg till att komma i form och över huvud taget kunna starta.

Nu sa hon att hon kände sig i toppform, trots allt. Så händer detta. Inte konstig att man såg tårarna komma fram. Jag gissar att de flesta nu lider med henne. Sanna verkar ju inte bara vara en våldsamt duktig idrottare, en fighter utan också vara en ovanligt sund toppentjej som dessutom vet att det finns en värld utanför toppidrotten också.
Hon hade varit värd en framgång nu i OS, efter alla bekymmer. Nu när hon funnit formen också. Allt för någon centimeter fel vid första häcken...

Det är så att jag kommer av mig i bekymren för FRA-lagen.

Taktiskt och otaktiskt i FRA-frågan.

Från FRA-kramare reses alltmer kravet på "balans" i debatten och detta från varje enskild människa som debatteras. Jag uppfattar det så att FRA-kramarna främst finns inom riksdagen, regeringen och den närmsta kretsen kring dem, liksom bland politiserande byråkrater inom FRA och vissa politiserande militärer. Dvs folk som är eller agerar som politiker på hög nivå, och därmed är skyldiga att uppträda och agera tämligen balanserat. (Jfr m-ledamoten och militären Göran Petterssons föga balanserade "argumentering".)

Att ställa samma krav på varje medborgare är däremot synnerligen övermaga. Visserligen tror jag att debatt många gånger vinner på att föras i en lugn och saklig, analyserande ton, men det kan inte åläggas varje engagerad människa att vara så. Enskilda väljare måste få välja det sätt att uttrycka sig som han/hon kan. Och vrede och upprördhet är legitima känslor i fall där man känner sin personliga integritet hotad. Det måste de "balanserade" makthavarna förstå och acceptera.

Inte heller kan en riksdagsledamot avkräva en vanlig, engagerad väljare att kunna presentera fullständiga alternativ till förslag från makthavarna (som ju förfogar över stora utredningsresurser, hur nu de används... ) som den enskilde har invändningar emot.
Däremot bör enskildas sakkunskap i olika frågor tas tillvara. Denna sakkunskap förefaller dessutom, i vart fall i FRA-debatten, överträffa den "expertis" som makthavarna hittills använt sig av.

Men hur ska frågan om signalspaningslagen hanteras vidare? Hur ska vi få ett bättre integritetsskydd och hur ska vi motverka de skadeverkningar för demokratin, som makthavarnas behandling av denna fråga, skapat?

De värsta FRA-kramarna kan vi knappast rubba, de verkar inte emottagliga för sakargument, utan tvärtom lider de av en argumentnöd som närmast är pinsam och som visar att de målat in sig i ett hörn.
Många av FRA-kramarna och även en del andra ja-röstare, som i grunden är tveksamma, anser nog att det förekommer övertoner i debatten från nej-sägarna. Och visst gör det så. De vänder sig emot extrema, närmast anarkistiska uttalanden från folk som vänder sig emot all kontroll överallt. De tveksamma vill dock ofta ha en kompromiss.

Dessa tveksamma är vår målgrupp!

Vi måste därför vinnlägga oss i att söka upp de tveksamma och diskutera med dem. Vi måste visa att en kompromiss inte löser frågan om integriteten. Vi måste få de tveksamma att grubbla över om signalspaning/massavlyssning är den bästa vägen för att skydda Sverige. Att säga ja eller nej till signalspaning eller FRA-lagen är inte detsamma som att vara för eller emot underrättelseverksamhet eller försvar. Vi måste övertyga dem om de ytterligare oönskade konsekvenser som FRA-frågan fått och kan få för demokratin i Sverige.

Jag tror att vi måste använda både ironi och saklighet. Ironi är svårt (alla förstår det inte), men rätt använd mycket effektiv. Men framför allt måste vi "balanserade", men definitiva motståndare till FRA-lagen vara sakliga och analytiska, samtidigt som vi visar en ödmjuk inställning till de tveksamma, utan att därför kompromissa bort vare sig integritetskravet i sig eller demokratiska värden i övrigt.

Är en kompromiss önskvärd i FRA-frågan?

Går det att få en öppning i FRA-frågan?
I så fall hur?
Är det ens önskvärt med en "kompromiss" ?

När jag söker resonera med riksdagsledamöter, som röstat ja till lagen, händer det att de vill se konkreta förslag. Jag menar att det finns konkreta förslag. Men det de vill se är ett lappande och lagande på FRA-lagen, inget annat. Och de säger sig inte se några sådana förslag.
Så det är där vi är.

Signalspaningslagen har skapat en polarisering i svensk politisk debatt. De hårda förespråkarna för lagen, som finns i riksdag och regering, verkar orubbliga, trots ett fåtal luddiga uttalanden som är avsedda att ses som öppningar.

Det starkaste motståndet emot lagen finns främst ute bland folket, väljarna. De är övertygade, engagerade, starkt politiskt intresserade människor. Sådana som i stor utsträckning blivit bevikna på de partier de hittills röstat på.

Så finns emellan dessa grupper en liten skara riksdagsledamöter som antingen är mer eller mindre kritiska till, eller direkta motståndare till lagen. Plus några få andra ledamöter som också röstat ja, då de tubbats acceptera att det behövs en signalspaningslag, men som gärna ser ett förbättrat integritetsskydd i lagen.
Denna lilla grupp av rikdagsledamöter söker nu, tillsammans med en del partistrateger i ett par av allianspartierna, ett slags lösning, oftast beskriven som en kompromiss. En kompromiss som bevarar lagen men som ger några förbättringar betr integriteten.

Jag skulle karaktärisera denna lilla grupp som traditionella politiker, som i sann svensk anda vill nå en uppgörelse, så att det blir lugn och ro. Så att alla blir nöjda, eller lika missnöjda. Så man kan gå vidare till andra frågor.

Det är inte omöjligt att det till slut blir en kompromiss i denna anda. Däremot tror jag inte att det därmed blir lugn och ro. Det FRA-lagens försvarare inte inser, eller inte vill inse, är att den är felkonstruerad. Den har i sig inbyggd ett systemfel som innebär massavlyssning av oskyldiga människor. Det problemet går inte att lösa på annat sätt än genom att den avskaffas och så försöker man börja om från början, från en infallsvinkel som inte innebär att alla ska betraktas som skyldiga intill de bevisat sin oskuld.
Det är meningslöst att leta efter kompromisser som bevarar FRA-lagen. En kompromiss måste, enl mitt sätt att se, innebära att underrättelsebehovet tillgodoses med andra medel än genom FRA-lagen eller någon lag som är uppbyggd på likartat sätt. Demokratin kan inte försvaras med odemokratiska medel om den ska förbli demokrati.

Ett kompromissande som innebär ett bevarande av FRA-lagen, med någon ytterligare "spärr" eller ny myndighet som ska kolla de som kollar oss, den kommer att befästa den djupa klyfta som uppstått mellan folket och makten. Den kommer att spä på politikerföraktet.

Det vore negativt inte bara för förtroendet för såväl underrättelseverksamhet som politikernas vilja att skydda demokratiska värden som den personliga integriteten. Nej, det vore förödande för demokratin som sådan och skulle skapa ökat utrymme för odemokratiska krafter.

Det öppna brevet läses

Det finns i skrivande stund inte många direkta kommentarer här på min blogg om det igår publicerade öppna brevet till Erik Ullenhag om FRA, demokratin och fp:s framtid. Däremot så har jag noterat att det studerats av en mängd besökare och att det kommenterats på flera andra av de "tyngsta" bloggarna. Hittills har jag bara sett positiva omdömen, men nog kan det finnas negativt tyckande också. Med "tyngsta" menar jag då bloggar som skriver och kommenterar FRA-lagen och gör det på ett sansat sätt, om än ofta skarpa i sin analys av frågan och av FRA-lagsförespråkares uttalanden.

Jag förutsätter att Erik U kommer med ett svar och att han svarar tar mina allvarliga frågor på allvar. Däremot gissar jag att svaret dröjer något. Det pågår ju betr FRA-lagen diverse diskussioner och även övriga aspekter borde övervägas noga. Annars blir jag inte bara besviken, utan också än mera bekymrad.

Jag rekommenderar också läsarna av min blogg, vare sig de är för eller emot FRA-lagen och vare sig de ser andra problem i dess kölvatten, att kolla upp de bloggar som jag ger länkar till här till vänster.
Både Bloggen Bent, Enligt min humla, Farmor Gun, Fp i Nacka, Mark Klamberg och Scaber_nestor ger mycken värdefull information och inblick i debatten öht, ibland till och med saltat med god humor.
Men det finns många fler, som är tämligen lätta att hitta själv via dessa bloggar.

Omsorgen om vårt demokratiska Sverige är värt det.

Öppet brev till fps partisekreterare Erik Ullenhag, om FRA-lagen, fp och demokratiska problem

FRA-lagen visar på en mängd problem och brister i demokratin. FRA-lagen och debatten om den, är mycket viktigare och större än man först kan tro. Den handlar inte bara om bristen på integritetsskydd. Det är visserligen illa nog, men det finns många fler aspekter.

Jag skriver till dig, då valet av dig till partisekreterare tände ett hopp om att fp skulle återerövra socialliberalismen. Tyvärr verkar det hittills som både socialliberala som mer allmänt liberala idéer fortsatt att trängas tillbaka inom fp. Som etiketter lever de, men knappast mer än så. Du bestrider det gissar jag, men så upplever jag och tusentals andra det. Både inom och utom partiet.

FRA-lagens hantering hittills inom fp har blottlagt både detta och visat på mer allmänna problem för demokratin i Sverige.
Alltså, FRA-lagen är ingen lösning på säkerhetsfrågan för Sverige. Den skapar bara problem av olika slag. Det är obegripligt att fp (och regeringen) ännu inte insett hur hopplöst fel lagen är. Den är felkonstruera rent tekniskt vilket också leder till en konflikt med de liberala principerna om integritet för den enskilde. Därmed blir den ett hot mot demokratiska värden, inte ett skydd.
Om ni åtminstone i någon liten mån tagit till er de många kloka och initierade synpunkter och fakta som framkommit i debatten från de som är kritiska till signalspaningslagen skulle ni helt frankt se till att den rivs upp. Likså visar vad som framkommit, att FRA i sig också måste läggas ner. Sedan kan man starta från början. Med eller utan samförstånd med sossarna. Helst utan, eftersom de inte på något sätt är en garanti för en bättre, mera integritetsskyddande lag.
Att, med taktiska motiveringar, ”sy in s” i en ny lag är kanske inte heller så smart. Att konstruera en halvdålig lag skulle bara öka känslan bland väljarna om att maktetablissemanget (riksdagspartierna) inte lyssnar på folk, klyftan fördjupas alltmer.

Det duger inte, som hittills skett, att anklaga FRA-lagens motståndare för bristande kunskaper, när det faktiskt mera verkar som att det är FRA-kramarna som inte inser vad lagens konsekvenser är. Eller så söker de dölja detta, av någon ljusskygg anledning.

Som framgick av en ledare i liberala Gefle Dagblad den 28 juli, uppföljd med ytterligare kritik även senare, så kan FRA-lagens genomdrivande ses som en byråkratins seger över demokratin, över politikerna. Detta är djupt allvarligt. Ytterligare ett skäl till att lägga ner FRA som institution. För att stärka demokratin.

FRA-debatten visar att fp(s ledning) idag inte står för väsentliga liberala värden. Jag är allvarligt oroad inte bara över fp:s framtid. Socialliberalismen behöver ett hemvist, fp bör bli det igen. För det är ju så att det finns mängder av liberaler i Sverige, det har FRA-debatten visat. Däremot finns idag inget parti som otvetydigt är vare sig allmänt liberalt och än mindre socialliberalt.

Min tro är att de socialliberala värdena faktiskt omfattas av en majoritet av svenskarna. De vill inte ha socialism, och inte den smått anarkistiska låt-gå-liberalism som numera kallas nyliberalism. De vill ha en socialt ansvarstagande och engagerad liberalism, en liberalism som skyddar den enskilde och ger frihet åt alla så länge den inte skadar andra. Folk vill ha ett parti som skyddar oss emot makten och som håller tummen i ögat på makt och byråkrati, inte partier som använder sin ställning för att stänga in oss och för att kontrollera oss. Vi vill ha en välavvägd mix av frihet och rättvisa. Trygghet och sociala skyddsnät, men inte kollektivistiskt tvång. Frihet och trygghet inte bara för friska, välavlönade utan även för sjuka och arbetslösa.

FRA-debatten visar nästan övertydligt hur stor klyftan är mellan de etablerade politikerna och väljarna. Tyvärr verkar inte partiledningarna själva ha upptäckt det, eller så negligerar de det, tryggt lutade mot allt högre partistöd och ett system som ger partiapparaterna makten över nomineringar.

Jag har den senaste tiden fått en del reaktioner från sverigedemokrater på mina skriverier (i tidningar och på internet) som visar hur skickliga de är på att utnyttja denna klyfta mellan maktetablissemanget och väljarna. När man kollar lite djupare vad som rör sig bland de som har sd-sympatier ser man samma sak, bara ännu mera mångfacetterat.

FRA-frågan i sig gynnar sd, men också det misstroende för de etablerade politikerna som frågan blottlagt. Sd spelar på det missnöje som finns med invandringspolitiken, men vrider det åt ett främlingsfientligt håll. De spelar på en muslimskräck. Samtidigt visar de gärna upp att de i sina led även har invandrare, oftast då arbetskraftsinvandrare som ogillar senare tiders flyktingar. Någon slags främlingsrädsla förefaller vara det gemensamma för sd:s sympatisörer, även om det inte alltid kan betecknas som rasism. Men det finns många sd-sympatisörer som dras åt vissa andra drag, t ex kulturkonservatismen eller reagerar mot den dåliga äldreomsorgen i Sverige. Tydligt är också att en sd-sympatisör lätt överser med en del inslag i sd:s politik till förmån för något annat. Och framför allt gillar man att sd är en ”underdog”, ett oprövat kort i rikspolitiken. Den rikspolitik vars partier idag fjärmat sig alltmer från vanligt folk. Det är skicklig populism som sd bedriver.

Jag vill gärna tro att dessa brister kan avhjälpas. Alla partier måste inse att det inte får finnas en klyfta mellan riksdagspartierna och väljarna. Det kan ske genom att de alla finner eller återerövrar sin ideologiska bas, tillämpar den och inte bara använder gamla eller nya etiketter. Folk genomskådar till slut om etikett och innehåll inte stämmer överens.

Partierna måste inse att makten inte är det viktigaste. Viktigare är att veta vad man vill göra med makten – och att man klart redovisar detta för väljarna. Partier som bara är valapparater inger inget förtroende i längden. Partierna måste lyssna på folket. Inte för att bedriva populistisk politik, utan för att visa vad de vill, vilken grundsyn de har och hur de vill angripa dagens probem utifrån sina resp ideologier. Visa att teori och praktik stämmer.

Därför måste t ex personvalen lyftas fram. Det ska bli enklare att personrösta och personröstande ska få bättre genomslag i valet. Ledamöternas ställning gentemot partiledningarna måste stärkas. Det måste bli möjligt för andra än nickedockor att ägna sig åt politik. Idag är det inte många som vill ägna sig åt en politik som upplevs som smutsig. Politikens rykte måste förbättras, genom att göra det möjligt för alla politiker att ta ställning utifrån sin övertygelse och sitt samvete.

Systemet med utkvittning i riksdagen är skapt för ett statiskt blocktänkande, där den enskilde ledamoten är en nickedocka, som är utbytbar mot en annan nickedocka. Allt för att underlätta för inpiskare och regeringar. Men vem har sagt att det ska vara lätt att regera?

Partierna måste ta chansen att, med FRA-frågan som avstamp, återerövra de demokratiska grundväreringarna. Att visa upp sina ideologier även i praktiken och sluta att trixa och som främsta syfte ha eller ta makten. Att ta tillbaka den demokratiska styrningen av byråkratin. Etc. Att slopa FRA-lagen och FRA kan vara ett första, men ej tillräckligt steg.

Jag skulle gärna se att folkpartiet blev ledande i den förnyelseprocessen. Med socialliberalismen i fokus. För att bekämpa de obehagliga inslagen hos sverigedemokraterna. För demokratins skull.

FRAmtid? Problemen i svensk demokrati.

FRA-debatten visar inga tecken att avmattas. Tvärtom. Möjligen någon dag i någon tidning, men inte på internet. För dagen debatteras/häcklas, som också jag gjort, Tolgfors senaste dumheter. Det skrivs mängder om att FRA-lagen inte stämmer med Eu:s regler. Det framhålls att lagen gör det dyrare med internet genom dyrare abonnemang eftersom kabelbolagen måste ta ut sina ökade kostnader från oss som använder internet. Och Camilla Lindberg har bloggat med DNs läsare.

Jag kan bara konstatera att jag inte hittat något nytt argument för lagen. Försöken att försvara den blir alltmer komiska. Däremot radar nackdelarna upp sig, fler och fler. Såväl tekniska som principiella.

På många sätt åskådliggör debatten problemen med svensk demokrati idag. Byråkrativäldet. De skilda världarna för vanligt folk och ledande politiker. Misstron. Nickedockor i riksdagen. Svårigheten att se konsekvens mellan uttalade mål och praktisk politik. Liberalismens kris. Sossarnas hyckleri. Partiernas och partiväsendets framtid. Etcetera.

Politikerförakt, nickedockor, FRA och sverigedemokrater.

Bloggen Bent skriver (13 aug) att ”Politikerförakt bara är nyttigt” och Gefle Dagblad skrev den 11 aug om ”Ett gäng nickedockor”. Den svenska debatten handlar om FRA-lagen och samtidigt så smyger sverigedemokraterna uppåt i opinionssiffrorna.

Förakt tycker jag är något man ska undvika, men begreppet används framför allt av politiker själva. För att beskriva andra politiker. Vanligt folk misstror politiker, och i det ligger en sund liberal attityd till makthavare och överhet. Erfarenheten visar att makt alltid ska kontrolleras, eftersom den annars lätt spårar ur, t.o.m. korrumperas.

Att så många riksdagspolitiker anses som nickedockor är självfallet en anledning till den misstro som finns. Jag menar att det är bra med många riksdagspolitiker, så att många viljor och åsikter från skilda delar av landet kan diskutera och bryta och byta sina argument och fatta kloka beslut. Jag måste dock medge att denna min åsikt får sig en rejäl knäck om praktiskt taget alla riksdagspolitiker ”bara” sitter som nickedockor och trycker på knappen som partiledningen sagt de skall trycka. Som GD skrev så var det i FRA-frågan bara en enda ledamot som röstade efter eget förnuft och i strid mot partiledningen, Camilla Lindberg (fp).

FRA-lagen och debatten kring den visar också en annan anledning till misstron mot politiker. Detta att riksdag och regering avskärmat sig från folket. Jag har påtalat detta många gånger och i GD den 5 aug diskuteras samma tema. I regeringsställing (och som regeringsunderlag) så tenderar man att formulera sin politik som sutte man i en glasbur, lyssnar inte på folk och debatter, går emot sin egen ideologi och kommunicerar inte ens med sitt partifolk på gräsrotsplanet. Det är för priviligierat att vara toppolitiker idag och har man kommit dit så behöver man inte lyssna. Tror man. Och man glömmer varifrån man kommer och varför man valts. Självklart skapar detta misstro.

Ju mer ledande politiker i sin praktiska politik avlägsnar sig från de åsikter de sagt sig ha och från väljarna, desto fler väljare får allt svårare att identifiera sig vid ett parti eller en ideologi. Både partier och ideologier blir alltmer diffusa. Man vill inte ha en etikett, som är så tveksam eller mångtydig. Man funderar alltmer på soffan. Eller på något parti som inte sitter i riksdagen. Som nu sverigedemokraterna.

Sd är ju ett obehagligt parti med många otäcka ideer främst i invandrarpolitiken. Men de försöker dölja dessa i viss mån genom att också knycka mera salongsfäiga ståndpunkter om äldrevård, och kulturkonservativt allmängods, som även återfinns hos sossepartiet och/eller kd. Och framför allt, de är oprövade i riksdagen. De framstår ännu inte som en grå massa av nickedockor.

Politiker som visar större trohet mot sina idéer skulle minska misstron mot politiker. Det innebär bland annat att en sådan sak som FRA-lagen skulle vara en omöjlighet. Att personval skulle underlättas och ge plats för folk som vågar stå för sina åsikter. Partipiska framstår alltmer som ett tveksamt instrument i en levande demokrati. Bara för något decennium var det hedervärt och aktat att i vart fall vara fritidspolitiker. Nu vill inte många syssla med något så smutsigt som partipolitik. Så blir också urvalet som det är. Med fler som vågar följa sitt samvete skulle misstron mot politiker minska. Kanske skulle till och med partierna leva upp och bli något annat än valmaskiner som saluför färdiga koncept från sina partiledningar.

Och sverigedemokraterna skulle få sämre jordmån för sin propaganda.